Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn.

1909-05-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:163, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka, och makarnas fyra minderåriga barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

1

N:o 163.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen

angående understöd till gränsridaren Karl Johan Rautios

i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter, född Muotka,

och makarnas fyra minderåriga barn.

(2. U. A.)

I en den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 190) har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden samma dag föreslagit .Riksdagen att medgifva, att

till gränsridaren Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter,

född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga barn sönerna Karl

August Joakim, Oskar Hemming, Gustaf Henning samt dottern Frida

Götilda, må af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med

den 1 oktober 1908 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon i

sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen

med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder, under

villkor att den änkan och barnen tillkommande, i statsrådsprotokollet omförmälda

rätt till skadestånd af Johan Johansson Wiinikka varder å statsverket

öfverlåten.

Departementschefens anförande i ämnet till berörda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. (N:o 163).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

»Hos Eders Kungl. Maj:t har aflidnegränsridaren Karl Johan Rautios i

Pello af Öfver-Torneå socken änka Hauna Maria Isaksdotter, född Muotka,

med förmälan att hennes man i följd af misshandel, föröfvad af bondesonen

Johan Johansson Wiinikka, den 10 september 1908 aflidit, i

underdånighet gjort framställning om erhållande af ett årligt understöd

att utgå från och med den 1 oktober 1908 med 300 kronor till änkan

och 100 kronor till hvart och ett af makarnas fyra minderåriga barn.

Vid ansökningen finnas fogade dels ett af vederbörande pastorsämbete

den 22 nästlidne februari utfärdadt intyg, utvisande att sökanden,

som vore född den 29 november 1880, vore medellös samt således för

sin och familjens existens och barnens uppfostran i stort behof af understöd,

äfvensom att sökanden med sin bemälde man hade följande barn,

nämligen sönerna Karl August Joakim, född den 20 mars 1902, Oskar

Hemming, född den 8 april 1904, Gustaf Henning, född den 22 maj

1906, och dottern Frida Götilda, född den 9 juli 1908, dels ock ett af

Svea hofrätt den 22 december 1908 meddeladt utslag, hvaraf inhämtas

följande.

Vid Öfver-Torneå tingslags häradsrätt hade dels vederbörande

åklagare å tjänstens vägnar påstått ansvar å Wiinikka, för det denne

genom uppsåtlig misshandel med berådt mod men utan afsikt att dräpa

dödat Rautio, dels ock änkan Rautio yrkat, att Wiinikka måtte åläggas

utgifva underhåll till henne själf med etthundrafemtio kronor årligen

under hennes återstående lifstid samt till ett hvart af makarna Rautios

fyra omyndiga barn med sjuttiofem kronor årligen, tills de själfva kunde

försörja sig.

Genom utslag den 24 oktober 1908 utlät sig häradsrätten: Wiinikka

hade i målet erkänt, att hati den 10 september 1908 medelst knif tillfogat

Rautio den skada, till följd hvaraf denne aflidit, och detta

Wiinikkas erkännande bekräftades jämväl af hörda vittnens berättelser.

Vid öfvervägande af hvad i målet förekommit angående de omständigheter,

under hvilka Wiinikka utöfvat denna misshandel å Rautio, ansåge

häradsrätten sådant förhållande icke hafva vid denna förelegat, att

Wiinikka kunde anses berättigad åberopa, att han utöfvat misshandeln

under nödvärn, utan funne häradsrätten, som lämnade utan afseende

Wiinikkas förmenande, att Rautio genom olyckshändelse träffats af knifliugget,

Wiinikka hafva uppsåtligen utöfvat misshandeln å Rautio. Emellertid

hade i målet icke framgått, att Wiinikka handlat annorledes än på

sätt han undskyllt sig, eller utan afsikt att dräpa Rautio och i hastigt

mod, men några sådana omständigheter förelåge icke, som utvisade, att

Wiinikka vid tillfället varit utan egen skuld af Rautio genom svår

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

3

förolämpning till vrede rotad, hvilket Wiinikka själf icke heller. gitta!

bestämdt påstå. Häradsrätten pröfvade förty och i betraktande jämväl

af de förmildrande omständigheter, som finge anses hafva till förmån

för Wiinikka i målet förekommit, rättvist, jämlikt åberopade lagrum,

döma Wiinikka att för dråp hållas till straffarbete i fem år. I fråga

om änkan Rautios yrkande om understöd för sig och sina barn fann

häradsrätten, med afseende därå att änkan Rautio vore berättigad till

pension, skäligt förplikta Wiinikka att endast med af honom godkända

belopp utgifva skadestånd och sålunda erlägga till änkan Rautio etthundra

kronor och till ett hvart af makarna Rautios fyra barn sjuttiofem

kronor, allt årligen, tills dessa eljest kunde försörja sig.

Svea hofrätt, hvarest ej mindre Wiinikka än äfven änkan Rautio

sökt ändring i häradsrättens utslag, har genom förenämnda utslag den 22

december 1908 funnit skäl ej vara å någondera sidan anfördt, som

föranledde ändring i öfverklagade utslaget.

