Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslåner öreisen.

1909-04-30 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:148, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslåner öreisen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

1

N:o 148.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i

gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade

egnahemslåner öreisen.

(I. A.)

I fyra särskilda inom Andra Kammaren väckta, till statsutskottets

behandling öfverlämnade motioner har förslag framställts om ändringar i

gällande villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen,

hvilka villkor och bestämmelser innefattas i kungl. kungörelsen

den 13 juni 1908; och har i sådant afseende hemställts

af herr J. Byström, i motionen n:o 1, och herr C. F. Sjöberg, i

motionen n:o 57, att Riksdagen ville för sin del besluta, att senare delen

af mom. 2 i kungl. kungörelsen angående förändrade allmänna villkor och

bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för

jordbrukslägenhet 7,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor;

af herr J. M. Juhlin, i motionen d:o 14, att Riksdagen måtte

besluta, att mom. 2 i kungl. kungörelsen af den 13 juni 1908 angående

förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade

egnahemslånerörelsen måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Egnahemslån — — — — — — — — — — värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet

8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor; samt

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd, 97 Höft. (N:o 148.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

af herr P. Olsson i Fläsbro, i motionen n:o 58, att Eiksdagen ville

besluta sådan ändring i eller tillägg till eller ock förklaring af nu gällande

villkor för erhållande af egnahemslån, att sådant lån kunde utlämnas för

två eller flera lägenheter, som vore belägna intill eller kunde läggas i samband

med hvarandra mot gemensam inteckning i samtliga lägenheter.

Till stöd för dessa framställningar har anförts följande, nämligen af

herr Byström:

»I Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser

för den af Kungl. Maj:t och Eiksdagen beslutade egnahemsrörelse

af den 17 juni 1904 förefunnos, som alla veta, flera brister. Detta kunde

ju ej heller vara så underligt, då ju kungörelsen var ett af de första

trefvande stegen, som togos på ett hittills i vårt land opröfvadt område.

Från olika synpunkter motionerades också strax efter kungörelsens utfärdande

om ändringar i densamma, och 1908 inkom Kungl. Maj:t med

proposition om nya bestämmelser, angående hvilka Eiksdagen fattade beslut.

Men äfven i den nya kungörelsen, som därpå följde, är det åtskilligt,

som, enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, bör förbättras,

och dit hör höjningen af det beräknade värde, hvilket eu lägenhet ej får

öfverstiga, om lån skall kunna beviljas. I detta afseende är den kungl.

kungörelse, som utfärdades den 13 juni 1908, lika med den som utfärdades

den 17 juni 1904, efter det att den sist nämnda på grund af

motioner därom blifvit något ändrad. I båda heter det: »Egnahemslån

må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för jordbrukslägenhet

6.000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.»

Många mena, att i dessa belopp bör en höjning ske. Detta är i

synnerhet önskvärdt, då det gäller trakter i närheten af större städer,

där ju marken är dyr, vare sig den skall inköpas som byggnadstomt eller

för jordbruk. I all synnerhet gäller detta hufvudstadens omgifningar.

Då Kungl. Maj:t framlade sin senaste proposition i detta ärende, gjordes

framställning om att de ifrågavarande siffrorna skulle höjas till respektive

8.000 och 6,000 kronor. Därom heter det i en inlaga, som det verksamma

aktiebolaget »Hem på landet» då ingaf till Kungl. Maj:t:

»Gentemot bestämmelsen, att egnahemslån ej må utgå, där det

beräknade värdet öfverstiger 6,000 kronor för jordbrukslägenhet och 4,000

kronor för bostadslägenhet, tillåta vi oss erinra, att prisen på såväl byggnadsmaterial

som arbetskraft redan äro så höga, att en byggnad på 2 rum

och kök, åtminstone i åtskilliga delar af landet, betingar en kostnad af

4- ä 5,000 kronor. Vid sådant förhållande inses lätt, att föga återstår för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

3

jordbrukaren till inköp af mark och de fasta inventarierna samt intet för

köparen af bostadslägenhet. Gränsen för dessa värden synes därför med

nödvändighet böra framflyttas med förslagsvis 2,000 kronor eller till 8,000

kronor respektive 6,000.»

