Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare.

1909-04-27 · 36 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:125, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

1

N;o 125.

Ank. till liiksd. kansli den 27 april 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till

Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt

vissa statstjänare. (2 U. A.)

i en den 19 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 131) har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen dels besluta uppförande

af ett för 110 manliga patienter afsedt tuberkulossanatorium

å Spenshults kronopark i Hallands län samt af en paviljong för 10

manliga patienter vid österåsens sanatorium för en sammanlagd kostnad,

inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning, af 840,000 kronor; dels

medgifva,

att, för påbörjande af dessa anläggningar, under innevarande och

nästkommande år må användas af allmänna besparingarna å fjärde

hufvudtiteln 125,000 kronor, å femte hufvudtiteln 41,600 kronor och å

sjätte hufvudtiteln 33,400 kronor;

att för anläggning af ofvannämnda sanatorium må upplåtas ett område

af omkring 12 hektar å Spenshults kronopark, med rätt för Kungl.

Maj:t att närmare bestämma detta områdes belägenhet;

att af nämnda kronopark ett ytterligare område, hvars storlek och

läge Kungl. Maj:t likaledes äger närmare bestämma, må, utan att från

kronoparken afsöndras, för sanatoriets räkning användas för anläggning

af promenadvägar och andra sjukvårdens behof, med rätt för sanatoriet,

hvilket icke skall äga att förfoga öfver den skog, som för berörda ändamål

kommer att fällas, att till vedbrand vid sanatoriet tillgodogöra sig

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 80 Haft. (N:o 125). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

torra träd jämte grenar och toppar af träd, som för kronans räkning å

området afverkas; samt

att ifrågavarande båda sjukvårds an läggningar må ställas under öfverstyrelsens

för Konung Oscar II:s jubileumsfond förvaltning för att upplåtas

åt sjuka efter samma grunder, som gälla för de äldre folksanatorierna,

under förutsättning att från öfverstyrelsen lämnas förbindelse att

å de under dess förvaltning stående sanatorierna mot full ersättning af

statsverket hållas sammanlagdt 120 vårdplatser ständigt tillgängliga för

tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda af manskapsklassen

och värnpliktiga vid armén och marinen äfvensom bland den till kostnadsfri

läkarvård berättigade personal vid post- och telegrafverken och

statens järnvägar, samt under de villkor i öfrigt Kungl. Maj:t kan finna

skäligt bestämma.

Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

Förslag af

Svenska

nationalföreningens

mot

tuberkulos

s. k. militärkommitté.

»I början af år 1905 uppdrog styrelsen för svenska nationalföreningen

mot tuberkulos, hvilken förening som bekant har till ändamål att med

alla till buds stående medel verka för bekämpande af tuberkulosen som

folksjukdom i vårt land, åt en af sakkunniga personer bestående kommitté

att, efter medgifvande därtill af vederbörande militära myndigheter,

söka utreda, huru stor del af den vid hären och flottan fast anställda

personal af manskapsklassen kunde antagas lida af sådan tuberkulos, att

därigenom fara för smittans spridning i landet förelåge, samt att afgifva

förslag till åtgärder mot en sådan spridning. Efter inhämtande af uppgifter

från samtliga truppförband af armén samt från flottans stationer

och kustartilleriet rörande under åren 1904 och 1905 inträffade fall af

tuberkulos bland underofficerarna, stamanställda och värnpliktiga samt

i öfrigt företagen utredning af frågan, afgaf kommittén den 14 maj 1906

till nationalföreningens styrelse betänkande och förslag i ämnet, däruti

kommittén uttalade sig för önskvärdheten af att ett för ifrågavarande

tuberkulossjuka särskildt afsedt sanatorium med det snaraste komme

till stånd.

Enligt de af kommittén verkställda undersökningar inträffade under

åren 1904 och 1905 bland underofficerare, fast anställda och värnpliktiga

vid armén och marinen följande antal fall af tuberkulos:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 125.

3

År 1904.

Å

r 1905.

Beställning.

Antal sjukdomsfall

Beställning.

Antal sjukdomsfall

vid

armén.

vid

marinen.

Summa.

vid

armén.

vid

marinen.

Summa;

Underofficerare........

9

5

14

Underofficerare........

10

6

16

96

47

143

Fast anställda.........

106

49

155

Värnpliktiga............

254

15

269

Värnpliktiga............

222

27

249

Summa

359

67

426

Summa

338

82

420

Af samtliga ifrågavarande sjuka hade icke mer än 3 under ar 1904

och 7 under år 1905 lyckats vinna inträde å något af rikets sanatorier.

Då emellertid å ena sidan hvarje underofficer, volontär eller värnpliktig,

som vid början af sin militära tjänstgöring befunnes frisk, men sedermera

under tjänstetiden ådroge sig tuberkulos, eller hvars latenta sjukdom

på grund af de med militäryrket förenade störa ansträngningar

flammade upp, hotande med för tidig död eller invaliditet, hade berättigade

kraf på att om möjligt medelst lämplig vård få sin hälsa i möjligaste

måtto återställd, och å andra sidan ifrågavarande personers avskedande

eller hemförlofvande utan vidare medförde smittofara för öfriga

samhällsindivider, vore det en skyldighet för det allmänna att snarast

möjligt vidtaga erforderliga åtgärder för beredande af lämplig vård åt

dessa i dess tjänst insjuknade medlemmar. Då för de fall, hvarom här

vore fråga, sanatorievård vore den mest verkningsfulla, ansåg kommittén

det både önskvärdt och nödigt, att för dessa tuberkulosfall ytterligare

ett sanatorium komme till stånd.

Vid beräknandet af sanatoriets storlek har kommittén utgått från ofvannämnda

statistiska siffror, hvilka utvisa, att under hvart och ett af åren

1904 och 1905 insjuknat i tuberkulos i runda tal 15 underofficerare,

150 stamanställda och 250 värnpliktiga. Då emellertid ett icke obetyd

ligt antal tuberkulösa värnpliktiga blefve strax vid beväringsrekrytmötenas

början hemförlofvade, och man om dessa icke kunde påstå, att

militäryrket som sådant förorsakat sjukdomens utbrott, och då vidare

åtskilliga tuberkulösa värnpliktiga tillhörde väl situerade hem, inom

hvilka smittofaran kunde inskränkas till ett minimum, borde man, enligt

kommitténs mening, i förevarande fall icke beräkna högre tal för de

värnpliktiga än för det fast anställda manskapet. Frånräknade man

vidare sådana tuberkulosfall, som antingen icke vore smittoförande eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Remiss till

medicinalstyrelsen.

Remiss till

vederbörande

arméfördelningschefer,

militärbefälhafvaren

på

Gottland och

chefen för

fortifikationen.

ej lämpade sig för sanatorievård, kunde antalet fall af lungtuberkulos

inom den militära personalen för år beräknas till omkring 300. Om

den tid, som erfordrades för en resultatrik behandling, beräknades till

i medeltal 6 månader, skulle ett sanatorium med 150 platser tillsvidare

kunna anses tillräckligt.

Huruvida det nya sanatoriet lämpligen borde uppföras och anordnas

som annex eller filial till ett redan befintligt eller om det borde åvägabringas

som en själfständig skapelse med eller utan militärisk regim,

därom ansåg sig kommittén på frågans dåvarande stadium ej böra göra

något bestämdt uttalande.

Sedan nationalföreningens styrelse med skrifvelse den 23 maj 1906

till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet öfverlämnat

kommitténs ifrågavarande betänkande, anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande. Till åtlydnad häraf

inkom styrelsen den 14 december 1906 med underdånigt yttrande i

ämnet, däruti styrelsen förklarade sig visserligen hålla före, att det

stora flertalet af de tuberkulosfall, som uppträdde bland de fast anställda

och värnpliktiga, ingalunda kunde anses orsakade af deras militära

tjänstgöring eller därmed sammanhängande förhållanden, och att

från arméns synpunkt det angelägnaste vore att förekomma anställning

af dylika sjuka och att snarast möjligt från truppförbanden kunna entlediga

de med denna sjukdom behäftade. Men då styrelsen ansåg, att

såväl humanitära som samhällsekonomiska skäl talade för, att åt ifrågavarande

sjuka borde lämnas den snaraste och bästa möjliga vård, och

då enligt nuvarande åskådning sådan vård lämpligen kunde gifvas å för

ändamålet särskildt ordnadt sanatorium, tillstyrkte styrelsen nådigt bifall

till den af kommittén gjorda framställning, att för arméns och flottans

tuberkulossjuka ett sanatorium matte komma till stånd. Styrelsen ansåg

dock, att till en början ett sådant sanatorium kunde afses endast för 100

patienter, men med möjlighet till utvidgning.

Till följd af särskilda nådiga remisser hafva härefter underdåniga

utlåtanden i ärendet afgifvits af vederbörande arméfördelningschefer,

militärbefälhafvaren _ på Gottland samt chefen för fortifikationen, och

hafva därvid samtliga dessa myndigheter lifligt förordat åtgärders vidtagande

för beredande af kostnadsfri sanatorievård åt ifrågavarande,

armén och flottan tillhörande personal. Cheferna för andra och tredje

armefördelningarna hafva därjämte framhållit önskvärdheten af att en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 125.

6

dylik förmån jämväl måtte komma officerare och deras vederlikar tillgodo.

I allmänhet hafva de militära myndigheterna anslntit sig till

kommitténs, af medicinalstyrelsen förordade förslag, att ett särskildt sanatorium

borde för ändamålet anordnas. Med hänsyn till det relativt stora

antalet förekommande tuberkulosfall hafva dock de flesta myndigheterna

ansett, att detta redan från början borde afses för 150 patienter. En

afvikande mening har i ärendet uttalats af cheferna för andra och femte

arméfördelningarna. Enligt deras uppfattning borde nämligen icke

något särskildt, för militärer uteslutande afsedt sanatorium anordnas, utan

i stället det erforderliga antalet platser för krigsmaktens behof beredas

å redan befintliga eller planlagda sanatorier. Chefen för andra arméfördelningen

har därvid åberopat sig på ett af fördelningsläkaren O.

Sörensen i ärendet afgifvet yttrande, däruti denne uttalat den meningen,

att ett uteslutande för militärer afsedt och efter militära förhållanden ordnadt

sanatorium icke skulle kunna lämna så goda behandlingsresultat

som önskligt vore. Patienterna på en dylik anstalt skulle nämligen

komma att utgöras allenast af unga män, • af hvilka flertalet hade sin

hemort långt borta. Det enformiga anstaltslifvet, den tvungna sysslolösheten,

de missräkningar med afseende på behandlingsresultatet, som åtminstone

i vissa fall och tidvis måste förekomma, samt längtan efter

hembygden skulle förena sig att hos mången alstra en för kuren menlig

vantrefnad. Det skulle äfven blifva svårt att bland en sådan ynglingsskara

uppehålla behöflig disciplin. Man skulle därför nödgas tillgripa

militära bestraffningar, hvithet likaledes skulle blifva ogynnsamt för behandlingen.

Återinträde i krigstjänst skulle komma att höra till sällsynta

undantagsfall. Lungsotsvården borde icke gifvas med tvång utan

vara frivillig, något som ej vore lätt förenligt med en militär anstalt.

Af dessa skäl ansåg fördelningsläkaren Sörensen, att den sanatorievård,

staten borde lämna åt de under militärtjänst insjuknade, måste vara fullt

jämförlig med vanlig, frivilligt åtnjuten civil sjukvård och lämnas på

anstalter, inrättade och ledda efter samma principer som jubileumsfondens

folksanatorier och allra helst på dessa. Då emellertid utrymmesförhållandena

icke medgåfve någon större utvidgning af dessa anstalter, syntes

enligt Sörensens mening frågan kunna lösas på det sätt, att staten på

lämplig plats läte uppföra ett fjärde folksanatorium, något större än de

nuvarande och planlagdt för utvidgning, samt öfverlämnade detta till

öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond att upplåtas till begagnande

efter samma grunder, som gällde för de nuvarande folksanatorierna,

med det villkor, att ett visst antal, till en början 100 platser,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Remiss till

tuberkuloskommittén.

