Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lagutskottet!) Utlåtande N:o (i

1909-04-29 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1909:6, Sammansatta Stats- (och Lagutskottet!) Utlåtande N:o (i

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagutskottet!) Utlåtande N:o (i.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. in.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning

af Kungl. Majds proposition n:o 182 med förslag

till förordning om ersättning i anledning af kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, m. in.

Genom en den 5 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 182, hvilken

hänvisats till sammansatta stats- och lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll,

föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

i) Förordning

om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under

militärt] änstgöri ng.

1 §•

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad eller blifver person,

som nu nämnts, skadad under tjänstgöring i krig, utgifver staten ersättning

enligt de i denna förordning stadgade grunder.

Dylik ersättning utgifver staten jämväl, om sjukdom med däraf

följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och

tjänstgöringen skäligen kan antagas hafva till sjukdomen bidragit.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 2 Afd. 6 Höft. (N:o 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 0.

2 §•

Ersättning, som omförmäles i 1 §, utgår ej i något fall för skada,

som den skadade uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit

sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke

haft ledning af eller uppsikt öfver tjänstgöringen eller under krig tillhört

fienden.

3 §•

Militärtjänstgöring anses hafva varit för handen endast under tid,

då den skadade för fullgörande af värnplikt eller tjänsteplikt nödgats

uppehålla sig å viss ort eller i föreskrifven ordning varit stadd på

marsch eller annan färd.

4 §•

Ersättning enligt denna förordning utgifves:

l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning af den skadades

arbetsförmåga under mera än tre dagar, en krona femtio öre i sjukhjälp

för hvarje Överskjutande dag, hvarunder den skadade icke varit

i åtnjutande af underhåll och vård genom militär myndighets försorg,

intill dess den skadade blifvit från sådan nedsättning af arbetsförmågan

återställd eller skadan medfört för framtiden bestående förlust eller

minskning af arbetsförmågan eller döden inträdt;

2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller

minskning af arbetsförmågan, en årlig lifränta i förra fallet å fyrahundrafemtio

kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot

arbetsförmågans minskning, räknadt från och med dagen, efter det den

skadade upphört att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär

myndighets försorg som innehafvande aflöning af statsmedel, eller från

den senare tidpunkt, då skadan medfört för framtiden bestående förlust

eller minskning af arbetsförmågan; dock att lifränta icke skall

utgå i de fall, där ej arbetsförmågan blifvit nedsatt med minst en

tiondedel;

3: o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller

från det sjukdomen blef känd,

a) begrafningshjälp med sjuttiofem kronor;

b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt då skadan

uppkom, en årlig lifränta af etthundraåttio kronor från dödsfallet, så

länge hon lefver ogift, och till minderårigt barn, som födts före sagda

tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig lif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stals- (och, Lu<j-)utsJcottets Utlåtande N:o 6.

ränta af nittio kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder;

dock att där lifräntor till efterlefvande skulle sammanlagdt öfverstiga

fyraliundrafemtio kronor, de skola, i förhållande till hvad på en hvar

lifräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen

till dylik nedsättning fortfar,

samt, därest den aflidne icke efterlämnat änka eller barn men

fader, moder eller minderåriga syskon, som varit af hans arbete för

sitt uppehälle hufvudsakligen beroende,

c) till fader eller moder eller, om bägge lefva, till dem gemensamt

en årlig lifränta af etthundraåttio kronor från dödsfallet och till

hvarje minderårigt syskon en årlig lifränta af nittio kronor från dödsfallet,

till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där lifräntor

till efterlefvande skulle sammanlagdt öfverstiga fyrahundrafemtio kronor,

de skola i förhållande till hvad på en hvar lifräntetagare belöper,

till detta belopp nedsättas, så länge anledningen till dylik nedsättning

fortfar.

5 §■

Vid bedömandet, i hvad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning

af arbetsförmågan, tages hänsyn ej blott till skadans beskaffenhet

och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att genom

arbete sig försörja, utan äfven till skadans inflytande på de särskilda

färdigheter, som för drifvande af den skadades yrke må vara erforderliga,

samt till den skadades ålder. Var den skadade, då skadan uppkom,

behäftad med kroppsskada eller lyte, tages hänsyn jämväl till

den mindre arbetsförmåga, som till följd däraf vid sagda tidpunkt hos

honom förefanns.

I öfrigt skall tjäna till ledning:

l:o) att i allmänhet förlust af arbetsförmågan anses vara för

handen vid fullständig sinnesslöhet eller vansinne, vid allmän förlamning,

vid blindhet å båda ögonen, vid förlust eller fullständig förlamning

af båda händerna eller af båda fotterna eller af en hand och en fot;

2:6) att i allmänhet vid här nedan omförmälda skador nedsättningen

i arbetsförmågan anses motsvara följande procent, nämligen:

vid allmän svaghet i själsförmögenheterna femtio procent; vid allmän

kroppslig svaghet femtio procent; vid blindhet å ett öga jämte

afsevärdt försvagad syn å det andra sjuttio procent; vid blindhet å ett

öga tjugu procent; vid döfhet å båda öronen femtio procent; vid döfhet

å ett öra tio procent; vid förlust af en hand eller fot jämte minskad

rörlighet hos hand eller fot sjuttio procent; vid förlust af en hand eller

fot femtio procent; vid förlust af alla fingrarna å en hand femtio pro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

cent; vid förlust af alla tårna å en fot tjugu procent; vid förlust af en

tumme tjugufem procent; vid förlust af ett pekfinger femton procent.

