Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående anslag till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut m. m.

1909-04-30 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:136, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående anslag till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 130.

1

N:o 136.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 april 1909 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen

angående anslag till nybyggnad för serafimerlasarettets

röntgeninstitut m. m.

(2 U. A.)

I en den 11 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 133) har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden samma dag föreslagit Riksdagen att, dels till uppförande

vid serafimerlasarettet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

af departementschefen i omförmälda statsrådsprotokoll förordade, af arkitekten

Ludvig Peterson utarbetade ritnings- och kostnadsförslag af en

byggnad för lasarettets röntgeninstitut och en ny operationsafdelning

äfvensom till bidrag för täckande af kostnaderna för byggnadens inredning

och utrustning, dels till anskaffande af erforderliga apparater för lasarettets

röntgeninstitut, dels ock till uppförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i samma statsrådsprotokoll jämväl berörda, af ingenjören

William Andersson upprättade ritningar med tillhörande kostnadsförslag

af ett nytt tvätthus för lasarettet med fullständig inredning och utrustning,

bevilja ett anslag af 250,000 kronor och däraf på extra stat för år

1910 anvisa ett belopp af 125,000 kronor.

Bih. till Rilesd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afcl. 89 Eäft. (S:is 130, 137.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

Departementschefens anförande till berörda statsrådsprotokoll är af

följande lydelse:

AnJatnm ,T-\ »Vid anmälan af de extra ordinarie anslagsbehofven under riksstatens

byggnad för- åttonde hufvudtitel för ar 1910 anförde jag, pa sätt statsrådsprotokollet

r1“r?fver ecklesiastikärenden för den 1*2 januari 1909, punkt 148, utvisar, att

geninstitut jao hoppats redan da kunna inför Eders Kungl. Maj:t anmäla uppkommen

“• m- fråga om anslag till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut m. m.,

kvars framläggande för 1909 års Puksdag vore af betydelse, men att, enär

samtliga yttranden i ärendet ej inkommit, ärendet då ej kunde företagas

till afgörande. I enlighet med min tillika gjorda hemställan togs emellertid

vid statsverkspropositionens uppgörande i beräkning det belopp, som,

i den män i ämnet gjord framställning syntes kunna vinna afseende, skulle

för ändamålet erfordras under år 1910, eller 125,000 kronor.

Då. ärendet nu föreligger i det skick, att detsamma torde kunna företagas

till afgörande, anhåller jag att ånyo inför Eders Kungl. Maj:t få

anmäla denna fråga.

Framställningen i ämnet gjordes af direktionen för serafimerlasarettet,

i underdånig skrifvelse den 15 oktober 1908, däri till en början anfördes,

att då direktionen efter sorgfälligt öfvervägande ansett sig nödsakad att

anyo hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet göra framställning om beredande

af medel för vissa nybyggnader vid lasarettet, hade det skett i liflig

öfvertygelse om, att de önskemål, direktionen frambure, för den medicinska

undervisningen vore af den vikt, att de ej längre läte sig undanskjutas.

Det måste dock tillika framhållas, att genom realiserandet af dessa önskemål

alla berättigade anspråk på lasarettet i dess dubbla egenskap af sjukvårds-

och praktisk undervisningsanstalt icke kunde anses tillfredsställda.

Tvärtom vore det uppenbart, att lasarettet för att rätt kunna fylla sin uppgift

måste inom en ej alltför aflägsen framtid vinna ytterligare utveckling.

Utrymme inom det af lasarettet disponerade område torde knappast kunna

påräknas för vidare byggnadsföretag. Därest efter hand erforderliga byggnadsplats

kunde åt lasarettet anvisas å annan närbelägen tomt, koinme

de nu ifrågasatta byggnaderna naturligtvis fortfarande att kunna användas

för sina respektive ändamål. Äfven mera genomgripande förändringar

kunde emellertid tänkas blifva af omständigheterna påkallade, förändringar,

som skulle medföra, att sjukhusverksamheten i dess helhet eller till större

del förlädes till annan plats än den nuvarande sjukhustomten. Genomförandet

af en sådan byggnadsplan måste dock under alla förhållanden —

ej minst med hänsyn till sambandet mellan lasarettet och karolinska institutet

taga en afsevärd tid. Att i afvaktan härå låta anstå med nu på
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

tänkta byggnadsföretag kunde enligt direktionens uppfattning ej försvaras,

då de brister och ofullkomligheter, hvilkas af hjälpande åsyftades, vore af

den art, att deras fortvara måste anses medföra synnerligen allvarliga

olägenheter för undervisningen och den vetenskapliga verksamheten såväl

som för sjukvården. Direktionen hade i maj 1907 från karolinska institutets

lärarkollegium erhållit en skrifvelse med anhållan, att direktionen ville

taga under öfvervägande, huruvida möjlighet förefunnes till inrättande vid

serafimerlasarettet af en oto-, rhino-, laryngologisk klinik med omkring 20 sängar.

Denna framställning om inrättandet af en öron-, näs- och halsklinik hade

i själfva verket för direktionen blifvit impulsen till att samtidigt söka afhjälpa

en del länge kända brister och behof inom lasarettet, hvilka efter

hand vuxit därhän, att deras fortbestånd numera hotade att i flera viktiga

hänseenden rubba sjukvårdsarbetets normala gång och utveckling. Under

sysslandet med dessa uppgifter hade det framstått allt klarare för direktionen,

i hvilket nära samband de stode till hvarandra och huru ensidigt det

vore för deras lyckliga lösning, att denna skedde samtidigt och snarast

möjligt,

Direktionen redogör därefter för de önskemål, som snarast borde förverkligas.

Dessa äro anskaffande af nya lokaler för röntgeninstitutet, inrättande

af en ny operationsafdelning och anordnande af en tidsenlig tvättinrättning

för lasarettet. Direktionen upplyser, att något större utrymme

för röntgenlaboratoriet hittills icke kunnat upplåtas utan efter hand hade för

nu brukliga former af ljusbehandling och för de viktiga radioskopiska undersökningarna

provisoriskt upplåtits dels inom det kliniska laboratoriet å

den medicinska afdelningen en del af ett rum, dels i närheten af operationsafdelningen

inom den kirurgiska kliniken eu sjuksal jämte ett litet

bredvid liggande mörkrum. Kunde sistnämnda lokal jämte ännu en nu

tillgänglig lika stor sal tagas i anspråk för den kirurgiska klinikens kvinnoafdelning,

skulle de kirurgiska klinikerna kunna erhålla hvardera eu förstärkning

på 10 sängar. I utbyte kunde de till en öronklinik afstå en

afdelning, som nu användes till infekterade sjuka och vore försedd med

en nyinredd mindre operationssal — redan nu använd för öronoperationer —

jämte förråds- och personalrum. Denna afdelning hyste viss.erligen nu ej

mera än 16 patienter, men genom några smärre ändringar kunde här utrymme

beredas för 18—20 patienter, eller det af lärarkollegiet önskade

antalet. Genom denna anordning skulle emellertid lasarettets sängantal

ökas från nuvarande 400 till 420.

Direktionen föreslår, att utrymme för röntgeninstitutet och den nya

operationsafdelningen måtte beredas genom uppförande af en ny byggnad

å lasarettets tomt intill Handtverkargatan, hvilken byggnad genom korn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande 2f:o 136,

dorer skalle vara förbunden med den kirurgiska klinikbyggnaden. I denna

nybyggnad skulle röntgeninstitutet inrymmas i den nedre och den nya

operationsafdelningen i den öfre våningen. Direktionen föreslår byggnadens

uppförande i enlighet med vid den underdåniga skrifvelsen fogade,

af arkitekten Ludvig Peterson upprättade ritningar. Enligt jämväl bifogadt,

af Peterson uppgjordt kostnadsförslag skulle byggnaden med värme-, gas-,

vatten- och afloppsledningar, steriliseringsapparatsanläggning för operationsafdelningen

samt elektriska ledningar med armatur för belysningen

betinga en kostnad af 140,000 kronor. Dessutom erfordras enligt direktionens

uppgift 13,800 kronor såsom bidrag till anskaffande af erforderlig

inredning och utrustning af byggnaden. Slutligen beräknas åtgå ett belopp

af 10,000 kronor för anskaffande af erforderliga apparater för röntgeninstitutet.

Direktionen upplyser emellertid att till dess förfogande för anordnande

af ett röntgeninstitut finnas särskildt donerade medel till belopp

af 41,000 kronor. Utom dessa medel skulle alltså erfordras 122,800 kronor.

För tvättinrättningen föreslår direktionen uppförande enligt den underdåniga

skrifvelsen bifogade af ingenjören W illiam Andersson upprättade

ritningar af en ny byggnad, belägen å tomtens baksida och genom täckt

korridor sammanbunden med den likaledes täckta korridor, som förenar

den medicinska och de kirurgiska klinikernas byggnader. Enligt jämväl

bifogadt kostnadsförslag skulle byggnaden för tvättinrättningen med fullständig

utrustning betinga ett pris af 127,200 kronor, däraf beräknas för

själfva byggnaden 80,000 kronor, för den elektriska belysningen 2,200

kronor och för den maskinella inredningen jämte alla rörledningar äfvensom

för oförutsedda utgifter, ritningar och kontrollantskap 45,000 kronor.

För beredande af tillgång till sålunda erforderliga sammanlagdt 250,000

kronor hemställer direktionen om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

i ämnet.

För vinnande af större öfverskådlighet anhåller jag nu att särskildt

för hvart och ett af de tre hufvudändamål, som i direktionens skrifvelse

afses, få meddela innehållet af den utredning som lämnats.

