Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, samt tre i ämnet väckta motioner.

1909-04-30 · 74 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 66 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:146, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, samt tre i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

1

N:o 146.

Ank. till Eiksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och

obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar, samt tre i ämnet väckta

motioner.

(I. A.)

I eu till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

remitterad proposition (n:o 41) af den 12 februari 1909 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att från och med den 1 januari 1910 följande grunder för åtgärder

i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att

förvärfva egnahemslägenheter skola lända till efterrättelse, nämligen:

l:o) att såsom egnahemslägenheter må från härnedan omförmälda

egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter som jordbrukslägenheter,

därvid skall iakttagas, att, såvidt fråga är om bostadslägenheter, dessa

i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blifvande köpare för deras

förvärfvande och bebyggande bör kunna erhålla lån från egnahemslånefonden,

att jämväl beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till

möjligheten för blifvande köpare att, i den mån behof däraf må föreBih.

till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. (N:o 146.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

ligga, kunna erhålla egnahemslån, samt att i hvarje fall jordbrukslägenhet

ej må göras större, än att den i uppodladt skick kan brukas utan

nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft;

2:o) att sådana under förvaltning af domänstyrelsen ställda och

för statsverkets räkning utarrenderade jordbruksegendomar, som vid

löpande arrendeperiods utgång enligt Riksdagens beslut må utan Riksdagens

vidare hörande försäljas och hvilka med afseende å föreliggande

omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till

bildande af egnahemslägenheter, må enligt plan, som af Kungl. Maj:t

fastställes, fördelas i lämpliga lotter och, såvidt angår lotter, som äro

hänförliga till egnahemslägenheter, i den ordning nedan sägs, upplåtas;

3:o) att hvad sålunda medgifvits skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden,

som enligt Riksdagens beslut må af Kungl. Maj:t utan Riksdagens vidare

hörande försäljas;

4:o) att förslag till åtgärder i förberörda hänseende må uppgöras,

såvidt fråga är om utarrenderad egendom, vid egendomens uppskattning

till försäljning eller förnyad utarrendering, men eljest i den mån

domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas — förutom

att förenämnda bestämmelser angående storleken å egnahemslägenheter

skola lända till efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda

försäljnings- och arrendevärden för hvarje lägenhet;

5:o) att, därest i afseende å annan jordbruksegendom, än som

under 2:o) afses, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering

finnes lämpligt, att egendomen eller del däraf användes

till bildande af egnahemslägenheter, förslag härtill må, med iakttagande

af de under 4:0) meddelade föreskrifter, upprättas, och frågan därefter,

därest Kungl. Maj:t finner förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna

beaktande, underställas Riksdagens pröfning;

6:o) att hvad under 5:o) sägs skall äga motsvarande tillämpning,

därest till skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste hörande

områden, som icke beröras af medgifvandet under 3:o) härförut, finnas

böra användas till bildande af egnahemslägenheter; dock att i ty fall det

ankommer på domänstyrelsen att i hvarje fall förordna om förslags upprättande

;

7:o) att, där upplåtelse i förenämnda syfte blifvit i föreskrifven

ordning beslutad, lägenhet, som är bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten

åsätta försäljningsvärde;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

3

8:o) ritt. jämväl lägenhet, som är bebyggd med kronan tillhöriga

bus, må hembjudas brukaren, därest antingen denne själf eller ock lian

och medlemmar åt'' lians familj före honom tillsammans innehaft densamma

under en tid af minst fem år och därunder väl häfdat lägenheten;
9:o)

att i fråga om lägenheter, som icke, efter ty under 7:o) och

8:o) sägs, må hembjudas viss person, skall gälla:

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under hand mot köpeskilling,

minst motsvarande det åsätta saluvärdet;

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,

som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och

hederlig vandel samt äger förutsättningar för drifvande af ett mindre

jordbruk;

att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom

af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller mer

än en lägenhet må upplåtas till samma person;

att, där från lämpliga personer flera lika höga anbud inkomma,

auktion mellan anbudsgifvarna må anställas för afgörande af företrädet

emellan dem;

att, om å lägenhet köpeanbud, som finnes antagligt, icke afgifves,

lägenheten skall genom domänstyrelsens försorg utarrenderas på viss

kortare tid för att vid dess slut och efter ny värdering, därest sådan

finnes erforderlig, ånyo utbjudas i förut nämnd ordning; samt

att, sedan en lägenhet på härförut angifvet sätt blifvit till försäljning

utbjuden tre gånger, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att afgöra,

huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas med

stamhemmanet eller å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas

eller om fortsatta försök skola, i den ordning härförut sägs, göras med

dess upplåtande under hand;

10:o) att, därest hembud, hvarom under 7:o) och 8:o) förmäles,

icke antages, det må ankomma på domänstyrelsen att pröfva, huruvida

lägenheten skall utbjudas till försäljning i den ordning, hvarom under

9:o) förmäles, eller på annat sätt disponeras;

ll:o) att ifråga om arrende, hvarom härförut förmäles, skall i

tillämpliga delar gälla hvad i allmänhet är stadgadt angående arrende

af kronans jordbruksdomäner;

12:o) att, därest i något fall upplåtelse under tomträtt finnes höra

äga rum, sådant efter Kungl. Maj:ts bepröfvande må ske, dock att kronan

icke må i något fall utan Riksdagens särskilda medgifvande betun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

gas med skyldighet att vid besittningstidens utgång lösa å området

uppförda byggnader eller andra inrättningar;

13:o) att saluvärdet skall bestämmas med hänsyn därtill, att köpeskillingen

skall betalas kontant vid tillträdet, men att emellertid köpare,

som så önskar, må, där han därom framställer begäran vid anbudets

afgifvande, kunna medgifvas att inbetala köpeskillingen genom afbetalningar

i den ordning, kärnedan under 14:o) förmäles, därvid å oguldet

belopp skall erläggas ränta efter 3,6 för hundra om året;

14:o) att, där köpare finnes böra medgifvas att erlägga köpeskillingen

genom afbetalningar, beträffande dess gäldande skola gälla

följande bestämmelser, nämligen:

a) ifråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondel af köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet

samt återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och eu

stående del;

att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till

fullo gulden, en annuitet af 6 för hundra, hvarvid såsom ränta räknas

3,6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt rum, dock att ifråga om

lägenhet, som vid upplåtelsen är till större delen ouppodlad, amorteringsskyldighetens

inträdande må framflyttas till femtonde året efter året

för tillträdet;

att, intilldess kapitalafbetalningen börjar, endast ränta å det hela

erlägges;

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta

å stående delen, intill dess jämväl denna del till fullo inbetalts;

att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när som helst inbetala

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt att göra de

afbetalningar, han önskar, å stående delen;

att med undantag för de fall, om hvilka här nedan förmäles, den

stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förr än amorteringsdelen

till fullo guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden inom

fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

att, därest lägenheten icke inom aftalad tid bebygges eller densamma

till jord eller byggnader vanvårdas eller å lägenheten befintlig

skog afverkas hårdare, än som erfordras för gårdens behof eller för

uppodling af därtill tjänlig mark, eller föreskrifna rånte- och kapital
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140. 5

afbetalningar icke ordentligt fullgöras, livad al köpeskillingen återstår

oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens sida påfordras, genast

vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenlieten öfvergår till annan än

efterlefvande make eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och

bröstarfvinge, livilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den

nye innehafvaren pröfvas uppfylla här förut angifna villkor för att

kunna antagas såsom köpare i första hand;

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer

från statens sida, lägenhetsinnehafvaren skall äga åtnjuta sex månaders

uppsägningstid; samt

att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar af köpeskillingen

aflämna med inteckningsmedgifvande försedd förbindelse, affattad i

öfverensstämmelse med hvad härförut föreskrifvits;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel

årligen, i afseende hvarå skall iakttagas, att första tiondelen erlägges

vid tillträdet samt att därvid jämväl skall aflämnas förbindelse med

inteckningsmedgifvande å återstående nio tiondelar jämte ränta; och

att hvad härförut i fråga om jordbrukslägenheter stadgats beträffande

förbehåll för staten att i vissa fall påfordra köpeskillingens

omedelbara likviderande skall i tillämpliga delar gälla äfven i fråga

om nu förevarande lägenheter;

15:o) att köpare af obebyggd lägenhet skall vid tillträdet aflämna

förbindelse att inom fem år hafva lägenheten bebyggd med bostad

och, där fråga är om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens skötsel i

öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr, därest så icke sker, att utöfver

den aftalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en

femtedel af köpeskillingen; skolande förbindelsen tillika innefatta medgifvande,

att berörda fordringsbelopp må i lägenheten intecknas;

16:o) att inteckning, hvarom under 15:o) förmäles, må, där vederbörande

köpare fått egnahemslån sig beviljadt, kunna efter Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes bepröfvande i anseende till förmånsrätten

nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga inteckning;

‘ 17:o) att köpebref utfärdas vid tillträdet, sedan föreskrifna villkor

blifvit uppfyllda;

18:o) att, där beträffande område, som befinnes lämpligt att användas

till bildande af egnahemslägenheter, anledning yppas att antaga,

att anbud å området kommer att göras af bolag eller förening, som

uppfvller villkoren för erhållande af lån från jordförmedlingsfonden, om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

rådet må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning

i odeladt skick, hvarefter, därest dylikt anbud inkommer och af Kungl.

Maj:t finnes förtjäna afseende, frågan i hvarje fall underställes Riksdagens

pröfning, innan vidare åtgärd för lägenheters upplåtande företages;

19:o) att afskiljandet af de till försäljning i härförut angifven ordning

afsedda lägenheterna och områdena må efter domänstyrelsens bepröfvande

kunna äga rum såväl genom ägostyckning som genom afsöndring:

20:o) att, när lägenhet eller område, som för föryttring till enskild

person, bolag eller förening afskiljes från kronoegendom, får mantal

sig åsatt, sådan lägenhet skall i jordeboken upptagas under titel insockne

eller allmänt frälse»; dels ock att Kungl. Maj:t skall äga meddela

de närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för tilllämpningen

af förenämnda grunder och för öfvergången från de genom

nådiga brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896 meddelade

bestämmelserna ifråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner.

Enligt ingånget meddelande från jordbruksdepartementet har vid

propositionens och berörda statsrådsprotokolls befordrande till trycket i

tredje stycket åt punkten 9:o) af de föreslagna grunderna för åtgärder

i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva

egnahemslägenheter till följd af förelupet misstag bortfallit några

ord, hvadan stycket rätteligen skall hafva följande lydelse:

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad,

som äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och

hederlig vandel samt, hvad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar

för drifvande af ett mindre jordbruk.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta

ärende anfört följande:

»Sedan den s. k. jordbrukslägenhetskommittén den 23 november

1892 afgifvit sitt betänkande samt vederbörande myndigheter lämnats

tillfälle att yttra sig däröfver, aflät Kungl. Maj:t den 9 mars 1894 till

Riksdagen nådig proposition med förslag till vissa åtgärder i syfte att

åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna

jordbruk.

Enligt förslaget skulle styckning få äga rum såväl till bostadstomter

som till smärre jordbrukslägenheter af sådana under förvaltning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko lid.

7

ut domänstyrelsen ställda och för statsverkets räkning utarrenderade

egendomar, som vore belägna i närheten af järnvägsstation, större

industriell anliiggning, fiskläge, hamn- och lastageplats eller större by

och där för eu befintlig eller påräknelig arbetarbefolkning behof af

egna bostäder kunde anses förefinnas, hvarjämte afsöndringar skulle fä

äga rum från dylika egendomar till mindre jordbrukslägenheter under

vissa förutsättningar. Dessutom innehöll förslaget bestämmelser angående

förslags upprättande till styckningar och afsöndringar samt angående

lägenheternas utbjudande o. s. v.

Riksdagen ansåg sig icke kunna bifalla förslaget om styckning

för beredande af bostadstomtor. 1 )els ansågs det vara skäl att i "kronans

ägo behålla kronans i eller invid städer, köpingar och stationssamhällen

belägna domäner för att, då mark kunde erfordras till anläggning eller

utvidgning af militära etablissement, fängelser o. s. v., antingen omedelbart

därtill begagnas eller ock användas för att genom byte tillvinna

kronan tomtplats. Dels ansågos under vissa förhållanden styckning och

upplåtelse till enskilda af kronodomäner i närheten af städer och andra

samhällen kunna lägga betänkliga hinder i vägen för vederbörande

samhälles utveckling och äfven i öfrigt medföra olägenheter. Dels

slutligen befarade man, att den enskilda spekulationen skulle tränga

sig in och förvanska resultatet. Riksdagen uttalade i sammanhang

därmed, att i allmänhet vid styckning af kronodomän mindre jordlotter

icke borde bildas, än att deras nya ägare kunde genom deras brukande

vinna bärgning för sig och sin familj, dock att undantag syntes kunna

göras för den händelse i lägenhetens närhet funnes påräknelig betrvggande

arbetsförtjänst.

Vidare ansåg Riksdagen Kung! Maj:ts rätt att utan Riksdagens

hörande besluta om styckningar och afsöndringar till jordbrukslägenheter

böra begränsas till sådana egendomar, som Kungl. Maj:t erhållit Riksdagens

bemyndigande i allmänhet att sälja.

Beträffande styckning af och afsöndringar från sådana egendomar,

som enligt gällande bestämmelser vid löpande arrendeperiods utgång

skulle ånyo utarrenderas, ansåg Riksdagen, att, liksom Riksdagens medgifvande

jämlikt § 77 regeringsformen måste inhämtas till sådana

domäners försäljning i deras helhet, frågor om dessa egendomars styckning

och om afsöndring från dem jämväl borde i hvarje fall underställas

Riksdagens pröfning. Riksdagen funne väl dylik styckning och

afsöndring vara, där förhållandena sådant föranledde, önskvärd till

beredande af tillfälle för obemedlade att bilda egna jordbruk. Men

detta afsevärda syfte syntes icke motverkas genom att dessa frågor

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Statsutskottets Utlåtande N:o i£6.

i hvarje särskild!, fall hänskötes till Riksdagen, förutsatt att dess

medgifvande till ifrågasatt styckning eller afsöndring inhämtades i god

tid, förrän en arrendeledig domän borde, med iakttagande af gällande

föreskrifter, på förnyadt arrende upplåtas.

I öfrigt vann Kungl. Maj:ts förslag, såvidt nu är i fråga, i hufvudsak

Riksdagens bifall.

Riksdagen medgaf alltså:

a) att styckning antingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter

finge under iakttagande af efterföljande bestämmelser

äga rum af sådana under förvaltning af domänstyrelsen ställda och för

statsverkets räkning utarrenderade egendomar, som vid löpande arrendetids

utgång, enligt Riksdagens beslut, skulle försäljas och hvilka med afseende

å särskilda omständigheter befunnes för en sådan styckning lämpliga;

b) att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jämväl finge,

under iakttagande af efterföljande bestämmelser, tillåtas från kronoegendomar,

om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre där egendomens

saknad af byggnader eller vissa ägors mera aflägsna belägenhet från

stamhemmanet gjorde sådana afsöndringar särskildt lämpliga, utan äfven

i alla de fall i öfrigt, där sådana afsöndringar utan egentlig skada eller

olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande ansåges kunna

liga rum;

c) att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar finge uppgöras

i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som

före deras försäljning ägde rum, därvid uppskattning särskildt af de

till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna borde ske;

d) att i afseende å öfriga under domänstyrelsens förvaltning ställda,

för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka ansåges vara

till styckning eller afsöndring för beredande af mindre jordbrukslägenheter

lämpliga, förslag till styckning eller afsöndring finge i sammanhang

med deras uppskattning för förnyad utarrendering, på sätt i föregående

punkt förmärs, uppgöras och, därest Kungl. Maj:t funne sådan

styckning eller afsöndring böra äga rum, Riksdagens pröfning underställas;

e) att, där föreslagen styckning eller afsöndring i behörig ordning

blifvit beslutad, lägenhet, som icke vore bebyggd med enskild person

tillhörande boningshus, skulle, där den ej kunde genom dess utbjudande

under hand till åsatt saluvärde afyttras, å offentlig auktion till den

högstbjudande försäljas;

f) att lägenhet, som vore bebyggd med enskild person tillhörande

boningshus, finge hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten

åsätta försäljningsvärde;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

9

g) att, där hembud å bebyggd lägenhet icke antoges, frågan om

lägenhetens särskilda föryttring finge förfalla, därest icke den egendom,

dit lägenheten hörde, skulle, enligt hvad förut blifvit sagdt, styckas i

mindre områden, i hvilket fall lägenheten skulle på förenämnda sätt

antingen under hand eller på offentlig auktion försäljas;

h) att köpare af lägenhet, som enligt dessa bestämmelser försåldes,

skulle, därest han sådant åstundade, äga inbetala köpeskillingen under

loppet af 10 år med en tiondedel årligen, såvida lian ställde godkänd

säkerhet, där lägenheten vore bebyggd, för köpeskillingens inbetalning

på föreskrifvet sätt, och, där lägenheten vore obebyggd, för fullgörande

af de afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens erläggande,

samt med det ytterligare villkor i fråga om obebyggd lägenhet, att, om

lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med bostad och,

där så erfordrades, med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader

försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses till betalning genast

förfallen;

i) att upplåtelsen finge äga rum enligt den i gällande eller blifvande

lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Kungl. Maj:t

i hvarje fall pröfvades lämpligast;

k) att, när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskildes

från kronoegendom, finge mantal sig åsatt, sådan lägenhet borde försäljas

utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som

utginge endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas-

under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande

af denna sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra

frälsehemman i orten; och

l) att Kungl. Maj:t skulle äga beträffande ifrågavarande upplåtelser

meddela de närmare bestämmelser, som kunde finnas erforderliga.

Sedan därefter de i punkten 1) af Riksdagens förenämnda beslut

omförmälda närmare bestämmelser meddelats genom nådiga skrifvelsen

till domänstyrelsen den 25 september 1896 angående bestämmelser att

tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans

jordbruksdomäner, hafva styckningar af och afsöndringar från kronoegendomar

under den gångna tiden ägt rum i ganska stor omfattning.

Förhållandet under tioårsperioden 1897—1907 utvisas af följande

inom domänstyrelsen uppgjorda förteckning öfver lägenheter, rörande

hvilkas försäljning från kronans utarrenderade jordbruksdomäner, med

tillämpning af Kungl. brefvet den 25 september 1896, beslut fattats

under åren 1897—1907.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Län

Jämlikt punkt 6 bebyggd

med ensk. tillhöriga bus.

Jämlikt punkt

8.

öfver

10 har.

Summa.

Af vidstående

lägenheter äro

följande ännu ej

försålda.

—25

ar.

26—50 blår—

ar. Ilo bar.

öfver

10 bar.

—25

ar.

26—50

ar.

51 ar—

10 har.

2

1

s

1 1

Uppsala ..................

5

3

11

—

—

i

15

14

X X

49

5

Södermanlands......

3

—

5

5

—

i

28

40

82

6

Östergötlands.........

70

32

47

5

—

7

35

9

205

20

Jönköpings............

8

1

8

1

27

5

6

3

59

3

Kronobergs ...........

—

2

13

4

—

—

9

11

39

2

Kalmar

3

1

10

1

2

i

18

(rott! a,n d s

1

100

6

8

115

8

Kristianstad

100

18

55

25

56

7

2

263

8

Malmöhus .........

32

20

42

3

3

25

125

17

Hallands

4

2

8

2

72

1

89

Göteborgs o. Bohus

4

1

—

—

5

_

Ålfsborgs ..............

1

—

7

2

—

1

2

5

18

2

Skaraborgs ............

1

—

3

1

—

—

6

1

12

—

Värmlands ..........

—

_

—

_

_

_

9

_

9

2

Örebro

1

9

34

i

9

39

1 8

Västmanlands ......

_

4

_

——

1

9

\

O tJ

14

3

Kopparbergs .........

—

—

4

—

—

10

11

—

25

3

Gäfleborgs ............

3

4

5

—

—

—

—

1

13

_

Jämtlands

17

19

11

k

39

Västerbottens........

6

2

8

—

Summa

240|

86| 251)

66

258

39]

210

100] 1,250|

97

Af förteckningen framgår, att ett icke obetydligt antal lägenheter

icke kunnat säljas. De gångna årens erfarenheter hafva emellertid

äfven från andra synpunkter gifvit anledningar till tvifvel om lämpligbeten

i alla delar af de genom 1894 års beslut tillkomna bestämmelserna.

Sålunda fanns anledning antaga, att en stor del lägenheter till följd af

dessa bestämmelser kommit att säljas under sådana förhållanden, att

afsikten med Riksdagens medgifvande af dylika upplåtelser förfelats.

I detta hänseende hade särskildt kommit till min kännedom, att lotter

inköpts af ägare till angränsande egendomar eller hemman, hvilka

därigenom sökt utvidga sina besittningar, och att i vissa fall samtliga

lotter af en styckad egendom inköpts af samma person, hvarigenom ju

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

11

hela ändamålet med styckningen förfelats. Slutligen fanns skäl att

misstänka, att i en mångfald fall enstaka lotter köpts af personer, för

hvilka de enligt Riksdagens beslut medgifna förmånliga betalningsvillkoren

icke varit afsedda.

Jag får äfven i detta sammanhang erinra om den lifliga diskussion,

som i pressen och tidskriftslitteraturen förts angående rätta formen för

upplåtelse af egnahemslägenheter från kronans domäner.

För att vinna klarhet i angifna hänseenden och, om så erfordrades,

rättelse uti anmärkta missförhållanden anmodade jag genom

skrifvelse den 14 juni 1907 domänstyrelsen att verkställa utredning,

huruvida icke genom ändrade föreskrifter den utväg till bildande af

egna hem, som öppnats genom Riksdagens förenämnda beslut, kunde

blifva anlitad i större utsträckning än för närvarande vore fallet.

Det sålunda infordrade utlåtandet har styrelsen den 27 sistlidna

januari afgifvit och därvid tillika öfverlämnat underdåniga yttranden

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län jämte

öfriga till ärendet hörande handlingar.

Af dessa handlingar inhämtas hufvudsakligen följande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har vid

sitt utlåtande fogat infordradt yttrande från domänintendenten i länet,

däruti denne såsom sin åsikt uttalat, att försäljning af lägenheter från

kronans domäner skulle i afsevärd grad befordras, om dylik försäljning

kunde ske under hand, när helst lämpligt tillfälle därtill yppades, således

äfven under löpande arrendeperiod. Spekulanter kunde nämligen, då

sådana icke af sig själfva framträdde i tillräcklig mängd, svårligen

framlockas till viss tid på annat sätt än genom försäljning till underpris.

Vid arrendeuppskattning å egendom borde sålunda uppgöras förslag

till det eller de områden, inom hvilka afsöndringar ansåges under

arrendetiden kunna ifrågakomma. I det sedermera upprättade arrendekontraktet

skulle arrendatorn tillförbindas att mot viss ersättning, t. ex.

ränta å försäljningsbeloppen, under arrendetiden afstå från dessa områden,

hvarjämte domänintendenten borde bemyndigas att, när lämpligt

tillfälle erbjödes till försäljning af lägenheter inom nämnda områden,

inkomma med förslag därom, äfvensom att ensam eller, där så erfordrades,

med biträde af vederbörande skogstjänsteman verkställa saluvärdering

af desamma.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har tillstyrkt, att till

nuvarande bestämmelser angående lägenheters upplåtande från kronodomäner

måtte göras tillägg i den af domänintendenten sålunda angifna

riktning.

