Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Majds -proposition till Riksdagen angående lönereglering för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare.

1909-04-27 · 38 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:123, Utlåtande i anledning af Kungl. Majds -proposition till Riksdagen angående lönereglering för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

1

N:o 123.

Ankom till Eiksd. kansli den 27 april 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Majds -proposition till Riksdagen

angående lönereglering för öfverstyrelsens för rikets allmänna

läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare.

(2 U. A.)

I en den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 193) har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af, statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för samma dag med återkallande af den i 1909 års

statsverksproposition gjorda framställning angående höjning af reservationsanslaget

till de allmänna läroverken för genomförande af lönereglering

för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter

samt vaktmästare föreslagit Riksdagen, att dels med godkännande af

den utaf departementschefen i statsrådsprotokollet föreslagna lönereglering

för öfverstyrelsens för rikets allmänna läroverk chef och ledamöter samt

vaktmästare, för genomförande af samma lönereglering öka anslaget till

öfverstyrelsen från 41,550 kronor till 46,650 kronor eller med 5,100 kronor

samt förty höja reservationsanslaget till de allmänna läroverken med sistnämnda

belopp, dels medgifva att de enligt departementschefens förslag

ledamöterna i öfverstyrelsen och dess vaktmästare tillkommande alderstillägg

må utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg, dels ock godkänna de af departementschefen

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 78 Raft. (N:o 123.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets Utlåtande iV:o 123.

förordade villkor och bestämmelser beträffande vaktmästaren hos öfverstyrelsen

för åtnjutande af de nya löneförmånerna äfvensom förklara, att

den, som med eller efter ingången af år 1910 tillträder befattningen såsom

vaktmästare hos öfverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig nyssberörda

villkor och bestämmelser.

Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

»I underdånig skrifvelse den 30 september 1908 har öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk giort framställning om lönereglering för öfverstyrelsens

chef och ledamöter samt vaktmästaren hos ämbetsverket. För ifrågavarande

ändamål skulle enligt berörda framställning anslaget till öfverstyrelsen

behöfva höjas med 5,370 kronor. Öfver framställningen har

statskontoret den 29 oktober 1908 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Som öfverstyrelsens aflöningsförhållanden i vissa hänseenden äro

egenartade och därutinnan ej förete någon motsvarighet med förhållandena

inom andra verk, hvilkas löner under de senaste åren reglerats, har

ärendet remitterats till den under den 3 oktober 1902 tillsatta kommittén

för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden. Då emellertid de för öfverstyrelsens

chef och ledamöter den 28 oktober 1904 i nåder meddelade

förordnanden å ifrågavarande tjänster utlöpa med år 1909 och följaktligen

nya förordnanden å samma tjänster måste utfärdas före utgången af

nämnda år, är det af vikt, att frågan om lönereglering för öfverstyrelsen

förelägges Riksdagen redan år 1909. Då jag icke saknar förhoppning, att

så skall kunna ske, torde hänsyn till denna anslagsfråga böra tagas vid

uppgörande af statsverkspropositionen, och hemställer jag fördenskull, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af lönereglering för öfverstyrelsens för rikets

allmänna läroverk chef och ledamöter samt vaktmästare höja reservationsanslaget

till de allmänna läroverken med ett, förslagsvis beräknadt, belopp

af 6,000 kronor.»

Hvad jag sålunda föreslagit, behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla.

Sedan numera löneregleringskommittén, med återställande af de dit

remitterade handlingarna, den 15 mars 1909 afgifvit äskadt utlåtande och

förslag i ämnet, tillåter jag mig åter upptaga detsamma och därvid till

en början erinra följande om öfverstyrelsens tillkomst och vidare utveckling.

Inrättandet af en fristående central myndighet för de allmänna läroverken

föreslogs redan af den utaf Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 tillsatta

läroverkskommittén uti dess den 25 augusti 1884 afgifna betänkande.

Enligt detta skulle »öfverstyrelsen för de allmänna läroverken» bestå af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123. 3

en chef, benämnd öfverdirektör, med beslutanderätt och tva ordinarie ledamöter

såsom föredragande. För att biträda vid inspektioner skulle styrelsen

förstärkas med en eller två periodiskt adjungerade ledamöter,

bland läroverkens mest erfarna lärare. Därjämte skulle finnas en sekreterare

och statistiker, två notarier och eu vaktmästare.

Nämnda förslag ledde emellertid icke till någon åtgärd.

Äfven den af Kungl. Maj:t den 26 maj 1899 tillsatta läroverkskommittén

tog frågan under öfvervägande. Uti sitt den 8 december 1902 afgifva

betänkande tillkännagaf kommittén emellertid, att den visserligen

funnit frågan om en central läroverksstyrelse i flera afseenden synnerligen

beaktansvärd, men att kommittén icke ansett sig böra afgifva något förslag

i ämnet.

Mot kommitténs beslut i detta hänseende reserverade sig, bland andra,

numera öfverdirektören för öfverstyrelsen för de allmänna läroverken

Ernst Carlson. Denne reservant ansåg, att frågan om inrättandet af eu

central styrelse för de allmänna läroverken icke längre borde undanskjutas.

Beträffande sammansättningen af denna myndighet, för hvilken föreslogs

benämningen »läroverksråd», hemställde reservanten, att dess medlemmar

— »för att institutionen å ena sidan måtte erhålla fullt sakkunniga

arbetskrafter och å den andra för statsverket medföra så lindrig kostnad som

möjligt» — skulle tagas bland på ordinarie stat uppförda universitets- och

läroverkslärare af erkänd duglighet. Dessa skulle endast erhålla femårigt

förordnande, så att de efter hand kunde ombytas, och deras antal kunde,

om de finge rätt att vid behof adjungera speciellt sakkunniga i vissa

frågor, inskränkas till en ordförande och fyra ledamöter, hvilka utom behållen

lön och tjänstgöringspenningar skulle åtnjuta ett visst årsarfvode.

A id ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 31 december 1903

yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, bland annat, att

han funne det betänkligt att längre uppskjuta frågan om inrättandet af

en öfverstyrelse för de allmänna läroverken. Angående öfverstyrelsens

sammansättning ansåg departementschefen i likhet med reservanten Carlson,

att en ordförande och fyra ledamöter, helst representerande olika undervisningsfack,

borde utgöra ett tillräckligt antal, under förutsättning att styrelsen

finge rätt att vid behof tillkalla speciellt sakkunniga, till exempel i

hygieniska frågor. På grund af den omfattande expedition, som utan

tvifvel komme att kräfvas, syntes ledamöterna, som borde mellan sig fördela

sekreterargöromålen, till sitt biträde behöfva en notarie. A'' iktigare

ärenden borde af ordföranden och ledamöterna afgöras samfåldt. Äfvenså

instämde departementschefen med reservanten däruti, att ordföranden och

ledamöterna, för att de efter hand måtte kunna ombytas och därigenom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

nyu krafter tillföras institutionen, ej borde tillsättas å ordinarie stat utan

endast förordnas för viss tid. De borde under sådana förhållanden

utses bland ordinarie lärare vid de allmänna läroverken och högskolorna

och, i likhet med hvad fallet vanligen vore med afseende på rektorer, förordnas

på fem år i sänder samt, utom bibehållande af lön och tjänstgöringspenningar,

åtnjuta ett årsarfvode. Då det vore af vikt, att arfvodet

blefve så pass afsevärdt, att verkligt dugande krafter kunde förvärfvas för

den nya institutionen, syntes departementschefen arfvodet näppeligen kunna

bestämmas till mindre än 2,000 kronor. Ordförandens arfvode borde uppgå

till 1,000 kronor mera än ledamots. Ordförandens och ledamöternas ordinarie

tjänster skulle emellertid icke, såsom förhållandet vore vid rektorst

förordnanden, behöfva besättas med ordinarie innehafvare, utan kunna

upprätthållas af vikarier, hvilket å ena sidan ådroge statsverket mindre

kostnad och å andra sidan på grund af ifrågavarande tjänsters ringa antal,

enligt departementschefens åsikt, ej kunde för undervisningen medföra

någon nämnvärd olägenhet.

Uti proposition (n:o 50) till 1904 års Riksdag, angående ändrad

anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem

anställda lärare, föreslog Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med hvad departementschefen

hemställt, bland annat,

att till biträde vid öfvervakande af examina och utöfvande af den

ecklesiastikdepartementet tillkommande uppsikt öfver de allmänna läroverken

och därmed jämförliga undervisningsanstalter samt för handläggning

åt vissa läroverksärenden måtte, enligt närmare föreskrifter i särskild

af Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, få inrättas en öfverstyrelse, bestående

af en ordförande och fyra ledamöter, hvilka skulle förordnas af Kungl.

Maj:t för en tid af fem år i sänder;

att för öfverstyrelsen måtte få årligen utgå till arfvode åt ordföranden

3,000 kronor, till arfvode åt en hvar af ledamöterna 2,000 kronor, till

arfvode åt en notarie 4,000 kronor samt för tillfällig adjunktion, hyra för

lokal och expenser 7,000 kronor eller sammanlagdt 22,000 kronor; samt

att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller

ledamot af öfverstyrelsen, måtte under tiden för förordnandet få, förutom omförmälda

arfvode, uppbära lön och tjänstgöringspenningar för sin ordinarie

tjänst.

Uti en, i anledning af den nämnda kungl. propositionen, inom Riksdagens

Andra Kammare af J. Widén väckt motion, n:r 250, yrkades

emellertid, att Riksdagen, under förutsättning att Kungl. Maj:ts förslag

rörande inrättande af öfverstyrelse för de allmänna läroverken bifölles,

måtte besluta, att för denna öfverstyrelse skulle årligen utgå till arfvode

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

5

åt ordföranden 5,000 kronor och åt enhvar åt ledamöterna 4,000 kronor,

samt att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller

ledamot, linge under tiden för förordnandet, förutom omförmälda arfvode,

behålla 3,000 kronor af den med hans eljest innehafvande ordinarie tjänst

förenade aflöning.

Uti ett af Riksdagens särskilda utskott n:o 1 afgifvet utlåtande (n:o 2)

framhölls i ärendet, att genom inrättandet af en öfverstyrelse för de allmänna

läroverken betydande fördelar stode att vinna. Utskottet såg ej

någon olägenhet förenad därmed, att styrelsens ordförande och ledamöter

endast skulle tillsättas på förordnande, ett tillvägagångssätt, som användes

äfven i fråga om andra tjänstebefattningar af vikt och som särskildt med

afseende på en ny institution kunde hafva sina stora fördelar. Ltskottet,

som sålunda i princip gillade förslaget om inrättandet af en öfverstyrelse,

fann sig dock, i öfverensstämmelse med de af Widén gjorda yrkanden,

böra göra några erinringar i fråga om de för ordföranden och ledamöterna

föreslagna aflöningsbeloppen och sättet för deras utgående. I

likhet med motionären ansåg utskottet, att dessa aflöningsbelopp i vissa

fall kunde blifva för höga. Enligt Kungl. Maj:ts fulslag skulle nämligen

en lektor i högsta lönegraden, under förutsättning af bifall till den föreslagna

löneregleringen, komma att såsom ordförande i styrelsen uppbära

en aflöning af 9,000 kronor och såsom ledamot en aflöning af 8,000 kronor,

hvilka belopp öfverstege hvad som inom andra områden förekomme eller

blifvit ifrågasatt för motsvarande befattningar; och en ordinarie professor,

som erhölle sådant förordnande, skulle få uppbära en ännu högre aflöning.