I fråga om röntgeninstitutet torde jag få erinra, att Riksdagen år 1899,

med anledning af nådig proposition, för anskaffande till användning vid

klinikerna å serafimerlasarettet af en fullständig s. k. röntgenapparat jämte

apparater för fotografering på extra stat beviljade ett "belopp af 3,000

kronor. Sedermera har Riksdagen, med bifall till därom gjorda nådiga

framställningar, för hvartdera af åren 1908 och 1909 på extra stat anvisat

dels till arfvode åt en föreståndare för röntgeninstitutet å seraf!merlasa
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136. 5

rettet 3,000 kronor dels ock till aflöning åt erforderligt biträde åt föreståndaren

och till underhåll af röntgeninstrumentariet 2,000 kronor, tillhopa

5,000 kronor. 1 1909 års statsverksproposition har Eders kung!.

Maj:t under åttonde hufvudtiteln, punkten 9(3, gjort framställning om

enahanda anslag för år 1910. _ . ,

Direktionen för serafimerlasarettet har i sm omförmälda skrivelse i

fråga om röntgeninstitutet åberopat en af dess föreståndare, medicine

doktorn Gösta Forssell till direktionen den 12 oktober 1908 aflat en skrifvelse

i ämnet. Denna skrifvelse är af följande lydelse.^

»Röntgenvetenskapen är ännu knappt mer än tolf ar gammal. Under

dessa år har dock röntgenologien utvecklats med en exempellös hastighet,

vunnit en utbredning och erhållit ett erkännande, som väl aldrig förut i

historien på så kort tid kommit en ny medicinsk vetenskapsgren till del.

Öfver hela världen hafva läkare och ingenjörer rastlöst samarbetat till

rönt^enolomens förkofran. Om man nu kastar en blick ut öfver denna

vetenskaps arbetsfält, då måste man ock häpna öfver dess mångsidighet

och beundra fulländningen i dess arbetsmetoder.

Röntgenundersökningarna omfatta ej längre endast brott a benstommen

och i kroppen inträngda främmande kroppar. Genom röntgenograferiimen

kan man i de ~ flesta fall uppsöka och i detalj granska de olika

sjukliga förändringarna inom ben och ledgångar, beninflammationer, tuberkulösa

benförändringar, svulster och deformiteter inom bensystemet. m öken

betydelse röntgenundersökningen i dessa fall skall äga för kirurgen, det

Ilo-irer i öppen dag. Den lämnar ofta en inblick i den lefvande organismen,

nästan lika klar, som om det sjuka organet med dissikerkmfven

blottlagts för ögat. .

Men äfven utanför benkirurgien har röntgenologien erofrat vida. tält.

Inom njurkirurgien är den många gånger eu oumbärlig hjälp Röntgenoloeen

kan i de flesta fall upplysa om njurarnas läge, storlek och form.

om de innehålla stenbildningar eller tuberkulösa och andra förkalkning^!-.

Stenbildnino-ar och förkalkningar inom bäckenets organ kan röntgenbilden

likaså afslöja. Undersökning af magsäcken oah tarmkanalen har såväl för

kirurgien som för den invärtes medicinen genom röntgenologiens arbete

vunnit i säkerhet. Den skolade röntgenspecialisten kan med största noggrannhet,

bättre än med någon annan undersökningsmetod, genom röntgenoskopering

bestämma magsäckens läge, storlek, form och rörlighet.

För undersökningen af hjärta och lungor har röntgenologien tätt en

mycket stor betydelse. Hjärtats storlek kan icke med någon annan undersökningsmetod

så exakt och objektivt bestämmas. Utbredningen af tuberkulösa

förändringar i lungorna och i körtlarna omkring luftrören kan vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

en skicklig röntgenundersökning med noggrannhet iakttagas likasom många

andra åt bröstorganens sjukdomar. 6

För den anatomiska forskningen har röntgenologien äfven en synnerhgen

stor betydelse genom att den gjort det möjligt att på ett helt annat

satt an tomt studera den lefvande människans anatomi, såsom bröst- och

bukorganens läge och rörelser.

Röntgendiagnostiken är dock endast en del — ehuru den viktigaste

af runtgenologien. Röntgenbehandlingen har för alla tider förvärfvat

sig en framskjuten plats bland de fysikaliska behandlingsmetoderna och

torde otvifvelaktigt vara den mest mångsidiga af de elektroterapeutiska

och phototerapeutiska metoderna. Det skulle föra för långt att här irmå

pa en redogörelse för de olika områdena för röntgenbehandlingen. Jaovill

endast påminna om, hurusom röntgenljuset är det suveräna medlet

mot en hel grupp af hårsjukdomar, nämligen hårsvamparne, att många

angvanga ekzem, som trotsat all annan behandling, ofta snabbt kunna

bringas till läkning med röntgenbehandling, att hudkräfta så godt som

alltid kan lakas med denna behandling, att äfven enstaka fall af diupa

svulster for tillfället vika för röntgenljuset, ehuru röntgenbehandlingen

ör dessa svulster visat sig vida mindre verksam än man hoppats, °att

hudtuberkulos och tuberkulösa sår mycket kraftigt bekämpas med rönt
genljuset

och tuberkulösa körtlar ofta därmed kunna bringas att förminskas

eller försvinna.

Kontgenologiens kraftiga utveckling har till stor del betingats af instrumentariets

förbättring och specialisering. Lika primitiva som de första

arens rontgenanläggnmgar voro, lika ofullkomliga voro plåtarna då, från

var nuvarande synpunkt sedt. Men läkarna såväl som de konstruerande

ingenjörerna lärde sig snart betydelsen och värdet af att tillo-odooöra sioröntgenteknikens

alla resurser för att alltmer fullkomna röntgenbilderna''!

och det praktiska värdet af röntgenundersökningarnas fullkomnino- är så

stort, att de stegrade omkostnaderna icke kunnat afskräcka. Röntcmndiao-iiostiken

star eller faller med tekniken. På så sätt har den enkla röntgenlampan

blifvit fullkomnad med en hel arsenal af hjälpinstrument. De''små

rontgenrummen hafva vid de större sjukhusen vuxit ut till hela afdelningar.

. barn tidigt med röntgenstrålarnas utvidgade användning och ökade''dntensitet

genom förbättrade instrumentarier hafva också de faror, som dessa

stralars användande medföra, blifvit allt mera märkbara och framkallat

skyddsanordningar, hvilka utgöra en viktig del af utrustningen för ett

röntgeninstitut.

Genom fysiologiska experiment och klinisk erfarenhet känna vi de

verkningar röntgenstrålarna utöfva på lefvande väfnad. Bäst äro dess verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

ningar på människans hud kända. Vi veta att små mängder röntgenljus,

t. ex. den ljusmängd, som nu behöfs för att utföra en röntgenundersökning,

icke framkalla några som helst iakttagbara förändringar i huden eller

underliggande väfnad. Men vid ökade strålmängder uppstår först eu öfvergående

rodnad och håraffall, vid större doser inflammation i huden och

blåsbildning, vid ännu större blifver verkan fullständig förstöring af huden

med sårbildning. Man har vidare funnit, att vissa sjukliga bildningar,

såsom kräftceller i huden och tuberkulösa infiltrat i eller under huden

äro känsligare än huden själ!, samt att graden af de förändringar, som

genom röntgenlj uset åstadkommas, är direkt beroende på den absorberade

mängden strålar. På dessa iakttagelser grundar sig röntgenbehandlingen.

Man afser att gifva en ljusmängd, som är tillräckligt stor att förstöra den

sjuka väfnaden utan att skadligt förändra den friska. Detta är röntgenbehandlingens

ledande princip. Det fordras erfarenhet och teknisk skicklighet

för att kunna genomföra densamma och röntgenbehandlingen fordrar

en grundligt skolad specialist. Men med iakttagande af nu tillgängliga

mätningsmetoder och under användande af skyddsåtgärder kan nu en specialist

utföra såväl fotografering som röntgenbehandling utan skada för

patienten. Läkaren och personalen är det däremot synnerligen svårt att

skydda. I alla land, där röntgenologien mera intensivt bedrifvits, träffar

man mer eller mindre svårt skadade röntgenologer och några hafva, fått

offra sitt lif genom de skador de ådragit sig. Hur är då detta möjligt,

att patienterna kunna skyddas, men läkarna taga skada? Detta beror på

röntgenljusets egendomliga egenskap att hafva en cumulativ verkan, d. v. s.

att, i likhet med flera läkemedel, många små mängder gifna på olika tid

utan större afbrott verka som om en stor mängd (tillnärmelsevis summan

af de små mängderna) skulle gifvits på en gång. Genom att omgifva

röntgenröret med för röntgenljuset svårgenomtränglig skyddsbetäckning

kan man åstadkomma att, utom å det behandlade området, endast ytterst

minimala mängder röntgenljus träffa patienten, hvilka icke under den relativt

korta tid behandlingen sammanlagdt varar (20 min. till några timmar) på

något sätt kunna skada. Läkare och personal däremot, som dagen igenom

vistats i röntgenlaboratoriet, kunna icke undgå, att—visserligen ytterst små

mängder röntgenljus oupphörligen träffa dem. Röntgenstrålarna genomtränga

nämligen, som sagdt, ehuru i mycket ringa mängd, alla de skyddsmedel,

med hvilka man hittills omgifvit röntgenröret. Dessutom alstra de,

hvarhelst de träffa, ett nytt slag af strålning,- s. k. sekundärt röntgenljus,

som delvis har röntgenstrålarnas egenskaper, sa att man kan anse hela

röntgenrummet genoinkorsadt af svaga röntgenstrålar. För att så mycket

som möjligt är skydda patienter och personal, är det därför en oafvislig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlutande N:o 136.

plikt att iakttaga alla de skyddsåtgärder, som kunna anses verksamma och

praktiskt utförbara.

