Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare.
1909-04-27 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1909:125, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
1
N;o 125.
Ank. till liiksd. kansli den 27 april 1909, kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till
Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt
vissa statstjänare. (2 U. A.)
i en den 19 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 131) har
Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen dels besluta uppförande
af ett för 110 manliga patienter afsedt tuberkulossanatorium
å Spenshults kronopark i Hallands län samt af en paviljong för 10
manliga patienter vid österåsens sanatorium för en sammanlagd kostnad,
inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning, af 840,000 kronor; dels
medgifva,
att, för påbörjande af dessa anläggningar, under innevarande och
nästkommande år må användas af allmänna besparingarna å fjärde
hufvudtiteln 125,000 kronor, å femte hufvudtiteln 41,600 kronor och å
sjätte hufvudtiteln 33,400 kronor;
att för anläggning af ofvannämnda sanatorium må upplåtas ett område
af omkring 12 hektar å Spenshults kronopark, med rätt för Kungl.
Maj:t att närmare bestämma detta områdes belägenhet;
att af nämnda kronopark ett ytterligare område, hvars storlek och
läge Kungl. Maj:t likaledes äger närmare bestämma, må, utan att från
kronoparken afsöndras, för sanatoriets räkning användas för anläggning
af promenadvägar och andra sjukvårdens behof, med rätt för sanatoriet,
hvilket icke skall äga att förfoga öfver den skog, som för berörda ändamål
kommer att fällas, att till vedbrand vid sanatoriet tillgodogöra sig
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 80 Haft. (N:o 125). 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
torra träd jämte grenar och toppar af träd, som för kronans räkning å
området afverkas; samt
att ifrågavarande båda sjukvårds an läggningar må ställas under öfverstyrelsens
för Konung Oscar II:s jubileumsfond förvaltning för att upplåtas
åt sjuka efter samma grunder, som gälla för de äldre folksanatorierna,
under förutsättning att från öfverstyrelsen lämnas förbindelse att
å de under dess förvaltning stående sanatorierna mot full ersättning af
statsverket hållas sammanlagdt 120 vårdplatser ständigt tillgängliga för
tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda af manskapsklassen
och värnpliktiga vid armén och marinen äfvensom bland den till kostnadsfri
läkarvård berättigade personal vid post- och telegrafverken och
statens järnvägar, samt under de villkor i öfrigt Kungl. Maj:t kan finna
skäligt bestämma.
Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:
Förslag af
Svenska
nationalföreningens
mot
tuberkulos
s. k. militärkommitté.
»I början af år 1905 uppdrog styrelsen för svenska nationalföreningen
mot tuberkulos, hvilken förening som bekant har till ändamål att med
alla till buds stående medel verka för bekämpande af tuberkulosen som
folksjukdom i vårt land, åt en af sakkunniga personer bestående kommitté
att, efter medgifvande därtill af vederbörande militära myndigheter,
söka utreda, huru stor del af den vid hären och flottan fast anställda
personal af manskapsklassen kunde antagas lida af sådan tuberkulos, att
därigenom fara för smittans spridning i landet förelåge, samt att afgifva
förslag till åtgärder mot en sådan spridning. Efter inhämtande af uppgifter
från samtliga truppförband af armén samt från flottans stationer
och kustartilleriet rörande under åren 1904 och 1905 inträffade fall af
tuberkulos bland underofficerarna, stamanställda och värnpliktiga samt
i öfrigt företagen utredning af frågan, afgaf kommittén den 14 maj 1906
till nationalföreningens styrelse betänkande och förslag i ämnet, däruti
kommittén uttalade sig för önskvärdheten af att ett för ifrågavarande
tuberkulossjuka särskildt afsedt sanatorium med det snaraste komme
till stånd.
Enligt de af kommittén verkställda undersökningar inträffade under
åren 1904 och 1905 bland underofficerare, fast anställda och värnpliktiga
vid armén och marinen följande antal fall af tuberkulos:
Statsutskottets Utlåtande, N:o 125.
3
År 1904.
Å
r 1905.
Beställning.
Antal sjukdomsfall
Beställning.
Antal sjukdomsfall
vid
armén.
vid
marinen.
Summa.
vid
armén.
vid
marinen.
Summa;
Underofficerare........
9
5
14
Underofficerare........
10
6
16
96
47
143
Fast anställda.........
106
49
155
Värnpliktiga............
254
15
269
Värnpliktiga............
222
27
249
Summa
359
67
426
Summa
338
82
420
Af samtliga ifrågavarande sjuka hade icke mer än 3 under ar 1904
och 7 under år 1905 lyckats vinna inträde å något af rikets sanatorier.
Då emellertid å ena sidan hvarje underofficer, volontär eller värnpliktig,
som vid början af sin militära tjänstgöring befunnes frisk, men sedermera
under tjänstetiden ådroge sig tuberkulos, eller hvars latenta sjukdom
på grund af de med militäryrket förenade störa ansträngningar
flammade upp, hotande med för tidig död eller invaliditet, hade berättigade
kraf på att om möjligt medelst lämplig vård få sin hälsa i möjligaste
måtto återställd, och å andra sidan ifrågavarande personers avskedande
eller hemförlofvande utan vidare medförde smittofara för öfriga
samhällsindivider, vore det en skyldighet för det allmänna att snarast
möjligt vidtaga erforderliga åtgärder för beredande af lämplig vård åt
dessa i dess tjänst insjuknade medlemmar. Då för de fall, hvarom här
vore fråga, sanatorievård vore den mest verkningsfulla, ansåg kommittén
det både önskvärdt och nödigt, att för dessa tuberkulosfall ytterligare
ett sanatorium komme till stånd.
Vid beräknandet af sanatoriets storlek har kommittén utgått från ofvannämnda
statistiska siffror, hvilka utvisa, att under hvart och ett af åren
1904 och 1905 insjuknat i tuberkulos i runda tal 15 underofficerare,
150 stamanställda och 250 värnpliktiga. Då emellertid ett icke obetyd
ligt antal tuberkulösa värnpliktiga blefve strax vid beväringsrekrytmötenas
början hemförlofvade, och man om dessa icke kunde påstå, att
militäryrket som sådant förorsakat sjukdomens utbrott, och då vidare
åtskilliga tuberkulösa värnpliktiga tillhörde väl situerade hem, inom
hvilka smittofaran kunde inskränkas till ett minimum, borde man, enligt
kommitténs mening, i förevarande fall icke beräkna högre tal för de
värnpliktiga än för det fast anställda manskapet. Frånräknade man
vidare sådana tuberkulosfall, som antingen icke vore smittoförande eller
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Remiss till
medicinalstyrelsen.
Remiss till
vederbörande
arméfördelningschefer,
militärbefälhafvaren
på
Gottland och
chefen för
fortifikationen.
ej lämpade sig för sanatorievård, kunde antalet fall af lungtuberkulos
inom den militära personalen för år beräknas till omkring 300. Om
den tid, som erfordrades för en resultatrik behandling, beräknades till
i medeltal 6 månader, skulle ett sanatorium med 150 platser tillsvidare
kunna anses tillräckligt.
Huruvida det nya sanatoriet lämpligen borde uppföras och anordnas
som annex eller filial till ett redan befintligt eller om det borde åvägabringas
som en själfständig skapelse med eller utan militärisk regim,
därom ansåg sig kommittén på frågans dåvarande stadium ej böra göra
något bestämdt uttalande.
Sedan nationalföreningens styrelse med skrifvelse den 23 maj 1906
till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet öfverlämnat
kommitténs ifrågavarande betänkande, anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen
att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande. Till åtlydnad häraf
inkom styrelsen den 14 december 1906 med underdånigt yttrande i
ämnet, däruti styrelsen förklarade sig visserligen hålla före, att det
stora flertalet af de tuberkulosfall, som uppträdde bland de fast anställda
och värnpliktiga, ingalunda kunde anses orsakade af deras militära
tjänstgöring eller därmed sammanhängande förhållanden, och att
från arméns synpunkt det angelägnaste vore att förekomma anställning
af dylika sjuka och att snarast möjligt från truppförbanden kunna entlediga
de med denna sjukdom behäftade. Men då styrelsen ansåg, att
såväl humanitära som samhällsekonomiska skäl talade för, att åt ifrågavarande
sjuka borde lämnas den snaraste och bästa möjliga vård, och
då enligt nuvarande åskådning sådan vård lämpligen kunde gifvas å för
ändamålet särskildt ordnadt sanatorium, tillstyrkte styrelsen nådigt bifall
till den af kommittén gjorda framställning, att för arméns och flottans
tuberkulossjuka ett sanatorium matte komma till stånd. Styrelsen ansåg
dock, att till en början ett sådant sanatorium kunde afses endast för 100
patienter, men med möjlighet till utvidgning.
Till följd af särskilda nådiga remisser hafva härefter underdåniga
utlåtanden i ärendet afgifvits af vederbörande arméfördelningschefer,
militärbefälhafvaren _ på Gottland samt chefen för fortifikationen, och
hafva därvid samtliga dessa myndigheter lifligt förordat åtgärders vidtagande
för beredande af kostnadsfri sanatorievård åt ifrågavarande,
armén och flottan tillhörande personal. Cheferna för andra och tredje
armefördelningarna hafva därjämte framhållit önskvärdheten af att en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N;o 125.
6
dylik förmån jämväl måtte komma officerare och deras vederlikar tillgodo.
I allmänhet hafva de militära myndigheterna anslntit sig till
kommitténs, af medicinalstyrelsen förordade förslag, att ett särskildt sanatorium
borde för ändamålet anordnas. Med hänsyn till det relativt stora
antalet förekommande tuberkulosfall hafva dock de flesta myndigheterna
ansett, att detta redan från början borde afses för 150 patienter. En
afvikande mening har i ärendet uttalats af cheferna för andra och femte
arméfördelningarna. Enligt deras uppfattning borde nämligen icke
något särskildt, för militärer uteslutande afsedt sanatorium anordnas, utan
i stället det erforderliga antalet platser för krigsmaktens behof beredas
å redan befintliga eller planlagda sanatorier. Chefen för andra arméfördelningen
har därvid åberopat sig på ett af fördelningsläkaren O.
Sörensen i ärendet afgifvet yttrande, däruti denne uttalat den meningen,
att ett uteslutande för militärer afsedt och efter militära förhållanden ordnadt
sanatorium icke skulle kunna lämna så goda behandlingsresultat
som önskligt vore. Patienterna på en dylik anstalt skulle nämligen
komma att utgöras allenast af unga män, • af hvilka flertalet hade sin
hemort långt borta. Det enformiga anstaltslifvet, den tvungna sysslolösheten,
de missräkningar med afseende på behandlingsresultatet, som åtminstone
i vissa fall och tidvis måste förekomma, samt längtan efter
hembygden skulle förena sig att hos mången alstra en för kuren menlig
vantrefnad. Det skulle äfven blifva svårt att bland en sådan ynglingsskara
uppehålla behöflig disciplin. Man skulle därför nödgas tillgripa
militära bestraffningar, hvithet likaledes skulle blifva ogynnsamt för behandlingen.
Återinträde i krigstjänst skulle komma att höra till sällsynta
undantagsfall. Lungsotsvården borde icke gifvas med tvång utan
vara frivillig, något som ej vore lätt förenligt med en militär anstalt.
