Memorial angående afsättande af medel för amortering å statsskulden.
1909-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1909:201, Memorial angående afsättande af medel för amortering å statsskulden.
Dokumentets text
Statsutskottets Memorial N:o 201.
1
*C:o 201.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mai 1909 kl. 1 e. m.
Memorial angående afsättande af medel för amortering å
statsskulden. (R- A.) I
I en till statsutskottet den 29 sistlidne mars aflåten skrifvelse hafva
fullmäktige i riksgäldskontoret gjort följande framställning:
»På sätt i 82 § af det för riksgäldskontoret nu gällande reglementet
meddelas, har Riksdagen år 1889 föreskrifvit, att, om nya statsobligationer,
i hvilka någon viss ovillkorlig återbetalning medelst årlig amortering ej
blifvit af staten utfäst, varda af fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade,
fullmäktige skola snarast möjligt göra framställning om anvisande af de
medel, hvilka böra årligen afsättas för skuldbeloppets amortering inom
den tid, fullmäktige anse lämplig; skolande dessa medel ingå till en för
samtliga statslånen gemensam amorteringsfond samt af fullmäktige användas
till amortering å statsskulden medelst ökad utlottning eller obligationsinköp
tid efter annan.
Samtidigt med utfärdande af denna föreskrift beslöt 1889 års Riksdag,
efter framställning af fullmäktige, att i anledning af upptagandet af
1888 års 8 procents statsräntelån anvisa ett annuitetsanslag, afsedt dels
för gäldande af ränta å detta lån, dels ock för amortering å statsskulden i
allmänhet. Sedermera har Riksdagen, på förslag af fullmäktige, fattat likBih.
till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 132 Haft. (N:o 201.) 1
2
Statsutskottets Memorial N:o 201.
nande beslut i anledning af statsräntelånen af år 1900, 1904, 1906 och
1907.
Vidare har Riksdagen för 1894 års statslån anvisat ett särskild! annuitetsanslag,
hvaraf först skall utgå ränta å detta lån samt återstoden
användas till amortering därå på tider och sätt, som fullmäktige finna
lämpligast, dock att hela lånet skall vara slutbetaldt inom år 1950. Detta
anslag får sålunda ej, såsom de öfriga, användas för amortering af statsskulden
i allmänhet, utan endast för amortering af det lån, i anledning
af hvars upptagande anslaget beviljats.
För hvart och ett af nämnda statslån angifvas här nedan såväl räntefoten,
som ock det af Riksdagen anvisade annuitetsanslaget i procent af
lånets ursprungliga nominella belopp äfvensom den tid, på hvilken lånet
skulle kunna med annuitetsanslaget i fråga amorteras, under förutsättning
att obligationerna inlösas till pari:
räntefot
annuitetsanslag
amorteringstid
1888
års
lån
3 %
3,32 %
79 år
1894
»
3 %
4 % under de
3,74 %
56 »
1900
»
första tio åren,
därefter 3 V, %
4 %
70 V, år
1904
>
OO
3,83 %
71 »
1906
>
>
3 7j %
4 % under de
3,83 %
71 >
1907
>
»
första åtta åren,
därefter 3 */, %
4 %o
68 7, >
| r-''I anledning af 1887 års 3,6 procents statsräntelån har däremot icke
beslutats någon afsättning för statsskuldens amortering.
På grund af ofvan omförmälda föreskrift i reglementets 82 paragraf
åligger det nu fullmäktige att i anledning af upptagandet af 1908 års
statsräntelån göra framställning om anvisande af särskilda medel för amortering
å statsskulden. Obligationerna af nämnda lån, hvilka lyda å sammanlagdt
54,480,000 kronor eller 3,000,000 pund sterling och äro daterade
den 20 juni 1908, löpa till och med den 20 juni 1918 med 4 procents
ränta och därefter med 3 1/t procents ränta. Det ligger närmast till hands
att i fråga om detta lån följa samma grundsats, som tillämpats beträffande
de därmed likartade lånen af år 1900 och 1907 och sålunda bestämma
Statsutskottets Memorial N:o 201.