Dessa åtgärder bestå däri att:

1) röntgenröret utom motsvarande det område som skall belysas, oingifves

med någon form af fodral eller skärm åt för röntgenljuset ogenomträngligt

ämne,

2) personalen, då den måste mer utsätta sig för ljuset, förser sig

med skyddsrustning,

3) inom röntgenrummet inredes skyddsrum med blytäckta väggar,

bakom Indika personalen kan vistas under det att röntgenröret öfvervakas.

Utom de anordningar af lokalen, som betingas af röntgeninstrumentariets

uppställning och användning samt skyddsanordningarnas utförande,

måste man vid uppförandet af ett röntgenlaboratorium särskildt beakta

nödvändigheten af en god ventilation samt att lokalen är så fuktfri som

möjligt och att golfven i laboratorierna beläggas med för elektricitet oledande

ämnen. En särdeles god ventilation är nödvändig, därför att luften

i röntgenrummet fort förändras. Genom »stilla utstrålning» från de ledningar,

som föra den högspända strömmen (40,000 k 100,000 volt) till

röntgenröret, bildas ozon och kväfveoxid och genom de gnistor, som bildas

vid reglering af rören och mätning af strömspänningen (genom gnistmätare)

uppstår kväfveoxid, som i luften uppoxideras till salpetersyrlighet. Dessa

gaser gorå i längden luften ohälsosam och äro oangenäma att inandas.

i1 ukt i röntgenrummen måste på det allra omsorgsfullaste undvikas,

därför att vid fuktig luft urladdningarna från den högspända strömledningen

äro mycket starkare och vid oförsiktighet kunna för personalen

medföra allvarsam risk genom öfverslag af gnistor.

Isolering af golfven är af vikt för att vid handhafvande af såväl den

lågspända som den högspända strömmen minska risken för urladdningar

till kroppen.

Röntgenarbetet vid serafimerlasarettet utföres nu hufvudsakligen i en

hösten 1904 till röntgenlaboratorium inredd sjuksal invid operationssalen

på kirurgiska kliniken. Detta laboratorium, som, då ännu röntgenarbetet

hade ett mindre omfång, väl motsvarade sitt ändamål, är nu alldeles uppfylldt

af röntgenapparater och tjänstgör såväl till mottagningsrum som

väntrum, till behandlings- och fotograferingsrum, förvaringsrum för plåtarkivet

och expeditionsrum. Röntgenarbetet måste utföras samtidigt med

expeditions- och arkivarbetet, hvilket gör ett fullt effektivt skydd af personalen

omöjligt. De i detta laboratorium befintliga apparaterna äro i

allmänhet af utmärkt beskaffenhet, men för flera ändamål skulle ytterligare

apparater behöfva anskaffas, hvilket på grund af utrymmesskäl är en omöj
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

9

lighet. Så t. ex. skulle det vara af största vikt, dels för att spara

tid, dels för att ej i förtid slita ut deri befintliga induktionsapparaten att

anskaffa minst ännu en dylik. Om två _ eller flera patienter samtidigt

kunna behandlas, vinnes nämligen mycket tid för såväl personal som läkare.

Invid professor Henschens laboratorium inrättades år 1903 på den medicinska

kliniken ett litet röntgenlaboratorium, hvilket nu användes hufvudsakligen

för fotografering af poliklinikernas patienter och för behandling

af patienter från medicinska kliniken. Utrymmet är trångt, rummet är

mycket mörkt och induktionsapparaten numera föråldrad. Ett mörkrum

är inbyggdt i laboratoriet.

Röntgenundersökningarnas och röntgenbehandlingens alltjämt ökade

användning vid serafimerlasarettet belyses väl af den statistik, som jag

anhåller att härmed få meddela:

Röntgenundersökningar:

1903 .................

1904 .................

1905 ................

1906 ................

1907 ................

(1908 till Vid).

1908 beräkn.

Kir. laboratoriet inrättadt

hösten 1904

... 510

.... 778

.... 1,653

.....(1,425)

år 1,900

för helt

Med. laboratoriet

inrättadt 1903

Summa

146

146

...... 600

600

..... 396

906

...... 769

1,547

...... 464

2,117

...... (818)

(2,243)

...... 1,090

2,990.

Från år 1905, då båda röntgenlaboratorierna första året voro i tjänst,

och till 1907 hafva således röntgenundersökningarna vid serafimerlasarettet

mer än fördubblats och till i år (omkring 3,000 undersökningar) mer än

tredubblats. Sedan 1903 ha de mer än 20-dubblats.

Röntgenbehandlingar :

Kir. laboratoriet

Med. laboratoriet;

före 1906 finnes ej

löpande behandl.-

Summa

1905.......................

................... 696

journal

696

1906.......................

..................... 1,133

163

1,296

1907.......................

............. 2,488

193

2,681

1908 (till Vid).....

........................ (1,827)

(838)

(2,665)

1908 beräknadt för helt år...... 2,436

- 1,117

3,553.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 89 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

Från 190o till 1907 har sålunda det årliga antalet röntgenbehandlingar

mer än tredubblats och är i år fem gånger större än för tre år

sedan.

På grund af de befintliga lokalernas nuvarande otillräcklighet och på

grund af svårigheten att i dem ordna ett fullt verksamt skydd för personalen

synes det mig vara synnerligen angeläget, att röntgenarbetet snarast

möjligen förlägges till en för ändamålet inredd byggnad med tillräckligt

utrymme.

Vid röntgenologiska studieresor år 1907 och år 1908 i Tyskland, Österrike

och. Frankrike har jag besökt och noga studerat ett stort antal röntgeninstitut.

De iakttagelser jag därunder gjort och de erfarenheter jag under

arbetet vid serafimerlasarettet samlat har jag sökt att lägga till gruud för

planläggningen af serafimerlasarettets föreslagna nybyggnad. Mitt förslag,

att, redan vid rummens anordning, konsekvent genomföra skydd för läkare

och öfrig personal, har jag emellertid icke framlagt efter utländskt mönster,

utan på grund af den säkra öfvertygelsen, att man i detta hänseende ute

lika väl som hemma hittills icke redan vid byggnadens planläggning haft

öppen blick för detta kraf. De talrika mer eller mindre förstörda röntgenmän,

man öfverallt träffar på, utgöra emellertid ett kraftigt bevis

därpå, att allt skydd, som är möjligt, konsekvent bör genomföras.

Det framlagda förslaget söker att till ringast möjliga kostnad tillfredsställa

fordringarna på en fullt modern röntgeninstitution. Därvid har

planen naturligtvis måst utföras med hänsyn till befintliga utrymmes- och

terrängförhållanden samt till sammanbyggandet med den föresla<ma onerationsafdelningen.

° ^

Fn röntgeninstitution med det omfattande arbete, som vid serafimerlasarettet

är nödvändigt, måste ovillkorligen, för att arbetet skall kunna

ledas och öfvervakas som sig bör, hafva arbetslokalerna förlagda i samband

med hvarandra. Då de lokala förhållandena ej tillåta, att röntgeninstitutet

lägges vid förbindelsegången mellan de båda hufvudklinikerna och

det ej heller på grund åt klimatet är utförbart att, såsom ofta utomlands

sker, förlägga röntgeninstitutet centralt inom lasarettsområdet utan täckta

förbindelser med klinikerna, så är det från röntgenarbetets synpunkt, äfven

frånsedt fördelen att nu förena byggandet af den nya operationssalen med

röntgeninstitutets uppförande, förmånligast att förbinda röntgeninstitutet

direkt med den kirurgiska kliniken och hafva en sluten, ehuru mera långväga

förbindelse med den medicinska kliniken. De kirurgiska fallen äro

nämligen vida oftare än de medicinska af den natur, att de med svårighet tåla

transport. Dessutom är det kirurgiska röntgenmaterialet större än det

medicinska.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

11

Det är emellertid värdefullt att för de fall på den medicinska kliniken,

hvilkas tillstånd icke tillåter att de föras utom dess område, inom

denna klinik äga ett mindre röntgenlaboratorium. För dessa fall torde

tillsvidare, såsom hittills, det nu inom den medicinska kliniken befintliga

lilla röntgenlaboratoriet kunna användas, tills dess lasarettet kan finna tillfälle

att inom den medicinska klinikens område anordna ett mera tidsenligt

utrustadt röntgenrum.

Enligt den föreslagna planen för det nya röntgeninstitutet skall det

rent röntgentekniska arbetet utföras i två större laboratorier, ett i norra

och ett i södra delen af nybyggnaden, af hvilka det ena laboratoriet hufvudsakligen

skall tjänstgöra för undersökningar, det andra för behandlingar.

Mellan dessa båda laboratorier ha tvenne medelstora rum anbragts, af

hvilka det ena skall tjänstgöra såsom lokal för plåtarkivet och för studium

af röntgenplåtarna, det andra såsom expeditions- och mottagningsrum. I

samband med de båda röntgenrummen finnas rymliga skyddsrum, som

skola vara fullständigt skilda från dessa genom blyklädda väggar, försedda

med stora fönster af blyglas, genom hvilka röntgenrummet kan öfverblickas.

Från hvart och ett af skyddsrummen, som hafva egen ventilation och belysning,

leda dörrar såväl till röntgenrummet som till de mellan de båda

röntgenrummen belägna arkiv- och expeditionsrummen.

Grupperingen af rummen har alltså utförts så, att från arkiv- och

mottagningsrummen, där allt det arbete utföres, där icke röntgenljuset

användes, finnes direkt tillträde till röntgenlaboratoriernas skyddsrum.

