Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj;ts proposition om anslag för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och Göteborg.

1909-05-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:164, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj;ts proposition om anslag för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och Göteborg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

1

N:o 164.

Ank. till Rikså. kansli den 7 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj;ts proposition om anslag

för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och

Göteborg. (R. A.)

1 en den 19 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition, n:r

130, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att

för anläggning af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med styrelsens för Trollhätte kanal- och

vattenverk i statsrådsprotokollet omförmälda förslag, anvisa ett belopp

af 22,800,000 kronor samt

bemyndiga riksgäldskontoret att af dessa medel på rekvisition tillhandahålla

Kungl. Maj:t under år 1909 1,000,000 kronor och under år

1910 3,000,000 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts proposition har herr G.

Strömberg i en inom Andra Kammaren väckt motion n:r 227 hemställt,

att Riksdagen, därest den bifölle propositionen, äfven måtte taga hänsyn

till de husägare i Trollhättan, som till följd af ett dylikt beslut måste

lämna sina på statens mark uppförda boningshus, samt tillerkänna dem,

oafsedt den inskränkande bestämmelsen i arrendekontrakten, full ersättning:

för husens värde efter värdering jämlikt lagen om skiljemän den

28 oktober 1887.

Af det i Kungl. Maj:s förevarande proposition åberopade statsrådsprotokollet

vill utskottet, under hänvisning till protokollets innehåll i

öfrigt, här endast meddela hvad föredragande departementschefen —

Bih. till Eiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Åfd. 106 Höft. (N:o 164.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

efter att hafva i korthet redogjort för hvad i ärendet förekommit samt

fullständigt återgifvit det betänkande, som afgifvits af den utaf Kungl.

Maj:t den 12 januari 1909 för frågans utredning tillsatta kommissionen

— slutligen för egen del yttrat. Detta departementschefens yttrande klaf

följande lydelse:

»Trollhätte kanal har en synnerligen stor betydelse för vidsträckta

delar af vårt land. Den sätter Sveriges största insjö Vänern i förbindelse

med hafvet och möjliggör sålunda direkt fraktfart till hafvet ej

blott från Vänerns stränder utan jämväl från alla orter, hvilka genom

kanaler eller segelleder äro förbundna med detta inhaf. På sådant sätt

kunna till Trollhätte kanals direkta trafikområde räknas ej blott de af

segelbara vattenvägar genomskurna delarna af Värmland och Dalsland,

utan äfven Vätterns stränder och delar af Göta kanal samt därmed sammanhängande

mindre sjösystem. Men dessutom måste till Trollhätte kanals

trafikområde räknas alla de trakter, som hafva järnvägsförbindelser

till hamnarna vid Vänern och därmed förbundna segelleder, och hvilka

ligga på sådant afstånd från dessa hamnar, att transporten på järnväg

direkt till kusten blir mindre förmånlig än den blandade transporten på

järnväg och vattenväg. Motsvarande blir naturligtvis förhållandet vid

transporter från kusten in i landet. Dock har kanalen för närvarande

sin största betydelse för exporten, hvilket framgår däraf, att godsmängden

i riktning mot kusten är omkring dubbelt så stor som i motsatt

riktning. Trollhätte kanals trafikområde måste emellertid räknas ännu

vidsträcktare, än hvad nyss påpekade faktorer gifva vid handen, och

detta af det skäl, att Göteborg såsom export- och importhamn gifvetvis

erbjuder synnerligen stora fördelar, och att godset därför äfven från

aflägsnare orter har benägenhet att söka sig väg öfver denna hamn.

Trafikområdet kan sålunda anses omfatta ej allenast stora delar af Bohuslän,

Västergötland och Dalsland samt så godt som hela Värmland

utan äfven afsevärda delar af Dalarne, Härjedalen, Västmanland och

Närke samt mindre delar af Södermanland, Östergötland och Småland.

Bland de varor, för hvilka kanalen utgör den naturliga befordringsvägen,

intaga trävarorna med deras förädlingsprodukter, pappersmassa

och papper, främsta rummet. Detta framgår tydligt däraf, att dessa varor

för närvarande utgöra omkring 60 procent af kanalens hela godsmängd.

För stenkolsimporten till de inom upplandet belägna industriella anläggningarna

har kanalen gifvetvis äfven stor betydelse, och denna betydelse

förringas ej, om vattenkraften i större utsträckning kommer till

användning, ty stenkol eller koks blifva ändock nödvändiga för ett stort

antal fabrikationer. Då den värmländska bruksindustrien har behof af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

3

Norrbottens malm, hvilken billigast fraktas öfver Narvik och Göteborg,

komma motsvarande transporter allt mer att ske på kanalen, i synnerhet

om den förbättras. Bland öfriga för trafikområdet viktiga godsslag,

hvilkas befordran lämpligen äger rum på vattenväg, må nämnas järn,

spannmål, gödningsämnen, naturlig och konstgjord sten samt råvaror

för fabrikerna.

Det framgår häraf, att ifrågavarande vattenvägsförbindelse är af

största vikt för de betydande industrierna inom kanalens uppland. .

Emellertid har den af Trollhättestyrelsen verkställda utredningen

angående trafikförhållandena å Trollhätte kanal gifvit vid handen, att

den nuvarande farleden icke bekvämligen kan tillgodose en afsevärdare

ökning af trafiken utöfver den år 1906 och 1907 iakttagna. I sådant

afseende ber jag få nämna, att kanalen approximativt beräknats kunna

utan olägenhet genomsläppa omkring 80 fartyg om dygnet, en siffra,

som dock under vissa omständigheter kan höjas. Denna gräns härunder

åren 1903—1905 nåtts och under åren 1906 och 1907 till och med

öfverskridits.

