Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående \ sättet för bestridande och redovisande af fångvårdens utgifter för landtbruksrörelsen vid Svartsjö kungsladugård.
1909-05-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1909:192, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående \ sättet för bestridande och redovisande af fångvårdens utgifter för landtbruksrörelsen vid Svartsjö kungsladugård.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
1
ESso 192.
Ånk. till Riksd. kansli den 13 maj 1909, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
\ sättet för bestridande och redovisande af fångvårdens
utgifter för landtbruksrörelsen vid Svartsjö kungsladugård.
(1 U. A.)
I en till Riksdagen den 23 april innevarande år aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 224)
har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen medgifva, att de belopp, som i anledning af fångvårdens öfvertagande
af Svartsjö kungsladugård erfordras för bestridande af utgifterna
för den utvidgade landtbruksrörelsen därstädes, må efter Kungl. Maj:ts
pröfning af fångvårdsstyrelsen tillsvidare förskotteras af tillgängliga medel
att, tills dessa förskott blifvit genom jordbrukets afkastning ersatta, i
fångvårdsstyrelsens hufvudbok redovisas å konto: »Förskott för fångvårdens
öfvertygande af Svartsjö kungsladugård».
Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande af
departementschefen:
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 126 Raft. (N:o 192).
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
»Sedan jämlikt nådigt bref den 1 maj 1896 det till tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö upplåtna område utvidgats genom tillägg af vissa
därintill gränsande ägor från Svartsjö kungsladugård, utgörande tillhopa
något öfver 40 hektar, har, enligt hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, å det
sålunda tillagda området, med användande af därtill passande fångar, alltjämt
med god framgång bedrifvits ett intensivt jordbruk.
I sin till 1908 års Eiksdag afgifna berättelse angående verkställd
granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1906 framhöllo
Eiksdagens revisorer, att det för beredande af möjlighet att i vidsträcktare
mån använda de å tvångsarbetsanstalten i fråga intagna fångar
i jordbruksarbete syntes önskligt, att Svartsjö kungsladugård blefve vare
sig till större del än dittills eller i sin helhet upplåten för anstalten. Eevisorerna,
som ur fångvårdens synpunkt funno lämpligast, om egendomen
blefve i sin helhet för ifrågavarande ändamål till anstalten upplåten, ansågo
en sådan anordning äfvenledes böra kunna medföra ekonomisk fördel
för statsverket, då riklig tillgång på arbetskraft och god produktafsättning
skulle möjliggöra ett intensivt och lönande landtbruk.
Uti underdånigt utlåtande den 17 januari 1908 anslöt sig fångvårdsstyrelsen
till den af revisorerna sålunda uttalade uppfattning samt öfverlämnade
tillika ett af kungsladugårdens dåvarande arrendator Emil Hugo
Lallerstedt afgifvet skriftligt erbjudande att, oaktadt den löpande arrendeperioden
skulle utgå först den 14 mars 1917, redan den 14 mars 1909
frånträda arrendet. Härför uppställde emellertid Lallerstedt, bland andra,
följande villkor, att styrelsen öfvertoge all honom å egendomen åliggande
såväl husröta som byggnadsskyldighet; att de vid egendomen befintliga öfverloppshusen,
hvilka af Lallerstedt inköpts för 10,000 kronor, af styrelsen
öfvertoges i det skick, de befunnos, till samma pris, hvilket skulle erläggas
kontant den 14 mars 1909; att Lallerstedt förbunde sig att vid afträdet
lämna egendomen med verkställdt höstutsäde och alla vårland höstplöjda mot
det att styrelsen ersatte honom alla kostnader härför; samt att allt å egendomen
vid afträdet den 14 mars 1909 befintligt foder, såväl hö som halm,
skulle af styrelsen lösas efter i orten gängse pris, som, för så vidt öfverenskommelse
ej kunde trälfas, skulle bestämmas genom kompromissdom.
Styrelsen, som fann berörda erbjudande antagligt, åberopade såsom
särskildt skäl för anstaltens öfvertagande af kungsladugården i dess
helhet den 14 mars 1909, att fångvården härigenom skulle blifva i tillfälle
att, i stället för de nuvarande, i nära nog oanvändbart och fallfärdigt
skick befintliga bostads- och ekonomibyggnaderna vid egendomen, uppföra
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
3
nya sådana, där det bäst passade. I sistnämnda hänseende framhöll styrelsen,
att det för det omfattande jordbrukets skötande medelst fångar
naturligen vore af allra största vikt, att de hufvudsakligaste ekonomibyggnaderna
såsom ladugårdar och stall funnos förlagda i nära grannskap
till anstalten, där fångarna vore inlogerade, och inom dess bevakningsområde.