Läkaren, som utför en stor del af sitt arbete i arkivrummet vid granskning

af plåtar och i mottagningsrummet, kan alltså, utan att behöfva utsätta

sig för röntgenljuset, när han önskar från skyddsrummen kontrollera

arbetet i röntgenrummen. Sköterskepersonalen, som i skyddsrummen öfvervakar

patienterna, sedan röntgenröret af läkaren inställts, har genom skyddsrummets

läge invid arkivet läkaren nära till hands.

Utanför mörkrummet, som gjorts ganska rymligt, då ej sällan många

personer där samlas, och med dubbel vask, har anbragts ett särskildt, litet

rum för förstärkning af plåtarna, hvilket på samma gång tjänar såsom

»ljus-sluss» för att läkaren under pågående framkallning skall kunna inträda

i mörkrummet utan att släppa in ljus.

Hallen och korridoren hafva erhållit ett sådant utrymme, att de

kunna användas såsom väntrum för de sängliggande patienterna. Ett litet

vaktrum har inrättats för att gifva en liten tillflyktsort åt sköterskorna

och på samma gång brukas såsom kök vid tillredande af profmåltiderna

vid magundersökningarna. Ett diskrum och, i anslutning därtill, bekväm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

lighetsinrättningar för patienter och personal hafva placerats invid förbindningskorridoren

till kirurgiska kliniken.

Med tanke därpå, att de allt mer specialiserade instrumenten för olika

röntgenundersökningar kräfva mycket utrymme och i förhoppning att inom

seratimerlasarettet småningom i samband med röntgeninstitutet kunna införa

äfven andra former af elektroterapi och ljusbehandling, som på inånga

ställen utomlands med fördel användas, men ännu icke vid vårt sjukhus

blifvit införda, har, utom de båda röntgenlaboratorierna, ett tredje större

rum upptagits i planen, hvilket äfven erhållit en sådan belysning, att det

kan fördelaktigt användas till fotograferingsrum. Genom ingång från norra

sidan är institutet tillgängligt för de patienter, som komma från poliklinikerna,

och de af medicinska klinikens patienter, som vistas uppe och

kunna passera öfver gården. Genom förbindelsen med kirurgiska klinikens

undre våning är institutet tillgängligt för hela kirurgiska klinikens patienter

och, via den korridor, som förbinder de båda klinikerna, äfven för

den medicinska klinikens klientel. Genom ingången på södra sidan finnes

tillträde för de från staden kommande patienterna, som passera portvakten

vid lasarettets västra ingång.

De apparater som nu finnas i den kirurgiska klinikens röntgenlaboratorium,

hvilka till större delen af en för institutet varmt intresserad

privatperson blifvit skänkta till detsamma, det öfriga genom lasarettets

medel anskaffats, skulle naturligtvis utgöra en del af det nya institutets

utrustning; men för att blifva till full nytta måste en nybyggnad för

röntgenafdelningen förses med en ganska riklig ny materiel.

En apparat för snabbfotografering, framförallt för undersökning af

bukorganens och hjärtats sjukdomar.

En apparat, särskildt afsedd för behandling för att skona de dyrare

och ömtåligare för röntgenundersökning afsedda apparaterna.

Ett bord för genomlysning af svaga patienter, för hvilka genomlysning

i stående ställning ofta är alltför ansträngande.

En serie mätningsinstrument för att exakt bestämma den använda

sekundärströmmen och röntgenljusets intensitet.

Anordningar för röntgenfotografering på längre afstånd, framför allt

för att exakt bestämma storleken af hjärta och magsäck.

Ett nytt undersökningsbord.

Kompressionsbländare af olika form och storlek för undersökning af

olika kroppsdelar.

Anordningar för att med gas reglera röntgenstrålarnas genomträngningsformaga.

Takledningar och växlingsapparat för sekundärström.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

13

En framkallningsapparat för röntgenplåtar, hvilken sparar mycket arbete.

Instrument för framställande och studium af stereoskopiska röntgenbilder,

hvilka för studiet af benbrott åro af mycken vikt.

Kostnaderna för denna nyanskaffning af instrument belöper sig till

omkring 10,000 kronor.

Förslaget till nybyggnad för serafimerlasarettets röntgeninstitut har

framkommit på grund af tvingande skäl: det trånga utrymmet och nödvändigheten

af ökadt skydd åt personalen. Men vid nybyggnadens planläggande

har jag ansett riktigt att föreslå lokaler, som icke blott rymma

det nuvarande instrumentariet, utan lämna plats för den röntgenutredning,

som kräfves af ett modernt röntgeninstitut vid Sveriges förnämsta kliniska

sjukhus.

Ett röntgeninstitut vid serafimerlasarettet bör kunna erbjuda alla de

tekniska resurserna för en röntgenundersökning; det svnes mig ock böra vara

så rustadt, att det kan utgöra ett utbildningscentrum för landets läkare

och bidraga till den medicinska röntgenologiens utveckling.»

I anslutning till doktor Forssells yttrande påpekar direktionen, att

enligt de uppgjorda ritningarna röntgeninstitutets lokaler skulle stå

i öppen förbindelse med den kirurgiska klinikbyggnaden. Patienter

skulle alltså, eventuellt i säng och med tillhjälp af hissarna, från alla

delar af sjukhuset kunna transporteras till röntgeninstitutet utan att

passera fria luften. För vissa fall af invärtes sjukdomar hade det

ansetts, att transporten af patienterna skulle blifva för lång, och skulle

därför det utrymme inom sjukhusets kliniska laboratorium, hvilket hittills

användts för röntgenundersökningar, bibehållas för sitt gamla ändamål.

Den nya så kallade fulgurationsbehandlingen mot kräfta, hvarmed nu försök

allmänt gjordes, kräfde för sitt utförande en lokal, belägen så nära

som möjligt intill operationssal. Behandlingen inleddes nämligen med bortskärande

af det sjuka partiet och det öppna såret bestrålades omedelbart därefter

med gnistor från högfrekvent och högspänd ström. Man hade därför

i ett rum inom den nya operationsafdelningen ämnat uppställa den för

fulgurationen erforderliga apparelj en. Röntgenafdelningen vore i öfrigt

af sedd att i begränsad utsträckning kunna betjäna äfven utom sjukhuset

boende patienter, genom hvilkas vårdafgifter de dryga drift- och underhållskostnaderna

kunde för sjukhuset väsentligen nedbringas.

Beträffande den nya operationsafdelningen har lasarettsdirektionen anfört

följande.

Den nuvarande kirurgiska operationsafdelningen, som vore gemensam

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

för båda de kirurgiska klinikerna, hade efter hand visat sig alldeles för

trång för den ständigt växande verksamheten. Följande siffror talade i

detta hänseende ett tydligt språk. De här afsedda operationerna vore alla

utförda på å sjukhuset intagna patienter.

År.

Antal operationer.

År.

Antal operationer.

1895...........

................. 923

1902..........

................1,007

1896...........

................1,219

1903...........

.................1,342

1897...........

...............1,209

1904...........

.................1,532

1898...........

................1,392

1905...........

.................1,563

1899...........

................1,187

1906...........

.................1,612

1900 ...........

1901 ...........

................1,306

................1,079

1907...........

.................1,693

Det vore dock nödvändigt, för att rätt bedöma denna arbetsöknings

hela innebörd, att taga hänsyn också till den kvalitativa ändring i den

operativa verksamheten, som under dessa år, här liksom annorstädes, inträdt.

Antalet stora och tidsödande operationer hade alltjämt ökats och de smärre

hade i allt större utsträckning hänvisats till polikliniken och ambulant

efterskötsel. För att nämna blott ett belysande exempel kunde framhållas,

att blindtarmsoperationen vid tiden för denna operationsafdelnings inrättande

varit ytterst sällsynt. Nu gjordes där årligen öfver 150 sådana

operationer.

Hvad som särskildt försvårade arbetet vore att utrymmet och anordningen

ej medgåfve ett samtidigt utförande af två större operationer. Det

funnes visserligen två operationssalar, men den större af dessa vore tillika

afsedd till föreläsningssal. Under pågående klinik kunde operation ej ske

i den närliggande mindre salen utan att undervisningen i den större stördes,

och det mellanliggande tvättrummet vore dessutom för litet att rymma

personalen för två större operationer under de långvariga förberedelserna.

De båda afdelningarna hade därför måst fördela tiden sinsemellan i den

mån detta vore förenligt med en verksamhet, så oberäknelig till tid och

omfång, som den operativa vid en kirurgisk klinik på 140 sängar, där

svåra olyckshändelser och akuta sjukdomsfall, kräfvande ofördröjlig operation,

infördes så godt som hvarje dag och alla tider på dygnet. Följden

af denna fördelning åter hade blifvit, att sköterskepersonalen, som vore

gemensam för båda afdelningarna, tidvis på ett allt mera olidligt sätt öfveransträngdes.

Det vore ingalunda ovanligt, att arbetet här fortginge oafbrutet

från klockan 8 förmiddagen till klockan 6 å 7 eftermiddagen och

att sköterskorna då efter en kort middagsrast åter trädde i verksamhet till

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

15

klockan 10 a 12 på kvällen, för att sedan efter kort sömn åter väckas eu

eller flera gånger på natten. Direktionen hade visserligen genom att öka

sjukvårdspersonalens antal sökt lätta deras arbetsbörda, men arbetets intensitet

och bristen på bostäder hade dock beredt oöfverstigliga hinder för

tillräckligt verksamma åtgärder.

Det vore emellertid ej blott i detta hänseende, som arbetsförhållandena

blifvit allt mera outhärdliga. Äfven för läkarpersonalen förlängdes och

förskötes oupphörligt operationsarbetet genom oförutsedda hinder och väntan,

och detta återverkade till oregelmässighet och brådska i det öfriga

arbetet inom klinikerna, såsom sjukronderna, laboratoriearbetet, journalskrifningen

m. m. En stor olägenhet af detta forcerade och oregelbundna

sjukvårdsarbete vore ock, att de unga skickliga läkare, som vunnit anställning

vid klinikerna såsom underläkare, ofta endast med offrande af nattimmarna

kunde idka bokliga studier eller syssla med vetenskapliga undersökningar,

så viktiga för deras egen utbildning och för hela klinikens uppgift

och blomstring.

