Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majtts proposition till Riksdagen angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten in. m.

1909-05-07 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:166, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majtts proposition till Riksdagen angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 160.

1

N:o 166.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 maj 1909 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majtts proposition till Riksdagen

angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten

in. m. (2 U. A.)

I en den 5 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 123) har Kungl.

Maj:t med åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag, under förutsättning af Kyrkomötets bifall,

föreslagit Riksdagen medgifva

dels att indragning af de återstående biskopsprebendena må, i den

ordning Kungl. Maj:t pröfvar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,

som i kungl. cirkuläret den 28 april 1882 finnes angifven,

successivt genomföras med anlitande af biskopslöneregleringsfondens inkomster;
dels

ock att ur biskopslöneregleringsfonden må, efter Kungl. Majrts

bepröfvande, utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor

årligen under villkor att pension icke må tilldelas annan än den, som uppnått

sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som hädanefter utnämnes,

skall vara skyldig att vid fyllda sjuttio års ålder afgå från ämbetet,

så framt pension åt honom beredes och Kungl. Maj:t ej'' på grund af särskilda

omständigheter finner det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han

tills vidare kvarstår i ämbetet.

Departementschefens anförande i ämnet till ofvannämnda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

»Frågan om indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten

är ett spörsmål, som länge varit föremål för uppmärksamhet.

Redan i skrifvelse den 18 mars 1857, (n:o 42), vid hvilken tid de flesta

biskoparna ännu hade flera prebendepastorat hvar, yttrade Rikets Ständer

Bill. till Rihsd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 10S Höft. (N:o 166). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge

biskopsprebendena icke vara behöfliga för beredande af tillfälle till

pastoralvård för biskoparna och därför böra upphöra, och anhöllo för den

skull att i det förslag till lönereglering för biskoparna, som skulle föreläggas

Rikets Ständer, aflöning måtte upptagas åt särskilda kyrkoherdar vid

prebendepastoraten.

I nådig proposition den 16 december 1859 (n:o 63) föreslog Kungl.

Maj:t Rikets Ständer att antaga följande grunder för reglering af biskoparnas

aflöning.

l:o.

En fullständig reglering af biskoparnas löner bör, i mån af nuvarande

innehafvares afgång eller så snart sådant utan förnärmande af deras rätt

ske kan och omständigheterna i öfrigt medgifva, verkställas.

2:o.

De löner, som, fri bostad oberäknad, därvid böra biskoparna i de särskilda

stiften tilldelas, bestämmas till följande belopp, nämligen:

i

i Uppsala

> Linköpings

» Skara

» Strängnäs

» Västerås

» Växjö

» Lunds

» Göteborgs

» Kalmar

» Karlstads

» Härnösands

» Visby

stift

2>

2>

>

y>

.............; Rdr Rmt 16,000: —

............ ■» » 13,000: —

............. » » 12,000: —

.............. * » 12,000: —

.............. » » 12,000: —

.............. » » 12,000: —

.............. » * 15,000: —

.............. » » 14,000: —

............ » » 10,000: —

.............. * » 12,000: —

.............. » » 12,000: —

.............. » » 10,000: —

Summa Rdr Rmt 150,000: —

Där biskopshus ej finnes, erhåller biskopen hyresersättning, som af

Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej öfverstigande 1,500 riksdaler.

3:o.

Vid biskops afgång eller förut, därest biskop blifvit med förbindelse

att underkasta sig löneförändring tillsatt, skall utredning ske af alla de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

3

hvarje gång för så lång tid, som för utarrendering af kronans egendomar

i allmänhet är eller varder bestämd, allt i den ordning och på det sätt

Kungl. Maj:t täckes närmare föreskrifva.

4:o.

Om, efter skedd utredning, lönen befinnes öfverstiga det belopp, densamma

enligt andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar

mot af kastningen af ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat,

bör det eller de därifrån skiljas och pastor där tillsättas i den ordning,

som för regala gäll är stadgad, dock att för hvarje biskopsstol ett prebendepastorat

varder såsom sådant bibehållet.

Skulle prebendepastorat, hvilket enligt förestående grund borde från

biskopslön skiljas, vara så litet, att det icke förmår aflöna egen pastor, må

af Kungl. Maj:ts särskilda pröfning bero, huruvida detsamma skall med

annat pastorat förenas eller tills vidare vid samma biskopslön bibehållas.

5:o.

Öfverskjuter biskopslön det för densamma bestämda värde med större

belopp än som motsvarar inkomsten af därifrån skilda prebendepastorat,

bestämmer Kungl. Maj:t hvilka inkomster ytterligare böra därifrån afskiljas.

Dessa ingå till statskontoret för att under titel: »Biskopslöneregleringsfonden»

redovisas och till jämnande af annan biskopslön användas.'' På samma

sätt förfares, om löneinkomsterna befinnas öfverskjuta normalbeloppet med

mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån skiljas.

6:o.

Understiger biskopslön det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden

tjänsten tilldelas af biskopslöneregleringsfonden, så snart denna

därtill lämnar tillgång.

7:o.

Så snart Kungl. Maj:t finner biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst

uppgå till det belopp, att af densamma ersättning kan till biskop

lämnas för prebendepastorat, som bör, men förut icke kunnat, från tjänsten

skiljas, och med egen kyrkoherde förses, gifves om verkställandet därat

nådig befallning, hvarvid, i valet mellan flera, företrädesvis bestämmes

med tjänsten förenade löneförmåners belopp, för hvilket ändamål boställenas

afkastning bör med noggrannhet uppskattas, samt öfriga hemman,

lägenheter eller jordar, som icke af biskopen bebos eller brukas eller för

boställets skötsel äro behöfliga, så snart lagligen ske kan, utarrenderas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

prebendepastorat i stift, där mer än tvenne sådana äro biskopen på lönen

anslagna.

8:o.

Biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster må ej till annat än här

uppgiga ändamål disponeras, hvaremot å densamma uppkommande behållningar

må af Kungl. Maj:t användas till sådana utgifter, som af denna

lönereglering kunna blifva en nödvändig följd eller tjäna till dess fortskyndande.

Enligt skrifvelse den 29 oktober 1860 (n:o 206) antogo Rikets Ständer

dessa grunder med den ändring i afseende å punkten 4:o att tillsättningen

af prebendepastoraten borde ske i den ordning, som tillämpats innan de

blefvo prebenden.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt

ifrågavarande ändring, reglerades biskoparnas löner enligt dessa grunder

genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Hvarje biskop behöll

därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift,

som fingo behålla två hvardera. Af dessa senare indrogs det ena för biskopen

i Linköping år 1885 och det ena för biskopen i Härnösand år 1886.

Till följd häraf äro nu åt en hvar af biskoparna anslaget ett prebendepastorat,

utom åt biskopen i Luleå, åt hvilken icke anslogs något prebendepastorat,

då hans ämbete genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades,

utan hvars lön, 12,000 kronor jämte 2,000 kronor i hyresersättning, utgår i sin

helhet från biskopslöneregleringsfonden. De nuvarande biskopsprebendena

äro sålunda:

för ärkebiskopen: Bälinge pastorat,

biskopen i Linköpings stift: Kärna och Kaga församlingars pastorat,

Skånings-Åsaka pastorat,

Yansö och Härads församlingars pastorat,

Lundby pastorat,

Gårdsby och Söraby församlingars pastorat,

Lomma pastorat,

Tölö, Lindome och Älfsåkers församlingars

pastorat,

Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars

pastorat,

Stora Kils och Frykeruds församlingars

pastorat,

Härnösands pastorat,

Yisby stads-och landsförsamlingars pastorat.

» Skara

» Strängnäs

» Västerås

» Växjö

» Lunds

» Göteborgs

» Kalmar

» Karlstads

» Härnösands

» Visby

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 166.

5

Emellertid hade Rikets Ständer i skrifvelse den 12 juni 186G (n:o 72)

anhållit, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten

(såväl biskops- som professors-, teologie adjunkts- och teologie

lektorsprebendena) kunde i den mån innehafvarna afginge indragas samt

att Kungl. Maj:t i sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet

jämte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som

utginge från dessa pastorat.

I särskild skrifvelse till Kungl. Maj:t anhöll prästeståndet, att Kungl.

Maj:t måtte låta bero vid hvad redan vore stadgadt och förordnadt rörande

prebendepastoraten. I händelse Kungl. Maj:t skulle anse en ytterligare

utsträckning i den redan beslutade indragningen böra ifrågakomma, hoppades

ståndet, att frågan härom såsom berörande 1723 års privilegier måtte

hänskjutas till Kyrkomötet.

I nådig skrifvelse den 21 augusti 1868 (n:o 4) inhämtade Kungl. Maj:t

Kyrkomötets mening i det ämne, som Rikets Ständers och prästeståndets

berörda skrifvelser afsågo.

Kyrkomötet svarade i underdånig skrifvelse den 24 september 1868: Ehuru

Kyrkomötet icke förbisåge vikten af de skäl, på hvilka man stödt yrkandet

om biskopsprebendenas bibehållande, nämligen att biskoparna borde vara

och anses som pastorer, hade Kyrkomötet likväl trott sig finna dessa åsikter

icke oförenliga med prebendeinstitutionens upphörande. Biskopen kunde,

enligt Kyrkomötets mening, så mycket hellre undvara eget pastorat,

som det måste vara honom obetaget att allestädes inom sitt stift taga del

i pastoral själavård; prebendeförsamlingarna hade skäliga anspråk att komma

i oafbrutet åtnjutande af sin ordinarie pastors själavård och äga inflytande

vid hans tillsättning. Indragningen borde äga rum i mån af dåvarande

innehafvares afgång samt ersättning för prebendeinkomsterna beredas blifvande

tjänstinnehafvare. Kyrkomötet afgaf för sin del det yttrande att,

under förutsättning att för kompetens till teologie professors, teologie adjunkts

och teologie lektors tjänst fordrades intyg om att sökanden under

ett år utöfvat prästerlig tjänst inom församling, Kyrkomötet tillstyrkte bifall

till Rikets Ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten

måtte indragas.