Fråga angående

anordnande

af sanatorievård

åt

viss del af

kommunikationsverkens

personal.

fördelade på de fyra sanatorierna, mot viss ersättning hölles tillgängligt

för tuberkulossjuka från hären och flottan.

Då det för erhållande af nödig utredning syntes lämpligt, att den

af Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommitté för afgifvande

af förslag rörande åtgärder för hämmande af människotuberkulosens

utbredning i riket afgaf utlåtande i frågan, öfverlämnades med skrifvelse

den 10 juni 1907 samtliga till ärendet hörande handlingar till nämnda

kommitté för att af denna under dess arbeten tagas i öfvervägande.

Emellertid hade i det förslag till förändrad organisation af telegrafstyrelsen

m. m., som år 1907 afgafs af de för ändamålet tillkallade sakkunniga,

hemställts, att ett mindre tuberkulossjukhus måtte anskaffas för

telegrafverkets till sjukvård berättigade personal. Förslag härom upptogs

jämväl i den af Kungl. Maj:t till Riksdagen samma år i ämnet aflåtna

proposition, men lyckades icke tillvinna sig Riksdagens bifall. Då

statsutskottet, som .afstyrkt förslaget på den grund, att skiljaktiga meningar

rådde bland fackmännen, huruvida sanatorievård lämpligast borde

beredas i större eller mindre sjulcvårdsanstalter och att frågan därom ännu

icke kunde sägas vara tillförlitligen utredd, hade uti sitt i ärendet afgifna

utlåtande uttalat önskvärdheten af att Kungl. Maj:t till en kommande

Riksdag framlade nytt förslag till tuberkulossjukhus, hvilket förslag eventuellt

kunde komma att omfatta flera kategorier af statstjänare, anmodade

dåvarande chefen för civildepartementet den 5 juli 1907 generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen att till civildepartementet

insända uppgift angående antalet af de under år 1902

—1906 i lungtuberkulos insjuknade bland den del af dessa ämbetsverks

personal, som vore berättigad till kostnadsfri läkarvård, sättet för den

sjukes vårdande (i hemmet, å sanatorium eller å annan sjukvårdsinrättning),

sjukdomsfallens förlopp allt efter den vård, som lämnats de sjuka,

samt beloppet af de utaf vederbörande verk för dessa sjukas vårdande

bestridda kostnader. Enligt de med anledning häraf af vederbörande

insända uppgifter inträffade under nämnda period följande antal tuberkulosfall,

nämligen:

bland postverkets personal................................. 39

» telegrafverkets » 38

)) statens järnvägars » 209

Summa 286.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

7

Medeltalet för år inträffade tuberkulosfall bland kommunikationsverkens

ifrågavarande personal utgjorde således under nämnda femårsperiod

57.

Beträffande sättet för de sjukas vårdande samt sjukdomsfallens förlopp

tillåter jag mig hänvisa till följande, på grundvalen af de inkomna

uppgifterna upprättade tabell.

Kommunikationsverk.

Vårdade.

Sjukdomsfallens förlopp.

Vårdform*).

Antal.

Återställda

eller för- bättrade.

Oförbätt-

rade.

Döda.

I hemmet...........................

22

4

2

16

Postverket....................

A sanatorium .....................

14

7

2

5

A annan sjukvårdsinrättning..

3

—

—

3

Summa

39

11

4

24

I hemmet...........................

16

_

1

15

Telegrafverket................

A sanatorium .....................

12

3

4

5

A annan sjukvårdsinrättning..

10* 2)

—

—

9

Summa

38

3

5

29

I hemmet...........................

1293)

23

32

72

A sanatorium ....................

62

36

11

15

Statens järnvägar...........

A annan sjukvårdsinrättning..

18

4

4

10

Summa

209

63

47

97

Summa

286

77

56

150

De direkta kostnaderna för de sjukas vårdande uppgingo under

nämnda femårsperiod till följande belopp:

*) Såsom vårdado i hemmet hafva endast upptagits de, hvilka uteslutande vårdats i hemmet. Flertalet

af dem, som erhållit vård å sanatorium eller å annan sjukvårdsinrättning, har äfven under längre eller kortare

tider vårdats i hemmet.

2) Angående en person saknas upplysning rörande sjukdomens förlopp.

3) Upplysning saknas angående sjukdomsförloppet hos två personer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Tuberkulos
kommitténs
utlåtande.

För postverket............................................... kr. 3,730: —

» telegrafverket.......................................... » 4,000:25

» statens järnvägar ................................. » 9,911:45

Summa kr. 17,641: 70

Vid underdånig anmälan den 20 september 1907 af ofvannämnda

från generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen infordrade

uppgifter fann Kungl. Maj:t godt anbefalla tuberkuloskommittén att

inkomma med förslag till anordnande af en för den del af nämnda ämbetsverks

personal, som vore berättigad till kostnadsfri läkarvård, afsedd

gemensam anstalt för vårdande af i lungtuberkulos insjuknade.

Till åtlydnad häraf afgaf tuberkuloskommittén den 15 november

1907 underdånigt utlåtande i ärendet. Uti detta sitt utlåtande upptog

kommittén jämväl till behandling ofvannämnda, till kommittén hänskjutna

fråga angående åtgärder för beredande af anstaltsvård åt lungsjuka underofficerare,

stamanställda och värnpliktiga vid armén och flottan. Kommittén

höll nämligen före, att det vore icke blott ändamålsenligt och

praktiskt utan äfven ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att lösa de

båda, till kommittén hänskjutna frågorna i ett sammanhang. Uti sitt

förevarande utlåtande anför kommittén hufvudsakligen följande.

Enligt de uppgifter, som af de tre kommunikationsverkens styrelser

blifvit lämnade angående i lungtuberkulos under åren 1902 —1906 insjuknade

bland den del af verkens personal, som är berättigad till kostnadsfri

läkarvård, skulle i medeltal omkring 60 sjukdomsfall årligen

förekomma bland ifrågavarande personal. Att döma af den höga dödlighetsprocenten

bland dessa sjuka och, hvad beträffar den till telegrafverket

hörande personalen, det hastiga förlopp, som sjukdomen haft i ett flertal

fall, synes densamma ofta först på ett mera framskridet stadium komma till

vederbörande myndighets kännedom. Man torde därför, säger kommittén,

hafva anledning förmoda, att bland personalen förekommit åtskilliga tidiga

fall, om hvilka styrelserna icke ägt någon kunskap och hvilka af sådan

anledning icke finnas redovisade i den af styrelserna meddelade statistiken.

Om detta antagande är riktigt, skulle det ofvan angifna medeltalet,

60 per år, vara för lågt beräknadt. Då en mera säker statistik

på förevarande punkt torde vara synnerligen svår, för att ej säga omöjlig,

att åvägabringa, har kommittén, med ofvan nämnda reservation, lågt

nämnda tal till grund för sina beräkningar af antalet för här ifrågavarande

personal behöfliga vårdplatser.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12ii. 9

För den händelse de 60 sjukdomsfallen antagas vara sanatoriefall

och vårdtiden i hufvudsaklig öfverensstämmelse med erfarenheten från

nuvarande svenska sanatorier för hvarje patient beräknas till i medeltal

fyra månader, skulle, fortsätter kommittén, för dessa sjuka erfordras 20

vårdplatser. Om det åter vore fråga om mera framskridna sjukdomsfall,

skulle den tid, under hvilken patienterna kunde väntas komma att

vårdas å anstalt, beräknas till sex månader, och alltså för 60 sjuka erfordras

30 vårdplatser.

Rörande det antal vårdplatser, som skulle erfordras för beredande

af nödig vård åt i lungsot insjuknade underofficerare, stamanställda och

värnpliktiga inom hären och flottan, ansluter sig tuberkuloskommittén

till den af medicinalstyrelsen häfdade uppfattningen, att man för närvarande

kan åtnöjas med 100 vårdplatser. Kommittén utgår härvid från

att, på sätt ofvannämnda af svenska nationalföreningen mot tuberkulos

utsedda kommitterade antagit, antalet vårdbehöfvande i hären och flottan

uppgår till omkring 300 om året. Då kommittén alltså räknar med att

hvar och en af dessa patienter i medeltal vårdas allenast fyra månader

om året, har det skett i medvetandet därom, att de sjukdomsfall, som

här äro i fråga, i allmänhet på ett tidigt stadium komma till vederbörande

myndighets kännedom och i tid kunna blifva föremål för nödig vård.

Härvid är ock att märka, att, hvad de värnpliktiga beträffar, den begränsade

tid, under hvilken staten är skyldig att sörja för deras sjukvård,

berättigar till beräkning af en relativt kort vårdtid på anstalt.

Antalet lungsjuka i hären och flottan torde slutligen, anser kommittén,

kunna i någon mån nedbringas för framtiden, därigenom att vid

inskrifningsförrättningarna läkarundersökningarna verkställas med i största

möjliga grad skärpt uppmärksamhet på eventuell förekomst af tuberkulos.

För sådant ändamål torde det blifva erforderligt, att någon förändring

göres i det sätt, hvarpå dessa förrättningar verkställas. De

under en dag undersökta böra sålunda, enligt kommitténs mening, icke

få öfverstiga ett visst antal t. ex. 50. Till fromma för en verksam undersökning

i förevarande afseende skulle också vara, om läkaren för undersökning

af bröstet kunde förfoga öfver särskildt rum och om militärläkare i större

utsträckning kunde beredas tillfälle att tjänstgöra vid sanatorium eller

tuberkulossjukhus och där förvärfva ökad säkerhet vid ställande af

diagnosen på tuberkulos. Det skulle säkerligen icke heller, menar kommittén,

vara utan betydelse för upptäckandet af tuberkulosfall bland inskrifningsskyldige,

om i kungörelserna om ifrågavarande förrättningar ställdes

uppmaning till lungsjuka att till desamma medhafva läkarbetyg rörande

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

deras sjukdom. Det antal vårdplatser, som med ofvan gjorda beräkningar

skulle behöfvas för här ifrågavarande statstjänare och militära

personal, utgör 120 å 130.

Vid bedömande af frågan rörande anskaffandet af dessa vårdplatser,

böra, enligt kommitténs mening, följande allmänna synpunkter blifva föremål

för beaktande.

För lungsotspatienter i allmänhet är det en fördel att ej behöfva

blifva allt för långt aflägsnade från hem och anhöriga. Detta gäller

jämväl beträffande de lungsjuka, som här äro i fråga. Den personliga

trefnad, som den sjuke i många fall torde komma att hafva af att vårdas

ej allt för långt aflägsnad från hem och anhöriga, innebär säkerligen

en icke oviktig faktor, då det gäller att åstadkomma en verksam kur.

Ur denna synpunkt torde det också vara mindre ändamålsenligt att sammanföra

samtliga de patienter, som här afses och hvilka måste antagas

hafva sin bostad och verksamhet i landets olika delar, till en enda anstalt.