Konungens

befallningshafvande

i

Stockholms

län.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Uppsala län

Konungens

befallningshafvande

i

Södermanlands

län

ro. fl.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län liar äfvenledes

ansett det olämpligt, att försäljning af lägenhet kunde ske endast

vid arrendeperiods slut. Häraf följde oftast, tack vare tillfälliga konjunkturer,

antingen att lägenheten öfverbetalades eller ock att den endast

med största svårigheter och först efter flera förnyade auktioner kunde

afyttras. Proceduren för försäljningen vore dessutom för omständlig

och tidsödande. Föreskrifterna om upprepadt ställande af säkerhet för

anbud m. in. samt om köpeskillingens inbetalande inom vissa år vore

betungande för de köpare, om hvilka här vore fråga.

På grund häraf föreslår Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att gällande bestämmelser måtte ändras, bland annat, därhän att såväl

egnahems- som mindre jordbrukslägenheter må kunna, i mån af efterfrågan,

säljas när som helst under löpande arrendeperiod efter uppgörelse med

arrendatorn, att försäljning får ske antingen under hand af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande till åsatt uppskattningsvärde eller å auktion

samt att köpeskilling må kunna efter inbetalning af en mindre handpenning

få innestå hos köparen mot säkerhet af inteckning och erläggande

af skälig ränta.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har

meddelat, att egnahemsbildandet inom länet fortgått med mycken ifver

och att jordbrukslägenheter, som inköpts med hjälp af egnahemslån,

till och med ofta öfverbetalats. Några åtgärder i syfte att påskynda

egnahemsbildandet erfordrades följaktligen ej. kivad från statens sida

emellertid säkerligen skulle vara egnahemsfrågan till gagn vore, om

staten sökte, såvidt möjligt, inverka normerande på prissättningen å

smärre jordbrukslägenheter genom att till skäliga, billiga pris så mycket

som möjligt underlätta åtkomsten af lägenheter å kronojord.

För att vinna kännedom om eventuella egnahemsspekulanter samt

dessas önskningar i fråga om lägenheternas storlek och läge borde

genom särskild kungörelse hvarje år tillkännagifvas, hvilka egendomar,

som under året komme att arrende- och saluvärderas med erinran för

dem, som önskade få något område af egendomen med äganderätt till

sig upplåtet, att därom göra anmälan hos domänintendenten, som därigenom

skulle få ledning för sitt och biträdande gode männens förslag

i fråga om afsöndringarnas antal, storlek och läge.

Möjlighet borde beredas spekulanter att äfven under tiden mellan

de ordinarie uppskattningarna på ansökan få kronomark upplåten för

ifrågavarande ändamål; arrendatorn borde därför blifva skyldig att, när

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

13

sådant för berörda ändamål påkallades, mot skälig afkortning å arrendet

afstå intill något högsta ytinnehåll viss del af egendomens hela ägovidd.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

likaledes, med vitsordande af hvad jag framhållit därom, att svårigheter

uppstått vid försöken att åstadkomma egna hem genom ^styckning af

mindre jordbrukslägenheter från kronans domäner, förklarat sig anse

tillfälle böra beredas domänstyrelsen att, efter öfverenskommelse med

vederbörande arrendator, under pågående arrendeperiod från kronoegendom

afskilja lägenheter till egna hem; och bär förvaltningsutskottet

därvid jämväl framhållit, att det i många fall kunde vara lördelaktigt

för en arrendator att slippa ifrån aflägset liggande eller i öfrigt svårbrukade

områden.

Domänintendenten i länet bär jämväl lifligt förordat vidtagande

af åtgärder för beredande af möjlighet att under löpande arrendeperiod

frånskilja egnahemslägenheter från kronoegendomar. De svårigheter,

som hittills yppats, hade nämligen enligt hans förmenande till stor del

sin grund däri, att man med nuvarande bestämmelser ej kunde i rätt

tid uppsöka och tillmötesgå jordspekulanten. För angifna ändamål

borde vederbörande arrendator intresseras att förmedla dylika upplåtelser,

då det ju vore med arrendators intressen förenligt att omedelbart

inpå det arrenderade området kunna åt sig samla en del arbetssökande

lägenhetsägare. Formen för dylik upplåtelse kunde nog behöfva

vara olika på olika orter. Ett sätt vore, att bland villkoren i

arrendekontrakten intaga ett generellt stadgande om skyldighet för

arrendatorn att afstå mark till egnahemslägenheter, när domänstyrelsen

så påfordrade, mot ersättning i form af arrendeafdrag äfvensom minskning

i husunderhåll, där sådant lämpligen kunde ske. För lätthetens

skull borde domänintendenten sedermera föreslå ersättningens belopp

äfven åt arrendatorn, och först, om arrendatorn icke åtnöjdes därmed,

skulle styrelsen låta laga syn uppgöra förslag härom. Ett annat sätt

vore, att uppskattningsmännen i uppskattningsinstrumentet angåfve det

eller de till försäljning lämpligaste områdena och att i arrendekontraktet

stadgades rätt att sälja härifrån med skyldighet för arrendatorn att

under återstående arrendetid åtnöjas med 4 å 5 procent ränta å köpeskillingen.

Läge området i en utkant och omfattade försäljningen både

åker och äng samt annan mark, så blefve antagligen försäljningssumman

nog hög, för att äfven en måttlig ränta skulle tillföra arrendatorn någon

fördel och att icke någon som helst obillighet eller orätt skulle honom

vederfaras. Kronan finge i hvarje fall göra någon uppoffring genom

ränteförlusten, då upplåtelserna vid försäljning skedde på 10 års af
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Konungens

befallningshafvande

i

Östergötlands

län.

Konungens

befallningshafvande

i

Jönköpings

län m. fl.

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

betalning, loge rörelsen fart, kunde ju med arrendators bifall upplåtelse

af lägenheter få ske jämväl från därtill icke bestämd mark.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län har,

med framhållande att det icke alltid vore gifvet, att det vid en viss tid

funnes tillräckligt antal spekulanter, ansett försäljning af till afsöndring

afsedda områden icke böra påskyndas i de fall, då köplusten icke visat

sig motsvara tillgången på lägenheter. Försäljningsåtgärderna borde

då afbrytas och staten behålla de osålda lägenheterna tillsammans med

hufvudgården. Härtill erfordrades, att åtgärder för försäljning af de

mindre _ delarna af egendomen vidtoges före åtgärder för hufvuddelens

försäljning eller utarrendering. I händelse af hufvuddelens utarrendering

borde osålda lägenheter utarrenderas tillsammans med hufvuddelen med

skyldighet för arrendatorn att efter laga uppsägningstid afstå lägenheterna

mot den ersättning, som för sådant fall beräknats vid uppskattningen.

Tillhörde det hemman, hvarom fråga vore, den klass af egendomar, som

enligt gällande bestämmelser finge af Eders Kungl. Maj:t försäljas, borde

det tagas under ompröfning, huruvida hemmanet ej tillika med osålda

lägenheter i stället borde utarrenderas på viss kortare tid. Härigenom kunde

bättre förhindras, att samma person inköpte såväl hemmanet som afsöndringarna,

de senare för att återförenas med hemmanet.

\id uppskattningen borde, utöfver de lägenheter, som genast

skulle afyttras, bestämmas och indelas ett visst område af inägorna,

hvilket staten skulle äga att under arrendetiden helt eller delvis försälja

mot nedsättning i arrendet efter viss norm och med tillträdesrätt för

köpare efter laga uppsägningstid. Härom skulle bestämmelse införas i

arrendekontraktet, hvarjämte arrendatorn skulle förpliktas att, äfvenledes

mot ersättning, afstå af utägorna hvad efter pröfning i hvarje fall kunde

finnas erforderligt.

Öfver de lägenheter, som funnes till försäljning, borde förteckning

föras af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. En eller ett par

gånger årligen borde denna förteckning kungöras med tillkännagifvande,

att anbud finge ingifvas inom viss bestämd tid.

Staten borde måhända medgifva den, som å inköpt jordområde

inom fem år uppfört för lägenheten fullt tillräckliga åbyggnader, nedsättning

i köpesumman med exempelvis en femtedel.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har

funnit styckning af eller afsöndring från kronans jordbruksdomäner för

bildande af bostadslägenheter böra uttryckligen medgifvas i författningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

15

I länet funnes till följd af rådande höga virkes- och arbetspris ringa

utsikt att genom förändrade bestämmelser för upplåtelse af obebyggda

jordbrukslägenheter från kronans domäner vinna ökadt intresse för förvärfvandet

af dylika lägenheter. Bildandet af egna hem skulle däremot

kunna afsevärdt främjas, därest bebyggda lägenheter mera än hittills

upplätes från kronoegendomarna. Torpare hade visat sig särskildt

angelägna att förvärfva torpen. Svårigheter borde ej sättas därför,

åtminstone där torplegan utginge i penningar och icke i dagsverken.

Den omständigheten, att torparen icke vore skyldig utgöra dagsverken,

innebure säkerligen ej, att han icke mot kontant betalning verkställde

arbete åt hufvudgården, tv i allmänhet torde torparen för sin utkomst

vara lika beroende af detta arbete som hufvudgården behöfde detsamma.

Där så lämpligen kunde ske, borde torpen å kronans jordbruksdomäner

upplåtas för bildande af egna hem med företrädesrätt i form

af hembud för torparna.

Vid uppskattningen borde hänsyn jämväl tagas till, huruvida

spekulanter till den mark, som kunde anses lämplig för styckning eller

afsöndring, verkligen funnes, ty detta förhållande borde till hufvudsaklig

del vara bestämmande för hela frågan.

Sedan salu- och arrendevärdering blifvit bestämd att hållas, borde

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom kungörelse och annons

i ortstidningarna tillkännagifva, att person, som önskade förvärfva någon

del af egendomen, hade att vid förrättningen anmäla, hvilken mark han

önskade erhålla, hvarefter sedan förrättningen hållits, person, som anmält

sig till förvärfvande af till försäljning föreslagen mark, borde föreläggas

inkomma med förklaring, huruvida han önskade köpa marken för ett

pris, motsvarande åsätta saluvärdet.

I händelse af konkurrens skulle person, berättigad till egnahemslån,

äga företräde. Likaberättigade spekulanter skulle få täfla i nu

stadgad ordning.

För underlättandet af egnahemsbildandet borde köpare af lägenhet

tillåtas amortera köpeskillingen under längre tid än nu vore fallet, exempelvis

15 år, äfvensom erhålla befrielse från skyldigheten att ställa borgen.

Upplåtelser från kronans skogsegendomar till egna hem skulle nog

flerstädes kunna ske utan olägenhet för skogsvården.

I afgifvet utlåtande har domänintendenten i länet anfört, bland

annat, att torpare borde få torpet sig hembjudet till åsatt saluvärde i

händelse af försäljning på samma sätt, som redan vore stadgadt angående

innehafvare af bebyggd lägenhet. Till obebyggda lägenheter borde

lämnas billiga lån för uppförande af nödiga byggnader.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Kronobergs

län.

Konungens

befallningshafvande

i

Kalmar län

m. fl.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län bär

ansett kronodomänernas styckning i små obebyggda lägenheter icke

böra äga rum annat än för tomtändamål. Däremot hade det uti länet

gått synnerligen väl att frånstycka torplägenheterna. Till inköpta skogsegendomar

hörande jordbruksområden borde ock kunna i större utsträckning

afskiljas och försäljas, än för närvarande ägde rum. Allmänheten

borde beredas tillfälle att närvara vid uppskattningarna för att tillkännagifva

sina önskningar i afseende å inköp af egna hem.

Skyldigheten för spekulant att ställa borgen eller annan säkerhet

för köpeanbud borde, där lägenhetens tillgång på skog vore ingen eller

förhållandevis obetydlig, utbytas mot skyldighet att förete vederbörande

pastors eller annat tillförlitligt intyg om bjudandes frejd och vandel, på

sätt funnes föreskrifvet om villkor för tilldelande af egnahemslån. En

utsträckning af tiden för köpeskillings amortering till exempelvis 15 år

skulle gifvetvis befordra tilloppet af lämpliga spekulanter. Därjämte

borde åtgärder vidtagas i syfte att lägenhetsinnehafvare, äfven där han

icke ägde bostadshus å lägenheten, kunde erhålla förmånsrätt vid lägenhetens

försäljning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län har i likhet

med åtskilliga andra länsstyrelser föreslagit, att upplåtelsen till egna

hem skulle kunna ske äfven å andra tider än vid arrendeperiods slut.

I arrendekontraktet borde äfven inrymmas en bestämmelse därom, att

arrendatorn skulle afstå egendomen tillhörande lägenhet eller torp, när

sådant af kronan fordrades, mot minskning i arrendet med ett mot

afgälden eller rättsgodtgörelsen svarande penningbelopp. Om den i

nu gällande arrendekontrakt stadgade skyldigheten för arrendatorn att

afstå mark för allmännyttigt ändamål utvidgades att gälla äfven område,

som pröfvades böra upplåtas från egendomen till beredande af

egna hem för mindre bemedlade, finge statsverket gifvetvis friare händer

att göra afsöndringar i sådant syfte, när helst under arrendeperioden

omständigheterna därtill gåfve anledning. I händelse tillräckligt antal

spekulanter icke genast anmälde sig, borde vid hufvudegendomens

utarrendering vederbörande arrendator i arrendekontraktet tillförbindas

att öfvertaga brukandet af osåld lägenhet mot årlig afgäld, motsvarande

vissa procent af saluvärdet.

Domänintendenten i länet har, under framhållande, att kronan lika

litet som den enskilde kunde framtvinga köpare till viss tid, förklarat

sig anse köp af saluvärderad och afsöndrad lägenhet böra få ske, när

helst köpare anmälde sig. Torp och lägenheter, för hvilka ej dagsverken

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

17

utgjordes, borde snarast möjligt, äfven utan samband med arrendeperiods

utgång, försäljas.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län bär meddelat,

att äfven i nämnda län de af mig berörda olägenheterna yppats.

Sålunda hade ett jämlikt nådigt bref den 25 maj 1905 företaget försök

till afsöndringar och styckningar från Roma klosters kungsgård utfallit

så, att af 101 bostadstomter endast 4 inköpts af hvar sin köpare, under

det att af de öfriga en person inköpt 34, två bolag respektive 14 och

11, en person 8, en 6, en 5, två hvardera 4, en 3 och fyra hvardera 2.

Af 14 till försäljning utbjudna jordbrukslägenheter hade 8 icke funnit

köpare.

Uppskattningsmännen borde åsätta hvarje till frånstyckning eller

afsöndring föreslagen lägenhet icke blott saluvärde utan äfven särskildt

arrendevärde. Lägenheterna borde därefter utbjudas hvar för sig utan

rätt för spekulant att inköpa mer än en lägenhet. Om vid utbjudandet

saluvärdet ej uppnåddes, borde något nytt utbjudande icke omedelbart

äga rum, utan lägenheterna utarrenderas i ett sammanhang, därest hela

egendomen styckats, eller tillsammans med egendomen, därest endast

frånstyckning eller afsöndring varit ifrågasatt.

Arrendatorn borde tillförbindas att afstå lägenhet nästa fardag ett

år efter uppsägning mot afdrag å arrendet med arrendevärdet motsvarande

belopp. Den, som under arrendeperiod önskade förvärfva i

arrendet ingående lägenhet, borde sedan få när som helst göra anbud

med rätt att få till saluvärdet uppgående och af erforderlig säkerhet

åtföljdt anbud antaget.

Fordran på säkerhet borde inskränkas till en tiondel af köpeskillingen.

Återstoden borde intecknas i fastigheten.

Kronofogden i länets norra fögderi har ifrågasatt, huruvida icke

egnahemsidén, hvad statens jord beträffade, lika bra tillgodosåges genom

upplåtelse under nyttjande- eller åborätt som genom försäljningar.

Svårighet att till rimligt pris förvärfva jord inom fögderiet förelåge

icke. Anledningen till den ringa köplusten vid försäljningar från kronoegendomar

vore nog ofta, att kronan sålde sina lägenheter obebyggda,

ofta ock de många former, som voro förenade med inköp af kronolägenheter,

slutligen de stränga fordringarna på borgen för köpevillkorens

fullgörande, för högt saluvärde m. m. Försäljningen borde ej forceras,

på sätt 1896 års skrifvelse syntes afse.

Då tomtförsäljningar i större utsträckning ansåges böra äga rum,

borde kronan ej uppträda såsom försäljare, utan upplåtelserna borde

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 3

Konungens

befallningshafvande

i

Gottlands län

m. fl.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Blekinge län.

ske i sin kelhet till sådana korporationer eller företag, allmänna eller

enskilda, som kunde vara däraf intresserade och kunde förväntas eller

genom särskilda bestämmelser tillförbindas att icke begagna upplåtelserna

för affär, utan i allmännyttigt intresse.

Vid arrende- och saluvärdering borde framför allt synnerlig vikt

fästas därvid, att förslaget till styckning eller afsöndring så upprättades,

att de särskilda lägenheternas arealer blefve väl afpassade efter det

åsyftade ändamålet att tjäna uppkomsten af verkliga småbruk, samt att

nödig hänsyn, om möjligt, toges till blifvande innehafvares behof af

olika ägoslag. Därvid borde särskilda salu- och arrendevärden åsättas

lägenhet. Saluvärdet borde sättas lågt, åtminstone med afseende å

obebyggda lägenheter. Kungörelsen om försäljningen borde göras kortare,

än nu vore fallet. Lägenhet, som ej funne köpare, borde upplåtas med

egendomen i öfrigt mot skyldighet för arrendatorn att, då spekulant

erbjöde sig, afstå lägenheten mot afdrag å arrendesumman af arrendevärdet

för lägenheten.

Om köpebref utfärdades först, då en tiondel af köpeskillingen

erlagts och förbindelse med inteckningsrätt lämnats för återstoden,

syntes kronan kunna nöja sig utan särskild borgen. Erläggandet af

tiondelen af köpeskillingen borde ske snart efter anbudet och ej först

vid tillträdet. Tiden för åbyggnaders uppförande syntes höra förkortas

till 3 år, detta äfven för att motverka spekulation. Anbudsgifvare borde

måhända vid anbudet foga intyg från kronobetjänt, kyrkoherde eller

kommunalordförande om skötsamhet och ordentlighet.

Kronofogden i södra fögderiet har ansett styckning af domänerna

böra ske endast i mån af behof. Underhandsförsäljning vore att föredraga

framför försäljning å auktion.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har uttalat,

att vid försäljning af lägenheter hänsyn borde tagas till köparens

personliga egenskaper eller behof af bistånd för förvärfvande af eget

hem, ej som nu till anbudets storlek och säkerhetens beskaffenhet. Om

anbud till saluvärdet afgifvits, skulle hänsyn företrädesvis tagas till

nyssnämnda faktorer. Härigenom skulle flera lägenheters inköpande

af samme person i spekulationssyfte motverkas.

Vidare vore det enligt nådiga brefvet den 25 september 1896

medgifvet köpare af kronolägenhet att få anstånd med erläggandet af

®/io af köpeskillingen sålunda, att Vio årligen betalades, mot det att han

aflämnade skuldebref å den oguldna delen af köpeskillingen jämte en

af minst två vederhäftiga personer ingången solidarisk proprie borgen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

19

för hela oguldna köpeskillingen eller, om det vore fråga om obebyggd

lägenhet, för Vio af köpeskillingen. Det syntes tydligt, att personer i

så svag ekonomisk ställning, att de blott i någon mån kunde bidraga

till bildande af eget hem, i allmänhet vore ur stånd att anskaffa dylik

borgen, till följd hvaraf många ej vore i tillfälle att uppträda såsom

spekulanter å kronolägenheter, ehuru de i personligt och ekonomiskt

afseende''stadgade villkoren för erhållande af hjälp till bildande af eget

hem vore för handen. Då emellertid egnahemslån kunde i fråga om

jordbrukslägenheter lämnas ända intill % af lägenhetens uppskattade

värde utan annan säkerhet än inteckning i fastigheten, syntes intet

hinder böra möta för borttagande af föreskriften om att ställa borgen

vid köp af mindre kronolägenheter, för så vidt nämligen minst Vg af

köpeskillingen kontant erlades vid köpets afslutande och å återstoden

lämnades köpeskillingsrevers samt köparen underkastades vissa skyldigheter

i fråga om fastighetens skötsel m. m., på sätt om egnahemslån

vore stadgadt.

Därest vid försäljning af kronolägenheter till egna hem företräde

gåfves åt mindre bemedlade personer, på sätt med egnahemsrörelsen

afsåges, skulle för flertalet köpare möta stora om ej rent af oöfverstigliga

svårigheter att utan skuldsättning till enskilda personer inbetala köpeskillingen

med så stort belopp som Vio årligen, i synnerhet som i de

flesta fall kostnader för nybyggnad uppkomme under de första åren.

Beträffande egnahemslån medgåfves 26 års amorteringstid. Det vore

därför antagligt, att flertalet köpare skulle vara angelägna om att förr

eller senare söka förskaffa, sig sådant lån. Såväl i betraktande häraf

som med hänsyn till lämpligheten af, att pröfningen af köpares personliga

egenskaper och behof af bistånd till förvärfvande af eget hem öfverlämnades

åt förmedlarna af egnahemslån, kunde det ifrågasättas, huruvida

det icke vore lämpligt, att anbudsgifvare skulle, för vinnande af

befrielse från att ställa borgen, äga att vid anbudet foga intyg om,

att ansökan om egnahemslån till erforderligt belopp bifallits, under

förutsättning att köpet komme till stånd. Enligt gällande föreskrifter

skulle egnahemslån anses förfallet, om brandstodsafgift för byggnader ej

erlades, om fastigheten vanvårdades, om byggnader nedrefves, om fastigheten

afyttrades till sådan person, som ej vore behörig till erhållande af

egnahemslån eller om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren

med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål uppenbarligen

icke längre borde få tillgodonjuta detsamma. Dylika bestämmelser

syntes böra gälla äfven i fråga om dem, som erhölle egna hem från

kronans mark utan att lämna särskild säkerhet för ogulden köpeskilling,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o lé6.

Konungens

''befallningshafvande

i

Kristianstads

län m. fl.

och då förmedlarna af egnahemslån gifvetvis vore bäst kvalificerade för

öfvervakandet af efterlefnaden af dessa föreskrifter äfvensom af nu

gällande föreskrift om beläggande af obebyggd fastighet inom viss tid,

talade äfven denna omständighet för lämpligheten af, att den vid köpets

afslutande oguldna köpeskillingen inbetalades medelst egnahemslån, där

särskild säkerhet ej lämnades. Om inteckningsbar revers lämnades

såsom säkerhet, borde lagfartssökandet för köparen öfverlämna*s åt den

myndighet, hvilken inteckningssökandet ålåge.

Uppskattningsmännen borde åläggas att vid förslag till styckning

eller afsöndring tillse, att i möjligaste mån lägenheterna ej finge större

värde än att egnahemslån därå kunde erhållas.

Kungörelse om beslutad försäljning med villkoren därför borde

anslås å de platser, där vissa värnpliktskungörelser enligt gifna föreskrifter

skulle anslås.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har

såsom sin mening uttalat, att utstyckuing och försäljning af lägenheter

icke borde vara beroende af 20-årig arrendeperiod, utan upplåtelse af

såväl jordbruks- som bostadslägenheter kunna ske under löpande arrendeperiod

möjligen hvart femte år, då frågan kunde pröfvas i samband

med skeende besiktning å egendomen. Köpeanbud under hand å till

försäljning afsedd mark borde utan inskränkning få ingifvas till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Funnes afverkningsbar skog å till

försäljning föreslagen mark, borde anbud få äga rum och kunna

pröfvas, äfven om detsamma icke innefattade den afverkningsbara

skogen.

