Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om höjning af anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

1909-03-23 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:72, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om höjning af anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

1

N:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 23 mars 1909, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen

under andra hufvudtiteln gjorda framställningar om höjning

af anslagen till högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

(1. IT. A.)

l:o.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under riksstatens

andra hufvudtitel i punkten 1 föreslagit Riksdagen dels att, under förutsättning

att den särskildt aflåtna propositionen med förslag till lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar

varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen med

löner till tre justitieråd, tillhopa 89,000 kronor, dels ock att för åtnjutande

af lön som justitieråd måtte beträffande justitieråd, som hädanefter

utnämnes, stadgas det villkor, att med justitierådsämbete icke

må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

bolag, verk, förening eller inrättning, som drifver bank- eller försäkringsrörelse

eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen ekonomiskt

syfte, ej heller befattning som tjänsteman i bolag, verk, förening

eller inrättning, som ofvan sagts.

Angående denna framställning har föredragande departementschefen

uti det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll

öfver justitiedepartementsärenden anfört följande:

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 43 Höft. (N:o 72.)

Högsta

domstolen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

»Det förslag till lag angående Kungl. Majrts högsta domstols tjänstgöring

på afdelnmgar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förut denna

dag meddelade beslut skall genom nådig proposition föreläggas Riksdagen,

innebär, bland annat, att med anledning af det föreslagna inrättandet

af ett lagråd justitierådens antal skulle ökas från 21 till 24.

Under förutsättning att Riksdagen bifaller nämnda proposition, erfordras

sålunda aflöning åt tre nya justitieråd; och böra dessa uppenbarligen

komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som enligt

den af 1907 års Riksdag antagna stat tillkomma ledamot i högsta

domstolen.

Efter hvad jag inhämtat, lärer chefen för civildepartementet, i

sammanhang med äskandet af anslag till aflöning åt ledamöterna i den

tilltänkta regeringsrätten, komma att föreslå, att för åtnjutande af lön

såsom regeringsråd måtte stadgas de villkor, att med regeringsrådsämbete

icke må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för bolag, verk, förening eller inrättning, som drifver bankeller

försäkringsrörelse eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen

ekonomiskt syfte, ej heller befattning som tjänsteman i bolag, verk,

förening eller inrättning, som ofvan sagts. I händelse nämnda förslag

vinner bifall, torde liknande föreskrift böra meddelas äfven beträffande

justitieråd, som hädanefter utnämnes.

Den nya lagen skall träda i kraft den dag, då det hvilande förslaget

angående inrättandet af en regeringsrätt och ett lagråd, efter

att hafva af Riksdagen antagits, varder af Konungen gilladt. Den

ökade aflöning, som i anledning häraf torde komma att erfordras

redan under innevarande år, synes höra äskas å extra stat.»

Då det af depaiffementschefen i statsrådsprotokollet omnämnda

förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring

på afdelningar numera blifvit af Riksdagen antaget får utskottet med

tillstyrkande af hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit

hemställa,

att Riksdagen må

a) höja anslaget till högsta domstolen med löner

till tre justitieråd tillhopa 39,000 kronor;

b) besluta att för åtnjutande af lön som justitieråd

skall beträffande justitieråd, som hädanefter utnämnes,

stadgas det villkor, att med justitierådsämbete

icke må förenas uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för bolag, verk, förening eller in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

3

rättning, som drifver bank- eller försäkringsrörelse

eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen ekonomiskt

syfte, ej heller befattning som tjänsteman i

bolag, verk, förening eller inrättning, som ofvan sagts.

3:o.

Under statsverkspropositionens andra hufvudtitel har Kungl. Maj:t

vidare i punkten 8 föreslagit Riksdagen att för beredande af aflöning

till tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april 1909 till

årets slut på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 29,250 kronor.

Till stöd härför har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»På sätt jag redan i det föregående framhållit, innebär det förslag

till lag angående högsta domstolens tjänstgöring på af delningar,

som skall genom nådig proposition föreläggas Riksdagen, en ökning af

justitierådens antal från 21 till 24. Yarder propositionen af Riksdagen

bifallen, torde, såsom jag förut antydt, nämnda lag träda i kraft redan

innevarande år. Under sådan förutsättning erfordras alltså medel till

aflöning åt tre nya justitieråd redan under löpande budgetsår. Den

tid, hvarifrån medel till nämnda ändamål synas böra vara tillgängliga,

torde kunna beräknas till den 1 nästkommande april.»

Under åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkt l:o

anfört får utskottet med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t

föreslagit hemställa,

att Riksdagen må för beredande af aflöning till

tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april

1909 till årets slut å extra stat för år 1910 anvisa ett

belopp af 29,250 kronor.