Under erinran att löneregleringskommittén i betänkande, afgifvet den 18

november 1903, föreslagit för öfverdirektörsbefattningar en aflöning af 8,000

kronor och för rådstjänster 7,000 kronor, ansåg utskottet lika med motionären,

nämnda belopp lämpligen böra bestämmas såsom aflöning för öfverstyrelsens

ordförande och ledamöter. Af Kung). Maj:ts förslag skulle vidare följa,

att en lärare, som befunne sig i en lägre lönegrad, finge såsom ordförande

eller ledamot i öfverstyrelsen uppbära en mindre aflöning än en lärare,

som vore i en högre lönegrad. Med hänsyn därtill, att den förre hade

att utöfva samma verksamhet och ägde att utföra enahanda arbete som

den senare, ansåg utskottet detta förhållande icke förenligt med rättvisa

och billighet. Slutligen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag, i strid mot

hvad af Riksdagen vid löneregleringar eljest föreskrefves, ordföranden och

ledamöterna, under den tid de innehade förordnande i öfverstyrelsen,

uppbära tjänstgöringspenningar för ordinarie tjänstebefattning, som af dem

innehades, ehuru de icke tjänstgjorde i denna befattning. Giltiga skäl för

ett sådant undantag syntes utskottet icke föreligga. En lämplig utväg att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

af hjälpa de olägenheter, h vilka sålunda vore förenade med det föreslagna

sättet för ifrågavarande afiöningsförmåners bestämmande, kunde enligt utskottets

mening beredas genom motionärens förslag. Enligt detta skulle,

i likhet med den form för aflöning, som då gällde med afseende å byråchef

för lagärenden i justitiedepartementet, innehafvare af förordnande i öfverstyrelsen

berättigas att jämte arfvodet, bestämdt något högre än Kungl.

Maj:t föreslagit, uppbära af sin aflöning för den ordinarie tjänsten ett 3a

stort belopp, som behöfdes för uppnående af förutnämnda 8,000 kronor

för ordföranden och 7,000 kronor för ledamot. I sådant afseende syntes

utskottet de af motionären föreslagna arfvoden af 5,000 kronor för ordföranden

och 4,000 kronor för ledamot, med rättighet för såväl den ene

som den andre att af aflöningen för innehafd ordinarie tjänst uppbära

3.000 kronor, vara lämpligt afvägda.

Tre af utskottets ledamöter ansågo, enligt afgifven reservation, att

utskottet bort föreslå Riksdagen att, med afslag å Kungl. Maj:ts framställning

om en öfverstyrelse för de allmänna läroverken, hos Kungl. Maj:t

anhålla om utredning angående behofvet af en förstärkt inspektion för de

allmänna läroverken. Till stöd härför anförde reservanterna, bland annat,

följande.

Den lösa organisation, som i den kungl. propositionen gifvits den

ifrågasatta öfverstyrelsen, hvars samtliga ledamöter skulle tillsättas på förordnande

och sålunda kunde komma att ofta ombytas, syntes svårligen

bereda de allmänna läroverken den fasta och enhetliga ledning, som framhållits

såsom denna styrelses uppgift. Skulle en sådan ledning åstadkommas,

måste de föreslagna förordnandena utbytas mot fasta statsämbeten

i likhet med förhållandet inom de centrala ämbetsverken, hvilket

åter skulle åsamka statsverket högst betydande kostnader, vida öfverstigande

dem, som den nya institutionen beräknats skola medföra.

Riksdagen anmälde uti skrifvelse den 18 maj 1904 (n:o 172) bland

annat, att Riksdagen medgifvit,

att till biträde vid öfvervakande af examina och utöfvande af den

ecklesiastikdepartementet tillkommande uppsikt öfver de allmänna läroverken,

enskilda läroverk med dimissionsrätt, statsunderstödda flickskolor

och samskolor samt för handläggning af vissa läroverksärenden finge,

enligt närmare föreskrifter i särskild af Kungl. Maj:t utfärdad instruktion,

inrättas en öfverstyrelse, bestående af en ordförande och fyra ledamöter,

hvilka af Kungl. Maj:t blefve förordnade för en tid af fem år i sänder;

att för öfverstyrelsen finge årligen utgå till arfvode åt ordföranden

5.000 kronor, till arfvode åt enhvar af ledamöterna 4,000 kronor, till

arfvode åt en notarie 4,000 kronor samt för tillfällig adjunktion, hyra för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

7

lokal och expenser 7,000 kronor, eller sammanlagdt 32,000 kronor;

samt

att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller

ledamot af öfverstyrelsen, finge under tiden för förordnandet af den med

hans innehafvande ordinarie tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor.

Det för öfverstyrelsen anslagna beloppet å 32,000 kronor uppfördes

å det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken.

Genom nådigt bref den 8 december 1904 fastställde Kungl. Maj:t för

öfverstyrelsen följande stat, att tillämpas från och med år 1905:

öfver direktören, arfvode............................................................ kronor 5,000: —

däraf 2,300 kronor skulle anses motsvara tjänstgörings
-

penningar;

1 läroverksråd, arfvode ............................................................

3 läroverksråd, arfvoden

och skulle för enhvar af läroverksråden 2,000 kronor

anses motsvara tjänstgöringspenningar;

1 notarie, arfvode .....................................................................

däraf 1,400 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar;
1

vaktmästare....................................-................................_.......

däraf 300 kronor skulle anses motsvara tjänstgörings
-

4,000: —

12,000: —

4,000: —

900: —

penningar;

för tillfällig adjunktion,

in. m.................................

hyra för lokal och expenser

6,100: —

Summa kronor 32,000: —

Därjämte stadgade Kungl. Maj:t uti samma bref, att innehafvare af

tjänst å stat, som förordnades till ordförande eller ledamot af öfvesstyrelsen,

skulle äga att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande

ordinarie tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor, hvarvid

skulle iakttagas, att för fyllande af detta belopp, hvilket i sin helhet skulle

betraktas såsom lön, skulle användas i första rummet den i samma aflöning

ingående egentliga lön, sedan däraf för att till statsverket besparas undantagits

ett belopp, motsvarande den afgift, som det kunde åligga tjänstinnehafvaren

att erlägga såsom bidrag till sin egen pensionering, samt i

öfrigt erforderlig del af de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningarna.

Tillika föreskref Kungl. Maj:t vissa villkor för åtnjutandet af ofvan

angifna aflöningsmedel.

Till höjande af det vid 1904 års Riksdag för tillfällig adjunktion,

hyra för lokal och expenser för öfverstyrelsen anslagna belopp af 7,000

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets 1''tlätande N:o 123.

kronor beviljades vid 1907 års Riksdag på ordinarie stat ett anslag af

3,000 kronor.

Riksdagen har vidare till arfvode åt en amanuens hos öfverstyrelsen

för hvartdera af åren 1907 och 1908 anvisat ett belopp af 1,500 kronor

på extra stat.

I den till 1908 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof föreslog Eders Kungl. Maj:t på min hemställan

Riksdagen att

dels för upprättande hos öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

af en registrators- och aktuariebefattning med en aflöning af 4,000 kronor,

däraf 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor

ortstillägg, jämte rätt för blifvande innehafvare af denna tjänst till

tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring,

höja anslaget till öfverstyrelsen med 4,000 kronor, eller från 35,000

till 39,000 kronor;

dels, med förklarande att af den till notarien hos öfverstyrelsen utgående

aflöningen å 4,000 kronor 2,200 kronor skulle utgöra lön, 1,500

kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg, medgifva, att

nämnde tjänstinnehafvare skulle äga rätt till tre ålderstillägg, hvartdera

å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring; >

dels förklara, att berörda ålderstillägg skulle utgå af det under

åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;

dels ock godkänna vissa af mig för åtnjutande af dessa aflöningsförmåner

föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

13 januari 1908 intagna villkor och bestämmelser, samt förklara, att

enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträdde någon af ifrågavarande

befattningar hos öfverstyrelsen, skulle vara pliktig att underkasta

sig nyssberörda villkor och bestämmelser.

För att gifva någon föreställning om omfattningen af öfverstyrelsens

åligganden erinrade jag i mitt yttrande till nämnda statsrådsprotokoll

därom, att öfverstyrelsen, jämlikt den för densamma utfärdade instruktion,

skulle utöfva öfverinseende öfver och inspektion af inemot 200 läroanstalter,

angående hvilkas verksamhet och lärarpersonal öfverstyrelsen skulle,

såvidt möjligt, förvärfva sig personlig kännedom. Öfverstyrelsen skulle

vidare, hvad anginge statens 77 allmänna läroverk, förordna extra och

vikarierande lärare, utnämna öfningslärare och ämneslärarinnor, afgifva

förslag till besättande af lediga ämneslärartjänster, i vanliga fall besluta

om lärares uppflyttning i högr-e lönegrad, besluta om införandet af nya

läroböcker, granska läroverkens arbetsordningar och protokollen öfver

konferenserna i hvarje ämne vid de olika läroverken, afgifva förslag till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

!)

fördelning af vissa anslag såsom till resestipendier, till högre skolor för

kvinnlig ungdom, till enskilda läroverk, vidtaga åtgärder i afseende pa

anordnandet af realskolexamen och studentexamen m. in. Förutom dessa

och andra löpande ärenden hade öfverstyrelsen att afgifva utlåtanden i

en mängd ärenden, som till densamma remitterades, och hvilka, i följd

af det omdaningsarbete, som påginge inom den högre undervisningens alla

områden, ofta vore mycket tidsödande och maktpåliggande.

Uti statsverkspropositionen föreslogs tillika, att Riksdagen för beredande

af tillgång till vikariearfvoden under semester för såväl öfverstyrelsens

medlemmar som å stat uppförda tjänstemän därstädes, i enlighet

med af mig i berörda statsrådsprotokoll angifna grunder, måtte, under

förändrad rubrik »för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, hyra för

lokal och expenser m. in.», höja det under rubrik »för tillfällig adjunktion.

hyra för lokal och expenser» för öfverstyrelsen uppförda anslaget,

10.000 kronor, till 12,550 kronor.

Enligt de af departementschefen uti statsrådsprotokollet angifna grunderna

skulle vikariatsersättningen under semester för ledamot i öfverstyrelsen

utgå efter 10 kronor för dag, med rätt för vederbörande vikarier

från landsorten att erhålla resekostnads- och traktamentsersättning för

resor till och från hufvudstaden enligt gällande resereglemente. Däremot

skulle någon godtgörelse till dessa vikarier för möjligen förlorade tjänstgöringspenningar

ej ifrågakomma.

Slutligen gjorde Kungl. Maj:t uti propositionen framställning därom,

att till arfvoden åt två amanuenser hos öfverstyrelsen måtte på extra

stat för år 1909 anvisas ett belopp af 3,000 kronor.

Hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blef af Riksdagen bifallet, med

undantag i hvad framställningen angick beviljande af anslag till arfvoden

åt två amanuenser hos öfverstyrelsen.

Rörande sistnämnda fråga yttrade Riksdagen i sin skrifvelse, den 1

juni 1908 (n:r 8) att Riksdagen icke blifvit öfvertygad om nödvändigheten

att, såsom föreslagits, anställa en ytterligare amanuens. Riksdagen hölle

nämligen för sannolikt, att, om än för närvarande öfverstyrelsens arbetsbörda

vore synnerligen betungande, ett förhållande, som måste anses till

stor del betingadt af läroverksorganisationens öfvergång i de af 1904 års

Riksdag beslutade nya formerna för densamma, den starka stegring i

antal, som de på öfverstyrelsens handläggning beroende ärendena dittills

utvisat, icke skulle komma att, sedan öfvergångsåren passerats, allt framgent

göra sig i samma grad gällande. I detta sammanhang hade Riksdagen

ej heller ansett sig böra underlåta framhålla, att det ville synas

Riksdagen, som om lättnad i öfverstyrelsens arbetsbörda skulle kunna

Bill. till Riicscl. Prot. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 78 Höft 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

vinnas genom en förändring i arbetssättet i riktning af såväl inskränkning

i största möjliga mån af antalet utgående expeditioner som äfven dessas

affattande i kolläst möjliga form.

