Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till dispaschörsväscndet.

1909-03-26 · 76 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 71 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:76, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till dispaschörsväscndet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

1

N:o 76.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till dispaschörsväscndet.

(2:a U. A.)

I en den 12 nästlidne februari till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 48) har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden samma dag föreslagit Riksdagen att såsom anslag

till dispaschörsväsendet på extra stat för år 1910 anvisa

dels till arfvode åt två dispaschörer, anställda den ene i Stockholm

och den andre i Göteborg, 5,000 kronor åt dem hvardera;

dels till arfvode åt två dispaschörsassistenter, likaledes anställda

en i Stockholm och eu i Göteborg, 2,000 kronor åt dem hvardera;

dels ock till arfvode åt de nuvarande innehafvarna af dispaschörsbefattningarna

i Härnösand och Malmö, så länge de i tjänsten kvarstå,

2,000 kronor till den förre och 1,000 kronor till den senare,

eller tillhopa 17,000 kronor.

Departementschefens anförande till berörda statsrådsprotokoll klaf

följande lydelse:

»Vid underdånig föredragning den 12 nästlidne januari af de till

regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1910 hörande ärenden

berörde jag jämväl frågan om behofvet af en närmare reglering af de

till dispascliörsväsendet hörande förhållanden såväl med afseende å sättet

för dispaschörernas tillsättande och normerandet af deras verksamhet

som ock beträffande sättet för deras aflönande. Enär emellertid hithörande

frågor, hvilka för sin lösning särskild! i sistberörda hänseende

Bill. till Riksd. Prof, 1909. 4 Sami, 1 Afd. 47 Häft. (N:o 76.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

ansågos kräfva medverkan från Riksdagens sida, då icke ännu undergått

slutlig beredning, inskränkte jag mig vid nämnda tillfälle till en hemställan,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i afvaktan

på den framställning i ämnet, Eders Kungl. Maj:t kunde komma att

till Riksdagen aflåta, bland de extra anslagen å nämnda hufvudtitel

beräkna visst belopp, afsedt till arfvoden åt dispaschörer äfvensom åt

vissa tjänstemän, som enligt uppgjordt förslag skulle hos dem anställas

såsom biträden, s. k. dispaschörsassistenter.

Sedan ärendet numera undergått ytterligare beredning, anhåller

jag nu få ånyo inför Eders Kungl. Maj:t anmäla detsamma. Då jag

därvid torde böra redogöra för ärendet i ett sammanhang, nödgas jagtill

en del upprepa hvad jag vid nyssnämnda tillfälle anfört.

Såsom jag redan då erinrade, inskränka sig nu gällande bestämmelser

angående dispaschörsväsendet hufvudsakligen till de stadganden,

som därutinnan förekomma i sjölagen jämte en af Kungl. Maj:t den 19

januari 1883 utfärdad taxa å arfvode åt dispaschörer. Berörda i sjölagen

förekommande bestämmelser innehålla emellertid hufvudsakligen endast

regler i fråga om de fall, då dispasch skall upprättas eller utredning

eljest verkställas af dispaschör, hvad därvid i vissa afseenden skall

iakttagas samt om rättsverkan af dispasch m. m. dylikt.

Någon närmare reglering af dispaschörsväsendets organisation

m. m., som därmed äger sammanhang, saknas däremot nästan helt

och hållet.

Tid efter annan har visserligen på därom af vederbörande ortsmyndigheter

gjorda framställningar Kungl. Maj:t lämnat medgifvande

därtill, att dispaschör finge å vissa orter tillsättas, i sammanhang hvarmed

Kungl. Maj:t, som förbehållit sig själf rätten att förordna dylik tjänsteman,

meddelat föreskrifter om, huru därvid med afseende å sättet för

upprättande af förslag m. m. skall förfaras. Men i öfrigt har, frånsedt

förberörda i sjölagen innehållna bestämmelser jämte omförmälda arfvodestaxa,

ifrågavarande institution från statens sida lämnats oreglerad, utan

att ens några bestämda distrikt för den ene eller andre dispaschörens

tjänsteverksamhet fastställts.

Dispaschörer finnas för närvarande tillsatta i Stockholm, Göteborg,

Härnösand och Malmö, i de två förstnämnda städerna sedan längre tid

tillbaka, i Härnösand sedan 1878 och i Malmö sedan 1894. Några

särskilda distrikt för dessa tjänstemäns verksamhet finnas, som nämndt,

icke fastställda. Enligt praxis, beroende på öfverenskommelse dispaschörerna

emellan, hafva dock vissa tjänstgöringsområden företrädesvis

ansetts vara förenade med ifrågavarande befattningar. Sålunda bär

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 76. *

dispaschören i Stockholm betjänat östra och sydöstra delarna af landet,

med undantag af Norrland, som efter inrättandet af en dispaschörsbefattning

i Härnösand ansetts utgöra dennes distrikt, samt dispaschören

i Göteborg återstående delar af landet utom Trelleborgs och

Malmö tullkammardistrikt, hvilka betraktats såsom dispaschörens i Malmö

tjänstgöringsoinråde.

Dispaschörerna åtnjuta icke någon aflöning'' af staten utan uppbära

ersättning för sitt arbete allenast af dem, som anlita dem, enligt omförmälda

taxa. Ersättningen utgår i regel enligt graderad skala, i visst

förhållande till värdet af den egendom, å hvilken gemensam kostnad

eller skada skall genom dispasch fördelas eller, då fråga äi om föisäkringstvist,

till egendomens försäkringssumma.

Behofvet af en närmare reglering af dispascliörsinstitutionens organisation

och verksamhetssätt äfvensom sättet för ifrågavarande tjänstemäns

aflönande har emellertid, såsom jag redan förut inför Eders Kung!.

Maj:t omförmält, under senare åren vid skilda tillfällen från olika håll

framhållits.

Sålunda framhöll redan den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898

tillsatta kommittén för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den

utrikes handeln rörande frågor i sitt den 11 december 1900 afgifna

betänkande angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande önskvärdheten

däraf," att efter sakkunnig utredning en särskild ordning för

dispaschörers tillsättande och deras verksamhet måtte varda stadgad

samt taxan å arfvode för dispaschörer reviderad.

Sedan kommerskollegium genom nådig remiss anbefallts afgifva

utlåtande öfver denna kommitténs framställning, lämnade kollegium till

en början samtliga handels- och sjöfartsnämnder i riket tillfälle att i

ärendet afgifva yttrande.

Sådana yttranden inkommo ock från handels- och sjöf artsnämnderna

i Göteborg, Malmö, Jönköping, Oskarshamn, Västervik, Kalmar,

Karlskrona, Kristianstad, Ystad, Trelleborg, Halmstad, Uddevalla, Gäfle,

Hudiksvall, Umeå och Piteå, Samtliga dessa nämnder biträdde i hufvudsak

de af kommittén i förevarande afseende uttalade önskemål.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, med hvilken handelsoch

sjöfartsnämnderna i Karlskrona, Uddevalla och Oskarshamn i allt

väsentligt instämde, framhöll i sitt yttrande vissa allmänna synpunkter,

som enligt nämndens uppfattning borde vid det ifrågasatta lagstiftningsarbetet

komma i betraktande. Hufvudpunkterna härvid vore: att behofvet

1898 &rs handöls-

och sjöfarUkommitlé.

Yttranden af

handels- och

sjöfartsnämnder.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Uttalanden uj

åtskilliga sjöförsäkringsbolag

och sjöförsäkring

»för €•

ningar.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

ai dispaschör^- syntes tillräckligt tillgodosedt med förefintligheten af

tre sådana tjänstemän och att dispaschörsbefattningen i Malmö borde

efter den dåvarande innehafvarens afgång indragas; att hvarje dispaschör

borde hafva sitt särskilda distrikt; att såsom kompetensvillkor för dispaschörstjänst

först och främst borde uppställas samma fordringar, som gällde

för behörighet att bekläda domarämbete, hvarjämte vissa kunskaper i

främmande språk borde fordras och särskild vikt fästas vid föregående

tjänstgöring såsom biträde åt dispaschör; att för åstadkommande af tillgångtill

kompetenta aspiranter vid ledigheter och förordnanden fasta assistentbefattningar,

till hvilkas upprätthållande borde anslås arfvoden af statsmedel,

borde inrättas i de särskilda dispaschörsdistrikten; att den i arfvodestaxan

bestämda ersättningen för utredning- och fördelning- af s. k.

gemensamt haveri (s. k. generaldispasch) visserligen syntes kunna bibehållas

oförändrad, men att den där bestämda ersättningen för utredning

af tvister angående försäkringsgifvares ersättningsskyldighet på grund af

försäkrings a ft a 1 (s. k. partikulierdispasch) i allmänhet vore väl hög,

hvilket föranledt olämplig konkurrens dispaschörerna emellan, och

därför borde sänkas, dock att i båda fallen den i taxan fastställda

ersättningen för dispasch beträffande mindre farkoster och laster med

låga värden vore i förhållande till det arbete, som utredningen förorsakade

dispaschören, alltför låg; samt att af denna anledning äfvensom

till beredande i allmänhet åt dispaschörerna, hvilkas inkomster enligt

det rådande systemet vore mycket ojämna och växlande, af en mera

betryggad och med andra statens tjänstemän mera likställd ställning

ett fast årligt arfvode af statsmedel borde tillerkännas dem.

Jämväl handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö och Kristianstad

angafvo, under framhållande af de olägenheter, som vidlådde den nuvarande

organisationen af dispaschörsinstitutionen, vissa grunder, enligt

hvilka omreglering af densamma borde ske, därvid emellertid handelsoch

sjöfartsnämnden i Malmö uttalade sig emot den ifrågasatta indragningen

af dispaschörsbefattningen därstädes.

Innan kommerskollegium afgifvit det från kollegium infordrade

underdåniga utlåtandet i ärendet, hade i en den 11 november 1902 till

finansdepartementet inkommen, till Kungl. Maj:t ställd skrift sjöförsäkringsaktiebolaget

Vega jämte nio andra sjöförsäkringsbolag och sjöförsäkringsföreningar

i Sverige. — under erinran att dessa eller liknande

anstalter på grund af sin verksamhet företrädesvis vore i tillfälle

att iakttaga de olägenheter, som med den nuvarande anordningen

af dispaschörsväsendet vore förenade — framhållit behofvet af en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

reform å förevarande område, i hvilket afseende de förklarade sig- i allo

ansluta sig till livad handels- och sjölartsnämnden i Göteborg i sitt

nyssberörda yttrande anfört rörande de synpunkter, som vid det ifrågasatta

lagstiftningsarbetet särskildt vore förtjänta af beaktande.

Sedan kommerskollegium fått sig anbefalldt att jämväl öfver den i sist- Kommerskoiberörda

skrift gjorda framställningen afgifva underdånigt utlåtande, afgaf kollegitim

den 3 juni 1903-i ett sammanhang sådant utlåtande såväl däröfver igo3.

som i anledning af förutnämnda till kollegium remitterade kommittéförslag.

Med afseende å hvad af särskildt handels- och sjö fartsnämnden i Göteborg

i dess förenämnda, af nyssbemälda sjöförsäkringsbolag och föreningar

biträdda yttrande blifvit anmärkt och påyrkadt, uttalade kommerskollegium

därvid den mening, att dispaschörsinstitutionen syntes böra göras

till föremål för en genomgående reformering så väl i fråga om organisationen

som beträffande själfva verksamheten. Då emellertid en sådan

reformering icke kunde genomföras utan en af sakkunnige på ifrågavarande

område verkställd utredning, hemställde kollegium i underdånighet,

att Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt särskilda sakkunnige

att verkställa utredning och afgifva förslag i fråga om viss ordning för

dispaschörers tillsättande och reglering af deras verksamhet äfvensom

att i sammanhang därmed revidera gällande taxa å arfvode åt dispaschör-.

I en den 23 december 1904 afgifven underdånig skrifvelse gjorde malande af

därefter iämväl Sveriges allmänna siöfartsförenings styrelse framställ- Sverige, «sning

i ämnotj ocli cin förde styrelsen därvid^ blcind nnnnt^ Hurusom trägen förenings styom

ändring i kompetensvillkoren för beklädande af dispaschörsbefatt- reUening

liksom äfven om höjande och stärkande af dispaschörsinstitutionen

i allmänhet under många år utgjort föremål för lifliga öfverläggningar

bland intresserade inom sjöfarts- och försäkringskretsar samt att man

härvid enhälligt uppställt det önskemål, att eu reorganisation af dispaschörsinstitutionen

snarast möjligt måtte komma till stånd. Med instämmande

häri anslöte sig styrelsen i fråga om sättet för reformens genomförande

i allo till det yttrande, som i sådant hänseende afgifvits af

handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg.

Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog den 1 mars 1905 dåvarande Tillkallande

chefen för finansdepartementet åt vice häradshöfdingen Gustaf Abenius af •«**«»»**.

och verkställande direktören i sjöförsäkringsaktiebolaget Ocean August

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

De sakkunniges

förslag.

Lillienau att i egenskap af sakkunnige verkställa utredning och afgifva

förslag i fråga om ordning för dispaschörers tillsättande och reglering

af deras verksamhet samt för revidering af gällande taxa å arfvode åt

dispaschör^-.

Med skrifvelse den 22 december 1905 afgåfvo bemälda sakkunnige

betänkande och förslag i ämnet, innefattande dels förslag till stadga

angående dispaschörerna i riket, dels förslag till taxa på arfvode åt

dispaschör- jämte motiv.

Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för innehållet

i berörda förslag med tillhörande motiv, anförde han vidare:

Såsom af det sagda framgår, hafva de sakkunnige vid uppgörande

af sitt berörda förslag — hvilket med tillhörande motiv torde få biläggas

dagens protokoll (bil. A, B och C) — i första rummet haft till ögonmärke

att så ordna ifrågavarande angelägenhet, att för besättande af de

i flera afseenden viktiga och maktpåliggande dispascliörsbefattningarna

måtte kunna förvärfvas fullt kompetenta och dugliga personer, villiga att

uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen ägna sig åt denna verksamhetsgren.

En nödvändig förutsättning härför hafva de sakkunnige ansett

vara, att dispaschörernas tjänstgöringsområden, hvilka ansetts böra

genom uttrycklig föreskrift fastställas, göras så pass stora, att ifrågavarande

tjänstemän kunna antagas erhålla tillräcklig sysselsättning för förvärfvande

af nödig erfarenhet och vana vid hithörande frågors behandling, äfvensom

i sammanhang därmed beredas dem en så pass riklig inkomst af sin

befattning, att fullt kompetenta och dugliga personer kunna förväntas ägna

sig åt denna gren af statstjänsten. I sådant syfte hafva de sakkunnige

föreslagit, att dispaschörernas antal inom landet skulle begränsas till två,

af hvilka den ene skulle vara stationerad i Stockholm och den andre i

Göteborg, hvaremot de båda öfriga dispascliörsbefattningarna skulle vid

de nuvarande innehafvarnas afgång indragas; och skulle enligt förslaget

den i Stockholm stationerade dispaschörens tjänstgöringsområde utgöras

af Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge, Örebro,

\ ästmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt den i Göteborg placerades

distrikt bestå af rikets öfriga län; dock att under öfvergången dispaschörerna

i Malmö och Härnösand skulle tillerkännas samma tjänsteområden,

som hittills ansetts tillhöra dem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

7

I syfte vidare att främja en snabb och säker handläggning af

de dispaschörerna tillkommande göromål samt att åstadkomma garantier

för en tillfredsställande rekrytering jämte tillgång till vikarier, utrustade

med nödig erfarenhet och vana vid ifrågavarande göromål handläggning,

afser vidare de sakkunniges förslag, att såsom biträde hos

hvardera dispaschören skulle anställas en dispaschörsassistent.