För att råda bot för alla dessa allvarliga olägenheter af en alltför

trång operationsafdning, gemensam för båda de kirurgiska klinikerna, hade

direktionen ej ansett någon mindre åtgärd tillfyllestgörande än inrättandet

af ännu en väl ordnad operationsafdelning, så att båda klinikernas arbete

kunde samtidigt fortgå utan att de hindrade hvarandra. Storleken af en

sådan utvidgning hade man dock, på sätt framginge af arkitekten Petersons

ritningar, sökt inskränka genom att ställa de båda lokalerna i möjligast

nära samband med hvarandra. Så kunde den befintliga steriliseringsoch

förrådslokalen blifva för båda afdelningarna gemensam. Likaså behöfde

den nya afdelningan ej innehålla någon föreläsningssal, om nämligen arbetet

ordnades så, att alltid den lärare, som hade föreläsningsskyldighet, arbetade

inom den äldre operationsafdelningen.

En gifven förutsättning för att arbetet skulle kunna på detta sätt

bedrifvas inom två lokaler i stället för en blefve naturligtvis, att operationspersonalen

något ökades. Inom tillbygget måste alltså beredas en del

bostäder för läkare, sköterskor och undersköterskor. Detta oeftergifliga

önskemål kunde vinnas genom anordning af några rum i vindsvåningen.

Rörande slutligen tvättinrättningen, som enligt lämnad uppgift för

närvarande är inrymd i nedre våningen af det norr om den kirurgiska

klinikbyggnaden belägna s. k. ekonomihuset, innehållande i öfrigt ångpannerum,

badlokaler m. m., har lasarettsdirektionen anfört, att ett absolut

hinder för hvarje ökning af sjukhusets patient- och personalantal mötte i

det bristfälliga skick, hvari sjukhusets tvättanstalt befunne sig. Från bör
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

jan alltför trångt tilltagen, hade denna afdelning under ständigt växande

kraf nu råkat i ett sådant skick, att den endast tack vare sin förträffliga

föreståndarinnas outtröttliga energi och själfuppoffring kunnat nöjaktigt fylla

sin uppgift. Dess föråldrade inredning, bristfälliga och numera otidsenliga

maskiner samt dess mörka, fuktiga och instängda läge hade gjort arbetet

därinom allt tyngre. Det hade på senare tid varit ytterligt svårt att skaffa

och kvarhålla duglig tvättpersonal. För att om möjligt undanröja det hinder,

som sålunda stode i vägen för den genom inrättande vid lasarettet af en öron-,

näs- och halsklinik ifrågaställa ökningen af patientantalet, hade direktionen

hösten 1907 gjort framställning till Stockholms stads hälsovårdsnämnd om

och på hvilka villkor serafimerlasarettet skulle kunna få åtminstone en del

af sin tvätt verkstäld inom en för stadens alla sjukhus gemensam tvättinrättning,

som enligt förljudande då varit under förberedelse. Förhoppningen

om att på denna väg få frågan ordnad hade dock snart fallit med

strandandet af hela planen om den stora tvättinrättningen. En beräkning

af kostnaderna för sjukhustvättens hela eller partiella utförande å en allmän

tvättinrättning hade blifvit alldeles afskräckande genom sin dyrhet,

hvarjämte en kort tids erfarenhet om en dylik anordning tillfyllest visat,

huru illa tvättkläderna där medfores genom starka blekningsmedel etc.

Direktionen måste alltså i en grundlig reparation och tillbyggnad, eventuellt

nybyggnad af sjukhusets egen tvättafdelning se en oundgänglig förutsättning

för en ökning af sängantalet. Direktionen hade då uppdragit åt

sakkunnig person, ingenjör Andersson, att uppgöra förslag till utvidgning

af lasarettetts tvättinrättning. Sedan emellertid Andersson i ett vid direktionens

skrifvelse fogadt »förslag till maskintvättinrättning för serafimerlasarettet»

förklarat den befintliga tvättinrättningens lokaler vara »olämpliga

för nuvarande krafven och ej kunna på något tillfredsställande sätt utvidgas

för de ökade behofven», återstode enligt direktionens uppfattning ingen

annan utväg än att låta uppföra en nybyggnad för tvättanläggningen. Denna

måste af lätt insedda skäl ligga möjligast nära till maskinhuset, det vill

säga på bakgården mellan den medicinska klinikens byggnad och Klara

sjö. Bakgårdens utrymme blefve visserligen därigenom starkt taget i

anspråk, men den nya byggnaden finge dock mot söder och öster ett

vida friare läge och rikligare ljus och lufttillträde än den gamla. Man

hade ock sörjt för dagerns tillträde genom stora fönsteröppningar. En stor

olägenhet med byggnadens nödtvungna läge på denna del af tomten vore

onekligen den dåliga grunden, som kräfde pålning i stor utsträckning.

Grundläggningskostnaderna ensamma hade därför också sprungit upp till

i rundt tal 22,000 kronor. Man ägde dock med det omsorgsfulla arbete,

som här vore afsedt, trygghet mot ett upprepande af det, som understun
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

17

dom hiindt i deri nuvarande tvättinrättningen, eller att mälarvattnet vid

liu-t vattenstånd stigit upp till liera centimeters höjd i arbetslokalerna.

Genom uppförandet af en ny byggnad kunde det blifva möjligt att ordna

de skilda rummen och bestämma deras storlek fullt planmässigt etter ar

betets fordringar. De ytterligt primitiva sorterings- och förrådsrummen

hade, enligt hvad Anderssons förslag tillhörande ritningar utvisade, ersatts

af välbelä°na och väl inredda lokaler. Äfven utlämningen åt de rena kläderna

kunde ske på ett tillfredsställande sätt och genom tvättinrättningens

bekväma kommunikation med sammanbindningsgången mellan sjukhusets

skilda af delningar vore väl sörj dt för transport af kläderna med rullvagnai

till och från alla delar af sjukhuset utan behof af bärning såsom nu Den

maskinella inredningen vore vald med iakttagande åt hvad senare tids erfarenhet

visat vara godt och ändamålsenligt. _ Endast de fullgoda, maskinerna

från den gamla tvättinrättningen skulle öfverflyttas, restenjörsäljas där

så ske kunde. "Den nya tvättanläggningen vore beräknad för 750 kilogram

tvätt per dag, motsvarande behotvet för minst 700 personer. För närvarande

uppoinge dagstvätten till mellan 450 och 500 kilo eller behotvet

för 500 personer. Den lokal inom det gamla ekonomihuset, som genom

tvättafdelningens flyttning bletve ledig, skulle kunna lämpligen användas

dels till arbetslokaler för tapetserare och målare, dels till förråd.

Öfver direktionens framställning i berörda tre hänseenden har kanslern

för rikets universitet, efter hörande af lärarkollegiet vid karolinska medikokirurgiska

institutet, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande. _

Lärarkollegiet här d sitt yttrande åberopat innehållet af eu i afskrift

bifogad, af kollegiet den 8 oktober 1908 till kanslern aflåten skrifvelse,

däri° anfördes, hurusom kollegiet med anledning af en från oto-rhinolarynwologiska

sällskapet i Stockholm inkommen framställning hos lasarettsdirektionen

i maj 1907 gjort den af direktionen omförmäla anhållan

om anordnande vid serafimerlasarettet af eu oto-rhino-laryngologisk klinik

med omkring 20 sängar. Med anledning häraf hade kollegiet från direktionen

erhållit meddelande om den direktionens underdåniga framställning,

hvarför jag nyss redogjort och som atsåge, bland annat, att för en dylik

klinik skulle erhållas dels inom de lokaler, som nu disponerades åt den

kirur<nska klinikens så kallade infektionsafdelning plats för 10 manliga

och 8—10 kvinnliga patienter jämte erforderliga ruin för personal och

förråd samt operations-, steriliserings- och mörkrum dels ock i vindsvåningen

till det nya operations- och röntgenbygget ruin för en underläkare!

Såsom af direktionen framhållits skulle den på nämnda sätt vunna

Bih till. Riked, Prut. 1300. i Sam!. 1 Afd. SO ljuft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 13G.

n3a sjukafdelningen tillfredsställa endast mycket blygsamma fordringar,

men då behofvet af en förstärkning af undervisningen inom de ifrågavarande,

för läkarutbildningen viktiga och i rask utveckling stadda vetenskapsgrenarna

vore i hög grad trängande och upprättandet af en särskild

klinik för dessa vetenskapsgrenar härutinnan vore af synnerlig stor betydelse,

ansåge sig kollegiet böra hos kanslern hemställa, att kanslern

måtte hos Eders Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten af att en klinik

för öron-, näs- och svalgsjukdomar måtte så snart som möjligt varda inrättad

vid serafimerlasarettet.

Vid lärarkollegiets yttrande hafva vidare fogats omförmälda sällskaps

berörda framställning till kollegiet samt yttranden, som med anledning af

denna framställning afgifvits till kollegiet af professor J. Berg, e. o. professorn

J. Åkerman och läraren i otiatri, rhinologi och laryn°Dskopi

E. Stangenberg. 1

Ö o

Oto-rhino-laryngologiska sällskapets framställning, som är dagtecknad

i mars 1907, utmynnar i förslag, att kollegiet i anslutning till det då hos

Eders Kungl. Maj:t hvilande förslaget till ordnande af undervisning och

tjänstgöring vid de medicinska klinikerna i Stockholm måtte vidtaga sldana

åtgärder, att undervisningen i oto-rhino-laryngologi måtte kunna ordnas

på ett ur vissa i framställningen angifva synpunkter tillfredsställande sätt.

