Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande af ett staden Karlstad b ovilja dt privilegium i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla bro öfver Klarälfvens östra älfgren vid nämnda stad.

1909-04-27 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:131, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande af ett staden Karlstad b ovilja dt privilegium i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla bro öfver Klarälfvens östra älfgren vid nämnda stad.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

9

N:o 131.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upphörande af ett staden Karlstad b ovilja dt privilegium

i fråga om skyldigheten att bygga och underhålla bro

öfver Klarälfvens östra älfgren vid nämnda stad.

(I. A.)

1 en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

remitterad proposition (n:o 146) af den 26 mars 1909 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagd t utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för sin

del besluta, att den genom hertig Carls den 15 mars 1584 för staden Karlstad

utfärdade privilegiibref nämnda stad tillförsäkrade frihet från viss

andel i byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande den så kallade

östra bron i Karlstad och därmed den på nämnda privilegiibref grundade

förpliktelse för jordägare inom Kils och Nyeds härader samt Fryksdals

och Älfdals häraders öfra och nedra tingslag att bygga och underhålla

bron till samma andel skall upphöra med utgången af år 1909, under

villkor dock att bemälda brohållningsskyldiga jordägare dessförinnan

hafva i laggill skick försatt den del af bron, som nu af dem underhålles,

samt till staden öfverlämna den brobyggnadskassa, som kan

finnas vid nämnda tidpunkt.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

»Uti det af hertig Carl såsom hertig af Värmland den 15 mars

1584 för staden Karlstad utfärdade privilegiibref har förordnats, bland

annat, »att två broer, med menige mans tillhielp uti heele Vermeland,

skole byggias och läggias ut öfver elfven vid Carlstad, then ena östan

öfver elfven och then andra västan, och hvart Sysslet tager sin broo

att byggia, och seda the en gång bygde äro, skall staden en brolått

tilläggias, then the alltid, såväl som landet theras brodeel, skole hålla

färdige och vid macht».

Vidare innehöll privilegiibrefvet förbehåll, att privilegierna skulle

kunna förändras, formeras och förbättras, om så behof gjordes och tillfälle

gåfves samt det syntes nyttigt, men icke förminskas.

På grund af förstnämnda bestämmelse har den af sten uppförda

bron öfver Klarälfvens östra älfgren vid Karlstad underhållits af jordägarna

i Kils och Nyeds härader samt Fryksdals och Ålfdals häraders

öfre och nedre tingslag, dock med undantag af de två närmast intill

staden belägna brokaren med deras öfverbyggnad och pelaren dem

emellan Bamt landfästet, hvilkas underhåll ålegat staden och verkställts

genom stadsfullmäktiges försorg. Bestyret med häradernas och tingslagens

underhållsskyldighet är uppdragen åt en styrelse, hvars sammansättning

och befogenhet äro bestämda senast genom ett af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län den 9 december 1874 fastställdt

»Reglemente för Carlstads östra brobyggnad».

Vid kommunalstämmor med samtliga socknar inom ofvanberörda

härader och tingslag under våren 1906 beslöts att lämna styrelsen för

Karlstads östra brobyggnad i uppdrag att hos Kungl. Maj:t söka befrielse

från byggnads- och underhållsskyldigheten af ifrågavarande bro. På

grund häraf har nu nämnda styrelse inkommit med framställning i

ämnet och därvid framhållit, att skyldigheten för häraderna och tingslagen

att bygga och underhålla ifrågavarande, inom staden Karlstad

helt och hållet belägna samfärdsled, särskildt efter tillkomsten af lagen

angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891,

torde få anses innebära en mot gällande allmänna stadganden i flera

afseenden stridande oegentlighet samt numera icke kunna vara hvarken

billig eller rimlig. Sökande styrelsen har vidare åberopat de skäl, som

anförts i Kungl. Maj:ts år 1905 till Riksdagen aflåtna och af Riksdagen

bifallna proposition i fråga om öfverflyttande från vissa härader i Skåne

till Kristianstads stad af underhållet af den s. k. Långebron öfver Helgeån,

samt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte besluta, att skyldigheten till deltagande

i underhållet af östra bron öfver Klarälfven inom staden Karlstad

icke vidare skulle åligga de nu därtill förpliktade inom omförmälda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

11

härader utan genast helt oeh hållet öfvertagas af staden Karlstad, samt

att erforderlig framställning i sådant syfte måtte göras till Riksdagen.