Härefter förordnade Kungl. Maj:t den 28 april 1882 (S. F. S. n:o

23) att hvar och en, som därefter utnämndes till innehafvare af ämbete

eller tjänst, hvarmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat

är förenadt, skall vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslutar,

afträda prebendepastorat mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten

förenade lön till det belopp, hvartill inkomsten af prebendepastoratet finnes

i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

I nådig proposition (n:o 38) till 1893 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t,

bland annat, Riksdagen medgifva, att Lundby och Tufve församlingars

pastorat måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid allmänna

läroverket i Göteborg. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

framhöll föredragande departementschefen, att Rikets Ständers skrifvelse

af den 12 juni 1866 icke innefattade något beslut om prebendepastoratens

upphörande, utan närmast afsåge en utredning i ämnet, därvid uttryckligen

angifvits, att frågans slutliga behandling påkallade pröfning af Riksdagen.

Riksdagen biföll propositionen och anförde i skrifvelse (n:o 84), att

Riksdagen i öfverensstämmelse med den uppfattning, hvilken uttalats i

Rikets Ständers skrifvelse den 12 juni 1866, ansåge önskligt, att ännu

återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.

Äfven Kyrkomötet biföll enligt skrifvelse den 30 september 1893 (n:o 7)

Kungl. Maj:ts berörda framställning och yttrade därvid, att Kyrkomötet hade

år 1868 tillstyrkt prebendepastoratens indragning under viss förutsättning

beträffande teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst,

men att denna förutsättning icke längre kunde under alla förhållanden

fasthållas.

Sedan i'' anledning af Rikets Ständers berörda skrifvelse angående prebendepastoratens

indragning samtliga domkapitlen med flera myndigheter

hörts, afgåfvo kammarkollegium och statskontoret, på grund af nådig remiss,

den 18 mars 1898 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid

bland annat följande:

Att enligt de vid 1859—1860 års riksmöte antagna och genom nådiga

brefvet den 16 juni 1861 fastställda grunder för lönereglering för biskoparna för

hvarje biskopsstol ett prebendepastorat skulle såsom sådant bibehållas, hade

sin orsak i, bland andra, äfven ekonomiska skal.. Då emellertid Riksdagen

sedermera i skrifvelse den 29 april 1893 gjort en ytterligare framställning

om återstående prebendepastorats indragning och Kyrkomötet härtill förordat

bifall utan att vid indragning af biskoparnas prebenden ifrågasätta

något villkor, samt vid de framställningar om Härnösands stifts delning,

som vid olika tillfällen och senast år 1898 af Kungl. Maj:t aflåtits till Riksdagen,

det icke ansetts böra ifrågasättas, att åt biskopen i det nya norrländska

stiftet på lön ansloges något prebendepastorat, funne ämbetsverken icke

någon betänklighet mot att tillstyrka en sådan indragning, i den mån erforderliga

tillgångar kunde beredas till ersättning åt biskoparna för den

afkomst af prebendepastoraten, som vid löneregleringen blifvit påräknad.

Vid regleringen af biskopslönen i Skara stift, fastställd den 18 oktober

1878, hade inkomsterna från Äsaka prebendepastorat, hvilka vid regie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

7

ring af prästerskapets därstädes löner blifvit i penningar beräknade till

1,000 kronor, ansetts icke kunna till något belopp upptagas, sedan afdrag

skett för vice pastors aflöning. Af de öfriga pastoraten både afkomst beräknats

vid löneregleringen för biskoparna. Med visshet kunde afkomstens

belopp uppgifvas först efter i hvarje särskildt fall, sedan vederbörande indelninghafvare

hörts, verkställd undersökning. De ungefärliga belopp,

hvartill denna afkomst kunde antagas hafva beräknats, vore emellertid:

Bälinge församlings pastorat ................................................... kronor 4,490: —

Kärna och Råga församlingars pastorat .............................. » 3,450: —

Vansö och Härads församlingars pastorat........................... » 2,250: —

Lundby församlings pastorat................................................... » 1,190: —

Gårdsby och Söraby församlingars pastorat........................ » 2,350: —

Lomma församlings pastorat...................................................... » 2,750: —

Tölö, Lindome och Alfsåkers församlingars pastorat...... » 4,400: —

Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars pastorat » 4,170: —

Stora Kils och Frykeruds församlingars pastorat............... » 5,750: —

Härnösands pastorat..................................................................... » 2,070: —

Visby stads och landsförsamlingars pastorat........................ » 3,240: —

Summa kronor 36,110: —

Då ersättning till biskoparna för afkomsten af prebendepastoraten sålunda

kunde antagas uppgå till omkring 36,000 kronor, måste biskopslöneregleringsfondens

kapitaltillökning, enligt den utredning rörande fondens

ställning ämbetsverken jämväl lämnade, i ej oväsentlig mån fortgå, innan

tillgång å fonden kunde beredas till denna ersättning i dess helhet samt

till betäckande af andra i följ d af biskopslöneregleringen uppkommande behof.

För såvidt ej andra tillgångar kunde varda för ändamålet anvisade, ansåg

ämbetsverket alltså, att indragning af de biskopsämbetena nu åtföljande

prebendepastoraten borde ske endast successivt och i den mån fondens årliga

inkomster funnes lämna säker tillgång till ersättning af de genom

indragningen uppkommande lönebrister.

Ltterligare hafva till Ivungl. Maj:t inkommit underdåniga ansökningar

om frigörande af prebendeegenskapen dels från Lomma pastorat, dels från

Lundby pastorat, dels ock från Ljungby pastorat, öfver hvilka ansökningar

kammarkollegium afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden den 8 juli

1898, den 19 december 1898 och den 18 december 1901. öfver ansökningen

rörande Lomma pastorat har jämväl statskontoret den 8 augusti

1898 i underdånighet yttrat sig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

Därefter hafva äfven inkommit underdåniga ansökningar om upphäfvande

af prebendeegenskapen vid Stora Kils pastorat samt vid Kärna

pastorat.

Vid underdånig föredragning af dessa ärenden den 4 juni 1907 anbefalldes

kammarkollegium och statskontoret att, sedan ämbetsverken låtit

höra vederbörande beträffande omförmälda ansökningar från Stora Kils och

Kärna prebendepastorat äfvensom beträffande upphäfvande af prebendeegenskapen

vid öfriga, biskoparna anslagna prebendepastorat, före den 15

oktober 1907 afgifva underdånigt utlåtande, huruvida och i hvad mån

biskopslöneregleringsfonden numera skulle, utan tillgripande af dess kapitaltillgångar,

kunna bereda medel till indragning af biskopsprebendena och,

i händelse medlen icke försloge till samtidig indragning af dem alla, i

hvilken ordningsföljd indragning af dem lämpligen borde med tillitande

af dessa medel genomföras.

Till svar härå hafva kammarkollegium och statskontoret den 11 oktober

1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken hade för

åstadkommande af den begärda utredningen dels hört vederbörande i orten,

därvid samtliga de till biskoparnas prebendepastorat hörande församlingar

äfvensom prästerskapen i två af pastoraten samt en länsman och fem kronofogdar

yttrat sig, dels ock infordrat underdåniga utlåtanden af såväl

biskoparna och domkapitlen i samtliga stift med undantag af Luleå som

äfven Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de län, hvarinom prebendepastoraten

äro belägna, eller Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs,

Kalmar, Gottlands, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands

och Västernorrlands län. Med anledning af det i nådiga brefvet

äfven omförmäla förhållandet att den afkomst af ifrågavarande prebendépastorat,

som vid löneregleringarna för biskoparna beräknats, icke — med

undantag för biskopens i Skara prebende, som ansetts icke kunna till något

belopp upptagas — kunnat af ämbetsverken med visshet uppgifvas förr

än efter i hvarje särskildt fall, sedan vederbörande indelningshafvare hörts,

verkställd undersökning, infordrade ämbetsverken i sammanhang med ärendets

remitterande jämväl utredning rörande den afkomst, hvartill vederbörande

prebendepastorat blifvit vid löneregleringen beräknadt.

För att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det ämbetsverken

genom förenämnda nådiga bref lämnade uppdrag hade genom nådig remiss

den 16 juli 1907 till ämbetsverken öfverlämnats en till Kungl. Maj:t

ingifven ansökning, hvari Härnösands församling anhållit om frigörelse från

prebendeegenskapen. Öfver denna framställning hade ämbetsverken infordrat

underdåniga utlåtanden af biskopen och domkapitlet i Härnösand samt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

9

Af åtskilliga inom statskontoret utarbetade, vid utlåtandet fogade

tablåer, hvilka afsåge tioårsperioden 1897—1906, inhämtades bland annat,

att biskopslöneregleringsfondens kapitalbehållning, som vid 1897 års ingång

utgjort 456,720 kronor 49 öre, därefter oafbrutet ökats, så att den vid

1906 års slut uppgått till 698,421 kronor 23 öre; att inkomsterna, som

utgjordes af dels intressemedel och dels arrendemedel och indelningscrsättningar

in. in., år 1906 uppgått till 62,558 kronor 75 öre samt att utgifterna,

hvilkas ordinarie belopp vore 37,579 kronor 75 öre, under sistberörda

år bestigit sig till 39,422 kronor 28 öre. Fondens inkomster år 1906 öfverstego

alltså utgifterna med 23,136 kronor 47 öre. Bland 1902 års utgifter

både ingått ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 16,000 kronor för

ärkebiskopshusets i Uppsala iståndsättande och bland 1904 års utgifter ett

dylikt anslag af 10,000 kronor för iståndsättande af biskopshuset i Västerås.