Berg, Åkerman och Stangenberg uttala sig bland annat för att kollegiet

måtte hos. serafimerlasarettets direktion göra framställning därom att

yn klinikafdelning för nu ifrågavarande disciplin måtte inrättas vid lasarettet.

Åkerman och Stangenberg anföra därvid, hurusom det kanske endast

behof de påpekas, att en sjukhusafdelning vore nödvändig för att fullt

utnyttja de möjligheter till undervisning, som rymdes inom ett praktiskt

medicinskt ämne. De lokala och ekonomiska svårigheter, med hvilka serafimerlasarettet

haft och delvis ännu hade att kämpa, hade hittills icke medgifvit

anordnandet af en särskild sj ukhusafdelning därstädes för ifråo-avaran.

de

ter tillhörande detta fack intagits å serafimerlasarettets kirurgiska afdelningar,

där de vårdats af läraren i oto-rhino-laryngologi. Ehuru detta

endast varit möjligt vid trängande behof och då det mycket hårdt anlitade

utrymmet möjliggjort sådant, torde det såsom nödfallsåtgärd ha varit till

någon hjälp för sjukvård men mindre för undervisningen. Likväl vore

det uppenbart att ingendera parten, hvarken de sjuka, lasarettet, kirurgerna

eller otiatrikern i längden kunde vara tillfredställd med dylika tillfälliga

och. provisoriska. anstalter. Af allt detta syntes följa, att det för

den framtida undervisningen i meranämnda specialgren vore af stor betydelse,

om den förutom tillgång till en poliklinik jämväl kunde disponera

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 130.

19

öfver en sjukhusafdelning. Rörande storleken åt en sådan, kostnader för

densamma o. s. v. torde det vara för tidigt att orda; endast sa mycket

torde behöfva antydas som att den kraf de 16 — 20 sängplatser. Då polikliniken

funnes på seralimerlasarettet vore det ur alla synpunkter fördelaktigast

om sjukafdelningen kunde beredas plats därsammastades. Att

söka erhålla en afdelning på något annat sjukhus för att där meddela

undervisning i otriatri, rhinologi och laryngologi syntes mindre tilltalande,

men torde likväl böra tagas i öfvervägande af kollegiet. Att förhyra

en särskild lokal för ändamålet blefve både dyrt och dåligt, hvarför

sådant endast såsom eu sista möjlighet borde beaktas.

Universitetskanslern har i sitt utlåtande, dagtecknadt den 12 november

1908, framhållit angelägenheten däraf, att en klinik för öron-, näs- och

svalgsjukdomar måtte varda så snart som möjligt inrättad vid serafimerlasarettet,

och har kanslern på grund af hvad lärarkollegiet anfört i sin skrifvelse

den 8 oktober 1908 tillstyrkt bifall till lasarettsdirektionens framställning.

På grund af nådig remiss afgå! öfverintendentsämbetet underdånigt

utlåtande i ärendet den 1 december 1908 och anförde därvid följande.

Emot detaljanordningen vid den nya flygelbyggnaden utefter Handtverkargatan

torde icke vara något annat att erinra, än att man skulle

kunna väsentligt förbättra belysningen i den alltför mörka midtkorridoren

i bottenvåningen genom att förflytta gårdsingången till sammanbindningsgången

mellan den gamla byggnaden och den nu föreslagna tillbyggnaden

samt i ändan på korridoren insätta ett fönster i stället för porten.

Hvad vidare anginge kostnadsberäkningarna för sagda byggnad så

vore däremot icke något att invända, lika litet som mot detalj anordningen

och kostnadsberäkningarna beträffande den nya tvättinrättningen.

Däremot kunde ämbetet icke lämna utan anmärkning det sätt, på

hvilket båda de ifrågavarande nybyggnaderna blifvit placerade i förhållande

till redan befintliga byggnader vid lasarettet.

Vidkommande då först byggnaden för röntgeninstitutet och den nya

operationsafdelningen skulle densamma, förlagd så som nu föreslagits,

komma att på ett särdeles iögonfallande sätt störa den monumentala

karaktär, som’ den gamla kirurgiska hufvudbyggnaden nu företedde, samt

mellan sig och denna hufvudbyggnad bilda en trång gård, föga solbelyst,

då den vore öppen allenast mot norr. Enligt ämbetets mening borde

denna byggnadsfråga kunna lösas fullt tillfredsställande äfven med hänsyn

till de estetiska kraf, som den gamla förnäma hufvudbyggnaden torde få

anses kräfva.

Jämväl i fråga om den nya tvättinrättningen funne ämbetet sig —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 13G.

under framhållande af de synnerligen olämpliga gårdsprång, som bildades

genom byggnadens placering enligt det framlagda förslaget — böra hemställa,

att de behöfliga tvättlokalerna måtte, äfven med uppoffrande, om

så skulle blifva följden, af den icke alldeles nödvändiga täckta sammanbindningsgången,

förläggas på ett mera hygieniskt riktigt, sätt.

Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört infordrades

underdånigt utlåtande af lasarettsdirektionen. Detta utlåtande, dagtecknadt

den 16 december 1908, innehåller följande.

Direktionen ville till en början framhålla, hurusom vid uppgörande af

framlagda förslag och ritningar det framför allt varit direktionen angeläget,

ej mindre att de ifrågasatta byggnaderna med däri inrymda lokaler blefve

förlagda på det för arbetet inom lasarettet ändamålsenligaste sätt, än

äfven att byggnadernas inredning, särskildt i afseende å rummens belägenhet,

blefve så praktiskt ordnad som möjligt. Af förstnämnda skäl

hade den till röntgeninstitut och utvidgning af operationsafdelningen afsedda

byggnad ej — såsom måhända bäst skulle öfverensstämt med de

estetiska krafven — kunnat tänkas förlagd fristående från öfriga byggnader.

Det läge i sakens natur, att ett samband mellan de särskilda

operationsafdelningarna måste anses önskvärd! och genom en sådan anordning

kunde äfven, såsom i detta fall förutsatts, vissa lokaler blifva gemensamma

för de båda afdelningarna. Nödvändigheten af en lätt förbindelse

mellan operationsafdelningarna och röntgeninstitutet hade redan

förut blifvit af direktionen framhållen.

För att om möjligt, med bibehållande af sambandet mellan nybyggnaden

och den kirurgiska hufvudbyggnaden, rätta af öfverintendentsämbetet

anmärkta brister hade direktionen anmodat arkitekten Peterson att söka

å nämnda ritningar vidtaga de ändringar i den af öfverintendentsämbetet

angifna riktning, som med hänsyn till de lokala förhållandena läte sig gorå.

Med anledning häraf hade arkitekten Peterson föreslagit de ändringar i de

o t o o

ursprungliga ritningarna, som runnes angifna å samma ritningar påsatt

kalkérlärft. Enligt detta förslag, hvilket icke komme att inverka på den

för byggnadens uppförande beräknade kostnad, skulle byggnaden kunna

förläggas med sin längdaxel parallell med Handtverkargatan, utan att den

gamla porten mot nämnda gata behöfde rifvas. Endast den västra sidobyggnaden

måste borttagas, hvaremot pumphuset på östra sidan om porten

kunde kvarstå. Genom en sådan förläggning af byggnaden blefve densamma

— från lasarettets gård sedt — mindre skymmande för den kirurgiska

klinikbyggnaden. Berörda förändring i byggnadens förläggning komme

emellertid att medföra, att röntgenrummen, som i det ursprungliga för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ISti
-

21

slaget

varit förlagda mot öster, norr och söder, enligt det nya alternativet

skulle förläggas mot söder, öster ocli väster; att sammanbindningsgången

mellan kirurgiska klinikbyggnaden och den nya byggnaden maste flyttas

längre åt norr, hvarigenom ett sköterskerum kornme att minskas till hälften

i såväl bottenvåningen som i våningen en trappa upp; att ett sköterskerum

i hvarje våning af nybyggnaden försvunne, hvaremot ett mindre

sådant i klinikbyggnadens båda våningar erhölles i stället; att rummen för

personalen i våningen en trappa upp i den nya byggnaden blefve mindre;

samt att tillträdet till desamma ej kunde beredas direkt från trappan utan

öfver byggnadens hufvudkorridor.

Beträffande det sålunda framlagda ändringsförslaget ville direktionen

för egen del anföra, att — äfven om därigenom de af öfverintendentsämbetet

åberopade estetiska krafven på den nya byggnadens belägenhet i

förhållande till den kirurgiska klinikbyggnaden blefve i någon mån bättre

tillgodosedda — direktionen likväl af skäl, bland andra, att storleken af

de för personalen afsedda rum genom det nya förslaget komme att leduceras,

hölle före, att, från praktisk synpunkt sedt, det nya förslaget icke

innebure någon förbättring. Frågan om byggnadens förläggande i ena

eller andra läget torde emellertid, om det äskade anslaget beviljades, därefter

kunna blifva föremål för närmare undersökning.

Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet anfört rörande föiläggningen

af den nya byggnaden för lasarettets tvättinrättning ville direktionen

anföra, att‘direktionen, efter samråd med arkitekten Peterson, icke

såcre sig i stånd att föreslå någon ändring i denna byggnads läge. Grunden

å “den “ del af lasarettets tomt, där byggnaden skulle uppföras, vore nämligen

sådan, att ett förskjutande af byggnaden längre mot borr — den

enda möjligheten att få den af öfverintendentsämbetet anmärkta bristen

af hjälpt — skulle medföra ännu högre grundläggningskostnader än de beräknade,

hvarjämte genom uppoffring af sammanbindningsgången kommunikationen

mellan byggnaden och öfriga

svåras. I öfrig! och för att åtminstone

af den framställda anmärkningen ville direktionen påpeka, att sammanbindningsgången

mellan den medicinska och den kirurgiska huf\ udbygg

naden, “hvilken gång komme att åt söder begränsa de gårdsprång, som

genom nybyggnaden skulle uppstå, icke hade mer än en vånings höjd och

tak med låg resning.

