Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om beredande vid afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1 i Västerbottens län af skogsanslag åt nämnda hemman.

1909-05-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:182, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om beredande vid afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1 i Västerbottens län af skogsanslag åt nämnda hemman.

Dokumentets text

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

N:o 182.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i fråga om

beredande vid afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1

i Västerbottens län af skogsanslag åt nämnda hemman.

(L A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

remitterad proposition (n:o 221) af den 23 april 1909 har

Kungl. Magt under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att vid blifvande afvittring af hemmanet Dajkanvik n:r 1 i Vilhelmina

socken af Västerbottens län mark till det hemmanet författningsenligt

tillkommande skogsanslag må uttagas från området för den genom

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i nämnda län i statsrådsprotokollet

omförmälda utslag den 5 februari 1887 afsätta kronoparken Dajkanvik

n:r 2.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Med anledning af framställning från Riksdagen stadgades genom

nådigt bref den 13 december 1867, bland annat, att en gränslinje mellan

den egentliga fjällbygden och den till odling tjänliga delen af Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker skulle provisionel^ bestämmas

samt att anläggning af nybyggen ofvanför denna gränslinje tillsvidare

och intill dess allmän afvittring skett i de socknar, genom hvilka gränslinjen

komme att sträcka sig, icke finge af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i nämnda båda län beviljas. För afvittringen i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker utfärdade Kungl. Maj:t därefter

den 30 maj 1873 särskild stadga, som med ändringar i vissa delar

är i hufvudsak fortfarande gällande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

27

Enligt ifrågavarande stadga skola genom allmän afvittring från

kronans marker nödiga områden tilldelas såväl de i lappmarken förut

varande, icke behörigen alvittrade hemman och nybyggen, som ock de

nybyggen, som kunna vid afvittringen i laga ordning tillkomma. Dessutom

skall behörig skattläggning ske enligt gällande skattläggningsmetod

samt eu (definitiv) gräns bestämmas emellan de delar af lappmarken,

som äro tjänliga lör odling, och den mark, där nybyggesanläggningar

icke vidare må tillåtas. Denna gräns fastställes af Kungl. Maj:t. Afvittringen

skall i regel företagas sockenvis, men må för större eller

mindre del af en sockens område särskild! pröfvas, där sådant lämpligen

och utan förnärmande af någons rätt kan äga rum. Hemman och nybyggen

skola, sävidt tillgång finnes, erhålla skog ej blott till husbehof

utan ock till afsalu. Dylikt skogsanslag må, med hänsyn till skogens

och betets bättre eller sämre beskaffenhet samt markens olika växtlighet,

bestämmas efter beräkning af 5,000 kvadratref (= 440,7 6 hektar) eller

därutöfver till högst 20,000 kvadratref (= 1,763,04 hektar) skogsmark

för helt mantal och i förhållande därefter för större eller mindre

hemmantal. Däri inberäknas ej sådan mark, som bör hänföras till

impediment. När de för afvittringen nödiga förberedelser föregått, skall,

oberoende däraf, huruvida fråga om kronoparks afsättande förut blifvit

väckt eller icke, afvittringsstyresmannen i närvaro af skogstjänsteman

och med biträde af tillkallad landtmätare företaga undersökning till

utrönande däraf, om inom socknen finnes tillgång på mark för bildande

af en eller flera kronoparker, samt, om så är, provisionel^ både utse

läget och på kartan utmärka gränserna för desamma. Efter det afvittringslandtmätare

hvar för sitt distrikt erhållit del af denna undersöknings

resultat, upprättar landtmätaren definitivt förslag till ej mindre den

mark, som må till kronopark afsättas, än äfven skattläggning och

områdestilldelning. Sedan detta förslag föredragits för delägarna, landtmätaren

och gode männen yttrat sig öfver delägarnas anmärkningar

mot detsamma, därest sådana förekommit, samt förslaget granskats af

afvittringsstyresmannen, meddelar Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afvittringsutslag, som får öfverklagas hos Kungl. Maj:t. Då utslaget

vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit af Kungl. Maj:t

slutligen prötvadt, verkställes områdesutstakning och rörläggning. Afvittringsutslaget

afgör äfven frågan om hvilka områden, som skola afsättas

till kronojjarker.