De ordinarie utgifterna hade från och med år 1904 ökats med de till

biskopen i Luleå utgående löneförmånerna 14,000 kronor. Vid 1906 års

början var af fondens medel på grund af särskilda nådiga bref såsom räntefria

lån utlämnadt ett belopp af tillhopa 35,000 kronor. Häraf skulle under

hvart och ett af åren 1906—1912 inbetalas 4,000 kronor och under

ett hvart af åren 1913—1919 3,000 kronor.

Efter meddelande af dessa upplysningar fortsätta ämbetsverken:

»Då det nu gäller att bedöma huru stort belopp af fondens inkomster

utöfver dess utgifter, som må kunna anses vara att för all framtid disponera

utan tillgripande af dess kapitaliserade tillgångar, torde fondens nuvarande

inkomster och ordinarie utgifter icke lämpligen kunna läggas till grund

för beräkningen. De inkomster, som utgöras af arrendemedel och indelningsersättningar

och dylikt, växla nämligen med konjunkturerna och med

markegångsvärdena. Genom räntefotens nedgående, som icke lärer i eu

framtid uteblifva, är att emotse en växling i den del af fondens inkomster,

som utgöras af intressemedel. Försiktigheten synes därför bjuda att i

förevarande fall räkna med en väsentligt lägre räntefot än den, efter hvilken

den af statskontoret förvaltade gemensamma fonden, i hvilken biskopslöneregleringsfonden

ingår, tillgodoföres afkomst, eller 4,it % för år 1906.

Då det under den gångna tiden visat sig, att på fonden ställts flerfaldiga

anspråk att för betäckande af åtskilliga i följd af biskopslöneregleringen

uppkomna behof, såsom biskopshusens iståndsättande och dylikt, erhålla

anslag utan återbetalningsskyldighet eller räntefria lån, hvilka anspråk af

Kungl. Maj:t ansetts vara af beskaffenhet att böra tillmötesgås, torde

fondens utgifter böra beräknas så, att fonden icke urståndsättes att jämväl

framdeles i någon mån bereda tillfälle till bidrag af omförmälda beskaffenhet.

Bill. till Kiksd. Prat. 1909. 4 Sami 1 Afd. 108 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

För den beräkning, som det nu åligger ämbetsverken att verkställa,

torde därför fondens inkomster böra sålunda beräknas:

arrendemedel: medeltal för de tio åren 1897—1906 kronor 33,082: 75

intressemedel, beräknade efter 31/" °/o å fondens hela kapitalbehållning

den 31 december 1906........................ » 24,444: 74

eller tillhopa kronor 57,527: 49

samt dess utgifter till i rundt tal......................................... » 40,000: —

i följd hvaraf det öfverskott, som med hänsyn till fondens

framtida förmåga att bära samtliga utgifter

kan beräknas disponibelt, skulle utgöra.................. » 17,527: 49

eller afrundadt 17,500 kronor.

För den händelse åter intressemedlen skulle kunna med trygghet beräknas

efter 4 °j0 å kapitalbehållningen vid 1906 års slut, skulle beräkningen

blifva:

arrendemedel................................................................................. kronor 33,082: 75

intressemedel................................................................................ » 27,936: 85

Summa kronor 61,019: 60

utgifter ......................................................................................... » 40,000: —

öfverskott..............................................................................,....... kronor 21,019: 60

eller i rundt tal 21,000 kronor.

Oafsedt den ökning i det disponibla öfverskottet, som uppenbarligen

torde vara att förvänta till följd af kapitalbehållningens tillväxt dels genom

öfverskottets läggande till kapitalet under tiden till dess öfverskottet kommer

att tagas i anspråk för det nu ifrågasatta ändamålet och dels därigenom

att öfverskottet åtminstone under den närmaste framtiden tvifvelsutan

torde komma att något öfverstiga det här ofvan beräknade beloppet, är en

ökning i samma öfverskott att emotse sedan vid endera af nuvarande biskoparnas

i Växjö eller Kalmar afgång den beslutade sammanslagningen af

Växjö och Kalmar stift blifvit genomförd. För fonden kommer därefter

att besparas skillnaden mellan å ena sidan de belopp, som nu från fonden

utgå till biskopen i Kalmar, 850 kronor lönefyllnad och 1,500 kronor hyresersättning

eller tillhopa 2,350 kronor, och å andra sidan det biskopen

i Växjö efter sammanslagningen tillförsäkrade belopp 2,000 kronor, eller

sålunda 350 kronor. Men vidare lärer jämlikt det om fondens bildande

gifna nådiga brefvet den 15 juni 1861 den biskopen i Kalmar nu tillagda

kronotionde, 2,099 kubikfot 9.84 kannor, komma att till fonden indragas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

11

Värdet å detta kronotiondebelopp torde kunna beräknas till omkring 5,000

kronor. Efter ifrågavarande sammanslagning skulle alltså det disponibla

öfverskottet ökas med omkring 5,350 kronor och följaktligen kunna uppskattas

— allt eftersom kapitalavkastningen beräknas efter 372% eller 4 % —

till 22,877 kronor 49 öre och 26,369 kronor 60 öre eller i rundt tal 22,900

kronor och 26,300 kronor.

Hvad härefter beträffar det belopp, som är erforderligt för samtidig

indragning af alla biskopsprebendena, så har detta i ämbetsverkens

underdåniga utlåtande den 18 mars 1898 beräknats till ett ungefärligt

belopp af 36,110 kronor, hvilken beräkning dock, på sätt ofvan

antydts, af ämbetsverken ansetts ej fullt säker. Den anmaning ämbetsverken

vid remitterandet till orten af föreliggande ärende ställt till vederbörande

att åvägabringa utredning rörande prebendepastoratens afkomst har

endast undantagsvis besvarats tillfredsställande. Sålunda har intet som

helst svar i detta afseende ingått rörande de biskoparna i Linköping, Lund,

Karlstad och Visby anslagna prebenden. Enligt domkapitlet i Uppsala,

hvars utlåtande undertecknats jämväl af ärkebiskopen, skulle vid löneregleringen

för ärkebiskopen af hornsten af Bälinge pastorat beräknats till 4,812

kronor, under det afkomsten af ämbetsverken uppgifvits till omkring 4,490

kronor. Berörda af domkapitlet meddelade siffra är densamma som i prästlöneregleringskommitténs

tabeller ser. A tab. 4 kol. 14 angifver summan

af kyrkoherdens afiöningsmedel sådana de ecklesiastikåret 1896—1897 utgått,

hvadan uppgiften uppenbarligen hvilar på misstag. Biskopen i Göteborg

har yttrat, att inkomsten af Tölö pastorat vid löneregleringen skulle

hafva uppskattats till 5,465 kronor, hvaraf 1,500 kronor beräknats för aflönande

af erforderligt ämbetsbiträde. Biskopens behållna inkomst skulle

alltså enligt biskopen värderats till 3,965 kronor. Såvidt ämbetsverken

kunnat finna lärer dock afkomsten hafva beräknats till 4,403 kronor 46

öre, motsvarande det ungefärliga belopp ämbetsverken förut angifvit. Rörande

afkomsten af biskoparnas i Strängnäs, Västerås och Kalmar prebenden

hafva biskoparna icke yttrat sig, men enligt handlingar, som, beträffande

Strängnäs och Kalmar stift insändts och åberopats af Eders

Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande och beträffande Västerås

stift synes vara öfverlämnade af domkapitlet, hvars yttrande undertecknats

jämväl af biskopen, skulle vid löneregleringarna afkomsten af sist berörda

tre prebenden beräknats till respektive 2,243 kronor 29 öre, 1,181 kronor

10 öre och 4,169 kronor 21 öre, motsvarande af ämbetsverken förut uppgiga

ungefärliga belopp. Biskoparna i Växjö och Härnösand hafva angifvit

respektive afkomsten af de dem anslagna prebenden till 2,356 kronor

46 öre och 2,073 kronor 88 öre, mot hvilka belopp, som motsvara de af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

ämbetsverken i utlåtandet den 18 mars 1898 angifna ungefärliga belopp,

ämbetsverken icke hafva något att erinra.

Biskopen i Linköping har framställt anspråk på att den till honom

utgående ersättningen för mistning af prebendeafkomsten mätte bestämmas

efter den verkliga afkomst prebendet senast lämnat eller 5,893 kronor 70

öre. Afkomsten har af ämbetsverken förut angifvits till allenast 3,450

kronor. Berörda anspråk, hvilket strider emot nådiga cirkuläret den 28

april 1882, torde icke vara förtjänt af vidare afseende.

Med hänsyn till hvad sålunda i denna fråga förekommit synes alltså

rörande värdet å prebendenas afkomst ostridighet föreligga — förutom i

afseende å biskopens i Skara prebende — allenast beträffande prebendena

åt biskoparna i Växjö och Härnösand.

Ämbetsverken, livilka på grund af den korta tid, som varit åt ämbetsverken

anslagen för afgifvande af deras utlåtande, ej varit i tillfälle att

åvägabringa vidare utredning i denna fråga, nödgas alltså fortfarande räkna

med de värden, som af. ämbetsverken förut varit antagna eller tillhopa

36,110 kronor. — Innan ersättningsbeloppen, i händelse af nådigt beslut

angående biskopsprebendenas indragning, till siffran bestämmas, lärer fortfarande

erfordras att i hvarje särskild! fall, med undantag för de biskoparna

i Växjö, Skara och Härnösand anslagna prebenden, vcrkställes undersökning

efter vederbörande indelningshafvares hörande.