Af dessa skäl ansåg fördelningsläkaren Sörensen, att den sanatorievård,
staten borde lämna åt de under militärtjänst insjuknade, måste vara fullt
jämförlig med vanlig, frivilligt åtnjuten civil sjukvård och lämnas på
anstalter, inrättade och ledda efter samma principer som jubileumsfondens
folksanatorier och allra helst på dessa. Då emellertid utrymmesförhållandena
icke medgåfve någon större utvidgning af dessa anstalter, syntes
enligt Sörensens mening frågan kunna lösas på det sätt, att staten på
lämplig plats läte uppföra ett fjärde folksanatorium, något större än de
nuvarande och planlagdt för utvidgning, samt öfverlämnade detta till
öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond att upplåtas till begagnande
efter samma grunder, som gällde för de nuvarande folksanatorierna,
med det villkor, att ett visst antal, till en början 100 platser,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Remiss till
tuberkuloskommittén.
Fråga angående
anordnande
af sanatorievård
åt
viss del af
kommunikationsverkens
personal.
fördelade på de fyra sanatorierna, mot viss ersättning hölles tillgängligt
för tuberkulossjuka från hären och flottan.
Då det för erhållande af nödig utredning syntes lämpligt, att den
af Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommitté för afgifvande
af förslag rörande åtgärder för hämmande af människotuberkulosens
utbredning i riket afgaf utlåtande i frågan, öfverlämnades med skrifvelse
den 10 juni 1907 samtliga till ärendet hörande handlingar till nämnda
kommitté för att af denna under dess arbeten tagas i öfvervägande.
Emellertid hade i det förslag till förändrad organisation af telegrafstyrelsen
m. m., som år 1907 afgafs af de för ändamålet tillkallade sakkunniga,
hemställts, att ett mindre tuberkulossjukhus måtte anskaffas för
telegrafverkets till sjukvård berättigade personal. Förslag härom upptogs
jämväl i den af Kungl. Maj:t till Riksdagen samma år i ämnet aflåtna
proposition, men lyckades icke tillvinna sig Riksdagens bifall. Då
statsutskottet, som .afstyrkt förslaget på den grund, att skiljaktiga meningar
rådde bland fackmännen, huruvida sanatorievård lämpligast borde
beredas i större eller mindre sjulcvårdsanstalter och att frågan därom ännu
icke kunde sägas vara tillförlitligen utredd, hade uti sitt i ärendet afgifna
utlåtande uttalat önskvärdheten af att Kungl. Maj:t till en kommande
Riksdag framlade nytt förslag till tuberkulossjukhus, hvilket förslag eventuellt
kunde komma att omfatta flera kategorier af statstjänare, anmodade
dåvarande chefen för civildepartementet den 5 juli 1907 generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen att till civildepartementet
insända uppgift angående antalet af de under år 1902
—1906 i lungtuberkulos insjuknade bland den del af dessa ämbetsverks
personal, som vore berättigad till kostnadsfri läkarvård, sättet för den
sjukes vårdande (i hemmet, å sanatorium eller å annan sjukvårdsinrättning),
sjukdomsfallens förlopp allt efter den vård, som lämnats de sjuka,
samt beloppet af de utaf vederbörande verk för dessa sjukas vårdande
bestridda kostnader. Enligt de med anledning häraf af vederbörande
insända uppgifter inträffade under nämnda period följande antal tuberkulosfall,
nämligen:
bland postverkets personal................................. 39
» telegrafverkets » 38
)) statens järnvägars » 209
Summa 286.
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
7
Medeltalet för år inträffade tuberkulosfall bland kommunikationsverkens
ifrågavarande personal utgjorde således under nämnda femårsperiod
57.
Beträffande sättet för de sjukas vårdande samt sjukdomsfallens förlopp
tillåter jag mig hänvisa till följande, på grundvalen af de inkomna
uppgifterna upprättade tabell.
Kommunikationsverk.
Vårdade.
Sjukdomsfallens förlopp.
Vårdform*).
Antal.
Återställda
eller för- bättrade.
Oförbätt-
rade.
Döda.
I hemmet...........................
22
4
2
16
Postverket....................
A sanatorium .....................
14
7
2
5
A annan sjukvårdsinrättning..
3
—
—
3
Summa
39
11
4
24
I hemmet...........................
16
_
1
15
Telegrafverket................
A sanatorium .....................
12
3
4
5
A annan sjukvårdsinrättning..
10* 2)
—
—
9
Summa
38
3
5
29
I hemmet...........................
1293)
23
32
72
A sanatorium ....................
62
36
11
15
Statens järnvägar...........
A annan sjukvårdsinrättning..
18
4
4
10
Summa
209
63
47
97
Summa
286
77
56
150
De direkta kostnaderna för de sjukas vårdande uppgingo under
nämnda femårsperiod till följande belopp:
*) Såsom vårdado i hemmet hafva endast upptagits de, hvilka uteslutande vårdats i hemmet. Flertalet
af dem, som erhållit vård å sanatorium eller å annan sjukvårdsinrättning, har äfven under längre eller kortare
tider vårdats i hemmet.
2) Angående en person saknas upplysning rörande sjukdomens förlopp.
3) Upplysning saknas angående sjukdomsförloppet hos två personer.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Tuberkulos
kommitténs
utlåtande.
För postverket............................................... kr. 3,730: —
» telegrafverket.......................................... » 4,000:25
» statens järnvägar ................................. » 9,911:45
Summa kr. 17,641: 70
Vid underdånig anmälan den 20 september 1907 af ofvannämnda
från generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen infordrade
uppgifter fann Kungl. Maj:t godt anbefalla tuberkuloskommittén att
inkomma med förslag till anordnande af en för den del af nämnda ämbetsverks
personal, som vore berättigad till kostnadsfri läkarvård, afsedd
gemensam anstalt för vårdande af i lungtuberkulos insjuknade.
Till åtlydnad häraf afgaf tuberkuloskommittén den 15 november
1907 underdånigt utlåtande i ärendet. Uti detta sitt utlåtande upptog
kommittén jämväl till behandling ofvannämnda, till kommittén hänskjutna
fråga angående åtgärder för beredande af anstaltsvård åt lungsjuka underofficerare,
stamanställda och värnpliktiga vid armén och flottan. Kommittén
höll nämligen före, att det vore icke blott ändamålsenligt och
praktiskt utan äfven ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att lösa de
båda, till kommittén hänskjutna frågorna i ett sammanhang. Uti sitt
förevarande utlåtande anför kommittén hufvudsakligen följande.
Enligt de uppgifter, som af de tre kommunikationsverkens styrelser
blifvit lämnade angående i lungtuberkulos under åren 1902 —1906 insjuknade
bland den del af verkens personal, som är berättigad till kostnadsfri
läkarvård, skulle i medeltal omkring 60 sjukdomsfall årligen
förekomma bland ifrågavarande personal. Att döma af den höga dödlighetsprocenten
bland dessa sjuka och, hvad beträffar den till telegrafverket
hörande personalen, det hastiga förlopp, som sjukdomen haft i ett flertal
fall, synes densamma ofta först på ett mera framskridet stadium komma till
vederbörande myndighets kännedom. Man torde därför, säger kommittén,
hafva anledning förmoda, att bland personalen förekommit åtskilliga tidiga
fall, om hvilka styrelserna icke ägt någon kunskap och hvilka af sådan
anledning icke finnas redovisade i den af styrelserna meddelade statistiken.
Om detta antagande är riktigt, skulle det ofvan angifna medeltalet,
60 per år, vara för lågt beräknadt. Då en mera säker statistik
på förevarande punkt torde vara synnerligen svår, för att ej säga omöjlig,
att åvägabringa, har kommittén, med ofvan nämnda reservation, lågt
nämnda tal till grund för sina beräkningar af antalet för här ifrågavarande
personal behöfliga vårdplatser.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12ii. 9
För den händelse de 60 sjukdomsfallen antagas vara sanatoriefall
och vårdtiden i hufvudsaklig öfverensstämmelse med erfarenheten från
nuvarande svenska sanatorier för hvarje patient beräknas till i medeltal
fyra månader, skulle, fortsätter kommittén, för dessa sjuka erfordras 20
vårdplatser. Om det åter vore fråga om mera framskridna sjukdomsfall,
skulle den tid, under hvilken patienterna kunde väntas komma att
vårdas å anstalt, beräknas till sex månader, och alltså för 60 sjuka erfordras
30 vårdplatser.
Rörande det antal vårdplatser, som skulle erfordras för beredande
af nödig vård åt i lungsot insjuknade underofficerare, stamanställda och
värnpliktiga inom hären och flottan, ansluter sig tuberkuloskommittén
till den af medicinalstyrelsen häfdade uppfattningen, att man för närvarande
kan åtnöjas med 100 vårdplatser. Kommittén utgår härvid från
att, på sätt ofvannämnda af svenska nationalföreningen mot tuberkulos
utsedda kommitterade antagit, antalet vårdbehöfvande i hären och flottan
uppgår till omkring 300 om året. Då kommittén alltså räknar med att
hvar och en af dessa patienter i medeltal vårdas allenast fyra månader
om året, har det skett i medvetandet därom, att de sjukdomsfall, som
här äro i fråga, i allmänhet på ett tidigt stadium komma till vederbörande
myndighets kännedom och i tid kunna blifva föremål för nödig vård.
Härvid är ock att märka, att, hvad de värnpliktiga beträffar, den begränsade
tid, under hvilken staten är skyldig att sörja för deras sjukvård,
berättigar till beräkning af en relativt kort vårdtid på anstalt.
Antalet lungsjuka i hären och flottan torde slutligen, anser kommittén,
kunna i någon mån nedbringas för framtiden, därigenom att vid
inskrifningsförrättningarna läkarundersökningarna verkställas med i största
möjliga grad skärpt uppmärksamhet på eventuell förekomst af tuberkulos.
För sådant ändamål torde det blifva erforderligt, att någon förändring
göres i det sätt, hvarpå dessa förrättningar verkställas. De
under en dag undersökta böra sålunda, enligt kommitténs mening, icke
få öfverstiga ett visst antal t. ex. 50. Till fromma för en verksam undersökning
i förevarande afseende skulle också vara, om läkaren för undersökning
af bröstet kunde förfoga öfver särskildt rum och om militärläkare i större
utsträckning kunde beredas tillfälle att tjänstgöra vid sanatorium eller
tuberkulossjukhus och där förvärfva ökad säkerhet vid ställande af
diagnosen på tuberkulos. Det skulle säkerligen icke heller, menar kommittén,
vara utan betydelse för upptäckandet af tuberkulosfall bland inskrifningsskyldige,
om i kungörelserna om ifrågavarande förrättningar ställdes
uppmaning till lungsjuka att till desamma medhafva läkarbetyg rörande
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
deras sjukdom. Det antal vårdplatser, som med ofvan gjorda beräkningar
skulle behöfvas för här ifrågavarande statstjänare och militära
personal, utgör 120 å 130.
Vid bedömande af frågan rörande anskaffandet af dessa vårdplatser,
böra, enligt kommitténs mening, följande allmänna synpunkter blifva föremål
för beaktande.
För lungsotspatienter i allmänhet är det en fördel att ej behöfva
blifva allt för långt aflägsnade från hem och anhöriga. Detta gäller
jämväl beträffande de lungsjuka, som här äro i fråga. Den personliga
trefnad, som den sjuke i många fall torde komma att hafva af att vårdas
ej allt för långt aflägsnad från hem och anhöriga, innebär säkerligen
en icke oviktig faktor, då det gäller att åstadkomma en verksam kur.
Ur denna synpunkt torde det också vara mindre ändamålsenligt att sammanföra
samtliga de patienter, som här afses och hvilka måste antagas
hafva sin bostad och verksamhet i landets olika delar, till en enda anstalt.