Som synes anser detta för hem på landet ifrigt arbetande bolag, att

summorna böra höjas med 2,000 kr. Äfven jag skulle ej hafva något

emot att så skedde, men då Kiksdagen hittills varit mycket försiktig rörande

denna sak och velat »gå sakta i backarna», har jag ansett det vara bäst

att sätta dessa siffror till respektive 7,000 och 5,000 kr. och hoppas jag,

att vederbörande skola inse det befogade häri.

Vid bestämmande af det omordade egendomsvärdet eller lånebeloppet

må också erinras därom, att på de orter, där ett eget hem kan åstadkommas

för mindre summa än den, som föreslås i denna motion, är det intet som

hindrar vederbörande låntagare att skaffa billigare jordbrukslägenhet eller

att bygga billigare bostadslägenhet.

Betydelsen af att äfven mindre bemedlade personer sättas i tillfälle

att, så långt- lämpligt kan ske, skaffa sig egna hem, är så stor för vårt

folk såväl i socialt som i hygieniskt och moraliskt afseende, att enhvar

bör göra sitt bästa för att främja den saken. Egnahemsrörelsens stora uppgift

är också att i sin mån bidraga till att »bereda egna hem åt landets

inbyggare, stärka den mindre bemedlade befolkningens ekonomiska villkor,

hämma emigrationen och främja landets uppodling.»

af herr Sjöberg:

»Då egnahemsrörelsen omfattats med lifligt intresse i Sveriges alla

skilda delar och bestämmelserna enligt Kungl. Maj:ts kungörelse af den

17 juni 1904 ju icke kunna beräknas för denna jämförelsevis nya rörelse

med ens blifva fördelaktigt tillämpliga i framtiden, böra efter vunnen

erfarenhet på området några synpunkter framhållas beträffande villkoren

för beviljande af egnahemslån.

Det har visat sig, att vid styckning af egendomar dess jord måste för att

blifva besuten uppgå till minst kronor 3 ä 4,000: —, samt att kostnaden

för byggnadens uppförande uppgått till minst kronor 3,000: —. Härmed

har sålunda det stipulerade minimibeloppet af kronor 6,000: — för låns erhållande

öfver skridits. Följden blir i många fall, att personer, väl värda

att komma i åtnjutande af berörda lån, genom sin sträfvan att använda

en oftast hopsparad summa till att efter att hafva förskaffat sig en god

jord därå låta uppföra ett så rymligt och väl ombonadt eget hem som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

möjligt, härtill hindras genom att beloppet öfverstigits med en större eller

mindre summa.

Likadant är förhållandet för bostadslägenheter, där tomten kostar cirka

500 ä 3,000 kronor och huset cirka 3- ä 4,000 kronor.

För att afhjälpa detta missförhållande anser jag för min del, att ännu

ett steg måtte tagas till förhöjning af värdena för åberopade jordbruksoch

bostadslägenheter, hvilket säkerligen af många skulle hälsas med tillfredsställelse.

I Kungl. Maj:ts sista proposition rörande denna fråga hafva ifrågavarande

belopp föreslagits till respektive 8,000 och 6,000 kronor. Med

anledning häraf vill jag citera den inlaga, som aktiebolaget »Hem pålandet»

härom ingifvit till Kungl. Maj:t:

»Gentemot bestämmelsen, att egnahemslån ej må utgå, där det beräknade

värdet öfverstiger 6,000 kronor för jordbrukslägenhet, och

4000 kronor för bostadslägenhet, tillåta vi oss erinra, att prisen på

såväl byggnadsmaterial som arbetskraft redan äro så höga, att en byggnad

på 2 rum och kök, åtminstone i åtskilliga delar af landet, betingar en

kostnad af 4 ä 5,000 kronor. Vid sådant förhållande inses lätt, att

föga återstår för jordbrukaren till inköp af mark och de fasta inventarierna

samt intet för köparen af bostadslägenhet. Gränsen för dessa värden

synes därför med nödvändighet böra framflyttas med förslagsvis 2,000

kronor eller till 8,000 kronor respektive 6,000.»