I sin förberörda ansökning om frigörelse från prebendeegenskapen har

Härnösands församling bland annat anhållit, att Eders Kung! Maj:t i sammanhang

med prebendets indragning måtte, med ändring af nådiga brefvet

den 16 april 1870 angående lönereglering för biskopen i Härnösand, förklara

att icke blott räntan af ett mantal Utanö utan äfven så stor del af

kronotionden från Y tterlännäs och Bj årträ socknar, som motsvarar 48 tunnor

eller 302 kubikfot 4 kannor, Vs råg och 4/s korn, såsom kronotionden

i Västernorrlands län vanligen utgår, skall frånskiljas biskopsstolen och

tilläggas kyrkoherdelönen i Härnösand mot ersättning till biskopen från

biskopslöneregleringsfonden. Denna ansökning har biskopen, med instämmande

af såväl domkapitlet som Kung! Maj-.ts befallningshafvande, biträda

under hemställan tillika att ifrågavarande ersättning måtte beräknas

efter medelmarkegångspriset år 1906 och alltså bestämmas till 814

kronor 96 öre, äfvensom att hela det ersättningsbelopp, som skulle tillkomma

biskopen, måtte utgå med ett från 2,888 kronor 84 öre till 2,900

kronor förhöjdt belopp. Ämbetsverken, hvilka den 22 maj 1885 afgåfvo

underdånigt utlåtande i en då föreliggande fråga angående afskiljande från

biskopsämbetet i Härnösands stift af ettdera af de med detta ämbete då

förenade två prebenden, och som därvid uttalade sig för indragning åt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

13

Härnösands pastorat, tillstyrkte redan då, att ifrågavarande hemmansränta

och kronotiondebelopp måtte frånskiljas biskopslönen och tilläggas kyrkoherden

i Härnösand mot ersättning till biskopen från biskopslöneregleringsfonden.

Ersättningen ansågs dock af ämbetsverken böra beräknas efter de

å hemmansräntan och tionden vid löneregleringen beräknade värden, tillhopa

720 kronor 54 öre. Ämbetsverken, som tillåta sig åberopa sitt nyssnämnda

underdåniga utlåtande, i hvad detsamma är på det nu föreliggande

ärendet tillämpligt, vidhålla sin uppfattning såväl beträffande lämpligheten af

hemmansräntans och kronotiondebeloppets afskiljande som i afseende å den

grund, efter hvilken ersättningen bör beräknas. I sistnämnda hänseende

torde nu allenast få tilläggas, att då ifrågavarande hemmansränta och kronotionde

ansetts rätteligen vara att betrakta såsom en biskopens löneförmån

i hans egenskap af kyrkoherde i Härnösand och förty rätteligen böra i

sammanhang med pastoratets befrielse från prebendeegenskapen afskiljas

från biskopsstolen och tilläggas kyrkoherdelönen, lärer också ersättningen

för mistningen af samma löneförmån böra beräknas efter samma grunder

som ersättningen för den frångångna afkomsten af själfva kyrkoherdelönen,

det är, jämlikt nådiga cirkuläret den 29 april 1882, efter det vid löneregleringen

beräknade värdet.

Det ersättningsbelopp, som vid indragningen af Härnösands prebende

skall utgå till biskopen, bör alltså enligt ämbetsverkens mening bestämmas

till sammanlagdt 2,794 kronor 42 öre; och skulle följaktligen 36,830 kronor

utgöra det ungefärliga belopp, hvarmed samtliga biskoparna i händele

af prebendenas indragning böra ur biskopslöneregleringsfonden erhålla ersättning

för mistad afkomst af prebendena.

Då nu, i enlighet med hvad förut anförts, disponibla öfverkottet hos

fonden för närvarande kan beräknas till allenast 17,500 (21,000) kronor,

har alltså fonden — äfven om frågan om anvisande från fonden af en

biskopspension skulle anses förfallen senom denna frågas utgång vid 1904

års Riksdag — ännu icke vunnit den tillväxt, att den numera skulle, utan

tillgripande af dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till samtidig indragning

af biskopsprebendena.

Icke heller kan beräknas, att den beslutade sammanslagningen af Växjö

och Kalmar stift skulle för fonden medföra den ändring i ställningen att

den därefter kunde förslå till samtliga prebendens indragning. Det erforderliga

beloppet för en fullständig indragning af prebendena skulle, enär

någon ersättning dä ej vidare varder behöflig för det biskopen i Kalmar

nu anslagna prebende, hvars afkomst antagits till 4,170 kronor, väl dåmera

hafva nedgått till omkring 32,660 kronor, men å andra sidan skulle det

disponibla öfverskottet icke kunna beräknas till högre belopp än 22,900

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

(26,300) kronor. Disponibla öfverskottet skulle alltså med omkring 9,760

(6,360) kronor understiga det behöfliga beloppet och alltså — med en

kapitalisering efter 372 (4) procent — kräfva en kapitaltillökning utöfver

fondens kapitaltillgångar vid 1906 års slut af omkring 279,000 (159,000)

kronor. Val torde, till följd af förhållanden som förut antydts, en kapitaltillökning

hos fonden vara att emotse, äfven om fonden redan under de

närmaste åren toges i anspråk för prebendeindragningen, men denna tillökning

kan ej antagas komma att fortgå så hastigt att fondens behållna

inkomster vid tiden för omförmälda stiftsammanslagning skulle gifva tillfälle

till prebendenas fullständiga indragning. — I förbigående torde

få anmärkas att, därest fonden under de närmaste tio åren, år 1907

inberäknadt, tages i anspråk allenast för sina ordinarie utgifter, fondens

kapitatillökning under nämnda tid torde kunna beräknas till minst förenämnda

.belopp 279,000 kronor, i följd hvaraf alltså under nyssberörda förutsättning

fonden vid 1916 års slut skulle hafva nått den styrka att den,

om stiftsammanslagningen då ägt rum, lämnade tillgång till de ersättningsbelopp,

som vore erforderliga för samtliga prebendenas indragning.

Beträffande den ordningsföljd, i hvilken indragningen af prebendena,

då den nu icke kan ske samtidigt för alla, lämpligen bör med tillitande

af biskopslöneregleringsfondens årsaf kastning genomföras, så hafva, på sätt

af handlingarna i ärendet närmare framgår, flertalet af de i ärendet hörda

vederbörande icke yttrat sig därom. När i afseende å vissa prebenden

yrkats, att de skulle först af alla eller i första hand indragas, hafva i regeln

inga skäl därför andragits eller åtminstone icke andra skäl än sådana

som gälla biskopsprebenden i allmänhet.

I afseende å följande prebenden hafva särskilda skäl åberopats.

Bälinge: De göromål och uppgifter som utöfver biskopsgöromålen i

ärkestiftet och i Stockholms stad ålåge ärkebiskopen, såsom prokanslersämbetet

vid Uppsala universitet, vissa göromål rörande svenska församlingar

i utlandet m. in.

Lomma: De skäl som åberopats i denna församlings förut hos Kungl.

Maj:t gjorda- ansökning i fråga om prebendets indragning, nämligen församlingens

stora folkmängd, däraf flertalet utgjordes af arbetare vid där

inom belägna cementfabrik och tegelbruk, i följd hvaraf religionsvården

därstädes kräfde mera arbete och uppoffring än som kunde väntas eller

fordras af en vikarie.

Tölö: Pastoratets storlek och folkrikhet, som föranledt prästlöneregleringskommittén

att föreslå dess delning i två pastorat. x

Härnösand: Församlingens stora folkmängd, nu uppgående till 9,275

personer, omöjligheten för biskopen i ett stift af Härnösands stifts storlek

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 106.

15

att taga synnerligen nämnvärd del i församlingsvården, samt behofvet för

stiftsstyrelsen därstädes att halva ständig vice ordförande, hvilket ej kunde

erhållas utan genom församlingens förseende med egen kyrkoherde, hvilken

då författningsenligt skulle blifva domprost och vice preses i domkapitlet.

Åt Gårdsby pastoratsbor har uttalats den mening, att indragningen

borde börja med de mindre prebendena, i hvilken händelse Gårdsby skulle

komma i fjärde rummet.

Indragningen af Skånings-Asaka hafva pastoratsborna motsatt sig under

åberopande däraf, att församlingen på grund af sin ringa folkmängd,

som icke öfverstege 1,000 personer, ansåge sig ur stånd att ikläda sig de

ökade utgifter som genom indragningen gjordes nödvändiga, särskildt med

hänsyn till eventuell skyldighet att anskaffa ecklesiastikt boställe, som nu

saknades.

I fråga om Gårdsby och Visby prebende!! hafva vederbörande biskopar

förklarat sig anse indragningen mindre trängande, i det förra pastoratet

på grund däraf, att i hvardera af pastoratets församlingar vore anställd

komminister, som tillika vore förordnad till vice pastor, och i det senare

till följd af stiftets ringa omfattning och prebendets egenskap att vara

förlagdt till biskopens boningsort, hvilket gjorde olägenheterna mindre

gällande.

Biskopen i Kalmar har ansett särskilda skäl tala för bibehållande af

det honom anslagna prebendet, i följd hvaraf med indragningen däraf

borde anstå till sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift.

Hvarken vederbörande församlingar eller ortsmyndigheter kunna alltså

sägas hafva lämnat några egentliga bidrag till den föreliggande frågans

bedömande. Det torde ock vara synnerligen vanskligt att i afseende å

ordningsföljden vid prebendeindragningen föreslå några fullt giltiga objektiva

grunder. Dock torde kunna sägas att ordningsföljden mellan de olika

prebendena lämpligen bör, där ej särskilda anledningar påkalla annan ordning,

bestämmas i förhållande till de olägenheter, som må anses vara förbundna

med prebendets bibehållande, så att de prebende!!, hvarest dessa

olägenheter kunna sägas vara af större betydelse och fördelarna af en prebendeindragning

mera omfattande, böra ifrågakomma till indragning före

de prebenden, där olägenheterna äro ringare och fördelarna mindre omfattande.