3:o.

Uti punkt 15 af statsverkspropositionens andra hufvudtitel har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till aflönande af dels 6 tillförordnade

revisionssekreterare, däraf 3 från och med den 1 april 1909,

dels ock 6 amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf 3 likaledes från

och med den 1 april 1909, å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp

af 78,075 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af till
-

Högsta

domstolen.

Förstärkning

af nedre revisionens

arbetskrafter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 72-

gängliga medel utbetala hvad häraf enligt i statsrådsprotokollet öfver

justitieärenden den 12 januari 1909 angifna grunder belöper för år 1909.

Angående denna anslagsfråga har föredragande departementschefen

till åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Nedre revisionen består för närvarande af 17 ledamöter, afhvilka

en hvar förestår en rotel i detta ämbetsverk. Gällande stat upptager,

såsom jag redan i det föregående framhållit, 8 ordinarie och 6 konstituerade

revisionssekreterare. Nedre revisionens återstående 3 ledamöter,

för hvilkas aflönande medel af Riksdagen anvisats å extra stat,

äro förordnade, en hvar att tillsvidare med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete.

Härjämte finnes för närvarande förordnad en

extra revisionssekreterare, hvilken aflönas af andra hufvudtitelns besparingar.

Det nuvarande antalet ordinarie revisionssekreterare har varit oförändradt

sedan år 1840.

Revisionssekreterare, tillsatta medelst konstitutorial, tillkommo

första gången genom beslut vid riksdagen 1859—1860. Detta skedde

i sammanhang med den då beslutade ökningen af justitierådens antal

från 12 till 16, hvarmed afsåga att bereda högsta domstolen tillfälle

att arbeta på två afdelningar. Antalet konstituerade revisionssekreterare

utgjorde ursprungligen 4. Till följd af minskning i balansen af

målen i högsta domstolen blef emellertid arfvodet för en konstituerad

revisionssekreterare indraget från och med år 1875.

Under år 1893 anmälde nedre revisionen, att det visat sig med svårighet

förenadt att med det stadgade antalet revisionssekreterare uppehålla

föredragningen, särskildt sedan högsta domstolens pingstferier upphört.

Denna anmälan biträddes af ledamöterna i högsta domstolen under framhållande,

hurusom domstolens arbete underlättades däraf, att de föredragande

icke vore för mycket betungade i tjänsten. Med anledning

häraf medgaf Kungl. Maj:t, att under år 1894 en extra revisionssekreterare

finge förordnas. Sådant förordnande meddelades äfven under

de följande åren.

Af de revisionssekreterarebefattningar, hvilkas innehafvare tillsättas

medelst konstitutorial, tillkommo ytterligare två efter Kungl.

Maj:ts förslag vid 1897 års riksdag i sammanhang med då beslutad

ökning af antalet ledamöter i högsta domstolen från 16 till 18. Vid

föredragning af ärendet angående förstärkningen af nedre revisionens

arbetskrafter yttrade dåvarande departementschefen, att då antalet af

de på högsta domstolens båda afdelningar belöpande föredragningsveckor

för år uppgingo till sammanlagdt 68, på en hvar af de tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72. °

görande 12 revisionssekreterarne följaktligen komrae ej fullt »> veckors

föredragning. Enligt det föreliggande förslaget om ökning af antalet

justitieråd skulle arbetet i högsta domstolen sa ordnas, att föredragningstiden

ökades med 8 veckor och, dår domstolen med hänsyn till antalet

af de på dess handläggning beroende mål och ärenden funne sådant

nödigt, med ytterligare 4 veckor. Med afseende å det stora antal

oafgjorda mål, som för det dåvarande förefunnes, kunde det med allt

fog antagas, att högsta domstolen under en följd af år komme att åt

arbetet ägna hela den tid, förslaget medgåfve, och att således föredrag
ningstiden

för år förlängdes med 12 veckor. Då det ej kunde ifrågasättas

att å revisionssekreterarne lägga tyngre arbetsbörda än. förut,

ansåg departementschefen följaktligen anställande af 2 nya revisionssekreterare

icke kunna undvikas.

Vid 1905 års riksdag framställde Kungl. Maj:t förslag om ökning

af antalet justitieråd från 18 till 21, hvilken förstärkning af högsta

domstolens arbetskrafter skulle fortfara till utgången af ar 1908, hvarefter

antalet justitieråd, i den mån sådant i följd af inträffande ledigheter

kunde ske, skulle nedbringas till 18. Samtidigt begärde Kungl.