Sedan kammarkollegium anbefallts att efter vederbörandes hörande

inkomma med utlåtande i ärendet, har kollegium den 31 juli 1908 afgifvit

dylikt utlåtande och därvid öfverlämnat yttranden af stadsfullmäktige

och magistraten i Karlstad, påminnelser af sökande brobyggnadsstyrelsen

samt utlåtande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

I dessa handlingar har anförts hufvudsakligen följande.

Stadsfullmäktige hafva först fäst sig vid, att yrkandet i framställningen

afsåge befrielse blott från underhållet af bron, och anfört, att sökande

styrelsen sålunda icke gjort anspråk på befrielse från byggnadsskyldigheten.

Vidare har anförts, att tillkomsten af väglagen af den 23 oktober

1891 syntes för bedömande af förevarande sak hafva ringa betydelse,

då ju sagda lag själf angåfve sig endast reglera väghållningsbesvärets

utgörande på landet. Dess stiftare hade nog aldrig tänkt sig, att genom

lagen något ingrepp skulle göras i vare sig staden Karlstads eller någon

annan stads privilegier. Däremot ville stadsfullmäktige ej förneka, att

ett visst fog kunde synas förefinnas för antagandet, att lösningen af

frågan om skyldigheten att underhålla Långebron vid Kristianstad skulle

vara normgifvande för afgörande! af dylika ärenden och således äfven

af det nu förevarande, men det vore att märka, att staden Kristianstads

privilegier meddelats under förbehåll om rätt för kronan att ändra desamma,

hvilket ej vore fallet beträffande ifrågavarande privilegium för

Karlstad. Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse sig böra tillmötesgå de

framställda anspråken, hoppades stadsfullmäktige, att detta icke måtte,

såsom i ansökningsskriften påyrkats, ske utan alla villkor, utan att

stadens skäliga intressen därvid måtte tillgodoses. 1 likhet med hvad

som stadgats beträffande Långebro, borde såsom villkor uppställas, att

de brounderhållsskyldiga aflämnade sin brodel i laggillt skick. I afseende

å brons nuvarande skick och dess inverkan på vattenståndet i Klarälfvens

båda grenar samt däraf möjligen härflytande olägenheter både

distriktschefen i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren

T. Helleberg afgifvit utlåtanden åren 1905 och 1907. I det föi’sta af

dessa hade lämnats utredning, utvisande att vattenmängden i östra älfgrenen

oafbrutet minskades, och framhållits, att orsaken härtill vore

igenslamning, förorsakad af östra landsvägsbron, hvilken stängde ungefär

halfva älfgrenen och med all sannolikhet komme att i en ej aflägsen

framtid förvandla denna till blott och bart ett högvattenaflopp, där det

sedan vid vanligt sommarvattenstånd skulle möta svårigheter att tillgodose

stadens behof af vatten och omsättning vid kloakafloppen äfven
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

som farledens kraf. I det senare utlåtandet hade vitsordats, att bron

vore i föga tillfredsställande skick och att dess förstöring vore säkert

förestående, därest ej kraftiga åtgärder vidtoges till upphjälpande af de

dåliga grunderna, samt vidare anförts, att hindret för vattenafloppet i

östra älfgrenen ej kunde undanröjas på annat sätt än genom att helt

eller delvis ombygga bron, i hvilket hänseende uttalats, att rifning af

de fem mellersta pelarna i samband med anbringande af järnöfverbyggnad

a den sålunda bildade, omkring 75 meter breda öppningen i bron

sannolikt skulle åstadkomma en tillräckligt stor öppning för att tillförsäkra

östra älfgrenen erforderlig vattenmängd. Stadsfullmäktige

ansåge, att dessa utredningar och utlåtanden af sakkunnig person tydligt

gåfve vid banden, att bron ingalunda befunne sig i laggill skick

samt att den icke blott tarfvade grundliga förbättringar utan måste

till följd af sin felaktiga konstruktion åtminstone delvis ombyggas.