~ --------O O” O

institutioner skulle afsevärdt lörnågon

mån förringa betydelsen

Härefter hördes medicinalstyrelsen, som i underdånigt utlåtande den

15 januari 1909 anförde, hurusom på grund däraf att serafimerlasarettets

byggnader vore förlagda inom stadens mera centrala område på en järn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

förelsevis liten och delvis för bebyggande olämplig tomt, svårigheter måste

förr eller senare uppstå att erhålla utrymme för alla de lokaler, hvilka

ovillkorligen erfordrades vid en så stor och omfattande sjukvårdsanstalt.

Det torde också knappast vara möjligt att å den nuvarande sjukhustomten

Unna lediga byggnadsplats^'' för de nu föreslagna nybyggnaderna, som fullt

motsvarade på samma gång hygienens och estetikens kraf. Af de alternativa

förslagen till placering af byggnaden för röntgeninstitut och operationsaidelning

syntes det dock medicinalstyrelsen som om det senast utarbetade,

å kalkérlärft angifna ur flera synpunkter vore att föredraga framför det

ursprungliga förslaget. Den af öfverintendentsämbetet klandrade trånga

gården mellan nybyggnaden och gamla sjukhuset blefve enligt detta förslag

väsentligt minskad på längden, och den delvis skumma midtelkorridoren

i det äldre förslaget hade i det nya undvikits. Å andra sidan

syntes icke de af direktionen framställda anmärkningarna mot detta senare

förslag vara af den betydelse, att de borde stå hindrande i vägen för den

ifrågasätta ändringen. Beträffande läget för den nya tvättinrättningen

måste detsamma tvifvelsutan betecknas såsom rätt olämpligt ur sjukhushygicnens

synpunkt, då afståndet mellan nybyggnaden och de förutvarande

byggnaderna endast utgjorde 3 respektive 6 meter och, såsom öfverintendentsämbetet

anmärkt, en del gårdsprång härigenom bildades, som, om

möjligt, borde undvikas. Huruvida detta utan alltför stora kostnader skulle

kunna åstadkommas genom byggnadens förskjutande mot norr, vore medicinalstyrelsen

ej i tillfälle att bedöma, då någon beräkning rörande den

ökade grundläggningskostnaden i detta fall icke bifogats, men sedd enbart

ur hygieniskt synpunkt vore dock en dylik ändring otvifvelaktigt att förorda.

Slutligen anbefalldes öfverintendentsämbetet genom nådig remiss att

ånyo afgifva underdånigt utlåtande i ärendet. I detta utlåtande, dagtecknadt

den 16 februari 1909, har ämbetet anfört följande.

Med den planform, som enligt det omarbetade förslaget vore afsedd

att förlänas åt nybyggnaden för röntgeninstitutet in. in., hade vunnits dels

att byggnaden komme att i afsevärdt mindre grad skymma lasarettets

kirurgiska hufvudbyggnad, dels att gårdsprånget mellan nämnda båda

byggnader i betydande mån förkortats, dels ock att belysningen af nybyggnadens

korridorer väsentligt förbättrats. Då genom de vidtagna förändringarna

de af ämbetet i förevarande afseende anmärkta brister beträffande

nu ifrågavarande byggnad i hufvudsak aflägsnats och då ämbetet, lika

med medicinalstyrelsen, ansåge de af lasarettets direktion påpekade smärre

olägenneter, som skulle hafva uppkommit genom de skedda ändringarna,

vara af ringa betydelse, funne ämbetet sig för sin del böra tillstyrka god
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ISO.

23

kännande af de sist upprättade ritningarna till nu omhandlade byggnad,

dock att blifvande fasadritningar och skärningar torde böra, före arbetets

verkställande, blifva föremål för nådigt bedömande samt att, då den ena

paviljongen, tillhörande den gamla portalen vid lasarettet åt Handtverkargatan,

måste vid följandet af det senaste ritningsförslaget rifvas, densammas

yttermur mot nyssnämnda gata borde för att så mycket som möjligt af

den för sin tid karaktäristiska portbyggnaden måtte bevaras, få kvarstå

såsom ingående i staketet kring lasarettstomten.

Hvad därefter vidkomme tvätthusbyggnaden och de mot densamma af

ämbetet, förnämligast af hygieniska skäl, framställda erinringar, så måste

ämbetet fortfarande vidhålla — och däri hade ämbetet fått stöd af medicinalstyrelsen

— att dess föreslagna läge icke borde godkännas, hvadan

ämbetet såge sig nödsakadt att, alltjämt företrädesvis ur hygienisk synpunkt,

för sin del påyrka, att byggnaden, oaktadt den något ökade kostnaden

— som emellertid icke vore af vederbörande till siffran uppgifven

— blefve förflyttad längre mot norr antingen — på sätt å ett vederbörande

situationsplan vidfästadt tilläggsblad närmare utvisades — med bibehållande

af sin nuvarande planform — a, b, c och d — eller hellre med sin längdaxel

i norr och söder såsom figuren e, f, g och h angåfve. Härvid syntes

vara att beakta, att de på grund af den utaf ämbetet påyrkade förflyttningen

höjda omkostnaderna för ökad längd af grundpålar, flyttning af nu

befintlig afloppsledning med samlingsbrunn, sammanbindningsgångens förlängning

m. m. torde få anses kunna till fullo uppvägas af den minskning

i kostnader, som det af ämbetet förordade förslaget till röntgeninstitut

in. in. medförde, då, jämlikt detta förslag, sagda byggnad blefve till sin

volym väsentligt mindre än ursprungligen afsetts.

Lasarettsdirektionen, som satts i tillfälle taga del af medicinalstyrelsens

yttrande och öfverintendentsämbetets senast afgifna utlåtande, har i en

underdånig skrifvelse den 1 mars 1909 bemött de anmärkningar, som

framställts mot den framlagda planen för den nya tvättinrättningen.

Direktionen anför därvid följande.

Direktionen kunde visserligen icke förneka, att de gårdsprång, som

vid bifall till direktionens förslag komme ätt uppstå mellan den nya byggnaden

för tvättinrättningen samt de medicinska och kirurgiska klinikbyggnaderna,

från hygienisk synpunkt icke vore tillfredsställande. Vid förslagets

upprättande hade direktionen emellertid sökt tillse, att dörj. nya byggnaden

i möjligast minsta mån skulle inskränka på förutvarande lägenheters behof

af ljus och luft, på samma gång enahanda förmån skulle i så stor utsträckning

som möjligt tillförsäkras den nya byggnaden. Till följd af tomtens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Siats utskottets Utlåtande dl: o ISO.

belägenhet och bristande utrymme hade detta ej kunnat ske utan svårighet.

De kringliggande byggnader, som direktionen därvid haft att tillgodose,

vore dels den medicinska och den kirurgiska kliniken dels ock den gamla

ekonomibyggnaden. Hvad anginge de förra, vore förhållandet sådant, att

placerandet af den nya tvättinrättningen på det ena eller andra sättet ej

nämnvärdt inverkade på något enda sjukrum. Beträffande däremot den

gamla ekonomibyggnaden, torde det vara alldeles klart, att med hvarje

flyttning mot norr af den nya byggnaden ljus och luft i motsvarande utsträckning

beröfvades ekonomibyggnadens mot öster vettande sida. Detta

syntes direktionen ej kunna vara likgiltigt, då de i denna byggnads bottenvåning

belägna, nu för tvätten använda utrymmen vore afsedda att efter

den nya byggnadens uppförande upplåtas till arbetslokaler. Tänkte man

så på ljus- och lufttillträde till den nya byggnaden, kunde det visserligen

icke förnekas, att belysningen af dess på nedre botten belägna, mot söder

liggande rum blefve sämre, ju närmare byggnaden förlädes till den nu

befintliga sammanbindningsgången, men det vore _ att märka, att dessa rum

vore afsedda till förrådsrum för linne och således ej i behof af starkare

belysning. För byggnadens belysning i öfrigt syntes åter det af direktionen

föreslagna läget vara bättre än det af ämbetet förordade. Ju närmare

byggnaden lades till ljusporten mellan de båda klinikbyggnaderna, desto

mera södersol erhölle den nämligen för sina arbetslokaler eu trappa upp

och ju längre den kom från tomtens norra gräns, desto mindre skymmande

blefve den brandmur, som å den angränsande Bolinderska tomten reste

sig till ungefär samma höjd som den nya byggnaden skulle erhålla. Förlädes

denna byggnad med sin längdaxel i norr och söder, förlorades den

breda fasaden mot bästa ljuskällan och ena långsidan finge, i stället för

eljest en kortsida, vidkännas olägenheten af ekonomibyggnadens närhet.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, syntes det direktionen uppenbart,

att de hygieniska fördelarna af meranämnda gårdsprångs utvidgning genom

byggnadens flyttning mot norr mer än uppvägdes af de påpekade hygieniska

olägenheter, som däraf skulle blifva en följd.

Direktionen ville därjämte framhålla, att, i händelse den nya byggnadens

längdaxel förlädes i norr och söder, utrymmet mellan den norra

gafveln och de vid norra tomtgränsen nu befintliga, till vedbod och verkstäder

använda byggnader skulle komma att förminskas till stort men vid

transporten af erforderliga förråd till ekonomibyggnaden.