Äfven kommissionen har funnit ådagalagdt, att Trollhätte kanal

numera i det närmaste nått gränsen för sin trafikförmåga. Det torde

därför vara uppenbart, att något bör göras för att förbättra trafikförhållandena

för de delar af vårt land, som nu betjäna sig af kanalen.

Den tanken har därvid framkastats, att det ökade behofvet af transportmedel

lämpligen skulle kunna tillgodoses genom att mellan Vänern och

Kattegatt anlägga en ny dubbelspårig järnbana eller genom att ombygga

någon af de redan befintliga järnvägarna. Såsom skäl härför

har åberopats, att anläggning af en inlandskanal i allmänhet medför

betydligt högre kostnad per kilometer än byggande af en dubbelspårig

järnväg. Emellertid skulle man genom realiserande af en sådan tanke

icke ernå de fördelar, som vinnas genom en ny tillräckligt stor kanal.

Järnvägar kunna nämligen ingalunda i alla afseenden ersätta kanaler.

Vattenvägarna utgjorde i vårt land länge ett af de viktigaste kommunikationsmedlen,

och intresset för byggande af kanaler var också

stort såväl hos statsmakterna som bland allmänheten. Med järnvägarnas

tillkomst inträdde en förändring härutinnan. Det nya snabba

kommunikationsmedlet, som kunde användas lika väl om vintern som

under andra årstider, ansågs så öfverlägset de dittills varande kanalerna,

att man uteslutande koncentrerade sig på järn vägsbyggande. Sedan

1850-talet, då järnvägar började anläggas i vårt land, har man i Sverige

byggt järnvägar för inemot en milliard kronor, under det föga gjorts

för anordnande af nya vattenvägar eller förbättring af redan befintliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

I de störa kulturländerna, där man liksom hos oss under en tid

låtit leda sig af den tanken, att järnvägarna skulle göra kanalerna

mindre behöfliga, och där mäktiga järnvägsbolag för hindrande af konkurrens

inköpt och rent af fyllt igen vissa kanaler, har ett omslag i

tänkesättet numera ägt rum. Man har lärt sig inse, att vattenvägarna

allt fortfarande hafva en viktig uppgift att fylla, och att de äro ett

nödvändigt komplement till järnvägarna.

Vattenvägarnas störa betydelse ligger däri, att de, då fråga är om

transporter på längre afstånd, i allmänhet medgifva väsentligt lägre

fraktkostnader än järnvägarna. Kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren

Ingemar Petersson har i en på kommissionens föranstaltande

gjord utredning angifvit några af anledningarna härtill. Han har därvid

först framhållit det mindre behof af dragkraft, som fordras för

framforsling af gods å kanaler. För att draga fram en viss last behöfves

sålunda, om transporten sker å vattenväg, blott 1 ar, till fiho af

den dragkraft, som erfordras, då transporten äger rum medelst järnväg,

allt under förutsättning af lugnvatten i förra fallet och rak horisontal

bana i andra fallet samt vanlig hastighet i båda fallen. Vidare

utgör en järnvägsvagns vikt omkring 50 å 60 procent af maximilasten,

under det vid vattentransporter motsvarande vikt hos fartyget kan nedgå

till 20 å 25 procent. Anskaffningskostnaden för rörlig materiel å

järnvägar uppgår till omkring 250 kronor för lastton, under det samma

utgift för inre vattenvägar endast belöper sig till mellan 40 och 60

kronor. Slutligen kräfver sjötrafiken betydligt mindre personal än järnvägstrafiken.

Alla dessa omständigheter göra, att kanaler äro särskild! lämpade

att på längre afstånd mellan konsumtions- och produktionsdistrikt transportera

skrymmande och tunga råvaror, hvilka å de ställen, där de skola

användas eller förädlas, icke kunna säljas nog billigt, om man för deras

fortskaffning måste begagna de jämförelsevis dyra järnvägarna. Järnvägarna

åter användas till att samla eller fördela godset inom distrikten,

till att utföra sådana transporter, som måste ske snabbt och på noggrant

bestämda tider, äfvensom till att fortskaffa de af råvarorna förfärdigade

industrialstren samt lifsförnödenheter och manufakturvaror

m. m., särskild! då det är fråga om mindre kvantiteter.

I ett afseende äro kanalerna underlägsna järnvägarna såsom trafikmedel

nämligen däruti, att de tillfrysa under vintern. Kontinentens

vattenvägar äro emellertid stängda af is nästan lika länge som våra

kanaler, men detta hindrar icke, att man där under senare tiden offrat

milliarder kronor på vattenvägarnas utveckling. Industrin har nu en gång

inrättat sig så, att transporterna delvis ligga nere under vintern.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

5

Om det alltså får anses utredt, att järnvägar icke kunna i alla afseenden

ersätta kanaler, utan att det fastmer är nödvändigt, att Sveriges

samfärdsmedel genom anordnande af goda vattenvägar någorlunda likställas

med utlandets, så att en framgångsrik täflan med dess produkter

i den allmänna marknaden underlättas, gäller det att afgöra, på hvad

sätt en bättre vattenvägsförbindelse mellan Vänern och Kattegatt lämpligen

bör anordnas, då, såsom förut omförmälts, Trollhätte kanal numera

i det närmaste nått gränsen för sin trafikförmåga.