6 §.

För tid, hvarunder någon till lifränta enligt denna förordning berättigad

är bosatt utom riket, må han ej uppbära sådan ränta.

Ej heller må lifräntetagare uppbära lifräntan för tid, hvarunder

han undergår frihetsstraff eller tvångsarbete eller enligt domstols förordnande

är intagen i allmän uppfostringsanstalt.

7 §•

Begrafningshjälp utbetalas så snart ske kan efter dödsfallet,

sjukhjälp för hvarje kalendervecka å veckans sista dag samt lifränta

för hvarje kalenderkvartal å första dagen af kvartalets sista månad,

utan återbetalningsskyldighet i händelse under månaden rätten till lifräntan

skulle upphöra eller sådant fall inträffa, att lifräntan icke får

uppbäras.

8 §•

Från begrafningshjälp eller sjukhjälp och lifränta, som staten enligt

denna förordning utgifver, må afdrag äga rum för skadestånd, som

i följd af skadan utbetalts enligt allmän lag eller särskild författning.

9 §•

Ager någon rätt till ersättning enligt denna förordning, vare han

ej däraf hindrad att mot staten eller annan göra gällande det anspråk

på skadestånd, som i följd af skadan eljest skulle tillkomma honom

enligt allmän lag eller särskild författning; dock att staten från dylikt

skadestånd afdrager motsvarande ersättning, som enligt denna förordning

utgår.

År annan än staten skadeståndspliktig, förbehåller sig staten att,

sedan den skadeståndspliktige därom erhållit tillsägelse, i ersättningstagarens

ställe uttaga skadeståndet, för så vidt motsvarande ersättning

enligt denna förordning utgifvits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsl<ottets Utlåtande N:o G.

10 §.

Uppkommer skada, hvarom i denna förordning sägs, skall därom

skyndsamt göras anmälan hos den skadades befälhafvare. Den skadade

vare ock, där han ej själf söker läkarvård, pliktig att underkasta sig

vård af läkare, som vederbörande militär eller civil myndighet må tillkalla.

Försummas något af hvad sålunda föreskrifvits och pröfvas skadan

hafva förvärrats därigenom att den skadade i följd häraf kommit att

sakna lämplig vård, må den i denna förordning tillförsäkrade ersättning

med hänsyn härtill skäligen nedsättas.

11 §.

Har skada medfört eller kan skäligen antagas medföra döden eller

annan påföljd, som enligt 4 § föranleder ersättning, skall ofördröjligen

hållas undersökning rörande skadans uppkomst samt läkarbetyg anskaffas

angående dödsorsaken eller skadans beskaffenhet och den skadades

tillstånd. År fråga allenast om sjukhjälp och förekommer icke

anledning till antagande att den skadade förverkat rätt till ersättning,

må dock sjukhjälp kunna på grund af läkarbetyg utbetalas utan föregående

undersökning.

_ Sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas af vederbörande befälhafvare men eljest förrättas af

polismyndigheten i orten.

Polismyndighet, som i denna § afses, är å landet länsmannen, i

stad, där poliskammare finnes, poliskammaren och i öfriga städer magistraten

eller, där sådan ej finnes, stadsstyrelse.

Läkarbetyg samt undersökningsprotokoll och öfriga till ärendet

hörande handlingar skola, om önskan att utbekomma ersättning anmäles,

så snart ske kan öfverlämnas till vederbörande regemente- eller

kårchef eller stationsbefälhafvare, som har att göra framställning om

ersättningens bestämmande.

12 §.

Göres ej framställning om ersättning i anledning af skada inom

två år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i

anledning af dödsfall, från det döden inträdde, vare rätten till ersättning

förverkad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 6.

13 §.

Åtnöjes ersättningssökande icke med honom tillerkänd ersättning

eller med beslut, hvarigenom ersättning vägrats, äger han att genom

stämning eller påkallande af skilj eaftals tillämpning anhängiggöra sin

talan.

14 §.

Yppas, sedan ersättning blifvit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig

förändring i de förhållanden, hvilka voro afgörande för ersättningens

bestämmande, må inom två år från beslutets dag ersättningstagaren

genom anmälan, på sätt i 10 § sägs, väcka fråga om jämkning

i ersättningen.

Jämkning må ej afse ersättning, som belöper å tiden före den dag,

då frågan om jämkningen väckes.

15 §.

Ersättning enligt denna förordning utbetalas endast åt den till

ersättning berättigade själf eller hans laga ombud och må ej för gäld

i mät tagas. Har den till ersättning berättigade aflidit, utbetalas ersättning,

som då redan till betalning förfallit, åt den dödes stärbhusdelägare

eller deras laga ombud.