Skulle under sådana förhållanden staden Karlstad utan vidare få å sig

ensam Överflyttad skyldigheten att underhålla bron, skulle däri ligga

ett frångående af den rättsprincip, som tillämpats i andra liknande fäll

och hvarpå gällande väglag för landet gåfve exempel, hvarjämte stadens

skäliga intressen skulle åsidosättas. Stadsfullmäktige anbölle därför,

att, därest Kungl. Maj:t skulle mot deras bestridande anse sig böra

bifalla ansökningen, detta måtte ske under villkor, att bron enligt föreskrifter,

som syntes böra lämnas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

försattes i laggillt och sålunda äfven sådant skick, att densamma därefter

icke verkade hederligt för vattnets fria lopp i älfgrenen.

Magistraten bar för sin del instämt i hvad stadsfullmäktige sålunda

anfört.

Brobyggnadsstyrelsen anförde i påminnelser, att dess mening

varit, att häraderna och tingslagen måtte befrias äfven från byggnadsskyldigbeten

i fråga om bron, och bar nu uttryckligen hemställt

om befrielse äfven i detta hänseende. Vidare erinrade styrelsen, att

gen°m väglag bestämts, hvilka skyldigheter, som ålåge

vägbållningsskyldige på landet, hvaraf åter syntes framgå, att någon

annan sådan skyldighet ej vidare ålåge dem hvarken på landet eller

inom något stadsområde. Om nu denna lags innehåll kommit i strid

med föråldrade privilegier, borde i detta, som i många andra fall privilegierna

få vika, hvarvid det syntes vara helt likgiltigt, om privilegierna

innehölle rätt för kronan att återkalla dem eller icke. Naturligtvis hade

styrelsen icke tänkt sig annat, än att vid bifall till ansökningen skulle

föreskrifvas det villkor, att bron aflämnades i laggillt skick, men

styrelsen ville framhålla, att därvid icke borde föreskrifvas, att någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

13

ändring i brons nuvarande byggnadssätt skulle vidtagas. Bron hade,

sedan den färdigbyggdes 1797, tjänat sitt ändamål, nämligen att förmedla

samfärdseln till Karlstad. Hade nu svårighet uppstått af den i

hög grad slamförande Klarälfvens uppgrundning, så syntes det icke

böra åläggas de nu brounderhållsskyldiga att förändra brons byggnadssätt,

hvilket skulle vara förenadt med stora kostnader och afse ett ändamål,

hvilket icke komrne dem vid, utan måste anses vara betingadt

uteslutande af stadens intresse.

Med anledning af hvad sålunda anförts förklarade stadsfullmäktige,

med instämmande af magistraten, att de jämväl beträffande byggnadsskyldigheten

af bron på förut anförda grunder bestrede bifall till ansökningen

samt anhölle att, om ansökningen emellertid bifölles, detta måtte

ske endast under de af stadsfullmäktige förut angifna villkor.

Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande har anfört, att sådana

förändrade förhållanden numera syntes föreligga, att ifrågavarande

underhålls- och brobyggnadsskyldighet borde öfverflyttas å staden Karlstad.

Ett undantag med afseende å ifrågavarande bro till förmån för

staden från den i 25 kap. 8 § byggningabalken stadgade skyldighet

för städerna att röja och hålla väg och broar, så långt stadens ägor

räckte, kunde näppeligen längre vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Det framginge också af handlingarna, att bron behöfde

ombyggas främst för stadens och blott i mycket ringa mån för den

allmänna trafikens behof. Med brons öfvertagande skulle staden blifva

i tillfälle att tillgodose alla sina intressen vid en ombyggnad, hvilket

däremot kanske ej blefve fallet, därest brobyggnadsskyldigheten förblefve

som hittills. Det finge emellertid ej heller förbises, att med brounderhållets

öfverflyttande en ganska betydande tunga komrne att åläggas

staden. Billigheten syntes därför fordra, att öfvertagandet ej gjordes

mer betungande för staden, än hvad förhållandena kräfde. Så syntes

bron böra öfverlämnas i fullt laggillt skick. Att i detta sammanhang

meddela några närmare förordnanden, huru bron skulle vara beskaffad

för att vara laggill, syntes emellertid icke vara behöfligt eller lämpligt.