Ett sammanförande på en anstalt enbart af personer från samma eller

likartade yrken, med i stort sedt enahanda intressen och åskådningssätt,

kommer med nödvändighet att öka sjukhuslifvets erformighet till skada

för kuren. I en sådan exklusiv samling patienter torde också, enligt

hvad erfarenheten särskildt från Tyskland gifver vid handen, lättare än

där olika samhällselement äro mera allsidigt företrädda, den hvila patienterna

behöfva komma att äfventyras genom meningsutbyten rörande

yrkesangelägenheter och andra gemensamma intressen. Dessa olägenheter

skulle naturligtvis blifva mera kännbara, om en anstalt uppfördes

enbart för en yrkesgrupp, t. ex. telegrafverkets befattningshafvare eller

för de under i mångt och mycket likartade förhållanden lefvande statstjänarna

från de tre nämnda kommunikationsverken än om i anstalten

jämväl bereddes plats för den militära personal, som här afses. Men

jämväl med uppgift att mottaga patienter af alla de här nämnda slagen

skulle anstalten komma att lida af den berörda olägenheten.

Kommittén anser sig alltså icke böra förorda uppförande af en anstalt

för endast sådana patienter. Däremot håller kommittén före, att

de föreliggande spörsmålen skulle erhålla en tillfredsställande lösning

genom det af fördelningsläkaren Sörensen väckta förslaget om uppförandet

af ett fjärde folksanatorium.

Med afseende å hvad kommittén anfört om antalet behöfliga vårdplatser

för lungsjuka, tillhörande de tre kommunikationsverkens äfvensom arméns

och flottans personal, anser kommittén antalet platser på det nya sanatoriet

böra bestämmas till omkring 120. De till ifrågavarande personal

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

11

hörande lungsjuka, för hvilkas vård staten har att sörja, äio, säger

kommittén, helt visst flera än att behofvet af vårdplatser skulle kunna

anses vara tillgodosedt med det sålunda föreslagna antalet. För de

sjuka, som befinna sig på ett tidigare stadium af sjukdomen och Indika

af sådan anledning kunna åtnöjas med sanatorievård, torde, anser kommittén,

detta antal i allt fall för närvarande vara tillfyllest. För de fall,

som fordra annan anstaltsvård än den, som lämnas på sanatorium, anser

kommittén vederbörande statsmyndighet lämpligen böra söka anskaffa

plats på statens bekostnad på något af de olika slag af tuberkulossjukhus,

som redan äro uppförda eller må komma att uppföras i landets

skilda delar. Genom en anordning i öfverensstämmelse med hvad fördelningsläkaren

Sörensen ifrågasatt skulle slutligen den fördelen vinnas,

att förvaltningen af den ny anordnade sjukvården bekvämligen kunde

äga rum inom ramen af en redan befintlig organisation. _

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemställer kommittén, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel

för uppförande af ett folksanatorium med omkring 120 platser att af

öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond förvaltas och drifvas

med skyldighet för öfverstyrelsen att å de under densamma ställda sanatorier

hålla samma antal platser, som det nya sanatoriet rymmer, tillgängliga

mot ersättning af vederbörande statsmyndighet för telegrafverkets,

postverkets och statens järnvägars till kostnadsfri sjukvård

berättigade personal äfvensom för underofficerare, stamanställda och

värnpliktiga vid hären och flottan.

I detta sammanhang har kommittén slutligen betonat angelägenheten

af att det nya sanatoriet uppföres för relativt mindre kostnad än

de redan befintliga folksanatorierna. För sådant ändamål torde man,

enligt kommitténs mening, möjligen kunna tänka på att icke inrymma

några enskilda ram i det nya sanatoriet. En icke obetydlig besparing

skulle gifvetvis också kunna beräknas, om sanatoriet _ lämpligen kunde

förläggas till en militär lägerplats, som för framtiden icke är afsedd att

för sådant ändamål vidare användas, och där förefintliga, staten tillhöriga

byggnader i någon mån kunde begagnas för sanatoriet.

Till följd af nådig remiss har härefter öfverstyrelsen för Konung

Oscar II:s jubileumsfond, efter inhämtande af yttranden från styrelserna för Konung

för jubileumsfondens nuvarande tre folksanatorier, den 29 september o.*» ii:^

1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid för egen del

anfört följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Folksanatorierna hafva till uppgift att till behandling mottaga uteslutande

sådana af tuberkulos lidande personer, hvilkas tillstånd lämnar

utsikt antingen till fullt tillfrisknande eller åtminstone till betydligare

förbättring af en genom sjukdomen nedsatt arbetsförmåga, och det ankommer

därför på sanatoriernas styrelser att pröfva ansökningar om

inträde, som kan och skall vägras hvarje inträdessökande, hvars sjukdom

icke synes berättiga till vård enligt sagda grund. Af de till öfverstyrelsens

yttrande remitterade handlingarna torde äfven kunna slutas,

att det är patienter af samma kategori, för hvilka det nu gäller att bereda

sanatorievård. Öfverstyrelsen anser sig därför för sin del kunna

och böra ställa sig tillmötesgående gent emot förslaget att ett fjärde

folksanatorium uppföres och ställes under öfverstyrelsens förvaltning, och

att tuberkulösa från armén, flottan med kustartilleriet och kommunikationsverken

därefter mottagas till vård på samtliga folksanatorierna till

ett antal motsvarande de genom statens försorg sålunda tillkomna nya

platserna. Till undvikande af allt missförstånd flnner sig öfverstyrelsen

emellertid främst böra såsom en oeftergiflig fordran för att öfverstyrelsen

skall kunna taga befattning med denna angelägenhet framställa, att

de militära myndigheterna och kommunikationsverkens styrelser icke

erhålla, befogenhet att afgöra rörande patienters intagning, utan böra

ansökningar om inträde i vanlig ordning ingifvas till sanatorierna, som

allenast med hänsyn till tillgången af platser inom det för ifrågavarande

kategorier beräknade antal själfständigt besluta om ansökningens bifallande

eller afslående. En annan ordning för intagning skulle lätt kunna

förrycka sanatoriernas verksamhet, sådan den af deras grundläggare

framlidne Konung Oscar II, i den lidande mänsklighetens intresse bestämts,

i det att sjuka kunde inläggas, hvilka befunne sig i sådana stadier

af tuberkulos, att en asyl, icke ett sanatorium, vore rätta platsen

för deras mottagande. Likaledes måste oinskränkt rätt till patienternas

utskrifning förbehållas sanatorierna, vare sig utskrifning nödvändiggöres

af patientens tillstånd — tillfrisknande eller sjukdomens öfvergång till

obotligt stadium — eller den sjuke af hänsyn till en god disciplins

uppehållande på anstalten bör därifrån aflägsnas.

Den fordran, som framställts, att statens ifrågavarande tuberkulossjuka

patienter skulle fördelas på de fyra olika sanatorierna, är, fortsätter

öfverstyrelsen, icke utan betydelse för dessas skötsel. De tre nuvarande

sanatorierna äro inrättade för lika många patienter af hvartdera könet.

Med ett fjärdes tillkomst skulle mansplatserna ökas med 120, under

det att platserna för kvinnor blefve till antalet oförändrade. På fyra

anstalter skulle då fördelas 300 män och 180 kvinnor. Denna rubbning1

O

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

13

i proportion mellan könen måste föranleda antingen därtill, att på alla

de hittillsvarande sanatorierna en del af kvinnoplatserna upplätes åt män

och att en kvinnoafdelning inrättades jämväl på det nya sanatoriet, eller

ock därtill, att sistnämnda anstalt, olikt de förutvarande folksanatorierna,

afsåges uteslutande för män.

Den förra anordningen skulle, anser öfverstyrelsen, otvifvelaktigt

bäst motsvara det mål man synes eftersträfva eller att få de unga tuberkulossjuka

männen från landt- och sjöförsvaret under sjukhusvistelsen

uppblandade med så många andra folkelement som möjligt. Öfverstyrelsen

har därför tagit i allvarligt öfvervägande, huruvida sådana anordningar

kunde träffas på de olika sanatorierna, att en del af de nuvarande

kvinnoplatserna kunde upplåtas åt män. Uppgiften har emellertid

funnits omöjlig att på ett tillfredsställande sätt lösa. Hvarje steg i

sådan riktning skulle nämligen förminska den genomförda stränga åtskillnad

mellan könsafdelningarnas egentliga sjukvårdslokaler, som ingått

i byggnadsplanen och som visat sig vara synnerligen välbetänkt och

möjliggjort, att män och kvinnor utan olägenhet kunna vårdas på gemensamma

anstalter. Skulle således nu föreliggande plan förverkligas, anser

öfverstyrelsen det icke kunna ske på annat sätt än att det nya sanatoriet

inrättas uteslutande för män.

Vid tillmötesgående af önskningarna rörande statstjänarnas fördelning

på flera sanatorier har öfverstyrelsen ansett sig böra tillse, att den fördel, man

velat bereda denna kategori af patienter att erhålla vård så nära hvars

och ens hembygd som möjligt, icke därigenom beröfvas andra manliga

sjuka, i det att dessa i allt för stort antal måste hänvisas till det nya

sanatoriet. Faran härför skulle i afsevärd mån undanröjas, om det nya

sanatoriet förlädes till landets södra del (Halland, norra Skåne eller

södra Småland), där befolkningstätheten är störst och där något folksanatorium

icke är beläget. Platser, som på folksanatorierna hittills

tagits i anspråk af män från södra och sydvästra provinserna, kunde

då upplåtas åt militärer med flera från öfre delen af landet. Öfverstyrelsen

har därför för sin del förordat ett sådant val af plats, geografiskt

taget, som här antydts.

Vidare måste, säger öfverstyrelsen, tillses, att det militära elementet

icke på något sanatorium blifver allt för öfvervägande. För ändamålet

finner öfverstyrelsen nödigt, att sängantalet på Österåsens sanatorium —

nu 112 — ökas till ungefär samma antal som på de andra sanatorierna,

där 124 patienter kunna mottagas. En ny mindre paviljong för män

på åtminstone 10 sängar kunde där uppföras. I sammanhang därmed

skulle det nya sanatoriet begränsas till 110 sängar, hvarmed vunnes den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

fördelen, att antalet unga statstjänare äfven bland dess patienter kunde

nedsättas. Mansplatserna på de särskilda sanatorierna kunde då förslagsvis

bestämmas till:

å

Österåsens

sanatorium

66, hvaraf statspatienter

25, andra sjuka

41

Hälakult

»

62, » »

25, » »

37

Hessleby

»

62, » »

25, » »

37

»

Sydsvenska

»

110, 5) ))

45, » »

65

Summa 300, hvaraf statspatienter 120, andra sjuka 180.

I fråga om val af plats för den nya anläggningen — bortsedt från det

geografiska läget — har, fortsätter öfverstyrelsen, den tanken af tuberkuloskommittén

uttalats, att sådan borde sökas på någon f. d. lägerplats, där också

förutvarande byggnader kunde komma till användning och minska byggnadskostnaderna.

Härvid anser sig emellertid öfverstyrelsen böra betona

först och främst, att lämpligheten från sj ukvårdssynp i mkt bör vara bestämmande

för val af plats för ett lungsotssanatorium. Lägerplatserna

hafva i regel valts på slättmarker, som icke pläga lämpa sig för sanatorier,

för hvilka tjänligt vindskydd är en hufvudsak. Ej heller torde

sådana byggnader, som äro till finnandes på lägerplatser, med fördel

kunna apteras för sjukvårdsändamål. Full frihet att välja plats synes

därför öfverstyrelsen vara ett villkor för erhållande af ett godt läge.