16 §.

Uppgår den skadades i enlighet med 4 och 5 §§ bestämda lifränta

icke till högre belopp än sextiofem kronor, må, om lifräntetagaren

sådant önskar och vederbörande myndighet finner skäl därtill vara för

handen, i stället för lifräntan kunna på en gång erläggas visst belopp

icke öfverstigande tio gånger lifräntans belopp.

Vägras medgifvande härtill, må ej i beslutet sökas ändring.

17 §•

Närmare bestämmelser angående anmälan och undersökning, som

omförmälas i 10, 11 och 14 §§, så ock beträffande tillämpningen i öfrigt

af denna förordning meddelas af Konungen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Samman,Kitta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o (t.

7

18 §.

Genom denna förordning upphäfvas hittills meddelade bestämmelser

i fråga om skyldighet för staten att åt värnpliktiga, volontärer vid

hären samt dem, som tillhöra flottans eller kustartilleriets stammanskap,

utgifva ersättning för skada till följd af olycksfall eller sjukdom förorsakad

af militärtjänstgöring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910 men äger icke

tillämpning i fråga om skada, som före nämnda dag uppkommit.

2) Lag*

om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 35 mom. 3, § 39 mom. 2 och § 46

mom. 1 af värnpliktslagen den 14 juni 1901 skola hafva följande

ändrade lydelse:

§ 35 inom. 3.

Till beväringen hörande värnpliktig, som under militärtjänstgöring

adrager sig sådan skada, att hans arbetsförmåga härigenom i större

eller mindre mån minskas _ eller upphör, är för sig och efterlefvande

berättigad till understöd enligt hvad därom är särskilt stadgadt.

$ 39 mom. 2.

Till . landstormen hörande värnpliktig, som skadas under militärtjänstgöring,

har enahanda rätt till understöd för sig och efterlefvande

som värnpliktig, hvilken tillhör beväringen.

§46 mom. 1.

De enligt denna lag inflytande böter skola under särskild titel i

kronans räkenskaper redovisas och ingå till den redan till förmån för

beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfond. Ur denna fond

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 6.

beredes understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit

sig sådan skada, att lian därigenom blifvit i större eller mindre mån

oförmögen att sig med arbete försörja, äfvensom i vissa fall åt lians

efterlefvande, i fall skadan förorsakat döden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

3) Förordning

angående den fond, ur hvilken skall utgå ersättning, som enligt förordningen

den 5 mars 1909 om ersättning i anledning af kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, tillkommer volontär

vid hären eller någon, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap.

Härigenom förordnas, att ersättning, som enligt förordningen den

5 mars 1909 om ersättning i anledning åt kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, tillkommer volontär vid hären eller någon, som tillhör

flottans eller kustartilleriets stammanskap, skall utgå från den i

§ 40 mom. 1 af värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfond.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910.

Utskottets

yttrande.

Ifrågavarande proposition är föranledd af en utaf Riksdagen år 1907

aflåten skrifvelse, däri Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa utredning, huruvida icke mera fullständiga och betryggande

bestämmelser än de nu gällande kunde meddelas angående ersättning

till värnpliktige, som genom skada under vapenöfning lidit minskning

i sin förvärfsförmåga, eller, i händelse skadan föranledt dödsfall, till

deras anhöriga, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga de

förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6. 9

Till grund för de i propositionen innefattade förslagen ligger ett af

särskilda sakkunniga den 17 december 1907 afgifVet betänkande.

Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid förslagens

utarbetande, får utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade utdrag

af statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning af förslagen till förordning om ersättning

i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och

till lag om ändring i vissa delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901

ej funnit anledning att mot dem framställa någon erinran.

Beträffande åter förslaget till förordning angående den fond, ur

hvilken ifrågavarande ersättning skall utgå, får utskottet erinra, att

såväl i rubriken som i texten till ifrågavarande förordning kommit att

införas en datumbestämmelse »den 5 mars 1909» å förordningen om

ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Då dagen för sistberörda förordnings framtida promulgerånde ej nu kan

bestämmas, måste gifvetvis datumbestämmelsen uteslutas.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att det under 3)

här ofvan intagna förslag ej kunnat i oförändradt

skick af Riksdagen bifallas, måtte för sin del antaga:

1) ofvanintagna förordning om ersättning i anledning

af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

2) ofvanintagna lag om ändring i vissa delar

af värnpliktslagen den 14 juni 1901; och

3) följande

Förordning

angående den fond, ur hvilken skall utgå ersättning, som enligt förordningen

om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

tillkommer volontär vid hären eller någon,

som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap.

Härigenom förordnas, att ersättning, som enligt förordningen om

ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 6 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 6.

tillkommer volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller

kustartilleriets stammanskap, skall utgå från den i § 46 mom. 1 af värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1910.

Stockholm den 29 april 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Herr Fahlén har anhållit att få här antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:191 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning i anledning af kroppskada, ådragen under militärtjä s. 1 i texten
  2. Rskr. 1909:120 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition n.-o 119 med förslag till lagar om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan m. s. 9 i texten