Såsom omständigheter af beskaffenhet att enligt ämbetsverkens

mening härvidlag inverka torde företrädesvis vara att framhålla de större

eller mindre tillfällen biskopen — med hänsyn till öfriga ämbetsgöromål,

prebendepastoratets belägenhet i förhållande till stiftsstaden m. m. — kan

anses hafva att ägna sig åt prebendet; antalet af de ordinarie präster som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

jämte prebendarien finnas i pastoratet; antalet församlingar hvaraf pastoratet

består; samt i öfrigt pastoratets på areal och folkmängd jämte andra

förhållanden grundade behof af förbättrad själavård.

Med iakttagande af sålunda antydda synpunkter hafva ämbetsverken

— som, med undantag för hvad biskopen i Växjö i sådant afseende anfört

beträffande Gårds})}7 pastorat, sakna kännedom om huruvida för indragningen

af något af prebendena tilläfventyrs må möta något tillfälligt hinder,

exempelvis genom utarrendering af kyrkoherdebostället utan undantagande

af bostadshuset och dylikt, i hvilka hänseenden den begränsade tiden

för detta utlåtandes afgifvande ej heller medgifvit ämbetsverken att införskaffa

utredning — ansett sig kunna upprätta efterföljande förslag till

ordningsföljd.

Då Skånings-Asaka pastorat vid löneregleringen för biskopen i Skara

icke beräknats lämna prebendarien någon afkomst, och detta prebendes

indragning alltså icke kan medföra något ersättningsanspråk från biskopens

sida, skulle indragningen häraf kunna ske utan afseende å ordningsföljden

mellan öfriga prebenden. Samtliga vederbörande hafva emellertid motsatt

sig indragningen och därför åberopat skäl, som icke synas böra lämnas

utan afseende. Ämbetsverken hafva fördenskull och då löneinkomsterna

inom pastoratet, vid regleringen beräknade till 1,000 kronor, icke på långt

när förslå till en kyrkoherdes aflöning, icke något att erinra mot att med

indragningen af detta prebende må tills vidare anstå.

Det biskopen i Kalmar anslagna Ljungby pastorat synes likaledes

kunna lämnas utom räkningen. I och med den beslutade sammanslagningen

af Kalmar stift med Växjö stift kommer nämligen detta pastorats prebendeegenskap

att af sig själf upphöra; och synes vid sådant förhållande anledning

saknas att vidtaga åtgärder för prebendets indragning tidigare än som

till följd af nyss angifna omständighet kommer att ske.

öfriga prebenden anse ämbetsverken lämpligen böra indragas i följande

ordning.

1) Härnösand, på grund af de till stöd härför åberopade skäl;

2) Tölö, med hänsyn till att detta folkrika, af tre församlingar bestående

pastorat, som äfven ligger från stiftsstaden jämförelsevis aflägset, äger

endast en ordinarie präst utom biskopen, i följd hvaraf krafvet på förbättrad

själavård därstädes synes synnerligen berättigadt;

3) Lomma, på grund af att pastoratet med en icke obetydlig folkmängd

saknar annan ordinarie präst än biskopen, hvilken emellertid till

följd af stiftets storlek torde sakna tillfälle att i någon nämnvärd omfattning

ägna sig åt prebendet;

s. 17 Kontrollera mot PDF

I

Statsutskottets Utlåtande''N:o 166. 17

4) Stora Kil, på grund af pastoratets storlek ocli folkmängd äfvensom

mera aflägsna belägenhet från stiftsstaden;

5) Bälinge, med hänsyn till hvad till stöd för indragningen af detta

prebende anförts;

6) Kärna;

7) Vansö, hvilka två sistnämnda torde böra ifrågakomma före

8) Gårdsby, hvarest, att döma efter biskopens yttrande, olägenheterna

af pastoratets prebendeegenskap synas hafva gjort sig mindre gällande;

9) Lundby, som väl saknar annan ordinarie präst än biskopen, men

där på grund af den ringa folkmängden ett uppskof med prebendeindragningen

synes i jämförelse med förut nämnda pastorat vara förenadt med

mindre framträdande olägenhet; samt

10) Visby, med hänsyn därtill att prebendarien såsom biskop i rikets

till areal och folkmängd minsta stift torde kunna i större omfattning än

i öfriga stift är att påräkna personligen deltaga i församlingsvården, hvartill

kommer dels att åsikterna om behofvet af prebendeindragningen synas

vara bland pastoratsborna mycket delade och dels att pastoratsborna icke,

såvidt handlingarna visa, iklädt sig ansvarigheten för att en blifvande

kyrkoherde, som jämlikt gällande författningar skall blifva domprost och vice

preses i domkapitlet, erhölle en efter denna ställning beräknad skälig lön.»

I sammanhang med denna fråga anhåller jag fa föredraga Kyrkomötets

underdåniga skrifvelse den 15 oktober 1908 angående beredande af

pensioner åt biskoparna. I berörda skrifvelse anför kyrkomötet följande.

I en vid Kyrkomötet afgifven motion (N:o 24) har ånyo väckts förslag

om beredande af pensioner åt biskoparna. I sadant afseende har i

motionen hemställts att Kyrkomötet måtte hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet

anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för beredande

ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån dess tillgångar det medgifva,

af pensioner åt biskoparna till ett belopp och under de villkor, som

af kammarkollegium och statskontoret uti underdånigt utlåtande den 28

september 1900 föreslagits.

Till stöd för berörda förslag har i motionen anförts, bland annat följande.

Det vore icke hufvudsakligen till biskoparnes förmån som inrättandet

af emeritilöner för dem föreslagits. Att detta icke vore förhållandet

borde lätt falla i ögonen. Tydligt vore att, om biskoparne icke erhölle

någon pension och icke hade egna tillgångar, de nödgades kvarsta vid

sina ämbeten, och i sådant fall hade de större ekonomiska förmåner än

om de finge eremitilön. Ett annat ändamål för användningen af biskopslöneregleringsfondens

disponibla tillgångar hade visserligen pa senaste tid

Bih. till P.iksd. Prot. 190.9. 4 Sami. 1 Afd. 108 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

I

18 Statsutskottets Utlåtande 1V:o 166.

framträdt, nämligen det, att biskoparnas prebenden efter hand skulle indragas

och ersättning för inkomsterna från dessa gifvas åt biskoparne

genom medel från bemälda fond. Biskoparnas emeritilöner, om de komme

till stånd, skulle icke hindra framtida fullbordande af denna afsikt utan

endast åstadkomma något försenande af verkställandet. Det skulle dock

helt visst vara vida mindre menligt för en prebendeförsamling att ännu

någon tid sakna egen kyrkoherde än för ett stift att kanske lång tid hafva

en biskop, hvars kraft vore af ålder försvagad. Vore biskopen vid full

kraft, så kunde han ägna någon omsorg och något arbete äfven åt prebendepastoratet,

och då i pastoratet funnes vice pastor, som i de flesta fall

vore en ung man, blefve pastoratet utan tvifvel icke mycket sämre skött,

än om det hade egen kyrkoherde. Säkerligen skulle till följd af biskopslöneregleringsfondens

växande, prebendepastoratens indragande icke alltför

mycket försenas, om ur fonden eremitilöner finge utgå.

Frågan om beredande af pensioner eller emeritilöner åt biskoparna

har förevarit vid de tre senaste kyrkomötena, åren 1893, 1898 och 1903.

Vid 1893 års kyrkomöte blef den skild från frågan om den allmänna

pensioneringen af ålderstigna prästmän. Nämnda Kyrkomötes tillfälliga

utskott, som fått till sig hänvisad en uti sistberörda ämne väckt motion,

anförde nämligen, att i afseende både å skyldigheten för den pensionsberättigade

att, under vissa förutsättningar, ovillkorligen afgå från innehafvande

tjänst och å sättet för anskaffande af de erforderliga medlen

ansage utskottet en bestämd gräns böra uppdragas mellan biskoparne och

det öfriga prästerskapet. Då biskopsämbetenas innehafvare, i händelse af

förfall, i flere viktiga afseenden ej kunde genom vikarier ersättas och med

hänsyn till den stora betydelsen ej mindre för de särskilda stiften än äfven

för kyrkan i dess helhet däraf, att dessa ämbeten alltid bekläddes af fullt

kraftiga män, syntes det berörda utskott å ena sidan vara nödvändigt,

att dessa ämbetsmän, därest pensionsrum funnes ledigt, erhölle rätt till

afskedstagande vid en lägre ålder och jämförelsevis ringare grad af invaliditet

än„ som för det öfriga prästerskapet borde fastslås såsom skäl till afgång.

A andra sidan syntes, på grund af den relativa lättheten att bilda

pensionsfonden — väsentligen genom bidrag från biskoparnes löneregleringsfond

— frågan om biskoparnes pensionering vara jämförelsevis lätt löst.

Utskottets hemställan innehöll, i öfverensstämmelse härmed, att Kyrkomötet,

med anledning af den i ämnet väckta motionen, måtte besluta förnyad

underdånig framställning hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag

för beredande af pensioner eller emeritilöner särskildt åt biskopar och särskilt

åt det öfriga prästerskapet med iakttagande däraf, att, genom anlitande

af bidrag från befintliga kassor och af ledighetsår vid prästerliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Uti ätande N:o 166.

1»

beställningar, delägarnas utgifter gjordes så litet betungande som möjligt.