Maj:t såsom en följd af den föreslagna tillfälliga ökningen af antalet

justitieråd eu förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter. Då detta

behof skulle blifva af öfvergående beskaffenhet, föreslogs, att de härför

erforderliga medlen borde uppföras å extra stat. Departementschefen

yttrade vid detta ärendes föredragning: Då det för de å nedre revisionens

stat uppförda 13 revisionssekreterarne visat sig omöjligt att uppehålla

all föredragningen i högsta domstolen, hade sedan flera år tillbaka

en extra revisionssekreterare varit förordnad. Antalet föredragningsveckor

i högsta domstolen utgjorde enligt dåvarande ordning 8~

om året och komme således på en hvar af de 14 revisionssekreterarne

i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt det nya förslaget

till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle under den tid, justitieråd

en utgjorde 21, antalet föredragnings veckor ökas med 19 om året,

och komme således att erfordras minst 3 nya revisionssekreterare. Möjligen

komme detta antal att visa sig icke vara fullt tillräckligt, men

i sådan händelse torde ej erfordras annan åtgärd, än att ytterligare en

extra revisionssekreterare förordnades för vissa tider om året, då sådant

kunde finnas nödigt. Att nu begära anslag till aflöning åt mera än

tre tillförordnade revisionssekreterare syntes därför icke böra ifrågakomma.

Hvad angår den sjätte och återstående af de revisionssekreterarebefattningar,

hvilka tillsättas medelst konstitutorial, tillkom denna enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

beslut vid 1906 års riksdag. Vid föredragning af detta ärende anförde

dåvarande departementschefen, hurusom möjligheten för nedre revisionen

att kunna i den fastställda ordningen uppehålla föredragningen helt och

hållet voie beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet

af den förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en

extra revisionssekreterare allt sedan år 1894 måst tillföras nedre revisionen,

torde således få anses vara konstant, och frågan om åtgärders

vidtagande i syfte att ytterligare en revisionssekreterare blefve uppförd

på nedre revisionens stat, syntes ej längre kunna undanskjutas. Ehuru

icke direkt inverkande på förevarande fråga, ansåg sig departementschefen

äfven böra anmärka, att, enligt den år 1905 af dåvarande

departementschefen gjorda beräkning, förändringen samma år i afseende

a föredragningen i högsta domstolen medfört, oaktadt förstärkningen af

revisionens arbetskrafter, en ökning i revisionssekreterarnas arbetsbörda

och denna ökning hade i verkligheten blifvit ej oväsentligt högre, än

departementschefens beräkning gifvit vid handen.

Genom uppförande af sistberörda revisionssekreterarebefattning å

ordinarie stat bortföll den förut befintliga s. k. extra roteln Den i

statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag uttalade farhågan,att den

da föreslagna ökningen af revisionssekreterarnes antal möjligen skulle

komnrn att visa sig icke vara fullt tillräcklig, har emellertid af erfarenheten

bekräftats. Med hänsyn särskildt till svårigheten för innehafvare

af vederbörande rotlar att, jämnsides med fullgörandet af den dem i öfrigt

åliggande föredragningsskyldighet, medhinna att inom behörig tid till

föredragning bereda mål af vidlyftigare beskaffenhet, hafva därför äfven

sedermera extra revisionssekreterare måst tidtals förordnas för föredragnmg

af dylika mål. För sådan extra föredragning hafva i de senast

fastställa foredragnmgsordningarna beräknats 20—22 dagar för år.

. satt jaS redan i det föregående erinrat, var den ökning af

justitierådens antal, som vidtogs år 1905, ursprungligen afsedd att vara

allenast tillfällig, i det att meningen var, att efter 1908 års utgång antalet

justitieråd skulle, i den män sådant i följd af inträffade ledigheter kunde

ske, nedbringas till 18. Med hänsyn till balansen af i högsta domstolen

oafgjorda mål, hvilken balans vid 1907 års utgång ökats med nära 100,

har emellertid någon minskning af justitierådens antal icke befunnits

mojhg, utan har det, äfven under antagande att ifrågasatta åtgärder för

beredande af lättnad i högsta domstolens arbete blifva genomförda, beräknats,

att antalet dömande justitieråd måste fortfarande utgöra 21

intill dess balansen nedbragts till normal storlek. I anledning häraf

gjordes ock till nästlidna Riksdag framställning om anslag till förstärk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 72.

7

ning af nedre revisionens arbetskrafter med 3 tillförordnade revisionssekreterare

jämväl för innevarande år. Denna framställning blef af

Riksdagen bifallen.