Två särskilda förslag till frågans lösning föreligga, dels Trollhättestyrelsens

att ombygga Trollhätte kanal dels ock Vatten by ggnadsbyråns

angående anläggning af en ny kanal mellan Vänern och Uddevalla. Vid

utarbetande af de båda förslagen hafva användts i hufvudsak samma

grunder, och man kan därför få en tillförlitlig jämförelse mellan de

olika kostnaderna. Det har därvid visat sig, att då det är fråga om

djup å 5 meter och därunder det blir afgjordt billigare att ombygga

Trollhätte kanal än att anlägga en kanal till Uddevalla. Vid 6 meters

djup och därutöfver blir däremot förhållandet annorlunda.

Jag tillåter mig här lämna en sammanställning af de beräknade

kostnaderna för en kanalled mellan Vänern och Kattegatt med olika

mått enligt de föreliggande

alternativen.

O

Kanalalternativ.

Anläggningskostnad.

Trollhätte leden.

Uddevalla leden.

Enkelled, men med dubbla

Öfverhöjd kanal.

Niv&kanal.

slussar i slusstrappa:

9

meters seglationsdjup......

—

89,00

milj.

kr.

123,50

mili. kr.

7

» » ......

68,40

mil i. kr.

55,93

»

)>

76,16

»

B

6

)) » ......

47,14

D

»

43,70

60,07

»

5

2> »

32,23

»

))

37,06

»

»

46,29

»

»

4

» » med

5 in. slussar........,...........

25,65

5>

))

30,50

»

»

40,oo

»

»

4

meters seglationsdjup ......

22,28

))

))

27,94

»

38,19

»

»

Helt enkelled:

4

meters seglationsdjup med

5 m. slussar.....................

22,80

»

»

—

—

Dubbelled:

4

meters seglationsdjup......

22,81

))

))

31,76

»

»

39,66

»

D

3

» »

16,58

K

25,96

»

34,03

»

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Hvad nu först angår måtten å en ny farled mellan Vänern och Kattegatt,

har kommissionen genom sina utredningar visat, att man vid bestämmande

af dessa mått icke torde behöfva taga hänsyn till storleken

å en möjligen blifvande kanal från Vänern öfver Hjälmaren till Mälaren.

Utförandet af planen att tvärs genom Sverige anlägga en kanal för

stora oceangående fartyg har visat sig medföra så oerhörda kostnader,

att en sådan kanal icke kan tänkas under nu öfverskådlig framtid komma

till stånd. Kommissionen synes äfven hafva gifvit fullgiltiga skäl för

sin åsikt, att den förbättrade farleden mellan Vänern och Kattegatt icke

bör gifvas större djupgående än 4 till 5 meter.

Hvad angår kanaler med mindre djupgående, har kanalflottans

ångfartygsbefälhafvaresällskap uttalat den åsikten, att den nuvarande

leden för 2,7 meter djupgående fartyg borde bibehållas, och att endast

på alla ställen, där slussar förekomma, dessa borde med undantag

för Åkersström göras dubbla men med samma mått som för närvarande.

Kommissionen har meddelat, att en sådan tillbyggnad af slussar sannolikt

komme att medföra en utgift, uppgående till omkring. 6,000,000

kronor, samt förklarat sig icke kunna tillstyrka, att penningar nedläggas

härpå, enär trafikutvecklingens kraf blott för några få år därigenom

skulle kunna tillfredsställas. Den af kommissionen sålunda uttalade

åsikten delar jag till fullo.

Däremot har kommissionen ansett, att förslaget att i samma sträckning

som den nuvarande Trollkätte kanal för en beräknad kostnad af omkring

16,600,000 kronor bygga en dubbelspårig 3 meters led skulle medföra

en ganska afsevärd förbättring. Kommissionen har emellertid framhållit,

att härigenom endast skulle skapas en farled, som hufvudsakligen blefve

en inlandskanal, och att man följaktligen endast skulle nå ett af de mål, som

under frågans föregående behandling ansetts böra vinnas genom en förbättrad

farled mellan Vänern och Kattegatt. Det andra målet eller att

erhålla en kanal för verkligt sjögående fartyg skulle icke förverkligas.

En utväg att vinna sistnämnda mål utan alltför betungande kostnader

har kommissionen funnit ligga uti att bygga en enkelspårig 4

meters led med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meter

djupgående fartyg. En sådan farled mellan Vänersborg och Göteborg

har beräknats kosta 22,800,000 kronor. När framdeles så behöfdes

kunde leden, utan att kostnaderna blefve större än om arbetet verkställts

från början, fördjupas till 5 meter i dess helhet och göras dubbelspårig.

Ehuru berörda summa, 22,800,000 kronor, med ett så stort belopp

som omkring 6 millioner kronor öfverstiger kostnaden för en dubbelspårig

3 meters led, har kommissionen dock ansett dess utgifvande väl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

7

kunna förevaras, då därigenom, utöfver hvad som vinnes genom en led

af sistnämnda slag, skulle ernås högst väsentliga fördelar. I sådant

hänseende har kommissionen framhållit, att fartyg, som äro konkurrenskraftiga

å de Sverige närbelägna hafveri, skulle kunna gå direkt upp i

Vänern, samt att industrin i trakterna omkring denna sjö skulle erhålla

det uppsving, som lägre frakter alltid pläga medföra.

Särskild! för Värmland skulle det blifva af betydelse, att dess massgods

till stor del icke skulle behöfva omlastas i Göteborg, utan kunna

å sjögående fartyg eller pråmar forslas direkt från eller till Vän er hamn.