Vidare syntes det böra föreskrifvas, att den brobyggnadskassa, som

kunde finnas vid tiden för öfvertagandet, och som för närvarande vore

af ringa storlek — vid ingången afl år 1908 blott 344 kronor 74 öre

— skulle öfverlämnas till staden. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har hemställt om bifall till ansökningen under sålunda angifna

villkor samt om framställning i ämnet till Riksdagen.

Kammarkollegium har för egen del tillstyrkt befrielse för sökande

styrelsens hufvudmän från brobyggnads- och underhållsskyldigheten med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

11 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

utgåiigen af år 1909, under villkor att dessförinnan den brodel, som nu

underhölles af dem, försatts i laggill skick.

Justitiekanslersämbetet, hvars yttrande därefter infordrats, liar i

underdånigt utlåtande den 11 september 1908 förklarat sig icke hafva

funnit något att erinra mot kammarkollegii hemställan i ämnet. Beträffande

det ifrågavarande privilegiets natur och sättet för dess upphäfvande

har ämbetet åberopat hvad detsamma anfört i ett utlåtande

den 6 april 1908 i ett annat, på departementets handläggning ej längre

beroende ärende angående byggnads- och underhållsskyldigheten af den

öfver Klarälfvens västra gren ledande bron.

Det af justitiekanslersämbetet sålunda omförmälda ärendet gällde

en framställning af väghållningsskyldiga inom Näs, Gillbergs, Nordmarks

och Jösse härader om befrielse från dem åliggande delaktighet i

underhållsskyldigheten af den västra bron i Karlstad, beträffande hvilken

enligt hertig Carls privilegiibref för staden Karlstad enahanda föreskrifter

gällde som angående den östra bron. Uti justitiekanslersämbetets

i sistberörda ärende meddelade utlåtande af den 6 april 1908

anfördes i nu åberopade hänseenden, att för åtnjutande af det utaf

hertig Carl staden Karlstad meddelade privilegiet i fråga om underhållet

af då förevarande bro, hvilket privilegium bestode i befrielse

från ett allmänt besvär och således folie inom den offentliga rättens

område, hade staden Ivarlstad icke åtagit sig några motsvarande

förpliktelser samt att privilegier af dylik beskaffenhet hade ansetts

kunna upphäfvas utan samtycke af den privilegierade och utan vederlag

till denne.

Med hänsyn till nuvarande förhallanden finner jag byg’gnads- och

underhållsskyldigheten af ifrågavarande inom staden Karlstad belägna

bro öfver Klarälfvens östra gren böra helt och hållet öfverflyttas på

staden. Härför fordras emellertid, att det staden Karlstad genom hertig

Carls ofvanberörda bref den 15 mars 1584 i förevarande afseende meddelade

privilegium varder upphäfdt. Några formella hinder synas icke

ligga i vägen härför, i hvilket hänseende jag tillåter mig åberopa hvad

justitiekanslersämbetet därutinnan anfört samt tillika erinra om det år

1905 fattade beslutet i fråga om underhållet af Långebro.»

Då ifrågavarande staden Karlstad medgifna privilegium står i strid

ined nu gällande grunder för väghållningsbesvärets utgörande samt

billigheten synes kräfva, att de menigheter, som betungas af privilegiet,

blifva därifrån befriade, får utskottet, i öfverensstämmelse med hvad

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

1905 års Riksdag i ett likartadt ärende angående underhållet af den

s. k. Långebron öfver Helgeån vid Kristianstad beslutat, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BIKUNG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:148 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppkörande af ett staden Karlstad beviljadt privilegium i fråga om skyldigheten att s. 32 i texten