Under åberopande häraf anmälde Riksdagen, att Riksdagen till arfvode

åt en amanuens hos öfverstyrelsen på extra stat för år 1909 anvisat

ett belopp af 1,500 kronor.

Såsom förut omförmälts har öfverstyrelsen i underdånig skrifvelse den

30 september 1908, äfvensom i skrifvelse den 27 november 1908, af

hvilka den senare innehåller allenast rättelse af vissa uppgifter i den

förra, framfört frågan om lönereglering för styrelsen. Därvid har styrelsen

till en början erinrat, att enligt dittills meddelade bestämmelser

dess stat för år 1909 syntes få följande utseende:

1 öfverdirektör, arfvode .

1 läroverksråd, arfvode .

3 läroverksråd, arfvoden

1 notarie ...................

1 registrator och aktuarie .

1 vaktmästare ................

för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning,

hyra för lokal och expenser

m. m...................:..............

Summa kronor

K r o

n o r

Lön eller

motsva- rande.

Tjänstgö- ringspen- niDgar

eller mot- svarande.

Ortstill-

lägg-

Summa.

2,700

2,300

_ _

5,000

2,000

2,000

—

4,000

0,000

6,000

—

12,000

2,200

1,500

300

4,000

2,200

1,500

300

4,000

600

300

—

900

11,650

41,550

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

Anmärkning: Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger

att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande ordinarie tjänst förenade aflöning behålla

3,000 kronor.

Vidare anför styrelsen i berörda skrifvelse den 30 september 1908.

Af 1904 års riksdagsskrifvelse framginge med all tydlighet, att Riksdagens

afsikt varit, att öfverstyrelsens ordförande och ledamöter skulle

åtnjuta samma aflöning, som varit afsedd att, efter skedd omreglering,

bestämmas för öfverdirektörs- och rådstjänster inom öfriga centrala äm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

11

betsverk. Och häraf syntes följa, att dä eu annan, högre norm än den,

som löneregleringskommittén föreslagit, åt Riksdagen numera fastställts

för sagda tjänster, enahanda förmån rättvisligen borde tillkomma äfven

öfverstyrelsens medlemmar.

I detta afseende tilläte sig öfverstyrelsen hänvisa därtill, att, vid senast

företagna löneregleringar, aflöningen för öfverdirektören i landtbruksstyrelsen

och öfverdirektören i landtmäteristyrelsen bestämts till 10,000

kronor, däraf 6,200 kronor lön, 2,800 kronor tjänstgöringspenningar och

1,000 kronor ortstillägg, samt för statskommissarie i statskontoret, byråchef

i nyssnämnda två styrelser och i domänstyrelsen äfvensom för kammarråd

och kammarrättsråd till 8,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön

2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, äfvensom

att enahanda aflöning med fråndrag af ortstillägget tilldelats professorerna

vid universiteten och karolinska institutet. Dessutom ägde ofvan uppräknade

tjänstinnehafvare, med undantag af öfverdirektörerna, rätt till ett

ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring. Då nämnda löneregleringar

vidtagits med särskild hänsyn till den högst betydande stegring

i prisen å lifsförnödenheter, som ägt rum sedan föregående omregleringar

af de centrala ämbetsverkens lönestater vidtagits, och denna stegring drabbade

öfverstyrelsens medlemmar i icke mindre grad än öfriga ämbete- och

tjänstemän, förelåge icke heller i fråga om de faktiska orsakerna till behofvet

af en sådan reglering någon skillnad mellan öfverstyrelsen och andra

centrala ämbetsverk.

öfverstyrelsen kunde under sådana omständigheter icke finna annat

än rättvist och billigt, att motsvarande aflöningsbelopp jämte ortstillägg

fastställdes för öfverstyrelsens chef och ledamöter. Öfverstyrelsen ansage

eu förhöjning så mycket mera skälig, som rektorerna vid de högre allmänna

läroverken på grund af den nya löneregleringen åtnjöte aflöningsförmåner,

som redan i första lönegraden öfverstege läroverksrådens och i

några fall jämväl öfverdirektörens. För sådan rektor vore nämligen fastställd

en begynnelselön å 6,000 kronor, hvartill komme af kommunen bekostad

fri bostad eller — såsom för närvarande''i de flesta fall ägde rum

— hyresersättning. Då nämnda ersättning i medeltal belöpte sig till mer

än 1,300 kronor, kunde således rektors verkliga begynnelselön uppskattas

till i medeltal omkring 7,300 kronor. Och efter tio års tjänstgöring åtnjöte

rektorerna ett ålderstillägg å 500 kronor. Vid de fem profårsläroverken

uppbure rektor dessutom såsom föreståndare för den praktiska

profårskursen ett årligt arfvode å> 1,500 kronor. Härtill komme, att om

medlem af öfverstyrelsen vore lektor, hvilket väl som hittills till öfvervägande

del torde blifva fallet, lian endast komme att åtnjuta en pension

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande iV;o 123.

å 4,000 kronor eller 500 kronor mindre än en rektor vid högre allmänt

läroverk.

Vidare ville öfverstyrelsen framhålla, att läro verksrådens ställning i verkligheten

vore ännu ogynnsammare än de anförda siffrorna angåfve på

den grund, att flertalet rektorer vore bosatta i landsorten med dess erkändt

lägre lefnadsomkostnader.

Dessutom förtjänade påpekas, att medlemmarna af öfverstyrelsen dels

på grund af en synnerligen stor arbetsbörda, som gjorde att tjänsten helt

och hållet kräfde sin man, dels på grund af tjänstens art, som innebure

bestämdt hinder för medlemmarna att syssla med undervisning i eller ledning

af enskilda undervisningsanstalter, vore utestängda från möjligheten

af stadigvarande biinkomster. Af de i och för sig olämpliga förhållanden,

som eu jämförelse med rektorernas vid de högre allmänna läroverken

ekonomiska ställning gåfve vid handen, följde, bland annat, den olägenheten,

att öfverstyrelsens personal endast till ringa del kunde komma att

erhålla en önskvärd rekrytering från rektorskåren, enär rektorer endast

undantagsvis torde befinnas villiga att utbyta sin befattning mot anställning

med minskad löneinkomst men minst lika betungande och ansvarsfullt

arbete.

Öfverstyrelsen framhöll vidare, att ålderstillägg borde beredas läroverksråden,

därest de komme att kvarstå vid befattningen mer än de fem

år första förordnandet omfattade. I detta afseende ansåge öfverstyrelsen

tillräckligt hänvisa därtill, att, såsom redan framhållits, ålderstillägg vore

förenadt med ofvannämnda nyreglerade byråchefs- och rådstjänster in. m.,

att vissa bland riksförsäkringsanstaltens tjänstemän, hvilka i sådan egenskap,

i likhet med öfverstyrelsens ledamöter, icke vore uppförda å ordinarie

stat, vore berättigade till dylikt tillägg, samt att rektorerna vid de allmänna

läroverken, hvilka förordnades på viss tid, i regeln fem år, likaledes

åtnjöte åld ers tillägg. Gifvetvis borde för åtnjutande af ålderstillägg,

därest sådant beviljades, jämväl tillgodoräknas den tid, läroverksråd tjänstgjort

före den nu ifrågasatta löneregleringens genomförande.

I samtliga ofvannämnda verk, som under de senaste två åren fått

sina lönestater omreglerade, hade ock en reglering skett af vaktmästares

aflöning.

Vid öfverstyrelsen vore för närvarande anställd endast en vaktmästare,

som i aflöning uppbure 900 kronor, däraf 300 kronor ansåges motsvara

tjänstgöringspenningar. Med hänsyn till mängden af öfverstyrelsens åligganden

hade öfverstyrelsen varit betänkt på att föreslå åtgärder för anställande

af ännu eu vaktmästare, men beslutit att tillsvidare härmed låta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 123.

13

anstå för att begränsa krafven för öfverstyrelsens stat till Jet allra nödvändigaste.

Under sådana förhållanden och under hänvisning till de skedda löneregleringarna

vid åtskilliga andra centrala verk funne öfverstyrelsen billigt,

att öfverstyrelsens vaktmästare erhölle en aflöning motsvarande den, som

bestämts för förste vaktmästare vid dessa verk, nämligen 1,500 kronor,

därest häri icke åtnjöte fri bostad samt bränsle.

Den omständigheten, att öfverstyrelsen vore så nyligen inrättad, syntes

icke höra hindra en omreglering af aflöningsförhållandena, då dessa alltifrån

början varit afsedda att motsvara personalens vid de ämbetsverk,

som nu fått sina lönestater omreglerade, hvarjämte till jämförelse framhölles,

att den endast två år äldre riksförsäkringsanstalten genom beslut

af 1908 års Riksdag redan tillförsäkrats en dylik förmån och den hos

öfverstyrelsen anställde notarien vid samma riksdag fått sin aflöning omreglerad

och genom ålderstillägg afsevärdt förbättrad.

Därest den frågan skulle framkastas, huruvida icke den nu ifrågasatta

regleringen — såsom i flera dylika fall plägat ske — borde föregås af en

utredning rörande behofvet af verkets omorganisation och möjligheten af

indragning af någon tjänst m. m., ville öfverstyrelsen framhålla, att eu

sådan utredning icke vore af behofvet påkallad, då organisationen, som

förbereddes genom särskildt tillkallade sakkunniga, verkställts så sent soni

år 1904 samt öfverstyrelsen själf efter de nu gångna fyra årens erfarenhet

icke funne en ändrad organisation behöflig och i hvarje fall, med hänsyn

till de för närvarande inom läroverken rådande öfvergångsförhållanden,

ansåge den nuvarande böra under åtskilliga år ytterligare pröfvas, innan

en sådan ändring lämpligen skulle kunna ifrågasättas.

Till sist finge öfverstyrelsen jämväl framhålla, att den ökning i anslaget

till öfverstyrelsen, som den ifrågasatta löneregleringen skulle medföra,

ej uppginge till så afsevärdt belopp, att det hela kunde anses utgöra

någon statsekonomi fråga af betydelse.

Vidare anför öfverstyrelsen: Öfverdirektörs och läroverksråds aflöning

utginge för närvarande dels i form af arfvode, utgörande för den förre

5.000 kronor och för en hvar af de senare 4,000 kronor, hvilka arfvoden,

liksom samtliga utgifter å nämnda stat, inginge i det gemensamma reservationsanslaget

till de allmänna läroverken, dels ock i form af ett belopp

å 3,000 kronor af den med ordinarie tjänst förenade aflöning, allt i öfverensstämmelse

med beslut af 1904 års Riksdag

Öfverstyrelsen ansåge, att den ifrågasatta löneförhöjningen lämpligast

borde falla på den del af aflöningen, som uppbures såsom arfvode, och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

sålunda utgå i form af förhöjning af reservationsanslaget till de allmänna

läroverken.

I fråga om ålderstilläggen borde, då enligt Riksdagens beslut innevarande

år notariens samt registratorns och aktuariens hos öfverstyrelsen

ålderstillägg skulle utgå af det under åttonde hufvudtiteln för sådant

ändamål uppförda förslagsanslag, på enahanda sätt ske i fråga om läroverksrådens

ålderstillägg.