Den Kyrkomötets underdåniga skrifvelse, som på grund af denna hemställan

afläts, föranledde emellertid ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

Frågan förekom åter vid 1898 års kyrkomöte, som beslöt att hos

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag för beredande af pensioner

eller emeritilöner åt biskoparna. Öfver denna Kyrkomötets framställning

hördes kammarkollegium och statskontoret, livilka därvid i underdånigt

utlåtande den 28 september 1900 föreslogo, att från biskopslöneregleringsfonden

måtte utgå två emeritilöner, hvardera till årligt belopp af 0,000

kronor, att i mån af tillgång tilldelas biskop vid uppnådda 70 lefnadsår.

Till detta förslag fogade ämbetsverken ett så lydande tillägg: »lärande

Kungl. Maj:t förklara sig vilja i händelse af Riksdagens och Kyrkomötets

bifall härtill utfärda nådig föreskrift därom, att vid sedermera skeende utnämning

till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall fästas det förbehåll,

att den utnämnde skall vara skyldig att, därest emeritilön tinnes att tillgå

samt Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda omständigheter skulle pröfva

det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han tills vidare i ämbetet kvarstår,

från ämbetet afgå vid fyllda sjuttio lefnadsår, med rätt att för sin

återstående lifstid uppbära emeritilön till belopp af 6,000 kronor om året,

räknadt från och med ecklesiastikåret näst efter det, hvarunder han från

ämbetet afgått, samt att i öfrigt vara underkastad de bestämmelser i afseende

å biskopspensionering, hvilka framdeles må varda i behörig ordning

fastställda». I sitt berörda utlåtande anförde ämbetsverken vidare att, om

emeritilönerna begränsades till två och någon ovillkorlig rätt att vid viss

lefnadsålder komma i åtnjutande af dylik förmån således hvarken torde

kunna eller böra medgifvas, ansåge ämbetsverken det icke skäligeri kunna

ifrågasättas, att biskoparna skulle åläggas afgift för pensionering i denna

form, hvilket under andra förhållanden synts ämbetsverken vara rättvist.

De beräkningar af biskopslöneregleringsfondens ställning, som lågo till

grund för detta kammarkollegii och statskontorets utlåtande, voro uppgjorda

under förutsättning af vederbörandes bifall till Kungl. Maj:ts till

Riksdagen aflåtna proposition om Härnösands stifts delning; och förrän

detta ärende vunnit sin slutliga lösning, ansågs det icke lämpligt att upptaga

frågan om biskopspensioneringen.

Vid 1903 års kyrkomöte väcktes frågan ånyo och föranledde en underdånig

framställning från Kyrkomötet om vidtagande af åtgärder för beredande

ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån dess tillgångar det medgåfve,

af pensioner till biskoparna till det belopp och under de villkor,

som af kammarkollegium och statskontoret föreslagits i ofvannämnda underdåniga.

utlåtande den 28 september 1900.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

Med anledning af Kyrkomötets framställning framlade Kungl. Maj:t

till 1904 års Riksdag en proposition, däri Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen

medgifva, att ur biskopslöneregleringsfonden finge efter Kungl. Maj:ts bepröfvande,

utgå en pension åt ärkebiskop eller biskop å 6,000 kronor årligen,

under villkor att pensionen icke finge tilldelas annan än den, som

uppnått 70 års ålder, samt att ärkebiskop eller biskop, som därefter utnämndes,

vore skyldig att vid fyllda 70 års ålder afgå från ämbetet, så

snart pension åt honom bereddes och Kungl. Maj:t ej på grund af särskilda

omständigheter funne det vara för kyrkans tjänst gagneligt, att han

tills vidare kvarstode i ämbetet. Vid denna propositions behandling i

statsrådet den 13 november 1903 yttrade föredragande departementschefen,

att, då frågan om Härnösands stifts delning blifvit slutligen löst, han ansett

tiden vara inne att för Riksdagen framlägga det af Kyrkomötet upprepade

gånger framställda önskemål om beredande af möjlighet till pensionering

åt ålderstigna biskopar. Såsom af Kyrkomötet med rätta framhållits,

afsågé detta förslag hufvudsakligen att tillgodose församlingarnas

berättigade kraf att till stift schefer hafva endast fullt arbetsföra personer.

Departementschefen delade kammarkollegii och statskontorets mening, att

dylika pensioner icke borde för någon ifrågakomma, förrän han uppnått

70 års ålder, och i likhet med dessa ämbetsverk ansåg departementschefen,

att medlen för pensioneringen borde hämtas ur biskopslöneregleringsfonden.

Efter redogörelse för denna fonds uppkomst samt hänvisning till eu tablå,

utvisande fondens inkomster och utgifter åren 1893—1902, gjorde departementschefen

en beräkning af blifvande utgifter från fonden. I denna beräkning

upptogos lön och hyresersättning till biskopen i Luleå stift, sammanlagdt

14,000 kronor årligen, samt, efter sammanslagning af Kalmar

och Växjö stift, såsom tillägg till biskopslönen i nuvarande Växjö stift ett

årligt belopp af 2,000 kronor, hvarvid dock erinrades, att samtidigt ett nu

till hyresersättning åt biskopen i Kalmar stift utgående belopp af 1,500

kronor komme att försvinna. Vidare beräknades såsom utgifter ett af

Kungl. Maj:t såsom bidrag till kostnaderna för iståndsättande af biskopshuset

i Västerås ur fonden beviljadt, dels anslag utan återbetalningsskyledighet

af 10,000 kronor, dels ock räntefritt lån å 15,000 kronor att af Västerås

domkyrkas medel amorteras med en femtedel årligen. Då dy fika anslag

ur fonden flera gånger förekommit och det vore all anledning att antaga,

att äfven för framtiden kraf på bidrag af denna art komme att framställas,

ansåg departementschefen försiktigheten bjuda att för det dåvarande

begränsa förslaget om fondens anlitande för biskopspensioneiång till beviljande

af endast en pension om 6,000 kronor.

Statsutskottet vid 1904 års Riksdag fann sig böra förorda Kungl.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 160.

21

Maj:ts förslag, men sex ledamöter reserverade sig mot beslutet. Utskottets

hemställan bifölls därpå utan votering af Första Kammaren. Andra Kammaren

däremot afslog med 140 röster mot 75 Kungl. Maj ts framställning,

mot hvilken bland annat framhölls, att, om propositionen bifölls, biskopslöneregleringsfondens

medel icke skulle kunna användas för indragning af

biskoparnas prebenden.

På grund af kamrarnas olika beslut förföll således frågan.

Efter att hafva redogjort för biskopslöneregleringsfondens inkomster

och utgifter under de senare åren och nuvarande ställning anför Kyrkomötet

vidare:

För stiftsindelningens fullständiga genomförande utöfver de numera

årligen återkommande utgifterna 36,860 kronor 29 öre kräfves allenast

500 kronor. Visserligen torde fondens tillgångar komma att anlitas äfven

för andra ändamål, särskildt restaureringen af biskopshus, men då de årliga

inkomsterna under de två sista åren öfverstigit 60,000 kronor, synes

fonden hafva tillräckliga medel att bära utom dessa utgifter jämväl utgiften

af de emeritilöner för ålderstigna biskopar, som i motionen ifrågasättas,

utan att tiden för fondens användning till biskopsprebendenas indragning

af denna anledning behöfver blifva för långt aflägsen.

I underdånig skrifvelse dm 10 oktober 1903 anförde Kyrkomötet, med

anledning af den vid samma års kyrkomöte uti förevarande ämne väckta

motion, bland annat, följande.

''Från ekonomisk synpunkt lär förslagets genomförande således icke

möta några oöfverstigliga hinder; och de stora fördelar, som därur komme

att härflyta för såväl församlings- och skolväsen som stiftens prästerskap,

äro alltför påtagliga, för att Kyrkomötet skulle behöfva ingå på ett vidlyftigare

framhållande däraf. Endast det anser sig Kyrkomötet böra ytterligare

betona, att förslaget hufvudsakligen afser att tillgodose församlingarnas

berättigade anspråk att till statschef hafva en person med oförsvagad

arbetsförmåga; hvarjämte torde icke böra alldeles lämnas å sido

den obillighet, som ligger däri, att under nuvarande förhållanden det kan

inträffa, att konsistoriernas öfriga ledamöter få utan nämnvärd ersättning,

måhända under en följd af år, bära den ökade arbetsbörda, som för dem

blir en följd af stiftschefcns oförmåga att själf uppehålla sitt ämbete.’

Då samma skäl och synpunkter fortfarande kunde göras gällande och

de invändningar, som framställts med anledning af ett befaradt dröjsmål

med indragandet af biskopsprebendena, blifvit i det närmaste vederlagda

såväl genom hvad af motionärerna anförts som genom den verkställda utredningen

om fondens ställning, anhöll Kyrkomötet i underdånighet, det

täcktes Kungl. Maj:t vidtaga åtgärder för beredande ur biskopslöneregle
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

Départementschefen.

ringsfonden, i den mån dess tillgångar det medgifva, af pensioner åt biskoparna

till det belopp och under de villkor, som af kammarkollegium och

statskontoret föreslagits.

De framställningar såväl från Riksdagen och Kyrkomötet som ock från

vederbörande församlingar, för hvilka jag förut redogjort, synas mig ställa

utom tvifvel, att det är en lämplig och tidsenlig reform att de biskoparna

anslagna prebendepastoraten indragas i den man medel därtill kunna beredas.

Enligt privilegierna för biskopar och prästerskapet af den 16 oktober

1723 § 4 må alla biskopar »oförändradt njuta och behålla efter gammal

häfd sina biskopsstift, prebendesocknar och hemman». Ändring i eller upphäfvande

af dessa privilegier kan, som bekant, jämlikt § 114 regeringsformen,

ej ske utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande

beslut och med bifall af allmänt kyrkomöte.