Ett sammanförande på en anstalt enbart af personer från samma eller
likartade yrken, med i stort sedt enahanda intressen och åskådningssätt,
kommer med nödvändighet att öka sjukhuslifvets erformighet till skada
för kuren. I en sådan exklusiv samling patienter torde också, enligt
hvad erfarenheten särskildt från Tyskland gifver vid handen, lättare än
där olika samhällselement äro mera allsidigt företrädda, den hvila patienterna
behöfva komma att äfventyras genom meningsutbyten rörande
yrkesangelägenheter och andra gemensamma intressen. Dessa olägenheter
skulle naturligtvis blifva mera kännbara, om en anstalt uppfördes
enbart för en yrkesgrupp, t. ex. telegrafverkets befattningshafvare eller
för de under i mångt och mycket likartade förhållanden lefvande statstjänarna
från de tre nämnda kommunikationsverken än om i anstalten
jämväl bereddes plats för den militära personal, som här afses. Men
jämväl med uppgift att mottaga patienter af alla de här nämnda slagen
skulle anstalten komma att lida af den berörda olägenheten.
Kommittén anser sig alltså icke böra förorda uppförande af en anstalt
för endast sådana patienter. Däremot håller kommittén före, att
de föreliggande spörsmålen skulle erhålla en tillfredsställande lösning
genom det af fördelningsläkaren Sörensen väckta förslaget om uppförandet
af ett fjärde folksanatorium.
Med afseende å hvad kommittén anfört om antalet behöfliga vårdplatser
för lungsjuka, tillhörande de tre kommunikationsverkens äfvensom arméns
och flottans personal, anser kommittén antalet platser på det nya sanatoriet
böra bestämmas till omkring 120. De till ifrågavarande personal
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
11
hörande lungsjuka, för hvilkas vård staten har att sörja, äio, säger
kommittén, helt visst flera än att behofvet af vårdplatser skulle kunna
anses vara tillgodosedt med det sålunda föreslagna antalet. För de
sjuka, som befinna sig på ett tidigare stadium af sjukdomen och Indika
af sådan anledning kunna åtnöjas med sanatorievård, torde, anser kommittén,
detta antal i allt fall för närvarande vara tillfyllest. För de fall,
som fordra annan anstaltsvård än den, som lämnas på sanatorium, anser
kommittén vederbörande statsmyndighet lämpligen böra söka anskaffa
plats på statens bekostnad på något af de olika slag af tuberkulossjukhus,
som redan äro uppförda eller må komma att uppföras i landets
skilda delar. Genom en anordning i öfverensstämmelse med hvad fördelningsläkaren
Sörensen ifrågasatt skulle slutligen den fördelen vinnas,
att förvaltningen af den ny anordnade sjukvården bekvämligen kunde
äga rum inom ramen af en redan befintlig organisation. _
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemställer kommittén, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel
för uppförande af ett folksanatorium med omkring 120 platser att af
öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond förvaltas och drifvas
med skyldighet för öfverstyrelsen att å de under densamma ställda sanatorier
hålla samma antal platser, som det nya sanatoriet rymmer, tillgängliga
mot ersättning af vederbörande statsmyndighet för telegrafverkets,
postverkets och statens järnvägars till kostnadsfri sjukvård
berättigade personal äfvensom för underofficerare, stamanställda och
värnpliktiga vid hären och flottan.
I detta sammanhang har kommittén slutligen betonat angelägenheten
af att det nya sanatoriet uppföres för relativt mindre kostnad än
de redan befintliga folksanatorierna. För sådant ändamål torde man,
enligt kommitténs mening, möjligen kunna tänka på att icke inrymma
några enskilda ram i det nya sanatoriet. En icke obetydlig besparing
skulle gifvetvis också kunna beräknas, om sanatoriet _ lämpligen kunde
förläggas till en militär lägerplats, som för framtiden icke är afsedd att
för sådant ändamål vidare användas, och där förefintliga, staten tillhöriga
byggnader i någon mån kunde begagnas för sanatoriet.
Till följd af nådig remiss har härefter öfverstyrelsen för Konung
Oscar II:s jubileumsfond, efter inhämtande af yttranden från styrelserna för Konung
för jubileumsfondens nuvarande tre folksanatorier, den 29 september o.*» ii:^
1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid för egen del
anfört följande.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Folksanatorierna hafva till uppgift att till behandling mottaga uteslutande
sådana af tuberkulos lidande personer, hvilkas tillstånd lämnar
utsikt antingen till fullt tillfrisknande eller åtminstone till betydligare
förbättring af en genom sjukdomen nedsatt arbetsförmåga, och det ankommer
därför på sanatoriernas styrelser att pröfva ansökningar om
inträde, som kan och skall vägras hvarje inträdessökande, hvars sjukdom
icke synes berättiga till vård enligt sagda grund. Af de till öfverstyrelsens
yttrande remitterade handlingarna torde äfven kunna slutas,
att det är patienter af samma kategori, för hvilka det nu gäller att bereda
sanatorievård. Öfverstyrelsen anser sig därför för sin del kunna
och böra ställa sig tillmötesgående gent emot förslaget att ett fjärde
folksanatorium uppföres och ställes under öfverstyrelsens förvaltning, och
att tuberkulösa från armén, flottan med kustartilleriet och kommunikationsverken
därefter mottagas till vård på samtliga folksanatorierna till
ett antal motsvarande de genom statens försorg sålunda tillkomna nya
platserna. Till undvikande af allt missförstånd flnner sig öfverstyrelsen
emellertid främst böra såsom en oeftergiflig fordran för att öfverstyrelsen
skall kunna taga befattning med denna angelägenhet framställa, att
de militära myndigheterna och kommunikationsverkens styrelser icke
erhålla, befogenhet att afgöra rörande patienters intagning, utan böra
ansökningar om inträde i vanlig ordning ingifvas till sanatorierna, som
allenast med hänsyn till tillgången af platser inom det för ifrågavarande
kategorier beräknade antal själfständigt besluta om ansökningens bifallande
eller afslående. En annan ordning för intagning skulle lätt kunna
förrycka sanatoriernas verksamhet, sådan den af deras grundläggare
framlidne Konung Oscar II, i den lidande mänsklighetens intresse bestämts,
i det att sjuka kunde inläggas, hvilka befunne sig i sådana stadier
af tuberkulos, att en asyl, icke ett sanatorium, vore rätta platsen
för deras mottagande. Likaledes måste oinskränkt rätt till patienternas
utskrifning förbehållas sanatorierna, vare sig utskrifning nödvändiggöres
af patientens tillstånd — tillfrisknande eller sjukdomens öfvergång till
obotligt stadium — eller den sjuke af hänsyn till en god disciplins
uppehållande på anstalten bör därifrån aflägsnas.
Den fordran, som framställts, att statens ifrågavarande tuberkulossjuka
patienter skulle fördelas på de fyra olika sanatorierna, är, fortsätter
öfverstyrelsen, icke utan betydelse för dessas skötsel. De tre nuvarande
sanatorierna äro inrättade för lika många patienter af hvartdera könet.
Med ett fjärdes tillkomst skulle mansplatserna ökas med 120, under
det att platserna för kvinnor blefve till antalet oförändrade. På fyra
anstalter skulle då fördelas 300 män och 180 kvinnor. Denna rubbning1
O
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
13
i proportion mellan könen måste föranleda antingen därtill, att på alla
de hittillsvarande sanatorierna en del af kvinnoplatserna upplätes åt män
och att en kvinnoafdelning inrättades jämväl på det nya sanatoriet, eller
ock därtill, att sistnämnda anstalt, olikt de förutvarande folksanatorierna,
afsåges uteslutande för män.
Den förra anordningen skulle, anser öfverstyrelsen, otvifvelaktigt
bäst motsvara det mål man synes eftersträfva eller att få de unga tuberkulossjuka
männen från landt- och sjöförsvaret under sjukhusvistelsen
uppblandade med så många andra folkelement som möjligt. Öfverstyrelsen
har därför tagit i allvarligt öfvervägande, huruvida sådana anordningar
kunde träffas på de olika sanatorierna, att en del af de nuvarande
kvinnoplatserna kunde upplåtas åt män. Uppgiften har emellertid
funnits omöjlig att på ett tillfredsställande sätt lösa. Hvarje steg i
sådan riktning skulle nämligen förminska den genomförda stränga åtskillnad
mellan könsafdelningarnas egentliga sjukvårdslokaler, som ingått
i byggnadsplanen och som visat sig vara synnerligen välbetänkt och
möjliggjort, att män och kvinnor utan olägenhet kunna vårdas på gemensamma
anstalter. Skulle således nu föreliggande plan förverkligas, anser
öfverstyrelsen det icke kunna ske på annat sätt än att det nya sanatoriet
inrättas uteslutande för män.
Vid tillmötesgående af önskningarna rörande statstjänarnas fördelning
på flera sanatorier har öfverstyrelsen ansett sig böra tillse, att den fördel, man
velat bereda denna kategori af patienter att erhålla vård så nära hvars
och ens hembygd som möjligt, icke därigenom beröfvas andra manliga
sjuka, i det att dessa i allt för stort antal måste hänvisas till det nya
sanatoriet. Faran härför skulle i afsevärd mån undanröjas, om det nya
sanatoriet förlädes till landets södra del (Halland, norra Skåne eller
södra Småland), där befolkningstätheten är störst och där något folksanatorium
icke är beläget. Platser, som på folksanatorierna hittills
tagits i anspråk af män från södra och sydvästra provinserna, kunde
då upplåtas åt militärer med flera från öfre delen af landet. Öfverstyrelsen
har därför för sin del förordat ett sådant val af plats, geografiskt
taget, som här antydts.
Vidare måste, säger öfverstyrelsen, tillses, att det militära elementet
icke på något sanatorium blifver allt för öfvervägande. För ändamålet
finner öfverstyrelsen nödigt, att sängantalet på Österåsens sanatorium —
nu 112 — ökas till ungefär samma antal som på de andra sanatorierna,
där 124 patienter kunna mottagas. En ny mindre paviljong för män
på åtminstone 10 sängar kunde där uppföras. I sammanhang därmed
skulle det nya sanatoriet begränsas till 110 sängar, hvarmed vunnes den
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
fördelen, att antalet unga statstjänare äfven bland dess patienter kunde
nedsättas. Mansplatserna på de särskilda sanatorierna kunde då förslagsvis
bestämmas till:
å
Österåsens
sanatorium
66, hvaraf statspatienter
25, andra sjuka
41
Hälakult
»
62, » »
25, » »
37
Hessleby
»
62, » »
25, » »
37
»
Sydsvenska
»
110, 5) ))
45, » »
65
Summa 300, hvaraf statspatienter 120, andra sjuka 180.
I fråga om val af plats för den nya anläggningen — bortsedt från det
geografiska läget — har, fortsätter öfverstyrelsen, den tanken af tuberkuloskommittén
uttalats, att sådan borde sökas på någon f. d. lägerplats, där också
förutvarande byggnader kunde komma till användning och minska byggnadskostnaderna.
Härvid anser sig emellertid öfverstyrelsen böra betona
först och främst, att lämpligheten från sj ukvårdssynp i mkt bör vara bestämmande
för val af plats för ett lungsotssanatorium. Lägerplatserna
hafva i regel valts på slättmarker, som icke pläga lämpa sig för sanatorier,
för hvilka tjänligt vindskydd är en hufvudsak. Ej heller torde
sådana byggnader, som äro till finnandes på lägerplatser, med fördel
kunna apteras för sjukvårdsändamål. Full frihet att välja plats synes
därför öfverstyrelsen vara ett villkor för erhållande af ett godt läge.