Beträffande pensionsafgift vore för närvarande, på grund af nådiga

brefvet den 8 december 1904, så ordnadt, att afgiften utginge af den med

medlemmarnas i öfverstyrelsen ordinarie tjänster förenade lön och till de

för dessa tjänster föreskrifna pensionsafgiftsbelopp. Då emellertid 1908

års Riksdag, såsom framginge af statsutskottets utlåtande angående aflöningsförhöjning

till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte, ansett,

att ett belopp, svarande mot pensionsafgift å den icke ordinarie befattningen,

med lämplig afrundning, borde afdragas från de ifrågasatta förhöjda

aflöningsbeloppen, hvilket afdrag borde ske å den del af aflöningen,

som ansåges motsvara lön, och på denna grund minskat den för öfverdirektören

afsedda aflöningen å 10,000 kronor med 400 kronor samt

vaktmästarens aflöning å 1,500 kronor med 30 kronor, borde på enahanda

sätt förfaras i fråga om öfverstyrelsens medlemmar och betjänte, hvarvid

300 kronor lämpligen kunde anses motsvara pensionsafgift för läroverksråd.

Härvid förutsattes gifvetvis, att pensionsafgifterna å medlemmarnas ordinarie

tjänster, liksom hittills, utginge af den med dessa tjänster förenade

lön eller på annat sätt särskildt utanordnades utan ytterligare inskränkning

i öfverdirektörens och läroverksrådens aflöning, eftersom dessa icke borde

vidkännas afdrag för dubbla pensionsafgifter.

öfverstyrelsen framhöll vidare, att i sammanhang med fastställande

af ny stat för styrelsen borde beträffande den däraf berörda personalen

meddelas i tillämpliga delar motsvarande föreskrifter rörande minimiarbetstid

å tjänsterummet samt villkor och bestämmelser för åtnjutande af

löneförmånerna, som stadgats för statskontorets personal.

Med tillämpning af de utaf öfverstyrelsen angifna grunder och under

hänvisning till den uppdelning i lön, tjänstgöringspenningar och ortstilllägg,

som af Riksdagen fastställts i fråga om åtskilliga nyreglerade aflöningsstater

liksom äfven i fråga om notariens samt registratorns och

aktuariens hos öfverstyrelsen aflöning, fann styrelsen att dess lönestat för

år 1910 borde erhålla följande utseende:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123

15

K r o

n o r

Tjänstgö-

Lön eller

ringspett-

Ort*-

motsva-

ningar

til lägg

Summa

rande.

eller mot- svarande

1 öfverdirektör, arfvode.....................

2,800

2.800

1,000

6,600

1 läroverksråd, arfvode .....................

1,700

2,500

600

4,800

| Efter 5 år kan lönen hö-

3 läroverksråd, arfvoden ..................

5,100

7,500

1,800

14,400

(jas med 600 kronor.

1 notarie .......................................

2,200

1,500

300

4,000

Efter 5 är kan lönen hö- jas med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare 500

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

1 registrator och aktuarie..................

2,200

1,500

300

4,000

kronor.

1 vaktmästare .................................

870

450

150

1,470

för tillfällig adjunktion, vikariatsersätt-

ning, hyra för lokal och expenser

11,650

m. m.

Summa kronor

|

46,920

Anmärkning: Innehafvare af tjänst å stat, som forordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger

att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst förenade aflöning behålla 3,000

kronor. — Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna i

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och under förutsättning af

ofvannämnda villkor och bestämmelser i fråga om minimiarbetstid m. m.,

hemställde öfverstyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1909 års

Riksdag att

dels för höjande af aflöningarna åt öfverstyrelsens öfverdirektör, läroverksråd

och vaktmästare i enlighet med öfverstyrelsens ofvan angifna

förslag till lönestat, öka anslaget till öfverstyrelsen med 5,370 kronor eller

från 41,550 kronor till 46,920 kronor;

dels medgifva, att enhvar af läroverksråden skulle äga rätt till ett

ålderstillägg å 690 kronor efter 5 års tjänstgöring, samt att innehafvare

af läroverksrådsbefattning därvid finge tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

befattningen;

dels ock förklara, att nämnda ålderstillägg skulle utgå af det under

åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg.

Uti sitt förutnämnda utlåtande den 29 oktober 1908 har statskontoret

yttrat:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

»I förevarande underdåniga framställning säger sig öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk, med hänsyn till mängden af öfverstyrelsens

åligganden, hafva varit betänkt på att föreslå åtgärder för anställande af

ännu en vaktmästare, men beslutat att tillsvidare härmed låta anstå för

att begränsa krafven för öfverstyrelsens stat till det allra nödvändigaste.

Under sådana förhållanden och under hänvisning till de skedda löneregleringarna

vid åtskilliga andra centrala verk har öfverstyrelsen funnit

billigt, att öfverstyrelsens vaktmästare erhåller eu aflöning motsvarande

den, som bestämts för förste vaktmästare vid dessa verk, nämligen 1,500

kronor, därest han icke åtnjuter fri bostad samt bränsle.

Häremot vill statskontoret erinra, att förste vaktmästare vid de centrala

verken tillsättas icke med hänsyn till omfånget utan med hänsyn

till arten af göromålen, så att därtill utses den vaktmästare, som synes

kompetent att vara förman för de öfriga. På denna grund och då öfverstyrelsens

behof af ytterligare en vaktmästare inom en närmare eller härmare

framtid icke blir afhjälpt därigenom, att dess nuvarande vaktmästare

erhåller förste vaktmästares lön, anser statskontoret löneförmånerna

för öfverstyrelsens vaktmästare böra bestämmas efter den för statskontorets

andra vaktmästare gällande stat med afdrag, motsvarande pensionsafgifterna.

Beträffande sådana afdrag har statskontoret i fråga om riksförsäkringsanstalten

i sitt underdåniga utlåtande den 9 december 1907 uttalat

den mening, att ett pensionsafgiften för tjänstinnehafvare vid statskontoret

motsvarande belopp, afrundadt, där sådant för vinnande af en jämn

summa erfordras, till närmast högre femtio- eller hundratal och, hvad

vaktmästare beträffade, till 30 kronor för förste vaktmästare och 25 kronor

för andra vaktmästare, borde från de föreslagna nya aflöningsbeloppen

afdragas, och borde afdraget ske å den del af aflöningen, som ansåges

motsvara lön. Enligt nådiga brefvet den 3 juli 1908 har hvad statskontoret

i nämnda hänseende hemställt beträffande riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän och betjänte blifvit af Riksdagen godkändt, Vid sådant förhållande

torde samma princip böra följas i afseende på afdrag å aflöningsförmånerna

för öfverstyrelsens chef, ledamöter och vaktmästare. Afdragen

skulle sålunda blifva:

för öfverdirektör............ 400: — kr., motsvarande pensionsafgift 360: — kr.

» läroverksråd före

erhållet ålderstillägg 300: — » » » 280: — »

» läroverksråd efter

erhållet ålderstillägg 350: — > > > 313:60 *

» vaktmästare............ 25: — » . » > 21 ä 24: — »

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:u 123.

På grund häraf torde staten för dessa tjänstinnehafvare böra få följande

utseende:

K r o

n o r

Lön eller

mot- svarande

Tjänstgö- ringspen- ningar

eller mot- svarande

Orts-

tillägg

Summa

2,800

2,800

1.000

6,600

1,700

2,500

600

4,800

5,100

7,500

1,800

14,400

675

350

150

1,175

1 öfverdirektör, arfvode

1 läro verksråd, dito...

3 dito, dito ..................

1 vaktmästare...............

(Efter 5 år kan lönen höjas

(med 550 kronor.

(Efter 5 ar kan lönen höjas

/med 100 kronor.

Anmärkning: Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller

läroverksråd, äger att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst

förenade aflöning behålla 3,000 kronor. — Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter

fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom

utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Hvad öfverstyrelse!! i öfrig! hemställt får statskontoret i underdånighet

tillstyrka.»

Löneregleringskommittén anför i sin ofvanberörda skrifvelse:

Öfverstyrelsen hade framhållit, att, enligt öfverstyrelsens uppfattning,

af anfördt yttrande i Riksdagens skrifvelse den 18 maj 1904 med all tydlighet

framginge, att Riksdagens afsikt varit, att öfverstyrelsens ordförande

och ledamöter skulle åtnjuta samma aflöning, som varit afsedd att, efter

skedd omreglering, bestämmas för öfver direktörs- och rådstjänster inom

öfriga centrala ämbetsverk. Däraf ansåge öfverstyrelsen följa, att, då en

annan, högre norm än den, som löneregleringskommittén föreslagit, vid

1907 och 1908 årens riksdagar fastställts för sagda tjänster, enahanda

förmån rättvisligen borde tillkomma äfven öfverstyrelsens medlemmar.

I anledning häraf finge kommittén erinra, att, då den första, den 18

november 1903 afgifna delen af kommitténs betänkanden afsett allenast

allmänna förutsättningar och grunder för en reglering af löneförhållanden

m. m. inom de centrala ämbetsverken, kommittén funnit sig ej äga anledning

att i nämnda del föreslå aflöningssatser för andra än de normala

lönegraderna inom dessa ämbetsverk (jfr delen I sid. 130—133).

I afseende å aflöningssatserna för sådana befattningar, hvilka, enligt,

de af kommittén angifna grunder, ej tillhörde de normala lönegraderna,

hade kommittén förbehållit sig att framställa förslag i sammanhang med

Bih. till Eiksd. Prof. 1009. 4 Sami. 1 Afd. 7S Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

regleringsfrågorna för de särskilda ämbetsverk, där sådana befattningar

förefunnes eller blefve föreslagna.

Hvad verkens chefer anginge, hade kommittén såsom tillhörande normala

lönegrader räknat dels de generaldirektörer, hvilka då uppbure i

aflöning 9,000 kronor, och dels de öfverdirektörer och andra därmed jämförliga

chefer, hvilka då åtnjöte en aflöning af 7,000 kronor. I fråga om

öfriga tjänstemän i centrala ämbetsverk hade tagits i betraktande allenast

de tre dåvarande allmänna lönegraderna.

Såsom en i delen I (sid. 45—53) intagen tabell öfver de vid 1903

års början för centrala statsmyndigheter gällande lönestater utvisade, hörde

rådstjänsterna i centrala ämbetsverk i allmänhet till den tredje allmänna

lönegraden, med en begynnelseaflöning af 6,400 kronor, hvartill kunde

efter fem år komma ett ålderstillägg af 600 kronor.

Nämnda tabell gåfve ock vid handen, att förutom de öfverdirektörer

och därmed jämförliga chefer, som kommittén räknat till normalgraderna,

funnes öfverdirektörer och dylika chefer med högre aflöning.

Vid afgifvande! af sin första del hade kommittén ansett, att

för öfverdirektör och annan därmed jämförlig chef i normalgrad borde

bestämmas en aflöning af 8,000 kronor, samt

för tjänsteman i 3:dje lönegraden en begynnelseaflöning af 7,000

kronor, hvartill skulle kunna komma efter fem år ett ålderstillägg af 600

kronor.

För tjänstemän i 3:dje lönegraden vid centrala ämbetsverk hade emellertid

vid 1907 och 1908 årens riksdagar begynnelseaflöningen bestämts

till 8,100 kronor, fördelad i lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar 3,50!)

kronor och ortstillägg 600 kronor, hvartill kunde komma efter fem år ett

tillägg till lönen med 600 kronor.

Vid nämnda båda riksdagar hade däremot icke aflöning satts för nå- .

gon öfverdirektör eller därmed jämförlig chef i normalgrad, men för öfverdirektörerna

i landtbruks- och landtmäteristyrelserna, som ansåges böra

tillerkännas högre aflöning än öfverdirektör i normalgrad, hade aflöningen

blifvit satt till 10,000 kronor, däraf 6,200 kronor i lön, 2,800 kronor i

tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor i ortstillägg.

Sedan kommittén i sitt den 8 december 1908 afgifna betänkande

(delen XV) angående, bland annat, kontroll- och justeringsstyrelsen föreslagit

för öfverdirektör i normalgrad en aflöning af 9,000 kronor, fördelad

i lön 5,700 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 800

kronor, hade i den kung! propositionen till 1909 års Riksdag angående statsverkets

tillstånd och behof sistnämnda aflöningsbelopp föreslagits för öfverbibliotekarien

vid kungl. biblioteket och riksantikvarien, under det att för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o lL2''l.