Jämlikt nådigt beslut den 20 juni 1890 fastställdes definitiv s. k.

odlingsgräns inom Dorotea, Vilhelmina, Stensele och Sorsele socknar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

Med tillämpning af sålunda tid efter annan gifna bestämmelser

bär afvittringen i Västerbottens län fortgått så, att, sedan afvittringen

i kustlandet för länge sedan af slutats, allmän afvittring numera öfvergått

hela den del af lappmarken, som är belägen nedom odlingsgränsen,

medan däremot ofvan denna gräns afvittringarna ännu pågå i samtliga

socknar. Genom nådigt bref den 18 november 1892 medgaf nämligen

Kungl. Maj:t, att de hemman och lägenheter ofvan odlingsgränsen inom

Västerbottens och Norrbottens län, hvilka beviljats till anläggning före

utfärdandet af förberörda nådiga bref den 13 december 1867 angående

bestämmande af en provisionel! odlingsgräns, skulle undergå afvittring,

därvid 1873 års afvittringsstadga skulle i allmänhet lända till efterrättelse.

Då odlingsgränsens sträckning skulle bestämmas i sammanhang

med afvittringen, har det emellertid händt, att man vid afvittringen af

områdena nedom denna gräns uppmätt äfven en del områden, som vid

det slutliga bestämmandet af nämnda gräns kommit att ligga ofvan

densamma. Särskildt har detta visat sig hafva varit fallet inom Vilhelmina

socken. Afvittringen i denna socken nedom odlingsgränsen afslutades

genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes laga kraft vunna

utslag den 5 februari 1887.

Uti underdånig skrifvelse af den 5 maj 1905 har nu Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län meddelat, att, jämlikt

anmälan från afvittringsstyresmannen i länet, under pågående afvittring

inom nyssnämnda socken ofvan odlingsgränsen utrönts, att den ofvanför

samma gräns belägna kronoöfverloppsmarken n:r 17 blifvit vid den afslutade

afvittringen nedanför nämnda gräns fastställd såsom kronopark,

utan att det inom kronoparkens område belägna hemmanet n:r 1 Dajkanvik

om 3/ie mantal provisionel! skatt vid sistberörda afvittring blifvit

till sitt område behörigen bestämdt; och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vid nämnda förhållande och då det område, som på grund

af belägenheten måste tilldelas ifrågavarande hemman, komme att falla

inom den sålunda fastställda kronoparken, i underdånighet anhållit, det

Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva, huru vid afvittringen med omförinälda

hemman skulle förfaras.

Med nyssnämnda skrifvelse öfverlämnades dels kopia af »karta

öfver inrösningsj orden till Dajkanviks by i Vilhelmina socken och Västerbottens

läns lappmark, upprättad till grund för afvittring år 1878 af

Herman Rosin», dels ock utdrag af eu utaf P. Wikström år 1884 öfver

föreslagna kronoöfverloppsmarken n:r 17 å kartan A. A. 18 inom nämnda

socken upprättad beskrifning, upptagande under rubrik enskildes inom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

29

sagda kronoöfverloppsmark belägna ägor ett område, tillhörande ifrågavarande

hemman samt bestående af åker, äng och odlingsmark till eu

sammanlagd areal af 157 kvadratref 93 kvadratstänger.

Af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes föronämnda den 5

februari 1887 meddelade utslag inhämtas, att, sedan genom detta utslag

områden blifvit utlagda åt åtskilliga i utslaget uppräknade byar, hemman

och lägenheter, bland hvilka Dajkanvik icke förekommer, inom

socknen ytterligare uppkommit åtta i utslaget närmare angifna öfverloppsmarker,

hvilka Eders Kungl. Majtts befallningshafvande i enlighet

med afvittringsstyresmannens tillstyrkan förklarat skola afsättas till

kronoparker. Bland dessa öfver!oppsmarker är äfven den ifrågavarande

med n:r 17 betecknade belägen mellan oafvittrad mark, kronohemmanen

Vikennäs och Bäckstrand samt Stensele sockengräns med en areal åt:

skogsmark:

999 kv.-ref 92 kv.-stänger eller

178 tunnl. 17,8 kappland

impediment: 89,753 » 46 » y> 16,027 » 13,0 »_

eller tillhopa 90,753 kv.-ref 38 kv.-stänger eller 16,205 tunnl. 30,8 kappland

Några ytterligare på autentiska handlingar grundade upplysningar,

huru vid afvittringen tillgått, kunna ej lämnas, enär samtliga afvittringen

angående handlingar gått förlorade vid den brand, som år 1888

öfvergick Umeå.

Öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande

framställning har till en början yttrande infordrats från kammarkollegium,

som uti ett den 6 juli 1905 afgifvet underdånigt utlåtande

meddelat, att i 1825 års jordebok för Västerbottens läns lappmarker

funnes bland oskattlagda nybyggen och lägenheter i Vilhelmina socken

upptaget ett nybygge, Dajkanvik, hvilket åbon Per Sjulsson efter Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 15 september 1817

fått tillstånd att upptaga på 10 års försök; att, enligt hvad 1851 års

jordransakningsprotokoll för de till Åsele lappmark lydande socknar

utvisade, nybygget, som genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den" 6 april 1848 skattlagts till 7,« mantal, vid jordransakningen

varit i försvarlig häfd; att genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 29 juli 18 7 0 s/32 mantal af nybygget blifvit till skatte omför

dt med full skattemannarätt till skogen, sedan nybyggets område blifvit

genom afvittring fastställdt; att nybygget i nu gällande jordebok för länet,

upptagits med benämning Dajkanvik n:r 1 om 3/ig mantal, hvaraf

mantal krono under enskild disposition och 3/32 mantal skatte; att, sedan

ytterligare 3/u mantal blifvit genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

utslag den 26 september 1900 till skatte omfördt, nybygget

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

numera bestode af si64 mantal åt krono- och %t mantal af skattenatur;

att, såvidt lins kammarkollegium förvarade afvittringshandlingar

utvisade, någon afvittring af hemmanet Dajkanvik ej ägt rum; att, sedan

genom Eders Kuugl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda den o

februari 1881 meddelade utslag Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande

förklara!, att öfverloppsmarken n:r 17 skulle till kronopark afsättas,

kammarkollegium därelter, på framställning af domänstyrelsen, den 13

oktober 1891 förordnat, att ifrågavarande kronopark skulle benämnas

.Dajkanvik n:r 2, under hvilken benämning kronoparken äfven i nya

jordeboken upptagits; samt att Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

vid aflåtande den 7 november 1887 af underdånig skrifvelse i fråga

om afvittring af de ofvan odlingsgränsen belägna områden, Indika dittills

blifvit åt enskilda upplåtna, bland sådana lägenheter upptagit äfven

3/i« mantal Dajkanvik med tre åbor. Tillika har kammarkollegium, under

erinran om Kungl. Maj:ts i det föregående omnämnda skrifvelse till

landtmäteristyrelsen den 18 november 1892 i fråga om afvittring af

hemman och lägenheter ofvan odlingsgränsen, i underdånighet hemställt,

att Kung!. Maj:t täcktes förklara den omständigheten, att Eders

Kungl. Majrts befallningshafvande förordnat, att omförmälda kronoöfverloppsmarken

n:r 17, hvaraf delar syntes erfordras för tilldelande åt

ifrågavarande nybygge af erforderligt område, skulle till kronopark

afsättas, icke utgöra hinder för nybyggets afvittring, därest annat hinder

därför icke mötte.