Jag hyser intet tvifvel om, att ju icke dessa belopp framdeles komma

att blifva en nödvändighet, men hyllar mig till den åsikt, som vid Riksdagens

senaste sammanträde gjorde sig gällande, nämligen att icke gå för

fort tillväga utan låta erfarenheten visa, hvika mått och steg som böra

vidtagas.»

af herr Juhlin:

»Egnahemsfrågan intager såväl i vårt land som i flera andra länder en

synnerligt framstående plats. Bildandet af egna hem är af utomordentlig

betydelse för en sund samhällsutveckling, i all synnerhet om till det egna

hemmet kan förvärfvas så stor jordareal, att en familj därpå kan hafva

sin utkomst.

I vårt grannland Danmark har denna form af egnahemsrörelsen eller

småbruket tagit en storartad utveckling, ett förhållande, som är väl kändt

och därför icke behöfver närmare utvecklas. Äfven i vårt land gifves

mångfaldiga exempel på välhäfdade småbruk, som gifva deras innehafvare

en god och tryggad bärgning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

5

Statsmakterna ha ock visat sig förstå att uppskatta vikten däraf, att

så många som möjligt af landets innebyggare må komma i besittning af

egen torfva. Till förverkligandet af detta mål anvisade Riksdagen år 1904

på Kungl. Maj:ts förslag tio millioner kronor att genom hushållningssällskapens

bemedling utlånas till personer, som önskade förvärfva sig eget

hem dels i form af bostadslägenhet, dels och förnämligast i form af mindre

jordbruk.

Det första steg, som från statens sida sålunda togs till förverkligandet

af detta stora och betydelsefulla syftemål, kan egentligen betecknas som ett

försök. Detta framträder äfven i Riksdagens beslut rörande storleken eller

värdet af ett småbruk, för hvilket lån kunde erhållas af de sålunda anvisade

medlen. Kungl. Maj:t hade föreslagit, att värdet för jordbrukslägenhet

skulle sättas till 6,000 kr. och för bostadslägenhet till 3,000 kr.

Att sätta värdet af jordbrukslägenhet, för hvilket lån skulle erhållas,

till dubbelt mot bostadslägenhet synes mig ha mycket god grund för sig.

I det förra fallet gäller det att uppföra ej blott bostad för familjen, utan

äfven loge och ladugård m. fl. nödiga mindre byggnader samt dessutom att

inköpa så stor jordareal, att en familj däraf kan hafva sin utkomst. I

det senare fallet afses åter endast bostad jämte förvärfvandet af tomt, hvars

areal i de flesta fall icke torde öfverstiga 2,000 kvm.

Det särskilda utskott, som behandlade den kungl. propositionen, föreslog

Riksdagen att åsätta jordbrukslägenhet ett högsta värde af 4,500

kronor och bostadslägenhet 3,000 kronor. Första Kammaren biföll utskottets

hemställan, under det Andra Kammaren biföll Knngl. Maj:ts framställning

oförändrad. De olika beslut, hvartill kamrarne kommo, föranledde

en sammanjämkning och resultatet häraf blef, att 5,000 kronor bestämdes

som högsta värde för jordbrukslägenhet.

Redan år 1906 fann sig emellertid Riksdagen föranlåten att på enskilda

motionärers framställning höja värdet för jordbrukslägenhet till det

ursprungligen af Kungl. Maj:t föreslagna 6,000 kronor, och samtidigt

höjdes äfven värdet för bostadslägenhet till 4,000 kronor.

Utgår man från den värdeproportion, som Kungl. Maj:t synts beräkna,

nämligen att jordbrukslägenhet i kostnad torde uppgå till minst dubbelt

så mycket som bostadslägenhet, så borde vid den sålunda företagna ändringen

värdet för jordbrukslägenhet rätteligen hafva bestämts till 8,000

kronor.