Kommissionens uttalande rörande fördelarna att anlägga en 4 meters

farled med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meters

fartyg biträder jag till alla delar. Då man nu går att lösa den länge

omdebatterade frågan om åstadkommande af en förbättrad farled mellan

Vänern och Kattegatt, lärer noga böra tillses, att för rimliga kostnader

vinnes så godt resultat som möjligt. Hvad som nu göres är afsedt att

räcka för eu tid af åtminstone 40 till 50 år, och då bör man ock taga

i betraktande sjöfartens sannolika utveckling under en sådan tidrymd.

Det vore därför i hög grad beklagligt, om slussarnas mått bestämdes

så att, såsom var fallet med den år 1845 afslutade anläggningen af

nya slussar vid Trollhätte kanal, dessa kort tid efter utförandet befinnas

för små.

Om man i likhet med kommissionen anser, att anordnande af en

dubbelspårig 3 meters led är det minsta, som kan göras, och att staten

alltså i alla händelser måste utgifva en summa af omkring 16,600,000

kronor, synes det vara missriktad sparsamhet att icke taga steget fullt ut

och anlägga en farled, som kan befaras af verkligt sjögående fartyg. Skillnaden

i kostnad, ehuru betydande, uppgår ju dock icke till högre belopp

än omkring 6,000,000 kronor. Jag anser, att man så mycket

mindre bör tveka att offra ytterligare denna summa, som det är fråga

om ett produktivt företag.

Trollhättestyrelsen har visat, att den för en 4 meters led med dubbla

slussar hela vägen beräknade kostnaden, 24,640,000 kronor, äfven om

därtill läggas dels räntor under byggnadstiden dels värdet af den nuvarande

kanalen vid byggnadstidens slut, skulle efter en räntefot af 3,c

procent hinna amorteras inom 40 år, utan att nuvarande banavgifter

höjas. Styrelsen har därvid förutsatt, att trafikens tillväxt blir sådan

som dess sannolikhetsberäkningar visat, och som nära sammanfaller med

tillväxten under föregående period, samt att, i enlighet med antaganden,

som legat till grund för de tyska kanalplanerna, underhåll, onera och

drift kräfva eu kostnad af en procent på anläggningskapitalet. Om man

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

då, såsom kommissionen föreslagit, nedbringar kostnaden till 22,800,000

kronor, bör man kunna hoppas, att företaget skall blifva räntabelt, äfven

om den ränta, staten nödgas erlägga å de erforderliga medlen, skulle

blifva något högre än 3,6 procent.

Jag tillåter mig vidare framhålla, att missräkningen inom stora

delar af Vänerns uppland framför allt i Värmland säkerligen skulle

blifva mycket stor, om man icke nu erhölle de väsentligt lägre frakter, som

blifva en följd af att verkligt hafsgående fartyg kunna gå upp i Vänern.

Den nuvarande Trollhätte kanal kan endast passeras af båtar, som lasta

högst omkring 300 ton. Ehuru frakterna på sådana båtar blifva jämförelsevis

höga, pläga de dock i vissa fall befraktas till närbelägna hamnar

vid Östersjön och Nordsjön. En moderniserad 3 meters led kan

befaras med båtar af pråmtyp, som lasta ända till 800 ton. Dessa båtar

måste dock göras så långa i förhållande till sitt djupgående, att de icke

blifva sjödugliga. De varor, som å dem fraktas, måste därför omlastas

i Göteborg. Sjödugliga fartyg med 3 meters djupgående kunna ej

lämpligen konstrueras för större lastdryghet än 550 ton.

En 4 meters led kan däremot framsläppa verkligt sjödugliga fartyg,

som lasta upp till 1,300 ton. Såsom bevis på hvilka stora fördelar

härigenom skulle åstadkommas, kan exempelvis meddelas, att för en

resa från Göteborg till Kristinehamn driftkostnaden för en 800 tons båt

beräknas uppgå till omkring 38 öre per ton (0,16 öre per tonkilometer),

under det samma kostnad för ett 1,300 tons fartyg endast belöper sigill

omkring 29 öre per ton (0,12 öre per tonkilometer). Genom att

använda 1,300 tons fartyg, uppstår alltså en besparing af icke mindre

än 9 öre för hvarje ton last, motsvarande inemot 24 procent.

Därtill kommer den högst betydliga fördel, som omlastningens bortfallande

i Göteborg innebär. Under antagande att kostnaden för denna

omlastning uppgår till 25 öre per ton, hvilket af fackmän uppgifvits

kunna beräknas såsom medelpris, skulle således, om ytterligare 960,000

ton kunde transporteras direkt till destinationsorten utan att behöfva

underkastas omlastning i Göteborg, det belopp, som härigenom besparas,

motsvara 4 procent ränta å de 6 millioner kronor, hvarmed kostnaden

för en farled för verkligt sjögående fartyg öfverstiger utgiften för en

dubbelspårig 3 meters led.

Man torde icke heller behöfva befara att, om en 4 meters led inrättas,

denna icke kommer att trafikeras af fartyg, som hafva däremot

svarande djupgående. Statistiken för Göteborgs hamn för år 1906

visar, att af de 7,215 fartygsresor, som antecknats för fartyg, hvilka

icke gingo i transatlantisk fart, ej mindre än 1,182 utförts af båtar med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* Utlåtande N:o 164. i)

en lastdryghet, hvilken enligt moderna principer svarar mot ett djupgående

af 3—4 meter. I själfva verket har hamnen dock säkerligen

angjorts af ett ännu större antal fartyg med nämnda djupgående. En

stor del af de nu använda fartygen är nämligen af äldre konstruktion

och därför i förhållande till lastdrygheten mera djupgående än moderna

fartyg. Lägges härtill, att medeltonnaget är i raskt stigande,

och att den klass af fartyg, som nu är i majoritet i Göteborgs hamn,

d. v. s. sådana, som hafva mindre djupgående än 3 meter, sålunda icke

kommer att ökas i samma mån som de större fartygen, torde man

kunna vara förvissad om, att den fördjupade kanalen kommer att befaras

af ett stort antal för densamma afpassade fartyg, och att detta antal

alltjämt kommer att ökas.