Klart är, att denna förstärkning är behöflig äfven för år 1910.

Men härtill kommer en annan omständighet, som torde nödvändiggöra

en ytterligare förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter och detta

redan under innevarande år. Jag syftar härvid å det vid 1908 års

riksdag såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antagna förslaget

om inrättande af ett lagråd.

Genom bifall till nämnda förslag kommer den laggranskande verksamhet,

som nu åligger högsta domstolen, att upphöra. Angående betydelsen

däraf, att högsta domstolen sålunda icke vidare skulle i sin

dömande verksamhet blifva störd af lagstiftningsarbetet, yttrade jag till

statsrådsprotokollet den 7 februari 1908, att nämnda anordning redan

i och för sig betydde en ökad arbetstid af omkring 10 veckor årligen,

men att dessutom borde tagas i beräkning den lättnad i arbetet utom

tjänsterummet, som friheten från laggranskning innebure för de dömande

justitieråden och som syntes kunna medgifva någon inskränkning af

deras ferier. I sistberörda afseende hade ansetts, att därest laggranskningen

uppdroges åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjöte, kunde inskränkas med

två veckor. Den arbetstid, som härigenom vunnes, måste dock till en

del tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter,

som föranleddes däraf att genom laggranskningens afskiljande

från högsta domstolen antalet ärenden, hvilka kunde handläggas af

endast fem ledamöter, väsentligt minskades och således under åtskilliga

veckor, som nu vore afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen

måste bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter

ansåg jag i fråga om antalet veckor för högsta domstolens

tjänstgöring på särskilda afdelningar lämpligen kunna föreskrifvas, att

under den del af året, som ej upptoges af öfliga jul- och påskferier,

tjänstgöring skulle äga rum 8 veckor på en afdelning, 17 veckor på

tre afdelningar och den återstående tiden på två afdelningar. Sammanlagda

antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan bestämmelse blifva

103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle tjänstgöra tillhopa

14 veckor.

Jag erinrar, att det förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta

domstols tjänstgöring på afdelningar, som enligt Eders Kungl. Maj:ts

förut denna dag fattade beslut skall genom nådig proposition föreläggas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Riksdagen, innehåller föreskrifter rörande tjänstgöringen i högsta domstolen

i öfverensstämmelse med hvad här ofvan angifvits.

En sådan utsträckning af den tid, som i högsta domstolen kan

ägnas åt lagskipande verksamhet, innebär emellertid å andra sidan en

väsentlig ökning af den arbetsbörda, som åligger nedre revisionens

ledamöter, hvilka hädanefter icke skulle komma i åtnjutande af den

lindring i föredragningsskyldigheten, som lagföredragningen för dem

inneburit.

Jag erinrar, att en hvar revisionssekreterare hittills enligt föredragningsordningen

haft att fullgöra föredragning under en tid, som i

regel nppgått till i det närmaste 6 veckor eller i allmänhet omkring

29 dagar årligen. Detta gäller dock icke de båda skiftesrotlarnes innehafvare,

hvilkas föredragning enligt bestämmelserna i nu gällande instruktion

är begränsad till ett visst, en gång för alla fastställdt antal

dagar, nämligen för hvardera af dem 20 dagar.

De statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka innehållas

i bilagan D. till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 7 februari 1908, fogadt vid ofvanberörda förut denna dag beslutade

proposition, utvisa, att under åren 1900—1904 eller femårsperioden

närmast före senaste ökning af justitierådens antal och den i samband

därmed vidtagna förstärkningen af arbetskrafterna i nedre revisionen, lagföredragning

inför högsta domstolen ägt rum i medeltal 48 dagar hvarje

år. Under nämnda tid utgjorde revisionssekreterarnes antal 14, däraf

dock 2 — ene föredraganden af skiftesärenden samt innehafvaren af

den s. k. extra roteln — hade sin föredragningsskyldighet så anordnad,

att någon minskning däri på grund af lagföredragning icke ägde rum,

åtminstone icke i någon afsevärd omfattning. Den lättnad vid föredragningsskyldighetens

fullgörande, som af lagföredragning föranleddes

under nyssberörda tid, torde därför kunna beräknas hafva kommit öfriga

12 revisionssekreterare ensamt till godo. Sker nu fördelning af årliga

medeltalet, 48 lagföredragningsdagar, å dessa 12 revisionssekreterare,

kommer man till en nedsättning i föredragningsskyldigheten för en

hvar af dem med fyra dagar. Utsträckes undersökningen att omfatta

åren 1898—1904 eller tiden emellan förstärkningen af högsta domstolens

arbetskrafter åren 1897 och 1905, därunder samma antal revisionssekreterare

oafbrutet tjänstgjorde, får man ett medeltal lagföredragningsdagar

af mellan 49 och 50 samt följaktligen en nedsättning i föredragningsskyldigheten

för hvar revisionssekreterare, som berördes utaf lagföredragningen,

med något öfver fyra föredragningsdagar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