Domänintendenten i länet har anfört, att delning och afsöndring icke

borde ske i större utsträckning än utvecklingen kräfde, emedan annars

missbud åstadkommes till skada och förfång för annat Sveriges folk.

Allting vore oriktigt, när det skedde till öfverdrift.

När som helst under arrendeperiod borde sig anmälande spekulant

kunna få köpa jord från kronans domäner. För detta ändamål

borde åtgärder kunna vidtagas redan vid arrendeuppskattningen, utan

att alltför stora kostnader och svårigheter skulle uppstå för kronan.

Spekulanter borde i större utsträckning än hvad nu vore fallet

efter öfverenskommelse med arrendator och tillåtelse af domänstyrelsen

få åt sig upplåtna byggnadstomter å kronodomäns jord mot afgäld till

ar-rendatorn för att sedan, när de så önskade, inköpa lägenheter.

Kronofogden i Villands med flera häraders fögderi har förklarat

sig anse Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domänstyrelsen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 146. 21

böra berättigas att, efter sorgfällig pröfning af inkomna anbud och sedan

yttranden inhämtats om de bjudandes vandel och karaktär, oberoen e

af köpeskillingarnas storlek antaga deras anbud, om hvilka man kunde

hysa grundade anledningar förutsätta, att de skulle bilda egna em

och därå blifva bofasta för framtiden. _ .

Det kunde ifrågasättas, om ej egnahemsidén skulle främjas genom

att eu del domäner styckades i småbruk och utarrenderades åt idoga

arbetare med god vandel, hvilka för uppsättning af inventarier kunde

erhålla lån mot billig ränta ur egnahem slånefonden, under ratt för

arrendatorerna att framdeles få med äganderätt förvärfva den arrenderade

jorden. .,

Kronofogden i Ingelstads och Järrestads fögderi har ansett, att vid

utarrendering af domäner visst eller vissa områden borde undantagas, när

sådana, lämpliga till utryckning, funnes, för att i lämpliga lotter under

hand utbjudas till försäljning samt afyttras i den mån köpare anmalde

sig och '' blefve antagna. Under tiden skulle osålda lotter brukas åt

domänarrendatorn mot viss jämförelsevis obetydlig arrendeafgift.

Kronofogdarna i Asbo härads samt Ostra och Västia G binge

härads fögderier, hvilkas yttranden jämväl inhämtats, hafva ansett nu

gällande bestämmelser i ämnet fullt tillfredsställande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har anfört

följande. , , ,

Det hade visat sig svårt att finna köpare till obebyggda egnahems
lägenheter,

särdeles om dessa varit aflägset belägna från. större samhällen.

I flera fall hade dylika lägenheter inköpts icke i egnahemssyfte,

utan för att tilläggas angränsande hemman.

Jordområden, som ansetts lämpliga till egnahemslagenheter och

därtill föreslagits, borde ständigt finnas att tillgå för köpare, nar helst

han anmälde sig, samt kungöras i sockenstugor och tingshus. eller a

andra offentliga ställen till inköp lediga vid midfastan hvarje ar emot

viss bestämd köpeskilling. Intill dess köpare anmält sig, kunde lägenheterna

lämpligen brukas af kronodomänens arrendator mot viss algi

och rätt till ersättning för höstplöjning, därest lägenheten skulle tillträdas

nästkommande midfasta.

En anledning, hvarför försäljningen af obebyggda lagenheter gatt

trögt, vore nog svårigheten att erhålla lån till byggnadernas uppförande.

Ett af egnahemsnämnden i länet väckt förslag, att jordområdena sku e

hembjudas egnaliemsförening i länet, förtjänade därför beaktande, och

Konungens

befallningshafvande

i

Malmöhus

län m. fl.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Kallands lät

m. fl.

detta så mycket mer som hänsyn, äfven borde tagas till den större lättheten

för en sådan förening att träda i förbindelse med spekulanter.

Domänintendenten i länet har ansett försäljning af väl bebyggd

eller därför olämpligt belägen kronodomän icke böra äga rum. Om

vid försäljning af en lägenhet afgåfves flera anbud, uppgående till eller

öfverstigande saluvärdet, borde köpare, som förbunde sig att bebygga

lägenheten, hafva företräde, äfven om hans anbud skulle understiga

högsta anbudet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har funnit

^styckning böra ske äfven från andra statens domäner än jordbruksdomäner

i de fall, där för ändamålet lämplig jord funnes. Utstyckning

borde äfven vara tillåten för tillgodoseende af behofvet af bostadslägenheter.

När helst verkligt behof af eget hem uppstode, borde möjlighet

till dess tillfredsställande från statens sida beredas. Fördenskull borde

i arrendekontrakt intagas skyldighet för arrendator att för sådan händelse

afstå erforderlig jord mot ersättning, i brist af åsämjande bestämd

af ojäfvig nämnd.

Lägenhet borde försäljas under hand till åsatt saluvärde.

Det kunde ifrågasättas, om icke domänstyrelsen borde få afgöra,

om ett område, tillika med förut från egendomen skild mark icke

öfverstigande en viss bråkdel af egendomens hela areal och i hvarje

fall ej större än t. ex. 5 hektar, finge från egendomen utstyckas.

Anmodadt att i ärendet sig yttra, har länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott åberopat infordradt utlåtande från egnahemsnämnden

i länet, som anfört hufvudsakligen följande.

Lätt torde vara att inse, att en med tillämpning af nu gällande

bestämmelser mera forceradt skeende styckning af jord från en fastighet

måste medföra just de af mig framhållna olägenheter, och torde

man jämväl kunna utan öfverdrift säga, att de nuvarande bestämmelserna

icke alls verkade till uppnående af önskemålet: jämn tillgång på

för egna hem lämpliga lägenheter till skäliga pris och goda villkor i

öfrigt.

Såsom hitintills måste emellertid naturligen äfven för framtiden

frågan om och i hvilken utsträckning lägenheter skulle upplåtas från

en kronodomän upptagas och afgöras i sammanhang med frågan om ny

utarrendering af hvarje fastighet. Härvid syntes emellertid vid blifvande

arrendeuppskattningar böra tagas hänsyn icke blott till det mera omedelbara

behofvet af och efterfrågan å egnahemslägenheter utan äfven till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

23

behofvet att för utstyckning så småningom under en blifvande arrendeperiod

så att säga reservera så stort område, som man skäligen kunde

beräkna komma att för ändamålet erfordras. Sålunda reserveradt område

kunde lämpligen för sig utarrenderas till brukaren af återstoden af domänen

eller eventuellt till annan person och det under villkor, som dels förhindrade

utsugning af området, dels ock lämnade kronan rätt att efter

behof disponera jorden till utstyckning. Om hela det reserverade området

från början uppdelades i t. ex. fjärdedelar med bestämmelse, att

delen n:r 1 finge disponeras till styckning under de fem första arrendeåren,

delen n:r 2 under nästa 5-årsperiod och så vidare, eller om åtminstone

bestämdes den ordning, i hvilken de olika delarna af det

reserverade området beräknades komma att styckas, torde det säkerligen

blifva möjligt för staten att utan afsevärda uppoffringar tillförsäkra

sig behöflig tillgång till jord för utstyckning till egnahemslägenheter.

Därest vidare hvarje reserveradt område omedelbart indelades uti

lämpliga större och mindre lägenheter, hvilka åsattes bestämdt pris,

syntes någon auktion å lägenheterna icke vara lämplig eller behöflig,

utan syntes det vara tillräckligt att lämpliga meddelanden om lägenheterna

kungjordes.

Tillvaron och kännedomen om dessa i tillräckligt antal uttagna

och för skäligt pris för en hvar vederbörligen kvalificerad spekulant

tillgängliga lägenheter skulle vidare medföra den fördelen att hålla

priset nere å lägenheter af ifrågavarande beskaffenhet. Nu af enskilda

verkställda styckningar skedde väl nästan uteslutande i spekulationssyfte

och hade mångenstädes drifvit upp priset på mindre lägenheter

så, att den förste innehafvaren af en egnahemslägenhet ofta måst

betala densamma för dyrt, hvilket i många fall hindrade honom att

själf få njuta af hvad han nedlade å lägenheten.

Domänintendenten i länet har framhållit, att upplåtelser till bostadslägenheter

ej vore medgifna, och att upplåtelser endast kunde ske hvart

tjugonde år. I öfrigt har han förklarat sig anse anledningen till missförhållandena

vid lägenheters upplåtande från kronodomäner ligga mera

hos egnahemslånerörelsen, sådan denna nu vore beskaffad, än uti 1896

års författning. Domänintendenten hemställer därför, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes taga uti nådigt bepröfvande, huruvida ej först i samband

med förändrade grunder i öfrigt för egnahemslånerörelsens utöfvande

det finge tagas i öfvervägande, i hvad utsträckning kronans domäner

lämpligen kunde komma till användning för främjande af egnahemsrörelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Göteborgs och

Bohus län

m. fl.

Konungens

befallningshafvande

i

Älfsborgs län

in. fl.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bolins

län har såsom sitt utlåtande i ärendet åberopat infordradt yttrande från

domänintendenten i länet, som funnit begärligheten efter bebyggda

lägenheter liten, efter obebyggda ännu mindre. Egnahemsfrågan kunde

ej helt enkelt lösas genom en hej dlös styckning af alla större jordbruk.

För att skingra denna villfarelse borde föreskrift lämnas om

styckning af 1 å 2 kronoegendomar i länet, därvid företrädesvis borde

utväljas illa bebyggda egendomar, tv kronan finge ej helt och hållet

bortse från affärssynpunkten. Lotterna borde därefter försäljas å offentlig

auktion till den högstbjudande för pris, som kunde erhållas.

För att förebygga samlandet på samma hand af flera egnahemslägenheter

borde stadgas, att hvarje lägenhet skulle vara inom viss tid

bebyggd med bostadshus och, om så erfordrades, jämväl för lägenhetens

skötsel i öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr att köpet i

annat fall ginge tillbaka med förlust för köparen af den erlagda delen

af köpeskillingen.

I afgifvet utlåtande har länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

förklarat sig anse nya bestämmelser i ämnet ej erforderliga.

Måhända skulle dock anmärkta olägenheter kunna undvikas, om kronan

i förväg försåge lägenhet med erforderliga byggnader och sedermera

medgåfve bekväma betalningsvillkor.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län har ansett,

att när som helst under en arrendeperiod borde t. ex. genom domänintendenten

underhandlingar om försäljning af mindre lägenheter kunna

inledas och, om lämplig spekulant erhölles, beköfliga åtgärder för sådan

försäljning vidtagas, hvarvid efter godvillig öfverenskommelse med

hemmanets arrendator lägenheten antingen omedelbart skulle frånskiljas

och försäljas före arrendeperiodens slut mot skälig nedsättning

i arrendet eller ock under återstoden af arrendeperioden upplåtas till

den ifrågasatte köparen mot fastställd årlig afgäld eller andra prestationer

och först vid arrendeperiodens slut med äganderätt af honom

öfvertagas. Däremot vore det olämpligt att stadga i arrendekontraktet,

att lägenheter under arrendeperioden finge oberoende af arrendator

samtycke frånstyckas, enär därigenom arrendatorns ställning blefve allt

för oviss och arrendeupplåtelser komme att i hög grad försvåras. Äfvenledes

vore det obehöfligt att bereda köpare lån ur egnahemslånefond,

då tioårig amorteringstid förefunnes.

Domänintendenten i länet har funnit 1896 års författning tillfredsställande,

blott den utnyttjades i så lång utsträckning som möjligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

25

Eu till eget hem afsöndrad lägenhet borde ej få säljas till något annat.

Vid slutliga pröfningen borde endast sådana anbud antagas — äfven

om de ej vore de högsta — som lämnade säkerhet för att egna hem

blefve bildade. I trakter, där behofvet af egna hem vore stort, borde

någon, t. ex. domänintendenten, få befogenhet att äfven under pågående

arrendeperiod ordna eget hem, där så begärdes. Upplåtelsen skulle

då blifva på arrende till periodens slut mot afgäld direkt till arrendatorn.

Att stycka hela domänen utan att man hade spekulanter, vore

vanskligt och skulle, såsom redan visat sig, leda till ofördelaktiga resultat.

I infordradt utlåtande har länets södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

förklarat sig anse, att väl belägna fastigheter, såsom

i folkrika trakter, nära fabrikscentra eller intill stationssamhällen,

där tillfällen funnes till afsättning af landtmannaprodukter och till biförtjänster,

borde särskild! utväljas för styckning och de egna hemmens

områden därefter, till ledning för spekulanter, utstakas. Till viss

gemensam dag borde därefter infordras dels arrendeanbud å hela fastigheten

och dels köpeanbud med egnahemslånevillkor å samtliga lotterna.

Inkomme antagliga köpeanbud å alla lotterna, skulle dessa antagas,

eljest arrendeanbudet.

Norra hushållningssällskapets förvaltningsutskott har funnit kronan

alltid böra hafva ett förråd af lägenheter till hands för hugade spekulanter.

Alla juridiska förutsättningar borde vara på förhand ordnade,

så att affären kunde gå snabbt och enkelt för sig. Åborättsinstitutet

borde upplifvas i moderniserad gestalt sålunda, att nyttjanderätten upplätes

med rätt för nyttjanderättshafvaren att genom årliga amorteringar

blifva ägare till jorden.

Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län har

hemställt, att någon förändring i nu gällande bestämmelser icke måtte

vidtagas förrän mera erfarenhet angående den genom hushållningssällskapens

förmedling uppståndna egnahemsbildningen vunnits och

nuvarande abnorma förhållanden i afseende å arbets-, material- och jordkostnader

upphört.

I sitt uti ärendet afgifna yttrande har domänintendenten i länet

meddelat, att af 22 lägenheter, som med tillämpning af 1896 års

skrifvelse utbjudits till försäljning, 12, som varit bebyggda, inköpts

för att i befintlig omfattning brukas, men att de 10 återstående inköpts

af ägare af intilliggande jord och förenats med denna. I öfrigt

har domänintendenten föreslagit, att jordbrukslägenheterna icke måtte

tilltagas för små, enär eljest fattigdom förr eller senare skulle inställa

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Häft. 4

Konungens

befallningshafvande

»

Sharaboi-gs län

m. f*.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i

Värmlands län,

sig. Staten borde, då så lämpligen kunde ske, frånstyrka egendomarna

delar, hvilka skulle bebyggas af kronan och därefter upplåtas på

arrende.

Öfver]ägmästaren i Västra distriktet, hvars yttrande i ärendet

jämväl inhämtats, har ansett kronans jordbruksdomäner böra för emigrationens

minskande och immigrationens höjande så småningom styckas

och försäljas. Åtgärder borde vidtagas vid blifvande utarrenderingar

af domänerna, så att vissa delar af desamma måtte kunna under arrendetiden

när som helst säljas. Om lämpliga förbehåll i detta afseende

gjordes i arrendekontrakten, skulle kronan ständigt under en lång tid

framåt kunna hålla egna hem så att säga på lager och belägna öfver

hela landet, en anordning, som helt säkert skulle få stor betydelse för

immigrationen, förutsatt dock att ej blott de sämre delarna af egendomarna

såldes utan äfven den bättre jorden.

Å kronans skogsegendomar befintliga hemman och lägenheter

borde däremot såsom alldeles oundgängliga för skogarnas vård och

nöjaktiga afkastning i regel bibehållas i kronans ägo och, där så behöfdes

för erhållande af ökad arbetskraft och vinnande därigenom af

större möjligheter för ett intensivt skogsbruk, genom inköp af lämpligt

belägna hemman och lägenheter formeras. Försäljning af å kronoparkerna

liggande hemman skulle för staten medföra ökad hägnadsskyldighet

och dyrare bevakning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län har

anfört följande.

I någon afsevärd omfattning hade tillämpningen af bestämmelserna

i 1896 års skrifvelse icke inom detta län kommit till utförande beträffande

kronodomänerna, ehuruväl åtgärder till lägenheters utskiftande och försäljning

blifvit, så långt förhållandena sådant medgifvit, af myndigheterna

vidtagna i sammanhang med dessa domäners afyttring. Ej

heller från kronoparkerna hade lägenheter af ifrågavarande slag annat

än mycket sällan kunnat afsöndras och försäljas. Där tillfälle emellertid

yppat sig, hade det egentliga syftemålet sällan uppnåtts, enär upplåtelsen

merendels efter auktion ägt rum till andra än mindre bemedlade.

Vid ett tillfälle hade sålunda en dylik lägenhet inropats af en

större fastighetsägare till utvidgning af dennes angränsande jordegendom,

vid ett annat tillfälle af ett bolag, som varit intressera^ af den

å lägenheten befintliga skogstillgången.

Orsaken till dessa förhållanden måste utan tvifvel sökas i de nuvarande

formerna vid kronodomänernas försäljning, däribland kunde

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

27

anmärkas den vidlyftiga gången hos olika myndigheter i och lör lägenheternas

bestämmande till areal och gränser och desammas värdering.

Efter lång tidsutdrägt för alla förberedande åtgärder följde så själfva

utbjudandet, likaledes under rätt invecklade former, och i vanliga fall

därefter auktion, där lägenheten komme under öppen täflan med små

utsikter för den mindre bemedlade, hvilken här ställdes inför konkurrens

med ekonomiskt starkare spekulanter. För arbetaren, handtverkaren

eller annan mindre bemedlad ställde sig dessa former i hög grad hinderliga,

vare sig det gällde afgifvande af anbud eller inställelse vid auktionsförrättning,

hvarvid redan det långa afståndet till residensstaden verkade

försvårande? med hänsyn till därmed förbundna kostnader af olika

slag. Erfarenheten från länet hade sålunda visat, att, om än spekulanter

icke saknats, dessa dock ofta uraktlåtit gifva sig tillkänna och att iföljd

häraf lägenheter måst flera gånger utan resultat utbjudas. Önskligt

syntes därför vara, om någon ändring i nu gällande bestämmelser

kunde ernås.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sålunda ett af

t. f. domänintendenten härutinnan framställdt förslag, att försäljningen

måtte ske under hand genom vederbörande domänintendent eller annan

lämplig person, förtjäna beaktande. Den personliga beröringen med

spekulanter, som gifvetvis stode domänintendenten till buds, syntes vara

ägnad att i hög grad underlätta de underhandlingar, hvarom här vore

fråga, och lända till fördel icke blott för den enskilde utan äfven för

det allmänna, som härigenom säkrare skulle kunna verka för det med

ifrågavarande upplåtelser afsedda syftemålet. En uppgörelse under hand,

hvarigenom för öfrigt kunde motverkas ett vid dessa lägenheters förvärfvande

ej sällan framträdande spekulationssyfte, innebure visserligen

en afvikelse från den vanliga ordningen för afyttring af kronans egendomar,

men finge å andra sidan anses för egnahemssträfvandet synnerligen

önskvärd. Hvad anginge statsverkets kraf på skälig köpeskilling,

kunde detsamma ej heller härigenom äfventyras, då afyttringen gifvetvis

måste föregås af vederbörlig uppskattning af domänintendent med biträden

och anbuden härefter underställas domänstyrelsens pröfning och

godkännande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande finge alltså på

dessa skäl underdånigst hemställa, att nu gällande bestämmelser för

lägenheters afyttrande gåfves de friare förmer, att åt vederbörande

myndigheter inrymdes rättighet att beträffande ifrågavarande försäljningar

träffa aftal under hand.

Hvad slutligen anginge frågan därom, att kronans domäner och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konungens

befallningshafvande

i Örebro

län in. fl.

skogsegendomar skulle i större utsträckning, än nu ägde rum, upplåtas

till egna hem, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke

af erfarenheten inom länet funnit behof i sådant hänseende föreligga.

De tillfällen till styckning och utskiftning af lägenheter, som redan

under nu gällande^bestämmelser kunnat beredas, syntes nämligen i tillräcklig

grad hafva motsvarat efterfrågan, hvilket förhållande bestyrktes,

bland annat, däraf, att åtskilliga lägenheter af brist på spekulanter ännu

vore osålda. I följd häraf hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funnit anledning till hemställan i denna riktning icke för närvarande

föreligga.

%

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län bär anfört

hufvudsakligen följande.

Det hade visat sig, att bestämmelserna i nådiga brefvet den 25

september 1896 icke vore fullt lämpliga och ägnade att i önskvärd utsträckning

befordra bildandet af egna hem; och särskildt vore det fallet,

att svårigheter mött att, då beslut fattats om en fastighets styckning eller

om upplåtelse af ett större antal lägenheter från en fastighet, genast

erhålla lämpliga spekulanter i tillräckligt antal. Till belysande häraf

ansåge sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande höra'' relatera följande

fall. Sedan genom nådigt bref den 3 november 1905 förordnats,

att en viss kronoegendom skulle i enlighet med vederbörande uppskattningsnämnds

förslag styckas i 32 ägolotter, af hvilka 25 skulle utbjudas

till försäljning på en gång, hade anbud på dessa 25 lotter infordrats

och därefter två särskilda auktioner hållits utan vidare resultat än

att två lotter försålts till åsätta saluvärden. Tvifvelsutan hade äfven

dessa fortfarande varit osålda, därest icke den ena lotten varit försedd

med en köparen tillhörig åbyggnad och den andra på grund af

vissa förhållanden varit särskildt begärlig. Ej heller vid en sedermera utlyst

tredje auktion å återstående 23 lotter torde antagliga anbud vara att

förvänta. Anmärkas borde ock, att de personer, som inköpt de försålda

två lotterna, icke finge antagas komma att bruka dem såsom egnahemslägenheter

i egentlig mening, och finge härvid ej heller förbises, att

kronan för dessa nästan resultatlösa försäljningsförsök fått vidkännas

rätt afsevärda kostnader.

Om än dylika dåliga resultat af statens bemödanden i förevarande

afseende finge antagas till någon del vara beroende på den hos arbetarbefolkningen

i allmänhet rådande obenägenheten att binda sig vid egna

hem, afsedda för jordbruk, i de orter, där dess arbetskraft mot hög

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .146.

20

aflöning funne användning i industriens tjänst, vore det desto mera

angeläget, att staten genom lämpliga föreskrifter rörande sättet för

lägenheternas försäljning samt så billiga försäljningsvillkor som möjligt

sökte motarbeta dylik obenägenhet.

Beträffande försälj ningssättet torde det först och främst böra framhållas,

att försäljningarna icke borde äga rum å auktion, utan under

hand. Att försäljning under hand bättre lämpade sig för ifrågavarande

ändamål syntes nämligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande vara

påtagligt. Af vikt vore ock, att icke lägenheter till större antal utbjödes

på eu gång, under det att långa mellantider förlöpte, då lägenheter

icke funnes att tillgå. Från statens sida borde tillses, att, såvidt

möjligt, utväg för bildande af eget hem genom inköp af kronolägenhet

ständigt hölles öppen för den, som det önskade.

Utgående från denna synpunkt tilläte sig Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att i underdånighet föreslå, att gällande föreskrifter

i ämnet ändrades i syfte, att lägenheter från kronans jordbruksdomäner

icke vidare utbjödes till försäljning å auktion, utan att, om antagligt

köpeanbud icke afgifvits efter den i punkt 8 af nådiga brefvet den

25 september 1896 omförmälda kungörelse, lägenheterna finge under

hand afyttras till åsätta saluvärden.