I sistberörda syfte, eller att åstadkomma en tillfredsställande rekrytering,

stadgar förslaget därjämte åliggande för dispaschör att på begäran

bereda person, som i öfrigt är behörig att vinna anställning såsom

dispaschör, tillfälle att såsom biträde vid dispaschörens tjänstegöromål

förvärfva för dispaschörsbefattningens sökande erforderlig färdighet i

dispaschers upprättande samt att, i den mån ej andra tjänstegöromål

hindra, därunder lämna den sålunda biträdande nödig handledning, dock

att dispaschör icke skulle vara skyldig att mottaga mera än ett dylikt

biträde i sänder för hvarje år.

I öfrigt innehåller, som nämndt, förslaget till stadga bestämmelser

angående sättet för tillsättande af dispaschörer och dispaschörsassistenter,

villkoren för behörighet till dylika befattningar äfvensom angående

dispaschörs och dispaschörsassistents åligganden i tjänsten, sättet för

upprättande af dispasch m. m.

För att i korthet sammanfatta förslagets viktigare bestämmelser

i dessa delar innehåller detsamma därutinnan, att dispaschör, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med nu gällande bestämmelser, skulle förordnas

af Konungen efter af magistraten i viss ordning uppgjord t förslag,

hvaremot assistent skulle efter vederbörandes hörande förordnas för två

år i sänder af magistraten, hvilken myndighet jämväl skulle äga förordna

vikarie för såväl dispaschör som assistent.

För behörighet till dispaschörs- eller dispaschörsassistentbefattning

skulle, bland annat, erfordras att hafva fullgjort hvad i allmänhet erfordras

för utöfvande af domareämbete, intyg om viss kunskap i tyska,

franska och engelska språken äfvensom intyg om tjänstgöring såsom

biträde hos dispaschör och därunder förväfvad färdighet i upprättande

af dispaschör.

Dispaschör, hvilken liksom dispaschörsassistent skulle i och för

tjänsten lyda under magistraten, skulle vara skyldig att inom sitt tjänstgöringsområde

verkställa alla tjänsteåtgärder, som enligt lag tillhöra

dispaschör och hvarom han vederbörligen anmodades, med skyldighet

att i fall af jäf, äfvensom ifall dispaschören ej inom föreskrifven tid medhunne

på honom ankommande tjänsteärende, öfverlämna ärendet till assi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 76-

stenten, som skulle äga att på eget ansvar handlägga detsamma.

Dispaschör, som skulle viss tid hvarje söckendag hålla sitt tjänsterum

tillgängligt för allmänheten, skulle vidare vara skyldig föra dagbok,

innefattande fullständiga uppgifter om till honom inkommande

ansökningar och öfriga handlingar samt med anledning däraf af honom

vidtagna tjänsteåtgärder, dispaschbok, däri alla af honom utfärdade dispaschör

skulle införas, samt brefbok. I öfrigt innehåller förslaget, som

nämndt, jämväl vissa föreskrifter angående sättet för upprättande af

dispasch, vården af de till dispaschör ingifna handlingar och de af

honom förda böcker m. in.

Dispaschörsassistent skulle enligt förslaget vara skyldig att under

viss tid hvarje söckendag biträda dispaschören i tjänsten, att på eget

ansvar upprätta dispasch i fall, då detta, enligt hvad förut sagts, skulle

till honom öfverlämnas, samt att mottaga förordnande såsom vikarie

för dispaschör, då sådant erfordrades, äfvensom uppehålla dispaschör

befattning vid förfall för den ordinarie dispaschören eller dennes afgång,

intill dess förordnande hunnit att i vederbörlig ordning meddelas.

Beträffande sättet för dispaschörernas aflöning hafva de sakkunnige

i motiveringen till det föreliggande förslaget uttalat den mening, att

det otvifvelaktigt lämpligaste vore, att dispaschörerna liksom andra statens

tjänstemän erhölle sin hufvudsakliga inkomst i form af fast lön. Genom

en sådan anordning blefve nämligen staten satt i tillfälle att vid

bestämmande af de afgifter, som allmänheten hade att erlägga för

dispaschörens anlitande, utan någons förfördelande nedsätta eller borttaga

afgifterna för utredningar rörande låga värden, som icke kunde

bära högre kostnad, hvarjämte ock skulle undvikas det nu ofta förekommande,

för dispaschörstjänstens värdighet nedsättande ackorderandet

om lägre pris för dispaschernas upprättande än det i taxan föreskrift

och en mera opartisk ställning till alla parter vinnas för

dispaschören. Då emellertid de sakkunnige ansett en så pass genomgripande

reform i fråga om sättet för dispaschörernas aflönande icke

för närvarande hafva utsikt att kunna genomföras, hafva de, i syfte

att söka i någon mån råda bot för den med det nu rådande aflöningssystemet

förknippade olägenheten, tagit i öfvervägande lämpligheten af

en sådan anordning, att dispaschören skulle till statsverket redovisa viss

andel, eller hälften, af de utaf honom enligt taxa uppburna arfvodesbeloppen,

mot det att han tillerkändes fast lön af statsmedel, motsvarande

halfva medelbeloppet för ett visst antal år af de honom på sistnämnda

väg tillflutna inkomster. Genom ett dylikt till vägagående

skulle dispaschörens inkomst göras mera konstant, utan att statsverket

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

9

i det hela betungades med någon afsevärd utgift. Enär emellertid den

dåvarande dispaschören i Stockholm visat sig obenägen för en dylik

anordning, hade frågan därom ansetts böra tillsvidare förfalla. Då i

följd häraf dispaschörsinstitutioncns ekonomi måste tillsvidare grundas

hufvudsakligen på rätten till arfvode enligt taxa, men det uppgjorda

förslaget innebure åläggande af åtskilliga skyldigheter för dispaschörerna,

som icke förut ålegat dem — däribland skyldigheten att hålla

biträde jämväl kunde föranleda högre utgift för tjänstelokal — och

det icke syntes böra ifrågakomma att höja arfvodestaxan, syntes billigheten

fordra, att dispaschörerna, därest det föreliggande förslaget blefve

gällande, erhölle någon från statsverket utgående aflöning, som kunde

motsvara deras ökade skyldigheter.

De sakkunniges förslag i denna del gick därför ut på bibehållande

af taxan i hufvudsak oförändrad, dock med en afsevärd sänkning af

ersättningen för partikulierdispasch äfvensom i vissa fall för generaldispasch.

Enligt förslaget skulle därjämte, med hänsyn till nyssberörda nya

åligganden för dispaschörerna äfvensom de föreslagna sänkningarna i

ersättningen enligt taxa, en hvar af dispaschöi’erna i Stockholm och

Göteborg erhålla ett fast arfvode af statsmedel till belopp af 2,500

kronor om året och en hvar af dispaschörerna i Härnösand och Malmö,

hvilka enligt förslaget visserligen icke skulle hafva dispaschörsassistenter

vid sin sida och hvilka icke heller skulle åläggas skyldighet att mottaga

och handleda biträden men i öfrigt skulle vara i hufvudsakliga delar

underkastade den nya stadgans bestämmelser, ett dylikt arfvode af

1,000 kronor för år räknadt, att utgå så länge de i tjänsten kvarstode.

Efter det kommerskollegium genom nådig remiss erhållit befallning

att afgifva underdånigt utlåtande öfver kommitterades förslag, har

kommerskollegium, med öfverlämnande af infordrade yttranden från

magistraterna i Stockholm, Göteborg, Härnösand och Malmö samt till

dessa myndigheter inkomna yttranden från handels- och sjöfart snämnderna

och dåvarande dispaschörerna å nämnda orter jämte åtskilliga därvarande

sjöförsäkringsbolag och sjöförsäkringsföreningar äfvensom af hamndirektionen

och stadsfullmäktige i Malmö, den 18 juni 1907 afgifvit underdånigt

utlåtande i ärendet.

I berörda till kommerskollegium ingifna yttranden har, frånsedt

åtskilliga detaljanmärkningar, i allmänhet uttalats anslutning till den af

kommitterade föreslagna regleringen af dispaschörsväsendet.

Hvad särskildt beträffar förslaget om indragning af dispaschörsBih.

till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Häft. 2

yttranden

öfver de

sakkunniges

förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

befattningarna i Härnösand och Malmö, har dock denna åtgärd från

nämnda orter mött gensagor.

Sålunda förmälde dispaschören i Härnösand sig anse de sakkunniges

antaganden, att ifrågavarande dispaschörsbefattningar ej hade den betydelse

för de landsorter, de betjänade, att dylika tjänsters bibehållande

på dessa platser kunde anses vara af behofvet påkalladt, väl kunna äga

sitt berättigande i fråga om befattningen i Malmö men icke beträffande

dispaschörstjänsten i Härnösand. Omfattningen och storleken af de

dispascher, som utfärdades å sistnämnda plats, vore med hänsyn till

vissa för Norrland egendomliga sjöfartsförhållanden mycket betydande

och i ständigt stigande. Importen till denna landsort verkställdes nämligen,

utom beträffande vissa större artiklar, nästan uteslutande med

styckegodsångare, som medförde last till en mängd mottagare. Intressenterna

i inträffade haverier vore därför i allmänhet långt talrikare

i Norrland än vid de haverier, som dispascherades i Stockholm och

Göteborg. Med full säkerhet vore en i Stockholm boende dispaschör

ej för den norrländska affärsrörelsen af samma nytta och kunde ej med

samma bekvämlighet anlitas som dispaschören i Härnösand. Inkomsterna

af befattningen befunne sig äfven i stadig tillväxt. Det syntes särdeles

opraktiskt att vid den nuvarande dispaschörens i Härnösand afgång från

befattningen indraga densamma för att, såsom de sakkunnige förutsatte,

möjligen inom kort tid återupprätta den på en tidpunkt, då det måhända

ställde sig svårt att beröfva dispaschören i Stockholm den mycket betydande

del af hans inkomst, som då skulle härflyta från de norrländska

dispascherna. Äfven magistraten och handels- och sjöfartsnämnden i

Härnösand samt styrelsen för Norrlands ångfartygs assuransförening

hemställde, med åberopande hufvudsakligen af den alltjämt fortgående

tillväxten af sjöfarten på Norrland samt utvecklingen af Norrlands

industri och denna landsdels däraf betingade ökade konsumtionsförmåga,

att förslaget om indragningen af dispaschörsbefattningen i Härnösand

icke måtte vinna afseende.

Beträffande dispaschörsbefattningen i Malmö anförde innehafvaren

af denna tjänst, att enligt hans åsikt sådana förhållanden icke vore för

handen, att en indragning af befattningen borde ifrågakomma. Handelsoch

sjöfartsnämnden, hamndirektionen, stadsfullmäktige och magistraten

i Malmö sade sig äfven anse önskligt, att en dispaschörsbefattning, afsedd

för rikets sydliga orter, fortfarande komme att vara inrättad därstädes.

Magistraten förmälde sig dock härvid göra till förutsättning,

att åt en sådan befattnings innehafvare kunde, utan men för dispasckörsinstitutionen

inom landet i dess helhet, anvisas ett distrikt af den storlek,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

11

att dill* förekommande göromål gåfve tjänstinnehafvaren erforderlig

sysselsättning och beredde honom sådan inkomst, att af honom kunde

fordras, det han åtminstone hufvudsakligen ägnade sin tid åt dispaschörsbefattningens

skötande. Däremot förmälde sig styrelsen för sjöförsäkringsaktiebolaget

Öresund, hvilken styrelse har sitt säte i Malmö,

icke våga hoppas, att en så betydande fast lön eller ett så vidgadt

tjänsteområde, som skulle erfordras för att gifva en i Malmö anställd

dispaschör erforderlig sysselsättning och behöflig inkomst, kunde komma

att af statsmakterna beviljas. Då fullgod kompetens hos innehafvare af

dispaschörsbefattningarna samt billigare afgifter för sådan tjänstemans

anlitande måste väga mera än bekvämlighetshänsyn, förklarade styrelsen

sig icke hafva något att invända mot ifrågavarande förslag, om än dess

genomförande i framtiden komme att medföra indragning af dispascliörsbefattningen

i Malmö.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, hvilken i sitt öfver de

sakkunniges förslag afgifna yttrande förklarat sig anse förslaget om

indragning jämväl af dispaschörsbefattningen i Härnösand välgrundad^

har, likasom dispaschören i Göteborg, erinrat, bland annat, om önskvärdheten

däraf, att, ifall den af de sakkunnige föreslagna organisationen

komme till stånd, i samband med indragningen af dispaschörsbefattningen

i Härnösand och Norrlands inkorporering i Stockholmsdistriktet någon

del af det område, som hittills ansetts utgöra dispaschörens i Stockholm

tjänsteområde blefve öfverflyttadt till Göteborgsdistriktet; och syntes i

sådant hänseende särskildt Jönköpings och Blekinge län böra ifrågakomma.

Mot det ifrågasatta sättet för dispaschörernas aflönande har icke

i nu ifrågavarande yttranden någon erinran framställts. I detta afseende

har emellertid från åtskilliga håll — däribland jämväl af de i Stockholm

och Göteborg befintliga försäkringsbolag och försäkringsföreningar, som

i detta sammanhang yttrat sig i ärendet — betonats, att en nedsättning

i den till dispaschörerna enligt den nuvarande taxan utgående ersättningen

icke borde ifrågakomma, med mindre att dessa tillerkändes fast

aflöning af statsmedel.

I sitt förenämnda öfver de utarbetade förslagen den 18 juni

1907 afgifna underdåniga utlåtande anförde kommerskollegium, bland

annat, följande.

Kollegium delade den uppfattningen, att dispaschörstjänsterna

ej borde vara flera, än att en hvar af dem beredde sin innehafvare

arbete och inkomster, som kunde anses tillräckliga, för att personer med

Kommers•

kollega utlåtande

den 18 juni

1907.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

erforderlig kapacitet kunde uteslutande = eller åtminstone hufvudsakligen

ägna sig åt dispascliörsverksamheten. A andra sidan syntes de i ärendet

meddelade upplysningar gifva vid lianden, att dispaschörstjänsten i

Härnösand borde kunna bibehållas, utan att någon eftergift gjordes i

förenämnda fordringar å dispaschör]änsternas omfattning. Enligt de

sakkunnige af dispaschören i Härnösand lämnad uppgift kunde dennes

befattning beräknas för år 1905 lämna en inkomst af 6,000 kronor.

Då sjöfarten på Norrland med dess i stark tillväxt stadda storindustri

syntes alltjämt komma att ökas, skulle också inkomsterna af dispaschörstjänsten

i Härnösand för framtiden icke i allmänhet behöfva befaras

blifva mindre än hvad som för år 1905 beräknats. Tvärtom syntes i

stort sedt en ökning af desamma kunna beräknas. Ur denna synpunkt

ansåge kollegium alltså icke tjänstens indragning behöflig, och detta

gifvetvis i än mindre grad, om särskildt fast arfvode jämväl bereddes

dispaschörerna. Man måste härvid jämväl räkna med, att vid tiden

för den nuvarande dispaschörens i Härnösand afgång, då enligt de sakkunniges

förslag den faktiska indragningen af tjänsten skulle äga rum,

förhållandena hade gestaltat sig på sådant sätt, att tjänstens bibehållande

ej endast vore försvarsbart utan rent af nödvändigt. De af de i ärendet

hörda ortsmyndigheterna med synnerligt eftertryck framhållna skäl i

öfrigt för tjänstens bibehållande syntes också vid frågans bedömande

vara värda allvarligt beaktande. En förestående reglering af dispaschörsdistrikten

i riket borde alltså enligt kollega åsikt upptaga ett särskildt

norrlandsdistrikt. Ett beslut härom syntes icke behöfva utgöra hinder

för att vid nuvarande dispaschörens afgång från tjänsten upptaga frågan

om tjänstens indragning till förnyad pröfning efter då sig företeende omständigheter.