Exempel från utlandet visa äfven, att ett djupgående af 4 till 5

meter är ett lämpligt mått, då man vill anlägga kanaler för hafsgående

fartyg utan att dock vidkännas de mycket stora kostnader, som blifva

en följd, om kanalerna, såsom till exempel Suezkanalen och Kejsar Wilhelmskanalen,

göras så djupa, att de kunna befaras af oceanångare.

Sålunda hafva de kanaler, som förbinda de stora amerikanska sjöarna

med Lawrencefloden och därigenom med hafvet, ett djup på slusströskeln

af 4 V* meter. Samma djup är afsedt för den nya förbindelsen

mellan Eriesjön och Ohiofloden samt Mexikanska viken. Rhen kan

mellan hafvet och Köln under vanliga vattenståndsförhållanden befaras

af 4 meter djupgående fartyg. Jag tillåter mig också nämna, att,

enligt hvad som inhämtas af en till utrikesdepartementet ingifven rapport

från vicekonsulatet i Riga, i Ryssland utarbetats kostnadsförslag

och detaljerad byggnadsplan för en omkring 4,2 meter djup kanal

mellan Östersjön och Svarta hafvet, och stor sannolikhet lärer finnas

för att företaget inom en snar framtid kommer till utförande. Det

är uppenbart, af hvilken betydelse det skulle blifva för vår export på

Ryssland, om, sedan en 4,2 meter djup farled mellan Östersjön och

Svarta hafvet blifvit färdig, fartyg med motsvarande djupgående kunde

vid de blifvande stora industriområdena vid Vänern och Trollhättan

intaga direkta laster till orter i det inre Ryssland. Till följd af de låga

frakter, som därigenom kunde beräknas, skulle vi hafva betydligt lättare

än eljest att konkurrera med andra nationer på den ryska marknaden.

En 4 meters enkelspårig kanal kan, om kanalen är öppen 250

dagar om året samt hela dygnet, genom sina slussar, som äro bestämmande

för trafikförmågan, genomsläppa en trafikmängd af omkring 4,5

millioner ton om året. Då emellertid erfarenheten visar, att slussarnas

genomsläppningsförmåga aldrig fullt kan utnyttjas, blifver den praktiskt

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 106 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

genomförbara trafikmängden omkring 3,2 millioner ton per år. Härvid

är taget i beräkning medeltonnaget för de båtar, som trafikera Göteborgs

hamn och icke hafva större djupgående än 4 meter.

Den nuvarande slussleden vid Trollhättan, som under ganska lång

framtid kommer att tjänstgöra vid sidan af den nya, kan icke genomsläppa

afsevärdt mer än 1,25 millioner ton om året.

I likhet med kommissionen anser jag det icke böra ifrågasättas att

göra äfven slussarna med blott de dimensioner, som erfordras för 4

meter djupgående fartyg. Jag tillåter mig åberopa hvad kommissionen

härutinnan yttrat liksom hvad kommissionen anfört beträffande fördjupning

af Vänerns hamnar.

Om man bestämmer sig för att anlägga en 4 meters farled, följer

af de väsentligt olika kostnaderna, att farleden bör få sin ändpunkt vid

Göteborg. En enkelspårig kanal mellan Vänersborg och Göteborg med

4 meters seglationsdjup men med slussar och vissa andra arbeten afsedda

för 5 meter djupgående fartyg har, såsom förut omförmälts, beräknats

kosta 22,800,000 kronor, under det en enkelspårig kanal med samma dimensioner

mellan Vänersborg och Uddevalla skulle betinga, om den

byggdes såsom öfverhöjd kanal, 30,500,000 kronor och, ifall den utfördes

såsom nivåkanal, 40,000,000 kronor. Härtill kommer vid öfverhöjd

kanal kostnaden för pumpningsarbetet för anskaffande af slussvatten.

Ehuru den så betydligt lägre kostnaden för en kanal till Göteborg enligt

min åsikt ensamt för sig är afgörande för kanalens sträckning,

finnas, såsom kommissionen framhållit, äfven andra skäl för att kanalen

bör fä sin ändpunkt vid Göteborg, och får jag härutinnan hänvisa till

hvad kommissionen anfört.

Kommissionen har vidare framhållit, att kostnadsberäkningarna för

ombyggnad af Trollhätte kanal afse en farled från Vänern till Bohusbanans

bro vid Göteborg, under det att kostnadssiffrorna för en kanal mellan

Vänersborg och Uddevalla afse en farled ända ut till hafvet. Kommissionen

har emellertid ansett, att det aldrig med fog kan ifrågasättas

annat, än att Göteborg skall bekosta den nödvändiga uppmuddringen af

Göta älf nedanför Bohusbanans bro samt påpekat, att i det uppgjorda

förslaget till ny hamn för Göteborg ingår äfven Göta älfs uppmuddring

till nämnda bro till ett djup af minst 4 meter. s.

Tiden har icke medgifva att från Göteborgs stad infordra yttrande

rörande dess ståndpunkt i denna fråga. Då emellertid Göteborgs stad

får stor fördel af att kanalens ändpunkt förlägges till Göteborg och icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o /64.