Mot tuberkuloskommitténs förslag att byggnadskostnaderna skulle

kunna nedbringas genom enklare byggnadssätt, särskildt genom uteslutande

af enskilda rum, erinrar öfverstyrelsen, att sådana rum icke kunna

å ett sanatorium undvaras, då ej sällan sjuka behöfva isoleras för att

ej störa sina medpatienter. Äfven för öfrigt måste det anses ur sjukvårdssynpunkt

synnerligen önskligt, om tillgång på enskilda rum för

betalande patienter finnes; och den därigenom uppkomna ökade kostnaden

ersättes genom de erlagda afgifterna. I detta sammanhang säger sig

öfverstyrelsen icke kunna underlåta att framhålla, hurusom de uttalanden

tuberkuloskommittén gjort såväl i sitt tryckta betänkande som i nu föreliggande

yttrande om förenklingars åstadkommande, huru lofliga och berömvärda

de än äro ur ekonomisk synpunkt, likväl kunna innebära en icke ringa

fara i fråga om den blifvande sjukvårdens beskaffenhet. En god sjukvård

klöfver, anför öfverstyrelsen, ett godt sjukhus, och i vårt klimat

lärer ett sådant, som skall begagnas året om, icke kunna göras allt för

torftigt. En god sjukhushygien, som är ett oeftergifligt villkor för att

lungsotssanatorierna skola fylla sin uppgift, kan heller icke vinnas utan

en viss soliditet i byggnadssättet. Slutligen fordrar de sjukes trefnad,

som ingenstädes torde hafva större betydelse än på ett sjukhus af här

s. 15 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 125.

15

ifrågavarande slag, en hel del lokaler, som icke beliöfvas pa vanliga

sjukhus och som i sin mån bidraga att öka byggnadskostnaderna. Vid

anläggningen af jubileumsfondens sanatorier sökte man omsorgsfullt undvika

allt, som kunde få namn af lyx, men trodde sig icke böra utelämna

sådant, som var behöfligt för sjukvårdens fullkomnande. Samma princip

synes enligt öfverstyrelsens mening böra följas vid den nu ifrågasatta

nya anläggningen.

Skall ett nytt sanatorium anläggas och införlifvas med folksanatorierna

samt sålunda ställas under öfverstyrelsens förvaltning, anser sig

öfverstyrelse!! sålunda med hänsyn till sin uppfattning af de synpunkter,

hvilka böra vara bestämmande ej mindre vid valet af plats än äfven

i fråga om sjukvårdsanstaltens inrättning, böra framhålla vikten af att nödigt

inflytande beredes öfverstyrelsen på dessa angelägenheters afgörande.

Styrelsen för Hessleby sanatorium, fortsätter öfverstyrelsen, omtalar

i sitt yttrande svårigheten att bland manliga sanatoriepatientei uppehålla

den disciplin, som är så viktig på ett sjukhus. Allt för stor del af

öfverläkarens tid uppgifves redan — med ett antal af omkring 60 manliga

patienter, hvaraf flertalet går uppe — tagas i anspråk för manstuktens

upprätthållande. Ett sjukhus för 110 a 120 dylika patienter

kommer säkerligen att från nu antydd synpunkt erbjuda stora svårigheter.

Antagligen kommer därför att där behöfvas större läkarpersonal

än på de nuvarande folksanatorierna, hvilket öfverstyrelsen ej velat

underlåta att redan här framhålla.

På grund af hvad sålunda anförts förklarar öfverstyrelsen sig för

sin del icke hafva något att erinra mot att ett nytt, af staten helt och

hållet bekostadt och underhållet dylikt sanatorium med den uppgift, som

ofvan angifvits, ställes under öfverstyrelsens förvaltning, dock under

förutsättning att sanatoriets läge blir tjänligt och att dess inrättning

blifver i hufvudsak likartad med de förutvarande folksanatoriernas samt

att hänsyn tages till öfriga här ofvan af öfverstyrelsen framhållna synpunkter.

_ .....

Öfverstyrelsen erinrar emellertid därom, att öfverstyrelsen icke är

befogad att för jubileumsfondens räkning besluta uti föreliggande

fråga; detta tillhör jämlikt § 5 af de för fonden gällande stadgar dess

hufvudmän.

Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1907 angående beräknandet

af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel framlade marinförvaltningen

till Kungl. Maj:ts pröfning ett af stationsbefälhafvaren vid flottans

station i Karlskrona väckt förslag om anvisande af medel till uppförande

invid Blekinge läns förenings mot tuberkulos sjukvårdsanstalt

Framställning

af marinförvaltningen

angående uppförande

af en

sjukpaviljong

vid Saleboda

för tuberkulossjuka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

vid Saleboda af en för flottan och kustartilleriet afsedd paviljong för

30 tuberkulossjuka. Då ifrågavarande framställning stod i omedelbart

samband med ofvannämnda, till öfverstyrelsen för jubileumsfonden hänskjutna

fråga, föranledde densamma emellertid icke någon annan Eders

Kungl. Majrts åtgärd än att den genom nådig remiss den 17 februari

1908 öfverlämnades till öfverstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid

afgifvande af det i förenämnda fråga infordrade underdåniga utlåtandet.

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 29 september 1908

har öfverstyrelsen för jubileumsfonden rörande detta förslag erinrat, att

de sjuka, hvarom här vore fråga, vore inbegripna i svenska nationalföreningens

mot tuberkulos ursprungliga framställning i ämnet och att i

den statistiska redogörelse, som låg till grund för samma framställning,

sjukdomsfallen bland flottans och kustartilleriets personal utgjorde Iså

Ve af hela antalet insjuknade. Frånskiljandet af nämnda sjätte- eller

femtedel af fallen skulle nämligen, säger öfverstyrelsen, kunna i någon

män minska krafvet på det nya sanatoriets omfattning. Men då sanatorier

om 110 å 120 sängar visat sig vara af ganska lämplig storlek

och. det otvifvelaktigt måste bliiva relativt billigare att bygga och administrera

ett något större än ett mindre sanatorium, skulle minskningen

icke medföra någon fördel med afseende på denna anläggning. Att paviljongen

vid Saleboda jämte ett nytt, mindre sanatorium skulle blifva

kostbaiare att uppföra än ett enda, om ock något större sanatorium

syntes. väl också kunna anses som själfklart. Dagkostnaden för hvarje

sjuk vid Saleboda hade antagits icke skola öfverstiga 2 kronor. Men uti

denna summa vore icke inräknad kostnaden för paviljongens underhåll

och för inventariernas vidmakthållande. Pa jubileumsfondens sanatorier

både. hela driftkostnaden per dag och patient hittills i medeltal uppgått

till i rundt tal 2 kronor 50 öre. Någon anmärkningsvärd skillnad i

årlig utgift för statsverket, om den ena eller den andra utvägen valdes

för att tillgodose behofvet af sanatorievård för sjöförsvarets ifrågavarande

personal, syntes därför icke heller kunna antagas uppkomma. Då

härtill komme, att läget i Blekinge skulle vara af särskild betydelse

endast för Karlskrona station och att sjöförsvarets ifrågasatta särskilda

paviljong vid Saleboda i viss mån skulle blifva en sådan, uteslutande för

militärer afsedd anstalt, som de flesta af de i hufvudfrågan hörda

myndigheterna ansett böra undvikas, så syntes det öfverstyrelsen ändamålsenligare,

om genom anläggande af ett eventuellt nytt större sanatorium

äfven sjöförsvarets behof af tuberkulossjukvård tillgodosåges, än

om detta skedde genom den föreslagna paviljongen vid Saleboda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

17

Genom nådigt bref den 23 oktober 1908 har Eders Kungl.

Maj:t därefter uppdragit åt öfverstyrelsen att inkomma med förslag

till lämplig plats inom södra delen af riket för anläggandet af ett

sanatorium för tuberkulossjuka, afsedt för 110 manliga patienter,

jämte fullständigt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag

ej mindre till ett i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förut befintliga

folksanatorierna inrättadt sanatorium af ofvan angifna omfattning

än äfven till en paviljong för tio manliga patienter vid österåsens

sanatorium; och hade öfverstyrelsen att därvid taga i öfvervägande,

huruvida icke vid byggnadsföretagens utförande, med bibehållande af

ändamålsenlighet och trefnad inom vederbörande anstalt, förenklingar

kunde vidtagas i förhållande till det för folksanatorierna dittills använda

byggnadssättet.

Till fullgörande af det sålunda erhållna uppdraget har öfverstyrelsen

dels uti skrifvelse till statsrådet och chefen för civildepartementet den

11 december 1908 såsom lämplig plats för det ifrågasatta nya sanatoriet

föreslagit visst område inom Spenshults kronopark i Hallands län, dels

ock med underdånig skrifvelse den 8 februari 1909 öfverlämnat fullständiga,

af kostnadsberäkningar och ritningar åtföljda förslag såväl till

ett nytt sanatorium å nämnda plats, afsedt för 110 manliga patienter,

som ock till ny paviljong för 10 manliga patienter vid Österåsens sanatorium.

Sedan på gjord förfrågan från domänstyrelsen meddelats, att följande

i rikets södra del belägna kronoparker kunde anses för ändamålet lämpliga,

nämligen Harasjömåla kronopark i Blekinge län, Vesslarps och

Ulfshults kronoparker i Kristianstads län samt Vallåsens, Tönnersjöhedens

och Spenshults kronoparker i Hallands län, anmodade öfverstyrelsen

två af sina ledamöter, generaldirektören K. Linroth och öfverintendenten

C. Möller, att genom besök på stället verkställa undersökning

af de föreslagna platserna. Efter fullgjordt uppdrag hafva

nämnda delegerade uti en till öfverstyrelsen i december 1908 ingifven

berättelse anfört, att på grund af alltför svårtillgängligt läge två af

de ifrågasatta platserna, nämligen Ulfshults och Vallåsens kronoparker,

borde alldeles lämnas ur räkningen. Af de öfriga platserna, hvilka

samtliga besökts, vore Vesslarps och Harasjömåla kronoparker icke för

ändamålet lämpliga. Tönnersjöhedens kronopark vore visserligen icke

alldeles oanvändbar, men kunde dock icke för närvarande förordas till

plats för ett sanatorium, enär det område, som ensamt syntes kunna

ifrågasättas till byggnadsplats, icke vore tillräckligt skyddadt för be
Bih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Käft. 3

Uppdrag åt

öfverstyrelsen

för jubileumRfonden

att utarbeta

förslag

till ett nytt

sanatorium.

Platsen för

det nya

sanatoriet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

svärande vindar. Spenshults kronopark däremot vore icke blott den

bästa af de undersökta platserna utan äfven, oafsedt all jämförelse, i

och för sig lämplig, hvarför densamma af delegerade förordades för anläggning

af det ifrågasatta sanatoriet.

Rörande Spenshults kronopark och den därstädes föreslagna byggnadsplatsen

inhämtas af handlingarna följande.

För detta landsgevaldigerbostället, numera kronoparken Spenshult är

belägen i Slättåkra socken i Halmstads härad af Hallands län. Området

var intill den 14 mars 1889 utarrenderadt för statsverkets räkning,

men blef från samma dag enligt nådigt bref den 21 september 1888

afsatt till kronopark. Dess sammanlagda yta uppgår enligt en åren 1886

—87 upprättad skogsindelningsplan till 246,66 hektar, däraf 188,70 hektar

skogsproduktiv mark, 41,06 hektar impediment^* och 16,90 hektar inägor.

Sedan sagda plan upprättats, hafva emellertid en del steniga och för

jordbruk mindre väl lämpliga åkerbitar utlagts och igenplanterats med

skog.

Kronoparken ligger väster om Nissan, omkring 24 kilometer norr

om Halmstad och något längre från hafvet rätt väster ut. Parken begränsas

i öster af nämnda å och på dess område ligger Nissaströms

hållplats på Halmstad—Nässjö järnväg, hvilken är anlagd tätt invid Nissan

under hela dess lopp genom Halland. Invid platsen går järnvägen väster

om ån och ligger således på sj kifva kronoparken och löper där sida vid

sida med en landsväg, »Nya Nissastigen». Närmaste järnvägsstation är

Johansfors, 1 å 2 kilometer söder om Nissaströms hållplats. Utefter

kronoparkens västra sida löper den gamla »Nissastigen». Den Delgifvande

trakten är skogig, särskildt stöter en stor skogsegendom i norr

och nordost intill statens egendom.