Uti in fordra dt underdånigt utlåtande af den 26 september 1905

har härefter domänstyrelsen anfört, att den till kronopark afsätta kronoöfverloppsmarken

n:r 17, på sätt af afvittringskartan framginge, utgjordes

af två delar, belägna den ena norr om och den andra söder om Vojmsjön;

att hemmanet Dajkanvik vore beläget på en i Vojmsjön utskjutande

udde af den norr om sjön belägna delen af kronoparken; att år 1900

en af åborna i hemmanet Dajkanvik företagit eu utflyttning till den

söder om Vojmsjön belägna delen af kronoparken, där han på ett afstånd

af 1,5 kilometer från sjön uppfört en gård, hvilken utflyttning

vore att anse såsom en olaga inkräktning å kronoparken; att hemmanet

Dajkanvik hade insynade ströängar spridda öfver det norr om Vojmsjön

belägna området af kronoparken; att hemmanet Dajkanvik saknade

husbehofsskog på nära håll och därföre vore i behof af att erhålla

sådan från kronoparken; samt att, därest skogsskifte för nödigt husbehof

skulle från kronoparken tilldelas hemmanet Dajkanvik, härtill

skulle^ behöfva disponeras större delen af kronoparkens område norr

om V oj insjön., På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 182. 31

hemställt, att vid afvittringen utaf det kronoparken tillhörande område

norr om Vojmsjön nödig lmsbehofsskog finge tilldelas hemmanet Dajkanvik;

att den olaga utflyttning från hemmanet Dajkanvik, som skett till

den söder om Vojmsjön belägna delen af kronoparken, icke måtte vid

afvittringen skattläggas och tilldelas mark af sagda del af kronoparken,

utan denna del i sin helhet bibehållas åt kronan; samt att kronoparken

i ersättning för mistadt område norr om Vojmsjön måtte vid afvittringen

tilldelas motsvarande mark af det oafvitt.rade område, som vore beläget

väster om kronoparken och söder om Vojmsjön i direkt förening med

kronoparkens därvarande område.

lill följd af i ärendet erhållen nådig remiss har vidare landtmäteristyrelsen

i underdånigt utlåtande den 26 oktober 1906 anfört

följande.

Då hemmanet Dajkanvik n:r 1 varit befintligt före afvittringen,

både detsamma jämlikt 1 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873 om

afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker genom

allmän afvittring bort tilldelas nödigt område af kronans marker. Att

så icke skett syntes styrelsen hafva berott på förbiseende eller

glömska, och det fel, som härigenom förekommit, syntes böra rättas,

äfven om rubbning af gränserna för kronoparken n:r 17 därvid måste

ske. Felet läte sig jämförelsevis lätt afhjälpas, emedan nyssnämnda

kronopark gränsade emot oafvittrade trakter inom Vilhelmina socken,

hvilka vore föremål för afvittring. Huruvida utflyttaren från Dajkanvik

n:r 1 till trakten å kronoparken n:r 17 söder om Vojmsjön vore ägare

af andel i hemmanets mantal och därför eller möjligen på annan

grund lagligen berättigad till skogsanslag, funne styrelsen ej kunna för

det dåvarande med full visshet bedömas, utan syntes detta spörsmål

lämpligen böra upptagas till pröfning i vanlig ordning vid afvittring af

Dajkanvik n:r 1, därest sådan i nåder blefve föreskrifven. Det syntes

styrelsen nödigt, att kronoparken n:r 17 bereddes ersättning, motsvarande

det område, som af densamma komme att tilldelas Dajkanvik n:r 1, men

då det kunde komma att befinnas lämpligt att tilldela Dajkanvik tillbörligt

område ej allenast af kronoparken n:r 17, utan möjligen äfven

af oafvittrad mark, och då det vore outredt, huruvida den lägenhet, som

utflyttats till trakten söder om Vojmsjön, lagligen vore berättigad till

skogsanslag eller icke, syntes bestämda föreskrifter rörande sträckningen

af de nya gränserna omkring Dajkanvik n:r 1 och kronoparken n:r 17

icke böra af Kungl. Majrt gifvas, utan bestämmandet af nämnda

gränser böra få ske i för afvittring vanlig ordning. Den för afvittring

nedanför odlingsgränsen i skalan 1 : 16,000 upprättade kartan ansåge

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

styrelsen duglig att läggas till grund för ifrågavarande afvittring, men

däremot borde föreskrift lämnas därom, att den del af kronoparken

n:r 17, som kunde komma i fråga att tilldelas Dajkanvik n:r 1, skulle

undergå sådan ägobesiktning, hvarom i 16 § af 1873 års afvittringsstadga

förmäldes. Af den vid afvittringen nedanför odlingsgränsen

upprättade beskrifningen öfver denna kronopark funne styrelsen näm;