9

Såsom redan förut blifvit anmärkt, skedde i samband med den

1905 verkställda ökningen af justitierådens antal en förstärkning jämväl

af arbetskrafterna i nedre revisionen, i det att antalet revisionssekreterare

höjdes till 17. Af dessa hafva emellertid två af lagföredragningen

ej rönt någon inverkan på sin föredragningsskyldighet annat än i sällsynta

undantagsfall, nämligen de båda innehafvarne af skiftesrotlarne.

Den lättnad i revisionssekreterarnes föredragningsskyldighet, som lagföredragningen

föranledt, är sålunda från nämnda tid att fördela

emellan 15 revisionssekreterare. Enligt förut anmärkta statistiska uppgifter

ägde under åren 1905—1907 lagföredragningihögsta domstolen rum

följande antal dagar, nämligen år 1905 64, år 1906 56 och år 1907

92. För år 1908 har lagföredragningsdagarnes antal uppgått till 71.

Medeltalet lagföredragningsdagar för år blifver alltså för ifrågavarande tid

något öfver 70, hvilket, fördeladt på ett antal af 15 revisionssekreterare,

gifver ungefär 4 2/''s dag på hvar revisionssekreterare. Emellertid hafva

revisionssekreterarne under senaste åren icke alltid fått fullt tillgodonjuta

den lättnad i föredragningsskyldigheten, som lagföredragningen beredt

dem, i det att revisionssekreterare, som genom lagföredragning befriats

från föredragningsskyldighet till större antal dagar, stundom fått i

stället fullgöra sådan skyldighet för annan revisionssekreterare, då sådant

af en eller annan anledning befunnits ändamålsenligt och lämpligen

kunnat ske. Det torde därför kunna beräknas, att äfven efter senaste

höjningen af revisionssekreterarnes antal den af lagföredragningen

föranledda reduktionen uti revisionssekreterarnes föredragningsskyldighet

enligt fastställd föredragningsordning i medeltal belöpt sig till omkring

4 dagar för hvar revisionssekreterare.

Den lindring, som i följd af lagföredragningen tillkommit vederbörande

revisionssekreterare i deras föredragningsskyldighet har sålunda

tämligen konstant utgjort i medeltal ungefär 4 dagar för år räknadt.

Den tid, då föredragning verkligen fullgjorts, har följaktligen regelmässigt

minskats till i genomsnitt 25 dagar, motsvarande 5 föredragningsveckor

årligen.

Frågan blifver då, huruvida det kan anses möjligt att utsträcka

revisionssekreterares verkliga föredragningsskyldighet utöfver nämnda

tidsmått.

I detta afseende må det tillåtas mig erinra om ett för denna

fråga ganska belysande uttalande, sona gjordes af nedre revisionen med

anledning af Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1900 i fråga om ämbetsoch

tjänstemännens dagliga tjänstgöringstid. Nedre revisionen anförde

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:ö 72.