Kronoparken har en utsträckning i nordost—sydväst af omkring 2

kilometer och mäter i bredd ungefär 1,250 meter. Marken stiger brant

från Nissans strand och äfven från sydvästra gränsen, men mera sakta,

mot nordost. Genom området löpa tvenne dalgångar, delande parken i

tre höjder. På den östligaste, största och högsta af dessa höjder, ungefär

500 fot öfver hafvet, finnes en mot söder något sluttande plats,

passande för anläggning af ett sanatorium.

Denna byggnadsplats ligger strax söder om en med gran och furuskog

klädd, mot nordliga vindar fullständigt skyddande bergshöjd, 220

meter från järnvägen och omkring 750 meter från parkens nordöstra

gräns. Sj kifva byggnad splatsen är beväxt med höga vackra furor och

erbjuder utsikt öfver de skogiga höjderna på andra sidan Nissan. Sluttningarna

söder om platsen, ned mot ån, äro mest täckta med löfskog,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

19

i främsta rummet synnerligen vackra bokbestånd, som gifva eu tilltalande,

naturskön prägel åt omgifningen. Dylik skog är ock till linnandes

i dälden västerut. Såväl vegetationen som lutningsförhållandena synas

väl ägnade för promenadvägars anläggning. Äfven en körväg med tillfredsställande

lutning kan åstadkommas ned till nämnda hållplats vid

järnvägen och landsvägen, ehuru den torde böra ledas en omväg, så att

dess längdsträckning blifver omkring 700 meter.

Jordmånen (hvarfvig mergel) är sandig, lösare och till färgen rödare

än vanlig småländsk s. k. pinnmo. På några ställen träder urberget i

dagen, särskilt i bergklacken norr om byggnadsplats^!. Kärrig mark

finnes i ofvan nämnda dälder, där likväl enkel dikning torde vara tillfyllest

för att åstadkomma behöflig torrläggning.

På anmodan af de utaf öfverstyrelsen utsedda delegerade har kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskåren T. Glosmeijer anställt undersökning

rörande möjligheterna att erhålla vatten för ett å ifrågavarande

kronopark beläget sanatorium; och har denne, efter å platsen företagen

okulär besiktning, uti afgifvet yttrande meddelat, att man genom brunnsgräfning

eller brunnsborrning i den föreslagna sanatoriebyggnadens

omedelbara närhet syntes kunna erhålla ett för dess vattenbeliof lämpligt

och tillräckligt grundvatten. Därest så icke blefve fallet, borde man

med största sannolikhet kunna erhålla sådant vatten genom anläggning

af brunnar i närheten af Nissans strand. Skulle de grundvattensundersökningar,

som emellertid alltid måste föregå uppgörandet af ett definitivt

vattenledningsförslag till sanatoriet, mot all förmodan visa negativa

resultat, borde man af det betydligt sämre vattnet från Nissan dock

medelst rationell och noggrann fällning och filtrering kunna erhålla ett

för ifrågavarande behof fullt tillfredsställande vatten.

Enligt hvad delegerade meddelat, ligger vid Nissan ej långt från

platsen ett träsliperi, hvilket för den händelse man skulle nödgas taga

vatten från ån, torde blifva till någon olägenhet. Afloppsledning kunde

utan minsta tvifvel anläggas raka vägen — högst 300 meter — ned

till Nissan.

Vidare hafva delegerade uppgifvit, att, enligt erhållna upplysningar,

såväl byggnadsmaterialier som lifsförnödenheter kunna erhållas från trakten.

Slutligen hafva delegerade för vederbörligt beaktande riktat uppmärksamheten

därå, att Hallands läns landsting beslutat hos Eders Kungl.

Maj:t göra underdånig anhållan om tillåtelse att å Spenshults kronopark

få uppföra ett lungsotssanatorium för länets räkning. Den plats,

länet för sin del utsett, läge i en annan del af parken, omkring 900

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

meter från den af delegerade föreslagna och därifrån skild genom en

ganska djup däld. Emellertid vore afståndet icke längre än att patienterna

på sina promenader kunde sammanträffa, livilket icke kunde vara

betydelselöst för vidmakthållande af den disciplin, som på dylika vårdanstalter

vore så viktig och äfven så svår att ernå.

För egen del har öfverstyrelsen uti sin ofvannämnda skrifvelse den

11 december 1908 såsom lämplig plats för anläggande af ifrågavarande

lungsotssanatorium föreslagit förbemälda, af delegerade förordade område

å Spenshults kronopark.

Yttrande åt Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 4 februari 1909

styrelsen, afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid förklarat sig icke

hafva något att erinra mot öfverstyrelsens förslag att till den ifrågasatta

platsen förlägga ett lungsotssanatorium. Något hinder att upp•

låta området närmast omkring den tilltänkta byggnadsplatsen förefinnes

ej, enär densamma står under Kungl. Maj:t och kronans omedelbara

disposition. Då med hänsyn till kronoparkens ringa ytvidd och kringliggande

bygds skogsfattigdom hvarje hektar skogsprodukt^ mark är af

betydelse, hemställer emellertid styrelsen, att ej större område, än som

är alldeles nödvändigt, måtte upplåtas, och finner styrelsen en areal af

tio å tolf hektar vara för ändamålet fullt tillräcklig. Den utanför det område,

som eventuellt kan komma att upplåtas, belägna skogsmarken

skulle nämligen i allt fall kunna användas till promenadplatser för

patienterna och vägar för detta ändamål kunna för sanatoriets räkning

anläggas. Ej heller synes det styrelsen vara nödvändigt, att sanatoriet

för beredande af vindskydd eller för bevarande af naturskönheten disponerar

ett stort område, då trakthuggning eller kalafverkning af större

ytor ej förekommer å denna kronopark, utan skogsafkastningen uttages

genom gallrings-, blädnings- och beredningshuggningar, därvid skogsbeståndets

hufvudmassa i regeln kvarlämnas.''

Ritningar och De af öfverstyrelsen för jubileumsfonden med dess underdåniga

förslag8" skrifvelse den 8 februari 1909 öfverlämnade ritningar och kostnadsberäkningar

till det nya sanatoriet å Spenshults kronopark äro, på

öfverstyrelsens uppdrag, uppgjorda af arkitekten I. J. Tengbom. Förslaget

till ny paviljong vid Österåsens sanatorium åter har utarbetats

af arkitekten E. Josephson. Båda förslagen äro, enligt hvad öfverstyrelsen

meddelat, uppgjorda i samråd med dess ledamot öfverintendenten

Möller, och hafva därvid beaktats de erfarenheter och rön, som hittills

vunnits vid jubileumsfondens sanatorier. På anmodan hafva nämligen

vederbörande öfverläkare vid nämnda sanatorier inkommit med pro
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

21

memorior angående de fel och brister, hvilka enligt deras åsikt borde

undvikas vid uppförande af nya sanatorier.

Enligt det för sanatoriet å Spenhults kronopark uppgjorda förslaget

skulle därstädes uppföras nio särskilda byggnader, nämligen sanatoriebyggnad,

maskin- och pannhus, läkarbostad, sysslomansbostad,

bostadshus för personalen, häststall, svinstall, pumphus samt kol- och

vedskjul. Till grund för inläggandet i terrängen af de olika byggnaderna

och de erforderliga vägarna har legat en öfver platsen i skala

1:800 upprättad nivåkarta. Härvid har markens naturliga höjdförhållanden

utnyttjats i största utsträckning. Från landsvägen, den s. k.

Nissastigen, och i närheten af den lastplats vid järnvägen, som Nissaströms

fabriker anordnat, anlägges uppfartsvägen till sanatoriet och anses

denna lämpligen kunna följa en gammal här befintlig, hälft igenlagd

bygdeväg. Denna förbindelse mellan landsvägen och sanatoriet skulle

blifva omkring 600 meter lång och höjdskillnaden mellan utgångspunkten

vid landsvägen och planen framför entrén till sanatoriet uppgå till omkring

24 meter.

Själfva sanatoriebyggnaden upptager den planaste delen af området,

som här ligger i en ganska jämn lutning från norr till söder nedanför

en mot norr skyddande skogbevuxen bergås. Byggnaden är

förlagd med källargolfvet ungefär i nivå med marken framför sanatoriet.

Sedermera stiger terrängen så, att på sanatoriets baksida markplanet

ligger omkring 2 meter högre.

Vid dispositionen af hufvudbyggnaden har en planform af ungefär

samma typ som den vid Hessleby och Hålahults sanatorier förekommande

kommit till användning, nämligen ett midtparti, från hvilket

åt norr utgår en flygel med ekonomiatdelningen och åt sidorna och i

svag vinkel mot midtpartiet tvänne armar, innehållande de egentliga

sjukrummen. Hvar och en af de fyra sjukafdelningarna innehaller tva

rum för sex patienter, tre rum för fyra patienter och två rum för två

patienter jämte isoleringsrum. I två af aidelningarna har ett af de

för två patienter afsedda rummen tänkts kunna användas såsom enskildt

rum. Genom anordningen med sjuksalar för sex patienter och dessa

rums förläggande med längden vinkelrätt mot byggnaden en anordning,

som skiljer sig från den vid Hessleby och Halahults sanatorier

följda planen — har byggnadens längd kunnat minskas, oaktadt den inrymmer

10 å 12 platser mer än Hessleby. En annan olikhet är, att

ligghallarna förlagts fria från hufvudbyggnaden och förbundna med

denna genom täckta gångar, som utgå från byggnadens båda yttre ändar

och de här i jordvåningen förlagda kapp- och filtrummen.

Sanatoriet

vid Spenehult.

) Ritningar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Härigenom bildas liksom en inre mera skyddad gård närmast byggnaden.

Denna anordning har dock företagits endast af ekonomiska orsaker.

Genom att icke förlägga ligghallarna såsom vid Hessleby och

Hålahult direkt intill byggnaden kan nämligen höjden på jordvåningen väsentligt

nedbringas, från 4 meter (vid Hessleby) till 2,7 meter, hvartill kommer,

att jordvåningen, genom att fönster nu kunna erhållas, blir användbar,

så att dit (och mot söder) kunnat förläggas badafdelning samt diverse

andra nödvändiga lokaler såsom syatelier, tapetserar-, snickarverkstad

m. m. Dessutom omöjliggjorde den större längd, som ligghallarna

för 110 patienter måste äga, deras förläggande intill byggnaden

(såsom vid Hessleby), då byggnadens utsträckning genom förut omnämnd

koncentrering kunnat minskas. I enlighet med önskemål, uttalade från

läkarna både vid Hessleby och Hålahult, har läkarnas mottagning och

dithörande utrymmen, tillökadt med rum för apotek, flyttats till bottenvåningen,

hvarigenom det förut hit förlagda dagrummet måst uppflyttas

till våningen 1 tr. upp.

Hvad ekonomiafdelningen beträffar, hafva utrymmena här utökats.

Matsalarna hafva förlagts så, att stora matsalen icke utgör enda förbindelseled

mellan serveringsrum och sjukafdelningarna. Från serveringsrummet

har anordnats mathiss till ett i våningen 1 tr. upp befintligt

mindre serveringsrum, hvarifrån serveringen lättare kan ske till sjukafdelningarna.

Utrymmen för betjäningen äro likaledes tillökade, hvarjämte

tillkomma toalettrum med vattenklosetter samt ett bostadsrum för

laborator. I närheten af hufvudtrappan har plats reserverats för hiss,

för den händelse utrymmena i vindsvåningen skulle tagas i anspråk för

sjukafdelningar. För att tillåta en sådan utvidgning, hvarigenom i det

närmaste ytterligare två sjukafdelningar skulle kunna erhållas, har

taket gjorts något högre än eljest af praktiska hänsyn skulle erfordrats.