ligen framgå, att densamma icke varit föremål för dylik besiktning, då

af kronoparkens hela areal enligt nyssnämnda beskrifning endast 178

tunnland 17,8 kappland skulle vara skogsmark, medan ej mindre än

16,027 tunnland 13 kappland skulle utgöra impediment. På grund af

det anförda finge landtmäteristyrelsen i underdånighet hemställa, att

Kungl. Maj:t i anledning af förenämnda anhållan i nåder täcktes

föreskrifva, att hemmanet Dajkanvik n:r 1 i sammanhang med afvittring

ofvan odlingsgränsen i Vilhelmina socken enligt stadgade grunder måtte

dels af kronoparken n:r 17 dels ock möjligen af oafvittrad mark tilldelas

vederbörligt område, inrymmande äfven den mark, som kunde

eventuellt pröfvas lagligen höra tillkomma den från Dajkanvik till trakten

söder om Vojmsjön utflyttade lägenhet eller heminansdel, hvarvid borde

tillses, att kronoparken n:r 17 för det område, hvilket af densamma

komme att tilldelas hemmanet Dajkanvik och hvilket område borde

undergå ägobesiktning enligt 16 § af nådiga stadgan den 30 maj 1873

om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, bereddes

ersättning af oafvittrad mark söder om Vojmsjön med lämpligen begränsad!

område.

Sedan härefter Dajkanviks byamän E. J. Persson, A. J. Lindblad,

J. Nilsson, I. A. Persson och P. O. Isaksson uti en den 25 oktober

1906 dagtecknad skrift under framhållande, att de genom förberörda

öfverloppsmarks afsättande till kronopark blifvit utan sitt eget förvållande

afhända dem tillkommande rätt till odlings-, ängs- och skogsmark, hos

Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit, att hemmanet ifråga måtte

vid den pågående afvittringen inom södra lappmarken blifva omafvittradt

och skattlagdt, har justitiekanslerns yttrande i nu förevarande ärende

infordrats; och har med anledning häraf justitiekanslersämbetet uti

underdånigt utlåtande den 11 december 1906 anfört följande.

I likhet med landtmäteristyrelsen ansåge ämbetet, att vid den

genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utslag den 5 februari

1887 afslutade afvittringen inom Vilhelmina socken skogsanslag bort

tilldelas hemmanet Dajkanvik. Nämnda hemmans åbor hade i enlighet

härmed bort vid afvittringen uppträda såsom delägare och behandlas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

83

såsom parter vid afvittringsförrättningen. Ehuru anledning icke saknades

för antagande, att så också möjligen skett, lämnade dock handlin

garna i ärendet icke material nog för att härom bilda sig en fullt

bestämd uppfattning. Det förtjänade emellertid att i detta sammanhang

framhållas, att från rent juridisk synpunkt det förhållande, att

delägare uti ett genom lagakraftägande utslag afslutadt afvittringsföretag

tillagts för stort eller för litet skogsanslag, i princip ställde sig föga

olika därmed, att omrädestilldelning till en eller annan delägare på

grund af förbiseende eller glömska vid afvittringen icke ägt rum.

Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uti den underdåniga

framställningen gjort, tala om, att den ofvanför odlingsgränsen

belägna kronoöfverloppsmarken n:r 17 blifvit vid den afslutade afvittringen

nedanför samma gräns fastställd såsom kronopark syntes ämbetet

vara missledande i betraktande däraf, att uti nådiga stadgan den

30 maj 1873, i enlighet med hvilken omförmälta afvittring ägt rum,

väl föreskrefves, att vid afvittringen en gräns skulle bestämmas emellan

de delar af lappmarken, som vore tjänliga för odling, och den mark,

där nybyggesanläggningar icke vidare finge tillåtas, men samtidigt förordnades,

att genom allmän afvittring nödiga områden från kronans

marker skulle tilldelas såväl de i lappmarken förut varande, icke behörigen

afvittrade hemman och nybyggen som ock de nybyggen, hvilka

kunde vid afvittringen i laga ordning tillkomma, utan att i stadgan

skillnad gjordes emellan afvittring ofvanför och nedanför odlingsgränsen,

en skillnad som först genom nådiga skrifvelsen till landtmäteristyrelsen

den 18 november 1892 — efter det odlingsgräns för Västerbottens län

under år 1890 blifvit fastställd — aktuellt framträdde. Det förefölle

ämbetet, som om E. J. Persson och hans medsökande uti sin underdåniga

ansökning mera riktigt betecknat arten af den åtgärd, som i

ärendet afsåges, då de begärde, »att Dajkanvik vid den nu pågående

afvittringen i södra lappmarken blir omafvittrad och skattlagd efter nu

gällande författning».

Då det icke visats, att bildandet och afsättandet af kronoparken

n:r 17 skett annorledes än i laga ordning och då genom det föreslagna

sättet att tillägga kronoparken vederlag för hvad därifrån kunde komma

att tilldelas hemmanet Dajkanvik, kronan mera bereddes en formell än

reell ersättning för hvad den måste afstå, syntes det justitiekanslersäm

betet vara erforderligt att, för den händelse Kungl. Maj:t i ärendets

befintliga skick skulle vilja medgifva, att hemmanet Dajkanvik i sammanhang

med afvittring ofvanför odlingsgränsen i Vilhelmina socken

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 120 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

finge tilldelas större eller mindre område af kronoparken n:r 17, Riksdagens

samtycke till det ifrågasatta förfogandet på grund af stadgandet

i § 77 regeringsformen inhämtades.

Till följd af nådig remiss har slutligen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

den 8 augusti 1907 afgifvit underdånigt utlåtande med

anledning af hvad under handläggningen af detta ärende anförts. Efter

meddelande att, ehuru ifrågavarande hemman i Dajkanvik, såsom landtmäteristyrelsen

påpekat, vore af beskaffenhet, att det enligt 1 § i 1873

års afvittringsstadga bort vid afvittringen tilldelas nödigt område af

kronans marker, detsamma dock, såvidt hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förvarade diarier och utslagskoncept utvisade och i öfrigt

kunnat utrönas, icke ännu varit föremål för någon afvittringsåtgärd, har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, då, med afseende jämväl å

hvad de i ärendet hörda myndigheterna anfört, det sålunda finge anses

utredt, att omförmälda hemman ej vid föregående afvittring blifvit vare

sig behörigen skattlagdt i förhållande till sina insynade inägor eller för

sin provisionel^ skatt erhållit något område, i underdånighet hemställt,

att berörda hemman måtte efter de grunder, som vore eller kunde blifva

för afvittringen ofvan odlingsgränsen i länet bestämda, ingå i nu pågående

afvittring, att, då hemmanets inägor läge inom kronoparken Dajkanvik

n:r 2 eller förutvarande kronoöfverloppsmarken n:r 17, hvarifrån hemmanets

blifvande område delvis måste tagas, detta område måtte i afvittringen

ingå och tilldelas hemmanet efter de grunder, som under

förrättningens gång kunde blifva närmare bestämda, samt att kronoparken

i vederlag för sålunda mistadt område måtte i sammanhang

härmed å oafvittrad mark tilldelas motsvarande areal.

I detta sammanhang torde ock böra anmärkas, hurusom uti en

den 12 september 1907 dagtecknad ansökning P. O. Persson, Jonas

Nilsson, I. A. Persson, E. W. Lindblad, E. J. Persson, F. A. Nilsson

och A. F. Lindblad i Dajkanvik, under uppgift att de vore samtliga

delägare i omförmälda hemman och under åberopande af byamännens

förenämnda underdåniga ansökning af den 25 oktober 1906, i underdånighet

anhållit att, på det att de måtte komma i åtnjutande af deras

rätt, Kungl. Maj:t täcktes återbryta Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förenämnda utslag af den 5 februari 1887, så vidt därigenom

föreskrifvits, att kronoparken Dajkanvik n:r 2 skulle afsättas å mark,

som rätteligen bort tilldelas hemmanet n:r 1 Dajkanvik. Enligt utslag

den 21 oktober 1908 har Kungl. Maj:t emellertid icke funnit skäl

bevilja den sökta resningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 182.