3
annuitetsanslaget till 1 procent af lånebeloppet. Med en sådan annuitet
skulle 1908 års lån, under förutsättning att dess obligationer inlösas till
pari, kunna slutbetalas på en tid af 70 1/J år, räknadt från lånets upptagande.
Det har dock synts fullmäktige vara anledning taga under öfvervägande,
huruvida icke nu en större årlig afsättning för statsskuldens
amortering borde beslutas än den, som i föregående liknande fall blifvit
bestämd.
De nu utelöpande svenska statslånen hafva upptagits uteslutande för
produktiva ändamål, och den egendom, staten genom de upplånta medlen
förvärfvat, gifver redan nu afsevärda inkomster samt kommer säkerligen i
framtiden att lämna än mer betydande bidrag till statsskuldens förräntning
och amortering. Med afseende härå kan det utan tvifvel väl försvaras
att för amorteringen anvisas jämförelsevis låga anslag, dock synes
det fullmäktige möta betänklighet att för 1908 års och kommande statslån
bestämma anvisningarna för detta ändamål till så låg procent af lånebeloppen,
som hittills varit vanligt. Under de senaste åren har nämligen
statsskulden ökats högst betydligt — de fonderade lånen uppgingo i runda
tal vid slutet af år 1898 till 283,7 millioner kronor, men vid slutet
af år 1908 till 515,4 millioner kronor — och man har anledning antaga,
att äfven framdeles upplåningen för statens räkning, huru önskvärd
en inskränkning af densamma än vore, dock med all säkerhet kommer att
omfatta betydande belopp. Om man sålunda fortgår på skuldsättningens
väg utan att i högre grad än hittills genom anvisning å skattemedel sörja
för skuldens amortering, är det fara värdt att budgeten i framtiden kommer
att mycket hardt betungas af den ökade statsskulden, särskildt som
det i regel dröjer lång tid, innan de anläggningar, för hvilka de upplånta
medlen användas, lämna en afkastning, som fullt motsvarar räntan å de
upptagna lånen. Omtanke om kommande tiders statshushållning synes
därför bjuda, att den nuvarande generationen mera kraftigt bidrager till
återbetalningen af statsskulden för att icke bördan af densamma skall
blifva alltför tung för våra efterkommande.
Vidare bör man taga i betraktande, att den svenska statsskulden till
allra största delen är placerad i utlandet och att antagligen äfven framdeles
upplåningen för svenska statens räkning måste till väsentlig del verkställas
i utlandet. Man får dock icke förbise, att en stor utländsk skuldsättning
kan medföra afsevärda olägenheter af såväl ekonomisk som politisk
art. Äfven detta förhållande talar för att genom ökade amorteringsanslag
söka hämma en alltför hastig tillväxt af denna skuldsättning.
4
Statsutskottets Memorial N:o 201.
Slutligen är det för bibehållande och stärkande af vår kredit samt
för erhållande af goda villkor vid kommande upplåning af ej rinou vikt
att a riksstaten anvisas anslag för statsskulden till sadana belopp, att de
af långifvarne kunna anses tillräckliga för skuldens amortering inom rimlig
tid.
Med hänsyn till förberörda förhållanden anse sig fullmäktige böra förorda,
. att i anledning af upptagandet af 1908 års statslån "anvisas ett
annuitetsanslag att utgå från och med innevarande år med 41/ % af
lånets ursprungliga belopp 54,480,000 kronor eller sålunda med 2,451,600
kronor. Med denna annuitet skulle ifrågavarande statslån, under förutsättning
att obligationerna inlösas till pari, blifva slutbetaldt på eu tid af
omkring 48 V2 år, räknadt från lånets upptagande.