11

till Uddevalla, lärer man kunna utgå från den förutsättningen, att Göteborgs

stad säkerligen icke undandrager sig att bestrida kostnaden för

uppmuddringen. Enligt meddelande från afdelningschefen hos Göteborgs

hamnstyrelse, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Wolmar Fellenius,

skulle för öfrigt kostnaden för uppmuddring af Göta älf till 4,8

meters djup under lågvattenstånd och 40 meters bottenbredd nedanför

Bobusbanans bro och till den plats, där större djup och bredd redan nu

förefinnes, kunna beräknas högst till 150,000 kronor.

Beträffande Bohusbanans bro öfver Göta älf, medgifver den genomfart

för 4 meter djupgående fartyg, och Trollhättestyrelsen har beräknat,

att för en kostnad af omkring 200,000 kronor åtgärder kunna vidtagas,

som göra det möjligt äfven för 5 meter djupgående fartyg att passera

bron.

Hvad som särskildt föranleder mig hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t redan till innevarande års Riksdag aflåter proposition i ämnet, är,

att, om Riksdagen nu beviljar medel till kanalens påbörjande, en afsevärd

del af den personal, som är sysselsatt vid den snart afskräde kraftstationsanläggningen

vid Trollhättan, skulle kunna få fortsatt arbete vid

kanalanläggningen. Med anläggningen af kraftkanalen och därmed sammanhängande

arbeten äro för närvarande, förutom ett stort antal ingenjörer

och förmän, sysselsatta omkring 1,300 arbetare. I detta antal

ingår icke den arbetsstyrka, som användes vid husbyggnader och

dylikt, samt ej heller entreprenörernas arbetare. Då ifrågavarande arbeten

väntas blifva färdiga i slutet af detta år, lärer det vara en gifven

fördel, om den personal, som fått särskild vana vid dylika arbeten, erhåller

liknande sysselsättning, liksom att de dyra maskiner och redskap,

som för arbetena anskaffats, omedelbart få fortsatt användning.

Därtill kommer eu annan omständighet, som jag tillmäter afgörande

betydelse. Under, nuvarande tryckta ekonomiska tider, då en mängd enskilda

arbetsgifvare måste afskeda en del af sina arbetare af brist på beställningar,

skulle det säkerligen blifva förenadt med stor svårighet för de

entledigade arbetarna att få ny sysselsättning och detta så mycket mer,

som ett afsevärdt antal industriarbetare för närvarande hafva sysselsättning

just med beställningar för Trollhättans kraftverk. Följden blefve

därför antagligen, att de arbetslösas skaror ökades. Vid sådant förhållande

lärer det, då lämpliga arbeten finnas, som ändock under en nära

liggande framtid måste utföras, vara statens plikt att tillse, att dessa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

arbeten snarast möjligt igångsättas, och sålunda skapas ökade arbetstillfällen.

Det förslag till förbättrad farled mellan Vänern och Kattegatt, som

jag i likhet med kommissionen anser mig böra förorda, afser, såsom

förut nämnts, att i hufvudsakligen samma sträckning som den nuvarande

Trollhätte kanal anordna en 4 meters enkelspårig led med slussar och

vissa andra arbeten afsedda för 5 meter djupgående fartyg. En farled

med sådana mått har beräknats kosta 22,800,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen, som efterträdde den förutvarande Trollhättestyrelsen,

har tänkt sig, att arbetena skulle så bedrifvas, att farleden

blefve färdig 1915. Emellertid har för mig uppgifvits, att, därest omständigheterna

så påkalla, byggnadstiden kan förlängas, utan att kostnaden

därigenom ökas. För innevarande år skulle enligt vattenfallsstyrelsens

beräkniug behöfvas 1,000,000 kronor och för år 1910 3,000,000

kronor.

Då anläggningen afser ett produktivt företag, synas lånemedel böra

anlitas för detsamma. Så ägde äfven rum, då staten år 1904 för

5,800,000 kronor inköpte Nya Trollhätte kanalbolags egendom. Därvid

beslöt Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning, att af kanalverkets

inkomster skulle till riksgäldskontoret årligen öfverlämnas 3,6 procent

af den i svenska statens 3,6 procent obligationer erlagda köpeskillingen,

samt att återstoden af den årliga inkomsten af kanalverket skulle öfverlämnas

till handels- och sjöfartsfonden.

Enär det icke kan väntas, att den ombyggda kanalen skall under

de första åren, sedan den blifvit färdig, kunna förränta hela kostnaden

för dess anläggning, torde vara lämpligast att, såsom äger rum, då Riksdagen

beviljar medel till järnvägsanläggningar, icke någon ränta betalas

till riksgäldskontoret, utan att behållningen å kanalrörelsen inlevereras till

statskontoret. Detta hindrar icke, att kanalafgifterna bestämmas så, att

företaget blifver Kallt räntabelt. De första årens förluster få ersättas af

de senare årens vinster. Jag erinrar dock, att kanalafgifterna enligt

beräkning skulle äfven med detta mål för ögonen kunna i stort sedt

lämnas orubbade.

Det skulle kunna ifrågasättas att, sedan riksgäldskontoret tillhandahållit

lånemedel för påbörjande af anläggningen af den nya kanalen,

behållningen å den nuvarande Trollhätte kanal skulle inbetalas till statskontoret

för att användas till statsskuldens förräntning. Intill dess den

nya kanalen blifver färdig, lärer emellertid ingen förändring böra göras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:u Ki-i.