För den som någon tid sysselsatt sig med egnahemsrörelsen och bildande

af småbruk har det tydligt framgått, att på många platser 6,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

kronor är otillräckligt och att en summa af 8,000 kronor ingalunda är

för högt tilltagen. God åkerjord med läge intill stad, större samhälle

eller enbart järnvägsstation kan i mellersta Sverige i regel icke köpas under

600 kronor per hektar. Antager man, att en familj behöfver minst 4

hektar för att på jordbruket hafva sitt arbete och sin fulla bärgning, så

uppgår kostnaden härför till 2,400 kronor.

Lägger man till åkerarealen 2 ä 3 hektar skog eller hagmark, så kan

beloppet för jordens inköp utjämnas till 3,000 kronor. Uppförandet af

ett enkelt bostadshus kräfver ett belopp af 2,500 kronor. Samma belopp

erfordras också för uppförandet af för jordbruket oundgängligen nödvändiga

ekonomibyggnader m. m.

Granskar man egnahemslånerörelsen, sådan den hitintills utvecklats,

skall man finna, att den hufvudsakligen bestått i utämnandet af lån till

inköp af mindre lägenheter, soldat- och båtsmanstorp, som blifvit afsöndrade

från större gårdar och sålunda förut byggda och i regel äfven bebodda.

Så har förhållandet varit inom Södermanlands län, och jag har giltig anledning

antaga, att det förhåller sig på samma sätt inom de flesta öfriga

län, där bildandet af småbruk i någon större omfattning förekommit.

Inom Södermanlands län beviljades under treårsperioden 1905—1907

92 lån till jordbrukslägenheter, och af dessa angifvas 20 stycken varit obebyggda.

Att dessa obebyggda lägenheter i kostnad ej uppgått till mer än

högst 6,000 kronor beror utan tvifvel därpå, att de varit belägna på betydliga

afstånd från stad eller större samhällen, men man kan knappast vänta, att

på dessa enstaka platser, aflägsna från afsättningsort och från kommunikationer,

något mera intensivt jordbruk skall komma till stånd, äfvensom att

liknande platser icke torde locka så synnerligen många att där bygga sig

ett hem. Förhållandet är obestridligen det, att såväl det sociala som det

ekonomiska lifvets kraf bäst tillgodoses, om småbruken ordnas på det sätt,

att flera småbrukare kunna slå sig ned bredvid hvarandra till ömsesidig

hjälp och trefnad.

Det kan ej heller med skäl bestridas, att flertalet småbrukare föredraga

att köpa mera bördig jord, oaktadt den i inköp ställer sig något

dyrare, och likaledes har det visat sig, att de i allmänhet söka sådana

platser, hvilka erbjuda förnämligaste betingelser för afsättning af jordbrukets

produkter. Detta är ju också naturligt, ty härigenom blir man fortare

och säkrare i stånd att afbörda sig den skuld, man varit nödsakad

att ikläda sig för åstadkommande af eget hem. Så länge det finnes bördig

och välbelägen jord att köpa för skäligt pris, böra därför sträfvandena till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

7

förvärfvandet af dylik jord för småbruk på allt sätt understödjas. Den

närvarande tiden är äfven i hög grad ägnad till att på detta sätt lyfta

egnabemsfrågan i ett högre plan. En viss stagnation har nu inträdt i

fråga om emigrationen till Amerika, och industrien har till följd af de

tryckta konjunkturerna ej heller behof af ökad arbetskraft. Om nu lämpliga

åtgärder i tid vidtagas för underlättandet af nya småbruks bildande,

kan man hafva goda utsikter få dugligt folk att stanna i landet och vid

jordbruket. De höjda kostnaderna för lejd arbetskraft ha jämte flera andra

faktorer medverkat till att många större gods utbjudas till försäljning. På

lämplig jord torde sålunda i de flesta provinser icke vara någon brist.