19

riksarkivarien föreslagits samma aflöning, som vid 1908 års riksdag tillerkändes

öfverdirektörerna i landtbruks- och landtmåteristyrelserna.

Att vid reglering af aflöningsförmånerna för ledamöterna i öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk behörig hänsyn borde tagas till den

begynnelseaflöning, som vid 1907 och 1908 årens riksdagar blifvit bestämd

för ledamöterna i statskontoret med flera ämbetsverk, syntes kommittén

vara med rätt och billighet öfverensstämmande. Och med afseende å betydelsen

af öfverstyrelsens verksamhet och de kraf, som maste ställas pa

dess chef, ansåge kommittén, att, vid reglering af aflöningen till bemälde

chef, han skäligen borde, i den man under nu gällande förhållanden kunde

ske, jämföras med öfverdirektörerna i landtbruks- och landtmåteristyrelserna,

och ej med öfverdirektörer och andra dylika chefer i normalgrad.

Från de belopp, som bestämts såsom begynnelseaflöning för ledamöter

i statskontoret med flera ämbetsverk och såsom aflöning för. ölv erdirektörerna

i landtbruks- och landtmäteristyrelserna. torde emellertid i nu förevarande

fall höra, något afrundade, afdragas belopp motsvarande pensionsafgiften

för ordinarie tjänstemän i enahanda grader. Ett dylikt tillvägagångssätt

hade af statskontoret föreslagits uti dess den 9 december 1907

afgifna utlåtande i fråga om aflöningsförhöjning till riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän och betjänte, hvilket förslag äfven syntes hafva legat till

grund för 1908 års Riksdags beslut i ämnet. Kommittén tilläte sig i detta

sammanhang erinra om hvad statskontoret i sitt berörda utlåtande anförde

rörande denna fråga.

Då riksförsäkringsanstalten genom 1902 års Riksdags beslut hane upprättats,

hade personalens aflöningar afpassats efter då gällande stater för

de centrala ämbetsverken. När nu för dessa verk fastställts nya statei

med väsentligen förhöjda lönebelopp, sa som skett i den vid 1907 ars

Riksdag godkända staten för statskontoret, hade det synts statskontoret

icke annat än billigt, att jämväl riksförsäkringsanstaltens personal komme

i åtnjutande af motsvarande aflöningsförbättring. Enligt lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907, som trädt

i kraft med 1908 års ingång, måste emellertid pensionsafgift erläggas af

dem, som komme att åtnjuta lön å statskontorets nya stat, under det att

däremot för befattningshafvare vid riksförsäkringsanstalten, såsom icke

uppförda å ordinarie stat, sådan skyldighet icke förefunnes. I följd däraf

skulle, därest samma aflöningsbelopp sattes för anstaltens befattnings

häfvare som för motsvarande tjänstemän i statskontoret, detta leda till

att de förra i själfva verket komme i åtnjutande af högre aflöning än de

senare, hvaraf också skulle följa, att vid eventuell öfverflyttning af anstalten

å ordinarie stat dess befattningshafvare skulle komma att lida

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

minskning i innehafvande aflöningsförmåner. För undvikande af detta

enligt statskontorets mening mindre lämpliga förhållande hade det synts

statskontoret, som om ett pensionsafgiften motsvarande belopp, afrundadt

där sadant erfordrades för vinnande af en jämn summa — till närmast

högre femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästarna beträffade, till

30 kronor för förste vaktmästaren och 25 kronor för andra vaktmästaren,

bolde afdragas tran berörda afiöningsbelopp; och borde afdraget ske å

den del af aflöningen, som ansåges motsvara lön.

I h\ ad statskontoret sålunda anfört, ansage sig kommittén så mycket

hellre höra instämma, som öfver:!irektören och ledamöterna i öfvers ty relsen

för rikets allmänna läroverk tvifvelsutan torde komma att inom en

icke alltför aflägsen framtid blifva ordinarie i vanlig mening. Vägande

skal syntes kommittén tala för eu sådan förändring. Därigenom skulle

ock vinnas den fördelen, att det sätt, hvarpå aflöningarna för närvarande

utginge till ifrågavarande tjänstemän, kunde upphöra. Då emellertid bestämmelserna

angående bemälda öfverdirektörs och ledamöters tillsättning

kommit till stånd sa sent som år 1904 och då öfverstyrelsens organisation

ännu icke kunde anses tillräckligt pröfvad, samt då det kommittén i

detta ärende gifna uppdrag icke synts vara af så vidsträckt omfattning,

hade kommittén ansett sig sakna tillräcklig anledning att framlägga något

förslag uti ifrågavarande hänseende.

I detta sammanhang tilläte sig kommittén något beröra frågan om

sättet, hvarpå afgifterna borde utgå för de pensioner, som vore förenade

med de ordinarie tjänster, hvilka kunde innehafvas af öfverstyrelsens ordförande

och ledamöter.

Såsom förut vore nämndt, vore uti kungl. brefvet den 8 december

1904 stadgadt bland annat, att innehafvare af tjänst å stat, som förordnades

till ordförande eller ledamot af öfverstyrelsen, ägde att under tiden

för förordnandet af den med hans innehafvande ordinarie tjänst förenade

aflöning behålla 3,000 kronor samt att därvid skulle iakttagas att, för fyllande

af detta belopp, skulle användas i första rummet den i samma aflöning

ingående egentliga lön, sedan däraf för att till statsverket besparas

undantag^ ett belopp, motsvarande den afgift, som det kunde åligga

tjänstinnehafvaren att erlägga såsom bidrag till sin egen pensionering, samt

\ ifrigt erforderlig del af de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningarna.

Sedan författningarna angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

och hvad därmed ägde samband från och med ingången af år 1908 trädt

i kraft, kunde det väl ifrågasättas, huruvida icke nyssberörda bestämmelser

i kungl. brefvet den 8 december 1904 borde ändras därhän att, om

öfverstyrelsens ordförande och ledamöter innehade ordinarie befattning, de

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

„ Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

skulle själfva vidkännas afgift ernå för egen pensionering i sin ordinarie

tjänst. Då emellertid, såsom ofvan vore nämndt, det varit med särskild

hänsyn till möjligen blifvande pensionering i egenskap af öfverdirektör

och ledamöter i öfverstyrelsen som aflöningarna för bemälda tjänstemän

blifvit enligt nu föreliggande förslag upptagna till lägre belopp un hvad

som motsvarade aflöningen å stat till öfverdirektörerna i landtbruks- och

landtmäteristyrelserna samt begynnelseaflöningen till ledamöterna i statskontoret

med flera centrala ämbetsverk, kunde det väl icke vara med rätt

och billighet öfverensstämmande att låta öfverdirektören och ledamöterna

i öfverstyrelsen själfva vidkännas pensionsafgift jämväl för deras ordinarie

befattningar. \ id sådant förhållande hade det synts kommittén, att det

nuvarande förfaringssättet tills vidare kunde bibehålla^'', så att pensionsafgiften

för den ordinarie tjänsten bestredes af den med samma tjänst förenade

aflöningen och i vederbörlig ordning öfverlämnades till pensionsfonden

för civila tjänstinnehafvare.

Öfverstyrelsen

läro verksråden, därest de komme att kvarstå vid befattningen mer än de

fem år, det första förordnandet omfattade. I detta hänseende hade öfverstyrelsen

hänvisat bland annat därtill, att ålderstillägg vore förenadt med

byråchefs- och rådstjänster i vissa centrala verk, som vid 1907 och 1908

årens riksdagar erhållit ny lönereglering, samt att vissa bland riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän, Indika i sådan egenskap, i likhet med öfverstyrelsens

ledamöter, icke vore uppförda å ordinarie stat, vore berättigade

till dylika tillägg.

Enär emellertid i de af öfverstyrelsen anförda centrala verken, som

erhållit ny lönereglering vid 1907 och 1908 årens riksdagar — statskontoret,

kammarkollegium, kammarrätten, domän styrelsen samt landtbruksoch

landtmäteristyrelserna — ledamotsplatserna skulle tillsättas i vanlig

ordning med ordinarie tjänstinnehafvare och icke, såsom för närvarande

vore fallet inom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, allenast på

viss tid, syntes det kommittén, att ledamotsplatserna i öfverstyrelsen icke

kunde uti ifrågavarande afseende jämnställas med nämnda byråchefs- och

rådstjänster.

Men ej heller jämförelsen med tjänstemän i riksförsäkringsanstalten

kunde enligt kommitténs åsikt åberopas i detta hänseende. Ledamotsbefattningarna

i riksförsäkringsanstalten tillsattes nämligen, enligt den för

anstalten den 19 december 1902 utfärdade instruktion, icke på viss tid,

utan — efter det befattningarna kungjorts lediga — medelst förordnande

tills vidare. Anledningen till sistnämnda förhållande vore, att riksförsäkringsanstalten

ännu ej kommit på ordinarie stat. I den proposition, Kungl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

Maj:t aflåtit till 1902 års Riksdag om inrättande af eu riksfförsäkringsanstalt,

hade föreslagits anstaltens uppförande på ordinarie stat. 1 likhet

med de kommitterade, som afgifvit förslag till ordnande af nämnda förvaltning,

hade emellertid Riksdagen, enligt dess skrifvelse den 13 maj

1902 (n:r 90), icke funnit tillrådligt, att riksförsäkringsanstaltens organisation

redan da definitivt fastsloges genom anställande vid densamma af ett

visst antal tjänstemän med aflöningar på ordinarie stat. Det hade synts

Riksdagen icke vara grundad anledning antaga, att i fråga om förvärfvande

af dugliga arbetskrafter förhållandena skulle ställa sig mindre gynnsamma

för riksförsäkringsanstalten än för vissa andra uppgifna verk, om

personalen vid anstalten till en början anställdes på extra stat. I en den

20 mars 1908 till Riksdagen afbiten proposition (n:r 100) angående aflöningsförhöjning

till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte hade

hemställts, bland annat, om medgifvande att af arbetarförsäkringsfondens

intressemedel använda visst belopp för beredande af ålderstillägg till vissa

tjänstemän samt en vaktmästare vid anstalten. Då chefen för civildepartementet,

enligt det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll, inför

Eders Kungl. Maj:t föredragit riksförsäkringsanstaltens framställning om

ålderstillägg åt vissa befattningshafvare, hvilka alltsedan den 1 januari 1903

innehaft befattning inom anstalten, hade departementschefen yttrat, att det

syntes skäligt och jämväl torde vid reglerandet af aflöningsförmånerna vid

anstalten varit förutsatt, att de af anstaltens befattningshafvare, hvilka enligt

i allmänhet gällande bestämmelser uppfyllt villkoren för ålderstilläggs

åtnjutande, erhölle sådant tillägg till samma belopp, som i staterna för de

centrala ämbetsverken funnes för motsvarande befattningar upptagna å ordinarie

stat. I sitt utlåtande (n:r 134) i anledning af den kungl. propositionen

hade statsutskottet yttrat uti ifrågavarande afseende, att för beredande

af ålderstillägg åt fyra tjänstemän och en vaktmästare vid riksförsäkringsanstalten

Eders Kungl. Maj:t begärt anvisande från och med år 1908

af visst belopp och att utskottet icke hade något att däremot erinra. I

sammanhang därmed hade utskottet emellertid gent emot den mening, som

i detta hänseende uttalats af departementschefen, velat framhålla, att äfven

framdeles, då fråga uppstode om tillerkännande af ålderstillägg åt någon

befattningshafvare vid anstalten, Riksdagens bifall därtill borde inhämtas,

så mycket mera som förhöjning af anslaget till riksförsäkringsanstalten

därigenom påkallades. — Riksdagen hade anvisat de för ålderstillägg begärda

medlen.