Hofrättens utslag, däri endast änkan Rautio sökt ändring med

yrkande, att Wiinikka måtte för ifrågavarande förbrytelse ådömas högre

straff, är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Enligt hvad ett å hofrättens utslag tecknadt bevis utmärker, härvid

den 8 sistlidne januari anställdt utmätningsförsök Wiinikka befunnits

sakna utmätningsbar tillgång till gäldande af förenämnda honom ådömda

ersättningar och skadestånd.

På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 11 innevarande

mars afgifvit underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört

följande.

Enligt hvad generaltullstyrelsen inhämtat, hade med all sannolikhet

det å Rautio föröfvade dråpet föranledts af Wiinikkas mot Rautio

närda hat, för det denne dels i december 1907 under beslagsanspråk

anhållit ett varuparti från Wiinikka, dels i mars 1908 biträdt vid beslag

å en olofligen införd vara, hvarmed Wiinikka tagit brottslig befattning.

Rautios berömvärda nit i sin tjänsteutöfning skulle sålunda hafva beredt

hans egen undergång och undanryckt hans maka och fyra minderåriga

barn deras stöd. _ .

Det syntes styrelsen tillbörligt, att från statens sida någonting

åtgjordes för att lindra de ekonomiska bekymmer, familjeförsörjarens

död medfört för de efterlefvande. Att familjen vore i behof af understöd,

syntes det prästbevis, som bifogats den underdåniga ansökningen,

tillfyllest vitsorda. Pension komme att från tullstatens enskilda pensionsinrättning

utgå med allenast 105 kronor om året, och till någon annan

pension vore Rautios änka och barn icke berättigade. Väl hade genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 163.

domstols utslag Wiinikka förpliktats att med af honom godkända belopp

till Rautios änka och barn utgifva skadestånd, men då, enligt intyg

af vederbörande utmätningsman Wiinikka saknade utmätningsbar

tillgång för gäldande af skadeståndet, syntes ingen utsikt förefinnas

för dess utfående.

På grund af det anförda har generaltullstyrelsen, som funne de

understödsbelopp, hvarom änkan Rautio anhållit, skäliga, hemställt, att

nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas därom, att till änkan

Rautio och hennes barn finge af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att

från och med den 1 oktober 1908 utgå till änkan med 300 kronor, så

länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve, samt till hvart och ett

af barnen med 100 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års

ålder.

Slutligen har statskontoret den 15 innevarande mars afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, däri statskontoret, på grund af hvad i

ärendet förekommit, instämt i general tullstyrelsens hemställan, hvarjämte

statskontoret ifrågasatt, huruvida icke till undvikande däraf, att

framdeles såväl det föreslagna statsunderstödet som de Wiinikka till

utgifvande ådömda ersättningarna helt eller delvis komme att samtidigt

utgå, vid beviljande af statsunderstöden borde fästas det villkor, att

den rätt till ersättning af Wiinikka, som på grund af laga kraftvunnet

utslag i förevarande mål kunde tillkomma änkan Rautio och hennes

barn, blefve å statsverket öfverlåten.

Med hänsyn till de omständigheter, under hvilka Rautio ljutit

döden, anser äfven jag i likhet med ämbetsverken, att från statens sida

någon ersättning bör beredas änkan och barnen för den förlust i ekonomiskt

afseende, de lidit genom mannens och faderns död. Den pension

från tullstatens enskilda pensionsinrättning, till hvars erhållande, enligt

hvad generaltullstyrelsen meddelat, änkan är berättigad, utgör allenast

105 kronor om året och gifvet är, att ett dylikt belopp icke rimligtvis

kan fylla ens de minsta anspråk på ett nödtorftigt uppehälle
Såsom

villkor för beviljande af de ifrågavarande understöden synes

mig böra, på sätt statskontoret ifrågasatt, föreskrifvas, att den rätt till

skadeersättning af Wiinikka, som enligt åberopade utslaget må tillkomfha

änkan Rautio och hennes barn, öfverlåtes å statsverket.

Hvad härefter angår de belopp, som böra ifrågakomma, äfvensom

de villkor i öfrigt, som föreslagits för understödens åtnjutande, har jag

icke funnit anledning till någon erinran mot hvad ämbetsverken i berörda

afseenden föreslagit.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stat8uts)coUet3 Utlåtande N:q 163. 5

Utskottet, som anser sig böra biträda förevarande framställning,

får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att till gränsridaren

Karl Johan Rautios i Pello änka Hanna Maria Isaksdotter,

född Muotka, samt makarnas fyra minderåriga

barn, sönerna Karl August Joakim, Oskar Hemming,

Gustaf Henning samt dottern Frida Götilda, må af tullmedlen

utbetalas årliga lifräntor, att från och med den

1 oktober 1908 utgå, till änkan med 300 kronor, så

länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt

till hvart och ett af barnen med 100 kronor, till dess

detsamma uppnått aderton års ålder, under villkor att

den änkan och barnen tillkommande, i statsrådsprotokollet

omförmälda rätt till skadestånd af Johan Johansson

Wiinikka varder å statsverket öfverlåten.

Stockholm den 4 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bih. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 105 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.