Mot tuberkuloskommitténs förslag att byggnadskostnaderna skulle
kunna nedbringas genom enklare byggnadssätt, särskildt genom uteslutande
af enskilda rum, erinrar öfverstyrelsen, att sådana rum icke kunna
å ett sanatorium undvaras, då ej sällan sjuka behöfva isoleras för att
ej störa sina medpatienter. Äfven för öfrigt måste det anses ur sjukvårdssynpunkt
synnerligen önskligt, om tillgång på enskilda rum för
betalande patienter finnes; och den därigenom uppkomna ökade kostnaden
ersättes genom de erlagda afgifterna. I detta sammanhang säger sig
öfverstyrelsen icke kunna underlåta att framhålla, hurusom de uttalanden
tuberkuloskommittén gjort såväl i sitt tryckta betänkande som i nu föreliggande
yttrande om förenklingars åstadkommande, huru lofliga och berömvärda
de än äro ur ekonomisk synpunkt, likväl kunna innebära en icke ringa
fara i fråga om den blifvande sjukvårdens beskaffenhet. En god sjukvård
klöfver, anför öfverstyrelsen, ett godt sjukhus, och i vårt klimat
lärer ett sådant, som skall begagnas året om, icke kunna göras allt för
torftigt. En god sjukhushygien, som är ett oeftergifligt villkor för att
lungsotssanatorierna skola fylla sin uppgift, kan heller icke vinnas utan
en viss soliditet i byggnadssättet. Slutligen fordrar de sjukes trefnad,
som ingenstädes torde hafva större betydelse än på ett sjukhus af här
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 125.
15
ifrågavarande slag, en hel del lokaler, som icke beliöfvas pa vanliga
sjukhus och som i sin mån bidraga att öka byggnadskostnaderna. Vid
anläggningen af jubileumsfondens sanatorier sökte man omsorgsfullt undvika
allt, som kunde få namn af lyx, men trodde sig icke böra utelämna
sådant, som var behöfligt för sjukvårdens fullkomnande. Samma princip
synes enligt öfverstyrelsens mening böra följas vid den nu ifrågasatta
nya anläggningen.
Skall ett nytt sanatorium anläggas och införlifvas med folksanatorierna
samt sålunda ställas under öfverstyrelsens förvaltning, anser sig
öfverstyrelse!! sålunda med hänsyn till sin uppfattning af de synpunkter,
hvilka böra vara bestämmande ej mindre vid valet af plats än äfven
i fråga om sjukvårdsanstaltens inrättning, böra framhålla vikten af att nödigt
inflytande beredes öfverstyrelsen på dessa angelägenheters afgörande.
Styrelsen för Hessleby sanatorium, fortsätter öfverstyrelsen, omtalar
i sitt yttrande svårigheten att bland manliga sanatoriepatientei uppehålla
den disciplin, som är så viktig på ett sjukhus. Allt för stor del af
öfverläkarens tid uppgifves redan — med ett antal af omkring 60 manliga
patienter, hvaraf flertalet går uppe — tagas i anspråk för manstuktens
upprätthållande. Ett sjukhus för 110 a 120 dylika patienter
kommer säkerligen att från nu antydd synpunkt erbjuda stora svårigheter.
Antagligen kommer därför att där behöfvas större läkarpersonal
än på de nuvarande folksanatorierna, hvilket öfverstyrelsen ej velat
underlåta att redan här framhålla.
På grund af hvad sålunda anförts förklarar öfverstyrelsen sig för
sin del icke hafva något att erinra mot att ett nytt, af staten helt och
hållet bekostadt och underhållet dylikt sanatorium med den uppgift, som
ofvan angifvits, ställes under öfverstyrelsens förvaltning, dock under
förutsättning att sanatoriets läge blir tjänligt och att dess inrättning
blifver i hufvudsak likartad med de förutvarande folksanatoriernas samt
att hänsyn tages till öfriga här ofvan af öfverstyrelsen framhållna synpunkter.
_ .....
Öfverstyrelsen erinrar emellertid därom, att öfverstyrelsen icke är
befogad att för jubileumsfondens räkning besluta uti föreliggande
fråga; detta tillhör jämlikt § 5 af de för fonden gällande stadgar dess
hufvudmän.
Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907 angående beräknandet
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel framlade marinförvaltningen
till Kungl. Maj:ts pröfning ett af stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona väckt förslag om anvisande af medel till uppförande
invid Blekinge läns förenings mot tuberkulos sjukvårdsanstalt
Framställning
af marinförvaltningen
angående uppförande
af en
sjukpaviljong
vid Saleboda
för tuberkulossjuka.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
vid Saleboda af en för flottan och kustartilleriet afsedd paviljong för
30 tuberkulossjuka. Då ifrågavarande framställning stod i omedelbart
samband med ofvannämnda, till öfverstyrelsen för jubileumsfonden hänskjutna
fråga, föranledde densamma emellertid icke någon annan Eders
Kungl. Majrts åtgärd än att den genom nådig remiss den 17 februari
1908 öfverlämnades till öfverstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid
afgifvande af det i förenämnda fråga infordrade underdåniga utlåtandet.
Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 29 september 1908
har öfverstyrelsen för jubileumsfonden rörande detta förslag erinrat, att
de sjuka, hvarom här vore fråga, vore inbegripna i svenska nationalföreningens
mot tuberkulos ursprungliga framställning i ämnet och att i
den statistiska redogörelse, som låg till grund för samma framställning,
sjukdomsfallen bland flottans och kustartilleriets personal utgjorde Iså
Ve af hela antalet insjuknade. Frånskiljandet af nämnda sjätte- eller
femtedel af fallen skulle nämligen, säger öfverstyrelsen, kunna i någon
män minska krafvet på det nya sanatoriets omfattning. Men då sanatorier
om 110 å 120 sängar visat sig vara af ganska lämplig storlek
och. det otvifvelaktigt måste bliiva relativt billigare att bygga och administrera
ett något större än ett mindre sanatorium, skulle minskningen
icke medföra någon fördel med afseende på denna anläggning. Att paviljongen
vid Saleboda jämte ett nytt, mindre sanatorium skulle blifva
kostbaiare att uppföra än ett enda, om ock något större sanatorium
syntes. väl också kunna anses som själfklart. Dagkostnaden för hvarje
sjuk vid Saleboda hade antagits icke skola öfverstiga 2 kronor. Men uti
denna summa vore icke inräknad kostnaden för paviljongens underhåll
och för inventariernas vidmakthållande. Pa jubileumsfondens sanatorier
både. hela driftkostnaden per dag och patient hittills i medeltal uppgått
till i rundt tal 2 kronor 50 öre. Någon anmärkningsvärd skillnad i
årlig utgift för statsverket, om den ena eller den andra utvägen valdes
för att tillgodose behofvet af sanatorievård för sjöförsvarets ifrågavarande
personal, syntes därför icke heller kunna antagas uppkomma. Då
härtill komme, att läget i Blekinge skulle vara af särskild betydelse
endast för Karlskrona station och att sjöförsvarets ifrågasatta särskilda
paviljong vid Saleboda i viss mån skulle blifva en sådan, uteslutande för
militärer afsedd anstalt, som de flesta af de i hufvudfrågan hörda
myndigheterna ansett böra undvikas, så syntes det öfverstyrelsen ändamålsenligare,
om genom anläggande af ett eventuellt nytt större sanatorium
äfven sjöförsvarets behof af tuberkulossjukvård tillgodosåges, än
om detta skedde genom den föreslagna paviljongen vid Saleboda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
17
Genom nådigt bref den 23 oktober 1908 har Eders Kungl.
Maj:t därefter uppdragit åt öfverstyrelsen att inkomma med förslag
till lämplig plats inom södra delen af riket för anläggandet af ett
sanatorium för tuberkulossjuka, afsedt för 110 manliga patienter,
jämte fullständigt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag
ej mindre till ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förut befintliga
folksanatorierna inrättadt sanatorium af ofvan angifna omfattning
än äfven till en paviljong för tio manliga patienter vid österåsens
sanatorium; och hade öfverstyrelsen att därvid taga i öfvervägande,
huruvida icke vid byggnadsföretagens utförande, med bibehållande af
ändamålsenlighet och trefnad inom vederbörande anstalt, förenklingar
kunde vidtagas i förhållande till det för folksanatorierna dittills använda
byggnadssättet.
Till fullgörande af det sålunda erhållna uppdraget har öfverstyrelsen
dels uti skrifvelse till statsrådet och chefen för civildepartementet den
11 december 1908 såsom lämplig plats för det ifrågasatta nya sanatoriet
föreslagit visst område inom Spenshults kronopark i Hallands län, dels
ock med underdånig skrifvelse den 8 februari 1909 öfverlämnat fullständiga,
af kostnadsberäkningar och ritningar åtföljda förslag såväl till
ett nytt sanatorium å nämnda plats, afsedt för 110 manliga patienter,
som ock till ny paviljong för 10 manliga patienter vid Österåsens sanatorium.
Sedan på gjord förfrågan från domänstyrelsen meddelats, att följande
i rikets södra del belägna kronoparker kunde anses för ändamålet lämpliga,
nämligen Harasjömåla kronopark i Blekinge län, Vesslarps och
Ulfshults kronoparker i Kristianstads län samt Vallåsens, Tönnersjöhedens
och Spenshults kronoparker i Hallands län, anmodade öfverstyrelsen
två af sina ledamöter, generaldirektören K. Linroth och öfverintendenten
C. Möller, att genom besök på stället verkställa undersökning
af de föreslagna platserna. Efter fullgjordt uppdrag hafva
nämnda delegerade uti en till öfverstyrelsen i december 1908 ingifven
berättelse anfört, att på grund af alltför svårtillgängligt läge två af
de ifrågasatta platserna, nämligen Ulfshults och Vallåsens kronoparker,
borde alldeles lämnas ur räkningen. Af de öfriga platserna, hvilka
samtliga besökts, vore Vesslarps och Harasjömåla kronoparker icke för
ändamålet lämpliga. Tönnersjöhedens kronopark vore visserligen icke
alldeles oanvändbar, men kunde dock icke för närvarande förordas till
plats för ett sanatorium, enär det område, som ensamt syntes kunna
ifrågasättas till byggnadsplats, icke vore tillräckligt skyddadt för be
Bih.
till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Käft. 3
Uppdrag åt
öfverstyrelsen
för jubileumRfonden
att utarbeta
förslag
till ett nytt
sanatorium.
Platsen för
det nya
sanatoriet.
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
svärande vindar. Spenshults kronopark däremot vore icke blott den
bästa af de undersökta platserna utan äfven, oafsedt all jämförelse, i
och för sig lämplig, hvarför densamma af delegerade förordades för anläggning
af det ifrågasatta sanatoriet.
Rörande Spenshults kronopark och den därstädes föreslagna byggnadsplatsen
inhämtas af handlingarna följande.
För detta landsgevaldigerbostället, numera kronoparken Spenshult är
belägen i Slättåkra socken i Halmstads härad af Hallands län. Området
var intill den 14 mars 1889 utarrenderadt för statsverkets räkning,
men blef från samma dag enligt nådigt bref den 21 september 1888
afsatt till kronopark. Dess sammanlagda yta uppgår enligt en åren 1886
—87 upprättad skogsindelningsplan till 246,66 hektar, däraf 188,70 hektar
skogsproduktiv mark, 41,06 hektar impediment^* och 16,90 hektar inägor.
Sedan sagda plan upprättats, hafva emellertid en del steniga och för
jordbruk mindre väl lämpliga åkerbitar utlagts och igenplanterats med
skog.
Kronoparken ligger väster om Nissan, omkring 24 kilometer norr
om Halmstad och något längre från hafvet rätt väster ut. Parken begränsas
i öster af nämnda å och på dess område ligger Nissaströms
hållplats på Halmstad—Nässjö järnväg, hvilken är anlagd tätt invid Nissan
under hela dess lopp genom Halland. Invid platsen går järnvägen väster
om ån och ligger således på sj kifva kronoparken och löper där sida vid
sida med en landsväg, »Nya Nissastigen». Närmaste järnvägsstation är
Johansfors, 1 å 2 kilometer söder om Nissaströms hållplats. Utefter
kronoparkens västra sida löper den gamla »Nissastigen». Den Delgifvande
trakten är skogig, särskildt stöter en stor skogsegendom i norr
och nordost intill statens egendom.