Det finnes en mening, som äfven kommit offentligt till uttryck, att

såväl Riksdagen genom de förut omförmälda besluten af åren 1857, 1860,

1866 och 1893 som Kyrkomötet genom dess beslut afåren 1868 och 1893

redan gifvit sitt bifall till samtliga biskopsprebendens indragning och att

således någon framställning i ämnet vare sig till Riksdagen eller till Kyrkomötet

icke erfordrades. Så torde emellertid icke vara förhållandet.

I de af Rikets ständer år 1860 fastställda grunder för reglering af

biskoparnas löner ingick bland annat den bestämmelse, att för hvarje

biskopsstol ett prebendepastorat skulle vara såsom sådant bibehållet. Men

det är nu just fråga om borttagande af detta sista prebende. Den framställning

i ämnet 1866 års Riksmöte »gjorde innefattade icke något beslut

om prebendepastoratens indragning utan afsåg närmast eu utredning i

ämnet, därvid uttryckligen angafs, att frågans slutliga behandling påkallade

pröfning af Riksdagen. Senare, år 1893, har Riksdagen visserligen

upprepat sin år 1866 uttalade önskan om de ännu återstående prebendepastoratens

indragning, så snart sådant kunde ske, men icke fattat något

definitivt beslut rörande de återstående biskopsprebendenas indragning och

på hvithet sätt detta skulle ske, men väl i speciella fall, då det gällt indragning

af lektorsprebenden, gifvit sitt bifall till framställning om sådan

indragning. Hvad åter beträffar Kyi’komötets ställning till frågan har visserligen

1*68 års Kyrkomöte, hvars mening i det ämne. som afsågs i Rikets

ständers skrifvelse den 12 juni 1866, af Kungl. Maj t inhämtades, tillstyrkt

bifall till »Rikets ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten

måtte indragas», men då Rikets ständers berörda skrifvelse icke innefattade

annan anhållan än begäran om en utredning af Kungl. Maj:t i ämnet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

2:5

därvid tillika angafs, att frågans slutliga behandling påkallade Riksdagens

pröfning, torde få anses nödigt, att Äfven Kyrkomötets bifall inhämtas för

definitivt beslut om indragning af de sista biskopsprebendena, helst som

Kyrkomötet icke haft tillfälle att pröfva, i hvilken ordning och särskildt

mot hvilken ersättning till vederbörande sådan indragning skall ske.

Enligt, kammarkollegiets och statskontorets förut omförmälda utredning

utgör det belopp, hvarmed biskoparna i händelse af samtidig indragning

af biskopsprebendena borde erhålla ersättning för mistad afkomst

af dessa prebenden, omkring 32,660 kronor, hvilket belopp motsvarar

summan af de vid lönereglering beräknade behållna inkomsterna från prebendepastoraten,

med undantag af det biskopen i Kalmar stift anslagna

Ljungby pastorat, hvilket utan vidare kommer att indragas vid nämnda

stifts sammanslagning med Växjö stift. Ehuruväl flera af biskoparna torde

komma att lida betydande minskning i sina löneinkomster genom indragning

af prebendena mot erhållande af sålunda beräknad ersättning, torde

väl annan ersättningsgrund icke kunna ifrågakomma, enär samtliga biskoparna,

såsom utnämnda efter den 28 april 1882, enligt nådiga kungörelsen

af samma dag äro förpliktade att frånträda sina prebenden mot berörda

ersättning.

I likhet med hvad som i de fastställda grunderna för reglering af

biskoparnas löner stadgats i afseende å indragning af de prebenden, utöfver

ett vid hvarje biskopsstol, som varit biskoparna anslagna, torde ersättningen

äfven för dessa sista biskopsprebenden böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden,

i den mån densamma därtill lämnar tillgång. För

en sådan utsträckt användning af fondens medel torde jämväl erfordras

Riksdagens och Kyrkomötets medgifvande.

Biskopslöneregleringsfondens inkomster och utgifter under åren 1898—

1907 framgå af bifogade tablå (Bil. 1).

Af denna tablå inhämtas bland annat att fonden under dessa tio år

vuxit från 481,410 kronor 50 öre till 724,934 kronor 16 öre eller alltså

med i medeltal 24,352 kronor 36 öre om året och år 1907 med 26,512

kronor 93 öre.

För framtiden hafva kammarkollegium och statskontoret beräknat det

årliga öfverskottet efter S1/, °!„ ränta å kapitalet till omkring 17,500 kronor

och efter 4% ränta a kapitalet till 21,000 kronor, allt under förutsättning

att ingen väsentlig ändring vidtages i fondens nuvarande utgiftsstat. Därest

man ville uppskjuta biskopsprebendenas indragning till den tidpunkt, då

fonden så, tillvuxit, att densamma utan anlitande af kapitalet lämnade

tillgång till de ersättningsbelopp, denna indragning betingar, skulle man

enligt ämbetsverkens förut meddelade beräkning få vänta till år 1916.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

24

Nu är emellertid icke indragning af alla biskopsprebenden lika angelägen.

Och det synes mig icke vara lämpligt att, där förhållandena påkalla en

omedelbar indragning af något biskopsprebende, lata därmed tillsvidare

anstå till dess fonden lämnar tillgång till samtidig indragning af dem alla.

Tvärtom synes mig en successiv indragning af de återstående biskopsprebendena

böra ske och detta i den ordning behofvet däraf gör sig

särskildt gällande och fondens tillgångar det medgifva, hör detta ändamål

torde Eders Kungl. Maj:t alltså böra af Riksdagen och Kyrkomötet

utverka ett generellt medgifvande att med anlitande af fondens tillgångar

verkställa sådan indragning i den ordning Eders Kungl. Maj:t

finner skäligt bestämma och enligt de grunder, som af Riksdagen och

Kyrkomötet må godkännas.

Af biskopsprebendena synes mig därvid indragning af Härnösands

prebendepastorat, hvilken enligt kammarkollegiets och statskontorets beräkning

skulle betinga en årlig utgift från fonden af endast 2,794 kronor

42 öre, vara den för närvarande mest angelägna och därför höra snarast

möjligt företagas både med hänsyn till församlingarnas behof af egen

kyrkoherde, till hvars aflönande de jämväl anslagit erforderliga medel,

och stiftets behof af en vice preses i domkapitlet. Och är det därför min

afsikt att, så snart berörda generella medgifvande erhållits, för Eders Kungl.

Maj:t föredraga den underdåniga framställningen om indragning af Härnösands

prebendepastorat.

I afseende å de öfriga prebendena är att märka, att prebendeegenskapen

vid det biskopen i Kalmar stift anslagna Ljungby pastorat genom

den beslutade sammanslagningen af Kalmar stift med Växjö stift kommer

att af sig själf upphöra, att samtliga vederbörande af förut anförda skäl

motsatt sig indragning af det biskopen i Skara stift anslagna SkaningsÅsaka

prebendepastorat, hvars indragning i allt fall icke skulle kräfva någon

ersättning ur fonden, att det biskopen i Västerås anslagna Lundby

pastorat är till folkmängden så ringa (455 inv.), att behof af egen kyrkoherde

ej kan vara för pastoratet särdeles stort, samt att ifragasättas kan,

om indragning af det biskopen i Visby stift anslagna prebende! är med

hänsyn till stiftets ringa areal och folkmängd behöflig eller, lämplig. ^ Af

de återstående sju probera! ep fistoraten kunde nog vara ensidigt, att några

med hänsyn till sin storlek inom ej allt för aflägsen tid blefve indragna,

såsom t. ex. Tölö, Stora Kil och Lomma, men i jämförelse med

indragning af Härnösands prebende kan indragning af nyss berörda prebenden

väl sägas vara mindre angelägen och utan synnerlig olägenhet

kunna tillsvidare anstå. Genom att icke forcera indragningen skulle fonden

kunna tillväxa samt någon del af dess årliga öfverskott framdeles

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

125

kunna användas till ändamål, som synas mig af minst lika stor vikt att

tillgodose.

Jag syftar härvid på Kyrkomötets vid flera tillfällen ocli nu senast i

skrifvelse den 15 oktober 1908 gjorda framställning om beredande af

pensioner åt biskoparna.

Såsom Kyrkomötet i sistnämnda skrifvelse erinrat, förelädes denna fråga

af Kungl. Maj:t ar 1904 Riksdagen. Vid ärendets föredragning inför Kungl

Maj:t yttrade dåvarande departementschefen bland annat, att han ansåge tiden

vara inne att för Riksdagen framlägga det af Kyrkomötet upprepade gånger

framställda önskemålet om beredande af möjlighet till pensionering af

ålderstigna biskopar. Såsom af Kyrkomötet framhållits afsåge detta för
hufvudsakligen

att tillgodose församlingarnas berättigade kraf att till

stiftschefer hafva endast fullt arbetsföra personer. Dylik pension borde

icke för någon ifrågakomma förr än han uppnått sjuttio års ålder och

medlen för pensioneringen borde hämtas ur biskopslöneregleringsfonden.

Med hänsyn till fondens tillgångar äfvensom att kraf äfven för framtiden,

såsom förut skett, sannolikt komme att ställas på bidrag från fonden till

bestridande af kostnader för iståndsättande af biskopshus och dvlikt, ansåodepartementschefen

försiktigheten bjuda att för det dåvarande begränsa

förslaget om fondens anlitande för biskopspensionering till beviljandet af

endast en pension om 6,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed föreslog

o?+gL Majrt Riksdagen medgifva, att ur biskopslöneregleringsfonden

matte efter Kungl. Majits bepröfvande utgå en pension åt ärkebiskop eller

biskop a 6,000 kronor årligen under villkor, att pension icke måtte tilldelas

annan än den, som uppnått sjuttio års ålder, samt att ärkebiskop

eller biskop, o som därefter utnämndes, vore skyldig att vid fyllda sjuttio

are ålder åtgå från ämbetet, så framt pension åt honom bereddes och Kungl.