Mot de sakkunniges förslag om indragning af dispaschörstjänsten

i Malmö vid den nuvarande innehafvarens afgång hade kollegium

däremot intet att erinra. Om, i enlighet med hvad kollegium sålunda

ifrågasatt, dispaschörstjänsten i Härnösand skulle komma att bibehållas,

blefve en annan distriktsindelning än den af de sakkunnige föreslagna

erforderlig. Och syntes det för sådant fall naturligt, att dispaschörens

i Härnösand distrikt bestämdes att omfatta de län, som hittills enligt

praxis utgjorde hans verksamhetsområde, eller Gäfleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Kollegium, som, i likhet med de sakkunnige, ansåge, att afsevärda

fördelar vore att förvänta af anställande af dispaschörsassistenter, hölle

emellertid före, att endast två sådana funktionärer borde anställas, och

att dessa lämpligen borde placeras i Stockholm och Göteborg. Genom

inrättandet af assistentbefattningar och skyldigheten för dispaschörerna

att lämna tillfälle för person, som i öfrigt vore behörig att söka

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

13

dispaschörsbefattning, att tjänstgöra såsom biträde hos dispaschör^ skulle

på ett helt annat sätt än nu blifva sörjdt för rekryteringen af dispaschörerna.

1 öfrigt har kommerskollegium framställt åtskilliga anmärkningar

i fråga om det af de sakkunnige uppgjorda förslagets detaljer, därpå

jag emellertid saknar anledning att för närvarande närmare inlåta mig.

Såsom förut nämnts, hade de sakkunnige såsom ett medel att Nytt förslag af

undanröja olägenheten af de dispaschörerna tillkommande arfvodesin- *

komsternas växlande beskaffenhet ifrågasatt en sådan anordning af io december

dispaschörernas aflöningsförhållanden, att dispaschörerna skulle till stats- wo7- verket redovisa hälften af de enligt taxan utgående arfvodesbeloppen,

mot det att dem tillerkändes fast lön af statsmedel, motsvarande halfva

medelbeloppet af arfvodesinkomsterna under ett lämpligt antal år, ehuru

af anledning att den dåvarande dispaschören i Stockholm motsatt sig

ett sådant förslag frågan om genomförandet häraf ansetts böra för det

dåvarande förfalla. Sedan emellertid under loppet af år 1907 bemälde

dispaschör afgått ur tjänsten, hafva de sakkunnige den 10 december

1907 till finansdepartementet ingifvit förnyad framställning i ämnet,

därvid, jämte det förslag framlagts till vissa af i ärendet gjorda anmärkningar

föranledda smärre jämkningar i det tidigare förslaget till stadga

för dispaschörerna, nyssberörda fråga ånyo upptagits till behandling.

Med förmälan därvid, hurusom det lämpligaste sättet för den

ifrågavarande tankens förverkligande syntes vara att nedsätta arfvodet

enligt taxan till ungefär hälften samt belägga det till sökanden utgående

exemplaret af dispaschen med stämpel, motsvarande ungefär den andra

hälften, hafva de sakkunnige med berörda skrifvelse öfverlämnat, bland

annat, af dem utarbetade dels nytt förslag till taxa på arfvode åt dispaschörer

dels ock förslag till ändring af vissa delar af då gällande

förordning angående stämpelafgiften.

Dessa förslag — af hvilka det förstnämnda torde för öfversiktlighetens

skull få biläggas dagens protokoll (Bil. D) — afse, att, jämte det dispaschörerna

skulle tillerkännas visst fast arfvode af statsmedel och i sammanhang

härmed den dem tillkommande ersättningen enligt taxa nedsättas,

för generaldispascli till hälften mot hvad nu är fallet och för partikulierdispascli

ännu mera, staten skulle bereda sig godtgörelse för nämnda utgift

genom uttagande af stämpelafgift å utfärdade dispaschör, så beräknad,

att afgiften kunde antagas i stort sedt motsvara berörda utgift. I enlighet

härmed skulle dispasch angående gemensamt haveri (generaldispasch),

då den utfärdas till part, som begärt dylik utredning, beläggas

med stämpel enligt graderad skala på det sätt, att stämpeln skulle

utgå med 50 öre för hvarje fulla 100 kronor till och med 10,000

s. 14 Kontrollera mot PDF

KommerslioUegii

utlåtande

den 18

december 1907.

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

kronor af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelats, med

25 öre för hvarje fulla 100 kronor af därpå följande 10,000 kronor af

samma värde och med 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af Överskjutande

belopp af samma värde, dock att stämpelafgift i intet fall skulle

öfverstiga 1,000 kronor, samt handling, innefattande utredning angående

ersättningsskyldighet, som på grund af försäkringsaftal kan

åligga försäkringsgifvare (partikulierdispasch), dels i enlighet med en

på liknande sätt inrättad, ehuru till beloppen betydligt lägre skala, med

vissa ören för hvarje fulla 100 kronor af försäkringssumman, dels ock

med visst belopp för hvarje fulla 100 kronor af de till grund för beräkningen

liggande haveriräkningarnas — med vissa undantag —

sammanlagda belopp, dock i intet fall med högre belopp än 500 kronor.

Under förutsättning att de sålunda afgifna förslagen lades till

gTund för författningsbestämmelser i ämnet, hafva de sakkunnige i sin

sistberörda skrifvelse förklarat sig anse, att dispaschörernas årliga aflöning

skäligen borde sättas till 5,000 kronor för en hvar af dispaschörerna i

Stockholm och Göteborg. Under de nuvarande dispaschörernas i Härnösand

och Malmö återstående tjänstetid syntes däremot under nämnda

förutsättning en aflöning af 2,000 kronor årligen till den förre och

1,000 kronor om året till den senare få anses tillräcklig.

Kommerskollegium, som genom nådig remiss anbefallts att i anledning

af de sakkunniges sistnämnda skrifvelse och förslag afgifva

förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet, har den 18 december 1907

afgifvit sådant yttrande och därvid anfört hufvudsakligen följande.

Mot det af de sakkunnige i deras ifrågavarande skrifvelse föreslagna

aflöningssystemet i fråga om dispaschörerna hade kollegium för

sin del icke något att i princip erinra. Det syntes emellertid vara ömkligt,

att redovisningen af de stämpelmedel, som dispaschörerna hade att

förvalta, ägde rum i enlighet med särskilda bestämmelser, som möjliggjorde

kontroll, att stämpelbeläggningen blifvit riktigt verkställd.

Ehuru något detaljeradt förslag till sådana bestämmelser icke syntes

påkalladt från kollega sida, ansåge sig kollegium böra framhålla, att,

för vinnande af erforderlig kontroll i förevarande afseende, den kontrollerande

myndigheten borde få del af det hos dispaschören förvarade

exemplaret af disp^ischerna eller åtminstone af vissa delar af desamma

i afskrift. Hvad beträffade de af de sakkunnige nu ifrågasatta fasta

lönebeloppen för dispaschörerna i Stockholm och Göteborg, så syntes

dessa, äfven om distrikten bestämdes på sätt kollegium tidigare förordat,

icke vara för höga. Under förutsättning af en dylik fast aflöning syntes

man å andra sidan icke heller behöfva befara, att de med dessa dispa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

15

schör stjänster förenade inkomster skulle visa sig vara för otillräckliga

för att locka skickliga sökande till tjänsterna.

De löner, som, under förutsättning af dispaschörstjänsternas i

Härnösand och Malmö indragning, föreslagits för de nuvarande innehafvarna

af tjänsterna, syntes få anses utgöra skälig godtgörelse för

den minskning i deras inkomster, som måste blifva en följd af den

föreslagna ändringen af taxan. För den händelse däremot, att, på sätt

kollegium i sitt föregående utlåtande i ärendet hemställt, ett särskilt

distrikt för Norrland komme att äfven för framtiden bibehållas, vore

den för dispascliören i Härnösand ifrågasatta lönen af 2,000 kronor om

året gifvetvis för liten. Då arbetet inom detta distrikt åtminstone

under de närmaste åren kunde förväntas blifva af ringare omfattning

än i Stockholms och Göteborgs distrikt, behöfde dock lönen i det förstnämnda

icke sättas så högt som i de båda sistnämnda. Ännu ett skäl

för sänkning af beloppet finge anses vara för handen uti den omständigheten,

att, om, såsom kollegium förutsatte, dispaschören i Härnösand

icke skulle vara skyldig att hålla biträde, han icke kunde antagas

behöfva vidkännas så stor utgift för tjänstelokal som dispaschörerna i

Stockholm och Göteborg. Bestämmandet af hans lön borde blifva beroende

af storleken af de arfvoden, som enligt den af de sakkunnige

sist föreslagna taxan kunde beräknas för honom under ett år. Då enligt

de af dispaschörerna till de sakkunnige lämnade, i motiven till dessas

tidigare förslag återgifna uppgifter angående deras inkomster under

åren 1900—1904, dessa, i hvad anginge dispaschören i Härnösand,

under nämnda år uppgått till i medeltal något öfver 3,000 kronor om

året och inkomsterna på grund af taxa, äfven med den af de sakkunnige

därutinnan senast förslagna reduktionen, kunde antagas komma att belöpa

sig till minst 1,500 kronor om året, ansåge kollegium, att dispaschörens

i Härnösand fasta lön — under förutsättning af tjänstens bibehållande

efter nuvarande innehafvarens afgång —borde bestämmas till 4,000 kronor

om året. Om så komme att ske, syntes grundad anledning till förhoppning

finnas till erhållande af kompetenta innehafvare af tjänsten,

helst dessa, innan arbetet ökats något mera afsevärdt, i sammanhang

hvarmed inkomsterna stege, säkerligen utan men för tjänsten kunde

hafva någon verksamhet bredvid densamma.

Efter nådig remiss har jämväl statskontoret, såvidt angår de sakkunniges

förslag till ändringar i gällande förordning angående stämpelafgiften,

den 20 februari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

Statskontoret har härvid anfört följande.

Statskontorets

utlåtande den

20 februari

1908.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Departements
chefens
anförande.

Hufvudsyftet med de af de sakkunnige förordade anordningarna

syntes hafva varit att, med bibehållande i det hela af nu rådande aflöningssystem,

eller att dispaschörens besvär borde till fullo godtgöras

af dem, som anlitade honom, bereda dispaschör en så till vida tryggare

ställning, att inkomsterna komme att blifva jämnare fördelade än hvad

nu vore händelsen. Detta syfte kunde emellertid enligt statskontorets

uppfattning mycket väl ernås, utan att därför vore nödigt att förvandla

en del af det enligt taxan utgående dispaschörsarfvodet i stämpelafgift.

De härutinnan föreslagna bestämmelserna måste nämligen enligt statskontorets

mening anses tjäna ett för stämpelbeskattningen i öfrigt

ganska främmande syfte, i det de skulle hafva sin egentliga grund

i och därför komma att stå i ett nödvändigt samband med bestämmelserna

i en taxa, hvars satser icke vore underkastade Riksdagens beslutanderätt.

Å andra sidan skulle sådana i stämpelförordningen fastslagna skattesatser

kunna komma att utgöra hinder för vidtagande af jämkningar i

taxan, hvilka, af omständigheterna påkallade, eljest lätt komme till stånd.

Förslaget att stämpelbelägga dispasch hade tillkommit hufvudsakligen

med tanke på den kontroll, som härigenom borde vinnas. Det vore

dock uppenbart, att någon verklig kontroll i berörda afseende icke skulle

åstadkommas, med mindre ytterligare stadganden infördes, såsom om

användande af dubbla beläggningsstämplar, i samband med ett redovisningssystem,

jämförligt med det, som vore påbudet beträffande vissa af

underrätternas protokoll. Statskontoret ansåge emellertid, att det väsentliga

syftet med föreliggande förslag borde kunna vinnas, därest, i samband

med införande af bestämda årsarfvoden af statsmedel åt dispaschörerna,

att utgå från ett för ändamålet å sjunde hufvudtiteln uppfördt

bestämdt anslag, dem ålades skyldighet dels att i början af hvarje

kalenderkvartal till statskontoret inleverera hälften eller annan efter det

fasta arfvodets storlek afpassad andel af de under det gångna kvartalet

enligt taxa influtna arfvodesbeloppen, dels ock att inom utgången af

januari månad hvarje år till kommerskollegium afgifva specificerad och,

i den mån sådant kunde ske, verificerad redogörelse för alla under det

senast föregående året enligt taxa debiterade och uppburna dispaschörsarfvoden.

De till statskontoret inlevererade arfvodesandelarna syntes

lämpligen böra uppdebiteras under inkomsttiteln: extra uppbörd.

Ett ändamålsenligt ordnande af dispaschörsväsendet är en angelägenhet

af icke ringa betydelse för sjöfarten och det allmänna. Enligt

sjölagen har dispaschör, hvilkens i form af dispasch meddelade beslut,

därest detsamma ej vid domstol öfverklagas, länder till efterrättelse och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

17

är för parterna bindande, att i första hand pröfva och afgöra spörsmål

af grannlaga och ofta nog synnerligen invecklad och svårlöst natur.

Ej sällan stå ock vid bedömande af hithörande frågor högst betydande

värden och stora ekonomiska intressen på spel. Ofta nog ställas

därför ganska stora anspråk på dispaschörens skicklighet och omdömesförmåga.

Med hänsyn såväl till nu berörda förhållanden som ock med

afseende å den ganska speciella utbildning, som för utöfningen af dispaschörsbefattning

erfordras, är det tydligen af vikt att sörja för eu god

rekrytering af ifrågavarande tjänstemannakår. Det syfte, som ligger till grund

för samtliga i förevarande ämne nu gjorda framställningar — att höja och

stärka dispaschörernas ställning — synes mig därför värdt allt beaktande.

Det af de sakkunnige framlagda förslaget till stadga för dispaschörerna

i riket synes mig ock i väsentliga delar väl ägnadt att läggas

till grund för lagbestämmelser i ämnet. I likhet med de sakkunnige

synes mig sålunda till en början tydligt, att för ernående af det åsyftade

målet antalet dispaschörsbefattningar inom riket bör sålunda begränsas,

att dessa kunna på en gång bereda sina innehafvare tillräckligt arbete

i tjänsten, så att denna må kunna utgöra deras egentliga och hufvudsakliga

uppgift, och tillika skänka sin innehafvare en tillräckligt god

utkomst, för att dugliga och fullt kvalificerade personer må kunna finna

med sin fördel förenligt att däråt mera uteslutande ägna sig. Härmed

sammanhänger ock, att dispaschörerna böra erhålla vissa bestämda tjänst - göringsområden, inom hvilka de, med uteslutande af andra, äga utöfva

sin verksamhet.

Enär den i ärendet förebragta utredningen i fråga om omfattningen

af göromålen vid de särskilda dispaschörsbefattningarna och därmed förenade

inkomster endast afser tiden till och med år 1904, har jag från

vederbörande dispaschörer låtit infordra uppgifter i berörda hänseenden

jämväl för tiden därefter; och torde en i tabellform verkställd sammanfattning

af berörda uppgifter få såsom bilaga fogas vid dagens protokoll

(Bil. E).

Vid öfvervägande af de genom den i ärendet åvägabragta utredningen

upplysta förhållanden har jag, hvad särskilt beträffar dispaschörsbefattningen

i Malmö, kommit till den uppfattningen, att densamma icke

med det begränsade tjänsteområde, som hittills ansetts tillkomma innehafvaren

däraf, lämnat eller för framtiden kan förväntas lämna tillräckligt material

för att hufvudsakligen upptaga en särskild tjänstemans tid och arbetskraft.

Eu utvidgning af detta område på de öfrigas bekostnad har icke

heller synts mig af förhållandena påkallad eller eljest för vinnande af

det mål, som med den ifrågavarande reformen afses, ändamålsenlig.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami 1 Afd. 47 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Hvad angår frågan om dispaschörsbefattningen i Härnösand, liar,

såsom af det föregående framgår, från norrländskt håll med en viss

styrka framhållits önskvärdheten däraf, att ett särskildt distrikt för

Norrland fortfarande konime att bibehållas. Till stöd för denna uppfattning'',

hvilken jämväl vunnit tillslutning från kommerskollegii sida,

har hufvudsakligen åberopats den alltjämt fortgående tillväxten i sjöfarten

på Norrland äfvensom den kraftiga utvecklingen af Norrlands industri

och denna landsdels i följd däraf alltjämt ökade konsumtionsförmåga.