Om Lallerstedt, såsom han uppgifvit sig hafva för afsikt,
redan under år 1908 påbörjade det nödiga ombyggnadsarbetet vid egendomen,
skulle därigenom antingen den hufvudsakliga jordbruksförvaltningen
fastlåsas vid dess nuvarande plats på omkring en och en half kilometers
afstånd från anstalten eller ock de kostnader, som å husen nedlades, blifva
till väsentlig del bortkastade. Nämnda olägenhet undvekes däremot, om
fångvården före ombyggnadernas verkställande koinme i besittning af
egendomen.
I sammanhang härmed anförde styrelsen vidare, att i händelse revisorernas
framställning skulle gifva anledning till kungsladugårdens upplåtande
till fångvården den 14 mars 1909, därigenom icke torde nödvändiggöras,
att hela jordarealen — något öfver 663 hektar, däraf åker,
tomter och dylikt under hufvudgården ungefär 242 hektar — då genast
lades under anstaltens eget bruk, utan att hvad densamma icke då lämpligen
själf kunde sköta, torde kunna af fångvården utarrenderas på sådana
villkor, att anstalten ägde successivt återtaga den mark, som funnes önsklig.
Genom ett sådant förfarande skulle vinnas, att de erforderliga nybyggnaderna
icke behöfde på en gång och i så fall kanske hufvudsakligen
genom legda arbetare uppföras, utan kunde med vida mindre kostnad verkställas
genom fångar, efter hand som dessa hunne till sådant arbete uppläras
eller byggnadsltunnige funnes tillgängliga. Äfven kunde inköpen af
inventarier på detta sätt inskränkas, i det att den ökade ladugårdsbesättning,
som måste följa af den större jordarealen, småningom kunde på gården
uppfödas, liksom äfven större delen af de nödiga redskapen skulle
kunna af fångar tillverkas. Då härtill komme, att maskinkraft borde
vinna allenast ringa användning, i det fångarna borde vänjas vid ett jordbruksarbete
under enkla former samt uppfostras till själfarbete, torde, enligt
styrelsens åsikt, kostnaderna för det vidgade gårdsbrukets uppsättande
kunna inskränkas inom måttliga gränser.
Med förnyadt underdånigt utlåtande den 4 februari 1908 öfverlämnade
fångvårdsstyrelsen, till upplysning om de utgifter de af Lallerstedt
uppställda villkoren skulle för fångvården medföra förutom byggnadsskyldigheten,
en från Lallerstedt i nämnda afseende införskaffad uppgift, utvi
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
sande att höstplöjning af cirka 180 tunnland och höstutsäde å cirka 90
tunnland af honom värderats till omkring 4,140 kronor samt att det vid
arrendets öfverlåtande befintliga foderförråd, beräknadt till cirka 200,000
kilogram halm och 50,000 kilogram hö, af honom uppskattats till ett värde
af omkring 7,500 kronor.
Under erinran om sitt förslag, att fångvården vid egendomens öfvertagande
skulle äga utarrendera de delar däraf, som ej lämpligen kunde
genast läggas under anstaltens eget bruk, framhöll styrelsen vidare, att om
så skedde, jämväl den fördelen skulle vinnas, att de i Lallerstedts anbud
fordrade ersättningar för plöjning, utsäde, hö och halm kunde påföras
blifvande arrendatorer och sålunda ej behöfde af fångvården utgifvas annat
än i den mån jorden inlades under anstaltens skötsel. I följd häraf ansåg
styrelsen, att för år 1909 i anledning af kungsladugårdens öfverlåtande
till fångvården icke torde knifvas något ytterligare anslag utöfver de 10,000
kronor, som arrendatorn betingat sig för öfverloppshusen, och att äfven
för framtiden anslagsbehofven skulle kunna inskränkas inom måttliga
gränser.
I enlighet med fångvårdsstyrelsens hemställan afläts sedermera nådig
proposition i ämnet till 1908 års Riksdag. Jag erinrar, att Eders Kungl.