Maj;t ej pa grund af särskilda omständigheter funne det vara för kyrkans

tjänst gagneligt, att han tillsvidare kvarstode i ämbetet.

Denna framställning blef af Första Kammaren bifallen men af Andra

Kammaren afslagen, hvarför frågan förföll. De hufvudsakliga skälen för

Andra Kammarens beslut synas hafva varit, att man ansett dels att bis,

6 kunna med besparingar å sina lönemedel själfva trygga sin

ålderdom och således kunna afgå utan pension, då de icke längre förmådde

att pa ett tillfredsställande sätt uppehålla ämbetet, dels ock att biskopslöneregleringsfondens

medel framför allt borde användas till indragning af

de sista biskopsprebendena, hvarom man förmenade att Rikets ständer redan

fattat beslut.

„ Hvad beträffar den senare af dessa invändningar har jag i det föregående

visat, att Riksdagen och Kyrkomötet i själfva verket ännu icke

Bih. till Rilcsd. Prot. 190.9. 4 Sami. 1 Afd. 108 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:0 166.

fattat definitivt beslut om de återstående biskopsprebendenas indragning

och biskopslöneregleringsfondens användning för detta ändamål. Hvad

åter angår den förra invändningen torde visserligen några af biskoparna

i följd af ökade inkomster af prebende åtnjuta större löneförmåner än

den minimilön, som af Rikets ständer bestämdes för snart 50 år

då lefnadsomkostnaderna väl voro afsevärdt lägre än nu. För flera biskopar

torde emellertid löneförmånerna icke i någon väsentlig mån öfverskrida

detta minimum och för någon till och med icke fullt uppnå detsamma

på grund däraf, att den till visst belopp beräknade i lönen ingående

kronotiondespannmålen sedan löneregleringen sjunkit i värde. Dessa

förhållanden synas mig icke gifva fog för uppfattningen, att biskoparna

borde vid högre ålder afgå från ämbetet utan pension. Sådan fordran

har heller icke uppställts för beklädande af annan statens eller kyrkans

tjänst. Då å ena sidan det är af vikt att stiften blifva tillförsäkrade

en kraftigare ledning än den, som ålderdomssvaga stiftschefer kunna lämna,

men å andra sidan sådana stiftschefer icke gärna kunna skyldigkännas

att afgå från ämbetet utan viss pension, synes det mig nödvändigt att åtminstone

något pensionsrum blir biskoparna beredt, Derför talar äfven

den omständighet att principen om pensionering af. församlingspräster numera,

enligt hvad framgår af förhandlingarna vid 1908 års Riksdag,

blifvit af Riksdagen godtagen. Den nådiga propositionen angående lönereglering

för prästerskapet, som förelädes 1908 ars Riksdag, innefattade

nämligen bland annat förslag till lag om emeritilöner för präster. Mot

grunderna för detta förslag, som innebar att ur den blifvande kyrkofonden

skulle intill visst årligt belopp utgå vissa emeritilöner åt ordinarie

och extra ordinarie präster i territoriell församling, dock ej till kyrkoherdar

i prebendepastorat, gjordes i Riksdagen icke någon erinran. Samma förslag

har nu åter förelagts Riksdagen.

Af samma orsaker, som åberopades då frågan förra gången förevar,

och jämväl med hänsyn till fondens anlitande för prebendeindragningen

anser jag att fondens användning för biskopspensionering tills vidare bör

begränsas till beviljande af endast en pension å. 6,000 kronor och vill

därför förorda, att hos Riksdagen göres framställning i ämnet af samma

innehåll som den till 1904 års Riksdag aflåtna.

Ehuruväl 1904 års nådiga proposition i ämnet icke föranledde någon

Riksdagens åtgärd, har Kungl. Maj:t i de från och med år 1904 utfärdade

fullmakter för biskopar infört det villkor, att vederbörande biskop skall

vara underkastad de bestämmelser, som kunna varda meddelade i afseende

å pensionering af biskop.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlutande N:o 160.

mm

Af Sveriges 13 biskopar äro 8 utnämnda före år 1904 och således

icke underkastade skyldighet att afgå från ämbetet, därest pension kan

beredas. De öfriga 5 biskoparna äro utnämnda år 1904 eller senare och

i fullmakten sålunda förpliktade att underkasta sig de bestämmelser, som

kunna varda meddelade i afseende å pensionering af biskop. Af dessa

5 biskopar är för närvarande en 55 år, en 49 år, eu 47 år och två 46 år

gamla. Det skulle alltså dröja minst 15 år innan någon biskop skulle

vara skyldig att afgå med pension. Dock vill jag gärna hoppas att äfven

dessförinnan någon af de biskopar, som nu icke äro skyldiga afgå från

ämbetet med pension, skall vid inträdande ålderdomssvaghet befinnas villig

och med hänsyn till sin ekonomi vara i stånd att afgå från ämbetet, om

pension kan beredas honom, ehuruväl han därigenom skulle få vidkännas

betydande minskning i sina inkomster.

Utan tvifvel torde fonden, äfven om nu den mest angelägna indragningen

af biskopsprebenden utan dröjsmål vidtages, med tiden vinna den

tillväxt, att den utan kapitalets förminskande förmår bereda medel icke

blott till indragning af återstående biskopsprebenden utan äfven till ett

sådant pensionsrum. Ehuru pensioneringsfrågan således för det närvarande

saknar aktuell betydelse, är dock af vikt att den nu löses i sammanhang

med frågan om biskopsprebendenas indragning. Det är nämligen

att antaga, att Kyrkomötet, som upprepade gånger gjort framställning

om beredande af pension åt biskop, skall beredvilligt lämna sitt medgifvande

till de återstående biskopsprebendenas indragning i den ordning

nu ifrågasatts, om pensioneringsfrågan icke åter skjutes helt och hållet åt

sidan.

Hittills har förhållandet varit att, när fråga förekommit om beredande

af biskopspension, man ansett, att biskopslöneregleringsfondens medel behöfdes

bättre för indragning af biskopsprebendena, och, när åter fråga

varit om fondens användning för sådan indragning, man svarat, att det

vore angelägnare att först få pensionsfrågan löst.

Äfven detta synes mig gifva vid handen, att dessa frågor böra lösas

i ett sammanhang.»

Den i statsrådsprotokollet omförmälda tablå öfver biskopslöneregleringsfondens

inkomster och utgifter är af följande lydelse:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 166,

Tablå, utvisande biskopslöneregleringsfondens

Inkomster.

1898

1899

1900

Intressemedel..................................................................

18,618

09

19,649

20

21,095

79

Arrendemedel m. m......................................................

19,565

63

19,968

28

20,112

22

Indelningsersättning.........................................................

11,675

11

11,9S1

87

12,265

20

Skogsförsälj ningsmedel.....................................................

—

—

—

—

—

—

Anordnad grundskatt ......^..............................................

138

—

69

—

69

—

Summa

50,026

83

51,668

35

53,542

21

Årlig medelinkomst.........................................................

56,501

25

Utgifter.

Lönefyllnad ..................................................................

16,112

—

16,112

—

16,112

—

Lön och hyresersättning till biskopen i Luleå ....................

—

—

—

—

—

—

Ersättning för prebenden ................................................

5,248

49

5,248

49

5,248

49

Hyresersättning ............................................................

1,500

—

1,500

—

1,500

—

Diverse .........................................................................

375

20

390

—

392

40

Summa

23,235

69

23,250

49

23,252

89

Årlig medelutgift....................................................... ...

32,151

88

Tillväxt ........................................................................

26,791

14

28,417

86

30,289

32

Behållning vid slutet af.....................................................

508,201

64

536,619

50

566,908

82

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 16G.

29

Bil. 1.

inkomster och utgifter åren 1898—1907.

1901

—

1902

1903

1904

1905

1906

1907

22,960

38

22,108

53

22,893

86

23,096

08

24,230

23

25,823

10

26,831

62

20,154

89

19,624

49

( 835

( 19,029

07

835

19,250

36

835

19,733

69/

23,884

—

24,141

58

12,290

67

12,438

60

12,219

98

12,419

87

12,475

59

12,851

65

13,133

88

—

—

1,452

48

3,910

52

—

—

—

—

—

—

—

—

69

_

69

—

69

—

69

—

69

—

—

—

—

—

55,474

94

55,693

10

58,957

43

55,670

31

57,343

51

62,558

75

64,107

08

16,112

16,112

16,112

16,112

16,112

16,112

16,112

1

—

—

—

—

—

—

12,833

33

14,000

—

14,000

—

14,000

—

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

5,248

49

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,500

—

1,149

72

17,046

49

3,242

84

11,469

26

719

26

2,561

79

733

66

24,010

21

39,906

98

26,103

33

47,163

08

37,579

75

39,422

28

37,594

15

31,464

73

15,786

12

32,854

10

8,507

23

19,763

76

23,136

47

26,512

93

598,373

55

614,159

67

647,013

77

655,521

—

675,284

76

698,421

23

724,934

16

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sarnl. 1 Afd. 108 Höft.

5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 166.

Utekottets

yttrande.

På grund af hvad till stöd för framställningen i statsrådsprotokollet

förekommer, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 maj 1909.

-På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservationer:

af herrar A. Wiklund, K. Starbäck, J. Ström, C. G. Thor och

A. C. J. Christiernson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Olsson, D. Persson, F. W.

Thorsson, F. Berg och A. Ekman icke deltagit i förestående ärendes behandling

inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströma Boktryckeri A. B., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:157 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående indragning af de biskoparna anslagna prebendepastoraten m. in. s. 3 i texten