Dessa förhållanden utgöra visserligen ett glädjande faktum, hvars betydelse

för den nu föreliggande frågan naturligen icke bör underskattas.

Vid en närmare undersökning af frågan har jag emellertid icke kunnat

komma till den uppfattning, att förhållandena, sådana de hittills gestaltat

sig, tillräckligt motivera bibehållandet af en särskild dispasehörsbefattning

för Norrland, därest denna skall, på sätt med nu förevarande förslag

åsyftas, lämna sin innehafvare så pass tillräckligt med arbetsmaterial, att

han däri skall finna sin hufvudsakliga sysselsättning, eller tillräcklig inkomst,

för att äfven för framtiden en duglig och fullt kvalificerad person skall

finna med sin fördel förenligt att däråt ägna sitt egentliga arbete.

Antalet dispaschör, som ankommit på den nuvarande dispaschörens

i Härnösand handläggning, utgjorde, enligt hvad af de sakkunnige inhämtade

uppgifter framgår, under femårsperioden 1900—1904 i medeltal

omkring 8 om året, däraf 6 å 7 s. k. generaldi spascher, samt under perioden

1905—1908 ungefär detsamma. Om nu än, såsom dispaschören i

Härnösand framhållit, det må vara sant, att dispaschernas antal icke i

och för sig utgör en tillförlitlig mätare på göromålens omfattning,

i ty att godsemottagarnas eller de i dispaschen ingående konossementens

antal därvid spelar en viktigare roll, samt af dylik anledning

det med dispaschörsbefattningen i fråga förenade arbete måhända är

mera omfattande än man af nyssberörda siffror kunde tro sig äga anledning

förvänta, synes mig likväl däraf uppenbart framgå, att göromålen

vid befattningen icke kunna antagas som regel lämna tillräckligt

material för en dugande tjänstemans uteslutande eller hufvudsakliga

arbetskraft.

Ser man åter på de med befattningen hittills förenade inkomster,

synas dessa visserligen under den tid, de sakkunniges utredning afser,

hafva i stort sedt befunnit sig i stigande. Medan desamma sålunda år

1900 utgjorde endast 1,844 kronor, hade desamma år 1904 stigit till

2,731 kronor; och ansåg man sig vid tiden för utredningens verkställande

kunna förvänta, att inkomsterna af tjänsten skulle år 1905

uppgå till minst 6,000 kronor. Detta antagande visade sig ock riktigt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Stat sut skot teln Utlåtande N:o 76.

men nedgingo inkomsterna, enligt livad de inhämtade uppgifterna visa,

år 1900 till endast 832 kronor för att det följande året, 1907, stiga till

4,079 kronor men år 1908 åter sjunka till 2,530 kronor. Beröida siflfioi

synas mig tydligt gifva vid handen, att befattningen icke, sådan densamma

nu är ordnad, kan som regel skänka en person med de kvalifikationer,

man anser sig böra bos dess innehafvare fordia, t.illxÄcklig

inkomst, utan att befattningen mer eller mindre måste erhålla karaktären

af en bisyssla, något som gifvetvis å eu ort, sådan som här äi i flaga,

där tillgången på sökande till eu befattning af ifrågavarande slag natuiligen

måste antagas blifva tämligen begränsad och möjlighet till erhållande

af annan inbringande sysselsättning vid sidan af dispaschöisbefattningen

måhända icke alltid i afsevärd utsträckning står till buds,

lätteligen kan medföra än större olägenhet än å en större plats, där

andra förhållanden i nyss angifna hänseenden äro radande.

Nu är visserligen föreslaget, att med dispaschörsbefattningarna

skulle förenas fast arfvode till skäligt belopp, hvarigenom naturligen

ifrågavarande tjänstemäns ställning skulle i viss mån förbättras. _ Berörda

förslag är emellertid, särskilt i den form, detsamma gifvits i de sakkunniges

sista framställning, icke så mycket förestafva dt. af den uppfattningen,

att ersättningen för dispaschörernas arbete enligt nu gällande

taxa är i förhållande till arbetsbördan i allmänhet för lag utan hufvudsakligen

af ett behof att åstadkomma större jämnhet och stadga i dessa

tjänstemäns aflöningsförhållanden och därmed ökad garanti för kårens

ändamålsenliga rekrytering. Förslaget i fråga är ock, som nämndt, kombinerad!

med förslaget om en sänkning i ersättningen enligt taxa till

ungefär hälften eller för vissa förrättningar — de där dock i förevarande

afseende spela en jämförelsevis mindre roll — än mindre af de belopp,

hvarmed densamma nu utgår. Därest sistnämnda förslag genomföies,

hvilket med afseende å hvad jag nyss erinrat måste anses såsom ett

villkor för tilldelande åt dispascliörerna af mera afsevärda fasta arfvoden,

torde sålunda den på grund af taxan inflytande inkomsten föi

dispaschören i Härnösand, hvilken under de senaste nio åren uppgått

till i medeltal 3,257 kronor, icke kunna beräknas till i genomsnitt mera an

högst omkring 1,700 kronor om året eller, efter afdrag af omkostnaderna

vid befattningen, åtskilligt lägre.

Därest under sådan förutsättning befattningen skulle göras tillräckligt

indräktig för att kunna antagas äfven för framtiden blifva

uågorlunda begärlig för personer med önskvärd duglighet och förmåga,

måste, såsom ock kommerskollegium framhållit, det fasta arfvodet sättas

afsevärd t högre än de sakkunnige, under förutsättning af tjänstens

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

indragning efter nuvarande innehafvare^ afgång, för öfvergångstiden

tänkt sig och sålunda äfven proportionsvis vida högre än för motsvarande

befattningar i Stockholm och Göteborg. En sådan åtgärd synes emellertid

icke hora ifrågakomma, med mindre att det kunde påvisas, att befattningen

måste anses vara för allmänhetens betjänande på ett tillfredsställande

sätt oundgängligen behöflig, eller antagas kunde, att förhållandena

i öfrigt inom ifrågavarande del af landet i nu förevarande

utseende vore af eu så säregen natur, att en särskild tjänsteman där icke

kunde utan svårare olägenhet undvaras. Något sådant synes mig emellertid

den föreliggande utredningen ingalunda gifva vid handen. Tvärtom

torde man, med den utveckling, samfärds- och kommunikationsmedlen med

Norrland i senare tider erhållit, med skäl kunna antaga, att dispaschören i

Stockholm må kunna utan svårighet ombesörja äfven de göromål, som nu

tillkomma motsvarande tjänsteman i Härnösand, helst i fall, på sätt de

sakkunnige föreslagit, en aflönad assistent med befogenhet och skyldighet

att handlägga sådana ärenden, som af dispaschören själf icke medhinnas,

ställes vid hans sida.

Med hvad jag nu yttrat vill jag naturligtvis icke hafva förnekat,

att inom en måhända icke alltför aflägsen framtid förhållandena

kunna gestalta sig så, att på grund af sjöfartens fortgående tillväxt

och i följd däraf ökade göromål för dispaschörerna det kan befinnas

lämpligt eller nödigt att upprätta eu eller möjligen flera ytterligare

dispaschörsbetattningar än de två, som i det nu ifrågavarande förslaget

åsyftas, och att till äfventyra därvid inrättande af en sådan befattning

speciellt för Norrland kan betinnas erforderlig. För närvarande eller

inom den närmaste framtiden anser jag däremot af skäl, jag redan anfört,

en sådan befattning icke vara behöflig.

I likhet med de sakkunnige har jag därför stannat vid den uppfattningen,

att, därest fullt ändamålsenliga anordningar i förevarande

afseende skola ernås, dispaschörernas antal bör, åtminstone tillsvidare,

be gränsas till två, stationerade den ene i Stockholm och den andre i

Göteborg, såsom varande de orter, där landets handel och sjöfart hittills

företrädesvis koncentrerats.

Att emellertid indragning af de båda dispaschörsbelattningar,

hvilka sålunda ansetts öfverflödiga, icke bör ifrågakomma annorledes

än i män af de nuvarande tjänstinnehafvarnes afgång, är gifvet.

Så länge dessa befattningar bibehållas, böra desamma ock uttryckligen

tillerkännas de tjänsteområden, hvilka enligt hittills rådande praxis

ansetts tillhöra dessa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

21

De sakkunniges förslag till distriktsindelning i öfrigt synes mig i

hufvudsak ändamålsenligt. Därest den af mig uttalade uppfattningen vinner

gillande och i enlighet härmed äfven dispaschörsbefattningen i Härnösand

vid den nuvarande innehafvarens afgång indrages, torde i samband

därmed böra tagas under öfvervägande, huruvida icke det för dispaschören i

Stockholm föreslagna tjänsteområdet bör, på sätt ock i ärendet blifvit

ifrågasatt, till vinnande af skälig utjämning såväl i arbetsbörda som

inkomst af befattningarna, minskas med ett eller annat af de län, som

enligt de sakkunniges förslag skulle tillhöra dennes distrikt, samt detta

eller dessa län öfverföras till Göteborgsdistriktet — en åtgärd, som emellertid

synes förutsätta eu något närmare utredning än som för närvarande

föreligger.

Hvad förslaget till stadga angående dispaschörerna i riket innehåller

rörande kompetensfordringar, sättet för dispaschör tillsättande,

sådan tjänstemans skyldigheter m. m. synes mig, som antydt, i allmänhet

innebära härutinnan lämpliga och ändamålsenliga föreskrifter, om

ock, såsom jämväl af kommerskollegium och andra af de hörda myndigheterna

påpekats, ändringar och jämkningar i en del detaljer erfordras.

För att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering af dispaschörsbefattningarna,

bereda tillgång till skickliga och i facket tillräckligt utbildade

vikarier eller efterträdare äfvensom för att trygga eu snabb

och säker handläggning af de på dispaschörernas handläggning ankommande

ärenden hafva de sakkunnige, som nämndt, föreslagit inrättande

af s. k. dispaschörsassistentbefattningar.

Detta förslag, hvilket synes mig vara af väsentlig betydelse för

den ifrågavarande reformens effektivitet och utgöra eu viktig förutsättning

för indragninghf dispaschörsbefattningarna i Malmö och Härnösand,

anser jag mig böra på det lifligaste tillstyrka.

Att under nuvarande förhållanden ej sällan stora svårigheter mött

att erhålla lämpliga vikarier eller ersättare för dispaschörerna, är redan

förut framhållet. Att så är fallet, är icke heller ägnadt att väcka förvåning.

De göromål, som åligga dispaschörerna, kräfva nämligen på

grund af sin beskaffenhet, utom teoretiska förkunskaper, en längre tids

praktisk utbildning i facket under ledning af därutinnan förfarna personer.

Att emellertid dugliga och skickliga personer, lämpade att inträda

såsom vikarier eller efterträdare för dispaschörerna, icke kunna

finnas villiga att utan erhållande af en mera fast, aflönad ställning under

någon längre tid ägna sig åt ifrågavarande tämligen speciella verksamhetsområde,

är ganska naturligt. Genom inrättande af fasta assistentbefattningar

synes det emellertid såsom om denna olägenhet borde kunna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

på ett tillfredsställande sätt afhjälpas. Med de ökade göromål, som

efter indragningen af dispaschörsbefattningarna i Härnösand och Malmö

äro inom de återstående distrikten att förvänta, torde ock den tillgång

till förstärkning i dugande arbetskrafter, som därigenom skulle tillföras

dispaschörerna, vara, i hvarje fall tidtals, då göromålen mera än vanligt

hopa sig — något som på grund af sakens natur vid befattningar af

ifrågavarande slag gifvetvis understundom ej kan förekommas — synnerligen

väl behöflig, att icke säga nödvändig.

Hvad de sakkunnige föreslagit i fråga om sättet för dessa befattningars

tillsättande samt om dispaschörsassistenternas befogenheter och

skyldigheter m. m. finner jag i allmänhet väl grundadt och af beskaffenhet

att i hufvudsak böra godkännas.

På sätt redan anförts, är jag med de sakkunnige ense därom, att

dispaschörernas aflöningsförhållanden böra om möjligt så anordnas, att

dugliga och : på området väl utbildade personer kunna förväntas eftersträfva

dessa befattningar och däråt ägna åtminstone sitt hufvudsakliga

arbete och intresse.

Väl gifver den gjorda utredningen vid handen, att äfven under nuvarande

förhållanden de särskilt, med dispaschörsbefattningen i Stockholm

förenade årliga inkomsterna i allmänhet icke äro obetydliga och jämväl vid

. dispaschörsbefattningen i Göteborg under vissa år uppgått till ganska afsevärda

belopp. Enligt af dispaschörerna de sakkunnige på begäran meddelade

och i motiven till deras förslag intagna uppgifter uppgingo sålunda

bruttoinkomsterna vid dispaschörsbefattningen i Stockholm under åren 1900

—1904 till i medeltal 11,341 kronor om året. Vid motsvarande befattning

i Göteborg hafva enligt samma uppgifter under tioårsperioden 1894—1903

inkomsterna, efter afdrag af därmed förenade omkostnader, likaledes i

medeltal, utgjort 6,133 kronor för år räknadt. Under hela perioden

1900—1908 hafva, enligt hvad af nämnda uppgifter, jämförda med af

mig införskaffade kompletterande upplysningar framgår, bruttoinkomsterna

af dispaschörsbefattningen i Stockholm i medeltal utgjort något öfver 10,000

kronor om året. Huru det härutinnan förhåller sig med motsvarande befattning

i Göteborg, framgår ej lika tydligt, enär de lämnade uppgifterna för

de senare åren afse brutto- men för de tidigare nettoinkomsterna. Efter

en ungefärlig beräkning att döma, torde emellertid bruttoinkomsterna vid

sistnämnda befattning — däri inberäknadt ett från Göteborgs stad sedan

åtskilliga år tillbaka utgående bidrag af 300 kronor om året — under

den nyssnämnda perioden kunna i medeltal uppskattas till något öfver

7,000 kronor för år räknadt.

Härvid är emellertid att märka, att inkomsterna af ifrågavarande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

23

befattningar, såsom åt'' det anförda framgår, äro mycket växlande från

det ena året till det andra, att dispaschör icke har någon rätt till pension

och, då han i följd af sjukdom eller annan anledning icke kan förrätta

sin tjänst, icke är berättigad att åtnjuta någon del af de med tjänsten

förenade inkomsterna; allt omständigheter, som naturligen äro ägnade

att i viss mån försvaga dessa tjänstemäns ställning.

På egen bekostnad måste dessutom dispaschör anskaffa det biträde

för renskrifning och annat arbete, som kan erfordras. Någon föreskrift

om skyldighet för dispaschör att hafva tjänsterum viss tid tillgängligt

för allmänheten — på sätt föreliggande förslag till stadga innehåller —

har icke hittills förefunnits, men detta oaktadt torde i allmänhet dispaschörerna

åtminstone under den senare tiden hafva ansett erforderligt

och lämpligt att i och för sin beröring med allmänheten förse sig med

särskild tjänstelokal. Hvad sålunda redan nu är regel torde blifva eu

nödvändighet med inrättandet af dispaschörsassistentbefattningar och med

ett antagande af den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för dispaschör

att bereda person, som i öfrigt är behörig att söka dispaschörsbefattning,

tillfälle att såsom biträde vid dispaschörens tjänstegöromål förvärfva för

dispaschörsbefattnings sökande erforderlig färdighet i dispaschers upprättande.