Maj:t härvid föreslog Riksdagen dels att medgifva, att den under domänstyrelsens
förvaltning bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård jämte
lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden finge den 14 mars 1909*öfverlåtas
till fångvården för att efter hand, i den mån erforderliga anordningar
vid tvångsarbetsanstalten hunne träffas, läggas under anstaltens eget bruk
i syfte att möjliggöra att i större utsträckning än hittills sysselsätta där
intagna fångar med jordbruksarbete, med befogenhet för styrelsen att, tills
detta hunnit fullständigt genomföras, för fångvårdens räkning utarrendera
öfriga delar af egendomen, dels ock att å extra stat för år 1909 anvisa
ett belopp af 10,000 kronor att användas till inlösen af dåvarande arrendatorn
af egendomen tillhöriga byggnader därstädes. Denna proposition
blef af Riksdagen bifallen, i sammanhang hvarmed Riksdagen särskildt
uttalade, att Riksdagen icke funnit anledning till erinran beträffande de
föreslagna villkor, på kvillca arrendatorn skulle afträda egendomen.
Uti underdånig skrifvelse den 3 augusti 1908 meddelade härefter
fångvårdsstyrelsen, att direktören vid anstalten hos styrelsen hemställt, att
då, med anledning af fångvårdens förestående öfvertagande af kungsladugården
i dess helhet, en mängd uppgifter förelåge, vid hvilkas utredning
erfordrades biträde af personer med fackkunskap och praktisk erfarenhet i
Statsutskottets Utlåtande N:o 1.92.
5
suviil ett större jordbruks förvaltning som i jordbruksbyggnaders lämpliga
placering och uppförande, undersökning rörande dessa frågor måtte snarast
möjligt få vidtagas och sakkunniga personer härvid få tillkallas att biträda
vid uppgörande af planer och förslag i ifrågavarande hänseenden. För
egen del förklarade sig styrelsen anse direktörens ifrågavarande framställning
böra bifallas, under uttalande dock att förberedelserna för fångvårdens
öfvertagande af egendomen sannolikt skulle kräfva utgifter äfven i ett eller
annat hänseende, som icke af direktören uttryckligen berörts.
I enlighet med styrelsens därom gjorda framställning och efter inhämtande
af statskontorets yttrande anvisade sedermera Kungl. Maj:t enligt
nådigt bref den 4 september 1908 till styrelsens förfogande för angifna
syftet ett belopp af 1,000 kronor att utgå af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll.
Såsom sakkunniga att biträda vid ofvanberörda utredning tillkallades
statens landtbruksingenjör Daniel Wedblad, förvaltaren J. T. Ericson å
Råbäck samt byggnadskonsulenten Sven Torgersruud, och afgåfvo dessa den
5 november 1908 yttrande och förslag i ämnet. Nämnda förslag innefattade,
bland annat, att anstalten genast från början skulle öfvertaga så stor
del af gården, som den komme att för framtiden använda eller enligt de
sakkunnigas beräkningar nära 589 hektar, att byggnaderna skulle därefter
inrättas samt att den öfriga delen af gården skulle bortlämnas på tjuguåriga
arrenden till ett antal af 16 ä 18 och utan afsikt att framdeles återtagas
under gemensamt bruk med den jord, som af anstalten för dess ändamål
behölles. De byggnader vid hufvudgården, som enligt de sakkunnigas åsikt
genast måste uppföras, vore ladugård för 100 kor, stall för 16 hästar och
oxhus för 16 oxar jämte vagns- och redskapshus samt loge. Nästan alla
arrendegårdarna ansågo de sakkunniga böra helt och hållet nybyggas, hvilket
arbete dock kunde fördelas på eu längre tidsperiod, exempelvis 10 år.
Vid egendomen borde anställas en befallningsman, en ladugårdsförman, en
smed samt därutöfver sex fasta jordbruksarbetare, för hvilka samtliga bostäder
skulle nybyggas, däraf en genast. Lägenheterna Hästbryggan och
Färjestaden, belägna vid Mälaren utan sammanhang med gården i öfrigt,
ansågo de sakkunniga böra styckas och frånsäljas, likaså vissa till villatomter
lämpliga platser på längre afstånd från hufvudgården. Det belopp, som enligt
de sakkunnigas beräkningar erfordrades i anledning af fångvårdens öfvertagande
af egendomen den 14 mars 1909, utgjorde:
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
till kreatur och inventarier ........................... 50,000: —
» vårutsäde och gödselmedel ........................ 3,000: —
» byggnader vid hufvudgården ..................... 59,000: ■—
» » » arrendegårdarne .................. 20,000: —
Summa kronor 132,000: —
hvartill skulle komma, utöfver för inlösen af öfver loppsbyggnaderna af Riksdagen
redan anvisade 10,000 kronor, ersättning för höstplöjning 4,000 och
lösen af foder 7,000 kronor.