För genomförande häraf syntes lämpligen kunna föreskrifvas hufvudsakligen,

att, efter det kronoegendom styckats för försäljning i mindre

lotter eller afsöndringar till smärre jordbrukslägenheter ägt rum från

dylik egendom, lägenheterna skulle såsom hittills utbjudas till försäljning

genom infordrande af anbud till åsatt saluvärde, men att, därest

dylikt anbud icke afgåfves, lägenheterna skulle fortfarande utarrenderas

i sammanhang med hufvudgården, med förbindelse för arrendator!! att

afträda lägenhet, hvarå anbud framdeles kunde varda afgifvet. Tillika

borde stadgas, att förteckning å alla till försäljning afsätta egnahemslägenheter

skulle med upplysning om saluvärdena en gång hvarje halfår

i länskungörelserna och en af ortens tidningar införas, med tillkännagifvande

att anbud till åsätta saluvärden finge när som helst till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas, åtföljda af borgen eller annan

föreskrifven säkerhet för köpeskillingen. Därjämte kunde ifrågasättas,

huruvida icke köpare, som ville betala köpeskilling vid tillträdet, borde

medgifvas nedsättning, motsvarande den frihet från ränta, som för närvarande

åtnjötes, då likvid erlades under loppet af tio år. Det hade

nämligen visat sig, att dylik räntefrihet icke uppskattades till sitt verkliga

värde, i det att framställning ej sällan gjorts om tillstånd att få

betala hela köpeskillingen mot dylik nedsättning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N;o 146.

För bestämmande af det afdrag, som skulle tillkomma arrendatorn

för afstående af under arrende inbegripen, till försäljning bestämd lägenhet,

borde vid arrende och saluvärdering särskildt arrendevärde åsättas

hvarje dylik lägenhet.

För genomförande af detta förslag, hvarigenom försäljning till

pris, understigande åsätta saluvärdet, icke skulle vidare ifrågakomma,

blefve ett oeftergifligt villkor, att saluvärdena icke sattes för höga,

hvilket i flera fall hittills förekommit och verkat återhållande på spekulanterna.

För såvidt egnahemsfrågan skulle kunna genom statens medverkan

föras»fram till någon vidare utveckling, finge staten icke påräkna

någon särskild vinst på försäljning af sina egendomar i mindre lotter

utöfver de köpeskillingar, som kunde beräknas för egendomarna i ostyo

kadt skick, utan borde vid saluvärdering mera hänsyn tagas till möjligheten

för lotternas försäljning för afsedt ändamål än till förtjänsten.

Då erfarenheten gifvit vid handen, att tillgången å kronolägenheter

för egnahemsändamål fullt motsvarade efterfrågan, ansåge Eders

Kungl. Majrts befallningshafvande, att, åtminstone för ifrågavarande län,

det icke för närvarande vore behöflig!, att kronans domäner och skogsegendomar

till egna hem utstyekades i större omfattning än nu ägde rum.

I afgifvet utlåtande har öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet förklarat

sig anse, att försäljning af lägenheter å auktion borde om möjligt

undvikas och sådan försäljning i stället ske under hand genom landskontorets

försorg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga

att afyttra lägenheter, när helst tillfälle erbjödes. Att genom andra

konstgjorda medel söka alltför mycket forcera egnahemsrörelsen vore

icke gagneligt för samhället eller landet i dess helhet.

Domänintendenten har, jämte framhållande af vikten af att försäljningen

skedde under hand, ansett bestämmelsen om bebyggande före

viss tids utgång ej vara nödvändig. Uppfyllandet af ifrågavarande bestämmelse

vore svårt att kontrollera, och bestämmelsen i fråga vore ej

i öfverensstämmelse med den fria disposition, man fordrade af hvad

man köpt och betalt.

Egnahemsnämnden i länet har i afgifvet utlåtande anfört, att ett

bättre resultat än det hittills uppnådda syntes kunna vinnas genom

bestämmelse om rättighet att i stället för borgen och andra nu medgift

säkerheter använda revers med inteckningsmedgifvande i lägenheten

och med t. ex. hushållningssällskapet såsom förmedlare — mot

viss, exempelvis två procent provision — af försäljningarna. I sammanhang

med köpet kunde ju då äfven preliminärt uppgöras angående

egnahemslån åt köparen. Inom länet vore, enligt hvad erfarenheten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

31

gåfve vid handen, liitt att finna köpare till mindre lägenheter, ja det

hade till och med visat sig svårt skaffa jord för skäligt pris till alla de

arbetare, som velat förvärfva sig egna hem.

Eders Kling!. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län har

ansett, att ändrade föreskrifter vore erforderliga i ändamål att lättare

än nu vore förhållandet vinna köpare till de till föryttring afsedda lägenheterna,

samt i sådant hänseende hemställt, att i de fall, där nu lägenhetsförsäljning

skulle ske genom auktion, bestyret med anskaffande af

köpare måtte öfverlämnas åt vederbörande lönn odlare af egnahemslån.

Till föryttring föreslagen lägenhets storlek skulle afpassas så, att egnahemslån

därå kunde erhållas, hvarigenom köpare ställdes i utsikt att

genom sådant lån få utgöra köpeskillingen. Under sådana förutsättningar

skulle kronoegendomar kunna i vidsträcktare grad än hvad för

närvarande vore fallet styckas till småbruk och egna hem.

Domänintendenten i länet har såsom en följd af nu gällande bestämmelsers

bristfällighet framhållit, att ofta nog en lägenhet inköptes

af närmaste granne, som önskade förstora sin gård eller erhålla ett välbellofligt

torp.

För kronodomän, som skulle undergå salu- och arrendeuppskattning,

borde jämväl plan uppgöras för dess styckning i småbruk. Denna

plan borde angifva de blifvande lägenheternas namn eller förslag därtill,

läge, gränser, areal och värde, om de vore bebyggda eller obebyggda,

samt i förra fallet med Indika byggnader och dessas beskaffenhet. Denna

förrättning borde i regel företagas så tidigt, att densamma kunde vara

afslutad minst två år före den gamla arrendeperiodens slut.

För kronodomän, som endast skulle undergå arrendeuppskattning,

borde lägenheters afsöndring föreslås endast, om hufvudgårdens skötsel

icke därigenom försvårades. Om så stora afsöndring^!’ föresloges, att

hufvudgårdens arrendevärde icke uppginge till minst 600 kronor, borde

fullständig plan till egendomens styckning upprättas. Försäljningen af

till styckning föreslagen kronoegendom eller afsöndrad lägenhet borde

ske på det sätt, att kungörelse utfärdades, innehållande, bland annat, att

vederbörliga ansökningar om egnahemslån jämte anbud å de olika lägenheterna

skulle vara ingifna till hushållningssällskapets egnahemsnämnd

inom viss föréskrifven tid, exempelvis årligen till den 1 augusti. Sedan

egnahemsnämnden pröfvat sökandenas lämplighet på samma sätt och

efter samma grunder som öfriga sökandes till egnahemslån, skulle handlingarna

af nämnden insändas till Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande

jämte förord för den eller de personer, nämnden funnit bäst läm
-

Konungtna

befaUningthafvande

t Västmanlands

län

m. Jl.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konung cm

befallningshafvande

i Kopparbergs

län

in. jl.

pade för erhållande af lägenheten. Torpare och arrendatorer af de

lägenheter, som sålunda utbjödes, borde hafva företräde framför andra

köpare, därest de vore lämpliga eller erhållit egnahemsnämndens förord

härtill, och borde de i allmänhet erhålla lägenheten för uppskattningsvärdet.

I arrendekontrakten borde intagas bestämmelse om, att lägenheter

skulle kunna afsöndras från kronodomän äfven under pågående arrendeperiod.

I afgifvet utlåtande har länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

— under framhållande, att vid försäljning å auktion ofta inträffade,

att lägenheterna såldes till andra än dom, för hvilka de voro afsedda

— hemställt, att, sedan lägenheter med därå befintliga byggnader blifvit

saluvärderade, skulle förteckning öfver dem och försäljningsprisen öfverlämnas

till hushållningssällskapen med anmodan att vid förmedling af

egnahemslån verka för, att lämpliga lånesökande förvärfvade sig lägenheterna

att betalas med de dem beviljade egnahemslån. Härtill fordrades,

dels att de lägenheter, som afsåges till jordbruk, så afpassades, att med

hänsyn till orts- och afsättningsförhållanden en skötsam och ordentlig

innehafvare kunde antagas därå hafva sin bärgning, dels att värdet å jord

och byggnader så bestämdes, att lägenheten, sedan den blifvit försedd med

behöfliga åbyggnader enligt gällande bestämmelser kunde belånas med

egnahemslån, dels ock att likvid erlades först när egnahemslånet beviljades.

Arrendatorerna borde tillförbindas att före arrendeperiodens utgång

afstå visst till eget hem ägnadt område mot visst afdrag å arrendet.

Ett främjande af det mindre jordbruket ansåges allmänt medföra

stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län har

ansett anledningen till nuvarande missförhållanden bestå däruti, att

arbetarbefolkningen ännu icke gjort sig förtrogen med den idé, som

läge till grund för egnahemsrörelsen, samt att de former, under hvilka

lägenheternas upplåtelser ägde rum, vållade svårigheter.

Länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär hemställt, att

åt en länskommission måtte öfverlåtas att med frihet från hämmande

och tryckande former omhändertaga sådana statsegendomar, som efter

undersökning befunnes kunna på lämpligt sätt uppdelas till tomter eller

mindre brukningsdelar, att utan risk för obefogade efterräkningar företaga

styckning och på lämplig tid och sätt, allt efter sig företeende

förhållanden, försälja delarna samt att, då vid eget hems bildande en

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

33

del dryga kostnader alltid förelåge, dar så funnes lämpligt-, bevilja frihetsår

vid brukningsdelarnas öfverlåtande och antaga åbor med nyttjanderätt,

som sedermera kunde öfvergå till mer eller mindre fullständig

äganderätt.

Tillika borde genom lagändring åvägabringas, att ingen utan länskommissionens

medgifvande finge äga mer än en brukningsdel.

Kronofogden i Fall! fögderi har meddelat, att vid försäljningar

inom fögderiet förekommit såväl, att lägenheter inropats af grannar med

större jordbruk, som att flera lägenheter inropats af samma person, samt

föreslagit upplåtelse af lägenheter under såväl ägande- som nyttjanderätt.

Ersättningen borde bestämmas så lågt som möjligt. Lägenheterna

skulle få upplåtas eller försäljas under hand af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utan den korta begränsning af tiden för anbuds

afgifvande, som nu vore föreskrifven. Egnahemslån skulle beviljas jämväl

till uppförande af byggnad å kronans mark, som innehades med

nyttjanderätt. I de orter, där för bildandet af egna hem lämplig kronojord

icke funnes tillgänglig, borde kronan inköpa lämplig enskild mark.

För hvarje län borde af landstinget tillsättas en kommitté med uppdrag

att vidtaga förberedande åtgärder för lägenheters upplåtande till egna

hem samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.

Kronofogden i Hedemora fögderi har, under framhållande af vissa

olägenheter, som yppats vid verkställd försäljning af tomter från Bjurfors

kronopark, föreslagit, att vid dylika försäljningar icke mer än en

å två utstyckade tomter måtte få af samma person inköpas från kronan,

att tomterna endast måtte få användas till bostadslägenheter samt att

köpeskillingen icke borde sättas alltför hög, så att tomterna med fördel

kunde användas för det med dem afsedda ändamålet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har med

afseende å de inom länet rådande förhållandena funnit nya bestämmelser

i ämnet ej erforderliga för länet.

I afgifvet utlåtande har egnahemsnämnden i länet ansett, att vid

fastställandet af ändrade föreskrifter i ämnet hänsyn borde tagas till

bestämmelserna för statens egnahemslånerörelse, så att samklang mellan

stadgandena på dessa båda områden ernåddes.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län

har meddelat, att någon kronan tillhörig jordbruksegendom af här afsedd

beskaffenhet icke förefunnes inom länet. Då kronan däremot ägde vidsträckta

skogsmarker inom länet, vore ändrade bestämmelser om uppstå.

till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Käft. 5

Konungen»

befallningshafvande

i Gäfleborgs

län in. fl.

Konungens

befallningshafvande

t Västernorrland»

län.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Konung e ii8

befallningshafvande

i Jämtlands

län m. fl.

låtelser från skogsmarker önskvärda. Egnaliemsidén skulle för öfrigt

främjas, om icke upplåtelserna förenades med så många formaliteter,

hvilka vanligen medförde stor tidsutdräkt.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har uttalat,

att nu gällande bestämmelser i ämnet visat sig mindre lämpliga.

Visserligen hade svårighet ej mött att få köpare till bebyggda lägenheter.

Däremot hade köparna visat en viss benägenhet att snart nog

afyttra dylika lägenheter, särskilt om de varit tilldelade någon husbehofsskog.

Hvad anginge de obebyggda lägenheter, som blifvit sålda,

hade ingen af dem blifvit bebyggd, utan hade de vid den ursprungliga

upplåtelsen eller sedermera förenats med närliggande hemman. Anledningen

härtill vore lägenhetsinnehafvarnas ekonomiska svårigheter och

befolkningens spekulativa läggning.

Rådande missförhållanden skulle måhända afkjälpas genom att lägenheterna

upplätes under åborätt. Därigenom skulle man dock gå miste

om det intresse för fastighetens vårdande och den eggelse till egen

förkofran, som äganderätten alltid medförde, hvarförutom en sådan anordning

skulle medföra väsentligen ökad arbetsbörda för vederbörande

myndigheter, åtminstone i vissa län. På grund häraf har Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansett upplåtelse under äganderätt fortfarande

böra äga rum. Ingen skog borde upplåtas till lägenhet, ty därigenom

frestades köpare att afyttra densamma.

Tiden för köpeskillingens amortering borde utsträckas, på det

mindre bemedlade skulle kunna förskaffa sig egna hem. Om kronans

köpeskillingsfordran öfverflytta des på egnahemslånefonden, komme lägenheten

under vederbörande låneförmedlares uppsikt, och erhölles ett korrektiv

mot olägenheten, att ett flertal lotter inropades af samma person.

Domänintendenten i länet har ifrågasatt förbud mot försäljning af

lägenhet tilldelad husbehofsskog. Att upplåta egna hem från kronans

skogsegendomar inom länet vore mindre välbetänkt annorstädes, än där

större inägoområden förekomme. Inägor borde nämligen finnas att tillgå

för bildande af torp åt fasta skogsarbetare på kronoparkerna. Det hade

redan nu visat sig svårt och ofta nog omöjligt att anskaffa behöfligt manskap

för de skogsvårdsarbeten, som skulle utföras.

Länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott, anmodadt att yttra

sig i ärendet, har åberopat infordradt utlåtande från egnahemsnämnden

i länet, som ansett amorteringstiden för köpeskillings erläggande

böra utsträckas exempelvis lika med den för egnahemslån. En

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

35

sådan anordning skulle kanske lättare åvägabringas genom att kronans

köpeskillingsfordran öfverflyttades på egnahemslånefonden. Kunde ändock

ej köp komma till stånd, kunde det möjligen tagas under ompröfning,

huruvida lägenheten borde upplåtas under åborätt. Vid egnahemsbildningen

måste uppmärksamheten riktas på, att ej alltför stort antal

jordbrukslägenheter af så ringa vidd, att en familj icke därå kunde vara

besutten, uppstode.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har

ansett ändrade bestämmelser i ämnet ej erforderliga beträffande upplåtelser

af egnahemslägenlieter från kronans jordbruksdomäner inom

länet. Däremot vore frågan om upplåtelse till egna hem af lämplig

mark från kronans skogsegendomar inom länet i vida större utsträckning,

än hvad för närvarande ägde rum, så mycket viktigare.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har

ansett, att sådan statsegendom, som afsåges i min förberörda skrifvelse,

icke förefunnes inom länet.

För egen del har domänstyrelsen till en början meddelat, att

styrelsen i cirkulärskrifvelse den 22 juni 1904 till domänintendenterna

i riket fäst uppmärksamheten å angelägenheten däraf, att den af staten

genom beviljande af egnahemslån lämnade medverkan till egnahemsrörelsens

förkofran och ändamålsenliga utveckling åtföljdes af ett sorgfälligt

tillvaratagande af alla de tillfällen, då jämlikt nådiga skrifvelsen

den 25 september 1896 upplåtelse af egnahemslägenheter kunde äga

rum, och hade styrelsen därvid erinrat, att enligt punkt 1 i nämnda

nådiga skrifvelse vid arrende- och saluvärdering å utarrenderade kronoegendomar

uppskattningsmännen skulle taga under ompröfning, huruvida

särskilda omständigheter för styckning af egendomen i dess helhet

eller delvis till mindre lägenheter förefunnes. Därjämte hade styrelsen

framhållit, att på grund af nämnda föreskrift skäl för styckning borde

anses föreligga, bland annat, i fall, då egendomen till följd af sitt läge

särskildt lämpade sig för anordnande af egnahemslägenheter, eller, då

egendomen saknade åbyggnader, eller, då åbyggnaderna vore i mindre

godt skick och kostnaden för deras iståndsättande genom ny- eller

ombyggnad icke syntes stå i skäligt förhållande till värdet af egendomen

i dess helhet.

Konungens

befallningshafvande

i Västerbottens

län.

Konungens

befallningshafvande

i

Norrbottens

län.

Domänstyrelsens

cirkulär

den 22 juni

19 0i.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

StatKitskottet8 Utlåtande N:o 146.

Domäninten
denterna.

Vidare har styrelsen meddelat följande upplysningar angående

öfverläggningar i ämnet, som inför styrelsen ägt rum med domänintendenterna.

Vid sammanträde med domänintendenterna i riket i november 1899

hade framhållits, att enligt nådiga skrifvelsen den 25 september 1896

fråga om afsöndring af lägenhet eller styckning af egendom i smärre

lägenheter kimde väckas endast af vederbörande uppskattningsmän vid

arrende- eller saluvärderingar samt att det på grund häraf hufvudsakligen

berodde på uppskattningsmännen att tillse, att det med ifrågavarande

författning afsedda syftemålet blefve främjadt. Under sammanträdet

hade uppkommit fråga, huruvida uppskattningsmännen i de fall,

där de ansåge lägenhet ej böra afsöndras från hemmanet, beliöfde i

uppskattningsinstrumentet anföra skäl för denna sin åsikt. Därvid hade

den mening gjort sig gällande, att dylik motivering kunde anses öfverflödig,

där ej sådan lägenhet befunne sig inom annat hemmans område

eller i någon egendomens utkant på längre afstånd från hufvudgården.

I februari 1907 hade nytt sammanträde hållits med domänintendenterna.

Beträffande frågan om tillämpningen af 1896 års skrifvelse

hade därvid från styrelsens sida framhållits, att egnahemsfrågan utvecklat

sig till en af de viktigaste på dagordningen stående socialpolitiska frågor,

lör hvars befordran till en för landets ekonomiska utveckling lycklig

lösning eu hvar måste med all kraft verka. Styrelsen hade därför frångått

den principen, att uppskattningsmännen icke behöfde motivera sin

åsikt, om de funnit afsöndring ej höra äga rum, utan, när motivering

saknats, återremitterat ärendet till vederbörande uppskattningsmän. Härigenom

hade styrelsen velat framtvinga en noggrannare behandling af

föreliggande fråga. Gifvetvis hade vederbörande alltmera uppmärksammat

egnahemsfrågan vid egendomsuppskattningarna, men i detta fall

finge man ej förtröttas, äfven om egnahemsbildandet å kronans domäner

hittills mött svårigheter; och hade därför påpekats nödvändigheten, att

vid arrende- och saluvärderingar frågan, huruvida och på hvad sätt

egnahemsrörelsen skulle kunna befordras genom egendomens styckning

helt eller delvis eller afsöndring af lägenheter därifrån, toges under

noggrannaste ompröfning samt att i uppskattningsinstrumentet intoges

utförlig motivering icke blott beträffande den styckning eller afsöndring,

som föresloges utan äfven, när uppskattningsmännen icke ansett sig

kunna föreslå någon styckning eller afsöndring, om anledningen därtill.

Under öfverläggningen hade framhållits, att stora svårigheter före1

linnés att få obebyggda lägenheter försålda, särskildt sådana, som vore

afsedda till mindre jordbruk. Däremot vore i regel hvarje lägenhets
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

37

innehafvare, som ägde liusen å eu lägenhet, villig att inköpa densamma

för åsatt saluvärde. Anledningen till denna obenägenhet att köpa

obebyggda lägenheter, som syntes förefinnas öfverallt, vore hufvudsakligen

att söka i det massutbjlidande af lägenheter, som vid inträffande

arrendeledighet på eu gång ägde rum och alldeles icke hade någon

motsvarighet i efterfrågan. Men ofta berodde svårigheten att få köpare

till lägenheterna endast därpå, att de, som eljest vore spekulanter, just

vid det tillfälle, lägenheterna utbjödes, af eu eller annan anledning icke

kunde bestämma sig för att köpa. Fördenskull borde äfven under

löpande arrendetid lägenheter kunna afsöndras från en egendom och

försäljas, så att personer, som ville skaffa sig egna hem, kunde af kronan

få köpa ett markområde just vid den tidpunkt, det för dem voro

lämpligt.

Domänintendenten i Kristianstads län hade härutinnan uttalat, att

egnahemsrörelsen skulle kraftigt befordras, om lägenhetsupplåtelse kunde

ske under arrendeperioden. Han hade ofta erfarit, att torpare på en

egendom under arrendetiden ville köpa sina torp. Äfven från andra

personer inkomme oupphörligt förfrågningar, om de kunde få köpa ett

område, vanligtvis närmare bestämdt till sin omfattning, för att där

bygga eget hem. I förhållande till arrendatorerna kunde saken ordnas

genom bestämmelse i arrendekontrakten, att de vore skyldiga medgifva

lägenhetsupplåtelser, om icke från hvilken del som helst af egendomen,

så åtminstone från ett visst bestämdt område däraf. Men detta till

lägenheter afsedda område borde icke på förhand indelas i lägenheter,

utan skulle tillfälle beredas spekulanter att sj kifva utstaka de områden,

de ville förvärfva. Vidare framhöll bemälde domänintendent, att upplåtelserna

måste ske med äganderätt, så att lägenhetsinnehafvarna uppmuntrades

till att odla sin lägenhet, ty finge de ej lägenheter med

äganderätt, kunde de icke verkställa förbättringar å densamma utan risk

att vid en blifvande försäljning få betala de arbeten, de själfva nedlagt

på lägenheten. I ersättning kunde arrendatorerna, om ej i arrendekontraktet

kunde bestämmas någon sådan för hvarje hektar som försåldes,

lämnas viss procent å köpeskillingen.

Under diskussionen öfver detta förslag hade i allmänhet uttalats

gillande däraf. Vore emellertid fråga om upplåtande af bostadslägenheter

vid stationssamhällen eller större fabriker, borde det område, som

kronan ville för sådant ändamål disponera, på förhand uppdelas till

tomter efter en bestämd plan. Vidare anmärktes, att svårigheter skulle

möta att få arrendatorerna att gå in på en dylik anordning, samt att

fara vore, att arrendena skulle nedbringas. Äfven skulle kostnaderna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Domunsly
teism.

för värdering'' af lägenheterna blifva för kronan dryga. Däremot genmäldes

emellertid, att kronan måste för den göda sakens skull underkasta

sig dessa risker.