Slutligen tilläte sig direktionen upprepa hvad direktionen redan förut

framhållit, nämligen att, enligt öfverintendentsämbetets förslag till byggnadens

placering, grundläggningskostnaden komme att väsentligt öfverstiga

den af direktionen beräknade. Direktionen säffe sig visserliffen icke i stånd

O O ö

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

25

att i berörda hänseende uppgifva någon bestämd siffra, men hölle dock,

med stöd af arkitekten Petersons uppgift, före, att sagda kostnad, inberäknadt

kostnaden för sammanbindningsgångens förlängning, komme att

ökas med i rundt tal 10,000 kronor.

Att, såsom öfverintendentsämbetet förmält sig anse, denna kostnad

skulle kunna uppvägas genom den minskning i kostnaden, som det åt

ämbetet förordade förslaget till förläggning af röntgeninstitutet skulle

medföra, vågade direktionen betvifla. Äfven om sistnämnda byggnad därigenom

skulle erhålla en mindre kubikmassa än direktionen i sitt ursprungliga

förslag afsett, borde nämligen tagas i betraktande, att enligt det senare

uppgjorda förslaget jämväl denna byggnads grundläggningskostnad blefve

dyrare än enligt det första, beroende därpå, att djupet till fast berg vore

större å den vid den gamla porten belägna östra sidan af lasarettets tomt.

Därtill komme kostnaden för portvaktsstugans rifning och däraf föranledda

arbeten.

På grund af hvad direktionen sålunda anfört ville direktionen i underdånighet

hemställa, att direktionens förslag i fråga om tvättinrättningens

förläggning måtte oförändradt vinna nådigt bifall.

Af hvad i detta ärende förekommit synes mig uppenbart, att behofvet Departement,- af rymligare och ändamålsenligare lokaler för röntgeninstitutet vid seraf!- yttrande.

merlasarettet och af en ny operationsafdelning därstädes är så trängande

att dess tillgodoseende icke kan uppskjutas utan skada för undervisningen

och sjukvården vid lasarettet.

Beträffande särskildt röntgeninstitutet vill jag framhålla den erfarenhet,

som vunnits därom att tjänstgöring å en dylik anstalt är, utan att nödiga

skyddsanordningar förefinnas, för läkaren och sjukhuspersonalen af ytterst

hälsofarlig art. Det synes mig vara en bjudande plikt att tillse det personalen

vid institutet, så vidt möjligt är, icke genom sin tjänstgöring utsättes

för risk att taga obotlig skada. I institutets nuvarande provisoriska

lokaler hafva naturligtvis skyddsanordningar endast till en viss grad

kunnat vidtagas, och då nu behofvet af ökadt utrymme starkt gör sig

gällande, synes mig angeläget att tillgång beredes till helt nya lokaler,

där alla moderna uppfinningar på skyddsteknikens område kunna vinna

tillämpning.

Tanken att uppföra en ny byggnad, inrymmande röntgeninstitutet och

den nya operationsafdelningen, anser jag lyckligt funnen. Ett tungt vägande

skäl för en dylik anordning synes mig ligga däri, att genom densamma

möjlighet beredes att inom den nuvarande kirurgiska klinikbyggnaden in
Bih.

till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

rätta en klinik för öron-, näs- och svalgsjukdomar, hvilket af specialister

på området med styrka framhållits såsom synnerligen trängande.

_ Jag torde få erinra, att 1901 års Riksdag i anledning af nådig proposition

för upprättande vid karolinska mediko-kirurgiska institutet af

undervisning i otiatri, rhinologi och laryngoskopi på ordinarie stat beviljade

ett anslag af 3,000 kronor. Beträflande detta anslags användning samt

anordningen af undervisningen i nämnda ämnen anhåller jag få hänvisa

till den redogörelse härutinnan, som lämnats i det vid 1908 års statsverksproposition

fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 13 januari 1908, punkten 16. I 1908 års statsverksproposition

äskade nämligen Eders Kungl. Maj:t ökning af anslaget för uppehållande

af ifrågavarande undervisning. 1908 års Riksdag höjde ock anslaget med

900 kronor, så att det nu utgör 3,900 kronor. Det synes mig uppenbart,

att inrättandet af en klinik för här ifrågavarande sjukdomar, om ock till

den ringa omfattning som. nu ifrågasatts, är af allra största betydelse för

att undervisningen i otiatri, rhinologi och laryngoskopi skall blifva fruktbringande

och kunna motsvara den vetenskapliga forskningens raska framsteg

på detta område.

Förslaget att uppföra byggnaden för röntgeninstitutet och den nya

operationsafdelningen å södra delen af lasarettets tomt, i enlighet med de

af arkitekten Peterson för byggnaden i fråga sist upprättade °ritningarna,

hvilka förordats både af medicinalstyrelsen och öfverintendentsänTbetet^

synes mig ändamålsenligast. Blifvande fasadritningar och skärningar böra,*

på sätt ämbetet framställt, före arbetets verkställande blifva föremål för

Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Rätt till mindre jämkningar i förslaget

som ej inverka på kostnaderna, torde ock böra medgifvas. Hvarken det

uppgjorda kostnadsförslaget för själfva byggnaden, slutande å ett belopp

åt 140,000 kronor, eller det äskade bidraget till dess inredning och utrustning,

13,800 kronor, synes mig lämna rum för anmärkning.0

Mot det af röntgeninstitutets föreståndare uppgifna belopp, 10,000

kronor, som skulle erfordras för inköp af nya apparater för institutet,'' har

jag heller ingen invändning att göra.

Ett .nödvändigt villkor, för de af mig nu ifrågasatta utvidgningarna

vid serafimerlasarettet är, att lasarettets tvättinrättning anordnas på ett

tidsenligt sätt. Då detta icke kan åstadkommas med de nuvarande lokalerna,

synes intet annat återstå än att uppföra ett nytt tvätthus och detta

så mycket hellre som tvättinrättningens nuvarande utrymme behöfves för

andra ändamål. Enligt den i ärendet förebragta utredning finnes ej annan

möjlighet än att, trots det begränsade utrymmet, förlägga det nya tvätthuset

på gården bakom sammanbindningsgången mellan de kirurgiska och

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

27

medicinska klinikbyggnaderna. Angående byggnadens läge och planform

råda, såsom framgår af hvad jag förut anfört, olika meningar mellan

lasarettsdirektionen och öfverintendentsämbetet, hvilken sistnämnda myndighet

jämväl vunnit understöd af medicinalstyrelsen. Utom det att

byggnadens förläggande på sätt ämbetet föreslagit skulle enligt direktionens

uppgift fördyra byggnadskostnaden med ungefär 10,000 kronor,

har jag vid besök på stället och med stöd af de skäl, som af direktionen

framhållits i dess underdåniga skrifvelse den 1 mars 1909, funnit mig

öfvertygad därom att tvätthuset, för tillgodoseende i möjligaste mån af

såväl dess eget som kringliggande byggnaders behof af dagsljus, bör förläggas

på sätt direktionen föreslagit. Mot de utarbetade ritningarna och

de angående husets uppförande samt inredning och utrustning framlagda

kostnadsförslag, slutande å tillhopa 127,200 kronor, finner jag lika litet som

öfverintendentsämbetet skäl till anmärkning. Jag tvekar därför ej att förorda

tvätthusets uppförande enligt den af direktionen framlagda plan.

Rätt till mindre jämkningar i planen, som ej inverka på kostnaden, torde

äfven vid detta byggnadsförslag böra medgifvas.

Genomförandet af de ifrågavarande förslagen sådana de af mig förordats

kräfver en kostnad af tillhopa 291,000 kronor. Då enligt direktionens

uppgift för ändamålet finnas disponibla 41,000 kronor, som donerats

till anordnande af ett röntgeninstitut, återstår ett belopp af 250,000 kronor,

som torde böra äskas af Riksdagen. Beloppet synes mig emellertid kunna

utan olägenhet fördelas på två år.»

Af den i ärendet förebragta utredningen finner utskottet behofvet af

de föreslagna nybyggnaderna vid serafimerlasarettet för såväl röntgeninstitutet

och en ny operationsafdelning som ock tvättinrättningen till fullo

ådagalagdt. Den förstnämnda af dessa byggnader är beräknad draga en

kostnad af 140,000 kronor, hvartill kommer 13,800 kronor för dess inredning

och utrustning samt 10,000 kronor för inköp af nya apparater

för röntgeninstitutet, och nybyggnaden för tvättinrättningen är upptagen

till 127,200 kronor, hvadan alltså hela det erforderliga anslaget skulle

uppgå till 291,000 kronor. Då emellertid finnas tillgängliga för anordnande

af ett röntgeninstitut donerade medel till belopp af 41,000 kronor,

utgör det äskade anslaget allenast 250,000 kronor. Utskottet, som tagit

de! af de för nybyggnaderna uppgiorda ritningar och kostnadsförslag har

icke funnit något att mot desamma erinra; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må dels till uppförande vid serafimerlasarettet

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af

departementschefen i statsrådsprotokollet öfver eckle
-

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 136.

siastikärenden den 11 mars 1909 förordade, af arkitekten

Ludvig Peterson utarbetade ritnings- och kostnadsförslag

af en byggnad för lasarettets röntgeninstitut och en ny

operationsafdelning äfvensom till bidrag för täckande

af kostnaderna för byggnadens inredning och utrustning,

dels till anskaffande af erforderliga apparater för lasarettets

röntgeninstitut, dels ock till uppförande i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med i samma statsrådsprotokoll

jämväl. berörda, af ingenjören William Andersson

upprättade ritningar med tillhörande kostnadsförslag af

ett nytt tvätthus för lasarettet med fullständig inredning

och utrustning, bevilja ett anslag af 250,000 kronor

och däraf på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp

af 125,000 kronor.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLIG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.