På grund af denna möjlighet till utvidgning, hvilken skulle kunna ske

successivt för jämförelsevis små kostnader, hafva några särskilda sommarpavilj

ånger icke planerats. Trots ofvannämnda tillökningar har byggnadens kubikmassa

kunnat hållas inom samma storlek som vid Hessleby och Hålahult.

Öster om ekonomiflygeln, på omkring 20 meters afstånd från denna,

ligger maskin- och pannhuset äfven inrymmande tvätt och bageri och

förbundet med hufvudbyggnaden genom en tunnel af betong för ledningar.

Denna byggnad är tänkt utförd med ungefär samma byggnadssätt

som vid Hessleby och Hålahult, källarvåning i gråsten och tegel,

tvättstugans murar i betong samt öfverstå våningen i trä. På grund af

det långa afståndet mellan denna byggnad och bostadshuset för personalen,

omkring 150 meter, har i vindsvåningen ett rum anordnats för eldare. Därjämte

har i källaren tillkommit ett utrymme med ångkokeri för svinmat.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

23

Läkarbostaden är förlagd omkring 100 meter söder från hufvudbyggnaden

på en därför särdeles lämplig mindre kulle. Sedan i läkarbostaden

i Hessleby två rum sammanslagits till ett stort,, har den

nu planerade lika många ram, d. v. s. 7 rum, jungfrukammare och kök,

som den förstnämnda, hvarvid dessa dock i allmänhet gjorts något

rymligare samt en veranda tillagts. Därjämte tänkgs värmeledning inlagd

samt två vattenklosetter och ett badrum anordnade. I öfrigt är byggnadssättet

hvad beträffar såväl läkarbostaden som öfriga bostadshus i öfverensstämmelse

med bostadshusen vid Hessleby och Hålahult, förutom

att taken äro tänkta belagda med vanligt taktegel i stället för plåt.

Sysslomansbostaden ligger omkring 90 meter från läkarbostaden och

omkring 80 meter från hufvudbyggnaden. Den inrymmer 4 rum, jungfrukammare

och kök, d. v. s. har blifvit tillökad med en mindre jungfrukammare,

hvarjämte anordnats veranda och vattenklosett.

Bostadshuset för personalen ligger längre norrut, omkring 40 meter

från sysslomansbostaden och 50 meter från sanatoriebyggnaden, och inrymmer

samma bostadslägenheter som vid Hessleby och Hålahult, d. v. s.

drängbostad, kuskbostad och maskinistbostad, hvar och en bestående af

ett rum och kök, samt dessutom tre enkelrum för nattvakt, eldare och

drängar. Dessutom hafva två vattenklosetter anordnats.

20 meter från föregående byggnad ligger häststallet med vagnbod.

Då af hygieniska skäl vattenklosetter anordnats i de olika byggnaderna,

hafva endast två afträden anordnats i denna byggnad, hvarjämte

svinstallet afskilts därifrån och förlagts ytterligare omkring 60

meter längre bort samt gjorts något större, för omkring 20 svin.

Öfver pumpen, som anordnas vid källorna för uppfordring af vattnet

till reservoaren, uppföres ett pumphus, en mindre kiosk af trä med

eldstad, för uppvärmning vid stark kyla.

I omedelbar närhet till maskin- och pannhuset uppföres ett skjul

för uppläggning af kol och ved.

Kostnaderna för det nya sanatoriet skulle enligt de uppgjorda beräkningarna

belöpa sig till följande belopp:

Hufvudbyggnaden.

Grundläggningsarbeten ................................. kronor 32,377: 65

Isolering, sockel och murningsarbeten...... » 73,178: 95

Bjälklag............................................................... » 48,214: 90 .........

Transport kronor 153,771: 50

b) Kostnaderna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Taklag, plåt- och järnarbeten

Pålningsarbeten......................................

Mellanväggar och vindsväggar ........

Trappor och källargolf .......................

Snickeriarbeten, incl. glas, beslag

beslagning......................................

Snickeriinredningar.................................

En större köksspis................................

Målningsarbeten.......................................

Hissar..........................

Transport kronor 153,771: 50

och

»

»

y>

»

23,759: 30

19,738: 39

9,104: 25

6,951: 27

30,173

6,100

1,200

22,000

44

Korkmattor............................

14,519: 70

Diverse ställningar, baracker, skjul m. m.

»

4,782: 15

Läkarbostaden.

Grund- och stenarbeten m. m..............

kronor

4,784: 10

Väggar, bjälklag och golf...........................

))

8,680: 15

Taklag med tegel etc...................................

Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning

j>

4,551: 75

och glas ..............................................

))

5,440: —

Eldstäder.......................................

»

330: —

Målning...............................................................

»

2,350: —

Sysslomansbostaden.

Grund- och stenarbeten........................

kronor

3,379: 90

Väggar, bjälklag och golf...........................

3,777: 95

Taklag med tegel etc.....................................

Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning

»

2,588: 15

och glas ....................................

»

3,184: —

Eldstäder.................................

1,010: —

Målning...............................................................

»

1,200: —

26,136: —

— 15,140: —

Bostadshuset för personalen.

Grund- och stenarbeten................................ kronor 2,656: 45

Väggar, bjälklag och golf.......................... » 5,576: 05

Transport kronor 8,232: 50 341,276: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

25

Taklag med tegel etc.....................................

Snickeriarbeten, incl. beslag, beslagning

och glas

Eldstäder med planer

Målning...........................

»

»

Maskin- och pannhuset.

Grund- och stenarbeten in. m..................

Murnings- oeh pålningsarbeten..................

Väggar, bjälklag och golf

Taklag med plåt etc.....................................

Snickeriarbeten med beslag, beslagning

kronor

»

. »

och glas

Korkmatta....................................

Målningsarbeten..........................

Ångskorsten med grund ..........

Kniv ert till hufvu dbyggnaden

))

))

»

»

»

Öfriga byggnader.

Ligghallar ......................

Häststall med vagnbod

Svinstall............................

Pumphus ..........................

»

Värmeledning................................................... kroi

Vatten- och afloppsledningar................... »

Elektrisk kraft- och belysningsanlägg
ning

....................................................■■••• ®

Ångköks-, desinfektions- och maskin
tvättsanläggningar

............................ »

Diverse utgifter.

Väganläggningar och planering............... kroi

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll

........................................................

8,232

50

1,466:

50

3,031:

—

970:

—

1,500

—

5,100:

20

6,691:

05

6,710:

75

4,010:

—

3,102

_

100

—

1,300

—

1,500

—

3,000

—

23,400

5,868

—

2,448

—

694

—

ling in.

in.

65,000

—

82,000

—

46,000

—

29,000

: —

30,000

. _

42,600

* —

Summa kronor

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 80 Häft.

341,276: —

15,200: —

31,514: —

32,410: —

222,000: —

72,600: —

715,000: —

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Sjukpaviljongen

vid

Österåsen,

a) Ritningar.

b) Kostnaderna.

Då sanatoriet är afsedt för 110 patienter, skulle byggnadskostnaden

följaktligen belöpa sig till 6,500 kronor för sjuksäng/

Den föreslagna sjukpaviljongen vid Österåsens sanatorim är afsedd

att uppföras såsom en själfständig byggnad i närheten af sysslomans - bostaden norr om den nordvästra paviljongen af sanatoriet. Enligt

hvad de uppgjorda ritningarna och kostnadsberäkningarna utvisa, skulle

paviljongen uppföras af trä på grund- och sockelmurar af gråsten samt

under tak af oljemålad järnplåt. Byggnaden består af bottenvåning

jämte inredd vindsvåning. Den förra inrymmer tre sjukrum, af hvilka

två äro afsedda för fyra och det tredje för två patienter. Förutom

dessa rum upptager våningen en större korridor, hvilken tillika tjänar

till dagrum, rum för sköterskebiträde, förråd, garderob, tekök, sköljrum,

tvättrum och toalett. Å vindsvåningen finnas inredda isoleringsrum,

förrådsrum, koffertrum samt en större korridor jämte sköljrum och

toalett. Omedelbart intill östra gafveln af paviljongen och i förbindelse

med denna uppföres ligghall jämte madrassrum.

Kostnaderna för paviljongens uppförande belöpa sig enligt de uppgjorda

beräkningarna till 59,000 kronor, fördelade på följande olika

poster.

Paviljongen ......................................................

Ligghallen ........................................................

Trumman...........................................................

Vatten- och afloppsledningar .....................

Värmeledning..................................................

Elektrisk belysning .......................................

Oförutsedda utgifter, ritningar och lcontrol

lånt arfvode..........................................

kronor

34,766

20

3,825

—

»

2,979

50

»

3,537

—

»

8,000

—

»

1,200

—

»

4,692: 30

59,000: —

Kostnaden för sjuksäng skulle, då paviljongen är afsedd att rymma

10 patienter, alltså uppgå till 5,900 kronor.

För egen del har Vifverstyrelsen för jubileumsfonden i sin underdåniga

skrifvelse den 8 februari 1909 uttalat, att de för uppförande af

ifrågavarande sanatorium och sjukpaviljong beräknade slutsummor icke

synas för högt upptagna. Till dessa belopp böra emellertid läggas

kostnaderna för anskaffande af inventarier in. m., hvilka kostnader öfverstyrelsen

anser komma att uppgå till omkring 60,000 kronor för

sanatoriet och omkring 6,000 kronor för paviljongen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12ö.

27

Till följd af nådig remiss liar medicinalstyrelsen den 24 februari

1900 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anlört följande.

Hvad först beträffar den plan, som framlagts för beredande åt

vård åt i tuberkulos insjuknade personer, om hvilkas behandling staten

i egenskap af arbetsgivare eller eljest har att omedelbart draga försorg,

anser sig medicinalstyrelsen för sin del kunna uttala sitt gillande

till alla "delar af densamma. Såsom tuberkuloskommittén i sitt den 15

november 1907 afgifna betänkande i frågan beräknat, synas åtminstone

för närvarande 120 platser böra vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål,

och genom uppförande af dels ett nytt, af staten bekostadt och

underhållet sanatorium på 110 platser för endast manliga patienter, dels

eu ny paviljong vid Österåsens sanatorium, hvarigenom denna anstalt

— nu 112 platser — skulle komma att utvidgas med 10 sängplatser,

blefve beliofvet af ifrågavarande sjukvård, hvars förvaltning skulle öfverlärnnas

åt öfverstyrelsen för Konung Oscar II:s jubileumsfond, på ett

synnerligen enkelt och lämpligt sätt fylldt, då genom en sådan anordning

de patienter, som här afses, kunde utan synnerlig svårighet fördelas

på de fyra, i olika delar af landet belägna sanatorierna.

Hvad därefter läget för det ifrågasatta nya sanatoriet beträffar, så

framgår, fortsätter medicinalstyrelsen, af den berättelse öfver verkställd

besiktning af föreslagna platser, som i december 1908 afgifvits af tvenne

öfverstyrelsens ledamöter, att Spenshults kronopark icke blott måste

gifvas företräde framför de öfriga, utan att denna plats äfven i och för

sig kan betraktas såsom mycket lämplig för ändamålet. Det område

af 10 å 12 hektar, som domänstyrelsen hemställt måtte upplåtas för

sanatoriet, är visserligen ensamt för sig något knappt för en sjukvårdsanstalt

på 110 sängar, särskildt vid jämförelse med sanatorierna vid

Hålahult och Hessleby, Indika fått sig hvartdera upplåtna 50 hektar kronomark

och därutöfver rätt att disponera öfver ytterligare 50 hektar af

omgifvande skogsmark; men genom att äfven utanför området belägen

skogsmark vid Spenshult kan användas till promenadplatser för patienterna

med mera, torde man dock enligt styrelsens åsikt kunna åtnöjas med eu

så ringa areal, för så vidt säkerhet förefinnes, att den sanatoriet omgifvande

skogen icke kalafverkas, utan i hufvudsak kvarlämnas orubbad.