Domänintendenten i Örebro län både under öfverläggningen anfört,

att egnahemsrörelsen, som ur social och humanitär synpunkt vore af

största vikt, icke finge ledas in på sådana vägar, att man skaffade ett

jordbruksproletariat. Man måste se till, att den lägenhet, som man

ville upplåta, för att därå skulle af eu mindre bemedlad kunna bildas

ett litet jordbruk, vore af den omfattning’, att den kunde skaffa sin man

bärgning. Den omständigheten, att ett mindre ägoskifte vore afskildt

tran liufvudgården, finge icke vara den enda afgörande synpunkten vid

bestämmandet, huruvida detsamma skulle försäljas. Likaledes borde

tomtupplåtelser ske endast på orter, där arbetstillfälle funnes.

Vidare både ansetts, att vid den försäljning af egnahemslägenlieter,

såväl bostadslägenheter som mindre jordbruk, hvilken nu ägde

rum, det med upplåtelserna afsedda syftemålet att bereda mindre bemedlade

och obemedlade tillfälle att bilda egna hem icke ernåtts. Vid

försäljning af tomter å till bebyggande indelade områden invid järnvägsstationer

och samhällen hade personer, som verkligen velat förskaffa

sig egna hem, öfverbjudits af tomtjobbare, som spekulerade på markvärdets

stegring och bjudit köpeskillingar, som icke kunde erbjudas af

en mindre bemedlad spekulant. Från Ålfsborgs län hade meddelats ett

exempel, att en egendom tillhörande skiften, som dittills brukats af

åtskilliga torpare, försålts i mindre delar. Af torparna hade endast två

lyckats förvärfva sig de lägenheter, de sedan länge brukat, de andra

hade blifvit öfverbjudna af kringboende större jordägare, som genom

förvärf af fastigheterna ville utöka eller afrunda sina egendomar.

Slutligen hade framställts förslag, att innehafvare af insvnadt torp

skulle, vid en eventuell försäljning af torpet, erhålla optionsrätt till köp

i likhet med innehafvare af lägenhet, försedd med innehafvaren tillhöriga

hus. Allmänt hade uttalats den mening, att denna utsträckning

af optionsrätten vore önskvärd ur rättvisans synpunkt. Äfven borde

vid arrende- och saluvärderingar tillses, huruvida försäljning af torpen

kunde äga rum i större omfattning än nu.

För egen del har styrelsen därefter anfört hufvudsakligen följande.

Af den utredning, som förebragts, torde med all tydlighet framgå,

att de åtgärder, som med stöd af nådiga skrifvelsen den 25 september

1896 vidtagits för bildande af småbruk genom upplåtelser af lägenheter

från kronans jordbruksdomäner, i allmänhet ej ledt till önskadt resultat.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

39

Om också orsaken härtill ytterst läge däri, att hos vårt folk ej funnes

så stor benägenhet att ägna sig åt småbrukarens mödosamma och ekonomiskt

sedt jämförelsevis föga lönande uppgift, som man i allmänhet

syntes vilja antaga, måste det likväl å andra sidan erkännas, att nuvarande

försäljningssystem och kronans fordran på säkerhet antagligen

i ett flertal fall orsakat, att ändamålet med ifrågavarande jordupplåtelser

ej vunnits. Detta ändamål torde äfven i många fall hafva förfelats därigenom,

att jordbrukslägenhet ej blifvit så afpassad, att med hänsyn till

orts- och afsättningsförhållanden en skötsam och ordentlig innehafvare

därå kunnat hafva sin bärgning. Slutligen torde nog också en medverkande

orsak till det klena resultatet kunna sökas däri, att till grund

för gällande författning i ämnet läge tanken, att staten skulle söka få

den största möjliga betalning för sin jord.

1896 års författning berörde, enligt ordalydelsen, endast upplåtelser

af jordbrukslägenheter (s. k. småbruk), men både, i enlighet med riksdagens

flera gånger uttalade önskan, i praktiken utsträckts att gälla

äfven upplåtelser, där vinnande af egen bostad, ej så mycket af egen

jord, varit köparens väsentliga syfte; och hade från flera håll uttalats

önskvärdheten af, att detta förhållande måtte uttryckas i författningen.

Denna uppfattning delades af styrelsen.

Beträffande småbruken torde, enligt styrelsens åsikt, statens uppgift

egentligen bestå däri, att staten skulle tillse, att möjlighet funnes för

personer, som ville förvärfva lägenheter för bedrifvande af jordbruk,

att realisera detta önskemål. Därför syntes staten böra inom hvarje

län, med undantag möjligen för ett eller annat län, hvarest behofvet icke

kunde anses kräfva ett sådant tillvägagångssätt, städse hafva tillgängligt

ett ej alltför litet antal själfständiga brukningsdelar, så att ej, som nu

vore fallet, köpare utsattes för att först efter flera år komma i besittning

af en fastighet, han önskade förvärfva. Härvidlag borde två utvägar

komma i åtanke.

Först och främst borde vid uppskattningsförrättningar förslag kunna

väckas om en långt gående styckning af eller frånskiljande af lägenheter

från kronodomän, därvid hvarje brukningsdel till sitt läge noga bestämdes

äfvensom åsattes särskilda försäljnings- och arrendevärden, livilka med

hänsyn till syftet med upplåtelserna ej borde sättas alltför höga. Bifölles

sedermera förslaget, kunde småbrukslägenheter tillhandahållas spekulanter

antingen på arrende eller för inköp. Mot den förra formen af upplåtelse

talade den ofullständigheten i vår lagstiftning, att en brukare ej hade

till sitt förfogande möjlighet att lämna långifvare inteckningssäkerhet

i de brukaren tillhöriga inventarier in. m. å brukningslägenheten. Här
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

utinnan torde emellertid eu ändring i förhållandena inom en ej aflägsen

framtid visa sig nödig. Hvad särskildt obebyggda småbrukslägenheter

anginge, borde brukare kunna genom att fullbygga lägenheten, för

hvilket ändamål rättighet att erhålla lån från egnahemslånefonden borde

honom beredas, förvärfva sig rättighet till hembud af lägenheten vid

densammas försäljning.

Vidare borde äfven under pågående arrendeperiod lägenheter kunna

upplåtas från kronans egendomar antingen efter öfverenskommelse med

arrendator!! eller ock tvångsvis. För sådant ändamål borde, såsom

styrelsen i ett af densamma afgifvet underdånigt utlåtande af den 21

oktober 1907 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans

jordbruksdomäner uttalat, beredas tillfälle att i arrendekontrakt om

kronans fastighet inrycka bestämmelse om skyldighet för arrendator!!

att, där sådant å kronans vägnar påfordrades, afstå arrenderad egendom

eller del däraf mot skälig ersättning och rätt för arrendator!! att uppsäga

arrendeaftalet.

Med bostadslägenheterna syntes i viss mån ett annat förhållande

vara rådande. Kronan torde nämligen härvidlag ej kunna -anses hafva

samma intresse af att tillhandahålla möjlighet till förvärfvande af egna

hem, om ock kronan naturligen — främst med hänsyn till nyttan af,

att landets befolkning i möjligaste mån kvarhölles genom det band,

som ett eget hem alltid utgjorde — borde, där så utan olägenhet kunde

ske, lämna medverkan till ändamålets vinnande genom försäljning af

sådana lägenheter från kronans fastigheter. I sakens natur inge, att

behofvet af dylika bostadslägenheter vore störst i närheten af städer,

järnvägsstationer och industricentra. Häraf följde ock, att upplåtelse

af en enstaka bostadslägenhet sällan ifrågakomme. Vid sådant förhållande

syntes med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej, på sätt kronofogden

i G-ottlands norra fögderi på grund af erfarenhet, vunnen vid

försäljning af tomter från Roma klosters kungsgård, anfört, upplåtelser

af ett större antal tomtlägenheter samtidigt borde, där sådant behof

yppade sig, exempelvis för arbetarbostäder, och afhändande af kronomark

härför ansåges böra äga rum, ske i sin helhet till sådana korporationer

eller företag, allmänna eller enskilda, som kunde vara intresserade

däraf och kunde förväntas eller genom särskilda bestämmelser tillförbindas

att- icke begagna upplåtelsen för tomtaffärer utan i allmännyttigt

intresse.

Enligt nu gällande bestämmelser skulle, där hembud å bebyggd

lägenhet icke antagits, frågan om lägenhetens särskilda föryttring förfalla,

såvida ej den egendom, dit lägenheten hörde, i sin helhet skulle

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

41

olyckas i mindre områden och försäljas. Eu ändring'' härvidlag syntes

styrelsen Önskvärd, så att, äfven om nu bestämda förhållanden därutinnan

bibeliölles såsom regel, möjlighet likväl bereddes för försäljning

af lägenheter äfven för nyssberörda händelse. Det kunde ju tänkas

inträffa och hade äfven inträffat, att sådan lägenhet svårligen kunde

brukas tillsammans med hufvudgården och ej heller funnes lämpligen

böra för sig utarrenderas.

Dessutom bär styrelsen hemställt, bland annat, som uteslutande

afser ändringar uti de af Kungl. Maj:t uti 189(5 års bref meddelade

särskilda bestämmelser, att innehafvare af med kronan tillhöriga åbyggnader

försedd lägenhet, som föreslagits till försäljning, skulle, där han

eller hon och före honom medlemmar af hans familj viss tid, exempelvis

fem år, innehaft lägenheten, i fråga om rätt att å densamma erhålla

hembud likställas med innehafvare af lägenhet, hvilken å densamma

ägde boningshus; att annan säkerhet än för första inbetalningen i regel

icke skulle fordras; att all försäljning måtte ske under hand och auktion

endast förekomma, då det gällde att skilja mellan flera anbudsgifvare;

samt att, därest försäljning under hand af en lägenhet ej genast kunde

ske, det måtte ankomma på domänstyrelsen att efter omständigheterna

förordna om lägenhetens skötsel tills vidare och att, när anledning

därtill förekomme, vidtaga åtgärder för dess förnyade utbjudande till

försäljning.

Slutligen har styrelsen framhållit, att i åtskilliga talj, där stora

inägoområden af dålig eller medelmåttig beskaffenhet vore belägna inom

statens skogsmarker, förvaltningen af dessa områden visat sig förenad

med stora svårigheter och ringa eller ingen inkomst. I dessa tall syntes

en försäljning af inägoområdena i smålotter äfven till mycket låga pris

vara till direkt fördel för kronan i ekonomiskt hänseende. Styrelsen

har i anslutning härtill uttalat, att den icke såge något skäl, hvarför

icke 1890 års författning med de ändringar, som däri kunde komma

att vidtagas, skulle få tillämpas i alla de fall, då upplåtelser funnes

böra ske från under skogsstatens förvaltning ställda fastigheter.

Från styrelsens beslut uttalade tre af dess ledamöter, byråcheferna

Örtenblad, Giöbel och Meves, afvikande meningar.

Byråchefen Örtenblad anförde:

»Genom särskilda nådiga bref — af den 17 maj 1895, den 25

maj 1905 o. s. v. — bär i fråga om vissa områden å kronans mark

bestämts, bland annat, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga

direkt till hugade spekulanter försälja tomter invid vissa järnvägsstationer.

Enär på sådant sätt gången af försäljningen förenklas, skulle,

Bih. till Biksd. Prof, 1909. 4 Sami. 1 Afd, 95 Htift. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

där så i öfrigt befinnes lämpligt, ett analogt förfarande kunna ifrågasättas

vid upplåtelse af lägenheter från kronans mark för bildande åt

egna hem. Genom att landshöfdingarna ofta träda i personlig förbindelse

med befolkningen inom länen, skulle, om lägenhets upplåtelse

lades i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes händer, transaktionen kunna

ske snabbt och erhålla likhet med ett aftal mellan privatpersoner. När

upplåtelse ägt rum, borde kungl. domänstyrelsen därom omedelbart

underrättas.

Egnahemsfrågans lyckliga lösning är emellertid beroende ej blott

af, att formen för upplåtelsen göres enkel, utan i än högre grad däraf,

att villkoren för upplåtelsen ordnas så, att de leda till målet och äro

afpassade efter deras ekonomi och förhållanden i öfrigt, för Indika

egnahemslägenheterna skulle i främsta rummet vara afsedda.

Kungl. domänstyrelsen har föreslagit allenast två former för upplåtelsen,

nämligen försäljning dels mot kontant likvid, dels genom afbetalning

under viss tid efter köpet. Ingendera af dessa upplåtelseformer

lämnar emellertid garanti för, att sålunda såld lägenhet varder för sitt

ändamål bebyggd och använd, ty bestämmanderätten öfver lägenhet

måste efter dess försäljning anses ligga i köparens hand. Köparen kan

alltså sammanföra lägenheten med annan sig tillhörande fastighet och

sålunda omintetgöra det syfte, staten afsett att med lägenhetens försäljning

nå. Det är ock köpare obetaget att förvärfva lägenhet i

spekulationssyfte.

Säkrare synes därför egnahemssaken kunna främjas genom att

upplåta egnahemslägenheter på arrende under viss tid med skyldighet

för arrendatorerna att bebygga dem, men tillika med rätt att därefter

till vid tiden för arrendeupplåtelsen bestämdt pris förvärfva sådan

lägenhet.

För nu afsedd arrendeupplåtelse synas i öfrigt olika villkor kunna

tillämpas. I arrendesumman kan ingå äfven amortering af lägenhetens

pris under arrendetiden, vid hvars slut, därest villkoren behörigen fullgjorts,

arrendatorn skulle vara ägare af lägenheten och köpebref därå

för honom utfärdas.

Den högre afgäld, som på sådant sätt skulle årligen under arrendetiden

erläggas, kan emellertid hindra den medellösa arbetaren att begagna

sig af sådant förvärf, äfven om afbetalningstiden (arrendetiden) utsträcktes

till 20 år. Egnahemslägenheter borde fördenskull kunna upplåtas

äfven mot normalt arrendebelopp och med rätt för arrendatorn

att, så snart lägenhet vore bebyggd, få köpa densamma vare sig kontant

eller mot afbetalning under viss tid. Han ägde härvid efter köpet

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

43

inteckningsbar tillgång utöfver det belopp, kronan kunde behöfva inteckna

i fastigheten, uti det värde, hvarmed den bebyggda lägenhetens

öfverstego jordens försäljningspris.

Fördelarna af att sälja egnahemslägenheter först, sedan de under

arrendetid blifvit för ändamålet bebyggda, äro, bland andra, att afsikten

med upplåtelsen ernås och att sådana lägenheter kunna förvärfvas äfven

af deri del af landets söner, hvilkas hela kapital är deponeradt uti

deras idoga armar. Dessa medborgare torde framför andra behöfva

genom starkare band än de nuvarande bindas vid fosterjorden. Från

kronans synpunkt torde nyss nämnda fördelar vara så alsevärda, att

det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej upplåtelse af lägenhet borde

under sådana förhållanden ske under synnerligen billiga villkor, så att

egnahemsidén äfven härigenom främjades.

De ändrade bestämmelser, som kunna komma att utfärdas för

att tjäna till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans

fastigheter, anser jag på grund af hvad ofvan anförts böra erhålla

den form,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla de fall, där så lämpligen

kan ske, erhålla befogenhet att direkt upplåta och försälja sådana

lägenheter, samt

att ifrågavarande lägenheter må kunna, ej blott på sätt föredraganden

föreslagit, försäljas före deras bebyggande, utan jämväl och

framför allt

dels genom köp efter viss tids arrende, hvarunder, förutom skälig

arrendeafgäld, äfven årligen erlägges viss amortering. Vid arrendetidens

slut tillfaller lägenheten arrendator!! utan vidare betalning, därest den

då är behörigen bebyggd;

dels genom köp efter viss tids arrende, förslagsvis minst fem år,

därest lägenheten under denna tid blifvit bebyggd. Köpet kan ske

antingen mot kontant betalning eller genom afbetalning under viss tid. »

Häruti instämde till alla delar byråchefen Giöbel.

Byråchefen Meves förenade sig med byråcheferna örtenblad och

Giöbel “endast beträffande försäljning efter viss tids arrende, gifvande

företräde åt utarrendering mot kombinerad årlig arrende- och amorteringsafgäld,

såsom beredande större säkerhet för ändamålets vinnande.

Såsom af den härförut lämnade redogörelsen framgår, har den af Dopartemennmig

föranledda utredningen i allt väsentligt bekräftat riktigheten af chefm''

min uppfattning, att de nu gällande bestämmelserna om upplåtelse af

lägenheter från kronans jordbruksdomäner icke till fullo motsvarat sitt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

ändamål. Fall hafva sålunda litet hvarstädes förekommit, då lägenheter

inköpts af ägare till angränsande jordegendomar för att sammanläggas

med dessa. Det har också visat sig, att i många fall ett flertal lägenheter

inköpts af samma person. Äfven har från olika håll anmärkts,

att lägenheter inköpts af personer med annan samhällsställning och i

andra villkor, än som med ifrågavarande upplåtelser egentligen afsetts.

Då det gällt att föreslå utvägar för de anmärkta olägenheternas

afhjälpande, hafva emellertid i viss mån olika meningar gjort sig gällande.

Sålunda har af en del af dem, som i ärendet yttrat sig, hufvudvikten

lagts på ändringar i formen för upplåtelserna. I detta hänseende hafva

förslag väckts såväl om upplåtelse under åborätt som om upplåtelse

under arrenderätt med eventuell rätt för arrendatorerna att vid arrendetidens

utgång förvärfva äganderätt till lägenheten. Andra hafva särskild!

vänd! sig mot sättet för åstadkommande af försäljning, uti hvilket afseende

förnämligast framhållits, att det vore olämpligt att, på sätt nu

skedde, söka på en gång vid slutet af eu arrendeperiod få till stånd

försäljning af alla de områden, som ansåges böra från en egendom för

ändamålet upplåtas. I stället borde, bär det anförts, staten ständigt så

att säga hålla på lager ett lämpligt antal lägenheter för att, i den mån

■spekulanter anmälde sig, afyttra dem. Särskild! har den nuvarande

föreskriften, att, därest försäljning under hand icke kan åstadkommas,

auktionsförfarandet skall tillgripas, gifvit anledning till anmärkningar.

Ytterligare andra hafva fäst sig hufvudsakligen vid andra omständigheter,

såsom pröfning af anbudsgifvarnas personliga egenskaper, förbud

att sälja mer än en eller högst två lägenheter till samma person o. s. v.

Då jag nu går att först och främst yttra mig öfver de olika förslag,

som framkommit i fråga om formen för upplåtelsen, anhåller jag

till en början att få erinra, att dessa förslag i hufvudsak anknyta sig

till nu gällande bestämmelser, enligt hvilka upplåtelse hufvudsakligen

må ske till jordbrukslägenheter.

Hvad därefter angår frågan om upplåtelse under åborätt, delar jag,

såvidt fråga är om kronans jordbruksdomäner, deras mening, som anse,

att denna upplåtelseform icke bör anlitas. Såsom skäl för dylik upplåtelse

har från skilda håll framhållits, att man därigenom skulle komma

i tillfälle att förhindra, både att de upplåtna områdena komme i händerna

på personer, tillhörande andra samhällsklasser än dem, i hvilkas intresse

upplåtelserna egentligen kommit till stånd, och att de upplåtna lägenheterna

sammansloges med andra till större brukningskomplex. Åborättsinstitutet

skulle dessutom, har man sagt, särskildt vara ägnadt att i

stor utsträckning göra det möjligt att underlätta för personer utan tillgångar

att skaffa sig egna hem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

4 5

Hvad angår de två första af de sålunda framhållna fördelarna af

denna upplåtelseform, vill jag erinra, att det synes mig synnerligen tvifvelaktigt,

om man verkligen med vårt nuvarande åborättsinstitut skulle nå do

mål, man sålunda ställt i utsikt, i större utsträckning. Först och främst är

rätten att öfverlåta åbohemman numera så godt som oinskränkt. Den rent

privaträttsliga lösningsrätt, som ännu tillkommer närmaste anförvanter,

torde ej i förevarande hänseende vara af någon betydelse; och från offentligrättslig

synpunkt lämna gällande åborättsförfattningar icke rum för någon

pröfning af eu införselsökandes personliga egenskaper, af beskaffenhet att

därigenom skulle kunna hindras, att med åborätt upplåtna lägenheter

förvärfvades af personer tillhörande andra befolkningsklasser än dem man

egentligen velat tillgodose med deras upplåtande. Vidare innehålla våra

åborättsförfattningar intet förbud att bruka ett åbohemman i sambruk med

annat hemman. Förmodligen har ett hinder härför på vissa håll ansetts

ligga uti stadgandet i 2 kap. byggningabalken, att tomt skall vara

på visst sätt bebyggd. Men utom det att nämnda stadgande i och för

sig är föga ägnadt att tillämpas på de små lägenheter, om hvilka här är

fråga, torde det kunna starkt ifrågasättas, om det verkligen får tolkas

så, att hvarje hemman eller hemmansdel, som eu gång vant en själfständig

brukningsdel, alltjämt skall vara bebyggd för sig. Aborättsförfattningarna

förutsätta ju själfva, att en åbo kan få bruka flera åbohemman

eller hemmansdelar. Mig veterligen har ej heller en dylik tolkning hittills

gjort sig gällande i det praktiska lifvet.

Det skulle således, såsom ock blifvit sagdt, vara ett reformeradt

åborättsinstitut, som man skulle behöfva tillgripa, ett institut, reformeradt

framför allt i den riktningen, förmodar jag, att den fria öfverlåtelserätten

väsentligt inskränktes. Jag vill då erinra, att öfverlåtelserätten ingalunda

alltid varit så fri som den för närvarande är. Tvärtom har den ända till

år 1863 varit ganska inskränkt. Det blef emellertid nödvändigt i åbornas

eget intresse att frigifva densamma. Fara värdt torde också vara, att, om

man nu i förevarande hänseende åter toge ett steg tillbaka, man skulle

råka ut för samma svårigheter, som föranledde tillkomsten af nådiga

kungörelsen den 8 maj 1863 angående en utvidgad frihet i afseende på

öfverlåtelse af åborätt å kronohemman. Därigenom skulle nämligen åborätternas

försäljningsvärde minskas högst betydligt. En åborättsinnehafvare,

som råkade på obestånd, skulle sålunda säkerligen få ganska

svårt att återfå hvad han tilläfventyrs redan nedlagt på sin lägenhet.

Hvarje inskränkning i öfverlåtelsefriheten skulle dessutom med visshet

medföra en minskning i åbofättsinnehafvarnas förmåga att erhålla nödig

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

kredit samt därmed i deras förmåga att reda sig och framför allt att

genomföra de förbättringar, som vore villkoret för en större intensitet i

jordens brukande.

Då man ställes inför nödvändigheten att välja mellan äganderätt

eller åborätt får man emellertid framför allt icke bortse från den psykologiska

sidan af saken. Känslan för skillnaden mellan att få kalla eu

egendom för sin och att blott besitta den ligger sedan uråldriga tider

djupt rotad i det svenska sinnet och utgör en sida af det allmänna frihetsoch

själfständighetsbegär, som kännetecknar den svenska folkkaraktären.