Kronoparken har en utsträckning i nordost—sydväst af omkring 2
kilometer och mäter i bredd ungefär 1,250 meter. Marken stiger brant
från Nissans strand och äfven från sydvästra gränsen, men mera sakta,
mot nordost. Genom området löpa tvenne dalgångar, delande parken i
tre höjder. På den östligaste, största och högsta af dessa höjder, ungefär
500 fot öfver hafvet, finnes en mot söder något sluttande plats,
passande för anläggning af ett sanatorium.
Denna byggnadsplats ligger strax söder om en med gran och furuskog
klädd, mot nordliga vindar fullständigt skyddande bergshöjd, 220
meter från järnvägen och omkring 750 meter från parkens nordöstra
gräns. Sj kifva byggnad splatsen är beväxt med höga vackra furor och
erbjuder utsikt öfver de skogiga höjderna på andra sidan Nissan. Sluttningarna
söder om platsen, ned mot ån, äro mest täckta med löfskog,
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
19
i främsta rummet synnerligen vackra bokbestånd, som gifva eu tilltalande,
naturskön prägel åt omgifningen. Dylik skog är ock till linnandes
i dälden västerut. Såväl vegetationen som lutningsförhållandena synas
väl ägnade för promenadvägars anläggning. Äfven en körväg med tillfredsställande
lutning kan åstadkommas ned till nämnda hållplats vid
järnvägen och landsvägen, ehuru den torde böra ledas en omväg, så att
dess längdsträckning blifver omkring 700 meter.
Jordmånen (hvarfvig mergel) är sandig, lösare och till färgen rödare
än vanlig småländsk s. k. pinnmo. På några ställen träder urberget i
dagen, särskilt i bergklacken norr om byggnadsplats^!. Kärrig mark
finnes i ofvan nämnda dälder, där likväl enkel dikning torde vara tillfyllest
för att åstadkomma behöflig torrläggning.
På anmodan af de utaf öfverstyrelsen utsedda delegerade har kaptenen
i väg- och vattenbyggnadskåren T. Glosmeijer anställt undersökning
rörande möjligheterna att erhålla vatten för ett å ifrågavarande
kronopark beläget sanatorium; och har denne, efter å platsen företagen
okulär besiktning, uti afgifvet yttrande meddelat, att man genom brunnsgräfning
eller brunnsborrning i den föreslagna sanatoriebyggnadens
omedelbara närhet syntes kunna erhålla ett för dess vattenbeliof lämpligt
och tillräckligt grundvatten. Därest så icke blefve fallet, borde man
med största sannolikhet kunna erhålla sådant vatten genom anläggning
af brunnar i närheten af Nissans strand. Skulle de grundvattensundersökningar,
som emellertid alltid måste föregå uppgörandet af ett definitivt
vattenledningsförslag till sanatoriet, mot all förmodan visa negativa
resultat, borde man af det betydligt sämre vattnet från Nissan dock
medelst rationell och noggrann fällning och filtrering kunna erhålla ett
för ifrågavarande behof fullt tillfredsställande vatten.
Enligt hvad delegerade meddelat, ligger vid Nissan ej långt från
platsen ett träsliperi, hvilket för den händelse man skulle nödgas taga
vatten från ån, torde blifva till någon olägenhet. Afloppsledning kunde
utan minsta tvifvel anläggas raka vägen — högst 300 meter — ned
till Nissan.
Vidare hafva delegerade uppgifvit, att, enligt erhållna upplysningar,
såväl byggnadsmaterialier som lifsförnödenheter kunna erhållas från trakten.
Slutligen hafva delegerade för vederbörligt beaktande riktat uppmärksamheten
därå, att Hallands läns landsting beslutat hos Eders Kungl.
Maj:t göra underdånig anhållan om tillåtelse att å Spenshults kronopark
få uppföra ett lungsotssanatorium för länets räkning. Den plats,
länet för sin del utsett, läge i en annan del af parken, omkring 900
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
meter från den af delegerade föreslagna och därifrån skild genom en
ganska djup däld. Emellertid vore afståndet icke längre än att patienterna
på sina promenader kunde sammanträffa, livilket icke kunde vara
betydelselöst för vidmakthållande af den disciplin, som på dylika vårdanstalter
vore så viktig och äfven så svår att ernå.
För egen del har öfverstyrelsen uti sin ofvannämnda skrifvelse den
11 december 1908 såsom lämplig plats för anläggande af ifrågavarande
lungsotssanatorium föreslagit förbemälda, af delegerade förordade område
å Spenshults kronopark.
Yttrande åt Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 4 februari 1909
styrelsen, afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid förklarat sig icke
hafva något att erinra mot öfverstyrelsens förslag att till den ifrågasatta
platsen förlägga ett lungsotssanatorium. Något hinder att upp•
låta området närmast omkring den tilltänkta byggnadsplatsen förefinnes
ej, enär densamma står under Kungl. Maj:t och kronans omedelbara
disposition. Då med hänsyn till kronoparkens ringa ytvidd och kringliggande
bygds skogsfattigdom hvarje hektar skogsprodukt^ mark är af
betydelse, hemställer emellertid styrelsen, att ej större område, än som
är alldeles nödvändigt, måtte upplåtas, och finner styrelsen en areal af
tio å tolf hektar vara för ändamålet fullt tillräcklig. Den utanför det område,
som eventuellt kan komma att upplåtas, belägna skogsmarken
skulle nämligen i allt fall kunna användas till promenadplatser för
patienterna och vägar för detta ändamål kunna för sanatoriets räkning
anläggas. Ej heller synes det styrelsen vara nödvändigt, att sanatoriet
för beredande af vindskydd eller för bevarande af naturskönheten disponerar
ett stort område, då trakthuggning eller kalafverkning af större
ytor ej förekommer å denna kronopark, utan skogsafkastningen uttages
genom gallrings-, blädnings- och beredningshuggningar, därvid skogsbeståndets
hufvudmassa i regeln kvarlämnas.''
Ritningar och De af öfverstyrelsen för jubileumsfonden med dess underdåniga
förslag8" skrifvelse den 8 februari 1909 öfverlämnade ritningar och kostnadsberäkningar
till det nya sanatoriet å Spenshults kronopark äro, på
öfverstyrelsens uppdrag, uppgjorda af arkitekten I. J. Tengbom. Förslaget
till ny paviljong vid Österåsens sanatorium åter har utarbetats
af arkitekten E. Josephson. Båda förslagen äro, enligt hvad öfverstyrelsen
meddelat, uppgjorda i samråd med dess ledamot öfverintendenten
Möller, och hafva därvid beaktats de erfarenheter och rön, som hittills
vunnits vid jubileumsfondens sanatorier. På anmodan hafva nämligen
vederbörande öfverläkare vid nämnda sanatorier inkommit med pro
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
21
memorior angående de fel och brister, hvilka enligt deras åsikt borde
undvikas vid uppförande af nya sanatorier.
Enligt det för sanatoriet å Spenhults kronopark uppgjorda förslaget
skulle därstädes uppföras nio särskilda byggnader, nämligen sanatoriebyggnad,
maskin- och pannhus, läkarbostad, sysslomansbostad,
bostadshus för personalen, häststall, svinstall, pumphus samt kol- och
vedskjul. Till grund för inläggandet i terrängen af de olika byggnaderna
och de erforderliga vägarna har legat en öfver platsen i skala
1:800 upprättad nivåkarta. Härvid har markens naturliga höjdförhållanden
utnyttjats i största utsträckning. Från landsvägen, den s. k.
Nissastigen, och i närheten af den lastplats vid järnvägen, som Nissaströms
fabriker anordnat, anlägges uppfartsvägen till sanatoriet och anses
denna lämpligen kunna följa en gammal här befintlig, hälft igenlagd
bygdeväg. Denna förbindelse mellan landsvägen och sanatoriet skulle
blifva omkring 600 meter lång och höjdskillnaden mellan utgångspunkten
vid landsvägen och planen framför entrén till sanatoriet uppgå till omkring
24 meter.
Själfva sanatoriebyggnaden upptager den planaste delen af området,
som här ligger i en ganska jämn lutning från norr till söder nedanför
en mot norr skyddande skogbevuxen bergås. Byggnaden är
förlagd med källargolfvet ungefär i nivå med marken framför sanatoriet.
Sedermera stiger terrängen så, att på sanatoriets baksida markplanet
ligger omkring 2 meter högre.
Vid dispositionen af hufvudbyggnaden har en planform af ungefär
samma typ som den vid Hessleby och Hålahults sanatorier förekommande
kommit till användning, nämligen ett midtparti, från hvilket
åt norr utgår en flygel med ekonomiatdelningen och åt sidorna och i
svag vinkel mot midtpartiet tvänne armar, innehållande de egentliga
sjukrummen. Hvar och en af de fyra sjukafdelningarna innehaller tva
rum för sex patienter, tre rum för fyra patienter och två rum för två
patienter jämte isoleringsrum. I två af aidelningarna har ett af de
för två patienter afsedda rummen tänkts kunna användas såsom enskildt
rum. Genom anordningen med sjuksalar för sex patienter och dessa
rums förläggande med längden vinkelrätt mot byggnaden en anordning,
som skiljer sig från den vid Hessleby och Halahults sanatorier
följda planen — har byggnadens längd kunnat minskas, oaktadt den inrymmer
10 å 12 platser mer än Hessleby. En annan olikhet är, att
ligghallarna förlagts fria från hufvudbyggnaden och förbundna med
denna genom täckta gångar, som utgå från byggnadens båda yttre ändar
och de här i jordvåningen förlagda kapp- och filtrummen.
Sanatoriet
vid Spenehult.
) Ritningar.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Härigenom bildas liksom en inre mera skyddad gård närmast byggnaden.
Denna anordning har dock företagits endast af ekonomiska orsaker.
Genom att icke förlägga ligghallarna såsom vid Hessleby och
Hålahult direkt intill byggnaden kan nämligen höjden på jordvåningen väsentligt
nedbringas, från 4 meter (vid Hessleby) till 2,7 meter, hvartill kommer,
att jordvåningen, genom att fönster nu kunna erhållas, blir användbar,
så att dit (och mot söder) kunnat förläggas badafdelning samt diverse
andra nödvändiga lokaler såsom syatelier, tapetserar-, snickarverkstad
m. m. Dessutom omöjliggjorde den större längd, som ligghallarna
för 110 patienter måste äga, deras förläggande intill byggnaden
(såsom vid Hessleby), då byggnadens utsträckning genom förut omnämnd
koncentrering kunnat minskas. I enlighet med önskemål, uttalade från
läkarna både vid Hessleby och Hålahult, har läkarnas mottagning och
dithörande utrymmen, tillökadt med rum för apotek, flyttats till bottenvåningen,
hvarigenom det förut hit förlagda dagrummet måst uppflyttas
till våningen 1 tr. upp.
Hvad ekonomiafdelningen beträffar, hafva utrymmena här utökats.
Matsalarna hafva förlagts så, att stora matsalen icke utgör enda förbindelseled
mellan serveringsrum och sjukafdelningarna. Från serveringsrummet
har anordnats mathiss till ett i våningen 1 tr. upp befintligt
mindre serveringsrum, hvarifrån serveringen lättare kan ske till sjukafdelningarna.
Utrymmen för betjäningen äro likaledes tillökade, hvarjämte
tillkomma toalettrum med vattenklosetter samt ett bostadsrum för
laborator. I närheten af hufvudtrappan har plats reserverats för hiss,
för den händelse utrymmena i vindsvåningen skulle tagas i anspråk för
sjukafdelningar. För att tillåta en sådan utvidgning, hvarigenom i det
närmaste ytterligare två sjukafdelningar skulle kunna erhållas, har
taket gjorts något högre än eljest af praktiska hänsyn skulle erfordrats.