Det synes mig för den skull vara angeläget för staten att vidtaga sådana

ändringar i bestämmelserna angående egnahemslånen, att hinder icke möter

för erhållande af lån, äfven om jordbrukslägenhet öfverskrider ett värde

af 6,000 kronor. Vikten och betydelsen ur nationalekonomisk och social

synpunkt däraf, att mindre bemedlade personer med statens hjälp kunna

som eget förvärfva den lägenhet, hvilken de under längre eller kortare tid

innehaft och som därför blifvit dem kär, får ej underskattas.

Men å andra sidan är det icke mindre viktigt, att så många nya

hem som möjligt komma till stånd, och det är för att befrämja tillkomsten

af nya småbruk, som här påkallas Riksdagens medverkan.

Af det anförda framgår, att det högre värdet endast skulle tillämpas

vid bildandet af nya småbruk.»

samt af herr Olsson i Fläsbro:

»I de af 1908 års Riksdag beslutade allmänna villkoren för erhållande

af egnahemslån bestämmes, att lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter

skola, där ej särskilda omständigheter föranleda, äga företräde

framför lån till förvärfvande af bostadslägenheter.

Samma skäl, som föranledt Riksdagen till denna bestämmelse, ger

stöd åt den mening, att ägare till bostadslägenhet bör, om han så önskar,

erhålla dylikt lån för ombildning af denna sin lägenhet till iordbrukslägenhet.

Detta bör kunna ske på det sätt att å jord, som af honom förvärfvas

och är belägen intill eller kan läggas i sambruk med bostadslägenheten,

får utlämnas egnahemslån mot gemensam inteckning i bostadslägenheten

och sådant jordområde.

Ehuru nu gällande villkor för erhållande af egnahemslån ej synas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

Utskottets

yttrande.

lägga bestämdt hinder i vägen för en dylik åtgärd, har dock, enligt hvad

jag försport, en viss tvekan i detta afseende gjort sig gällande.»

I syfte att undanröja denna tvekan hade motionären framställt sitt

ifrågavarande förslag.

Beträffande de tre förstnämnda motionerna vill utskottet erinra därom,

att de ursprungliga, af Riksdagen vid beviljande af anslagen till statens

egnahemslånerörelse omfattade grundtankarna för understödjande med statsmedel

af egna hems bildande inneburo i främsta rummet, att de egna

hemmen skulle skapas hufvudsakligen genom låntagarnas omedelbart därå

nedlagda arbete och till sådan storlek, att de såsom jordbrukslägenheter

kunde bereda innehafvarna med familjer uppehälle genom jordens brukande

och såsom bostadslägenheter motsvara deras personliga bostadsbehof.