Jämväl med afseende år 1887 års 3,6 % statslån, hvilket, såsom
ofvan nämnts, är det enda af tidigare statsräntelån, som saknar amorteringsanslag,
anse sig fullmäktige böra hemställa om anvisande af sådant
anslag. Det synes fullmäktige ej finnas skäl att i förevarande hänseende
behandla detta lån på annat sätt än andra statslån, så mycket mindre som
lånet numera till ej obetydlig del är placeradt i utlandet. Enligt fullmäktiges
mening vore det lämpligt, att med afseende å ifrågavarande
3,6 yo lån anvisa ett annuitetsanslag, beräknadt till 41/, % af det vid
innevarande års början utelöpande obligationsbeloppet 52,551,360 kronor.
Med ett på detta sätt bestämdt annuitetsanslag skulle 1887 års lån kunna
blifva slutbetaldt inom en tid af 46 år, räknadt från innevarande års
början. Då emellertid lånets slutliga belopp icke är begränsadt och då
det kan komma att visa sig fördelaktigt att äfven framdeles såsom hittills
tid efter annan försälja nya obligationer af detsamma, torde, under förutsättning
att sådan ny emission af obligationer äger rum, annuitetsanslaget
jämväl böra för hvarje följande år utgå med ytterligare 4 l/i % af det
under det sistförflutna året sålunda utlämnade obligationsbeloppet. Härigenom
komme äfven obligationerna af en dylik senare emission att blifva
infriade inom en tid af 46 ar från aret näst efter det, då emissionen
verkställdes.
Med afseende å de delar af annuitetsanslagen för statsräntelånen af år
1888, 1900, 1904, 1906 och 1907, som icke åtgå till ränta å utelöpande
obligationer af vederbörande lån, är nu i reglementets §§ 3 och 5—8
stadgadt, att de sålunda återstående beloppen skola användas till amortering
a statsskulden medelst ökad utlottning eller obligationsinköp tid efter
annan. Dessa medel ingå till en -gemensam fond, som hittills benämnts
Statsutskottets Memorial Nw 901.
5
»fonden för extra amortering af statsskulden». De enligt reglementets
§ 4 utgående årliga anslagen för 1894 års lån hafva däremot, i den mån
de icke behöft tagas i anspråk för räntelikvid å samma lån, bokförts särskildt
för sig och redovisats under namn af »Fonden för amortering af
af 1894 års 3 % lån». De sålunda bildade båda fonderna böra enligt
fullmäktiges mening sammanföras till en enda fond, hvilken lämpligen
torde kunna erhålla benämningen »fonden för statsskuldens amortering».
Till samma fond böra gifvetvis äfven öfverföras de medel, som i anledning
af 1887 och 1908 års statsräntelåns upptagande må komma att af
Riksdagen anslås utöfver de för förräntning af dessa lån erforderliga beloppen.
I fråga om användningen af fondens medel torde det visserligen
i många fall vara ändamålsenligast att begagna sig af det förfaringssätt,
som i sådant hänseende nu är anvisadt beträffande anslagen för de förstnämnda
fem lånen, nämligen statsskuldens amortering medelst obligationsinköp
eller ökad utlottning. Men att vidtaga dylika åtgärder samtidigt
med upptagandet af nya lån torde emellertid ofta visa sig vara ur ekonomisk
synpunkt mindre välbetänkt i betraktande af den förlust i kursskillnad
och de ökade lånekostnader, som nästan undantagslöst äro förenade med
en sådan omsättning af skuldbelopp. I anledning häraf och då det förnämsta
af de med ifrågavarande fond afsedda syftena i lika hög grad kan
vinnas, om fondens medel användas till minskning i medgifven ny upplåning,
vore det enligt fullmäktiges mening önskvärdt att dem lämnades
bemyndigande att, då omständigheterna därtill föranleda, använda fondens
medel äfven för sistnämnda ändamål.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det för vinnande af
bättre öfversikt synes vara lämpligt att i en paragraf sammanföra samtliga