På grund af denna möjlighet till utvidgning, hvilken skulle kunna ske
successivt för jämförelsevis små kostnader, hafva några särskilda sommarpavilj
ånger icke planerats. Trots ofvannämnda tillökningar har byggnadens kubikmassa
kunnat hållas inom samma storlek som vid Hessleby och Hålahult.
Öster om ekonomiflygeln, på omkring 20 meters afstånd från denna,
ligger maskin- och pannhuset äfven inrymmande tvätt och bageri och
förbundet med hufvudbyggnaden genom en tunnel af betong för ledningar.
Denna byggnad är tänkt utförd med ungefär samma byggnadssätt
som vid Hessleby och Hålahult, källarvåning i gråsten och tegel,
tvättstugans murar i betong samt öfverstå våningen i trä. På grund af
det långa afståndet mellan denna byggnad och bostadshuset för personalen,
omkring 150 meter, har i vindsvåningen ett rum anordnats för eldare. Därjämte
har i källaren tillkommit ett utrymme med ångkokeri för svinmat.
Statsutskottets Utlåtande N:o 135.
23
Läkarbostaden är förlagd omkring 100 meter söder från hufvudbyggnaden
på en därför särdeles lämplig mindre kulle. Sedan i läkarbostaden
i Hessleby två rum sammanslagits till ett stort,, har den
nu planerade lika många ram, d. v. s. 7 rum, jungfrukammare och kök,
som den förstnämnda, hvarvid dessa dock i allmänhet gjorts något
rymligare samt en veranda tillagts. Därjämte tänkgs värmeledning inlagd
samt två vattenklosetter och ett badrum anordnade. I öfrigt är byggnadssättet
hvad beträffar såväl läkarbostaden som öfriga bostadshus i öfverensstämmelse
med bostadshusen vid Hessleby och Hålahult, förutom
att taken äro tänkta belagda med vanligt taktegel i stället för plåt.
Sysslomansbostaden ligger omkring 90 meter från läkarbostaden och
omkring 80 meter från hufvudbyggnaden. Den inrymmer 4 rum, jungfrukammare
och kök, d. v. s. har blifvit tillökad med en mindre jungfrukammare,
hvarjämte anordnats veranda och vattenklosett.
Bostadshuset för personalen ligger längre norrut, omkring 40 meter
från sysslomansbostaden och 50 meter från sanatoriebyggnaden, och inrymmer
samma bostadslägenheter som vid Hessleby och Hålahult, d. v. s.
drängbostad, kuskbostad och maskinistbostad, hvar och en bestående af
ett rum och kök, samt dessutom tre enkelrum för nattvakt, eldare och
drängar. Dessutom hafva två vattenklosetter anordnats.
20 meter från föregående byggnad ligger häststallet med vagnbod.
Då af hygieniska skäl vattenklosetter anordnats i de olika byggnaderna,
hafva endast två afträden anordnats i denna byggnad, hvarjämte
svinstallet afskilts därifrån och förlagts ytterligare omkring 60
meter längre bort samt gjorts något större, för omkring 20 svin.
Öfver pumpen, som anordnas vid källorna för uppfordring af vattnet
till reservoaren, uppföres ett pumphus, en mindre kiosk af trä med
eldstad, för uppvärmning vid stark kyla.
I omedelbar närhet till maskin- och pannhuset uppföres ett skjul
för uppläggning af kol och ved.
Kostnaderna för det nya sanatoriet skulle enligt de uppgjorda beräkningarna
belöpa sig till följande belopp:
Hufvudbyggnaden.
Grundläggningsarbeten ................................. kronor 32,377: 65
Isolering, sockel och murningsarbeten...... » 73,178: 95
Bjälklag............................................................... » 48,214: 90 .........
Transport kronor 153,771: 50
b) Kostnaderna.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Taklag, plåt- och järnarbeten
Pålningsarbeten......................................
Mellanväggar och vindsväggar ........
Trappor och källargolf .......................
Snickeriarbeten, incl. glas, beslag
beslagning......................................
Snickeriinredningar.................................
En större köksspis................................
Målningsarbeten.......................................
Hissar..........................
Transport kronor 153,771: 50
och
»
»
y>
»
23,759: 30
19,738: 39
9,104: 25
6,951: 27
30,173
6,100
1,200
22,000
44
Korkmattor............................
14,519: 70
Diverse ställningar, baracker, skjul m. m.
»
4,782: 15
Läkarbostaden.
Grund- och stenarbeten m. m..............
kronor
4,784: 10
Väggar, bjälklag och golf...........................
))
8,680: 15
Taklag med tegel etc...................................
Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning
j>
4,551: 75
och glas ..............................................
))
5,440: —
Eldstäder.......................................
»
330: —
Målning...............................................................
»
2,350: —
Sysslomansbostaden.
Grund- och stenarbeten........................
kronor
3,379: 90
Väggar, bjälklag och golf...........................
3,777: 95
Taklag med tegel etc.....................................
Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning
»
2,588: 15
och glas ....................................
»
3,184: —
Eldstäder.................................
1,010: —
Målning...............................................................
»
1,200: —
26,136: —
— 15,140: —
Bostadshuset för personalen.
Grund- och stenarbeten................................ kronor 2,656: 45
Väggar, bjälklag och golf.......................... » 5,576: 05
Transport kronor 8,232: 50 341,276: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
25
Taklag med tegel etc.....................................
Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning
och glas
Eldstäder med planer
Målning...........................
»
»
Maskin- och pannhuset.
Grund- och stenarbeten in. m..................
Murnings- oeh pålningsarbeten..................
Väggar, bjälklag och golf
Taklag med plåt etc.....................................
Snickeriarbeten med beslag, beslagning
kronor
»
. »
och glas
Korkmatta....................................
Målningsarbeten..........................
Ångskorsten med grund ..........
Kniv ert till hufvu dbyggnaden
))
))
»
»
»
Öfriga byggnader.
Ligghallar ......................
Häststall med vagnbod
Svinstall............................
Pumphus ..........................
»
Värmeledning................................................... kroi
Vatten- och afloppsledningar................... »
Elektrisk kraft- och belysningsanlägg
ning
....................................................■■••• ®
Ångköks-, desinfektions- och maskin
tvättsanläggningar
............................ »
Diverse utgifter.
Väganläggningar och planering............... kroi
Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll
........................................................
8,232
50
1,466:
50
3,031:
—
970:
—
1,500
—
5,100:
20
6,691:
05
6,710:
75
4,010:
—
3,102
_
100
—
1,300
—
1,500
—
3,000
—
23,400
5,868
—
2,448
—
694
—
ling in.
in.
65,000
—
82,000
—
46,000
—
29,000
: —
30,000
. _
42,600
* —
Summa kronor
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 80 Häft.
341,276: —
15,200: —
31,514: —
32,410: —
222,000: —
72,600: —
715,000: —
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Sjukpaviljongen
vid
Österåsen,
a) Ritningar.
b) Kostnaderna.
Då sanatoriet är afsedt för 110 patienter, skulle byggnadskostnaden
följaktligen belöpa sig till 6,500 kronor för sjuksäng/
Den föreslagna sjukpaviljongen vid Österåsens sanatorim är afsedd
att uppföras såsom en själfständig byggnad i närheten af sysslomans - bostaden norr om den nordvästra paviljongen af sanatoriet. Enligt
hvad de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna utvisa, skulle
paviljongen uppföras af trä på grund- och sockelmurar af gråsten samt
under tak af oljemålad järnplåt. Byggnaden består af bottenvåning
jämte inredd vindsvåning. Den förra inrymmer tre sjukrum, af hvilka
två äro afsedda för fyra och det tredje för två patienter. Förutom
dessa rum upptager våningen en större korridor, hvilken tillika tjänar
till dagrum, rum för sköterskebiträde, förråd, garderob, tekök, sköljrum,
tvättrum och toalett. Å vindsvåningen finnas inredda isoleringsrum,
förrådsrum, koffertrum samt en större korridor jämte sköljrum och
toalett. Omedelbart intill östra gafveln af paviljongen och i förbindelse
med denna uppföres ligghall jämte madrassrum.
Kostnaderna för paviljongens uppförande belöpa sig enligt de uppgjorda
beräkningarna till 59,000 kronor, fördelade på följande olika
poster.
Paviljongen ......................................................
Ligghallen ........................................................
Trumman...........................................................
Vatten- och afloppsledningar .....................
Värmeledning..................................................
Elektrisk belysning .......................................
Oförutsedda utgifter, ritningar och lcontrol
lånt arfvode..........................................
kronor
34,766
20
3,825
—
»
2,979
50
»
3,537
—
»
8,000
—
»
1,200
—
»
4,692: 30
59,000: —
Kostnaden för sjuksäng skulle, då paviljongen är afsedd att rymma
10 patienter, alltså uppgå till 5,900 kronor.
För egen del har Vifverstyrelsen för jubileumsfonden i sin underdåniga
skrifvelse den 8 februari 1909 uttalat, att de för uppförande af
ifrågavarande sanatorium och sjukpaviljong beräknade slutsummor icke
synas för högt upptagna. Till dessa belopp böra emellertid läggas
kostnaderna för anskaffande af inventarier in. m., hvilka kostnader öfverstyrelsen
anser komma att uppgå till omkring 60,000 kronor för
sanatoriet och omkring 6,000 kronor för paviljongen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12ö.
27
Till följd af nådig remiss liar medicinalstyrelsen den 24 februari
1900 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anlört följande.
Hvad först beträffar den plan, som framlagts för beredande åt
vård åt i tuberkulos insjuknade personer, om hvilkas behandling staten
i egenskap af arbetsgivare eller eljest har att omedelbart draga försorg,
anser sig medicinalstyrelsen för sin del kunna uttala sitt gillande
till alla "delar af densamma. Såsom tuberkuloskommittén i sitt den 15
november 1907 afgifna betänkande i frågan beräknat, synas åtminstone
för närvarande 120 platser böra vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål,
och genom uppförande af dels ett nytt, af staten bekostadt och
underhållet sanatorium på 110 platser för endast manliga patienter, dels
eu ny paviljong vid Österåsens sanatorium, hvarigenom denna anstalt
— nu 112 platser — skulle komma att utvidgas med 10 sängplatser,
blefve beliofvet af ifrågavarande sjukvård, hvars förvaltning skulle öfverlärnnas
åt öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond, på ett
synnerligen enkelt och lämpligt sätt fylldt, då genom en sådan anordning
de patienter, som här afses, kunde utan synnerlig svårighet fördelas
på de fyra, i olika delar af landet belägna sanatorierna.
Hvad därefter läget för det ifrågasatta nya sanatoriet beträffar, så
framgår, fortsätter medicinalstyrelsen, af den berättelse öfver verkställd
besiktning af föreslagna platser, som i december 1908 afgifvits af tvenne
öfverstyrelsens ledamöter, att Spenshults kronopark icke blott måste
gifvas företräde framför de öfriga, utan att denna plats äfven i och för
sig kan betraktas såsom mycket lämplig för ändamålet. Det område
af 10 å 12 hektar, som domänstyrelsen hemställt måtte upplåtas för
sanatoriet, är visserligen ensamt för sig något knappt för en sjukvårdsanstalt
på 110 sängar, särskildt vid jämförelse med sanatorierna vid
Hålahult och Hessleby, Indika fått sig hvartdera upplåtna 50 hektar kronomark
och därutöfver rätt att disponera öfver ytterligare 50 hektar af
omgifvande skogsmark; men genom att äfven utanför området belägen
skogsmark vid Spenshult kan användas till promenadplatser för patienterna
med mera, torde man dock enligt styrelsens åsikt kunna åtnöjas med eu
så ringa areal, för så vidt säkerhet förefinnes, att den sanatoriet omgifvande
skogen icke kalafverkas, utan i hufvudsak kvarlämnas orubbad.