De uppgjorda förslagen till såväl det nya sanatoriet som den nya

paviljongen vid Österåsens sanatorium har medicinalstyrelsen för sin del

funnit synnerligen väl utarbetade och ändamålsenliga. Mot ritningarna

har styrelsen icke heller funnit annan anledning till erinringar, än att

mörkrummet i sanatoriets bottenvåning, därest afsikten är att samtidigt

använda detta rum till llöntgenrum, är för litet och särskildt för smält,

Medicinalstyrelsens

utlåtande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Departements
chefens
yttrande.

äfvensom att anordningen med endast 4 isoleringsrum å en anstalt af

liär ifrågavarande slag och afsedd för så många som 110 patienter

torde komma att tidtals visa sig vara otillfredsställande och medföra vissa

olägenheter för sjukvården. I förstnämnda afseende anser styrelsen dock

lelet vara lätt att ändra, då i jordvåningen godt utrymme finnes för

anordnande af ett särskildt Röntgenrum; däremot torde bristen på tillräckligt

antal isoleringsrum, hvilken brist dock ej är af någon allvarligare

betydelse, enligt styrelsens mening, vara svårare att afhjälpa med

den föreslagna anordningen af sjuklokalerna. I öfrigt finner medicinalstyrelsen

intet att mot de uppgjorda ritningarna anmärka.

Vid flera föregående tillfällen, då frågor rörande åtgärders vidtagande

för tuberkulosens bekämpande såsom folksjukdom i vårt land

förelegat till Eders Kungl. Majrts pröfning, har jag inför Eders Kungl. Maj:t

framhållit och utvecklat de skäl, som ur såväl humanitär som sam hällshygienisk

och nationalekonomisk synpunkt tala för att staten lämnar

sin medverkan i kampen mot den förhärjande sjukdomen. Dessa skäl

torde ock numera vara så allmänt kända och beaktade, att jag icke

anser mig behöfva i detta sammanhang upprepa dem. Den plan för

tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, som af Eders Kungl. Maj:t

framlagts för Riksdagen och som afsett anvisande af statsbidrag till afsevärda

belopp för uppförande af tuberkulosvårdanstalter och bestridande

af kostnaderna för deras drift och underhåll, har också i allt väsentligt

vunnit Riksdagens godkännande. Jämväl i åtskilliga andra fall har

Riksdagen genom frikostiga anslags beviljande för åstadkommande af

vårdanstalter af ifrågavarande natur ådagalagt sitt intresse för denna

gren af den allmänna sjukvården. Principen om statens medverkan i

den pågående tuberkuloskampen har sålunda blifvit på ett högst beaktansvärdt

sätt omsatt i praktiken.

Om staten således funnit giltiga skäl föreligga för dess medverkan

vid åstadkommandet af erforderliga vårdanstalter för tuberkulossjuka

medborgare i allmänhet, så torde uppenbarligen dessa skäl vinna

ökad styrka, då fråga är om beredande af nödig anstaltsvård åt sådana

personer, som ådragit sig ifrågavarande sjukdom under utöfvande

af befattningar i statens tjänst och enligt gällande förordningar äro

berättigade att erhålla kostnadsfri sjukvård. Det torde dessutom icke

kunna bestridas, att dessa statstjänare kunna äga befogade anspråk på

att komma i åtnjutande af den vård, som enligt läkarvetenskapens nuvarande

ståndpunkt anses icke blott såsom den ändamålsenligaste utan

i flertalet fall till och med såsom den enda möjliga för att ett återstäl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 125.

lande till hälsan skall kunna äga ruin. Så länge dessa sjuka icke kunna

i någon större utsträckning erhålla plats och kostnadsfri vård å de

redan befintliga sanatorierna, utan till största delen måste vårdas i sina

hem, hvarest de för sjukdomens botande nödvändiga hygieniska förutsättningarna

endast i undantagsfall äro för handen, måste den sjukhjälp

staten lämnar dessa sina tjänare blifva väsentligen förfelad. Härtill kommer

ock, att de sjuka under sin vistelse i hemmet med dess merendels

trånga förhållanden utgöra en ständig fara för sin omgifning, Under

sådana omständigheter och då staten genom att så långt möjligt ar pa

bästa sätt sörja för sina tjänare icke blott under hälsans dagar utan

framför allt vid inträffad sjukdom tillgodoser sitt eget välförstådda intresse,

synes det mig uppenbart, att åtgärder höra vidtagas för beredande

af kostnadsfri anstaltsvård åt den tuberkulossjuka personal, hvarom

här fråga. pott

Starka skäl synas mig också tala för att eu sådan förman beredes

personer, Indika under fullgörande af dem ålagda medborgerliga skyldigheter

drabbas af ifrågavarande sjukdom. Visserligen kunna de värnpliktiga

icke äga samma befogade anspråk på dylik vård som de ofvannärnnda

statstjänarna, isynnerhet som det endast i undantagsfall torde

inträffa, att dessa ådraga sig sjukdomen under den tid de fullgöra sin

värnplikt. Men å andra sidan tala såväl humanitära som samhällshygieniska

skäl för att samma vård beredas dessa som andra manskapsklassen

tillhörande personer af krigsmakten. Ehuru härigenom på statsverket

öfverflyttas en del kostnader, som förut drabbat den enskilde eller

kommunerna, synes mig därför kostnadsfri sanatorievard höra i id behof

beredas äfven de värnpliktiga. . .

Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra lifligt

förorda det nu föreliggande förslaget om anordnande af sanatorievård

för ifrågavarande grupper af statstjänare.

Såsom af handlingarna framgår, hade man nrsprungligen tänkt sig,

att särskilda sanatorier skulle anordnas för krigsmakten och kommunikationsverkens

personal. Såväl ur sjukvårdssynpunkt som af ekonomiska

skäl har det emellertid befunnits lämpligast att endast uppföra ett sanatorium,

hvars förvaltning skulle öfverlämnas åt öfverstyrelsen föi Konung

Oscar II:s jubileumsfond för att användas såsom ett fjärde folksanatorium,

mot det att motsvarande antal platser å samtliga fondens sanatorier

hålles tillgängligt för de nämnda statstjänarna. Denna anoidning

har jag jämväl funnit böra gifvas ett bestämdt företräde framför den

först ifrågasatta; och Eders Kungl. Maj:t har också anslutit sig till

denna min uppfattning genom att anbefalla öfverstyrelsen för jubileumsfonden

att gå i författning om förslags utarbetande i denna riktning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

Det erforderliga antalet platser, som beräknats till 120, bär ansetts

lämpligen böra beredas dels genom anläggande af ett nytt, för 110

patienter afsedt sanatorium och dels genom uppförande af en för 10

patienter beräknad paviljong vid Österåsens sanatorium.

Till plats för det nya sanatoriet bär föreslagits Spenshults kronopark

i Hallands län. Då denna plats af samtliga myndigheter förordats

såsom i alla afseenden god och lämplig, har jag intet att

häremot erinra. För sanatoriets räkning skulle tagas i anspråk ett

område af högst 12 hektar. I jämförelse med de områden, som upplåtits

åt de andra folksanatorierna, synes detta visserligen vara väl knappt

tilltaget, men då vederbörande ansett sig kunna åtnöjas med det sålunda

angifna området, under förutsättning att äfven utanför detsamma belägen

skogsmark får användas till promenadplatser för patienterna, har jag

icke heller något att härutinnan anmärka. Till förebyggande af eventuella

missuppfattningar och på det att ifrågavarande sanatorium icke

må blifva mindre gynnsamt ställdt än de öfriga folksanatorierna anser

jag dock, i likhet med chefen för jordbruksdepartementet, med hvilken

jag i ämnet samrådt, att Riksdagens medgifvande bör utverkas icke

blott till upplåtelse af det för sanatorieanläggningen erforderliga området

utan jämväl, såsom vid de andra sanatorierna ägde rum, till upplåtelse

af ett utanför detsamma beläget område, hvars storlek Eders

Kungl. Maj:t torde äga närmare bestämma, att af sanatoriestiftelsen användas

för anläggning af promenadplatser och andra sjukvårdens behof,

och med rätt för sanatoriet, hvilket icke skall äga att förfoga öfver den

skog, som för berörda ändamål kommer att fällas, att till vedbrand vid

sanatoriet tillgodogöra sig torra träd jämte grenar och toppar af träd,

som för kronans räkning å ifrågavarande område afverkas.

Såsom af handlingarna framgår har Hallands läns landsting för afsikt

att under förutsättning af nådigt tillstånd å ifrågavarande kronopark

uppföra ett lungsotssanatorium för länets räkning. Underdånig

ansökan om markupplåtelse har också inkommit och är för närvarande

beroende på Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Då emellertid den plats, som

länet för sin del utsett, icke ligger mer än omkring 900 meter aflägsen

från det nu ifrågasätta sanatoriet och det, enligt hvad handlingarna i

förevarande ärende utvisa, såväl med hänsyn till vidmakthållande af

nödig disciplin som ock ur andra synpunkter synes mindre lämpligt, att

tvenne anstalter af ifrågavarande art uppföras i ett så nära grannskap

till hvarandra, torde, i händelse föreliggande framställning vinner Riksdagens

godkännande, kunna ifrågasättas, huruvida Hallands läns landstings

berörda anhållan bör af Eders Kungl. Maj:t bifallas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

31

Hvad ritningarna till det nya sanatoriet angår, synas mig dessa vara

uppgjorda med omsorg och förtänksamhet samt i möjligaste man tillgodose

alla de kraf, som, med iakttagande af erforderlig sparsamhet,

böra uppställas å sjukhusbyggnader af denna natur. Särskild! synes mig

tillfredsställande, att vindsvåningen så anordnats, att den med lätthet kan

inredas till sjukafdelningar. Det torde nämligen måhända visa sig,

att det beräknade antalet platser är väl knappt tilltaget. Att redan

nu, innan närmare erfarenhet vunnits, utbygga sanatoriet för större antal

platser, synes dock ej tillrådligt. De af medicinalstyrelsen gjorda mindre

detaljanmärkningar torde böra tagas under ompröfning vid slutligt fastställande

af plan för byggnadsarbetets utförande. Mot de uppgjorda

ritningarna till den tillämnade paviljongen vid Österåsens sanatorium

har jag icke funnit något att erinra.

Med hänsyn därtill att samtliga ritningar blifvit upprättade i samråd

med chefen för öfverintendentsämbetet, har jag icke ansett nödigt

att rörande dem nu inhämta detta ämbetsverks yttrande.