35

Af den i detta ärende lämnade utredningen framgår, att hemmanet DepartementsDajkanvik

n:r 1 är anlagdt så tidigt, att detsamma, oaktadt dess belägenhet yttrande

ofvan odlingsgränsen, enligt gällande bestämmelser är berättigadt att

genom afvittring få sig tilldeladt skogsanslag, efter ty därom är stadgadt.

Det synes ock uppenbart, att, då afvittringen inom Vilhelmina socken

nedom odlingsgränsen utsträckts till att omfatta jämväl den omkring

ifrågavarande hemman belägna skogsmarken, äfven själfva hemmanet

bort intagas uti berörda afvittring. Att så icke kommit att ske,

beror uppenbarligen på ett förbiseende. Huruvida någon skuld härtill

kan läggas äfven hemmanets åbor till last härutinnan, att de icke skulle

i behörig tid bevakat sin rätt, kan numera icke afgöras, då, enligt hvad

förut anförts, afvittringshandlingarna förkommit och således upplysning

ej längre står att vinna, huruvida åborna lämnats tillfälle att iakttaga

denna sin rätt vid förrättningen. Af hvad jag förut anfört framgår i

hvarje fall, att rättelse icke kunnat vinnas i domstolsväg genom återbrytande

af det lagakraftvunna afvittringsutslaget af den 5 februari

1887. Då så ej kunnat ske, men det torde vara uppenbart, att den

materiella orätt, som i detta fall tillfogats ägarna och innehafvarna af

hemmanet Dajkanvik, bör af statsmakterna godtgöras dem, synes det

blifva nödigt att på annat sätt söka bereda erforderlig rättelse i den

förelupna felaktigheten.

Detta torde lämpligast ske på det sätt, att hemmanet intages i

den nu pågående afvittringen ofvan odlingsgränsen och därvid tilldelas

nödigt skogsområde. Då sådant icke lärer kunna beredas hemmanet i

lämpligt läge, om ej, åtminstone till stor del, mark tillhörande förenämnda

kronopark får därtill användas, men, sedan ett område vid afvittringen

förklarats skola utgöra kronopark, området eller delar häraf enligt § 77

regeringsformen ej må utan Riksdagens samtycke af händas kronan,

torde, innan vidare bestämmelser meddelas om ifrågavarande hemmans

afvittring, Riksdagens medgifvande böra inhämtas därtill, att Hd blifvande

områdestilldelning åt hemmanet mark till det skogsanslag, detsamma

är berättigadt erhålla, må uttagas från området till kronop arken

Dajkanvik n:r 2.

Hvad angår storleken af det område af kronoparken, som härför

kan komma att tagas i anspråk, kan frågan härom icke afgöras förrän

i samband med själfva afvittringsförrättningen, och torde beslut härom

böra fattas i sammanhang med afgörandet af öfriga frågor rörande

hemmanets afvittring.

Detsamma gäller jämväl frågan, huruvida den af en åbo å ifrågavarande

hemman upptagna hemmansdelen eller lägenheten söder om

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 182,

Vojmsjön må vid afvittringen tilldelas något område. Hvad slutligen

angår den i handlingarna berörda frågan om vederlag åt kronoparken

Dajkanvik n:r 2 för det område, som kronoparken kan komma att vid

afvittringen ofvan odlingsgränsen afstå till hemmanet, så torde någon

bestämmelse därom så mycket mindre vara erforderlig, som, såsom

nämnts, afvittringsförfattningarna redan innehålla erforderliga bestämmelser

om kronoparkers bildande och dessa bestämmelser komma att

äga tillämpning äfven vid afvittringen ofvan odlingsgränsen.»

På af departementschefen anförda skäl hemställer utskottet,

att Kungl. Majtts förevarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

Gr. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:178 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Majis ''proposition i fråga om beredande vid afvittring af hemmanet Dajkanvik n:o 1 i Västerbottens län af skogs a1 i texten