Enligt hvad dispaschörerna i Stockholm och Göteborg uppgifvit,

uppgå omkostnaderna för skötandet af deras befattningar numera till

i genomsnitt omkring 3,000 kronor om året för dem hvar. Äfven med

afdrag af detta belopp kan visserligen, hvad dispaschören i Stockholm

beträffar, resultatet förefalla skäligen tillfredsställande. Tager man emellertid

hänsyn till den med ifrågavarande inkomst förenade osäkerheten,

frånvaron af pensionsrätt in. in., blir emellertid värdet af denna inkomst,

jämförd med motsvarande löneinkomst för ordinarie innehafvare

af statstjänst, icke så litet reduceradt. Hvad angår dispaschörsbetattningen

i Göteborg, synes den behållna inkomsten däraf under

nuvarande förhållanden i allmänhet vara väl låg för att där kunna

påräkna att äfven framgent få platsen besatt med lämplig innehafvare.

En åt de mest framträdande olägenheterna med det nuvarande

aflöningssystemet är emellertid, såsom flere gånger erinrats, den därmed

förbundna ojämnheten i de med ifrågavarande befattningar förenade

inkomsterna. Af de inhämtade uppgifterna framgår sålunda exempelvis,

att år 1905 dispaschörens i Stockholm bruttoinkomster af befattningen

uppgingo till endast 7,128 kronor men andra år till närmare 11,000 kronor

eller mera samt dispaschörens i Göteborg enahanda inkomster år 1906

till 5,937 kronor, år 1907 till 12,357 kronor och år 1908 till 6,129 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Det lämpligaste sättet att undanröja härmed förknippade olägenheter

synes mig vara att, på sätt de sakkunnige föreslagit, tilldela

dispaschörerna ett fast arfvode af statsmedel till lämpligt belopp och

samtidigt sänka ersättningen för verkställda förrättningar enligt taxan.

En sådan åtgärd synes mig ock, då dispaschörerna otvifvelaktigt äro att

anse såsom statstjänstemän, hvilka fylla en allmän, i lag föreskrifven

funktion, jämväl principiellt sedt riktig och utom den nyss angifna fördelen

af större stadga och trygghet i desse tjänstemäns ställning äfven

innebära en lättnad för handel och sjöfart, som i fall, hvilka här äro i

fråga, måste anses högeligen befogad.

De sakkunniges senast framlagda förslag går, som nämndt, i nu

förevarande hänseende därpå ut, att den nu bestämda ersättningen åt

dispaschör för verkställd dispasch enligt taxa skulle, hvad beträffar så

kallad generaldispasch, nedsättas till hälften och vid så kallad partikulierdispasch

ännu mera. Under förutsättning att en sådan förändring

kommer till stånd, synes mig de af de sakkunnige för dispaschörerna

i Stockholm och Göteborg senast föreslagna fasta arfvoden, eller 5,000

kronor för dem hvar, icke vara för högt tilltagna.

Någon exakt beräkning af den behållna inkomst, som efter

genomförande af de sålunda ifrågasatta förändringarna skulle komma

att blifva med dessa befattningar förenad, låter sig visserligen icke göra.

Lägger man förhållandena under perioden 1900—1908 till grund för

beräkningen, torde emellertid under nämnda förutsättningar behållna årliga

inkomsten af dispaschörsbefattningen i Stockholm kunna beräknas till i

medeltal ungefär samma belopp, hvartill densamma under senare åren i

medeltal uppgått, eller något öfver 7,000 kronor, och af motsvarande befattning

i Göteborg till omkring 5,500 kronor, däri inräknadt stadens

förut omförmälda bidrag. Efter indragningen af dispaschörsbefattningarna

i Malmö och Härnösand skulle emellertid inkomsterna för dispaschörerna

i Stockholm och Göteborg gifvetvis komma att ökas. Denna

ökning, hvilken under förutsättning af den föreslagna ändringen af taxan

dock, såvidt nu kan beräknas, knappast torde komma att uppgå till i medeltal

högre belopp än för den förre till omkring 1,500 kronor och för

den senare till vid pass 800 kronor om året eller möjligen något därutöfver,

torde dock icke kunna anses annat än såsom en jämförelsevis

ringa ersättning för det ökade arbete, som därigenom kommer att åläggas

dem. Därest, på sätt jag förut antydt, i samband med indragningen eu

jämkning i distriktsindelningen beträffande de återstående distrikten

kommer till stånd, kommer däraf, som nämndt, en utjämning i aflöningsförhållandena

mellan de båda återstående distrikten att blifva en följd.

Därest taxan ändras på föreslaget sätt, torde däraf följa, att äfven

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

25

de nuvarande innehafvarna åt" dispaschörsbefattningarna i Malmö och

Härnösand härför bör beredas skälig ersättning; och synes detta lämpligast

ske på enahanda sätt som beträffande de öfriga dispaschörerna

eller medelst tilldelande äfven åt dem för deras återstående tjänstetid

af ett fast arfvode af statsmedel till lämpligt belopp. Hvad beträffar de

af de sakkunnige i sådant afseende föreslagna belopp, eller för dispaschören

i Härnösand 2,000 kronor och för dispaschören i Malmö 1,000

kronor, mot Indika belopp kommerskollegium under förutsättning af befattningarnas

indragning icke haft någon anmärkning att framställa,

synas mig desamma med hänsyn till hittills rådande förhållanden lämpliga

och väl afvägda.

Dispaschörsassistenterna skulle, soin nämndt, enligt de sakkunniges

förslag endast mera undantagsvis äga uppbära andel i dispaschörsarfvode

enligt taxa och således hufvudsakligen aflönas af statsmedel, och hafva

de sakkunnige i sådant afseende föreslagit ett fast arfvode af 2,000

kronor för dem hvar. Mot detta förslag, hvilket synes mig ändamålsenligt

och lämpligt, har jag icke något att erinra.

Såsom förut nämnts, hafva de sakkunnige i sitt senast afgifna

yttrande föreslagit, att, jämte det den dispaschör tillkommande ersättningför

verkställd dispasch skulle sänkas till ungefärligen hälften mot hvad

nu är fallet och i samband därmed dispaschör tillerkännas fast arfvode

af statsmedel, till sökande utfärdad dispasch skulle beläggas med stämpel,

så beräknad, att stämpelafgiften kunde antagas i genomsnitt ungefärligen

motsvara den i den nya taxan bestämda ersättningen.

Berörda förslag utgår från den förutsättningen, att de rättssökande

parterna eller således de, som anlita dispaschör, skulle fortfarande såsom

hittills vidkännas kostnaden för hans arbete och staten således endast

träda emellan för att åstadkomma en jämnare och i viss män tryggare

inkomst för ifrågavarande tjänstemän men därför genom stämpelbeskattning

å utfärdade dispaschör bereda sig godtgörelse.

På sätt redan förut antydts, är jag emellertid af den uppfattning,

att, då dispaschörsinstitutionen är en i lag fastslagen institution, hvilken

allmänheten i vissa fall är skyldig att anlita och som har en synnerligen

viktig allmän funktion att fylla, den naturligaste och med nutida

åskådning bäst öfverensstämmande anordningen är, att dessa tjänstemän,

likasom flertalet andra statstjänare, också aflönas, åtminstone till

en mera väsentlig del, af staten, om än det med hänsyn till hittills

rådande förhållanden må anses befogadt att åtminstone tillsvidare fortfarande

till en del för dispaschörernas aflönande anlita samma utväg

som hittills.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Förslaget att staten skulle på nyss angifvet sätt uttaga ersättning

för de fasta arfvodena synes mig därför ur rent principiell synpunkt

knappast vara att anbefalla. Därtill kommer, att ifrågavarande förslag,

hvilket tilläfventyrs skulle, på sätt kommerskollegium erinrat, fordra

meddelande af särskilda bestämmelser i syfte att kontrollera, att den

staten tillkommande stämpeluppbörden blefve till statskassan vederbörligen

inlevererad, äfvensom, då staten ju icke borde genom stämpelbeskattningen

i fråga uttaga mera än som kunde anses ungefärligen

motsvara de fasta arfvodenas belopp, förutsätter en allt som oftast

återkommande reglering af dispaschörernas aflöningsförhållanden, säkerligen

i tillämpningen skulle verka synnerligen ojämnt och förefalla

mer än behöflig! inveckladt, Med afseende härå och då, på sätt statskontoret

erinrat, en dylik anordning jämväl skulle innebära en för vår

lagstiftning angående stämpelbeskattningen hittills helt och hållet främmande

princip, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga att biträda

ifrågavarande förslag.

Af hvad jäg nu och förut anfört följer ock, att jag icke heller anser

mig böra ansluta mig till den framkastade tanken att, i stället för den

ifrågasatta stämpelbeskattningen af utfärdade dispaschör, i enahanda syfte

ålägga dispaschörerna att till statsverket redovisa viss andel af inflytande

ersättning för upprättade dispaschör enligt taxa, ett förslag, som gifvetvis

förutsätter taxans bibehållande i hufvudsakligen enahanda skick som hittills.

Med hvad jag nu anfört vill jag däremot icke hafva yttrat mig

om lämpligheten af en eventuell stämpelbeskattning af utfärdade dispasch

er i det syfte, som eljest i fråga om stämpelafgifter för vederbörande

statsmyndigheters expeditioner förekommer, en åtgärd som emellertid,

såsom tjänande ett helt annat ändamål än som med det nu afhandlade

förslaget åsyftas, icke har med den nu föreliggande frågan att skaffa.

De arfvoden af statsmedel, som, enligt hvad af mig tillstyrkts,

skulle tillkomma dispaschörer och dispaschörsassistenter, torde lämpligen

böra uppföras under riksstatens sjunde hufvudtitel under form af ett extra

anslag, i livilket afseende framställning till Riksdagen torde böra göras.

Då den af mig tillstyrkta förändrade organisationen af dispaschörsväsendet

äfvensom utfärdandet af stadga för dispaschörerna jämte ändringen

af den för dem gällande taxan gifvetvis är beroende af det beslut,

Riksdagen i nyssberörda hänseende må komma att fatta, anhåller jag

att framdeles, sedan Riksdagen meddelat sitt beslut i ämnet, få åter

anmäla ärendet i och för vidtagande af de administrativa åtgärder, som

då må kunna ifrågakomma.))

De i statsrådsprotokollet omförmälda bilagor äro af följande lydelse:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

27

Bil. A.

Förslag

till

Stadga

angående dispaschörerna i riket.

§ 1.

I hvardera af städerna Stockholm och Göteborg skall finnas anställd

en dispaschör. Dispaschörens i Stockholm tjänstgöringsområde

skall omfatta Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands, Blekinge,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrland®,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Öfriga län i riket skola

utgöra dispaschörens i Göteborg tjänstgöringsområde.

Till hvardera dispaschörens biträde anställes en dispaschörsassistent.

§ 2.

Dispaschör förordnas af Konungen.

Då dispaschörsbefattning blifvit ledig, skall magistraten i den

stad, där ledigheten inträffat, ofördröjligen därom utfärda kungörelse

med underrättelse om tiden, trettio dagar från kungörelsens utfärdande,

då ansökan att varda till befattningen antagen bör till magistraten ingifvas.

Denna kungörelse skall anslås å stadens rådhus samt införas i

de alhnänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång skall magistraten

angående de sökandes skicklighet och lämplighet inhämta yttrande

från handels- och sjöfartsnämnden i staden samt från de styrelser

för sjöförsäkringsbolag, som därstädes hafva sitt säte. Anmäler

i anledning af den inträffade ledigheten annat svenskt sjöförsäkrings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

bolags styrelse, att den önskar yttra sig öfver ansökningarna, skall

magistraten jämväl inhämta dess yttrande. Sedan yttrandena inkommit,

eller tid, som därför varit förelagd, gått till ända, skall magistraten

upprätta förslag till tjänstens återbesättande samt i Stockholm

genom Öfverståthållareämbetet och i Göteborg genom Konungens befallningshafvande

insända detsamma jämte alla handlingarna i ärendet

till Kungl. Maj:t.

Dispaschörsassistent förordnas för en tid af två år i sänder af

magistraten i staden, sedan tjänsten förut kungjorts ledig på sätt här

ofvan stadgats rörande tillsättande af dispachörsbefattning. Rörande

de sökandes skicklighet och lämplighet skall jämväl innan ärendet afgöres,

yttrande infordras från handels- och sjöfartsnämnden samt dispaschören,

äfvensom från de styrelser för sjöförsäkringsbolag, som i

anledning af ledigheten anmält sig vilja afgifva yttrande.

Magistraten äger äfven att, då dispaschör eller dispaschörsassistent

af sjukdom eller annat giltigt förfall är hindrad att tjänsten utöfva

eller då han enligt 14 paragrafen äger åtnjuta ledighet från tjänsten,

förordna annan skicklig person att under tiden befattningen bestrida.

Vid dispaschörs eller dispaschörsassistents afgång från sin befattning

skall jämväl magistraten meddela förordnande om tjänstens uppehållande,

tills densamma kan varda i laga ordning tillsatt.

Innan förordnande i nu nämnda fall meddelas, skall yttrande och

förslag därtill inhämtas i de fall, då förordnandet gäller dispaschörsbefattning,

från handels- och sjöfartsnämnden och i andra fall från

dispaschören.

§ 3.

För behörighet att söka dispaschörs- eller dispaschörsassistentbefattning

erfordras, att sökanden råder öfver sig och sitt gods, att han

fullgjort hvad för behörighet att utöfva domarämbetet är föreskrifvet,

att han genom intyg af lärare i lefvande språk vid universitet eller

allmänt läroverk visat sig äga de för dispaschörstjänsts utöfvande erforderliga

insikter i franska, tyska och engelska språken samt att han

kan förete intyg af tjänstförrättande dispaschör om tjänstgöring såsom

biträde i dispaschörens göromål och därvid förvärfvad färdighet i dispaschers

upprättande.

§ 4.

Magistraten i staden vare den myndighet, under hvilken dispaschör

och dispaschörsassistent i och för tjänsten lyda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7(i.

§ 5.

29

Dispaschör eller dispaschörsassistent må icke drifva handel eller

fabriksrörelse eller reda i fartyg eller befatta sig med mäklare- eller

skeppsklareraregöromål, ej heller må han i öfrigt åtaga sig tjänst

eller uppdrag, som kan vara för lians tjänstutöfning såsom dispaschör

hindrande.

§ 6.

Dispaschör vare skyldig att inom sitt tjänstgöringsområde verkställa

alla tjänsteåtgärder, som enligt lag tillhöra hans befattning och

hvarom han vederbörligen anmodas. Varder lian anmodad om tjänsteåtgärd

i sak, däri han själf, eller någon, med hvilken lian är i den

skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäf mot domare,

äger del eller af hvars utgång han eller någon, som med honom är

sålunda skyld eller besvågrad, kan vänta synnerlig nytta eller skada,

skall han öfverlämna åtgärdens verkställande till dispaschörsassistenten.

Därest jämväl denne skulle af enahanda grand vara hindrad att ärendet

handlägga, äger magistraten att på anmälan förordna skicklig person

att tjänsteåtgärden verkställa.

Påkallas å någon tid dispaschörs tjänsteåtgärd i flera ärenden, än

han kan inom föreskrifven tid medhinna, må han ock öfverlämna ett

eller flera ärenden att af dispaschörsassistenten handläggas.

I ärende, som enligt bestämmelserna i denna paragraf öfverlämnas

till dispaschörsassistentens handläggning, äger denne att på eget ansvar

utfärda dispasch.

§ 7.

Dispaschörs tjänsterum skall viss tid hvarje söckendag vara tillgängligt

för allmänheten, hvarom undeiTättelse skall meddelas genom

anslag å yttre dörren till tjänsterummet. Dispaschör insände ock om

tjänsterummets belägenhet och tiden, då det hålles öppet, så ock om

hvarje förändring i nämnda hänseenden underrättelse till magistraten,

som låter tillkännagifvande därom intagas i den eller de inom staden

utkommande tidningar, hvari magistraten låter införa sina kungörelser.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

§ 8.