bestämmelser rörande amortering å statsskulden i följd af de statslåns
upptagande, hvilka icke återbetalas enligt på förhand fastställd amorteringsplan,
få fullmäktige hemställa, att statsutskottet behagade föreslå
Riksdagen att, i stället för det nuvarande reglementets §§ 3, 4, 5, 6, 7
och 8, införa i det nya reglementet för riksgäldskontoret en paragraf af
följande lydelse:
Till de under riksgäldskontorets förvaltning stående likvidations- och
amortissementsfonderna skola, i anledning af upptagandet af nedannämnda
statslån, årligen utbetalas följande annuitetsanslag, nämligen:
för 1888 års lån
» 1894 » »
kr. 885,338: 33
» 672,800: —
6
Statsutskottets Memorial N:o 201
för 1900 års lån
» 1904 » »
» 1906 » »
» 1907 » »
» 1908 » »
kr. 1,452,800
» 1,880,000
» 1,656,000
» 1,872,000
» 2,451,600
samt för 1887 års 3,6 % lån ett annuitetsanslag beräknadt till 4 x/a %
af lånets vid 1909 års början utelöpande belopp, hvilket anslag, i händelse
nya obligationer af lånet komma att försäljas, skall från och med
året näst efter det, hvarunder försäljningen sker, ökas med 4 V, % af
det under det sistförflutna året försålda obligationsbeloppet.
Af ofvannämnda annuitetsanslag skall främst utgå ränta å vederbörande
lån samt återstoden öfverföras till fonden för statsskuldens amortering.
Behållningen å fonden för statsskuldens amortering skall af fullmäktige
med hänsyn till föreliggande förhållanden användas antingen till
amortering af statsskulden medelst ökad utlottning eller obligationsinköp
eller ock till minskning i den nya upplåning, hvartill fullmäktige af Riksdagen
erhållit bemyndigande. Med afseende å statsskuldens amortering skall
iakttagas, att 1894 års statslån skall vara slutbetaldt senast inom år 1950 »
Under åberopande af de skäl, som till stöd för den af fullmäktige
sålunda gjorda framställningen blifvit af dem anförda, får utskottet med
anslutning till samma framställning härmed hemställa,
att Riksdagen må besluta, att i det nya reglementet
för riksgäldskontoret skall, i stället för §§ 3—8
i det vid 1908 års riksdag utfärdade reglementet, införas
ett stadgande af följande lydelse:
Till de under riksgäldskontorets förvaltning stående
likvidations- och amortissementsfonderna skola, i
anledning af upptagandet af nedannämnda statslån, årligen
utbetalas följande annuitetsanslag, nämligen:
för 1888 års lån
» 1894 *
» 1900 » »
» 1904 » »
» 1906 » »
kronor 885,383: 33
» 672,300: —
» 1,452,800: —
» 1,380,000: —
» 1,656,000: —
Statsutskottets Memorial N:o 201.
7
för 1907 » » ........................... kronor 1,872,000: —
» 1908 » » ........................... , 2,451,600: —
samt för 1887 års 3,6 procents lån ett annuitetsanslag
beräknadt till 41/i procent af lånets vid 1909 års början
utelöpande belopp, hvilket anslag, i händelse nya
obligationer af lånet komma att försäljas, skall från
och med året näst efter det, hvarunder försäljningen
sker, ökas med 4 */, procent af det under det sistförflutna
året försålda obligationsbeloppet.
Af ofvannämnda annuitetsanslag skall främst utgå
ränta å vederbörande lån samt återstoden öfverföras
till fonden för statsskuldens amortering.
Behållningen å fonden för statsskuldens amortering
skall af fullmäktige med hänsyn till föreliggande
förhållanden användas antingen till amortering af statsskulden
medelst ökad utlottning eller obligationsinköp
eller ock till minskning i den nya upplåning, hvartill
fullmäktige af Riksdagen erhållit bemyndigande. Med
afseende å statsskuldens amortering skall iakttagas, att
1894 års statslån skall vara slutbetaldt senast inom år
1950.
Stockholm den 13 maj 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.