Sålunda borde låntagarna beträffande jordbrukslägenheterna genom bebyggande

af obruten mark skapa de egna hemmen och beträffande bostadslägenheterna

i mera afsevärd grad själfva deltaga i arbetet å bostädernas

uppförande. I dessa afseenden har emellertid utvecklingen gått i annan

riktning, ity att enligt hvad utskottet har sig bekant egnahemslånen

icke sällan användas för inköp af redan uppodlade och fullt bebyggda

lägenheter eller för uppförande af bostäder hufvudsakligen genom legdt

folk och utan att låntagarna i nämnvärd grad själfva deltaga i arbetet,

hvarjämte bostäderna, isynnerhet i närheten af större städer och stadsliknande

samhällen, understundom uppföras till sådana dimensioner, att de

ofta rymma, utom den lägenhet låntagaren själf skall bebo, jämväl en

lägenhet till uthyrning. För den händelse att egnahemsrörelsen skall fortgå

i den sålunda inslagna riktningen, kan utskottet väl tänka sig, att de

belopp, hvartill egnahemslån, enligt 1908 års Riksdags beslut, nu högst

kunna erhållas, nämligen 5,000 kronor såsom jordbrukslån och 3,000

kronor såsom bostadslån, ej kunna förslå. Fullföljas däremot de ursprungliga

grundtankarna torde, beträffande bostadslånen, det hittillsvarande

maximibeloppet, jämväl med nuvarande arbets- och materialpris, få anses

tillräckligt. Beträffande jordbrukslånen har utskottet i detta afseende

visserligen ställt sig något tveksamt; men då hemmansdelar om 15 å 20

tunnland åker och försedda med nödiga åbyggnader flerstädes i landet ej

torde betinga högre pris än det högsta medgifna värde å jordbrukslägenhet,

hvarför egnahemslån kan erhållas, har utskottet ej heller ansett en

höjning af jordbrukslånens nuvarande maximibelopp vara af omständigheterna

påkallad. Ett uppflyttande af lånegränserna torde för öfrigt böra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

9

ske med allra största försiktighet, då därigenom krafven på staten såsom

lånegifvare otvifvelaktigt skulle än ytterligare ökas. I detta afseende anser

sig utskottet böra meddela, att med nu gällande lånebestämmelser och

oaktadt de betj^dande belopp Riksdagen för ändamålet ställt till Kungl.

Maj:ts förfogande, enligt hvad utskottet inhämtat, under nästlidne och

innevarande år sammanlagda beloppen af de sökta statslånen öfverskjutit

de därför tillgängliga medlen med resp. 2,985,475 kronor och 3,309,995

kronor. På grund af hvad sålunda anförts och då utskottet hyser betänkligheter

mot egnahemsrörelsens vidare utveckling i den ofvan antydda

riktningen, anser sig utskottet icke böra biträda nu ifrågavarande framställningar.

Vidkommande herr Olssons i Fläsbro motion håller utskottet före,

att nu gällande villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse

icke lägga hinder i vägen, vare sig för erhållande af lån till bildande af

eget hem å ett jordområde, som i kameralt hänseende består af två eller

flera lägenheter, därest lånevillkoren i öfrigt uppfyllas, eller för innehafvare

af bostadslägenhet — han må nu för dess bildande hafva af statsmedel

erhållit egnahemslån eller icke — att erhålla sådant lån för lägenhetens

ombildande till jordbrukslägenhet genom inköp af närbelägen odlad

eller odlingsbar mark. I detta fall bör gifvetvis, då ju en och samma

person icke bör innehafva två egnahemslån, låntagaren, om han innehar

bostadslån, tillfullo inbetala detsamma, då jordbrukslånet erhålles.

Beträffande arten af den säkerhet, som bör ställas för egnahemslån,

afseende mer än en lägenhet, torde icke vara erforderligt, att Riksdagen

meddelar några ytterligare bestämmelser i ämnet, utöfver de redan befintliga.

På grund af det sålunda sagda finner utskottet någon Riksdagens

åtgärd i den riktning, som motionären angifvit, icke af förhållandena

påkallad.

Under åberopande af hvad ofvan anförts, hemställer utskottet,

a) att herrar Byströms och Sjöbergs ifrågavarande

motioner icke må af Riksdagen bifallas;

b) att ej heller herr Juhlins ofvan omförmälda

motion må vinna Riksdagens bifall; samt

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 97 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 148.

c) att herr Olssons ofvannämnda motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLIG.

Reservationer:

vid mom. a):

af herr J. J. Byström, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen

att för sin del besluta, att senare delen af mom. 2 i kungl. kungörelsen

angående förändrade allmänna villkor och bestämmelser för den

af staten utöfvade egnahemslånerörelsen måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger: för

jordbrukslägenhet 7,000 kronor och för bostadslägenhet 5,000 kronor;

vid mom. b):

af herr E. A. Nilson, som ansett, att utskottet bort hemställa, att

Riksdagen måtte, med bifall till herr Juhlins motion n:o 14, besluta, att mom.

2 i kungl. kungörelsen af den 13 juni 1908 angående förändrade allmänna

villkor och bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Egnahemslån — — — — — — — — — -—- värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet

8,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Sörensson, E. A. G. A. WijTcander,

II. Andersson, O. Olsson, D. Persson, A. Wiklund och F. Berg

icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.