Det åligger dispaschör att föra följande böcker:

l:o) dagbok, som upplägges för hvarje år och däri för hvarje ärende

under särskildt dagboksnummer i särskilda kolumner antecknas:

fartygets namn samt om ärendet afser utredning af gemensamt

haveri eller utredning enligt 218 § i sjölagen eller tvist om försäkringsgifvares

ersättningsskyldighet på grund af försäkringsaftal;

när dispasch begäres och handlingar för dispaschs upprättande till

dispaschören ingifvas, äfvensom den eller de personers namn och hemvist,

som begära dispaschen och ingifva handlingarna;

när kungörelse i enlighet med § 214 i sjölagen utfärdas eller om

parterna enligt § 264 i sjölagen förklarat sig icke påkalla sådan;

när ytterligare upplysningar af dispaschören infordras samt den

persons namn och hemvist, från hvilket infordrandet sker;

när infordrade upplysningar inkomma;

när i öfrigt skrifter eller handlingar i ärendet ingifvas samt den

eller de personers namn och hemvist, som ingifva dem;

när dispasch utfärdas;

om dispaschen öfverklagas samt om i anledning af domstols beslut

vidare åtgärd af dispaschör påkallas i ärendet eller om tilläggsberäkning

enligt § 215 i sjölagen förekommer;

när handlingarna i ärendet till parterna återställas eller till domstol

öfverlämnas;

2:o) dispaschbok, däri alla uppgjorda dispaschör, i ordningsföljd

enligt ärendenas nummer i dagboken, fullständigt införas;

3:o) brefbok, däri fullständigt intagas alla af dispaschör å tjänstens

vägnar utfärdade kungörelser och aflåtna skrivelser.

I dispaschboken skall hvarje dispasch vara egenhändigt underskriven

af den, som utfärdat densamma.

§ 9.

Dispasch, innefattande utredning och fördelning af gemensamt

haveri, upprättas sålunda:

att däri först införes en på sjöförklaring, fartygets dagbok

eller andra tillförlitliga handlingar grundad redogörelse för skadans

uppkomst och de omständigheter, som kunna inverka på skadans

bedömande;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

31

att vidare däri redogöres för de besiktningar och värderingar af

fartyg och last, som ägt rum, samt för de värden, som därvid blifvit

fastställda, äfvensom för öfriga handlingar, som ingifvits i ärendet, i

den mån desamma hafva betydelse för dispaschen;

att därefter med noggrannhet förtecknas skadans och kostnadernas

särskilda poster, med särskiljande för hvarje post af de belopp, som

skola ersättas i gemensamt haveri, från dem, som skola drabba en hvar

af parterna i haveriet enskildt;

samt att slutligen för hvarje part i haveriet beräknas de värden,

å hvilka den gemensamma skadan och kostnaden skall fördelas, äfvensom

den därpå grundade fördelningen af samma skada och kostnad,

med särskildt angifvet tillägg för hvarje part af den i dispaschen upptagna

skada och kostnad, som skall drabba parten enskildt.

Enahanda förfarande iakttages i tillämpliga delar vid öfriga utredningar

och fördelningar, som tillhöra dispaschör. Beträffande utredning

af försäkringsgifvares ersättningsskyldighet på grund af försäkringsaftal

skall särskildt iakttagas, att i dispaschen lämnas redogörelse

för försäkringsaftalet i de delar, som hafva tillämpning på frågan om

ersättningsskyldighet en.

§ 10.

Handlingarna i dispaschärende må ej till parterna återlämnas, förrän

dispaschen vunnit laga kraft.

Infordrar domstol, som handlägger klander af dispasch, handlingarna

i ärendet, skola de af dispaschören till domstolen genast

insändas.

Därest domstol med ändring af dispaschen fastställer andra grunder

för dispaschens uppgörande, är dispaschör skyldig att upprätta ny

dispasch, i öfverensstämmelse med de sålunda fastställda grunderna.

Sådan ny dispasch äfvensom tilläggsberäkning enligt 215 § sjölagen

upptagas under nya nummer i dispaschörens dagbok.

§ 11.

Det åligger dispaschören att hålla vård om de i § 8 omnämnda

böcker äfvensom om de af parterna i dispaschärenden ingifna handlingar

tills dessa i vederbörlig ordning återställas till parterna eller

insändas till domstol.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Dagbok skall inbindas tillsammans med dispascliboken, i den mån

den senare omfattar dispaschör, som motsvara dagbokens nummer.

Minst en gång om året skall magistraten i staden genom en sin

ledamot inspektera de handlingar, dispaschören har att vårda, därvid

tillses, att de i 8 § afsedda böcker äro ordentligt förda och att handlingarna

befinnas i behörigt skick. Anmärkningar, hvartill inspektionen

föranleder, skola, därest rättelse ej omedelbart sker, anmälas hos

magistraten, som har att i anledning däraf vidtaga nödiga åtgärder.

Angående vården af äldre handlingar äfvensom rörande handlingarnas

handhafvande vid dispaschörs sjukdom eller afgång från

tjänsten äger magistraten förordna efter omständigheterna.

§ 12.

Dispaschör är skyldig att på begäran bereda person, som i öfrigt

är behörig att söka dispaschörsbefattning, tillfälle att såsom biträde vid

dispaschörens tjänstegöromål förvärfva för dispaschörsbefattnings sökande

erforderlig färdighet i dispaschers upprättande, samt att, i den mån

andra tjänstegöromål ej hindra, därunder lämna den sålunda biträdande

nödig handledning. Mer än ett sådant biträde är dispaschör icke skyldig

att samtidigt lämna tillfälle till utbildning; dock att, därest person,

som hos dispaschören tjänstgjort såsom biträde under sammanlagdt ett

års tid, fortfarande bibehålies såsom biträde, sådant förhållande icke

må åberopas såsom hinder för antagande såsom biträde af annan behörig

person, som därtill anmäler sig. Som biträde bör företrädesvis

antagas den, som, utom behörighet i öfrigt, genom väl vitsordad tjänstgöring

hos dispaschör, sjöförsäkringsbolag eller mera ansedd skeppsklarerare

eller skeppsmäklare inom eller utom riket kan antagas hafva

förvärfvat sakkunskap och erfarenhet i haveri- och föi’säkringsmål.

Förmenar sökande till dispaschörs- eller dispaschörsassistentbefattning,

som tjänstgjort såsom biträde hos dispaschör, att denne utan

skäl vägrar honom vitsord om färdighet i dispaschers upprättande,

äger han hos magistraten göra ansökan om tillsättande af sakkunnige

män för pröfning af hans färdighet i detta hänseende. De sakkunnige

skola vara tre; och äger vitsord, som af dem afgifves om sökandens

färdighet, samma giltighet som om det afgifvits af dispaschör. I händelse

af meningsskiljaktighet mellan de sakkunnige gäller hvad två af

dem förena sig om.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

33

§ 13.

Dispaschörsassistent åligger:

l:o) att under minst tio timmar å söckendagar i hvarje vecka å

tider, hvarom dispaschören och dispaschörsassistenten äga öfverenskomma,

å dispaschörens tjänsterum biträda med dispaschörens tjänstegöromål;
2:o)

att på eget ansvar upprätta dispasch i sådana ärenden, som

jämlikt 6 § af dispaschören öfverlämnas till hans handläggning;

3:o) att vid dispaschörs afgång eller förfall för denne handhafva

till dispaschörstjänsten hörande göromål, intill dess vikarie för dispaschören

i behörig ordning förordnats, samt

4:o) att själf, därest ej giltigt förfall hindrar, mottaga vikariatsförordnande

såsom dispaschör, när sådant påkallas.

Kunna ej dispaschören och dispaschörsassistenten enas om tiderna

för den senares tjänstgöring å dispaschörens tjänsterum, skilje magistraten

dem emellan.

§ 14.

Dispaschören åtnjuter årlig lön af statsmedel. Därjämte erhåller

han arfvode för de af honom upprättade dispaschör enligt särskild taxa.

Dispaschörsassistenten åtnjuter arfvode af statsmedel. För dispascher,

som af honom på eget ansvar upprättas, åtnjuter han två

tredjedelar af det enligt taxan utgående arfvodet. Återstående tredjedelen

tillfaller dispaschören. Vikarie för dispaschören, som denne

tillhandahåller tjänsterum, skall till dispaschören afstå en tredjedel af

arfvodet för de af vikarien upprättade dispascher.

Har domstol med ändring af öfverklagad dispasch fastställt andra

grunder för dispaschens uppgörande, må för ny dispasch, som i anledning

däraf upprättas, arfvode icke fordras i annan händelse, än att arfvodet

för den nya dispaschen skulle öfverstiga det för den förra uppburna

arfvodet, i hvilket fall skillnaden tillkommer dispaschören. Skulle

arfvodet för den nya dispaschen utgå med lägre belopp än dispaschören

uppburit för den förra, åligger det honom att återbetala skillnaden.

Kan den nya dispaschen icke upprättas af samma dispaschör, som upprättat

den ursprungliga dispaschen, är dispaschören skyldig utbetala

hälften af det för den ursprungliga dispaschen uppburna arfvodet, dock

högst 500 kronor, till den, som upprättar den nya dispaschen.

Bih. till Biksd. Frat. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Dispaschör och dispaschörsassistent äga rätt att utan särskild t

förfall undfå ledighet från tjänsten under högst två månader hvarje år.

§ 15.

De nuvarande dispaschörerna i Härnösand och Malmö äga att

fortfarande, så länge de i tjänsten kvarstå, utöfva dispaschörstjänsten i

enlighet med de grunder, som vid deras tillsättning blifvit bestämda.

Dock skola jämväl för deras tjänsteutöfning bestämmelserna i §§ 7, 8,

9, 10 och 11 gälla till efterrättelse. Deras tjänstgöringsområden

skola, i öfverensstämmelse med hvad hittills varit vanligt, utgöras, för

dispasch ören i Härnösand, af Gäfleborgs, Västernorr lands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län samt, för dispaschören i Malmö, af

Trelleborgs och Malmö tullkammardistrikt af Malmöhus län.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

35

Bil. B.

Förslag

till

taxa

på arfvode åt dispaschör^’.

§ 1.

För dispasch, hvarom i 213 § i sjölagen sägs (generaldispasch)

äger dispaschör åtnjuta arfvode, uppgående till nedanstående procent

af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelas, nämligen

1 procent af de första ........... 10,000 kronor

V2 „ „ „ nästa ........................... 10,000 „

V4 „ „ „ följande....................... 20,000 „

Va „ „ återstoden af berörda värden.

§ 2.

Har fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit

lastadt med styckegods och utgör antalet af de öfver lasten utställda

konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom

det i § 1 bestämda arfvode, åtnjuta fem kronor för hvarje konnossement

eller fraktsedel utöfver nämnda antal.

§ 3.

För dispasch, som endast innefattar utredning och fördelning af

kostnad enligt 218 § i sjölagen, utgår arfvode efter de för generaldispasch

stadgade grunder. Innefattar dispasch angående gemensamt

haveri jämväl utredning och fördelning af kostnad enligt 218 § i sjö
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

lagen, utgår ej särskildt arfvode för den sistnämnda utredningen och

fördelningen.

För tilläggsberäkning enligt § 215 i sjölagen utgår arfvode med

en fjärdedel af det belopp, som dispaschören ägt beräkna för generaldispaschen,

till hvilken tilläggsberäkningen hörer.

För utredning angående ersättningsskyldighet, som på grund af

försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren (partikulierdispasch) äger

dispaschör åtnjuta arfvode med följande procent af försäkringssumman

nämligen:

3/io procent af de första........................ 10,000 kronor

16/>oo ,, „ „ nästa ........................ 10,000 kronor

1;io „ ,, ,, följande ................... 20,000 kronor

5/mo ,, „ återstoden,

med tillägg af dels */i0 procent af sammanlagda beloppet af haveriräkningarna,

däri dock ej inbegripna räntor och haveriprovisioner, och

dels 5 kronor för hvarje haveriräkning utöfver 10.

§ 5.

Minsta arfvode för dispasch eller tilläggsberäkning enligt §§ 1—4

är 25 kronor. Arfvodet i sin helhet må ej öfverstiga

för generaldispasch ....................................................................... 2,000 kronor

„ partikulierdispasch .............................1................................. 1 000

„ utredning och fördelning enligt 218 § i sjölagen samt

tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen........................ 500

§ 6.

Erfordras för upprättande af dispasch särskild resa från den stad,

där dispaschör är anställd, äger han därför utöfver arfvodet uppbära

resekostnads- och traktamentsersättning enligt 3:dje klassen af gällande

resereglemente.

§ 7.

Arfvode enligt denna taxa innefattar äfven ersättning för utskrift

af de båda exemplar af dispaschen, hvarom i 214 § i sjölagen förmäles.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

:J7

Bil. C.

Motiv.

Till en början meddelas en kortfattad redogörelse för de sätt,

hvarpå dispaschörsinstitutionen är ordnad i olika länder.

I England är dispaschörsverksamheten, hvilken ej alls är genom England,

lag reglerad, principiellt en fullkomligt fri handtering, för hvars utöfvande

icke från det offentligas sida uppställas några som helst villkor.

Dispaschören (average adjuster) är att betrakta allenast såsom en af

parterna anlitad sakkunnig, och den af honom utfärdade dispaschen är

icke bindande för parterna, om de ej uttryckligen afsagt sig rätten att

söka ändring i densamma. Har så ej skett, kan angående ämne, som

varit föremål för dispaschörs pröfning, väckas rättegång vid domstol

oberoende af dispaschen, och denna har i sådan tvist ingen annan betydelse

än såsom ett uttalande af en sakkunnig. Intet hindrar, att

de i ett haveri intresserade anlita olika dispaschörer, hvilka sålunda

kunna komma att om samma sak afgifva mot hvarandra stridande

uttalanden.

I praktiken har dock dispaschörsväsendet blifvit i viss mån regleradt.

Uppdrag, afseende utredning och fördelning af haveri samt

hvad därmed står i samband, gifves i allmänhet endast åt medlemmar

af »the Association of Average Adjusters», en förening, af hvilken

nästan alla i England praktiserande dispaschörer äro medlemmar och

som tillvunnit sig stort anseende såväl inom som utom landet. Angående

föreningens organisation och verksamhet finnas noggranna af

densamma antagna normer. Personer, som syssla med sjöförsäkring, .

handel eller sjöfart kunna intagas såsom (passiva) medlemmar i föreningen

och få därefter besöka sammanträdena samt å desamma framställa

förslag och deltaga i förekommande öfverläggning. Men rösträtt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Nordamerikas

Förenta

stater.

Frankrike.

tillkommer endast de medlemmar, hvilka blifvit intagna såsom dispaschörer.

Dessa få icke åtaga sig andra uppdrag än dem, som sammanhänga

med deras berörda verksamhet. För att såsom dispaschör blifva

upptagen i denna förening fordras att under minst fem år hafva arbetat

på kontor hos någon af föreningens medlemmar samt att härefter

hafva undergått examen inför en af föreningen utsedd examenskommission

enligt vissa närmare angifna regler. Den, som uppfyller

nämnda villkor samt uppnått myndig ålder, blifver medlem af föreningen,

om han efter förslag af två af dess ledamöter antages därtill

af två tredjedelar af vid valsammanträdet röstberättigade medlemmar.

Medlemsskap kan äfven enligt fastställda regler förloras. Dispaschör,

som är medlem af föreningen, är skyldig att vid uppgörande af

dispasch ställa sig till efterrättelse de regler, som af föreningen i

sådant hänseende årligen på sammanträde antagas. Föreningen har

äfven i andra länder, särskildt i de engelska kolonierna, korresponderande

medlemmar, som för att förvärfva ledamotskap och det anseende

för skicklighet och erfarenhet, som däraf är en följd, underkastat

sig ofvanberörda examen.

Någon taxa å arfvode till dispaschör finnes icke, utan han kan i

dispaschen tillgodoräkna sig betalning för sitt arbete efter godtfinnande.