nämligen härvid, att nedre revisionen, som ej tilltrodde sig att — med

anspråk på att framlägga ett ens något så när exakt resultat — uppskatta det

revisionssekreterarne åliggande, stor noggrannhet fordrande arbetet till

något visst antal timmar per dag, dock ansåge sig böra uti det afseende,

hvarom fråga vore, upplysa, »att revisionssekreterarne i regel äro upptagna

af arbete i och för tjänsten hela dagarne med undantag af en

eller annan timme för hvila och rekreation; att det icke sällan förekommer,

att tjänstearbetet upptager äfven en del af natten; att söndagsarbete

i flera timmar hör till regeln; att vid tider, då revisionssekreterarne

hafva skyldighet mottaga och bereda veckomål samt föredraga

inför högsta domstolen, eller eljest, då arbetet är af särskildt brådskande

natur, det icke är ovanligt, att revisionssekreterarne få arbeta strängt

hela den tid af dygnet, som ej är absolut erforderlig för åtnjutande af

nödig hvila; att de perioder, då arbetet kan på detta sätt vara särskildt

ansträngande, vanligen omfatta en oafbruten tid af en månad och för

hvarje revisionssekreterare återkomma tre till fyra gånger om året,

hvarvid dock bör anmärkas, att revisionssekreterarne omedelbart efter

dessa perioder hufvudsakligen äro sysselsatta med arbete på tjänsterummen

och därvid ganska ofta äro i tillfälle att för kortare tid, växlande

mellan en vecka och fjorton dagar, nedbringa hemarbetet till

endast några timmar om dagen samt till och med en och annan dag

taga sig helt och hållet ledigt från hemarbetet; att revisionssekreterarne

icke åtnjuta lagstadgad semester; att det numera, sedan högsta domstolen

under maj och oktober månader arbetar å tre afdelningar, blifvit

de flesta revisionssekreterare omöjligt att förskaffa sig sådan regelbunden

hvila under sommarmånaderna, hvartill flertalet öfriga ämbets- och

tjänstemän äro berättigade; samt att det icke är ovanligt, att revisionssekreterare,

särskildt sådana, som tjänstgjort i denna egenskap en följd

af år, nödgas, för undvikande af öfveransträngning och däraf följande

men å hälsa, söka tjänstledighet från någon af årets föredragningsturer

samt därvid åt vikarien afstå sina tjänstgöringspenningar för flere

månader och således äfven för tid, som åtminstone delvis måste af

revisionssekreterarne själfva användas till arbete i tjänsten».

Sedan denna redogörelse afgafs, har visserligen på grund af delvis

ändrad arbetsordning åvägabragts en öfver hela året jämnare fördelning

af arbetet, så att de periodvis återkommande stegringarna

däri icke äro så häftiga som förij, men å andra sidan har såväl genom

nämnda anordning som därigenom, att högsta domstolen nu arbetar å

tre afdelningar äfven största delen af september månad, den ledighet och

möjlighet till någon tids hvila under sommarmånaderna, som förr kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

11

ifrågakomma, nu nästan bortfallit. Härtill kommer, att enligt hvad

erfarenheten gifver vid handen, målen i genomsnitt blifva allt mera

vidlyftiga och invecklade. Den arbetsbörda, som påhvilar revisionssekreterarne,

torde sålunda under den tid, som förflutit efter det nyssberörda

utlåtande afgafs, snarare hafva ökats än minskats.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att utom sj kifva föredragningsskyldigheten

och arbetet med målens beredande till föredragning, därvid

i allmänhet 1 V2 veckas hemarbete beräknas åtgå för beredande af

erforderligt antal mål till en föredragningsdag, revisionssekreterarne

äfven hafva andra, delvis ganska kräfvande och tidsödande ämbetsplikter

att fylla. Sålunda tillkommer dem att under visst antal veckor

hvarje år, för närvarande växlande mellan 3 och 7, i nedre revisionen

mottaga veckomål och i samband därmed vidtaga eller till nedre revisionen

hemställa om de åtgärder, som kunna erfordras för målens

beredande till föredragning, äfvensom att deltaga i nedre revisionens

beslut, då underdånigt betänkande afgifves i mål, beredda af annan

revisionssekreterare. Vidare åligger det revisionssekreterarne att biträda

chefen för justitiedepartementet med beredning af justitieärenden, som

skola anmälas i statsrådet; att ombesörja, att Kungl. Maj:ts beslut i

hvarje mål varda befordrade till verkställighet in. m.

På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag icke möjligt att

ålägga revisionssekreterarne någon ytterligare föredragningsskyldighet

utöfver den, som för närvarande faktiskt af dem fullgöres. Enligt

föredragningsordningen har visserligen flertalet revisionssekreterare hittills

i regel haft att föredraga i det närmaste 6 veckor hvarje år. Men att så lång

föredragningstid kunnat enligt indelningen beräknas för dessa revisionssekreterare,

har just berott därpå, att man kunnat utgå från den

förutsättningen, att samma tid skulle genom lagföredragning icke

oväsentligt förkortas. Enda utvägen att tillgodose det genom lagföredragningens

borttagande uppkommande behofvet torde sålunda vara

att öka antalet revisionssekreterare.

Beträffande frågan om den erforderliga ökningens storlek erinrar

jag, att antalet sessionsveckor i högsta domstolen enligt förslaget skulle

ökas till 103. Då den årliga föredragningsskyldighet, som åligger de

båda skiftesföredragandena, är bestämd till sammanlagdt 40 dagar,

motsvarande 8 föredragningsveckor, samt eu extra revisionssekreterare

för föredragning af mål af särskildt vidlyftig beskaffenhet otvifvelaktigt

fortfarande regelmässigt blir af nöden, för hvilken såsom hittills

torde böra beräknas 20 föredragningsdagar eller 4 föredragningsveckor

för år, återstå sålunda 91 föredragningsveckor till fördelning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

mellan öfriga revisionssekreterare. Med beräkning att hvarje revisionssekreterare

skall hafva att fullgöra föredragning under 5 veckor eller

under 25 föredragaingsdagar, visar sig sålunda ett behof af 18 revisionssekreterare

jämte de två skiftesföredragandena och en extra föredragande.