Fångvårdsstyrelsen, som icke ansett sig kunna biträda de sakkunnigas
förslag i fråga om fångvårdens öfvertagande af kungsladugården, har i underdånig
skrifvelse den 22 januari 1909 inkommit med eget förslag i ämnet.
Styrelsen har härvid till en början meddelat, att för att under
första tiden i möjligaste mån inskränka omfattningen af det jordbruk,
fångvården går att öfvertaga, styrelsen, sedan Lallerstedt, hvilken
dock kunnat antagas villig att, oaktadt husens förfallna skick, för en
tid behålla någon del af arrendet, afböjt härom framställdt förslag,
gifvit direktören i uppdrag att, med bibehållande tills vidare af nuvarande
arrendeinnehafvare å torp och lägenheter m. in., till dem, i
den män deras resurser och de befintliga uthusen det medgifva, ytterligare
upplåta därför lämplig mark. Häri ingår, bland annat, fortsatt
och eventuellt ökad utarrendering till en hemmansägare i närheten af
en del jord, som genom sin aflägsenhet från anstalten icke lämpar sig att
af denna nu brukas. Därjämte har styrelsen antagit ett af Lallerstedt gjordt
anbud att för innevarande år öfvertaga den för anstalten obehöfliga höskörden
å en annan aflägset liggande del af egendomen.
Den kontanta inkomst, som härigenom bör tillfalla fångvården, torde
enligt styrelsens beräkning komma att för det närmaste året uppgå till
4,000 kronor eller således till föga mindre än den hittills utgående arrendeafgiften
för kungsladugården, 4,460 kronor.
Efter berörda utarrendering skulle anstaltens eget jordbruk för den närmaste
tiden komma att begränsas till omkring 240 hektar åkerjord eller därunder,
däri ingående de omkring 14 hektar åker, den redan nu innehar.
Beträffande den åkerjord, som anstalten sålunda skulle i eget bruk
nu öfvertaga, har styrelsen meddelat, att proportionsvis stor del däraf är
lagd i gräsvall. Så är särskildt fallet med de ägor, som äro från anstalten
mera aflägsna. Detta förhållande, framhåller styrelsen, måste för
fångvården få anses såsom synnerligen lyckligt, särdeles som en stor del
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
7
af den sålunda igenlagda jorden ligger i första årets vall. Fångvården
kan genom att fortfarande tills vidare hålla dessa delar i vall ocli endast
efterhand intaga dem i cirkulationen lättare afpassa öfvergången till en
intensivare brukning af egendomen efter de förefintliga resurserna. Behöfver
anstalten ej allt foder, som vallarna afkasta, kan det säljas antingen
bärgadt eller ock på strå, hvilket senare förfaringssätt kan anses
ställa sig nära jämförligt med utarrendering.
Kungsladugårdens skötsel, framhåller styrelsen vidare, betingar ladugårdsuppsättningens
uppbringande till åtminstone 100 mjölkkor. Af detta
antal torde under år 1909 böra uppköpas så många, som för producerande
af den i fångarnas utspisning ingående mjölken kunna anses minst behöfvas,
eller omkring 30 kor, samt sedermera, så fort ske kan, anskaffas
ytterligare behöfliga omkring 30 kor för tillhandahållande af mjölk åt
befattningshafvande vid anstalten. För det utvidgade jordbruket måste
redan för den närmaste tiden inköpås ytterligare 5 par hästar och 6 par
oxar utöfver antalet af anstaltens nuvarande dragare äfvensom anskaffas
andra inventarier för eu kostnad, som, oaktadt en stor del däraf tillverkas
vid anstalten, för innevarande år, enligt styrelsens åsikt, icke kan beräknas
lägre än till 10,000 kronor.