Uppkommer tvist om arfvode, kan densamma dragas under pröfning

af domstol, som afgör, hvad skäligen bör dispaschören i arfvode tillkomma.

Inom Storbritannien finnas dispaschörer i London, Liverpool,

Newcastle, West-Hartlepool, Cardiff, Dundee och Glasgow.

Äfven i Nordamerikas Förenta stater står det enhvar fritt att

befatta sig med dispaschörsverksamhet. Hvarken af förbundsregeringen

eller inom de särskilda staterna hafva i berörda hänseende utfärdats

lagbestämmelser eller reglementariska föreskrifter. Liksom i England

har dock af personer, som utöfva denna handtering, bildats en förening

»Association of Average Adjusters of the United States». Föreningens

medlemmar, som utses genom val af föreningen, äro skyldiga

att vid bedrifvande af sin ifrågavarande verksamhet ställa sig till efterrättelse

vissa af föreningen i sådant hänseende antagna regler.

I de romanska länderna, hvilkas gällande sjörätt tillkommit

under hufvudsakligt inflytande af den franska code de commerce, är

dispaschväsendet byggdt på enahanda princip. Hvad först beträffar

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

39

Frankrike, innehåller sistnämnda lag i artiklarna 414—416 regler i

nu förevarande hänseende. Det stadgas sålunda, att utredning och

fördelning af haveri skall förrättas där lasten lossas, med det undantag

att, om lasten, efter det fartyget kondemnerats, kan inlastas i annat

fartyg och framföras till bestämmelseorten, denna ort blir den plats,

där haveriutredningen skall äga rum. Utredningen förrättas af sakkunnige

(experts), utsedda af handelsdomstolen (tribunal de commerce)

i orten eller, om sådan där icke finnes, af fredsdomaren på därom af

befälhafvaren gjord anhållan. De sakkunnige, hvilka skola aflägga ed,

hafva icke något slags tjänstemannaställning och deras uppdrag gäller

endast det särskilda fall, för hvilket de blifvit utsedda. De äro vanligen

tre, af hvilka en värderar fartyget och en lasten, under det den

tredje å fartyg, last och frakt fördelar den lidna skadan. Den sistnämnde

utfärdar angående fördelningen en handling (rapport ou reglement

d’avarie), hvilken därefter inlämnas till förutnämnda domstol. Endast

genom ett stadfästande beslut af domstol erhåller dispaschen exekutiv

verkan. Om meddelande af berörda stadfästelse gör fartygets befälhafvare

hos domstolen anhållan antingen genom en enkel ansökan eller

i form af stämning å haveriintressenterna. I förra fallet utsätter domstolen,

om så anses erforderligt, en viss tid, inom hvilken anmärkning

mot dispaschen kan framställas af parterna. Göres sådan anmärkning,

pröfvar domstolen dess befogenhet, och om dispaschens riktighet

icke af någon intressent ifrågasättes, fastställer domstolen utan vidare

densamma. Mot domstolens beslut i förevarande hänseende kan klagan

i vanlig ordning föras. Sedan dispaschen blifvit genom laga kraftvunnet

beslut ändrad eller stadfästad, länder den i sålunda beskaffadt

skick till efterrättelse för alla parter.

Vid sidan af ofvan nämnda förfarande (reglement judiciaire ou

régulier) förekommer med afseende å dispasclis uppgörande ett på aftal

grundadt tillvägagående (reglement amiable). Det sistnämnda användes

till och med i följd af de praktiska fördelar, som äro med detsamma

förenade, såsom regel. De i ett haveri intresserade uppdraga härvid

genom ett skriftligt skiljeaftal (compromis, contrat judiciaire) åt vissa

fritt valde sakkunnige såsom skiljemän (arbitres) att uppgöra dispaschen.

Giltigheten och rättsverkan af den dispasch, som på sådant sätt

kommer till stånd, bedömas efter de vanliga reglerna om skiljedom,

och domstols medverkan erfordras sålunda icke i detta fall för erhållande

af ett rättsligen giltigt utlåtande. Vanligen anlitas med uppdrag

af förevarande art personer, mäklare eller andra, hvilka genom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Belgien.

Spanien.

längre tids sysselsättning med haveriangelägenheter förvärfvat en mera

ingående kännedom och eiffarenhet härutinnan.

Icke heller i Belgien finnas af statsmyndighet en gång för alla

förordnade dispaschörer, utan i princip står det enhvar fritt att utöfva

dispaschörsverksamhet. Den belgiska handelslagen (af den 21 augusti

1879) gifver regler för ett rättsligt förfarande, att användas då alla

parterna ej ena sig om ett annat tillvägagående, hvartill de enligt

lagen äga frihet. Berörda regler öfverensstämma i hufvudsak med

ofvan anförda bestämmelser i den franska code de commerce. I de

belgiska hamnarna, särskildt i Antwerpen, uppgöres dock i regel, i

enlighet med ofvanberörda i lagen lämnade medgifvande, dispasch utan

rättsliga formaliteter på grund af ett utaf parterna i sådant hänseende

slutet aftal. Dispaschen får i denna händelse karaktären af ett för

parterna bindande afgörande, som i allmänhet icke kan klandras på

materiella grunder. Endast sällan inträffar det nämligen, att parterna

vid aftalets ingående förbehålla sig en sådan klanderrätt, hvilken anses

därförutan icke förefinnas. I allmänhet deltaga i hvarje haveriutredning

flere dispaschörer, vanligen tre, men dispaschen är icke ogiltig därför

att ej mera än en person upprättat densamma.

Om än, såsom antydts, i lag eller författning icke föreskrifves

någon viss kompetens för bedrifvande af dispaschörsverksamhet, är det

dock praxis, att den, som vill blifva af domstol och enskilde anlitad

såsom dispaschör, underkastar sig en examen inför en härför af vederbörande

handelsdomstol utnämnd kommission. Därest examen utfaller

tillfredsställande, utfärdas ett kompetensbevis eller diplom för sökanden,

hvilken därefter inför handelsdomstolen aflägger ett slags tjänsteed.

Dessa dispaschörers antal är icke på något sätt begränsadt.

Arfvode för uppgörande af dispasch är, genom praxis stadfästadt

af handelsdomstolen i Antwerpen, bestämdt till 2 procent af sammanlagda

beloppet af genom haveriet uppkomma utgifter och kostnader.

Den spanska handelslagen af den 22 augusti 1885 stadgar i

artikel 851, att utredning af gemensamt haveri, om alla intressenter

äro därom ense, kan försiggå utan hvarje medverkan af myndighet

genom af parterna fritt valda sakkunnige. När haveri inträffat, har

befålhafvaren att inom 48 timmar efter ankomsten till hamn sammankalla

alla intressenter för att besluta om anordnande af ett sådant

förfarande. Om enighet mellan parterna i sådant hänseende ej kan

uppnås, åligger det befålhafvaren att hänvända sig till myndighet, i

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

41

allmänhet domstol på stället, som, efter det befalhafvaren utsett en

sakkunnig (perito) samt lastemottagaren en annan sakkunnig, förordnar

en tredje sådan person. Dessa sakkunnige, för hvilka särskilda

kompetensvillkor icke äro stadgade och hvilka icke utöfver hvad nu

nämnts hafva någon offentlig tjänsteställning, skola, bland annat,

afgifva utlåtande om, till hvilken del lidna skador äro att hänföra

till enskildt haveri och huru mycket däraf är gemensamt haveri.

Detta utlåtande skall därefter under tre dagar vara tillgängligt för

parterna, som kunna framställa anmärkning däremot. Om så sker,

kallar domstolen parterna till ett sammanträde, där de få utföra sin

talan, hvarefter domstolen, om ej enighet uppnås, har att inom två

dagar afgifva yttrande i saken. Härefter förelägger domstolen de

sakkunnige viss tid, inom hvilken dispasclien bör af dem utfärdas.

Mot sålunda utfärdad dispasch kan anmärkning inom viss tid (sex

dagar) framställas hos domstolen, som i sådan händelse har att inom

tre dagar afgifva sitt uflätande. Häröfver kan klagas hos högre rätt

i vanlig ordning. Om dispaschen ej blifver föremål för klander, stadfäster

domstolen densamma, hvarigenom den erhåller rättskraft.

Den italienska handelslagen af 1882 stadgar, att gemensamt

haveri skall utredas och fördelas på lossningsorten af sakkunnige,

utsedde af handelsdomstolens president eller, om handelsdomstol icke

finnes på platsen, af domaren därstädes, samt att den dispasch, som

sålunda kommer till stånd, skall föreläggas berörda domstol till pröfning

och stadfästelse. Liksom i Frankrike och Belgien är emellertid

det sålunda genom lag reglerade förfarandet (regolamento giudiziario)

icke obligatoriskt. Om alla intressenter äro ense, kan ett annat tillvägagående

(regolamento amichevole) användas. I allmänhet upprättas

i detta syfte ett skriftligt aftal, hvarigenom vissa sakkunnige personer,

en eller flere, antagas till skiljedomare och befrias från skyldighet att

underställa dispaschen domstols pröfning. Aftalets giltighet får dock

icke göras beroende af något villkor, och den sålunda utfärdade dispaschen

kan icke på materiella grunder öfverklagas.

I Italien finnas ett slags offentligen anställda edsvurna dispaschörer,

s. k. likvidatorer, ehuru lagen ej uttryckligen omnämner sådana, och

i administrativ väg har föreskrifvits, att, då offentlig myndighet utnämner

sakkunnige för utredande af haverier, en af dem skall vara

en sådan likvidator. Desse s. k. likvidatorer äro personer, hvilka på

grund af dem särskilt af Konungen meddeladt bemyndigande hafva

Bill. till Rilcsd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. G

Italien.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Holland.

till uppgift att efter af myndighet och enskilde erhållet uppdrag ombesörja

räkenskapers granskning, boutredningar, inkassering in. m. I

de större sjöstäderna är dispaschväsendet en af de viktigaste grenarna

af likvidatorernas verksamhetsområde. För att erhålla nämnda bemyndigande,

hvilket meddelas i form af ett diplom, utställdt af

departementet för åkerbruk, industri och handel, samt berättigande

till inskrifning såsom likvidator vid rikets handelskamrar och vissa

domstolar, erfordras, bland annat, att hafva genomgått ett s. k. tekniskt

instituts handelsafdelning, i hvilken gifves en elementär undervisning

i handelsrätt och sjörätt. Någon begränsning af likvidatorernas

antal finnes icke stadgad, och, såsom nämndt, sysselsätta sig desamma

äfven med annat än haveriutredningar. På vissa platser, såsom i Genua,

finnas dock likvidatorer, som speciellt ägna sig åt dispaschörsverksamhet

och åtnjuta stort anseende för skicklighet och erfarenhet. I de större

städerna hafva likvidatorerna i allmänhet organiserat sig såsom fasta

korporationer, föreningar, med styrelser.

Holländska handelslagens artikel 724 föreskrifver, att gemensamt

haveri skall utredas och fördelas af sakkunnige på föranstaltande af

fartygets befälhafvare. De sakkunnige utses af parterna eller, om

parterna ej kunna enas, af domstol och aflägga ed. Dispaschen skall

för att vara rättsligen giltig stadfästas af domstol.

De länder i öfrigt, hvilkas sjörätt rönt inflytande af den franska

och den därmed på ifrågavarande område i hufvudsak öfverensstämmande

spanska och italienska rätten, äro Osterrike-TJngern, Portugal,

Grekland, Turkiet, Rumänien och Monaco samt, utom Europa,

Egypten, Mexico äfvensom åtskilliga af de central- och sydamerikanska

republikerna. För dessa länder torde i följd häraf med afseende å

dispaschväsendet, i den mån ett sådant öfverhufvud kan sägas förefintligt,

gälla det ofvan framställda franska systemet. Hvad särskildt

beträffar frågan om afgift och arfvode för utfärdad dispasch, kan anmärkas

att under år 1882 i Brasilien meddelats ett stadgande, enligt

hvilket sådant arfvode, om parterna ej äro ense om dess storlek, af

domstol kan bestämmas till 1—5 procent af det genom dispaschen

fastställda bidrag till det gemensamma haveriet, samt att i ÖsterrikeUngarn

för dispasch finnas stadgade betydande stämpelafgilter, hvilkas

storlek står i visst förhållande till såväl beloppet af de till haveriet

bidragande värdena som det antal sidor, dispaschen upptager.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

43

Den tyska handelslagén stadgar i artikel 731, att dispasch för

fördelning af gemensamt haveri skall inom det område, för hvilket

lagen gäller, uppgöras af därför anställde tjänstemän eller, om sådana

icke finnas, af personer, för hvarje fall särskilt utsedde af domstol.

I öfrigt är det öfverlämnadt åt de särskilda tyska staternas lagstiftning

att fritt reglera hithörande förhållanden.

I Preussen äro dispaschörerna en gång för alla förordnade statstjänstemän,

och i en hvar af kustprovinserna finnes en sådan dispaschör

anställd. Af dispaschör uppgjord dispasch får dock icke domskraft,

förrän den blifvit åt domstol fastställd. För sådant ändamål har dispaschören

att inlämna hvarje af honom uppgjord dispasch till vederbörande

»Amtsgericht», som förelägger intressenterna viss tid, inom

hvilken de kunna framställa anmärkning mot dispaschen. Om anmärkning

icke göres inom sålunda bestämd tid, fastställer domstolen utan

vidare dispaschen, hvilken därmed erhåller rättskraft. Framställd anmärkning

pröfvas af domstolen, som, om anmärkningen anses befogad,

antingen själf ändrar dispaschen i öfverensstämmelse därmed eller föreskrifver,

att densamma skall af dispaschören i viss riktning omarbetas.

Dispaschörerna hafva ingen fast lön, men för upprättande af dispasch

beräknas visst arfvode, som i sin helhet tillfaller dispaschören.

I Mecklenburg-Schiverin gälla om upprättande af dispasch och hvad

därmed sammanhänger i hufvudsak samma regler som i Preussen. Dock

lära de befintliga dispaschörerna sakna den offentliga ställning, som de

intaga i sistnämnda land.

Däremot är i de öfriga tyska staterna någon domstols fastställelse

af utfärdad dispasch icke föreskrifven. Den, som icke åtnöjes med

dispasch, äger vid domstol göra gällande det anspråk, som enligt hans

förmenande icke blifvit i dispaschen behörigen tillgodosedt.

I Hamburg finnes inrättadt ett offentligt dispaschörskontor, som

förestås af en af staten (= staden) aflönad dispaschör. Denne, som

har att aflägga tjänsteed, tillsättes af och lyder under »die Deputation

fur Handel und Schiffahrt». För att blifva dispaschör erfordras icke

att hafva aflagt någon examen. Vid kontoret finnas äfven anställda

på liknande sätt tillsatta och aflönade tjänstemän. Något rättegångsförfarande

med afseende å dispasch är icke stadgadt i vidare mån, än

att den, som är missnöjd med en dispasch, äger att väcka talan om

ändring i dispaschen vid handelsdomstolen, hvilken, om den finner framställd

anmärkning befogad, föreskrifver, att rättelse i dispaschen skall

af dispaschören vidtagas. För erhållande af dispasch äro vissa afgifter

stadgade, utgörande, där dispaschen afser fördelning af gemensamt ha
-

Tyskland.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N.o 76.

Ryssland.

veri, 2 pro mille af det dragande kapitalet, då detta understiger

300,000 riksmark, och 1 pro mille för belopp därutöfver, dock minst

50 riksmark. För utredning angående enskildt haveri erlägges 7 procent

af den försäkringssumma, hvarom fråga är, dock minst 10 riksmark.

Afgiften får dock icke i något fall öfverstiga 5 procent af beloppet

af den skada, som dispaschen afser att fördela. Dessa afgifter

tillfalla statskassan med undantag af 3 procent, som dispaschören,

hvilken, såsom nämndt, åtnjuter lön af staten, erhåller såsom tantiem.