De uppgjorda förslagen till såväl det nya sanatoriet som den nya
paviljongen vid Österåsens sanatorium har medicinalstyrelsen för sin del
funnit synnerligen väl utarbetade och ändamålsenliga. Mot ritningarna
har styrelsen icke heller funnit annan anledning till erinringar, än att
mörkrummet i sanatoriets bottenvåning, därest afsikten är att samtidigt
använda detta rum till llöntgenrum, är för litet och särskildt för smält,
Medicinalstyrelsens
utlåtande.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Departements
chefens
yttrande.
äfvensom att anordningen med endast 4 isoleringsrum å en anstalt af
liär ifrågavarande slag och afsedd för så många som 110 patienter
torde komma att tidtals visa sig vara otillfredsställande och medföra vissa
olägenheter för sjukvården. I förstnämnda afseende anser styrelsen dock
lelet vara lätt att ändra, då i jordvåningen godt utrymme finnes för
anordnande af ett särskildt Röntgenrum; däremot torde bristen på tillräckligt
antal isoleringsrum, hvilken brist dock ej är af någon allvarligare
betydelse, enligt styrelsens mening, vara svårare att afhjälpa med
den föreslagna anordningen af sjuklokalerna. I öfrigt finner medicinalstyrelsen
intet att mot de uppgjorda ritningarna anmärka.
Vid flera föregående tillfällen, då frågor rörande åtgärders vidtagande
för tuberkulosens bekämpande såsom folksjukdom i vårt land
förelegat till Eders Kungl. Majrts pröfning, har jag inför Eders Kungl. Maj:t
framhållit och utvecklat de skäl, som ur såväl humanitär som sam hällshygienisk
och nationalekonomisk synpunkt tala för att staten lämnar
sin medverkan i kampen mot den förhärjande sjukdomen. Dessa skäl
torde ock numera vara så allmänt kända och beaktade, att jag icke
anser mig behöfva i detta sammanhang upprepa dem. Den plan för
tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, som af Eders Kungl. Maj:t
framlagts för Riksdagen och som afsett anvisande af statsbidrag till afsevärda
belopp för uppförande af tuberkulosvårdanstalter och bestridande
af kostnaderna för deras drift och underhåll, har också i allt väsentligt
vunnit Riksdagens godkännande. Jämväl i åtskilliga andra fall har
Riksdagen genom frikostiga anslags beviljande för åstadkommande af
vårdanstalter af ifrågavarande natur ådagalagt sitt intresse för denna
gren af den allmänna sjukvården. Principen om statens medverkan i
den pågående tuberkuloskampen har sålunda blifvit på ett högst beaktansvärdt
sätt omsatt i praktiken.
Om staten således funnit giltiga skäl föreligga för dess medverkan
vid åstadkommandet af erforderliga vårdanstalter för tuberkulossjuka
medborgare i allmänhet, så torde uppenbarligen dessa skäl vinna
ökad styrka, då fråga är om beredande af nödig anstaltsvård åt sådana
personer, som ådragit sig ifrågavarande sjukdom under utöfvande
af befattningar i statens tjänst och enligt gällande förordningar äro
berättigade att erhålla kostnadsfri sjukvård. Det torde dessutom icke
kunna bestridas, att dessa statstjänare kunna äga befogade anspråk på
att komma i åtnjutande af den vård, som enligt läkarvetenskapens nuvarande
ståndpunkt anses icke blott såsom den ändamålsenligaste utan
i flertalet fall till och med såsom den enda möjliga för att ett återstäl
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlutande N:o 125.
lande till hälsan skall kunna äga ruin. Så länge dessa sjuka icke kunna
i någon större utsträckning erhålla plats och kostnadsfri vård å de
redan befintliga sanatorierna, utan till största delen måste vårdas i sina
hem, hvarest de för sjukdomens botande nödvändiga hygieniska förutsättningarna
endast i undantagsfall äro för handen, måste den sjukhjälp
staten lämnar dessa sina tjänare blifva väsentligen förfelad. Härtill kommer
ock, att de sjuka under sin vistelse i hemmet med dess merendels
trånga förhållanden utgöra en ständig fara för sin omgifning, Under
sådana omständigheter och då staten genom att så långt möjligt ar pa
bästa sätt sörja för sina tjänare icke blott under hälsans dagar utan
framför allt vid inträffad sjukdom tillgodoser sitt eget välförstådda intresse,
synes det mig uppenbart, att åtgärder höra vidtagas för beredande
af kostnadsfri anstaltsvård åt den tuberkulossjuka personal, hvarom
här fråga. pott
Starka skäl synas mig också tala för att eu sådan förman beredes
personer, Indika under fullgörande af dem ålagda medborgerliga skyldigheter
drabbas af ifrågavarande sjukdom. Visserligen kunna de värnpliktiga
icke äga samma befogade anspråk på dylik vård som de ofvannärnnda
statstjänarna, isynnerhet som det endast i undantagsfall torde
inträffa, att dessa ådraga sig sjukdomen under den tid de fullgöra sin
värnplikt. Men å andra sidan tala såväl humanitära som samhällshygieniska
skäl för att samma vård beredas dessa som andra manskapsklassen
tillhörande personer af krigsmakten. Ehuru härigenom på statsverket
öfverflyttas en del kostnader, som förut drabbat den enskilde eller
kommunerna, synes mig därför kostnadsfri sanatorievard höra i id behof
beredas äfven de värnpliktiga. . .
Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra lifligt
förorda det nu föreliggande förslaget om anordnande af sanatorievård
för ifrågavarande grupper af statstjänare.
Såsom af handlingarna framgår, hade man nrsprungligen tänkt sig,
att särskilda sanatorier skulle anordnas för krigsmakten och kommunikationsverkens
personal. Såväl ur sjukvårdssynpunkt som af ekonomiska
skäl har det emellertid befunnits lämpligast att endast uppföra ett sanatorium,
hvars förvaltning skulle öfverlämnas åt öfverstyrelsen föi Konung
Oscar II:s jubileumsfond för att användas såsom ett fjärde folksanatorium,
mot det att motsvarande antal platser å samtliga fondens sanatorier
hålles tillgängligt för de nämnda statstjänarna. Denna anoidning
har jag jämväl funnit böra gifvas ett bestämdt företräde framför den
först ifrågasatta; och Eders Kungl. Maj:t har också anslutit sig till
denna min uppfattning genom att anbefalla öfverstyrelsen för jubileumsfonden
att gå i författning om förslags utarbetande i denna riktning.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
Det erforderliga antalet platser, som beräknats till 120, bär ansetts
lämpligen böra beredas dels genom anläggande af ett nytt, för 110
patienter afsedt sanatorium och dels genom uppförande af en för 10
patienter beräknad paviljong vid Österåsens sanatorium.
Till plats för det nya sanatoriet bär föreslagits Spenshults kronopark
i Hallands län. Då denna plats af samtliga myndigheter förordats
såsom i alla afseenden god och lämplig, har jag intet att
häremot erinra. För sanatoriets räkning skulle tagas i anspråk ett
område af högst 12 hektar. I jämförelse med de områden, som upplåtits
åt de andra folksanatorierna, synes detta visserligen vara väl knappt
tilltaget, men då vederbörande ansett sig kunna åtnöjas med det sålunda
angifna området, under förutsättning att äfven utanför detsamma belägen
skogsmark får användas till promenadplatser för patienterna, har jag
icke heller något att härutinnan anmärka. Till förebyggande af eventuella
missuppfattningar och på det att ifrågavarande sanatorium icke
må blifva mindre gynnsamt ställdt än de öfriga folksanatorierna anser
jag dock, i likhet med chefen för jordbruksdepartementet, med hvilken
jag i ämnet samrådt, att Riksdagens medgifvande bör utverkas icke
blott till upplåtelse af det för sanatorieanläggningen erforderliga området
utan jämväl, såsom vid de andra sanatorierna ägde rum, till upplåtelse
af ett utanför detsamma beläget område, hvars storlek Eders
Kungl. Maj:t torde äga närmare bestämma, att af sanatoriestiftelsen användas
för anläggning af promenadplatser och andra sjukvårdens behof,
och med rätt för sanatoriet, hvilket icke skall äga att förfoga öfver den
skog, som för berörda ändamål kommer att fällas, att till vedbrand vid
sanatoriet tillgodogöra sig torra träd jämte grenar och toppar af träd,
som för kronans räkning å ifrågavarande område afverkas.
Såsom af handlingarna framgår har Hallands läns landsting för afsikt
att under förutsättning af nådigt tillstånd å ifrågavarande kronopark
uppföra ett lungsotssanatorium för länets räkning. Underdånig
ansökan om markupplåtelse har också inkommit och är för närvarande
beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Då emellertid den plats, som
länet för sin del utsett, icke ligger mer än omkring 900 meter aflägsen
från det nu ifrågasätta sanatoriet och det, enligt hvad handlingarna i
förevarande ärende utvisa, såväl med hänsyn till vidmakthållande af
nödig disciplin som ock ur andra synpunkter synes mindre lämpligt, att
tvenne anstalter af ifrågavarande art uppföras i ett så nära grannskap
till hvarandra, torde, i händelse föreliggande framställning vinner Riksdagens
godkännande, kunna ifrågasättas, huruvida Hallands läns landstings
berörda anhållan bör af Eders Kungl. Maj:t bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
31
Hvad ritningarna till det nya sanatoriet angår, synas mig dessa vara
uppgjorda med omsorg och förtänksamhet samt i möjligaste man tillgodose
alla de kraf, som, med iakttagande af erforderlig sparsamhet,
böra uppställas å sjukhusbyggnader af denna natur. Särskild! synes mig
tillfredsställande, att vindsvåningen så anordnats, att den med lätthet kan
inredas till sjukafdelningar. Det torde nämligen måhända visa sig,
att det beräknade antalet platser är väl knappt tilltaget. Att redan
nu, innan närmare erfarenhet vunnits, utbygga sanatoriet för större antal
platser, synes dock ej tillrådligt. De af medicinalstyrelsen gjorda mindre
detaljanmärkningar torde böra tagas under ompröfning vid slutligt fastställande
af plan för byggnadsarbetets utförande. Mot de uppgjorda
ritningarna till den tillämnade paviljongen vid Österåsens sanatorium
har jag icke funnit något att erinra.
Med hänsyn därtill att samtliga ritningar blifvit upprättade i samråd
med chefen för öfverintendentsämbetet, har jag icke ansett nödigt
att rörande dem nu inhämta detta ämbetsverks yttrande.