Beträffande de hus, som vid anstalten i första hand erfordras för ersättande
af de gamla husen vid kungsladugården, har styrelsen framhållit,
att, då man i följd af fara för smitta icke kan våga insätta de nyköpta korna
i den förfallna ladugården vid egendomen, det är nödvändigt att redan i år
vid anstalten uppföra den del af husen, som afses för att däri inrymma
mjölkkorna. Styrelsens biträdande arkitekt anser, att denna byggnad bör af
praktiska och ekonomiska skäl på en gång göras fullt färdig för det beräknade
antalet af 100 kor. Till dess detta antal uppnås, kunna i ladugården
jämväl hysas anstaltens oxar samt det öfriga utrymmet där användas
till upplag af foder, hvarigenom för första tiden undvikes utgift för oxhus
och foderlada. Förutom nämnda byggnad måste under år 1909 uppföras
ett redskapsskjul, hvilket dock, enligt hvad styrelsen framhåller, endast
kan kräfva obetydligare kostnad. Arkitekten har beräknat att, om förberörda
arrendeinkomst från egendomen får disponeras för ett redskapsskjul
å stolpar och för ladugården med vattenledning och brunn samt aflopp,
det belopp, som för dennas färdigbyggande erfordras af andra medel,
kan inskränkas till 20,000 kronor.
De nu närmast erforderliga utgifterna för kungsladugårdens öfvertagande
har styrelsen alltså ansett kunna sålunda beräknas:
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
30 kor ..................... a kr. 250: — 7,500: -—
5 par hästar ............ ä kr. 1,400: — 7,000: —
6 par oxar............... ä kr. 700:— 4,200:— 18,700:_
Öfriga jordbruksinventarier ............... 10,000: —
Koladugård och redskapsskjul efter afdrag
af därför jämväl disponerade arrende
medel
....................................... 20,000: — 30,000: —
Summa kronor 48,700: —
Härtill skulle ytterligare komma den ersättning, som Lallerstedt
betingat sig för höstplöjning och höstutsäde samt för det vid arrendets
frånträdande befintliga foderförråd, beräknadt till ett sammanlagdt värde
af 11,640 kronor, j
Berörda utgifter, hvilka, då andra medel därtill ej anvisats, måste
bestridas af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, har styrelsen
ansett böra redovisas såsom förskott från detta för att efter hand ersättas.
Då härvid, likasom vid vanligt jordbruk, värdet af kreaturen torde böra
upptagas som tillgång för att efter hand afskrifvas samt likaledes värdet
af kvarliggande foder och gröda torde böra balanseras som tillgång, sä
skulle säkerligen, enligt styrelsens åsikt, med beräkning härjämte af någon
inkomst af jordbruket, den skuld, hvari detta vid innevarande års slut
komme att häfta till förslagsanslaget, icke komma att uppgå ens till ofvan
beräknade utgiftsbelopp af 30,000 kronor för inventarier och hus. Möjligt
är, framhåller styrelsen, att denna skuld under första tiden därefter kan
komma att något ökas i och för ytterligare behöfliga åtgärder i följd af
kungsladugårdens öfvertagande, men med hänsyn till det ifrågavarande
jordbrukets billiga arbetskrafter och lätthet till produktsafsättning skall
helt säkert inom jämförelsevis kort framtid hela skulden var a afbetald.
Under tiden skola de gjorda utgifterna icke hafva annan verkan på räkenskapen
än till förhöjning af det förlag af statsmedel, som styrelsen jämlikt
nådiga brefvet den 9 februari 1858 enligt då af rikets ständer lämnadt
medgifvande innehar. Enligt styrelsens underdåniga skrifvelse den 11
september 1908 uppgick det förlag, som vid 1907 års slut sålunda innestod
för fångvårdens egna behof allenast till 171,900 kronor 18 öre.