Det torde dessutom vara att beakta, att ett bland de oundgängligaste villkoren,

för att ett småbruk skall bära sig, är intensiteten i arbetet. Flertalet

af de kronoegendomar, om hvilka bär är fråga, ligga också i de gamla

kulturbygderna, där jordens värde är högt, men där å andra sidan äfven

afsättningsförhållandena börja blifva sådana, att ett intensivt brukande af

jorden bör kunna löna sig. Eu förutsättning för, att denna intensitet i

arbetet skall kunna förefinnas, är emellertid i fråga om jordbruket, att

största möjliga säkerhet finnes för, att frukterna af det arbete och de

kostnader, brukaren nedlägger på jorden, komma honom eller åtminstone

hans familj till godo. Visserligen säges det nu af dem, som förorda

åborättsinstitutet, att just detta institut skulle vara ägnadt att erbjuda

dylik säkerluet, och jag vill icke förneka, att så ock i viss mån är

fallet till följd af den minskade möjligheten till öfverdrifven skuldsättning

det medför. Jag tror emellertid, att man i förevarande hänseende

måste ställa fordringarna på säkerhet än högre. En åborätt,

som icke under några som helst omständigheter skulle kunna förklaras

förverkad, låter väl sålunda icke tänka sig. Och vidare, äfven om

brukaren känner sig aldrig så säker i sin besittning, är det dock ett

faktum, att de förbättringar, lian lyckas åstadkomma å det brukade

området, på ett merendels oskiljaktigt sätt sammansmälta med detta och

således blifva integrerande beståndsdelar uti något, som är en annans

egendom. Slutligen får ej förbises, att åborättsinstitutet, sådant detsamma

hittills utvecklats hos oss, är förbundet med en annan arfsföljd

än den eljest vanliga; och svårt är att säga, om icke denna särskilda

arfsföljd mer än man kanske tror har sin grund i åborättsinstitutet^

natur och således icke utan fara för olägenheter i ett eller annat afseende

kan ändras. Jag vill i detta hänseende särskild t framhålla,

huru svårt det, om vanlig arfsföljd infördes ifråga om åborätter, skulle

ställa sig för den i en syskonkrets, som skulle öfvertaga gården,

att utlösa de andra, då han ej ens kunde få inteckna densamma. Emellertid

torde med fog kunna ifrågasättas, om ej i denna särskilda arfsföljd

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o HG.

47

tigger eu omständighet, som är ägnad att hos brukaren och framför allt

hos do medlemmar af hans familj, som icke kunna tänka sig att efter

honom blifva åbor, minska lusten till intensitet i arbetet. De svagheter,

som sålunda otvifvelaktigt vidlåda åborättsinstitutet, motsvaras knappast

af fördelarna hos detsamma. Hvad särskilt angår det behof, som föreligger

att såvidt möjligt underlätta för personer utan väsentligare tillgångar

att förvärfva eget hem, torde, på sätt jag längre fram skall visa,

det vara möjligt att på annan väg tillgodose dylika personers intressen

i ganska stor utsträckning, nämligen genom medgifvande af gynnsammare

betalningsvillkor, än som för närvarande gälla.

Jag kan slutligen ej underlåta att framhålla, hurusom Riksdagen

dels i skrifvelse den 19 maj 1906 anhållit om utredning, afseende fullständigt

upphörande af det nuvarande åborättsinstitutet, dels ock så

nyligen som sistlidna år bestämdt uttalat sig emot ett återupplifvande

af nämnda institut vid upplåtelser från kronans domäner.

De skal, som sålunda synas mig tala emot åborättsinstitutets anlitande

vid de upplåtelser, om hvilka här är fråga, torde i allmänhet äga

giltighet äfven vidkommande andra i lag medgifna former af nyttjanderätt.

Minst betänkligheter skulle väl från dessa synpunkter möta att

inslå på den af tre ledamöter inom domänstyrelsen anvisade utvägen att

verkställa upplåtelsen under arrenderätt med eventuell rätt för arrendator]!

att vid arrendetidens utgång blifva ägare till lägenheten. Äfven vid

dylika upplåtelser skulle emellertid säkerligen kreditfrågan vålla afsevärda

svårigheter. Däremot skulle särskild! svårigheter af sistnämnda slag till

en stor del kunna undvikas, om det vore möjligt att verkställa upplåtelser

under en sådan form af nyttjanderätt, att inteckning däri kunde meddelas.

Såvidt angår bostadslägenheter å vissa områden öppnar det nyligen

införda tomträttsinstitutet en möjlighet härtill, hvilken på sätt jag får

tillfälle att vidare utveckla, icke torde böra försummas. I öfrigt lämnar

däremot vår nuvarande lagstiftning icke rum för dylika upplåtelser.

För alla de fall, då tomträttsinstitutet icke är användbart, torde

således äfven framgent upplåtelse böra äga rum med äganderätt.

Vinner denna min uppfattning gillande, torde emellertid böra

tillses, om ej utvägar böra sökas att genom förändringar i det nuvarande

tillvägagångssättet vid sj kifva upplåtandet vinna en del af de garantier,

för att de lägenheter, som upplåtas, komma i rätta händer, hvilka man

velat vinna genom ändringar i formen för upplåtelserna. För min del

anser jag, att så i viss mån bör kunna blifva fallet.

Härvid framställer sig först frågan, om ej den nuvarande ordningen

för upplåtelserna bör ändras så tillvida, att underhandsupplåtelse blir

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

det sätt, som så godt som uteslutande kommer till användning. Jag

delar i detta hänseende till alla delar deras mening-, som anse, att uti

den nuvarande ordningen, enligt hvilken anbud med all makt skall

sökas framkalladt, så snart beslut om upplåtelsen fattats, ligger ett af

de största felen hos det nuvarande systemet. Det synes mig oek, sola

om det skulle varit den lyckligaste lösningen, om, på sätt domänstyrelsen

uttalat, det kunde i arrendekontrakten om kronans jordbruksdomäner

intagas förbehåll om skyldighet för arrendator att, om visst område af

arrenderad egendom under arrendetiden kunde finna användning för ändamål,

hvarom nu är fråga, afstå området mot skälig nedsättning i arrendet.

Därigenom skulle man kunna vinna en samstämmighet mellan kronans

och arrendatorns intressen, som icke i samma utsträckning torde stå

att vinna på annat sätt. Emellertid torde en sådan bestämmelse komma i

bestämd strid mot stadgandet i 2 kapitlet 3 § af den nya nyttjanderättslagen

och således icke kunna ifrågakomma utan en lagändring, om

hvilken det emellertid ännu torde vara för tidigt att väcka förslag,

helst äfven andra utvägar, om än icke fullt så effektiva, synas stå till buds.

I hvarje fall torde emellertid den nuvarande bestämmelsen, att

ifråga om lägenheter, som ej skola liembjudas, auktionsförfarandet

omedelbart skall tillgripas, om ej anbud underhand kan erhållas, böra

utgå. Jag har tänkt mig förfarandet böra ordnas på följande sätt.

Vid inträffande arrendeledigheter skulle i samma ordning som hittills

styckningsförslag upprättas och saluvärde samt äfven arrendevärde åsättas

de till försäljning afsedda lägenheterna. Därvid torde möjligen, på sätt

blifvit föreslaget från vissa håll, eventuella spekulanter böra lämnas

tillfälle att inställa sig och bevaka sina intressen, ett ämne, hvarom det

emellertid torde böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t att längre fram

förordna. Sedan stycka ingsförslaget vunnit vederbörligt gillande, skulle

man därefter skrida till lägenheternas upplåtande. Först borde därvid

utbud ske till försäljning under hand. Kunde i denna ordning ej anbud

erhållas, borde det åligga domän styrelsen att utarrendera de osålda lägenheterna

på viss kortare tid för att sedan börja på nytt med deras utbjudande.

Arrendetiden vid sistnämnda slag af arrenden borde få af

domänstyrelsen bestämmas efter omständigheterna, så att, så vidt möjligt,

å hvarje ort alla år med inräknande af under året nytillkomna

lägenheter ett lämpligt antal lägenheter funnes att köpa. Dessa borde

för hvarje år genom kungörelse och annonser utbjudas till försäljning

och få af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande försäljas, i den män

köpare erbjöde sig. Först sedan utbud sålunda skett ett flertal gånger

borde det kunna komma i fråga att försälja en lägenhet å auktion

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

4!)

flock att auktionsförfarandet liksom hittills skulle komma till användning

i de fall, då det gällde att skilja mellan flera lika antagliga anbud.

Emellertid borde uppenbarligen Eders Kung!. Magt vara oförhindrad

att, där försäljning under hand icke kunnat ske, förordna, att lägenheten

i stället för att försäljas skulle ånyo förenas med den fastighet, från

hvilken den afskiljts, därest eljest förhållandena medgåfve det.

I fråga om lägenhet, som vore bebyggd med enskild person tillhörigt

bostadshus, borde i första hand hembud liksom för närvarande

ske till ägaren af huset; och denna rätt att erhålla hembud borde, på sätt

domänstyrelsen hemställt och under de af styrelsen angifna förutsättningar,

utsträckas äfven till vissa brukare af lägenheter, bebyggda

med kronan tillhöriga hus. Antoges icke hembudet, borde det få ankomma

på domänstyrelsen att besluta, huruvida lägenheten skall utbjudas

till försäljning i samma ordning som öfriga lägenheter eller på annat

sätt disponeras. Därigenom skulle möjlighet öppnas för styrelsen att

ordna så, att en skötsam och ordentlig brukare, hvilken nedlagt kostnader

och arbete å en lägenhet, icke behöfde lämna densamma utan

kunde få kvarsitta antingen såsom arrendator direkt under kronan eller

såsom arrendator under hufvudgårdens innehafvare mot af domänstyrelsen

fastställd lega.

Utom den större utsikt, som genom en sådan anordning skulle

vinnas, att tillgång och efterfrågan på lägenheter komme att täcka

hvarandra, skulle därigenom äfven öppnas möjlighet att vid pröfningen

af inkomna anbud taga tillbörlig hänsyn till anbudsgifvares ekonomiska

ställning och till den omständigheten, huruvida en anbudsgifvare

redan förut äger fastighet af den storlek, att upplåtelse till honom

ej öfverensstämmer med ifrågavarande upplåtelsers ändamål. Likaledes

blir det därigenom möjligt att hindra, att samma person samtidigt

inköper mer än en lägenhet. Af särskild betydelse synes mig vara, att

därigenom äfven beredes tillfälle att pröfva anbudsgifvarnas lämplighet att

sjanständigt drifva ett dylikt mindre jordbruk. Det är nämligen just

de personliga egenskaperna, som enligt mitt förmenande äro den säkraste

borgen för, att ett dylikt företag skall lyckas, och som måste utgöra

den fasta grundval, på hvilken hela egnahemsrörelsen måste byggas,

om den ej skall förfela sitt mål. Bestämmelser i nu angifna hänseenden

synas mig alltså böra meddelas.

Dessa bestämmelser kunna emellertid ej erhålla större räckvidd

än till att gälla ifråga om upplåtelsen till förste köparen. Intet lagligt

hinder finnes däremot för, att denne i sin ordning upplåter lägenheten

till en person, som icke uppfyller de villkor, Indika uppställts för att

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 146-

kunna antagas till köpare i första hand, eller som afser att använda

lägenheten för annat ändamål än till att grunda eget hem. Ifråga om

bebyggda lägenheter ligger eu icke ringa garanti häremot i byggnadernas

förefintlighet och beskaffenhet, men beträffande obebyggda lägenheter,

finnes icke något motsvarande korrektiv. Att fullständigt hindra dylika försäljningar

blir väl också, så vidt upplåtelsefriheten öfverhufvud skall

bibehållas, knappast möjligt. Det nuvarande stadgandet, att köpare af obebyggd

lägenhet kan få afbetala köpeskillingen genom årliga inbetalningar

under tio år utan att behöfva ställa säkerhet för mer än de fem första inbetalningarna,

men med risk, att hela återstående köpeskillingen är förfallen,

om ej lägenheten är bebyggd före utgången af femte året, åsyftar

vinnandet af eu viss garanti uti berörda hänseende, men är ensamt för

sig uppenbarligen icke tillfyllest. Emellertid synes det mig böra försökas,

om ej ett korrektiv i någon mån kunde vinnas, därigenom att köpare af

dylik lägenhet ålades att vid köpebrefvets utfärdande allämna en förbindelse

att inom fem år hafva lägenheten bebyggd, vid äfventyr att

eljest nödgas erlägga ytterligare ett belopp, motsvarande viss del af köpeskillingen

— jag bär tänkt mig eu femtedel — och med rätt för kronan

att till säkerhet härför erhålla inteckning i lägenheten. Härigenom

skulle det blifva betydligt mindre lockande att förvärfva densamma i

annat syfte än att bruka den särskildt för sig. För att icke göra det

omöjligt för köpare, som ville bebygga lägenheten, att erhålla egnahemslån

måste det emellertid medgifvas rättighet för köparen, att, om lian erhållit

dylikt lån, få ifrågavarande inteckning till förmånsrätten nedflyttad

närmast efter den för egnahemslånets utfående erforderliga inteckningen.

I detta sammanhang torde jag ock böra nämna, att, enligt hvad lagberedningens

ordförande meddelat mig, stadgande!! om förköpsrätt komma

att ingå i beredningens förslag till jordabalk. Kommer eu dylik lagstiftning

till stånd, bör uppenbarligen staten icke försumma att, i den

man sådant blir behöflig! för vinnande af nu ifrågavarande syfte, begagna

sig af densamma. Förbehåll, hvarigenom möjlighet härtill beredes

kronan, böra således intagas i blifvande upplåtelsehandlingar.

Äfven från andra synpunkter än dem, som i första hand gåfvo anledning

till den af mig igångsatta utredningen, torde, såsom af de afgifna

yttrandena framgår, ändring i de af 1894 års Riksdag beslutade

grunderna för lägenhetsupplåtelser vara erforderliga. Jag anhåller att äfven

härutinnan få taga Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet något i anspråk.

Beträffande därvid först de fastigheter, från Indika upplåtelse af nu

ifrågavarande slag må ske utan Riksdagens medgifvande i hvar]e särskildt

fall, gäller för närvarande, att dylik upplåtelse får ske från jordbruks
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

51

egendomar, för Indika arrendevärdet icke öfverstiger OOO kronor, och frän

inköpta skogsegendomar, såvidt angår inägoornråde, som tinnes vara

sådant, att för detsamma ej kan påräknas högre arrende, än nyss är sagdt.

Enligt 1804 års Riksdags förena lund a beslut må ock vid arrendeuppskattningar

förslag uppgöras till styckningar af eller afsöndringar

från större arrendegårdar, men dylika förslag skola underställas Riksdagens

pröfning, innan styckningen eller afsöndringen får ske.

För min del anser jag mig icke böra föreslå någon ändring

härutinnan.

Däremot ansluter jag mig till den af domänstyrelsen uttalade

uppfattningen, att i vissa fall inägoområden, som höra till skogsegendomar,

äfven om nämnda områden ej äro att hänföra till dem, som få

af Eders Kungl. Maj:t utan Riksdagens särskilda hörande föryttras,

böra få försäljas för nu ifrågavarande ändamål. Då till dylik föryttring

Riksdagens samtycke i hvarje fall torde böra inhämtas, synes för närvarande

ej erfordras annan bestämmelse än ett bemyndigande för domänstyrelsen

att taga initiativ i frågan. Då jag emellertid beträffande de

sex nordligaste länen kommer att förelägga Eders Kungl. Maj:t särskildt

förslag angående lägenhetsupplåtelser från kronans skogsegendomar,

torde detta bemyndigande böra begränsas till att afse allenast återstående

delar af riket.

Som nämndt, afse de hittills gällande bestämmelserna om lägenhetsupplåtelser

från kronodomänerna egentligen endast upplåtelse af

jordbrukslägenheter. Redan af det föregående framgår emellertid, att

jag härutinnan ansluter mig till den af domänstyrelsen uttalade uppfattningen,

att jämväl upplåtelser till bostadslägenheter böra medgifvas.

Med den utveckling, egnahemsrörelsen numera fått, synes mig detta

vara oundgängligt. Jag anser således därför erforderlig jämkning böra

göras i de nu gällande bestämmelserna.

Såsom jag förut framhållit, anser jag staten icke böra underlåta

att vid sin verksamhet till egnahemssakens främjande begagna sig af

den genom den nya lagen om nyttjanderätt till fast egendom öppnade

möjligheten att under vissa förhållanden upplåta bostadslägenheter under

s. k. tomträtt. Jag är öfvertygad, att dylika upplåtelser på många

platser böra kunna med fördel äga rum, och att därigenom förefintliga

behof af byggnadsplatser böra kunna på ett för såväl staten som de

enskilda gynnsamt sätt tillgodoses. Beslutanderätten i förevarande

hänseende synes böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t; dock att kronan

ej bör få utan Riksdagens särskilda hörande betungas med skyldighet

att vid upplåtelsetidens utgång lösa å det upplåtna området uppförda

byggnader och andra inrättningar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Åt Eders Kong]. Magt torde böra öfver lämnas att meddela närmare

bestämmelser angående sättet för åsättande af afgäld för tomträttsupplåtelser,

angående de närmare villkoren för dylika upplåtelser,

angående infordrande af anbud o. s. v.

Vill man göra försök med dylika upplåtelser, måste man emellertid

också söka bereda de blifvande tomträttsinnehafvarna möjlighet att erhålla

lån från egnahemslånefonden till nödiga byggnaders uppförande. Förslag

i sistberörda hänseende kommer jag att längre fram denna dagförelägga

Eders Kungl. Magt.

En fråga, som, på sätt jag förut nämnt, under ärendets utredning

i någon mån berörts, är den om storleken af de lägenheter, som skola

upplåtas. 1 sådant hänseende har föreslagits, att lägenhet icke borde

få tilltagas större, än att köparen å densamma skulle kunna erhålla

egnahemslån. Anledningen till detta förslag är, att man därigenom

velat göra det möjligt för köparna af lägenheter att på ett jämförelsevis

enkelt sätt erhålla nödig kredit.

Äfven jag är af den åsikten, att man, såvidt möjligt, bör söka

gifva de lägenheter, som upplåtas, sådan storlek, att de blifvande köparna,

i den mån behof däraf kan komma alt föreligga, kunna komma i åtnjutande

af de fördelar, egnahemslånen erbjuda. Såvidt fråga är om

bostadslägenheter, torde detta ej heller böra möta större svårigheter.

Något annorlunda ställer sig däremot saken beträffande upplåtelse af

jordbrukslägenheter. Enligt nu gällande bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse kunna egnahemslån icke erhållas, då dylik lägenhet

med därå befintliga eller för uppförande afsedda byggnader har ett

värde öfverstigande G,000 kronor. Att ovillkorligen fastställa denna

gräns uppåt i fråga om nu omhandlade lägenheter anser jag emellertid

mindre välbetänkt. Först och främst lämpar sig i många fall ej ett

område att uppdelas i så små parceller. Det kan ju t. ex. hända, att

ett område, som ligger för sig, skildt från hufvudgården, är för litet,

för att man därå skulle kunna få plats till två lägenheter, men af för

högt värde, för att, om det säljes odeladt, köparen därå skall kunna

erhålla egnahemslån o. s. v. Vidare kan det från nationalekonomisk

synpunkt vara af intresse, att de nya jordbruk, som äro afsedda

att på ifrågavarande sätt bildas, icke genomgående blifva så små,

som med nuvarande bestämmelser de lägenheter måste vara, å hvilka

egnahemslån skola kunna erhållas. • Jämväl de något större småbruken,

de, som äro af den storlek, att en familj med visshet kan

beräknas kunna fullt försörja sig på dem, hafva, såsom äfven synes

hafva varit 1894 års Riksdags uppfattning, den stora betydelse inom

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

53

folkhushållningen, att deras uppkomst bör på allt sätt befrämjas. Endast

så tillvida torde man böra lägga vikt vid att begränsa lägenheternas

storlek, att det bör tillses, att desamma i regel icke göras större, än

att de böra kunna skötas utan nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft.

Erinras bör slutligen, att, därest livad jag längre fram kommer att

föreslå i fråga om ordnandet af betalningsvillkoren vid försäljningar af

jordbrukslägenheter vinner bifall, det endast ifråga om obebyggda sådana

lägenheter kommer att blifva af intresse för köparna att kunna erhålla

egnahemslån.

Jag anser alltså ifrågavarande upplåtelser, såsom äfven varit regel

hittills, böra afse befrämjandet af uppkomsten utaf såväl själfständiga

småbruk i allmänhet som egnahemslägen heter i detta ords mera inskränkta

bemärkelse, däri inberäknadt bostadslägenheter.

Nu gällande bestämmelser om köpeskillingarnas likviderande innefattas

dels uti punkten h) af 1894 års Riksdags beslut, där det stadgas,

att köpare af lägenhet, som enligt detta beslut försäljes, skall, därest

han sådant åstundan äga inbetala köpeskillingen under loppet af tio

år med en tiondel årligen, dock mot skyldighet att ställa säkerhet,

där lägenheten är bebyggd, för hela, men eljest för halfva köpeskillingen,

och dels uti 6:te, 8:de och 10:de punkterna af förenämnda nådiga

skrifvelse den 25 september 1896, där det lämnas ytterligare föreskrifter

om säkerhets ställande jämväl vid anbuds afgifvande i allmänhet. Såsom

säkerhet fordras antingen borgen eller sådan säkerhetshanäling, som

enligt gällande bestämmelser godtages för arrende.

Mot dessa bestämmelser har nu hufvudsakligen anmärkts, dels att

staten endast borde fordra säkerhet för första inbetalningen, dels att

staten borde alldeles afstå från fordringarna på borgenssäkerhet och

nöja sig med att fordra säkerhet endast i de fall, då köpeskillingen skulle

gäldas afbetalningsvis, samt då allenast kräfva inteckningssäkerhet, dels

att rätten att betala köpeskillingen medelst afbetalningar innebure eu

orättvisa mot dem, som önskade erlägga hela likviden vid tillträdet,

därest ej ett räntan motsvarande afdrag medgåfves de senare, dels att

amorteringstiden borde förlängas, samt dels att statens köpeskillingsfordran

borde öfverflyttas på egnahemslånefonden.

Hvad nu först och främst angår frågan om den säkerhet, staten

bör fordra, kan jag erinra, att jordbrukslägenhetskommittén, som i

fråga om bebyggda lägenheter ville bibehålla det i nådiga brefvet den

29 maj 1874 stadgade betalningssättet och endast i fråga om obebyggda

lägenheter föreslog medgifvande af betalningsanstånd med tioårig

afbetalningstid, hemställde, att för köpeskillingen ej skulle for
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

dras annan säkerhet än inteckning i den sålda lägenheten. Kronan

borde således afstå från det anspråk på borgenssäkerhet, som kronan,

utöfver rätt till inteckning för köpeskillingen, vid försäljning af domäner

i allmänhet uppställde bland köpevillkoren. Detta anspråk hade

i fråga om vanliga kronohemman, som försåldes, sitt berättigande i

den omständigheten, att, om t. ex. egendomens hufvudsakliga värde

läge i växande skog, kronan kunde riskera, att denna nedhögges

och fastighetens värde därigenom så försämrades, att inteckningen ej

vidare utgjorde full säkerhet för utbekommande af köpeskillingen.