13

beträffande det af 1904 års Riksdag lämnade medgifvandct, att behållningen

af Trollhätte kanal må, sedan föreskrifven räntebetalning ägt

rum, öfverlämnas till handels- och sjöfartsfonden. Det skulle nämligen

kunna befaras, att, om denna inkomst för fonden plötsligen upphörde,

fondens afkastning icke skulle förslå till bestridande af de utgifter, som

Kungl. Maj:t för de närmaste åren anvisat till utgående från densamma.

En lämplig öfvergångstid lärer därför böra bestämmas.

De medel, som från Trollhätte kanalverk inflyta till fonden, hafva,

sedan kanalen från och med år 1905 öfvertagits af staten, uppgått till

nästan lika stora belopp som räntan å fondens kapital, hvilket vid 1908

års utgång utgjorde omkring 4,750,000 kronor, samt fondens öfriga till

några hundra kronor om året uppgående inkomster. Sålunda hafva från

Trollhätte kanalverk till fonden öfverlämnats år 1906 125,326 kronor

29 öre, år 1907 159,055 kronor 23 öre och år 1908 147,126 kronor

15 öre, under det att fondens öfriga inkomster under samma år utgjort

år 1906 187,762 kronor 34 öre, år 1907 167,832 kronor 74 öre och år

1908 177,384 kronor 33 öre.

Bland fondens öfriga inkomster under år 1906, 187,762 kronor

34 öre, ingår ett belopp af 37,556 kronor 52 öre, som utgör återstoden

af den kronan tillkommande andelen i Nya Trollhätte kanalbolags inkomster

för år 1904.

Hvad angår de ändamål, till hvilka medel från fonden anvisats,

lämnas upplysningar härom i det hvarje år publicerade kapitalkontot till

rikshufvudboken. Enligt uppgift från statskontoret kunna de ständiga

utgifterna från fonden för närvarande beräknas uppgå till omkring

115,000 kronor om året. Därutöfver skola enligt Kungl. Maj:ts beslut,

förutom mindre belopp, från fonden under den närmaste tiden utbetalas

under åren 1909—1911 tillhopa 300,000 kronor såsom bidrag

till anläggning af en torrdocka i Malmö, under 5 år från och med år

1909 tillhopa 275,000 kronor till Stockholms rederiaktiebolag Svea

såsom bidrag för upprätthållande af regelbunden ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Ryssland samt för hvart och ett af åren 1908 och

1909 60,000 kronor till arbeten m. m. för lotsverkets räkning, af hvilket

sistnämnda belopp intet ännu utanordnats.

. Sedan driften å den nya kanalen börjat, skulle däremot kanalverkets

hela årliga behållning ingå till statskontoret på samma sätt som inkomsten

af statens järnvägar».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 16i.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i herr Strömbergs

motion framställda förslaget, Hillåter sig utskottet att hänvisa till själfva

motionen.

Den utredning, som nu framlagts i fråga om anordnande af en förbättrad

farled mellan Vänern och Kattegatt, synes utskottet vara i flera

afseenden synnerligen värdefull om ock, såsom utskottet framdeles vill

påpeka, icke på alla områden så fullständig som önskligt vore. Af de

genom utredningen vunna resultaten vill utskottet särskildt framhålla,

hurusom genom densamma torde få anses fastslaget, att det under närvarande

förhållanden hvarken af hänsyn till landets försvar eller ur nationalekonomisk

synpunkt kan anses vara berättigadt att anlägga en

sådan farled för stora hafsgående fartyg. Det på utredningen grundade

förslaget går ut på en ombyggnad af farleden mellan Vänersborg och

Göteborg, hvilken farled därvid skulle utvidgas till 4 meters seglationsdjup

men med slussar och vissa andra arbeten afsedda för 5 meter djupgående

fartyg. Kostnaderna för detta företag hafva beräknats till eu

summa af 22,800,000 kronor.

Utan att vilja bestrida, att beaktansvärda skäl blifvit anförda till stöd

för detta förslag, kan utskottet dock icke undgå att hysa tvekan angående

tillförlitligheten ax de verkställda trafikberäkningarna. I den utredning, som

af Trollhättestyrelsen framlagts rörande den sannolika utvecklingen af rörelsen

å farleden efter dess ombyggnad, har uttryckligen framhållits ej blott

att en uppskattning af väntad trafik alltid måste vara i hög grad osäker,

utan äfven att för frågans noggranna bedömande skulle hafva erfordrats

ett långt vidlyftigare material än det, som nu varit möjligt att uppbringa.

Med fästadt afseende vid detta uttalande kan man ej annat än

med stor försiktighet upptaga resultaten såväl af de verkställda beräkningarna

öfver trafikens framtida tillväxt som ock af den därpå grundade

kalkylen rörande anläggningskapitalets förräntning och amortering. Sistnämnda

kalkyl utgår ifrån att de nuvarande kanalafgifterna skulle på

det hela bibehållas oförändrade, och uppenbart är, att, om handel och

näringar skola kunna beredas de fördelar, som med farledens förbättring

afses, dessa afgifter åtminstone icke få höjas. Men vid detta förhållande

och för att ej behöfva befara att staten skall komma att lida ränteförluster

på de betydande belopp, som erfordras för företagets utförande,

anser utskottet mera tillförlitliga beräkningar erforderliga, innan det kan

tillstyrka företaget.