Skillnaden häremellan och det belopp, hvartill förlaget enligt nämnda nådiga
bref får stiga eller till 375,000 kronor, är långt mer än tillräcklig
för att täcka den nu ifrågakomna snart öfvergående förlagsskulden.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen, med framhållande
Statsutskottets Utlåtande N:o 192. 9
att arbetena för grunden till ladugårdsbyggnaden måste, för att den skall
hinna blifva färdig till hösten, med det snaraste påbörjas och att dragare
måste till egendomens öfvertagande och före vårbrukets början finnas anskaffade,
samt med tillkännagifvande att styrelsen, då för utsökande af
goda hästar tid erfordras, funnit sig föranlåten härom redan gifva anstaltens
direktör uppdrag, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva, dels
att, utöfver den ersättning för höstplöjning samt höstutsäde och foder, som
tillkommer Lallerstedt vid hans frånträdande den 14 mars 1909 af arrendet,
må för fångvårdens öfvertagande af egendomen af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll under innevarande år förskjutas för inköp af
kor och dragare omkring 18,700 kronor, för anskaffande af andra jordbruksinventarier
omkring 10,000 kronor samt för uppförande vid anstalten
af koladugård och redskapsskjul, utöfver disponerandet härtill af den under
året inflytande arrendeinkomst, omkring 20,000 kronor, och dels att de
för anstaltens utvidgade jordbruk förskjutna utgifterna samt jordbrukets
tillgångar i kreatur samt foder och annan gröda få redovisas på sätt ofvan
angifvits.
Efter anmodan har t. f. domänintendenten Oscar Tamm den 9 mars
1909 afgifvit yttrande rörande de sakkunnigas ofvan omförmälta förslag
och fångvårdsstyrelsens med anledning däraf gjorda framställning.
I nämnda yttrande har Tamm till en början framhållit, att då af
handlingarna framgår, att det för närvarande erfordras minst 60 kor för
att förse anstalten och dess förvaltning med deras behof af mjölk och det
väl får antagas, att anstalten kan komma att utvidgas, intet torde vara
att erinra mot storleken af den föreslagna ladugårdsbyggnaden, men att
kostnaden för dess uppbyggande obestridligen måste blifva ej obetydligt
större, om arbetet utföres på olika tider, än om hela byggnaden uppföres på
en gång. I förra fallet måste nämligen vissa provisoriska anordningar vidtagas,
såsom anbringandet af skiljeväggar, enär den del af byggnaden, som i
sådant fall skulle tillsvidare användas till foderrum, måste vara skild från
fähusafdelningen och afdelningen för dragare äfvenledes bör vara isolerad,
emedan korna eljest skulle blifva alltför mycket störda på de tider, när
de böra hafva stillhet och ro.
Vidare har Tamm gjort vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag,
i hvad angår användandet af spåntak å de föreslagna nya husen samt
papptak å ladugården.
Slutligen har Tamm på anförda skäl uttalat sig emot de sakkunnigas
förslag, att den del af egendomen, som ej komme att disponeras för anstaltens
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 126 Käft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
räkning, skulle hufvudsakligen uppdelas till arrendegårdar, kvilka skulle
inom viss tid förses med nya byggnader. Enligt Tamms åsikt är det
enda riktiga ur ekonomisk synpunkt, att all jord, som icke anses böra nu
eller framdeles tagas i anspråk för anstaltens räkning, uppdelas i tomter
och mindre lägenheter för att frånsäljas i det skick de befinnas.
I anledning af hvad Tamm sålunda anfört, har fångvårdsstyrelsen den
26 mars 1909 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet.
I nämnda utlåtande har styrelsen till en början framhållit, att enligt
den mening, styrelsen i sitt den 17 januari 1908 afgifna yttrande uttalat,
styrelsen i fråga om de åtgärder, som på grund af Riksdagens bifall till
propositionen om kungsladugårdens öfverlåtande till fångvården påkallas, i
sin underdåniga skrifvelse den 22 januari 1909 till uppförande vid anstalten
innevarande år föreslagit allenast de hus, som i första hand oundgängligen
erfordras till ersättande af de gamla byggnaderna vid kungsladugården.
Härvid har styrelsen afsett, såväl att under den första tiden,
innan inkomst af det utvidgade jordbruket vinnes, inskränka däraf föranledda
utgifter till de minsta möjliga, som äfven att genom användande
vid de första nybyggnaderna, så långt ske kan, af därtill lämpliga vaktbetjänte
och fångar bereda dessa sådan öfning, att de i vidsträcktare mån
kunde anlitas för de fortsatta byggnadsarbetena. Med ett dylikt tillvägagående
vunnes utsikt att nedbringa arbetskostnaden, på samma gång som
fångvården, genom att i arbetet använda och öfva fångar, hvilka därför
äga förutsättning, finge ökadt tillfälle att tillvarataga sin uppfostrande
uppgift. Att, såsom Tamm synes vilja förorda, nu låta — med frånträdande
af styrelsens berörda plan — på en gång utföra hela den i
sammanhang med ladugården ifrågakomna byggnadskomplexen kunde visserligen
vara ekonomiskt fördelaktigt för enskild ägare, som i arbetet endast
hade legda krafter att tillgå, men torde, med hänsyn till hvad ofvan anförts,
ej för fångvården vara att förorda.