Det torde sålunda blifva nödvändigt att förstärka nedre revisionens arbetskrafter

med ytterligare 3 revisionssekreterare.

I afvaktan på den förestående regleringen af nedre revisionens

löneförhållanden synas dessa 3 revisionssekreterare, i likhet med hvad

som skedde vid den närmast föregående ökningen af revisionssekreterarnes

antal, böra förordnas endast tillsvidare och medel till deras aflönande

äskas å extra stat.

Aflöningen till enhvar af de redan befintliga tillförordnade revisionssekreterare,

som förestå egna rotlar, var ursprungligen bestämd till arfvode

3,800 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, tillhopa

5,800 kronor eller sålunda samma belopp, som enligt gällande stat tillkommer

konstituerad revisionssekreterare. Aid senaste riksdag, då

ordinarie och konstituerade revisionssekreterare beviljades tillfällig löneförbättring,

så att deras sammanlagda löneförmåner kom för enhvar

af dem att uppgå till 7,500 kronor, ökades jämväl aflöningen till ifrågavarande

3 revisionssekreterare. Aflöningsbeloppet för innevarande år

bestämdes därvid för enhvar af dem till 7,000 kronor, däraf 2,300

kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar.

Med hänsyn till att ny lönereglering för rikets hofrätter kan antagas

komma att träda i kraft från och med den 1 januari 1910, och

för ett rätt afvägande af förhållandet mellan hofrättsledamots och revisionssekreterares

aflöningsförmåner, synes mig emellertid en aflöning

af 7,000 kronor till ifrågavarande revisionssekreterare ej längre vara

tillfyllest utan böra för år 1910 ökas till 7,500 kronor. Jag vill i

sammanhang härmed framhålla, att alla nuvarande tillförordnade revisionssekreterare

med egen rotel äro assessorer. Detsamma gäller äfven

om de närmast i tur varande vikarierande revisionssekreterarne. Vidare

torde böra uppmärksammas, att vid en blifvande definitiv lönereglering

för nedre revisionen begynnelseaflöningen för revisionssekreterare å stat

åtminstone icke kan antagas komma att understiga 8,100 kronor. Af

den sålunda för år 1910 föreslagna aflöningen skulle naturligtvis, i likhet

med hvad under innevarande år gäller beträffande ordinarie och

konstituerade revisionssekreterare, ett belopp af 2,500 kronor böra

anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Till biträde åt enhvar af de nuvarande tillförordnade revisionssekreterarne

med egen rotel äro förordnade två amanuenser, däraf den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

13

ene med tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare. Dessas aflöningsförmåner

äro för innevarande år så bestämda, att amanuens med

tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare åtnjuter tjänstgöringspenningar

1,800 kronor och renskrifningspenningar 300 kronor eller

tillhopa 2,100 kronor. Annan amanuens åtnjuter 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.

I afseende å detta amanuensbiträde har emellertid en reduceringsynts

mig möjlig. Under förutsättning att den jämförelsevis tidsödande

och för dessa amanuensers tjänstgöring annorstädes ofta synnerligen

hindrande protokollstjänstgöringen i högsta domstolen, efter lämplig inbördes

fördelning, öfvertages af de ordinarie protokollssekreterarne —

därför något hinder på grund af omfattningen af de dem i öfrigt åliggande

tjänstegöromål icke enligt min åsikt kan anses föreligga — skulle

otvifvelaktigt de öfriga protokollssekreterare- och amanuensgöromålen på

hvarje rotel kunna ombesörjas af en person. Jag föreslår alltså, att till

biträde åt en hvar af 6 tillförordnade revisionssekreterare med egen rotel

måtte förordnas 1 amanuens med skyldighet att ombesörja de åligganden,

som för närvarande ankomma på såväl amanuens med tjänstgöringsskyldighet

som protokollssekreterare som annan amanuens, dock med ofvan angifna

inskränkning. Den utsträckning af de ordinarie protokollssekreterarn

es tjänståligganden, som en dylik anordning skulle medföra, förutsätter

naturligtvis ändring af nuvarande instruktion. Aflöningen åt den

nu föreslagna amanuensen synes böra utgå till samma belopp, som för

närvarande tillkommer amanuens med tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare,

eller med tillhopa 2,100 kronor. De särskilda amanuensarfvodena

å 1,000 kronor skulle sålunda inbesparas.