Något dylikt vore emellertid ej att befara vid försäljning af smärre

lägenheter, vid Indika någon större skogstillgång ej syntes vara att

påräkna och beträffande Indika rätt till forsta inteckningen för köpeskillingen

borde utgöra fullgod säkerhet för densamma. Därtill komrne,

att anspråk på borgen skulle från möjlighet att förvärfva en egen

jordlägenhet utesluta pilängen mindre bemedlad eller obemedlad person,

som icke kunde anskaffa borgen, nien hvars arbetskraft, förenad med

flit och duglighet, likväl skulle göra honom synnerligen ägnad att

förbättra och förkofra en till honom upplåten jordbit till både sin egen

och det allmännas gagn. Hade han någon kredit, borde denna i första

hand användas för uppförande af byggnader å lägenheten och de

öfriga utgifter, som dennas första uppbrukande i flera fall torde erfordra,

och ej förspillas eller åtminstone förminskas genom tvånget att anskaffa

en borgen, som för kronan icke syntes behöflig.

Emot kommitténs förslag framställdes emellertid under ärendets

vidare handläggning anmärkningar, särskild! af domänstyrelsen, som

anförde, dels att inteckningssäkerhet ensam icke vore tillfyllest samt

dels att ställandet af säkerhet redan vid anbudets afgifvande af vissa

skäl vore lämpligt. Sålunda borde ej köpebref utfärdas förr än första

inbetalningen af köpeskillingen skett, och detta kunde dröja ganska

länge. Emellertid kunde friheten från skyldighet att vid anbuds afgifvande

ställa säkerhet föranleda förvecklingar, om köparen sedermera

droge sig tillbaka o. s. v. Styrelsen hemställde alltså, att i förevarande

hänseende måtte meddelas vissa af styrelsen föreslagna bestämmelser,

som i hufvudsak öfverensstämma med de sedermera uti

1896 års skrifvelse meddelade.

Från andra håll hade dessutom anmärkts, att skyldigheten att

ställa säkerhet redan vid anbuds afgifvande särskild! vore af vikt vid

auktioner för att hindra, att mer eller mindre ovederhäftiga personer

skulle genom anbuds afgifvande förrycka förfarandet.

Domänstyrelsens betänkligheter i fråga om krafvet på säkerhet

delades af vederbörande departementschef, som emellertid i enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

med från olika håll uttalade önskningar föreslog utsträckning af amorteringstiden

till tio år äfven för bebyggda lägenheter.

För min del anser jag i likhet med hvad domänstyrelsen och ett

flertal af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nu förevarande ärende

hemställt, att kronan ej bör fordra annan säkerhet för köpeskillingens

erläggande än att, då köparen önskar erlägga köpeskillingen af betalningsvis,

inteckningssäkerhet bör ställas för do afbetalning™-, som förfalla

efter tillträdet; och således inteckningsförbindelse för dessa afbetalningar

aflämnas senast vid köpebref^ utfärdande. Några betänkligheter mot en

sådan ordning böra, synes det mig, vid bifall till hvad jag härförut

föreslagit i fråga om särskild pröfning af anbudsgifvares personliga

egenskaper och sättet för upplåtelsernas verkställande icke möta, helst

om tillika, såsom af lagberedningen i dess senaste förslag hemställts,

inom kort sådana bestämmelser komma till stånd, att den, som icke vidblifver

gjordt anbud, kan ådömas skadestånd.

Gillas mitt förslag i nyssnämnda hänseende, torde emellertid omsorgen

om statens säkerhet kräfva ett stadgande, att, där å lägenheten

finnes skog och denna af köparen afverka^ hårdare, än som erfordras

för gårdens behof eller för odling, köpeskillingen genast skall vara till

betalning förfallen.

Hvad angår frågan om ränteafdrag, då hela köpeskillingen erlägges

vid tillträdet, synes mig den tanke, som ligger till grund för

framställningarna härutinnan, äga sitt fulla berättigande. En köpare,

som önskar erhålla egnahemslån, måste under nu rådande förhållanden

för att som säkerhet för detta kunna lämna första inteckningen i sin

lägenhet vara betänkt på att erlägga hela köpeskillingen genast. I

regel måste han därför anlita egnahemslånet. På detta får han emellertid

erlägga ränta efter 3,6 procent. Hen åter, som antingen ej beliöfver

anlita lånevägen eller är i sådana omständigheter, att han kan köpa

någon af de större lägenheterna, får däremot med den nuvarande ordningen

af staten ett räntefritt lån å nio tiondelar af köpeskillingen.

Äfven om amorteringstiden blir väsentligt kortare för en köpare af

det senare slaget än för egnahemslånetagaren, innebär det anmärkta

förhållandet en orättvisa mot den senare; och förhållandet förändras ej

därigenom, att tilläfventyrs vid en del uppskattningar köpeskillingarnas

belopp bestämmas med hänsyn äfven till den längre betalningstiden.

För min del anser jag, jämväl med hänsyn till de förslag om

förändringar i betalningsvillkoren i öfrig!, jag kommer att föreslå,

saken bäst ordnas genom en föreskrift, att saluvärdet bestämmes med

hänsyn därtill, att köpeskillingen skall betalas kontant vid tillträdet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o li6.

och att d.en köpare, som önskar verkställa likviden afbetalningsvis, skall

erlägga ränta å den oguldna delen af köpeskillingen efter viss räntefot,

som lämpligen torde kunna bestämmas till förenämnda för egnahemslån

stadgade eller 3,6 för hundra om året.

Beträffande frågan om ändringar i sättet för själfva köpeskillingens

gäldande gäller, som nämndt, för närvarande, att köpeskillingen kan

betalas antingen kontant eller genom amortering under tio år. I sistnämnda

fall skall alltid en tiondel af köpeskillingen gäldas kontant vid

tillträdet. I den mån dessa villkor kunna anses för betungande, skulle

uppenbarligen eu lindring i desamma väsentligen bidraga till vinnandet

af det mål, man genom ifrågavarande upplåtelser velat vinna.

I fråga om det framtida ordnandet af dessa förhållanden torde

jag först och främst böra erinra, att man enligt min uppfattning icke

bör frångå den jämväl i gällande bestämmelser angående den af staten

utöfvade egnahemsiånerörelsen uttalade principen, att, för att en person

skall kunna komma i åtnjutande af särskildt bistånd från det allmännas

sida vid bildandet af eget hem, han måste kunna själf i någon mån

bidraga till det egna hemmets förvärfvande. Häri ligger nämligen,

om än vid företag af ifrågavarande art de personliga egenskaperna

innebära de bästa garantierna för framgång, eu viss säkerhet för,

att icke köparen, i stället för att genom upplåtelsen hjälpas, indrages

i svårigheter, som det icke står i hans makt att öfvervinna. Att uppbygga

det egna hemmet helt och hållet på skuld torde nämligen, särskildt

hvad angår de något större jordbrukarhemmen, vara ett experiment,

som icke lyckas annat än i undantagsfall. Liksom således förenämnda

bestämmelser angående egnahemsiånerörelsen uppställa som villkor för

beviljande af egnahemslån, att sådant lån icke får lämnas till högre

belopp, än som motsvarar en viss del af värdet af den lägenhet, hvarom

fråga är, med därå befintliga eller för uppförande afsedda byggnader,

anser jag således, att det i hvarje fall vid de upplåtelser, om Indika nu

är fråga, fortfarande måste fordras, att en viss del af köpeskillingen

erlägges kontant vid tillträdet. Denna del torde dock ej behöfva vara

större än för närvarande och således kunna bestämmas till en tiondel.

Hvad därefter angår det vidare ordnandet af betalningsvillkoren

vid nu ifrågavarande upplåtelser, anser jag, att en bestämd skillnad

måste göras mellan bostadslägenheter och jordbrukslägenheter.

Såsom af det föregående framgår, är det särskildt i fråga om jordbrukslägenheter,

som jag ansett det böra tillses, att man genom att göra

betalningsvillkoren så gynnsamma som möjligt i största .möjliga män

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

57

underlättar för personer, som icke äga väsentligare tillgångar, att förvärfva

de lägenheter, om hvilka här är fråga. Visserligen kan redan

nu en person, som i öfrigt uppfyller villkoren för att erhålla ett egnahemslån,

om lägenheten icke är för dyrbar, genom att skalfa sig ett

dylikt lån vinna öfverhufvudtaget tillfredsställande betalningsvillkor. Det

är emellertid endast en del af do personer, om hvilka bär är fråga,

som uppfylla villkoren för erhållande af egnahemslån, liksom det, såsom

jag förut framhållit, icke torde vara lämpligt att fastslå, att alla de

lägenheter, som kunna komma i fråga att upplåtas i nu ifrågavarande

ordning, skola till storleken så afpassas, att deras värde icke öfverstiger

det, som högst är medgifvet, för att egnahemslån skall kunna erhållas.

För de fall, då egnahemslån sålunda icke kan erhållas, gäller det att

tillse, om icke ytterligare lättnader utöfver dem, som med nuvarande

afbetalningssystem stå till buds, böra beredas. För min del anser

jag detta vara önskvärdt. Den, som visserligen har ett litet kapital

till uppsättning och första afbetalningen å köpeskillingen, men i öfrigt

är hänvisad att gälda denna med hvad han genom sitt arbete kan

frånvinna lägenheten, torde ofta komma i den belägenhet, att han ser

sig urståndsatt att utan afsevärd skuldsättning på annat håll verkställa

amorteringen af köpeskillingen på så kort tid som tio år.

Härtill kommer, att äfven för de fall, då eljest egnahemslån skulle

kunna erhållas, det kan ifrågasättas, om det ej vore en fördel såväl

för köparen som staten, om betalningsvillkoren gjordes sådana, att

köparen icke tvingades att anlita egnahemslån. För köparen skulle

detta innebära en lättnad så tillvida, att han sluppe allt besvär med

ingifvande af låneansökning och anskaffande af därför erforderliga handlingar.

För staten åter skulle af en sådan anordning vinnas den fördelen,

att en del belopp, som eljest skulle behöfva utgå af egnahemslånefonden

för att omedelbart åter såsom köpeskillingar ingå till statsverket,

skulle blifva disponibla för lån till sådana inköp, beträffande

hvilka staten icke på annat sätt kan träda hjälpande emellan. Härtill

kommer, att genom en dylik anordning tillfälle skulle öppnas att på

ett af behofvet säkerligen påkalladt sätt tillgodose köpare af ouppodlade

lägenheter. I fråga om dylika köpare gäller det mer än om andra, att

deras förmåga att med afkastningen af lägenheten förränta och amortera

köpeskillingen under den första tiden måste blifva ganska inskränkt.

För dem torde det därför i regel vara af synnerligen stort intresse, om

deras amorteringsskyldighet under odlingstiden kunde inskränkas till det

minsta möjliga. En lämplig åtgärd i sådan riktning vore att bereda

möjlighet för att skyldigheten att börja amortera den del af köpeskil''

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

lingen, hvilken icke enligt det föregående skulle erläggas kontant vid

tillträdet, kunde framflyttas till en tidpunkt, då största delen af odlingsarbetet

borde kunna beräknas vara utfördt. Huru långt uppskof, som

härför i det enskilda fallet blir erforderligt, beror i viss mån på omständigheterna.

Ett medgifvande att i fråga om dylika lägenheter framflytta

amorteringsskyldighetens inträdande till femtonde året efter tillträdet,

torde emellertid bereda tillfälle att tillgodose alla berättigade

intressen i förevarande hänseende.

Beträffande åter bostadslägenheter är förhållandet ett annat. Visserligen

är det äfven i fråga om dylika lägenheter af intresse, att egnahemsbyggandet

såvidt möjligt underlättas för de ekonomiskt mindre

vällottade befolkningsklasserna, men de, som köpa dylika lägenheter,

kunna i hvarje fall icke beräkna att af jordens afkastning erhålla afsevärda

bidrag till köpeskillingens förräntande och amortering, utan äro

därför hänvisade till de inkomster, de genom sin arbetskraft kunna bereda

sig från annat håll. Värdet af marken ingår för öfrigt vid dylikt

egnahemsbyggande i regel till ytterst ringa del i värdet af det hela.

För dylika köpare synes därför en utsträckning af amorteringstiden utöfver

den nu gällande af tio år vara af mindre betydelse. I de fall, då

nämnda amorteringstid skulle vara för kort, öppnar dessutom möjligheten

att erhålla egnahemslån en utväg för köparen att bereda sig erforderliga

lättnader vid köpeskillingens erläggande.

Från de synpunkter, för hvilka jag nu redogjort, och med iakttagande,

att betalningssystemet så nära som möjligt anpassas efter de

former som gälla beträffande återbetalningen af egnahemslån, har jagtänkt

mig, att de grunder, efter hvilka betalningsvillkoren, där icke

köpeskillingen i dess helhet erlägges kontant vid tillträdet, skulle ordnas,

borde blifva i hufvudsak följande, nämligen:

ifråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondel af köpeskillingen erlägges kontant vid tillträdet

samt återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en

stående del;

att amorteringsdelen inbetalas i samma ordning som amorteringsdelen

af ett egnahemslån med den skillnad, att, där lägenhet vid upplåtelsen

är till hufvudsaklig del ouppodlad, amorteringsskyldighetens

inträdande må kunna framflyttas till senast femtonde året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt rum;

att det skall stå lägenketsägaren fritt att när som helst inbetala

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupen ränta samt att göra de

af betalningar, han önskar, å den stående delen;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

59

att däremot i regel den stående delen icke skall kunna, så länge

lägenhetsägaren i afseende å häfd och dylikt uppfyller vissa fordringar,

uppsägas från statens sida förrän amorteringsdelen till fullo gnidits; och

att emellertid den stående delen i hvarje fall skall vara gulden

inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort

fullgöras;

samt i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen såsom hittills skall gäldas under tio år med en

tiondel årligen.

Visserligen uppkommer vid bifall till hvad jag sålunda föreslagit

eu svårighet såtillvida, att, för att en köpare af lägenhet skall kunna

komma i åtnjutande af de ifrågasatta gynnsamma betalningsvillkoren,

det förutsättes, att staten för sin fordran behåller första inteckningen i

lägenheten. Köparen blir därigenom vid nu gällande bestämmelser ifråga

om lån från egnahemslånefonden utesluten från möjligheten att, om

lägenheten är obebyggd, erhålla egnahemslån till nödiga byggnaders

uppförande. I fråga om bostadslägenheter torde detta vara af mindre

betydelse, då ju betalningsvillkoren för egnahemslån äro gynnsammare

än de, som skulle komma att gälla beträffande inbetalandet af köpeskillingarna

för ifrågavarande lägenheter, till följd hvaraf det i hvarje

fall blir förmånligast för en köpare att taga egnahemslån äfven till gäldande

af köpeskillingen för marken. Vidkommande åter obebyggda

jordbrukslägenheter måste angifna förhållande innebära en afsevärd

olägenhet, som måste afhjälpas. Jag har ansett detta icke lämpligen

kunna ske på annat sätt, än att en förändring vidtages i villkoren för

egnahem slånerörelsen, hvarigenom ifråga om jordbrukslägenheter förklaras,

att den omständigheten, att staten innehar första inteckningen

för sin köpeskillingsfordran för själfva marken, ej utgör hinder för, att

egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande lämnas mot till förmånsrätten

närmast efter! iggande inteckning. Förslag härtill kommer

jag att förelägga Eders Kungl. Maj:t i samband med förenämnda förslag

om rätt att utlämna egnahemslån mot inteckningar i tomträtt.

Från vissa håll har föreslagits, att staten i förevarande hänseende

borde samarbeta med de egnahemssammanslutningar, som antingen

redan bildats litet hvarstädes här i landet eller komme att bildas.

Samarbetet skulle särskildt bestå däruti, att från statens domäner lämpliga

områden upplätes till dylika sammanslutningar. Äfven jag delar

i viss mån denna uppfattning. Frågan om dylikt samarbete synes mig

emellertid alltid böra underställas Riksdagens pröfning. Föreskrifter

torde således i detta sammanhang endast böra meddelas i så måtto, att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande K:o 146.

Motioner.

det sörjes för, att erforderliga förslag och uppskattningar af områden,

som kunna komma i fråga att på detta sätt upplåtas, varda verkställda.

Enligt 1894 års Riksdags beslut ankommer det på Eders Kungl.

Maj:t att besluta om den ordning för jordstyckning, enligt hvilken upplåtelse

af ifrågavarande slag skall ske. Sedan numera lagstiftningen på

ifrågavarande område genom lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring erhållit en viss utslutning,

torde några betänkligheter icke möta att öfverlämna åt domänstyrelsen

att efter omständigheterna förordna om sättet för lägenheternas afskiljande.

Punkten k) i 1894 års Riksdags beslut handlar om den jordnatur,

som efter afskiljandet af lägenhet, som fått mantal sig åsatt, skall tillkomma

densamma. Hvad där ordas om kronotionde och ränta, torde

numera, sedan grundskatteafskrifningen genomförts, kunna bortfalla.

Beträffande de jordbruksdomäner, som jämlikt Riksdagens beslut

vid löpande arrendeperiods utgång skola försäljas, äfvensom vidkommande

sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som Riksdagen

medgifvit Kungl. Maj:t att utan Riksdagens vidare hörande försälja,

gäller enligt Riksdagens medgifvande, att inflytande köpeskillingar få

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd

tjänlig mark. I fråga om en del af dessa egendomar utgår giltighetstiden

för Riksdagens ifrågavarande medgifvande med 1909 års utgång.

I alla de fall, då Riksdagen särskildt medgifvit upplåtelser, af

det slag, hvarom nu är fråga, har också Riksdagen tillika bemyndigat

Kungl. Maj:t att använda inflytande köpeskillingar på förenämnda sätt.

Ett generellt medgifvande i dylik riktning torde nu höra af Riksdagen

utverkas. Förslag i sådant syfte kommer jag att i annat sammanhang

framlägga till vederbörlig pröfning.

Slutligen torde liksom år 1894 Riksdagens uttryckliga medgifvande

böra inhämtas därtill, att Eders Kungl. Maj:t må äga beträffande ifrågavarande

upplåtelser meddela de närmare bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga, däri inbegripna jämväl bestämmelser angående öfvergången

till de nya grunderna.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre

särskilda i förevarande ämne väckta motioner, nämligen

inom Första Kammaren n:o 58, däri herr E. Lindblad föreslagit,

att Riksdagen behagade besluta följande ändrade lydelse af nedan berörda

punkter af den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 41 föreslagna

stadgan för egnahemsupplåtelser från kronojord:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

61

i l:o) att såsom egnahemslägenheter må — — såviclt fråga är

om bostadslägenheter, dessa i allmänhet, där ej särskilda skäl därtill

föranleda, ej böra tilltagas större--att jämväl beträffande jordbruks
lägenheter

— — kunna erhålla egnahemslån, samt att där så lämpligen

kan ske, jordbrukslägenhet ej må göras större — — legd arbetskraft;

i 9:o) 4:de stycket: att lägenhet i regel, där så ske kan, ej må upplåtas

till den, som redan äger fast egendom — —

i st. f. 2 sista styckena ett nytt sådant:

att, sedan en lägenhet på här förut angifvet sätt blifvit till försäljning

utbjuden 3 gånger, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att

afgöra, huruvida lägenheten skall, där så låter sig göra, återförenas

med stamhemmanet eller å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas eller, i fråga om jordbrukslägenhet, om genom domänstyrelsens

■eller Konungens befallning skaf vandes försorg egendomen må utarrenderas,

hvarvid, om nödiga hus därå fattas, sådana kunna uppföras af arrendatorn

mot arrendeafdrag och lägenheten därefter mot skälig amortering af såväl

jordens och skogens som byggnaders värde kan blifva arrendatorns egendom;

i 14:o a) i fråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondedel af köpeskillingen erlägges kontant vid köpet, men

att denna tiondedel kan få betalas vid tillträdet, såvida två af Konungens

befallning skafvande som vederhäftiga ansedda personer borga en för båda

och båda för en såsom för egen skuld för samma betalning;

att återstoden uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och

en stående del;

att å amorteringsdelen--kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten — — i fråga om lägenhet, som vid

upplåtelsen är till större del obebyggd eller i af sevärd mån ouppodlad,

amorteringsskyldighetens inträdande må framflyttas intill femtonde året

efter året för tillträdet;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år--första tionde
delen

erlägges kontant vid köpet, men att denna tiondedel kan få betalas

vid tillträdet, såvida två af Konungens befallningshafvande som veder - häftige ansedda personer borga en för båda och båda för en såsom för

egen skuld för samma betalning;

att vid tillträdet jämväl skall aflämnas förbindelse med inteckningsmedgifvande

å återstående nio tiondedelar jämte ränta;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

i 19:o) att afskiljandet af de till försäljning — — kunna äga

rum vare sig genom ägostyckning eller genom afsöndring;

samt inom Andra Kammaren n:o 214, däri herr C. Lindhagen

in. fl. hemställt,

att, med anledning af ifrågavarande proposition, Riksdagen ville

besluta

l:o) beträffande jordbrukslägenheter: bestämmelser i hufvudsaklig*

anslutning till ett i motionen ifrågasatt arrendesystem och

2:o) beträffande bostadslägenheter: bestämmelser om tomträttsupplåtelser

eller eventuellt arrendeupplåtelser, anordnade i hufvudsak

på sätt i motionen närmare angifvits;

eller, om detta ansåges ej kunna nu medhinnas, att Riksdagen

ville återremittera frågan till Kungl. Maj:t med begäran om nytt förslag

till nästa Riksdag i förenämnda syfte;

och n:o 229, däri herr K. Staaff in. fl. hemställt, att med anledning

af samma proposition Riksdagen ville besluta

1) att jämte den af Kungl. Maj:t föreslagna upplåtelse med full

äganderätt, sådant arrende- eller besittningssystem, som i motionen

angifvits, måtte medgifvas och att därvid de hufvudsakliga grunder

måtte fastställas, som i motionen upptagits för dylik upplåtelse;

2) att i de närmare bestämmelser, som föreslagits vid upplåtelse

af jordbrukslägenheter enligt Kungl. Maj ds förslag, sådan ändring

måtte vidtagas, att jämväl vid äganderättsupplåtelser en särskild nämnd

måtte anlitas som biträde med de hufvudsakliga uppgifter i tillämpliga

delar, som i motionen angifvits i sammanhang med det ifrågasatta

arrendesystemet; samt att statens inteckning för den oguldna delen af

köpeskillingen måtto till förmånsrätten få komma efter egnahemslåneinteckningen.

I sistnämnda motion yrkas därjämte alternativt och under förutsättning,

att under l:o) upptagna förslag till arrendesystem icke skulle

befinnas tillräckligt uttömmande för att nu kunna godkännas och vederbörande

utskott ej heller funne sig kunna föreslå de kompletterande

föreskrifter, som tilläfventyrs erfordrades,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för nästa Riksdag af förslag till bestämmelser angående en

arrende- eller besittningsrätt af betryggande art till småbruk å kronodomänerna

och hvad därmed ägde sammanhang.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14(i.