Enligt de uppgjorda beräkningarna skulle kostnaderna uppgå för
det nya sanatoriet till 715,000 kronor och för den nya paviljongen vid
Österåsen till 59,000 kronor. Härtill bör, såsom öfverstyrelse]! för jubileumsfonden
erinrat, läggas kostnaden för anskaffandet af nödiga inventarier,
uppgående till 60,000 kronor för sanatoriet och 6,000 kronor för
paviljongen. Hela kostnaden för det förra skulle således belöpa sig till
775.000 kronor och för den senare till 65,000 kronor, motsvarande en
medelkostnad per sjuksäng af omkring 7,045 kronor vid sanatoriet och
6,500 kronor vid paviljongen. Den för anläggningarnas utförande och
iordningsställande erforderliga summan skulle följaktligen uppgå till
840.000 kronor. I jämförelse med kostnaderna för anläggningen af
Hålahults och Hessleby folksanatorier, hvilka äro af samma typ som
det nu ifrågasatta, kan ofvannämnda medelkostnad af omkring 7,000
kronor per sängplats visserligen förefalla ganska hög. Enligt införskaffade
upplysningar uppgingo nämligen kostnaderna för Hålahults sanatorium till
sammanlagdt 683,775 kronor, däraf 52,360 kronor för inventarier, samt för
Hessleby sanatorium till sammanlagdt 689,422 kronor, hvaraf 54,163
kronor åtgått till inventarier. Då båda dessa sanatorier äro afsedda för
hvardera 124 patienter, utgjorde således kostnaden per sjuksäng vid
Hålahult 5,514 kronor och vid Hessleby 5,560 kronor. Med hänsyn
till den högst afsevärda stegring priserna å såväl arbete som materialier
undergått under de tio år, som förflutit, sedan ifrågavarande båda sanatorier
uppfördes, och då några ytterligare besparingar icke torde kunna
vidtagas utan på bekostnad af byggnadernas ändamålsenlighet, synas
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
emellertid några befogade anmärkningar mot de beräknade kostnadssummorna
icke kunna göras. De i och för sig höga beloppen mana
dock till iakttagande af all nödig och möjlig sparsamhet vid arbetenas
utförande.
Då det med hänsyn till den statsfinansiella ställningen för närvarande
icke synes tillrådligt att betunga budgeten med hela kostnaden
för ifrågavarande anläggningar, men det å andra sidan är af vikt, att
dessa komma till utförande så snart som möjligt, anser jag, att i hvarje
fall de medel, som erfordras för deras påbörjande, lämpligen kunna tagas
af de allmänna besparingarna å de hufvudtitlar, under hvilka den personal
hör, för hvars räkning sanatorievården anordnas. Enligt hvad handlingarna
utvisa, stadie af de sammanlagdt 120 nya vårdplatserna 100 behöfvas för
underbefäl och manskap vid armén och marinen, hvaraf omkring 75 platser
för armén, samt 20 vårdplatser för kommunikationsverkens personal. Af
hela den beräknade byggnadskostnaden, inklusive inventarier, 840,000
kronor, skulle följaktligen belöpa å fjärde hufvudtiteln 62,5 %, å femte
hufvudtiteln 20,8 %, och å sjätte hufvudtiteln 16,7 %. Då det för anläggningarnas
påbörjande och arbetets bedrifvande under år 1909 och
1910 erforderliga belopp synes mig lämpligen kunna bestämmas till
200,000 kronor, skulle följaktligen häraf 125,000 kronor falla på fjärde
hufvudtiteln, 41,600 kronor å femte hufvudtiteln och 33,400 kronor å
sjätte hufvudtiteln; och torde Riksdagens medgifvande böra utverkas,
att af nämnda hufvudtitlars allmänna besparingar utanordna dessa belopp.
Enligt från vederbörande ämbetsverk inhämtade upplysningar torde för
närvarande de disponibla besparingarna å nämnda hufvudtitlar kunna
approximativt beräknas till respektive 2,043,000 kronor, 220,000 kronoi''
och 110,000 kronor.
Såsom ofvan nämnts skulle staten icke blott bekosta ifrågavarande
anläggningars uppförande utan jämväl lämna sanatoriestiftelsen full
ersättning för vederbörande patienters vård och underhåll. Då, enligt
hvad handlingarna utvisa, hela driftkostnaden per dag och patient på
jubileumsfondens sanatorier hittills i medeltal uppgått till i rundt tal 2
kronor 50 öre, skulle, under förutsättning att samtliga för statens räkning
reserverade vårdplatser blifva under hela året upptagna, statsverkets
årliga kostnader komma att uppgå till omkring 109,500 kronor.
Angående sättet för dessa kostnaders bestridande tillåter jag mig nu
endast erinra därom, att för kommunikationsverkens del medel redan
finnas i vederbörande verks omkostnadsstater för sådant ändamål anvisade.
Hvad åter angår bestridandet af kostnaderna för beredande af
- Statsutskottets Utlåtande N:o 125. 33
vård åt personalen vid armén och marinen, torde vederbörande departementschefer
komma att i sinom tid därom göra framställning.
Rörande de närmare villkor och bestämmelser, som för ifrågava- ’
rande sjukvårdsanläggningars öfverlämnande till öfverstyrelsen för jubileumsfonden
kunna anses erforderliga, torde det böra öfverlåtas åt Eders
Kung!. Maj:t att därom bestämma, sedan Riksdagen fattat beslut i själfva
hufvudfrågan.» 4
I sammanhanng med denna framställning har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af herr U. Leander väckt motion
(n:o 232) däri föreslagits, att Riksdagen ville besluta, att samma
förmån af fri sanatorievård, som i Ivungl. Maj:ts proposition n:o 131 till
årets Riksdag föreslås för tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda
af manskapsklassen och värnpliktiga vid armén och marinen
äfvensom bland den till kostnadsfri läkarvård berättigade personal vid
kommunikationsverken, likaledes måtte komma tuberkulossjuka bland
fångvårdsstatens vaktbetjäntklass till godo.
Beträffande de af motionären till stöd för förslaget anförda skäl
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Det nu föreliggande förslaget att genom uppförande af ännu ett
tuberkulossanatorium för beredande af vård åt patienter tillhörande krigsmakten
och kommunikationsverken utgör ett ytterligare steg på den
under de senare åren inslagna vägen till åstadkommande från statens
och kommunernas sida af vård i största möjliga utsträckning å för
ändamålet särskilt upprättade anstalter af personer, som lida af den
sjukdom, som framför alla andra med goda skäl kan benämnas folksjukdomen
inom vårt land. I afseende å de åtgärder, som i sådant afseende
af staten förut vidtagits, vill utskottet endast erinra om dels de
anslag, som årligen beviljas till de tre under Konung Oscar II:s jubileumsfonds
förvaltning ställda folksanatorierna, dels ock 1908 års Riksdags
beslut om beredande af understöd enligt en synnerligen vidtomfattande
och dyrbar plan åt kommunala och enskilda tuberkulosanstalter. Att
särskilda åtgärder böra vidtagas för beredande af tuberkulossjukvård åt
nu ifrågavarande klasser af statstjänare finner utskottet af hvad utredningen
beträffande sjukdomens utbredning och hittillsvarande allmännare
förlopp bland dessa klasser gifver vid handen, vara till fullo ådagalagdt,
och har utskottet jämväl funnit hvad i sådant afseende föreslagits, eller
uppförande af ett fjärde folksanatorium samt en paviljong vid Österåsens
sanatorium, afsedda det förra för 110 och den senare för 10 patienter,
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 5
Utskottets
yttrande.
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
vara med hänsyn till nuvarande förhållanden på detta område lämpliga
åtgärder.
Vidkommande herr Leanders ofvanberörda motion om beredande af
fri sanatorievård åt jämväl vaktbetjänte vid fångvården, har utskottet,
som visserligen icke vill bestrida det behjärtansvärda i förslaget, likväl,
vid det förhållande att af motionären icke lämnats någon tillförlitlig utredning
angående antalet erforderliga platser och ingen som helst kostnadsberäkning
för förslagets genomförande samt utskottet icke varit i
tillfälle att med den knappa tid, som numera står utskottet till buds för
dess arbete, åstadkomma utredning i berörda hänseenden, icke ansett sig
kunna tillstyrka motionen, och detta så mycket mindre, som, därest motionärens
förmodan, att endast 3 å 4 platser skulle vara för ändamålet erforderliga,
visar sig riktig, det lärer vara antagligt, att plats å sanatorium,
utan utvidgning af den nu framlagda byggnadsplanen, kommer
att beredas nämnda antal patienter.
Beträffande platsen för sanatoriet, Spenshults kronopark i Hallands
län, har utskottet icke haft anledning till erinran mot densamma liksom
ej heller mot förslaget om kostnadsfri upplåtelse från kronoparken af
för sanatoriet nödigt område.
Kostnaderna äro beräknade, för det nya sanatoriet med inredning
till 775,000 kronor och för paviljongen vid Österåsen med inredning
till 65,000 kronor, motsvarande en medelkostnad per sjukplats, vid sanatoriet
af 7,045 kronor och vid paviljongen af 6,500 kronor. Dessa
belopp har utskottet icke kunnat undgå att finnna synnerligen höga,
särskilt vid jämförelse med de efter enahanda plan, som det nu föreslagna
sanatoriet, uppförda sanatorierna vid Hålahult och Hessleby, där,
enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, kostnaden per sjuksäng
uppgår till respektive 5,514 och 5,560 kronor; och har utskottet, då
kostnadsberäkningarne synas hafva blifvit uppgjorda under en tid af
synnerligen högt uppdrifna såväl material- som arbetspris, hvilka pris
emellertid antingen redan nedgått eller torde kunna förväntas under den
närmaste framtiden nedgå, ansett, att den för sanatoriet beräknade
byggnadskostnaden, 715,000 kronor, bör utan olägenhet kunna minskas
med 65,000 kronor till 650,000 kronor.
I afseende å sättet för de erforderliga medlens anskaffande anser
sig utskottet böra biträda förslaget, att, till undvikande af budgetens betungande
för nästkommande år med det för påbörjande af byggnadsarbetena
nödiga beloppet, 200,000 kronor, detta bestrides af fjärde, femte
och sjätte hufvudtitlames allmänna besparingar i förhållande till det
antal patienter från armén, marinen och kommunikationsverken, som
beräknas komma att å anstalterna vårdas, eller med respektive 62,5 %,
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
35
20,8 % och 16,7 motsvarande respektive 125,000, 41,600 och 33,400
kronor.
Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit har icke gifvit utskottet anledning
till erinran.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må
a) besluta uppförande af ett för 110 manliga
patienter afsedt tuberkulossanatorium å Spenshults
kronopark i Hallands län samt af en paviljong för
10 manliga patienter vid österåsens sanatorium för en
sammanlagd kostnad, inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning,
af 775,000 kronor;
b) medgifva,
att för påbörjande af dessa anläggningar under
innevarande och nästkommande år må användas af
allmänna besparingarna å fjärde hufvudtiteln 125,000
kronor, å femte hufvudtiteln 41,600 kronor och å sjätte
hufvudtiteln 33,400 kronor;
att för anläggning af ofvannämnda sanatorium må
upplåtas ett område af omkring 12 hektar å Spenshults
kronopark, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma
detta områdes belägenhet;
att af nämnda kronopark ett ytterligare område,
hvars storlek och läge Kungl. Maj:t likaledes äger
närmare bestämma, må, utan att från kronoparken afsöndras,
för sanatoriets räkning användas för anläggning
af promenadvägar och andra sjukvårdens behof,
med rätt för sanatoriet, hvilket icke skall äga att förfoga
öfver den skog, som för berörda ändamål kommer
att fällas, att till vedbrand vid sanatoriet tillgodogöra
sig torra träd jämte grenar och toppar af träd, som
för kronans räkning å området afverkas; samt
att ifrågavarande båda sjukvårdsanläggningar må
ställas under öfverstyrelsens för Konung Oscar II:s
jubileumsfond förvaltning, för att upplåtas åt sjuka
efter samma grunder, som gälla för de äldre folksanatorierna,
under förutsättning att från öfverstyrelsen
lämnas förbindelse att å de under dess förvaltning
stående sanatorierna mot full ersättning af statsverket
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 125.
hållas sammanlagd t 120 vårdplatser ständigt tillgängliga
för tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda
af manskapsklassen och värnpliktiga vid armén
och marinen äfvensom bland den till kostnadsfri läkarvård
berättigade personal vid post- och telegrafverken
och statens järnvägar, samt under de villkor i öfrigt
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;
c) att herr Leanders ofvanberörda motion icke för
närvarande må föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 april 1909.
På statsutskottets vägnar:
Gr. BILLING.
t
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.