Enligt de uppgjorda beräkningarna skulle kostnaderna uppgå för

det nya sanatoriet till 715,000 kronor och för den nya paviljongen vid

Österåsen till 59,000 kronor. Härtill bör, såsom öfverstyrelse]! för jubileumsfonden

erinrat, läggas kostnaden för anskaffandet af nödiga inventarier,

uppgående till 60,000 kronor för sanatoriet och 6,000 kronor för

paviljongen. Hela kostnaden för det förra skulle således belöpa sig till

775.000 kronor och för den senare till 65,000 kronor, motsvarande en

medelkostnad per sjuksäng af omkring 7,045 kronor vid sanatoriet och

6,500 kronor vid paviljongen. Den för anläggningarnas utförande och

iordningsställande erforderliga summan skulle följaktligen uppgå till

840.000 kronor. I jämförelse med kostnaderna för anläggningen af

Hålahults och Hessleby folksanatorier, hvilka äro af samma typ som

det nu ifrågasatta, kan ofvannämnda medelkostnad af omkring 7,000

kronor per sängplats visserligen förefalla ganska hög. Enligt införskaffade

upplysningar uppgingo nämligen kostnaderna för Hålahults sanatorium till

sammanlagdt 683,775 kronor, däraf 52,360 kronor för inventarier, samt för

Hessleby sanatorium till sammanlagdt 689,422 kronor, hvaraf 54,163

kronor åtgått till inventarier. Då båda dessa sanatorier äro afsedda för

hvardera 124 patienter, utgjorde således kostnaden per sjuksäng vid

Hålahult 5,514 kronor och vid Hessleby 5,560 kronor. Med hänsyn

till den högst afsevärda stegring priserna å såväl arbete som materialier

undergått under de tio år, som förflutit, sedan ifrågavarande båda sanatorier

uppfördes, och då några ytterligare besparingar icke torde kunna

vidtagas utan på bekostnad af byggnadernas ändamålsenlighet, synas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

emellertid några befogade anmärkningar mot de beräknade kostnadssummorna

icke kunna göras. De i och för sig höga beloppen mana

dock till iakttagande af all nödig och möjlig sparsamhet vid arbetenas

utförande.

Då det med hänsyn till den statsfinansiella ställningen för närvarande

icke synes tillrådligt att betunga budgeten med hela kostnaden

för ifrågavarande anläggningar, men det å andra sidan är af vikt, att

dessa komma till utförande så snart som möjligt, anser jag, att i hvarje

fall de medel, som erfordras för deras påbörjande, lämpligen kunna tagas

af de allmänna besparingarna å de hufvudtitlar, under hvilka den personal

hör, för hvars räkning sanatorievården anordnas. Enligt hvad handlingarna

utvisa, stadie af de sammanlagdt 120 nya vårdplatserna 100 behöfvas för

underbefäl och manskap vid armén och marinen, hvaraf omkring 75 platser

för armén, samt 20 vårdplatser för kommunikationsverkens personal. Af

hela den beräknade byggnadskostnaden, inklusive inventarier, 840,000

kronor, skulle följaktligen belöpa å fjärde hufvudtiteln 62,5 %, å femte

hufvudtiteln 20,8 %, och å sjätte hufvudtiteln 16,7 %. Då det för anläggningarnas

påbörjande och arbetets bedrifvande under år 1909 och

1910 erforderliga belopp synes mig lämpligen kunna bestämmas till

200,000 kronor, skulle följaktligen häraf 125,000 kronor falla på fjärde

hufvudtiteln, 41,600 kronor å femte hufvudtiteln och 33,400 kronor å

sjätte hufvudtiteln; och torde Riksdagens medgifvande böra utverkas,

att af nämnda hufvudtitlars allmänna besparingar utanordna dessa belopp.

Enligt från vederbörande ämbetsverk inhämtade upplysningar torde för

närvarande de disponibla besparingarna å nämnda hufvudtitlar kunna

approximativt beräknas till respektive 2,043,000 kronor, 220,000 kronoi''

och 110,000 kronor.

Såsom ofvan nämnts skulle staten icke blott bekosta ifrågavarande

anläggningars uppförande utan jämväl lämna sanatoriestiftelsen full

ersättning för vederbörande patienters vård och underhåll. Då, enligt

hvad handlingarna utvisa, hela driftkostnaden per dag och patient på

jubileumsfondens sanatorier hittills i medeltal uppgått till i rundt tal 2

kronor 50 öre, skulle, under förutsättning att samtliga för statens räkning

reserverade vårdplatser blifva under hela året upptagna, statsverkets

årliga kostnader komma att uppgå till omkring 109,500 kronor.

Angående sättet för dessa kostnaders bestridande tillåter jag mig nu

endast erinra därom, att för kommunikationsverkens del medel redan

finnas i vederbörande verks omkostnadsstater för sådant ändamål anvisade.

Hvad åter angår bestridandet af kostnaderna för beredande af

s. 33 Kontrollera mot PDF

- Statsutskottets Utlåtande N:o 125. 33

vård åt personalen vid armén och marinen, torde vederbörande departementschefer

komma att i sinom tid därom göra framställning.

Rörande de närmare villkor och bestämmelser, som för ifrågava- ’

rande sjukvårdsanläggningars öfverlämnande till öfverstyrelsen för jubileumsfonden

kunna anses erforderliga, torde det böra öfverlåtas åt Eders

Kung!. Maj:t att därom bestämma, sedan Riksdagen fattat beslut i själfva

hufvudfrågan.» 4

I sammanhanng med denna framställning har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr U. Leander väckt motion

(n:o 232) däri föreslagits, att Riksdagen ville besluta, att samma

förmån af fri sanatorievård, som i Ivungl. Maj:ts proposition n:o 131 till

årets Riksdag föreslås för tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda

af manskapsklassen och värnpliktiga vid armén och marinen

äfvensom bland den till kostnadsfri läkarvård berättigade personal vid

kommunikationsverken, likaledes måtte komma tuberkulossjuka bland

fångvårdsstatens vaktbetjäntklass till godo.

Beträffande de af motionären till stöd för förslaget anförda skäl

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Det nu föreliggande förslaget att genom uppförande af ännu ett

tuberkulossanatorium för beredande af vård åt patienter tillhörande krigsmakten

och kommunikationsverken utgör ett ytterligare steg på den

under de senare åren inslagna vägen till åstadkommande från statens

och kommunernas sida af vård i största möjliga utsträckning å för

ändamålet särskilt upprättade anstalter af personer, som lida af den

sjukdom, som framför alla andra med goda skäl kan benämnas folksjukdomen

inom vårt land. I afseende å de åtgärder, som i sådant afseende

af staten förut vidtagits, vill utskottet endast erinra om dels de

anslag, som årligen beviljas till de tre under Konung Oscar II:s jubileumsfonds

förvaltning ställda folksanatorierna, dels ock 1908 års Riksdags

beslut om beredande af understöd enligt en synnerligen vidtomfattande

och dyrbar plan åt kommunala och enskilda tuberkulosanstalter. Att

särskilda åtgärder böra vidtagas för beredande af tuberkulossjukvård åt

nu ifrågavarande klasser af statstjänare finner utskottet af hvad utredningen

beträffande sjukdomens utbredning och hittillsvarande allmännare

förlopp bland dessa klasser gifver vid handen, vara till fullo ådagalagdt,

och har utskottet jämväl funnit hvad i sådant afseende föreslagits, eller

uppförande af ett fjärde folksanatorium samt en paviljong vid Österåsens

sanatorium, afsedda det förra för 110 och den senare för 10 patienter,

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 80 Höft. 5

Utskottets

yttrande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

vara med hänsyn till nuvarande förhållanden på detta område lämpliga

åtgärder.

Vidkommande herr Leanders ofvanberörda motion om beredande af

fri sanatorievård åt jämväl vaktbetjänte vid fångvården, har utskottet,

som visserligen icke vill bestrida det behjärtansvärda i förslaget, likväl,

vid det förhållande att af motionären icke lämnats någon tillförlitlig utredning

angående antalet erforderliga platser och ingen som helst kostnadsberäkning

för förslagets genomförande samt utskottet icke varit i

tillfälle att med den knappa tid, som numera står utskottet till buds för

dess arbete, åstadkomma utredning i berörda hänseenden, icke ansett sig

kunna tillstyrka motionen, och detta så mycket mindre, som, därest motionärens

förmodan, att endast 3 å 4 platser skulle vara för ändamålet erforderliga,

visar sig riktig, det lärer vara antagligt, att plats å sanatorium,

utan utvidgning af den nu framlagda byggnadsplanen, kommer

att beredas nämnda antal patienter.

Beträffande platsen för sanatoriet, Spenshults kronopark i Hallands

län, har utskottet icke haft anledning till erinran mot densamma liksom

ej heller mot förslaget om kostnadsfri upplåtelse från kronoparken af

för sanatoriet nödigt område.

Kostnaderna äro beräknade, för det nya sanatoriet med inredning

till 775,000 kronor och för paviljongen vid Österåsen med inredning

till 65,000 kronor, motsvarande en medelkostnad per sjukplats, vid sanatoriet

af 7,045 kronor och vid paviljongen af 6,500 kronor. Dessa

belopp har utskottet icke kunnat undgå att finnna synnerligen höga,

särskilt vid jämförelse med de efter enahanda plan, som det nu föreslagna

sanatoriet, uppförda sanatorierna vid Hålahult och Hessleby, där,

enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, kostnaden per sjuksäng

uppgår till respektive 5,514 och 5,560 kronor; och har utskottet, då

kostnadsberäkningarne synas hafva blifvit uppgjorda under en tid af

synnerligen högt uppdrifna såväl material- som arbetspris, hvilka pris

emellertid antingen redan nedgått eller torde kunna förväntas under den

närmaste framtiden nedgå, ansett, att den för sanatoriet beräknade

byggnadskostnaden, 715,000 kronor, bör utan olägenhet kunna minskas

med 65,000 kronor till 650,000 kronor.

I afseende å sättet för de erforderliga medlens anskaffande anser

sig utskottet böra biträda förslaget, att, till undvikande af budgetens betungande

för nästkommande år med det för påbörjande af byggnadsarbetena

nödiga beloppet, 200,000 kronor, detta bestrides af fjärde, femte

och sjätte hufvudtitlames allmänna besparingar i förhållande till det

antal patienter från armén, marinen och kommunikationsverken, som

beräknas komma att å anstalterna vårdas, eller med respektive 62,5 %,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

35

20,8 % och 16,7 motsvarande respektive 125,000, 41,600 och 33,400

kronor.

Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit har icke gifvit utskottet anledning

till erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må

a) besluta uppförande af ett för 110 manliga

patienter afsedt tuberkulossanatorium å Spenshults

kronopark i Hallands län samt af en paviljong för

10 manliga patienter vid österåsens sanatorium för en

sammanlagd kostnad, inberäknadt utgifter för inventarieanskaffning,

af 775,000 kronor;

b) medgifva,

att för påbörjande af dessa anläggningar under

innevarande och nästkommande år må användas af

allmänna besparingarna å fjärde hufvudtiteln 125,000

kronor, å femte hufvudtiteln 41,600 kronor och å sjätte

hufvudtiteln 33,400 kronor;

att för anläggning af ofvannämnda sanatorium må

upplåtas ett område af omkring 12 hektar å Spenshults

kronopark, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare bestämma

detta områdes belägenhet;

att af nämnda kronopark ett ytterligare område,

hvars storlek och läge Kungl. Maj:t likaledes äger

närmare bestämma, må, utan att från kronoparken afsöndras,

för sanatoriets räkning användas för anläggning

af promenadvägar och andra sjukvårdens behof,

med rätt för sanatoriet, hvilket icke skall äga att förfoga

öfver den skog, som för berörda ändamål kommer

att fällas, att till vedbrand vid sanatoriet tillgodogöra

sig torra träd jämte grenar och toppar af träd, som

för kronans räkning å området afverkas; samt

att ifrågavarande båda sjukvårdsanläggningar må

ställas under öfverstyrelsens för Konung Oscar II:s

jubileumsfond förvaltning, för att upplåtas åt sjuka

efter samma grunder, som gälla för de äldre folksanatorierna,

under förutsättning att från öfverstyrelsen

lämnas förbindelse att å de under dess förvaltning

stående sanatorierna mot full ersättning af statsverket

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 125.

hållas sammanlagd t 120 vårdplatser ständigt tillgängliga

för tuberkulossjuka bland underofficerare, stamanställda

af manskapsklassen och värnpliktiga vid armén

och marinen äfvensom bland den till kostnadsfri läkarvård

berättigade personal vid post- och telegrafverken

och statens järnvägar, samt under de villkor i öfrigt

Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;

c) att herr Leanders ofvanberörda motion icke för

närvarande må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

Gr. BILLING.

t

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.