För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter

skulle alltså erfordras följande belopp:

1 tillförordnad revisionssekre- terare ..........................

Arfvode

Tjänst-

görings-

penningar

Renskrif-

nings-

penningar

Summa

5,000

25,000

2,500

12,500

1,800

9,000

_

300

1,500

•

7,500

37.500

2,100

10.500

5 tillförordnade revisionssekre- terare ....................................

1 amanuens . ............

5 amanuenser .............

Summa kronor

57,600

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Då lagföredragningen inför högsta domstolen lärer upphöra under

detta år, erfordras förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter med

3 tillförordnade revisonssekreterare redan under årets lopp. Tiden härför

synes lämpligen kunna beräknas från och med den 1 instundande

april, vid hvilken tid lagrådet antagits kunna träda i verksamhet.

För innevarande år finnes naturligtvis icke något skäl att för dessa

revisionssekreterare äska högre aflöning, än som för samma år utgår

till de redan befintliga tillförordnade revisionssekreterare, eller efter

7,000 kronor för år, fördelade i arfvode 4,700 kronor och tjänstgöringspenningar

2,300 kronor. Då till biträde åt enhvar af de nya revisionssekreterarne,

på sätt ofvan angifvits, 1 amanuens torde vara tillfyllest,

skulle de ordinarie protokollssekreterarne sålunda från den 1 instundande

april öfvertaga protokollstjänstgöringen i högsta domstolen för de 3

nyinrättade rotlarna. För aflöning åt 3 tillförordnade revisionssekreterare

och 3 amanuenser under tiden från den 1 april till årets slut skulle

enligt ofvan angifna grunder erfordras 20,475 kronor. Sammanlagda

kostnaden för den nu erforderliga förstärkningen af nedre revisionens

arbetskrafter skulle sålunda belöpa sig till 78,075 kronor.

Enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört,

skulle under förutsättning att protokollsföringen i högsta domstolen

helt och hållet öfvertoges af de ordinarie protokollssekreterarne, de

öfriga protokollssekreterare- och amanuensgöromålen på hvarje rotel

kunna ombesörjas af en person; och är i öfverensstämmelse därmed

förstärkningen af nedre justitierevisionens arbetskrafter för år 1910

föreslagen.

Hvad däremot beträftar förstärkningen af revisionens arbetskrafter

för år 1909 beviljade 1908 års Riksdag anslag dels till tre revisionssekreterare

och dels till sex amanuenser, af hvilka tre skulle åtnjuta

1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i renskrifningspenningar

eller tillsammans 2,100 kronor samt tre 1,000 kronor i

tjänstgöringspenningar. Härtill skulle enligt Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag komma från den 1 april innevarande år 3 revisionssekreterare

samt 3 amanuenser med 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och

300 kronor i renskrifningspenningar, tillhopa 2,100 kronor.

Enär en sådan anordning i fråga om de t. f. revisionssekreterarnas

biträde, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skall inträda från 1910 års

början, synes kunna införas redan från den 1 april innevarande år, då

det nya arbetssättet beräknas komma i tillämpning, anser utskottet

äfven att från denna tid till biträde åt de sex tillförordnade revisions
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 72.

15

sekreterarne endast bör erfordras en amanuens till enhvar eller sex

amanuenser, dock alla med aflöning af 2,100 kronor för år räknadt,

så att de till tre amanuenser nu utgående arfvoden å 1,000 kronor

för år skulle höjas med 1,100 kronor för år eller för 9 månader med

825 kronor. Härigenom skulle arfvode å 1,000 kronor för året till

tre amanuenser eller för 9 månader tillsammans 2,250 kronor besparas

och sålunda det nu af Kungl. Maj:t äskade anslaget kunna nedsättas

med sistnämnda belopp, hvarigenom anslaget komme att utgöra 75,825

kronor.

Då utskottet i öfrigt icke haft något att emot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag erinra, får utskottet, under åberopande af hvad utskottet

här ofvan under punkt l:o anfört, hemställa

att Riksdagen må till aflönande af dels 6 tillförordnade

revisionssekreterare, däraf 3 från och med

den 1 april 1909, dels ock 6 amanuenser i nedre

justitierevisionen samt för tillökningsarfvode åt 3 amanuenser

likaledes från och med den 1 april 1909, å

extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 75,825

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af

tillgängliga medel utbetala hvad enligt ofvan angifna

grunder häraf belöper för år 1909.

Stockholm den 23 mars 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:60 Riksdagens Skrifvelse N:n 60 s. 1 i texten