63

Nu gällande af 1894 års Riksdag fastställda grunder för åtgärder

i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att

bilda egna jordbruk lida, såsom ock departementschefen framhållit, af

åtskilliga brister, af hvilka enligt utskottets förmenande den förnämsta

torde ligga däri, att, då en kronoegendom i förenämnda syfte uppdelats

i småbrukslägenheter, samtliga lägenheterna skola såvidt möjligt och

utan tillbörlig hänsyn till, om fullt lämpliga köpare kunna för alla lägenheterna

påräknas, försäljas. Riksdagen har också förut framhållit olägenheterna

häraf och uttalat önskvärdheten af ändring härutinnan. 1 betraktande

af nu anmärkta förhållanden torde den hufvudsakligaste innebörden

af Kungl. Maj:ts föreliggande förslag — som afser dels att, till

undanröjande af förefintliga brister i nu gällande bestämmelser i ämnet,

ersätta nämnda bestämmelser med mera ändamålsenliga sådana och dels

att utvidga bestämmelserna om lägenhetsförvärf från kronoegendomar

till att omfatta upplåtelser af egnahemslägenheter i allmänhet och således

ej blott, såsom för närvarande, jordbrukslägenheter utan jämväl bostadslägenheter

— vara, att genom förslagets bestämmelser möjliggöres,

att försäljningen af från kronoegendom utbruten lägenhet icke måste

ske omedelbart utan kan uppskjutas, tills fullt lämplig köpare anmäler

sig, samt att således för personer, som önska bilda egna hem, utsikterna

ökas att kunna erhålla eu lägenhet omedelbart, när det bäst passar för

dem, och utan att behöfva invänta eu förr eller senare skeende styckning

af någon kronoegendom. Eu olägenhet med det föreslagna förfaringssättet

är visserligen, att kronan genom detsamma kan komma

att tillskyndas förlust i form af minskade inkomster, då lägenheterna i

afvaktan på försäljning icke kunna beräknas lämna skälig afkastning,

och till och med direkta utgifter i det fall, att kronan måste vidtaga

särskilda åtgärder för någon lägenhets häfdande. Det lämpligaste sättet

för ifrågavarande angelägenhets ordnande torde därför, som äfven departementschefen

antydt, vara, att kronoarrendatorerna ålades att under

arrendetiden till egnahemslägenheter vid behof afstå, naturligtvis mot

godtgörelse, vissa områden af de arrenderade fastigheterna. I sådant

syfte har också motioner, n:is 68 och 69 i Första Kammaren, väckts

af herr Lindblad, hvilka motioner öfverlämnats till förberedande behandling

af sammansatt stats- och lagutskott, hvilket, då gällande arrendelag

icke medgåfve ett sådant åläggande för arrendator, i utlåtande i

anledning af motionerna lärer föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande,

huruvida icke till främjande af egnahemsrörelsen de hinder, som för

närvarande möta mot att under löpande arrendetid från kronoegendomar

Utskottet*

yttrande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

afsöndra lägenheter, skulle kunna undanröjas samt de förslag, som af

utredningen framgå, måtte föreläggas nästkommande års Riksdag. Då

alltså det ofvan ifrågasatta tillvägagångssättet icke torde för närvarande

kunna anlitas samt det af Kungl. Maj:t föreslagna förfarandet vid lägenheternas

försäljning otvifvelaktigt är i hög grad ägnadt att främja

ändamålet med upplåtelserna och således jämväl hela egnaliemssaken,

anser utskottet, i betraktande af nämnda saks stora sociala betydelse,

staten böra utan tvekan påtaga sig de därmed förbundna kostnaderna.

Utskottet har alltså ansett sig böra i hufvudsak biträda Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, därvid utskottet emellertid velat uttala den förvissning,

att den lokala domänförvaltningen, på hvilken det i första

hand torde bero, huru kostsamt det nya systemet kommer att blifva

för staten, vid lägenheters afskiljande från kronoegendomar förfar med

största omtänksamhet och försiktighet.

I afseende å formen för ifrågavarande markupplåtelser har Kungl.

Maj:t föreslagit, att upplåtelserna skulle ske med äganderätt, dock att

i särskilda fall äfven tomträtt skulle kunna ifrågakomma, hvilket undantag

naturligtvis endast har praktisk betydelse beträffande bostadslägenheter.

Af motionärerna har herr Lindhagen m. fl. föreslagit, att upplåtelserna

endast skulle ske under arrende- eller tomträtt, och herr Staaff

in. fl., att jämte äganderätten skulle såsom upplåtelseform förekomma

en på visst sätt beskaffad arrende- eller besittningsrätt. Medgifvas må,

att de af motionärerna förordade upplåtelseformerna i det afseendet

lämna större garanti än äganderätten för att ändamålet med upplåtelserna

ernås, att vid deras användande rätten att öfverlåta lägenheterna

kan regleras i enlighet med den ursprungliga upplåtelsens ändamål;

och vore det därför synnerligen önskligt, att en utredning snart komme

till stånd i syfte att utröna, huruvida och på hvad sätt en inskränkning

af jordäganderätten lämpligen skulle kunna möjliggöras genom begränsning

af rätten att öfverlåta densamma. Men då äganderätten i öfriga

afseenden och särskilt med hänsyn till kostnaderna för kronan, hvilka

vid upplåtelser under arrenderätt sannolikt skulle blifva oskäligt stora

för utöfvande af uppsikt öfver lägenheternas häfdande in. m., torde

vara den i allmänhet lämpligaste formen för ifrågavarande upplåtelser

samt Kungl. Maj:ts förslag jämväl lämnar rum för ett begagnande af

tomträttsinstitutet, där detta vid någon särskild upplåtelse skulle befinnas

lämpligare, bär utskottet, som i sitt, den 27 innevarande månad afgifna

utlåtande angående herr Lindhagens i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

n:o 44, angående upplåtande af nybyggeslägenheter å vissa delar

af Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

G5

väckta och i sammanhang med nämnda proposition åt'' utskottet behandlade

motion n:o 215 angifver sin uppfattning i frågan, ansett sig höra

biträda Kungl. Maj:ts förslag, i hvad detsamma afser sättet för ifrågavarande

markupplåtelser.

Beträffande herr StaafFs in. fl. motion i öfrigt får utskottet anföra,

att den af motionärerna såsom biträde vid lägenhetsupplåtelserna ifrågasatta

nämnden, enligt utskottets förmenande, skulle komma att vålla

onödig omgång vid upplåtelserna och i alla händelser icke blifva till

afsedt gagn, samt att utskottet i utlåtande denna dag i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition n:o 42, angående utsträckt rätt att

utlämna egnahemslån, framställer förslag i fråga om den inbördes förmånsrätten

mellan ifrågavarande lägenheter möjligen graverande inteckningar

för statens köpeskillingsfordran och egnahemslån. På grund af

hvad sålunda anförts, anser sig utskottet icke kunna biträda herrar Lindhagens

m. fl. och StaafFs in. fl. ifrågavarande motioner.

Beträffande de särskilda punkterna af Kungl. Maj:ts och herr

Lindblads föreliggande förslag har utskottet funnit anledning till yttrande

i nedan angifna hänseenden.

Punkt l:o) Enär det lätt kan inträffa, att en hel, välbebyggd

kronoegendom eller ett till en kronoegendom hörande för bildande af

särskild jordbrukslägenhet lämpligt område är af den storlek, att, om

däraf bildas en lägenhet, denna blir något större, än att den i uppodladt

skick kan brukas utan nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft,

samt om två lägenheter bildas, åtminstone den ena af dessa blifver så

liten, att därå icke kan födas en familj, finner utskottet motionärens

förslag beträffande jordbrukslägenheternas storlek böra af Riksdagen i

sak antagas, dock med någon jämkning i affattningen. Den af motionären

föreslagna ändringen i afseende å bostadslägenheterna synes

utskottet däremot icke behöflig.

Punkt 4:o) Vid denna punkt har utskottet särskildt velat uttala,

att redan vid uppgörande af förslag till lägenheters upplåtande från eu

egendom nödig uppmärksamhet må ägnas de anordningar, som må

kunna vidtagas till förekommande af att lägenheter, som icke omedelbart

blifva försålda, råka i vanhäfd.

Punkt 9:o) Bestämmelsen i Kungl. Maj:ts förslag, att lägenhet

ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom af den storlek,

att därå kan födas en familj, synes vara obehöfligt sträng t. ex. för det

fall, att vid en i öfrigt lämplig plan för en egendoms uppstyckning i

lägenheter ett område, som är för litet att bilda en särskild lägenhet

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 95 Häft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

och som är så beläget, att det lämpligen skulle kunna läggas tillsammans

med ett angränsande mindre jordbruk, skulle så att säga blifva

öfver. Den af motionären i detta afseende föreslagna ändringen syne»

utskottet därför böra antagas med någon omformulering.

Däremot har utskottet, då hvad motionären under ifrågavarande

punkt vidare föreslagit är ägnadt att ytterligare komplicera propositionens

ingalunda enkla bestämmelser angående förfarandet med lägenheter,

som icke jämförelsevis snart finna köpare, samt fullständig utredning

rörande den ifrågasatta kombinerade arrende- och äganderättsupplåtelsen

ej föreligger, icke funnit sig böra tillstyrka motionärens

förslag i denna del.

Då, enligt hvad utskottet har sig bekant, mången gång händt, att för

tillkännagifvande om förestående försäljning af lägenhet af ifrågavarande

slag utfärdats så vidlyftiga annonser, att större delen af köpeskillingen åtgått

för gäldande af annonskostnaderna, har utskottet i detta sammanhangvelat

fästa uppmärksamheten å nämnda missförhållande samt uttala sin

förvissning därom, att anordningarna vid blifvande försäljningar af

ifrågavarande små fastigheter blifva i möjligaste mån enkla och billiga.

Punkt 14:o) Då det af motionären föreslagna sättet för erläggandet

af den första tiondedelen af köpeskillingen synes utskottet ur synpunkten

af kronans skyddande för godtyckligt häfvande af köpeaftalet

välbetänkt, vill utskottet tillstyrka motionärens förslag därutinnan, dock,

för undvikande af missförstånd, med den redaktionella ändring, att

orden »vid köpet» utbytas mot orden »vid köpeafhandlingens upprättande».

Motionärens förslag om amorteringstidens framflyttande äfven

beträffande lägenheter, som äro till större delen obebyggda, torde däremot

icke vara af omständigheterna påkalladt, då i regel egnahemslån

torde kunna erhållas för byggnadernas uppförande.

Vid angifvande af tiden för amorferingsskyldighetens inträdande

torde uttrycket »intill» böra användas i stället för »till» för att tydligt

utvisa, att tiden skall kunna bestämmas efter omständigheterna i hvarje

särskilt fall och ej vara fastslagen till femtonde året efter året för tillträdet

af lägenheten.

Punkt 19:o) Affattningen af Kungl. Maj:ts förslag under denna

punkt synes icke kunna gifva anledning till missförstånd, hvadan den

af motionären ifrågasatta ändringen däraf icke synes erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att med afslag å herr Lindhagens m. fl. samt

herr Staaffs in. fl. ofvan omförmälda motioner

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

67

Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och herr Lindblads förenämnda motion,

må besluta:

dels att från och med den 1 januari 1910 följande

grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade

och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva

egnahemslägenheter skola lända till efterrättelse nämligen

:

bo) att såsom egnahemslägenheter må från härnedan

omförmälda egendomar upplåtas såväl bostadslägenheter

som jordbrukslägenheter, därvid skall iakttagas,

att, såvidt fråga är om bostadslägenheter, dessa

i allmänhet ej böra tilltagas större, än att en blifvande

köpare för deras förvärfvande och bebyggande bör

kunna erhålla lån från egnahemslånefonden, att jämväl

beträffande jordbrukslägenheter hänsyn bör tagas till

möjligheten för blifvande köpare att, i den mån behof

däraf må föreligga, kunna erhålla egnahemslån, samt

att, där ej särskilda skäl därtill föranleda, jordbrukslägenhet

ej må göras större, än att den i uppodladt

skick kan brukas utan nämnvärdt anlitande af legd

arbetskraft;

2:o) att sådana under förvaltning af domänstyrelsen

ställda och för statsverkets räkning utarrenderade

jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods

utgång enligt Riksdagens beslut må utan

Riksdagens vidare hörande försäljas och hvilka med

afseende å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga

att helt eller delvis användas till bildande af

egnahemslägenheter, må enligt plan, som af Kungl.

Maj:t fastställes, fördelas i lämpliga lotter och, såvidt

angår lotter, som äro hänför liga till egnahemslägenheter,

i den ordning nedan sägs, upplåtas;

3:o) att hvad sålunda medgifvits skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om sådana till inköpta

skogsegendomar hörande områden, som enligt Riksdagens

beslut må af Kungl. Maj:t utan Riksdagens

vidare hörande försäljas;

4:o) att förslag till åtgärder i förberörda hänseende^må

uppgöras, såvidt fråga är om utarrenderad

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

egendom, vid egendomens uppskattning till försäljning

eller förnyad utarrendering men eljest i den mån

domänstyrelsen så finner lämpligt, därvid skall iakttagas

— förutom att förenämnda bestämmelser angående

storleken å egnahemslägenheter skola lända till

efterrättelse — att i förslaget skola upptagas särskilda

försäljnings- och arrendevärden för hvarje lägenhet;

5:o) att, därest i afseende å annan jordbruksegendom,

än som under 2:o) afses, det vid egendomens

uppskattning för förnyad utarrendering finnes lämpligt,

att egendomen eller del däraf användes till bildande

af egnahemslägenheter, förslag härtill må, med iakttagande

af de under 4:o) meddelade föreskrifter, upprättas,

och frågan därefter, därest Kungi. Maj:t finner

förslaget om lägenheters upplåtande förtjäna beaktande,

underställas Riksdagens pröfning;

6:o) att livad under 5:o) sägs skall äga motsvarande

tillämpning, därest till skogsegendomar i

andra län än de sex nordligaste hörande områden,

som icke beröras af medgifvandet under 3:o) härförut,

finnas böra användas till bildande af egnahemslägenheter;

dock att i ty fall det ankommer på domänstyrelsen

att i hvarje fall förordna om förslags upprättande

;

7:o) att där upplåtelse i förenämnda syfte blifvit

i föreskrifven ordning beslutad, lägenhet, som är bebyggd

med enskild person tillhörande boningshus, må

hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten åsätta

försälj nin gsvär de;

8:o) att jämväl lägenhet, som är bebyggd med

kronan tillhöriga hus, må hembjudas brukaren, därest

antingen denne själf eller ock han och medlemmar af

hans familj före honom tillsammans innehaft densamma

under en tid af minst fem år och därunder väl häfdat

lägenheten;

9:o) att i fråga om lägenheter, som icke, efter

ty under 7:o) och 8:o) sägs, må hembjudas viss person,

skall gälla:

att lägenhet skall utbjudas till försäljning under

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 146.

69

hand mot köpeskilling, minst motsvarande det åsätta

saluvärdet;

att till köpare må antagas allenast mindre bemedlad

eller obemedlad, som äger god frejd och gjort

sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel samt,

hvad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar

för drifvande af ett mindre jordbruk;

att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda,

ej må upplåtas till den, som redan äger fast

egendom af den storlek, att därå kan födas en familj;

dock att ej mer än en lägenhet må upplåtas till samma

person;

att, där från lämpliga personer flera lika höga

anbud inkomma, auktion mellan anbudsgifvarna må

anställas för afgörande af företrädet emellan dem;

att, om å lägenhet köpeanbud, som finnes antagligt,

icke afgifves, lägenheten skall genom domänstyrelsens

försorg utarrenderas på viss kortare tid för

att vid dess slut och efter ny värdering, därest sådan

finnes erforderlig, ånyo utbjudas i förut nämnd ordning;

samt

att, sedan en lägenhet på härförut angifvet sätt

blifvit till. försäljning utbjuden tre gånger, det skall

ankomma på Kungl. Maj:t att afgöra, huruvida lägenheten

skall, där så låter sig göra, återförenas med

stamhemmanet eller å offentlig auktion till den högstbjudande

försäljas eller om fortsatta försök skola, i

den ordning härförut sägs, göras med dess upplåtande

under hand;

10:o) att, därest hembud, hvarom under 7:o)

och 8: o) förmäles, icke antages, det må ankomma på

domänstyrelsen att pröfva, huruvida lägenheten skall

utbjudas till försäljning i den ordning, hvarom under

9:o) förmäles, eller på annat sätt disponeras;

ll:o) att ifråga om arrende, hvarom härförut

förmäles, skall i tillämpliga delar gälla hvad i allmänhet

är stadgadt angående arrende af kronans jordbruksdomäner;
12:o)

att, därest i något fall upplåtelse under

tomträtt finnes böra äga rum, sådant efter Kungl.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

%

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Maj:ts bepröfvande må ske, dock att kronan icke må

i något fall utan Riksdagens särskilda medgifvande

betungas med skyldighet att vid besittningstidens utgång

lösa å området uppförda byggnader eller andra

inrättningar;

13:o) att saluvärdet skall bestämmas med hänsyn

därtill, att köpeskillingen skall betalas kontant vid tillträdet,

men att emellertid köpare, som så önskar,'' må,

där lian däropi framställer begäran vid anbudets afgifvande,

kunna medgifvas att inbetala köpeskillingen

genom afbetalningar i den ordning, härnedan under

14:o) förmäles, därvid å oguldet belopp skall erläggas

ränta efter 3,6 för hundra om året; j?»

14:o) att, där köpare finnes böra medgifvas att

erlägga köpeskillingen genom afbetalningar, beträffande

dess gäldande skola gälla följande bestämmelser, nämligen

:

a) ifråga om jordbrukslägenheter:

att en tiondedel af köpeskillingen erlägges kontant

vid köpeafhandlingens upprättande, dock att denna tiondedel

kan få betalas vid tillträdet, såvida två af Konungens

befallningshafvande som vederhäftiga ansedda personer

borga en för båda och båda för en såsom för

egen skuld för samma betalning;

att återstoden uppdelas i två lika delar, eu amorteringsdel

och en stående del;

att å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma

blifvit till fullo gulden, en annuitet af sex för

hundra, hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra

å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att amorteringsskyldigheten inträder med fjärde

året efter utgången af det kalenderår, under hvilket

tillträdet ägt rum, dock att ifråga om lägenhet, som

vid upplåtelsen är till större delen ouppodlad, amorteringsskyldighetens

inträdande må framflyttas intill femtonde

året efter året för tillträdet;

att, intilldess kapitalafbetalningen börjar, endast

ränta å det hela erlägges;

att därefter erlägges, jämte annuiteten å amor
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

71

teringsdelen, ränta å stående delen, intill dess jämväl

denna del till fullo inbetalts;

att det skall stå lägenhetsägaren fritt att när

som helst inbetala köpeskillingen i dess helhet jämte

upplupna räntor samt att göra de afbetalningar, han

önskar, å stående delen;

att med undantag för] de fall, om hvilka här

nedan förmäles, den stående delen icke kan från statens

sida uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo

guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall

vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras;

att, därest lägenheten icke inom aftalad tid bebygges

eller densamma till jord eller byggnader vanvårdas

eller å lägenheten befintlig skog afverkas hårdare,

än som erfordras för gårdens behof eller för

uppodling af därtill tjänlig mark, eller föreskrift^

rånte- och kapitalafbetalningar icke ordentligt fullgöras,

hvad af köpeskillingen återstår oguldet jämte

ränta skall, där sådant från statens sida påfordras,

genast vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår

till annan än efterlefvande make eller bröstarfvinge

eller efterlefvande make och bröstarfvinge, hvilka behålla

lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehafvaren

pröfvas uppfylla härförut angifna villkor för

att kunna antagas såsom köpare i första hand;

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt,

ifrågakommer från statens sida, lägenhetsinnehafvaren

skall äga åtnjuta sex månaders uppsägningstid; samt

att köparen skall vid tillträdet å oguldna delar af

köpeskillingen aflämna med inteckningsmedgifvande

försedd förbindelse, affattad i öfverensstämmelse med

hvad härförut föreskrifvits;

b) i fråga om bostadslägenheter:

att köpeskillingen skall erläggas under tio år

med en tiondedel årligen, i afseende hvarå skall iakttagas,

att första tiondedelen erlägges kontant vid köpeafhandlingens

upprättande, dock att denna tiondedel

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

kan få betalas vid tillträdet, såvida två af Konungens

befallningshafvande som vederhäftige ansedda personer

borga eu för båda och båda för en såsom för egen

skuld för samma betalning;

att vid tillträdet skall aflämnas förbindelse med

inteckningsmedgifvande å återstående nio tiondedelar

af köpeskillingen jämte ränta:

att hvad härförut i fråga om jordbrukslägenheter

stadgats beträffande förbehåll för staten att i vissa

fall påfordra köpeskillingens omedelbara likviderande

skall i tillämpliga delar gälla äfven ifråga om nu

förevarande lägenheter;

15:o) att köpare af obebyggd lägenhet skall vid

tillträdet aflämna förbindelse att inom fem år hafva

lägenheten bebyggd med bostad och, där fråga är

om jordbrukslägenhet, med för lägenhetens skötsel i

öfrigt nödiga byggnader, vid äfventyr, därest så icke

sker, att utöfver den aftalade köpeskillingen gälda

ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel af

köpeskillingen; skolande''förbindelsen tillika innefatta

medgifvande, att berörda fordringsbelopp må i lägenheten

intecknas;

16:o) att inteckning, hvarom under 15:o) förmäles,

må, där vederbörande köpare fått egnahemslån

sig beviljadt, kunna efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

bepröfvande i anseende till förmånsrätten

nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga

inteckning;

17:o) att köpebref utfärdas vid tillträdet, sedan

föreskrifna villkor blifvit uppfyllda;

18:o) att, där beträffande område, som befinnes

lämpligt att användas till bildande af egnahemslägenheter,

anledning yppas att antaga, att anbud å området

kommer att göras af bolag eller förening, som uppfyller

villkoren för erhållande af lån från jordförmedlingsfonden,

området må vid uppskattningsförräftningen

värderas jämväl för försäljning i odeladt skick, hvarefter,

därest dylikt anbud inkommer och af Kungl.

Magt finnes förtjäna afseende, frågan i hvarje fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

73

underställes Riksdagens pröfning, innan vidare åtgärd

för lägenheters upplåtande företages;

19:o) att afskiljandet af de till försäljning i

härförut angifven ordning afsedda lägenheterna och

områdena må efter domänstyrelsens bepröfvande kunna

äga rum såväl genom ägostyckning som genom afsöndring;
20:o)

att, när lägenhet eller område, som för

föryttring till enskild person, bolag eller förening åtskiljes

från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan

lägenhet skall i jordeboken upptagas under titel »utsockne

eller allmänt frälse»;

dels ock att Kungl. Maj:t skall äga meddela de

närmare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga

för tillämpningen af förenämnda grunder och för öfvergången

från de genom kungliga brefvet till domänstyrelsen

den 25 september 1896 meddelade bestämmelserna

ifråga om lägenheters upplåtande från kronans

j ordbruks domäner.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 95 Häft.

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Reservationer:

Af herrar F. TF. Thorsson och K. V. Rydén, som ansett, att utskottet

bort hemställa,

att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och i anledning af herrar Lindhagens

in. fl. och Staaffs m. fl. motioner i ämnet måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för nästa Riksdag af förslag till bestämmelser angående

en arrende- eller besittningsrätt af betryggande art till

småbruk å kronodomänerna och hvad därmed äger

sammanhang;

af herrar K. Starbäck, A. Ekman, J. Byström, J. Ström, och E.

A. Nilson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag måtte af

Riksdagen bifallas samt att Riksdagen måtte tillika

besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

framläggande för nästa Riksdag af förslag till bestämmelser

angående en arrende- eller besittningsrätt

af betryggande art till småbruk å kronodomänerna

och hvad därmed äger sammanhang.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Sörensson, E. A. G. A.

Wijkunder, P. Olsson, T). Persson och F. Berg icke deltagit i förevarande

ärendes behandling inom utskottet, äfvensom att herr A. Wiklund icke

närvarit vid ärendets slutbehandling.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:171 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle s. 1 i texten