Kommittén hade ansett sig böra erinra om hvad sålunda förekommit

beträffande ålderstillägg åt vissa befattningshafvare vid riksförsäkringsanstalten

för att visa, att, efter kommitténs uppfattning, förhållandena uti

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

23

ifrågavarande hänseende vid nämnda anstalt och vid öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk ej vore med hvarandra jämförliga. Riksförsäkringsanstalten

befunne sig ännu på extra stat, öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk vore såsom sådan på ordinarie stat, men dess ledamöter

skulle, enligt planen för organisationen, tillsättas på fem år i sänder, och

då vid 1904 års riksdag anslag beviljats för öfverstyrelsen, hade ej antydts,

än mindre medgifvits, att dess ledamöter skulle kunna erhålla ålderstillägg

å sina arfvoden.

Öfverstyrelsen hade jämväl hänvisat därtill, att rektorerna vid de allmänna

läroverken, ehuru i regeln förordnade på viss tid, likväl kunde

komma i åtnjutande af ålderstillägg.

Detta förhållande hade ej synts kommittén utgöra anledning att bifalla

framställningen om ålderstillägg till läroverksråden, så mycket mindre

som förmån af ålderstillägg för rektorerna redan förefunnits, då vid 1904

års riksdag den nuvarande aliöningen för öfverstyrelsens ledamöter bestämts,

utan att då hänsynen till rektorernas omförmälda förmån föranledt

därtill, att dylik förmån ansetts böra tillerkännas bemälda ledamöter.

Så länge den nuvarande ordningen med ledamöternas förordnande

allenast på viss tid bibehölles, ansåge kommittén fördenskull, i motsats

till öfverstyrelsen och statskontoret, ålderstillägg ej böra tillkomma bemälda

ledamöter.

Den hos öfverstyrelsen anställde vaktmästaren åtnjöte en aflöning af

900 kronor, hvaraf 300 skulle anses såsom tjänstgöringspennigar. Öfverstyrelsen

hade ansett denne vaktmästare böra erhålla enahanda aflöning,

som vid de åren 1907 och 1908 skedda regleringarna blifvit bestämd för

förste vaktmästare i statskontoret med flera centrala ämbetsverk. Statskontoret

åter hade ansett löneförmånerna för ifrågavarande vaktmästare

böra bestämmas med hänsyn till hvad som gällde för vaktmästare i allmänhet

vid statskontoret.

Kommittén biträdde statskontorets uppfattning i detta hänseende.

Enligt kommitténs åsikt borde nämligen, om ej särskilda undantagsforhållanden

förelåge, fortfarande gälla den allmänna regeln, att särskild

högre aflöning såsom för s. k. förste vaktmästare utginge allenast vid de

centrala verk och myndigheter, där de ordinarie vaktmästarna vore flera

än en.

Att emellertid, såsom öfverstyrelsen och statskontoret föreslagit, vid

uppförandet å stat af den vaktmästaren i öfverstyrelsen tillkommande aflöningen

göra afdrag för belopp, motsvarande pensionsafgift, syntes kommittén

ej påkalladt. Så hade ej skett, då vid 1908 års riksdag aflönin
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

garna bestämts för notarien samt för registratorn och aktuarien hos öfverstyr

elsen.

Och då anledning syntes kommittén saknas, att ej vaktmästaren skulle,

likasom fallet numera vore med sistnämnda två tjänstemän, varda ordinarie

i vanlig mening, blefve han naturligtvis, likasom dessa, i egenskap

af ordinarie tjänstinnehafvare underkastad gällande civila pensionslag och

bestämmelse i sådant hänseende intagen i själfva aflöningsvillkoren.

Godkändes kommitténs uppfattning i ofvanberörda hänseenden, skulle

staten för öfverstyrelsen erhålla följande utseende.

Krono

Lön

eller mot- svarande.

Tjänst- görings- penniugar

eller mot- svarande.

Orts-

tillägg.

Summa.

1 öfverdirektör, arfvode...

2,800

2,800

1.000

6.600

1 läroverksråd, »

1,700

2,500

600

4,800

3 läroverksråd, arfvoden

5,100

7,500

1,800

14,400

1 notarie... .

2,200

1,500

300

4,000

1 registrator och aktuarie

2,200

1.500

300

4,000

1 vaktmästare

700

350

150

1,200

För tillfällig adjunktion,

vikariatsersättning, hy-

ra för lokal och expen-

ser m. m.

—

—

-—

11,650

Summa kronor

—

—

—

46,650

Efter 5 är kan lönen liöjas

med 500 kronor, efter 10

. år med ytterligare 500 kro

|nor och efter 15 år med

jän ytterligare 500 kronor.

\ Efter 5 år kan lönen liöjas

/med 100 kronor.

Anmärkning 1. Innehafvare af tjänst ii stat, som förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd, äger

att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst förenade aflöning behålla 3,000 kronor.

Anmärkning 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Den af öfverstyrelse!! angifna staten för år 1909 slutade å 41,550

kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle den nya staten komma att sluta på

46,650 kronor, hvadan alltså skulle erfordras en anslagsförhöjning af 5,100

kronor.

Vid beräkningen hade dock hänsyn icke tagits till ålderstillägg åt

vaktmästaren, hvilket — i likhet med hvad som gällde i fråga om ålderstillägg

åt notarien samt registratorn och aktuarien — skulle utgå af

åttonde hufvudtitelns gemensamma anslag till ålderstillägg.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

25

Då vid 1908 års riksdag aflöningsförmånema bestämts för notarien

samt för registrator!! och aktuarien hos öfver styrelsen, hade ansetts, att de

villkor och bestämmelser, som 1907 års Riksdag stadgat för rätt att åtnjuta

de i den nya staten för statskontoret upptagna aflöningsförmåner,

äfven bort föreskrifvas beträffande bemälda tjänstemän hos öfverstyrelse!],

i den mån dessa bestämmelser varit tillämpliga å dem.

Enahanda hade synts böra ske beträffande de af kommittén föreslagna

aflöningsförmånema för vaktmästaren hos öfverstyrelsen, med beaktande

därvid i vissa hänseenden af hvad vid 1909 års Riksdag blifvit på Kungl.

Maj:ts förslag stadgadt beträffande vaktmästare vid högsta domstolen.

Villkoren och bestämmelserna för åtnjutande af de aflöningsförmåner,

som kommittén föreslagit för vaktmästaren hos öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk, torde fördenskull kunna affattas sålunda:

att innehafvare af ordinarie vaktmästarbefattning i öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk skulle vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kunde

varda stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom, därest ämbetsverkets

ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej länge

kunde såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande

ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttades till annat ämbetsverk, vara

pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han

innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen

förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det

verk, till hvilket göromålen öfverlämnades;

att med vaktmästarbefattning i öfverstyrelsen icke måtte förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller måtte förenas anställning hos verk

eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller annan tjänstebefattning af hvad slag som

helst, så framt ej öfverstyrelsen uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande anställning eller tjänstebefattning ej ansages

inverka lund eldigt för tjänstgöringen i ämbetsverket, funne anställningen

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar finge uppbäras endast för den tid, vaktmästaren

verkligen tjänstgjort, men för den tid, han varit från tjänstgöring

befriad, skulle utgå till den, som uppehållit befattningen;

att, därest vaktmästaren af sjukdom hindrades att förrätta sin befattning,

han ägde uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att, därest

han undfinge ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

Bih. till Rikta. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 78 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

tjänstgöring lios Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstängdes från tjänstgöring eller

eljest vore lagligen förhindrad att sköta befattningen, han kunde förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så

mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att aflöning ej måtte utgå till vaktmästaren för tid, hvarunder han

afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest vaktmästaren blefve afstängd från tjänstgöring eller i häkte

tagen, den del af hans aflöning, som icke af öfverstyrelsen pröfvades böra

användas till befattningens uppehållande, skulle under tiden innehållas,

såvida ej öfverstyrelsen funne skäligt låta honom uppbära något däraf;

att ifråga om rätt till förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af vaktmästarebefattningen tidpunkten för förhöjningen bestämdes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under mer än

fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordrades för att vinna nämnda

förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

samt under iakttagande, att den högre afiöningen ej finge tillträdas förr

än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänståldern blifvit uppnådd; börande befattningens innehafvare därvid

tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl vaktmästare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder, som

berättigade honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utginge till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga om

rätt till pension skulle gälla hvad i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares

rätt till pension vore vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt anginge innehafvare af vaktmästarbefattning, som därefter

tillträddes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträdde den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig

underkasta sig, efter Kung! Majrts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunde åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed.

Såsom förutsättning för den blifvande afiöningsregleringen för vakt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

mästaren lios öfverstyrelsen borde, såsom för ordinarie tjänstinnehafvare

i statskontoret med dera ämbetsverk, uppställas, att bemälde vaktmästare

skulle, i den man ej undantag kunde anses böra stadgas eller för särskilda

fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänstelokalen tillstädes minst sex

timmar hvarje söckendag.

Reservationer mot kommitténs förslag hafva afgifvits af dess ledamöter

läroverksrådet A. Nordfelt och häradshöfdingen Th. af Callerholm.

Nordfe.lt

råden anfört hufvudsakligen följande:

Mot de skäl öfverstyrelsen andragit för beviljande af ålderstillägg åt

läroverksråden, hade kommittén framställt vissa invändningar, i hufvudsak

gående ut på att visa, att olikheter förefunnes mellan läroverksrådens befattningar

och de tjänster, hvarmed öfverstyrelsen velat jämföra dessa.

Hvad då först beträffade vissa nyreglerade byråchefs-och rådstjänster

m. m. syntes öfverstyrelsen hafva haft anledning att hänvisa till den omständigheten,

att ålderstillägg vore förenade med nämnda tjänster, alldenstund

detta utgiorde en nödvändig förutsättning för att en sådan förmån

skulle kunna ifrågasättas för läroverksråden.

Angående riksförsäkringsanstalten hade kommittén visserligen påvisat

en del formella olikheter vid jämförelse med öfverstyrelsen, men hufvudsaken

stode dock fast, nämligen att det redan funnes ett centralt ämbetsverk,

bland hvars tjänstemän vissa åtnjöte ålderstillägg, oaktadt de icke

vore anställda säsom ordinarie befattningshafvare. Kommittén både i detta

sammanhang framhållit, att da vid 1904 ars Riksdag anslag beviljats för

öfverstyrelsen, det ej antydts, än mindre inedgifvits, att dess ledamöter

skulle kunna erhålla ålderstillägg å sina arfvoden. Men något uttalande

af Riksdagen vid riksförsäkringsanstaltens upprättande angående ålderstillägg

åt tjänstemännen därstädes före deras eventuella anställande såsom

ordinarie syntes icke heller kunna uppvisas. Den af kommittén papekade

omständigheten, att läroverksrådens arfvoden, liksom de åt öfverstyrelsen

anvisade medel i öfrigt, utginge af ordinarie anslag, under det att tjänstemännen

i riksförsäkringsanstalten äfven i denna mening vore anställda på

extra stat, syntes i förevarande afseende tala till öfverstyrelsens förmån

och icke tvärtom. Emellertid syntes det som om jämförelsen meHan rektorernas

vid de allmänna läroverken ställning vore den, som icke blott

läge närmast till hands, utan äfven borde få betraktas såsom för frågan

afgörande. Principen att tillsätta rektorsbefattningar på förordnande hade

så° fullständigt genomförts, att för närvarande ingen ordinarie rektor funnes

vid högre läroverk och endast två vid lägre. Under tiden hade det

blifvit regel, att rektorerna förordnades på högst fem ar i sänder. Från

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

och med år 1864 åtnjöte såväl ordinarie som tillförordnade rektorer vid

de högre läroverken ålderstillägg, hvilken förmån snart därefter beviljats

andra rektorer och för närvarande åtnjötes af samtliga. Rektorspension

hade beviljats tillförordnade rektorer först från och med år 1905. Då nu

äfven ^ läroverksråden tillsattes medelst förordnande på viss tid — högst

fem år i sänder — samt egentliga anledningen till att de icke från

början tillsatts genom utnämning af dåvarande departementschefen i förhandlingarna

vid 1904 års Riksdag angifvits vara den, som gifvit upphof

till motsvarande förfaringssätt i fråga om rektorsbefattningarna, nämligen

att man velat skada sig säkerhet för att en person, som mot förmodan

för tjänsten befunnes olämplig, måtte kunna ersättas af en annan och återgå

till sin förutvarande tjänst, vore öfverensstämmelsen mellan dessa båda

slag af befattningar så stor, att då rektorerna åtnjöte ålderstillägg, läroverksråden

borde i någon form beredas motsvarande förmån. Detta vore

så mycket mera angeläget, som det kunde befaras, att de ifrågasatta aflöningsförmånerna

utan ålderstillägg icke skulle utöfva tillräcklig dragningskraft

på dugande och för läroverksrådsbefattningarna lämpliga förmågor,

och särskildt att önskvärd rekrytering från rektorskåren kunde uteblifva.