Såsom ofvan nämnts, har den föreslagna ombyggnaden af farleden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

In

beräknats kosta 22,800,000 kronor. Men det synes vara ovisst, om statens

utgifter för företaget konime att begränsas till denna summa jämte

räntorna därå under byggnadstiden. Kostnadsförslaget afser nämligen

endast farleden från Vänern till Bohusbanans bro vid Göteborg. Beträffande

den behöfliga uppmuddringen af Göta älf nedanför nämnda bro

har departementschefen till statsrådsprotokollet uttalat, att Göteborgs

stad säkerligen icke kommer att undandraga sig att bestrida kostnaden

för detta arbete, men att tiden icke medgifvit att från staden infordra

yttrande rörande dess ståndpunkt i denna fråga. Då Göteborgs stad

komme att få stor fördel af att farledens ändpunkt förlägges dit, är det

enligt utskottets mening icke mer än billigt, att staden bekostar uppmuddringen

å ifrågavarande sträcka, som för öfrigt torde komma att

ingå i dess hamnområde; men denna sak borde vara ordnad, innan Riksdagen

fattar beslut om anläggning af den utvidgade farleden, i annat

fall föreligger alltid en risk, att staten betungas äfven med denna kostnad.

Äfven i ett annat hänseende är ärendet icke så förberedt, som

erfordras för att med någon säkerhet kunna bedöma de kostnader, som

företaget kan komma att ådraga staten. Såsom påpekats af den i ärendet

hörda kommissionen måste, om en 4 meters kanal anlägges mellan Vänern

och Kattegatt, en del af Vänerns hamnar fördjupas för att kunna

mottaga de större fartyg, som därefter komme att befara kanalen. I

den mån vederbörande samhällen icke sj kifva förmå vidkännas kostnaderna

för hamnarnas fördjupning, kan — yttrar kommissionen — staten

möjligen blifva tvungen att träda emellan. Enligt kommissionens åsikt

torde dock icke några afsevärdare utgifter därigenom komma att förorsakas

statsverket, och Kar kommissionen med afseende härå anfört, att

det egentligen endast vore fyra angifna Vänerhamnar, som till en början

behöfde kunna angöras af större fartyg, samt att kostnaderna för uppmuddring

af inseglingsrännor till vissa af dessa hamnar jämte åtskilliga

därmed sammanhängande arbeten enligt uppgifter, som dock icke synas

vara af kommissionen eller vederbörande ämbetsverk kontrollerade, beräknats

uppgå till något mer än 400,000 kronor. Det torde icke kunna

bestridas, att utredningen på detta område är ofullständig, och detta

gäller äfven i fråga om segellederna på Vänern och de åtgärder, som

behöfva vidtagas, för att 4 meters fartyg där skola kunna framgå. Och

det torde knappast behöfva påpekas, att ändamålet med kanalens utvidgning

för fartyg med nämnda djupgående måste anses förfeladt, om

icke dessa fartyg äfven kunna befara Vänern och trafikera dess viktigare

hamnar. Kostnaderna för de åtgärder, som till vinnande af sistnämnda

syfte måste vidtagas, anser utskottet emellertid böra bestridas

hufvudsakligen af kommuner och enskilda.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Då, såsom utskottet ofvan påvisat, åtskilliga för frågans bedömande

viktiga förhållanden ännu icke erhållit tillräcklig utredning, kan utskottet

icke anse det vara tillrådligt, att beslut nu fattas om utförande af en

anläggning af den stora betydelse som den nu föreslagna.

Då utskottet alltså finner sig böra afstyrka Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, föranleder den af herr Strömberg i ämnet väckta motionen

icke något utskottets yttrande.

I enlighet med det anförda får utskottet hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas, och

b) att herr Strömbergs i ämnet väckta motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservationer:

t

af herrar grefve A. F. Wachtmeister, friherre C. H. Falkenberg, friherre

J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube, friherre J. G. Beek-Friis, J.

G. Richevt, K. Starbäck, J. Ström, C. H. Wallentin och A. C. J. Christernsson,

hvilka ansett, att utskottet bort göra följande hemställan:

»a) att Riksdagen, under villkor dels att Göteborgs stad åtager sig

att bekosta anläggning af farled i Göta älf nedanför Bohusbanans bro

till sådant djup, att fartyg med 4 meters djupgående obehindradt kunna

vid lågvatten där framgå, dels ock att kommuner eller enskilda förbinda

sig att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som behöfva vidtagas för

att fartyg med nämnda djupgående skola kunna ingå till och angöra

hamnar vid Karlstad, Kristinehamn, Otterbäcken och Åmål, må för anläggning

af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk

i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 19 mars 1909 omförmälda

förslag, bevilja ett belopp af 22,800,000 kronor samt bemyndiga

riksgäldskontoret att af dessa medel på rekvisition tillhandahålla Kungl.

Maj:t under år 1909 1,000,000 kronor och under år 1910 3,000,000

kronor; och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164. 17

b) att Riksdagen i anledning af herr Strömbergs omförmälda motion

må medgifva, att till innehafvare af sådan arrenderad tomt inom Trol - hättans till stadsplan utlagda område, som i följd af anläggningen af

ofvannämnda nya farled måste afträdas till kronan, må, utan hinder åt

bestämmelserna i arrendekontrakten, från förenämnda anslag utbetalas

ersättning för å tomten nu befintliga åbyggnader med det belopp, hvartill

efter värdering enligt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 byggnader

af enahanda slag anses kunna uppföras, dock med afdrag för den

värdeminskning ifrågavarande byggnader kunna anses hafva undergått

i jämförelse med nya sådana;»

samt af herr E. A. G. A. Wijkander.

Herr F. W. Thorsson har begärt få antecknadt att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 106 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:176 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl■ Majis proposition om anslag för anläggning af ny farled mellan Vänersborg och Göteborg. s. 3 i texten