Hvad angår Tamms betänkligheter mot inhysandet af dragare i samma
byggnad som kor, framhåller styrelsen, att en dylik anordning ifrågasatts
allenast beträffande oxarne vid jordbruket, hvilkas förvarande i ladugården
ej kan befaras utöfva samma störande inverkan, som om det gällde att i
byggnaden tillika insätta hästar. Förhållandet skulle dessutom upphöra,
så fort särskildt oxstall hunnit byggas. Hästarne har styrelsen, ehuru
den gamla stallbyggnaden vid kungsladugården är synnerligen förfallen,
tänkt tills vidare låta inrymma i detta stall.
För öfrigt har styrelsen påpekat, att om, enligt Tamms förslag, sedan
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
11
koladugården uppförts på en gång till sin fulla storlek, denna till en början
endast skulle användas för inhysande af korna, det blefve nödvändigt att
genast anskaffa full kreatursbesättning, då i annat fall temperaturen i ladugården
komme att den kalla årstiden hålla sig för låg.
Då Tamm uttalat sig mot användande af spån eller papp till taket å
ladugården, har styrelsen upplyst, att i den enligt styrelsens underdåniga
skrifvelse den 22 sistlidne januari uppgjorda kostnadsberäkningen för ladugårdsbyggnad
icke ingår något dylikt taktäckningsmaterial.
Såsom i berörda underdåniga skrifvelse förmäles, hade anstalt då redan
träffats i syfte att tills vidare utarrendera dels sådan mark å kungsladugården,
som i följd af sin aflägsenhet från tvångsarbetsanstalten ej kunde
med fångvårdens egna arbetskrafter brukas, dels ock, till nuvarande torpare
å egendomen, dem redan tillagd jord med den ytterligare ökning i
areal, som deras resurser och å lägenheterna befintliga ekonomibyggnader
funnos medgifva. Den inkomst, som enligt nu afskräde arrendeaftal för
året den 14 mars 1909—14 mars 1910 i sådant hänseende betingats åt
fångvården, uppgår, framhåller styrelsen, till sammanlagdt 4,285 kronor.
För att berörda aflägsnare delar af egendomen skola komma anstaltens
ändamål till godo, anser styrelsen, att där småningom böra anordnas arrendegårdar
af sådan storlek och så bebyggda, att till dessa gårdar må kunna
för jordens brukande afskiljas sådana tvångsarbetsfångar, som med hänsyn
till ådagalagdt välförhållande och för jordbruksarbete visade anlag samt
den ådömda tvångsarbetstidens längd kunde villkorligt medgifvas något
större frihet. Det vore för sådant fall styrelsens mening att lämna dessa
fångar till biträde åt arrendatorn såsom husbonde, under dennes närmaste
tillsyn, med anstaltens direktör såsom öfverordnad myndighet. För kungsladugårdens
torp, hvilka för närvarande mestadels ej äro större än att de
kunna brukas af torparen själf utan främmande arbetskraft och äga synligen
förfallna åbyggnader, har styrelsen afsett en liknande anordning.
Som ifrågavarande torp med hänsyn till jordens afskeda läge mellan backar
samt hag- och skogsmark ej gärna kunna tagas under anstaltens eget bruk,
har styrelsen tänkt sig att, jämte det husen upphjälptes och utvidgades
samt, där så vore behöfligt, ombyggdes, jordarealen skulle ökas, så att
äfven torparne kunde mottaga fångar i sitt arbete under enahanda betingelser
som de större ar rendator erna. På detta sätt skulle för tvångsarbetsfångarne
å Svartsjö införas en behandling, som i visst afseende motsvarade
den villkorliga frigifningen för fångar dömda till straffarbete, å
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
hvilka tillämpningen af sagda institut de två senaste åren visat ett synnerligen
godt resultat.