Då det vore ovisst, huru lång tid komrae att förflyta, innan verket kunde

ställas på ordinarie stat i vanlig mening, vore det i hvarje fall icke med

rättvisa och billighet förenligt, att läroverksråden, som, enligt hvad de

gangna arens erfarenhet gifvit vid handen, hade sig ålagd en synnerligen

dryg arbetsbörda, skulle efter fem års tjänstgöring och förnyadt förordnande

åtnjuta väsentligt mindre aflöning än motsvarande tjänstinnehafvare

inom öfriga förvaltningsområden. Det olämpliga i en sådan anordning

folie så mycket mera i ögonen, som den hos styrelsen anställde notarien

samt registrator- och aktuarie^''änstens innehafvare genom beslut af

1908 års Riksdag blifvit ställda på ordinarie stat samt åtnjöte lön och

ålderstillägg i likhet med motsvarande tjänstemän vid de omreglerade verken.

På grund häraf och då statskontoret i sitt utlåtande öfver öfverstyrelsens

framställning jämväl tillstyrkt beredande af ålderstillägg åt läroverksråden,

borde, därest ålderstillägg i vanlig ordning icke kunde bevilja*

öfverstyrelsens ledamöter, åtgärder vidtagas för att bereda de nuvarande

läroverksråden, hvilka samtliga i sådan egenskap tjänstgjort från

och med år 1905, personliga ålderstillägg från och med år 1910 i öfverensstämmelse

jtned de principer, som af statsutskottet uttalats vid 1908 års

Riksdag i fråga om ålderstillägg åt vissa tjänstemän vid riksförsäkringsanstalten.

Emellertid hade kommittén gent emot den af öfverstyrelsen

gjorda jämförelsen mellan läroverksråden och rektorerna anfört, att förmånen

af ålderstillägg för rektorerna redan förefunnits, då vid 1904 års

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:<> 123.

29

riksdag den nuvarande aflöningen för öfverstyrelsens ledamöter bestämts,

utan att då hänsynen till rektorernas omförmälda förmån föranledt därtill,

att dylik förmån ansetts böra tillerkännas bemälda ledamöter. Utom

det att denna anmärkning knappast berörde sakens kärna, syntes den jämväl

i öfrigt sakna beviskraft. Ty äfven om Riksdagen varit öfvertygad

om likställigheten i förevarande hänseende mellan öfverstyrelsens ledamöter

och de tillförordnade rektorerna, syntes det hafva stått i öfverensstämmelse

med rådande sedvänja, att tillförordnade ledamöter i ett nyupprättadt

verk icke omedelbart tillförsäkrades samma förmåner, som om de

varit ordinarie. Äfven i detta sammanhang kunde omständigheterna vid

beviljande af ålderstillägg åt riksförsäkringsanstaltens tjänstemän några år

efter anstaltens upprättande anföras till stöd för en ståndpunkt, motsatt

kommitténs. Såsom sammanfattning af hvad sålunda blifvit anfördt framhölles,

att läro verksråden i fråga om begynnelselönen blifvit såväl af 1904

års Riksdag som i kommitténs nu föreliggande utlåtande principiellt likställda

med innehafvare af rådstjänster i de omreglerade verken; att det

icke blifvit bestridt, att samma likställighet förefunnes i fråga om arbetets

ansvar och kräfvande beskaffenhet i öfrigt; att det på grund häraf vore

rättvist och billigt, att läroverksråden i likhet med rektorerna — hvilka

båda slag af tjänstinnehafvare endast på grund af säregna förhållanden

inom det verksamhetsområde, de tillhörde, ansetts böra tillsättas på förordnande

— kornme i åtnjutande af vederbörliga ålderstillägg; att formella

betänkligheter häremot med hänsyn till förhållandena inom den centrala

förvaltningen i öfrigt redan kunde anses häfda genom 1908 års

riksdags beslut om ålderstillägg åt tjänstemän vid riksförsäkringsanstälten,

hvilken i fråga om personalens anställning i intet väsentligare afseeende

visats afvika från öfverstyrelsen; samt att det i hvarje fall läge i utvecklingens

natur och trots formella hinder torde blifva nödvändigt, att nya

former utfunnes för nya förhållanden. På grund häraf hemställdes, att

ålderstillägg måtte beredas läroverksråden i öfverensstämmelse med öfverstyrelsens

i ärendet gjorda och sedermera af statskontoret tillstyrkta framställning,

dock att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke nämnda

tillägg borde blifva af den personliga art, för hvilken statsutskottet uttalat

sig i fråga om ålderstillägg åt vissa tjänstemän i riksförsäkringsanstalten.

Sedan Nordfelt därefter på anförda skäl hemställt, att, därest läroverksråden

icke bereddes ålderstillägg, något afdrag, motsvarande pensionsafgift

för s. k. rådstjänster, icke heller måtte ifrågakomma, erinrade han

angående vaktmästarens hos öfverstyrelsen aflöning, att styrelsen ansett

det mått af arbete, som ålåge vaktmästaren, vara så stort, att det lämp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

Departements■

chefens

yttrande.

ligen borde fördelas på två vaktmästare. Då emellertid åtgärder i sådant

syfte icke föreslagits, ansåge Nord fel t befogadt, att vaktmästaren i ersättning

bereddes den högre aflöning, som efter skedd omreglering tillkomme

förste vaktmästare i vissa andra centrala verk och jämväl, om ock i något

afvikande form, af kommittén föreslagits beträffande-vaktmästaren vid

mynt- och justeringsverket.

Den andre reservanten, af Callerholm, var äfven af den åsikten, att

läroverksråden borde komma i åtnjutande af ett ålderstillägg och framhöll

därvid, att ifrågavarande befattningar redan befunne sig å ordinarie

stat, ehuru innehafvarna tillsattes på viss tid; och fann denne reservant

icke något vara att erinra däremot, att, då fråga uppstode om tillerkännande

af dylikt ålderstillägg, Piiksdagens bifall i hvarje särskild! fall inhämtades.

Därest läroverksråden icke bereddes ålderstillägg, borde äfven

enligt denne x-eservants åsikt något pensionsafdrag icke förekomma; men

i öfrigt instämde reservanten med kommittén eller dess flertal.

Då jag nu inför Edei-s Kungl. Maj:t framlägger denna löneregleringsfråga,

vill jag till en början betona, att, oaktadt endast ett fåtal år föi''- flutit, sedan öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk inrättades samt

öfverdirektören, läroverksråden och vaktmästaren därstädes fingo sina aflöningsföi-måner

bestämda, de principer, som sedan dess vunnit tillämpning

vid löneregleringar inom åtskilliga centrala verk, medföra behofvet af en

omreglering utaf de bemälda tjänstinnehafvare vid öfverstyrelsen tillkommande

aflöningsförmåner. Någon meningsskiljaktighet i detta hänseende

har ej heller yppat sig.

Hvad därefter angår den ifrågasatta löneregleringens detaljer äro

alla, som i ärendet hörts, ense om, att i staten för öfverstyrelsen skola

upptagas arfvoden för 1 öfverdirektör med 6,600 kronor, däraf 2,800 kronor

skola anses utgöra lön och likaledes 2,800 kronor tjänstgöi-ingspenningar

samt 1,000 kronor utgöra ortstillägg, och för 4 läroverksråd med för hvarje

4,800 kronor, däraf 1,700 kronor skola anses utgöra lön och 2,500 kronor

tjänstgöi-ingspenningar samt 600 kronor utgöra ortstillägg. Därvid äro

beräknade pensionsafdrag för öfverdirektör med 400 kronor och för läroverksråd

med 300 kronor. Till dessa aflöningsförmåner skulle för innehafvare

af tjänst å stat, hvilken förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd,

komma ett belopp af 3,000 kronor, hvilket han skulle äga att under

tiden för förordnandet behålla af den med hans innehafvande tjänst förenade

aflöning.

Under hänvisning till hvad därutinnan i ärendet förekommit, finner

jag intet att ei-inra mot hvad sålunda föreslagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

0 I

01

Däremot hafva åsikterna varit delade om, huruvida läroverksråden

borde tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års

tjänstgöring i nyssnämnda egenskap. Öfverstyrelsen har hemställt om beviljande

af sådant ålderstillägg. Statskontoret har tillstyrkt denna framställning,

dock att från det ifrågasatta beloppet skulle göras pension saf drag

med 50 kronor, men löneregleringkommitténs pluralitet har afstyrkt samma

framställning.

För egen del är jag visserligen, lika med kommittén, af den åsikten,

att innehafvare af läroverksrådsbefattningarna beträffande rätt till ålderstillägg

icke äro att likställa vare sig med ordinarie innehafvare af byråchefs-

och rådstjänster inom vissa centrala ämbetsverk, eller med ledamöterna

i riksförsäkringsanstalten. Det oaktadt kvarstår emellertid, att

läroverksråden ansetts böra i lönehänseende likställas med nämnda befattningshafvare,

och att någon verklig likhet icke inträder förr än löneförmånerna

i allo blifva desamma. Att ålderstillägg ansetts kunna tillkomma

befattningshafvare, som förordnas på viss tid, därpå erbjuda ju, såsom

också af reservanten Nord felt framhållits, rektorerna vid de allmänna

läroverken ett godt exempel, och för öfrigt synes mig af praktiska skäl,

med hänsyn till de löneförmåner som erbjudas våra bäst aflönade rektorer,

försiktigheten bjuda att så tillmäta läroverksrådens förmåner, att möjlighet

finnes att någon längre tid vid tjänsten kvarhålla ett läroverksråd, som

befunnits särskilt lämplig och skicklig. Kommittén uttrycker såsom sin

mening, att öfverstyrelsens chef och ledamöter inom en nära framtid skulle

komma att »blifva ordinarie i vanlig mening», och synes anse, att frågan

om ålderstillägg till ledamöterna skulle kunna anstå till denna tidpunkt.

Möjligt är ju att så blir, ehuru saken ej synes mig så själfklar, som kommittén

antagit. Jag tillåter mig nämligen erinra därom, att vid öfverstyrelsens

tillkomst förordnanden för viss tid angåfvos såsom ett sätt att

städse hafva tillgång på för tjänsten lämpade personer. Den omständigheten,

att förmånen af ålderstillägg icke vid öfverstyrelsens inrättande ansågs

böra tillerkännas dess bemälda ledamöter, synes nu sakna betydelse.

Det gällde då ett experiment, ett första steg på en alldeles opröfvad

väg. Att organisationen då icke kom att omfatta en sådan om en viss

stabilitet vittnande detalj som rätt för vissa ledamöter till ålderstillägg,

förefaller helt naturligt. Att, såsom reservanterna inom löneregleringskommittén

synas hafva eventuellt afsett, göra ålderstilläggen personliga

och beroende af Riksdagens medgifvande i hvarje särskild! fall finner jag

dock med hänsyn till den ordning, i hvilken ledamöterna tillsättas, mindre

lämpligt och för öfrigt praktiskt sedt svårt att genomföra.

Jag tillstyrker således, att läroverksråd förklaras berättigad att efter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets matande N:o 123.

Utskottets

yttrande.

fem års val vitsordad tjänstgöring i sådan egenskap uppbära ett ålderstillägg,

livilket, då, på sätt statskontoret hemställt, från det normala beloppet,

sexhundra kronor, göres ett pensionsafdrag af 50 kronor, i staten

bör upptagas till 550 kronor. För tillgodonjutande af dylikt ålderstillägg

bör gifvetvis nuvarande läroverksråd, som erhåller förnyadt förordnande,

få tillgodoräkna sig sin tjänstgöring i berörda egenskap under tid före

den 1 januari 1910.

Hvad slutligen angår vaktmästaren ansluter jag mig helt och hållet

till kommitténs uppfattning. Jag föreslår således, att för honom må uppföras

lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor och ortstillägg

150 kronor eller tillhopa 1,200 kronor, med rätt för honom till ett ålderstillägg

å 100 kronor efter fem år. Därvid har således i enlighet med

kommitténs uppfattning pensionsafdrag ej ägt rum. Vidare skulle tillkomma

det sedvanliga villkoret, att, därest vaktmästare i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår,

ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen.

Därest hvad jag sålunda föreslagit skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts

och Riksdagens godkännande, skulle kräfvas en höjning af anslaget till

öfver styrelsen med 5,100 kronor, hvarigenom detta anslag, som nu utgör

41,550 kronor, komme att uppgå till 46,650 kronor. Därvid hafva dock

icke tagits i beräkning ålderstilläggen till läroverksråd och vaktmästare,

hvartill medel torde böra utgå af det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag: ålderstillägg.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits lärer Eders Kungl. Maj:t ej

underlåta att i sammanhang med fastställande af ny stat för öfverstyrelsen

meddela beträffande befattningarna såsom öfverdirektör eller läroverksråd

sådana föreskrifter ifråga om minimiarbetstid å tjänsterummet samt

villkor och bestämmelser för åtnjutande af de nya aflöningsförmånerna,

som i tilllämpliga delar motsvara hvad som stadgats för statskontorets

personal.

I fråga om vaktmästaren hos öfverstyrelsen förordar jag de villkor

och bestämmelser för åtnjutande af de nya löneförmånerna, som föreslagits

af kommittén. Tillika torde böra förklaras, att den, som med eller

efter ingången af år 1910 tillträder befattningen såsom vaktmästare hos

öfverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta sig berörda villkor och

bestämmelser.»

Det förslag till lönereglering för vissa befattningshafvare hos öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk, som nu blifvit för Riksdagen fram
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 123

33

lagdt, är i tillämpliga delar affattadt i öfverensstämmelse med de löneregleringar

för åtskilliga centrala ämbetsverk, som under åren 1907—1909

verkställts; och bär därvid bemälda befattningsbafvare, eller öfverdirektören,

läroverksråden och vaktmästaren, ansetts böra i aflöningshänseende

likställas, öfverdirektören med cheferna för landtbruksstyrelsen och landtmäteri

tyrelsen, läroverksråden med tredje gradens tjänstemän i de nyreglerade

centrala ämbetsverken samt vaktmästaren med motsvarande

befattningshafvare i nämnda ämbetsverk. Till följd häraf skulle aflöningen

utgöra, för öfverdirektören 10,000 kronor, för läroverksråden 8,100

kronor med ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år och för vaktmästaren

1,200 kronor med ett ålderstillägg å 100 kronor likaledes efter fem

år. För att göra öfverdirektören och läroverksråden i afseende å löneförmåner

fullständigt likställda med ofvannämnda tjänstemän har emellertid

ansetts, att deras arfvoden borde minskas med belopp, som i rundt

tal motsvara de afgifter för egen pensionering, som skulle af bemälde

tjänstemän erläggas, därest de innehade ordinarie anställning å sina ifrågavarande

tjänster, eller respektive 400 kronor och 300 kronor, och hafva

följaktligen arfvodena i förslaget till stat för öfverstyrelsen beräknats till

allenast respektive 9,600 kronor och 7,800 kronor.

Ehuruväl aflöningarna för nu omförmälda tjänstinnehafvare reglerades

så sent som år 1904, anser dock utskottet billigheten kräfva, att de lönesatser,

som då bestämdes med hänsyn till gällande aflöningar för motsvarande

tjänster inom de centrala ämbetsverken, numera, sedan nya

grunder för sistberörda tjänsters aflönande blifvit fastställda, regleras i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med dessa grunder, och har utskottet alltså

intet att erinra mot de föreslagna aflöningarna för öfverdirektören och

vaktmästaren eller läroverksrådens begynnelseaflöning. Däremot kan utskottet

icke tillstyrka det af Kungl. Maj:t föreslagna ålderstillägget för

sistnämnda tjänstemän. Såsom framgår af statsrådsprotokollet, hafva meningarna

i denna fråga varit delade, i det att berörda löneförmån blifvit

tillstyrkt, förutom af öfverstyrelsen, äfven af statskontoret, men däremot

afstyrkts af löneregleringskommittén. I likhet med kommittén finner utskottet

det uppenbart, att sättet för läroverksrådens tillsättande, hvilket

endast sker på förordnande på viss tid, talar emot ifrågavarande löneförmån,

hvilken på grund af sin natur förutsätter en stabilitet i tjänstens

innehafvande, som förordnandet just är afsedt att utesluta; och liar utskottet

hvarken funnit de af öfverstyrelsen såsom precedensfall åberopade

förhållandena vid riksförsäkringsanstalten eller öfverstyrelsens och

departementschefens hänvisning till rektorernas vid de allmänna läroverken

rätt till ålderstillägg vara af beskaffenhet att kunna utgöra till
Bih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 78 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande U:o 123.

räckliga skäl för tillerkännande af ifrågavarande löneförmån åt läroverksråden.

Då därtill kommer, att det, enligt utskottets förmenande, kan befaras,

att en sådan åtgärd skulle i sin mån bidraga till att innehafvandet

af tjänsterna ifråga i realiteten blefve af mera stadigvarande natur än som

från början varit med desamma afsedt och att ändamålet med ledamöternas

tillsättande allenast på förordnande, eller möjligbeten att genom

ombyten efter viss tid af tjänstinnehafvare tillföra öfverstyrelsen de bästa

krafter på området, således i viss mån förfelades, har utskottet härutinnan

funnit ett ytterligare skäl att afstyrka beviljandet af ifrågavarande löneförmån.

Huruvida i något särskildt fall ålderstillägg efter därom af Kungl.

Maj:t till Riksdagen gjord framställning må böra tillerkännas någon ledamot,

anser sig utskottet för närvarande sakna anledning uttala sig om.

Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit, har icke gifvit utskottet anledning

till erinran.

På grund af hvad sålunda anförts och under uttalande af sin förväntan

att, på sätt i statsrådsprotokollet uttalas, föreskrift om 6 timmars

daglig tjänstgöring för öfverdirektören och läroverksråden samt vaktmästaren

varder af Kungl. Maj:t meddelad, får utskottet, som anser med reda

och öfverskådlighet bäst öfverensstämmande att nu framlägga förslag till

fullständig stat för öfverstyrelsen, utan att därför de enligt Riksdagens

skrifvelse den 1 juni 1908 fastställda aflöningsvillkor rörande notarie- samt

registratorstjänsten hos öfverstyrelsen synas böra ånyo upptagas, hemställa,

att Riksdagen må,

a) godkänna följande stat för öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

35

——-—

Kronor

lön

eller mot- svarande.

Tjänst- görings- penningar

eller ino,- svarande.

Orts-

tillägg.

Summa

Efter 5 år kan

lönen höjas

1 öfverdirektör, arfvode...

1 läroverksråd, »

3 läroverksråd, arfvoden

1 notarie ...........................

1 registrator och aktuarie

1 vaktmästare ..................

För tillfällig adjunktion,

vikariatsersättning, hy- ra för lokal och expen- ser m. m......................

2,800

1,700

5,100

2,200

2,200

700

2,800

2.500

7.500

1.500

1,500

350

1,000

600

1,800

300

300

150

6,600

4,800

14,400

4,000

4,000

1,200

11,650

1

f

n

i

med 500 kro- nor, efter 10

&r med ytter- ligare 600

kronor och

efter 15 år

med än ytter- ligare 500

kronor.

Dfter 5 år kan

lönen höjas

med 100

kronor.

Summa kronor

—

-

46,650j

Anmärkning 1. Innehafvare af tjänst å stat, som förordnas till öfverdirektör eller läroverksråd,

äger att under tiden för förordnandet af den med hans innehafvande tjänst förenade

aflöning behålla 3,000 kronor.

Anmärkning 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom a lönen afdragas

100 kronor årligen.

b) öka anslaget till öfverstyrelsen från 41,550 kronor

till 46,650 kronor eller med 5,100 kronor samt förty

höja reservationsanslaget till de allmänna läroverken

med sistnämnda belopp;

c) medgifva, att det vaktmästaren tillkommande

ålderstillägg må utgå af det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;

d) godkänna följande villkor och bestämmelser beträffande

vaktmästaren för åtnjutande af de nya löneförmånerna:
att

innehafvare af ordinarie vaktmästarbefattning

i öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af ämbetsverket eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

äfvensom, därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen

så förändras, att detsamma ej längre kan

såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa

ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas

till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med

bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han

innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket

göromålen öfverlämnas;

att med vaktmästarbefattning i öfverstyrelsen icke

må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas

anställning hos verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller annan tjänstebefattning af hvad slag som

helst, så framt ej öfverstyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande anställning

eller tjänstebefattning ej anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner anställningen

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och

bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, vaktmästaren verkligen tjänstgjort, men för den

tid, han varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att, därest vaktmästaren af sjukdom hindras att

förrätta sin befattning, han äger uppbära hela lönen

jämte ortstillägget, men att, därest han undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer

eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, han kali förpliktas att

under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå

så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

att aflöning ej må utgå till vaktmästaren för tid,

hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att

hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest vaktmästaren blifver afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke af öfverstyrelse!! pröfvas böra användas till

befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida ej öfverstyrelse!! finner skäligt låta honom uppbära

något däraf;

att i fråga om rätt tillför höjning af lönen efter viss

tids fortsatt innehafvande af vaktmästarebefattningen

tidpunkten för förhöjningen bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehafvaren under mer än

fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för

att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt nppdrag, samt under

iakttagande, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efterdet,

hvarunder den stadgade tjänståldem blifvit uppnådd;

börande befattningens innehafvare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl vaktmästare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnatt den

lefnads- och tjänstålder, som berättigade honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning;.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af vaktmästarbefattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till

befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

Bih. m Rtiud. Proi. 1909. 4 Sand. 1 Afd. 73 Häft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Ltlåtande N:o 123.

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed; samt

°e) förklara, att den som med eller efter ingången

af år 1910 tillträder befattningen såsom vaktmästare

hos öfverstyrelsen skall vara pliktig att underkasta sig

nyssberörda villkor och bestämmelser.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Det skulle här antecknas, att herrar C. Persson, D. Persson, K. Starbäck

och F. Berg icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Irar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.