För sålunda ifrågasatta anordningar vid arrendegårdar och torp har
styrelsen ämnat till nådig pröfning framlägga en fullständig plan, hvars
realiserande emellertid ej kan förenas med det af Tamm tillstyrkta förfarandet
att i tomter och mindre lägenheter uppdela samt i befintligt skick
frånsälja, såsom hans mening synes vara, all den jord, som icke anses
böra nu eller framdeles tagas under direkt bruk af anstalten. Ett sådant
tillvägagående synes, enligt styrelsens åsikt, äfven om här ofvan föreslagna
åtgärder för utnyttjande af torp och arrendegårdar ej skulle vinna godkännande,
blott med största försiktighet kunna anlitas och endast för så
aflägsen del af egendomen, att något störande inflytande af obehöriga ej
vore för anstalten att befara.
Enligt från fångvårdsstyrelsen införskaffad uppgift har på grund af
det med kungsladugårdens förutvarande arrendator träffade aftal vid egendomens
afträdande den 14 mars 1909 efter skedd värdering till honom
utbetalts följande ersättningsbelopp:
för plöjning och höstutsäde ........................ kr. 5,246: 20
» det vid afträdandet befintliga foderförrådet... kr. 17,095: 41
Summa kronor 22,341: 61
Till förklaring att berörda summa så väsentligen öfverstigit, hvad i
nämnda hänseende beräknats, har styrelsen åberopat förra årets ovanligt
rika foderskörd. Det förråd häraf, som styrelsen enligt aftalet med Lallerstedt
fått öfvertaga, har nämligen uppgått till icke mindre än 199,995
kilogram hö och 436,000 kilogram halm.
Slutligen har statskontoret den 29 mars 1909 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, i hvad angår sättet för bestridande och redovisande af
utgifterna för landtbruksrörelsen vid kungsladugården. Statskontoret har
härvid tillstyrkt, att det belopp, som blefve för ifrågavarande ändamål beviljadt,
finge af styrelsen förskottsvis utbetalas af under händer varande
medel och, intill det blifvit genom jordbrukets afkastning ersatt, redovisas
i styrelsens hufvudbok å konto: »Förskott för fångvårdens öfvertagande af
Svartsjö kungsladugård».
I likhet med fångvårdsstyrelsen anser jag de sakkunnigas förslag icke
vara af beskaffenhet att böra läggas till grund för fångvårdens öfvertagande
Statsutskottets Utlåtande N:o 192.
13
af jordbruket vid Svartsjö, utan ansluter jag mig härutinnan till hvad
styrelsen i detta hänseende föreslagit. Särskildt hvad angår frågan om
försäljning från egendomen af de delar däraf, som icke anses höra nu eller
framdeles tagas i anspråk för anstaltens räkning, finner jag denna fråga i
alla händelser vara för tidigt väckt för att nu höra komma under ompröfning.
Att ersättningen till kungsladugårdens förutvarande arrendator för
höstplöjning in. in. kommit att så väsentligt öfverstiga beräkningarna, kan
visserligen synas betänkligt, men genom försäljning af det för det nuvarande
jordbruket öfverflödiga foderförrådet torde väl en motsvarande inkomst
kunna beredas.
I fråga om sättet för bestridande och redovisande af utgifterna för
den utvidgade landtbruksrörelsen vid Svartsjö har jag ingenting att erinra
mot hvad stvrelsen med statskontorets tillstyrkande härutinnan föreslagit.
Med hänsyn såväl till det nu behöfliga anslagets storlek som de öfriga
utgifter, hvilka i anledning af fångvårdens öfvertagande af Svartsjö kungsladugård
kunna för framtiden beräknas, anser jag emellertid Riksdagens
medgifvande böra inhämtas i fråga om det föreslagna sättet för ifrågavarande
utgifters bestridande.»
Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:t förevarande proposition
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att de belopp, som i
anledning af fångvårdens öfvertagande af Svartsjö kungsladugård
erfordras för bestridande af utgifterna för
den utvidgade landtbruksrörelsen därstädes, må efter
Kungl. Maj :ts pröfning af fångvårdsstyrelsen tillsvidare
förskotteras af tillgängliga medel att, tills dessa förskott
blifvit genom jordbrukets afkastning ersatta, i fångvårdsstyrelsens
hufvudbok redovisas å konto: »Förskott
för fångvårdens öfvertagande af Svartsjö kungsladugård».
Stockholm den 13 maj 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Bill. till Biksd. Prof. 1909. å Sami. 1 Afd. 126 Häft. 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:189 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående sättet för bestridande och redovisande af fångvårdens utgifter för landtbruksrörelsen a1 i texten