Enligt en uppgift från 1885 utgjorde dispaschörens fasta lön då

7,200 riksmark, hvarjämte han åtnjöt garanterad tantiem till belopp

af 1,800 riksmark.

I Liibeck finnes en dispaschör, som på handelskammarens förslag

utnämnes af senaten och hvilkens verksamhet är reglerad genom en

instruktion. Denna föreskrifver bland annat, att dispaschören skall,

sedan handlingar inlämnats i och för erhållande af dispasch, senast inom

tre veckor infordra möjligen felande handlingar och inom sex veckor

efter det handlingarna blifvit fullständiga utfärda dispaschen, att dispaschören

i tvifvelaktiga fall kan före uppgörande af fördelningen förhandla

med parterna för åstadkommande af enighet rörande tvistiga

omständigheter, att dispaschören skall föra diarium och protokollsbok

samt därjämte låta fullständigt införa alla dispaschör i en särskild bok,

som en gång årligen skall företes för magistraten jämte diarium och

protokoll samt att arfvode för uppgörande af dispasch tillkommer dispa

schören vid fördelning af gemensamt haveri med >/4 procent af dragande

kapitalet samt vid utredning af enskildt haveri med 3/4 procent af det

värde, som åsatts det skadade godset, dock minst tre riksmark. I

förra fallet må dock dispaschören, om arbetets omfång påkallar detta,

tillgodoräkna sig en högre ersättning än den nämnda, och är det i sådan

händelse part, som är missnöjd med arfvodets beräkning, obetaget att

hos magistraten anföra besvär härutinnan. Intressenterna i ett haveri

kunna äfven ena sig om annan person för verkställande af haveriutredningen,

hvilken i sådant fall gäller såsom skiljedom.

Den ryska »handelsordningen», af hvilken sjörätten utgör en del,

gäller för europeiska Ryssland med undantag af Finland och Östersjöprovinserna.

Densamma innehåller icke allmänna föreskrifter om dispaschväsendet

i riket, utan härom finnas för särskilda sjöstäder i viss mån

olika regler.

Enligt för börsen i St. Petersburg gällande statuter skola i denna

stad finnas två edsvurna dispaschörer, och nämnda författning innehåller

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

45

ganska utförliga bestämmelser om sättet för dispascliörernas tillsättning,

deras verksamhet m. m. Det föreskrifves sålunda, att dispaschörer skola

af börsmedlemmarna väljas bland dem af skeppsmäklarna, som uppfylla

vissa närmare angifna villkor. Den, som sålunda blifvit vald till dispaschör,

skall, innan han af departementet för handel och industri utnämnes

till befattningen, undergå en examen, hvilken anordnas af nämnda departement

och innefattar pröfning af vederbörandes kännedom om de

dispaschväsendet rörande lagar och sedvänjor, hvilka gälla i Ryssland

och de stater, med hvilka detta land underhåller handelsförbindelser.

Examen försiggår inför börskommittén, som har att till densammas

öfvervarande inbjuda, bland andra, framstående köpmän samt i staden

varande ombud för utländska sjöförsäkringsanstalter. Dispaschör lyder

i tjänsten närmast under tullmyndigheten, och ofvannämnda departement

utöfvar högsta tillsynen öfver hans tjänsteförvaltning.

Dispaschör får uppgöra dispasch, endast då han därtill bemyndigas

af redare eller dennes ombud eller befälhafvare. Dispasch skall vara

upprättad inom sex veckor, efter det fullständiga handlingar inkommit

till dispaschören. Af dispaschör utfärdade dispaschör och utlåtanden,

som röra beräkning och fördelning af haveri hafva inom och utom

riket full trovärdighet och äro för haveriintressenterna förbindande.

En sådan dispasch får i följd häraf i allmänhet icke öfverklagas vid

domstol. Men haveriintressenterna kunna utöfva eu viss uppsikt öfver

dispaschens uppgörande, i det dispaschören uttryckligen fått sig ålagd

skyldighet att "hålla alla haveriet rörande handlingar tillgängliga för

parterna. I praxis förekommer dessutom ofta, att dispaschören före

dispaschens utfärdande förelägger parterna eller någon af dem ett utkast

till dispasch. Intressenterna hafva sålunda tillfälle att under uppgörandet

af dispaschen framkomma med invändningar eller anspråk. För slitande

af tvist, som af sådan anledning kan uppkomma, är ett särskilt skiljemannaförfarande

föreskrifvet. Dispaschören och den, som framställt

invändningen eller anspråket, utse hvardera en opartisk skiljeman, och

dessa välja tillsammans en tredje. Skiljemännens uttalande, hvilket är

bindande i fråga om det ämne, det afser, utfärdas i form af ett utaf

notarius publicus bestyrkt protokoll. En utfärdad dispasch kan dock

äfven förklaras ogiltig, om vid dispaschens uppgörande vederbörliga

formaliteter icke blifvit iakttagna. En sådan ogiltighetsförklaring kan

meddelas i samband med att dispaschören ådömes straff för begången

olaglighet; och särskild ordning finnes föreskrifven för anhängiggörande

af talan mot dispaschör för fel i tjänsten. Om nya omständigheter,

hvilka vid dispaschens uppgörande icke kommit i betraktande, men äro

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

af betydelse för saken, tillkommit, har part äfven ansetts kunna fordra

en ändring af dispaschen.

Dispaschör åtnjuter för upprättande af dispasch arfvode med V4

procent af det uppgifna sammanlagda värdet af fartyg, frakt och last,

hvilket arfvode intages i dispaschen och erlägges af den, som påkallat

utredningen. Dispaschör får icke drifva handel, reda i fartyg eller

hafva annan handel och sjöfart berörande sysselsättning än mäklaregöromål.

Däremot har han rätt att för haveriintressent förmedla försäljning

af fartyg och haverigods samt att mottaga uppdrag, afseende

förvaring och utlämnande af lossade och bärgade varor. För sådan

försäljning erhåller dispaschören såsom courtage en procent af försäljningspriset.

Ersättning för förvaring och utlämnande af haverigods erlägges

af ägaren efter öfverenskommelse. Taxan för nämnda afgifter kan

dock ändras genom af börsens delegerades generalförsamling fattadt,

af finansministern stadfästadt beslut.

Jämväl statuterna för börsen i Odessa innnehålla föreskrift, att i

nämnda stad skola finnas två edsvurna dispaschörer. Sistnämnda författning

antager i öfrigt såsom gällande med vissa mindre betydande

förändringar hvad ofvan anförts beträffande dispaschörer i St. Petersburg.

Arfvode för uppgörande af dispasch i Odessa är fastställdt till

V* procent af fartygets, fraktens och lastens sammanlagda värde och

kan ändras under vissa villkor, bestämda i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad ofvan anförts såsom i sådant hänseende för St. Petersburg

gällande.

I Libau, Riga och Baka finnas äfven edsvurna dispaschörer anställda,

en i hvarje af dessa städer. I andra hamnstäder uppgöras

dispaschör i regel af skeppsmäklare eller sakkunniga köpmän, men dessa

dispaschör hafva endast betydelse, om de af parterna godkännas, och

äga således härutöfver ingen rättskraft. Hvad särskildt beträffar dispaschören

i Riga, för hvilken stad, såsom ofvan nämnts, särskilda sjörättsliga

regler äro gällande, finnas angående denne tjänsteman och

hans verksamhet bestämmelser, hvilka äro .något afvikande från hvad

förut anförts med afseende å St. Petersburg och Odessa. Han utnämnes

på börskommitténs förslag af handelsnämnden i Riga. Utnämningen

bekräftas därefter af stadsstyrelsen, under hvilken dispaschören, som

har att före tillträdandet af tjänsten aflägga ed, lyder. Särskild lag

om uppgörande af dispasch finnes icke och dispaschören förfar härutinnan

efter gammal sedvänja. Dispaschen har endast betydelsen af ett

sakkunnigt uttalande, men en utfärdad dispasch kan icke ensidigt förändras

utan länder till efterrättelse, intill dess den i sin helhet eller

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 76.

47

till någon del upphäfves genom domstols förklaring. Angående dispaschörens

verksamhet har utfärdats en instruktion, som stadgar, bland

annat, att han skall så vidt möjligt påskynda uppgörande af dispasch,

så att i allmänhet sådan kan tillställas parterna inom eu tid af från

två veckor till två månader — beroende på dispaschens omfång — från

det fullständiga handlingar inkommit till dispachören, att han skall

föra protokoll och dagbok öfver dispaschärendena, samt att dispaschören

äger att för sitt arbete beräkna arvode efter en procent af det

sammanlagda värdet af fartyg, frakt och last, när det belopp, som

skall fördelas, icke öfverstiger 15,000 rubel, med tillägg af Va procent

af belopp därutöfver, dock att lägsta arvode är 25 rubel. Uppbärande

och utbetalning af haveribidrag är dispaschören icke skyldig

att ombesörja, men han har rätt att på anmodan af part åtaga sig

sådana göromål.

Enligt § 218 af Danmarks sjölag den 1 april 1892 skall uträkning

och fördelning af gemensamt haveri ske på den plats, hvarest

fartyg och last skiljas åt, samt utföras af särskildt förordnade dispaschörer.

Tvister om dispaschers giltighet afgöras, enligt hvad i nämnda

lagrum ytterligare stadgas, af domstolarna. Genom ett den 19 februari

1817 utfardadt kungl. reskript uppställdes vissa i hufvudsak ännu gällande

fordringar, som den person måste uppfylla, hvilken ville blifva

anställd såsom dispaschör. Därför fordras nu att hafva aflagt såväl

juris kandidatexamen som en särskild dispaschörsexamen. Ansökan om

undergående af sistnämnda examen göres hos inrikesdepartementet och

skall vara åtföljd af bland annat vederbörliga intyg, att sökanden äger

kunskap i engelska, franska, holländska och tyska. Examen aflägges

inför en kommission. De privata sjöförsäkringsbolagen skola inbjudas

att genom ombud öfvervara examen, hvilken omfattar en ingående

muntlig och skriftlig pröfning af sökandens kännedom om skandinavisk

och utländsk sjörätt samt färdighet att uppgöra dispaschör af olika

slag. Den, som aflagt berörda examina, har rätt att af Konungen blifva

förordnad till dispaschör. Någon bestämmelse om ett visst antal dispaschörer

finnes icke, men det anses stå nämnda departement fritt att

vägra anställande af dispaschörsexamen, om det förefintliga antalet dispaschör

förmenas vara tillräckligt. För närvarande finnas i landet

tre dispaschörer, som alla hafva sin verksamhet i Köpenhamn. Genom

mäklareförordningen den 22 december 1808 hafva mäklare förbjudits

att befatta sig med dispaschers utfärdande och andra göromål till
-

Danmark.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

hörande dispaschörerna. Men i öfrigt anses det stå parterna fritt att,

om de äro eniga, själfva fördela haveriet eller uppdraga fördelningen

åt annan än dispaschör.

För dispaschörernas verksamhet gäller en instruktion af den 31

januari 1823, som stadgar, bland annat, att dispaschör skall, sedan han

mottagit haverihandlingarna, inom 14 dagar underrätta den, som begärt

dispasch, hvilka ytterligare upplysningar erfoiMras, samt att dispaschen

bör vara färdig senast inom fyra veckor, eller, om i undantagsfall

arbetets vidlyftighet kräfver längre tid, högst åtta veckor, efter

det dispaschören emottagit fullständiga handlingar, vid äfventyr att

magistraten på ansökan af part förelägger dispaschören viss tid, inom

hvilken arbetet bör vara färdigt och efter hvars förlopp dispaschören

är förfallen till viss dagabot, om dispaschen icke är fullbordad. Dispaschör

skall föra dagbok, angifvande för hvarje ärende tiden för handlingarnas

ingifvande till dispaschören och för de af honom vidtagna

åtgärder, samt protokoll, däri alla upprättade dispascher fullständigt

intagas. Den dispaschören för hans arbete tillkommande ersättning

utgår i form af arfvode för hvarje särskild dispasch, och i berörda instruktion

lämnas härom föreskrifter, som ännu gälla, ehuru de i praktiken

i allmänhet tillämpas endast i fråga om segelfartyg. De äro i

hufvudsak följande. När det är fråga om fördelning af gemensamt

haveri och detta kan anses vara komplicerad!, d. v. s. när fartyget

varit nödsakadt att anlöpa nödhamn och där lossa last, utgör arfvode!

en procent af de första 20,000 kronor af dragande kapitalet, en

half procent af nästa 10,000^ kronor, en fjärdedels procent af nästa

10,000 kronor samt två pro mille af återstoden af nämnda kapital.

Om haveriet är af enklare beskaffenhet, så att lossning eller anlöpande

af nödhamn icke behöft ske, utgår arfvode! med en half procent af de

första 20,000 kronor, en fjärdedels procent af nästa 10,000 kronor

och två pro mille af återstoden af dragande kapitalet. För utredning

angående försäkringsgifvares ersättningsskyldighet för enskild! haveri

— om hvilken gren af dispaschörsverksamheten sjölagen dock icke

innehåller några föreskrifter — utgår arfvode, allteftersom haveriet

varit mera inveckladt eller enklare, efter ofvannämnda procent af försäkringssumman.

Lösen för afskrift af dispasch utgör två kronor för

hvarje ark, och för utslag eller attest erlägges i lösen fyra kronor. Då

dispasch after ångfartyg, i hvilket fall i regel det gemensamma haveriet

fördelas å betydande värden, tillämpas, som nämndt, i allmänhet icke

berörda taxa, utan för sådan dispasch beräknas vanligen i arfvode en

till två pro mille af dragande kapitalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

4!)

Don norska sjölagen af den 20 juli 1893 innehåller i 213 § med

afseende å utredning och fördelning af gemensamt haveri samma regel

som den förut nämnda enligt Danmarks sjölag gällande, nämligen att

sådan fördelning skall ske å den ort, där fartyg och last skiljas åt,

och uppgöras af vederbörligen tillsatt dispaschör, samt att tvist om dispaschs

giltighet afgöres af domstol. En på detta sätt upprättad dispasch

äger sålunda ingen direkt rättskraft, och sakägare är icke bunden

af den. En part kan vid domstol eller eljest fordra att få sig tillerkändt

ett annat belopp än det, som enligt vederbörligen upprättad

dispasch tillkommer honom. Regler om förfarandet i sådant fall finnas icke.

Ofta tillgår i praktiken så, att den, som är missnöjd med en uppgjord

dispasch, hänvänder sig till en annan dispaschör för att till stöd för sitt

anspråk erhålla en dispasch i enlighet med sin uppfattning, så att det

kan inträffa, att om samma sak föreligga flera med hvarandra icke

öfverensstämmande vederbörliga uttalanden af dispaschörer. Bestämmelser

finnas nämligen icke heller om olika verksamhetsområden eller

distrikt för de särskilda dispaschörerna.

Dispaschörer utnämnas i Norge af Konungen. En i september

1818 utfärdad lag om mäklare föreskrifver, att ingen annan än de af

Konungen förordnade examinerade dispaschörerna få befatta sig med

utfärdande af dispaschör, men utöfver hvad nu och här ofvan anförts

finnas i lag eller författning inga regler om dispaschväsendet. Antalet

dispaschörer har varit olika vid olika tider men i allmänhet tämligen

stort. Under åren 1885—1892 funnos sålunda 22 dispaschörer. För

närvarande är antalet något mindre. På senaste tiden hafva dock med

hänsyn därtill, att fråga är å bane om dispaschväsendets omorganisation,

dispaschörsbefattningar tillsatts endast tills vidare.

På grund af anförda stadgande i berörda lag om mäklare kar

det sedan länge varit bruk, att den, som önskar blifva utnämnd till

dispaschör, undergår en särskild examen inför en af regeringen förordnad

kommission. Men denna examen, som i äldre tid var mera en

formalitet än en egentlig pröfning af vederbörandes kompetens, anses

äfven på det sätt, den numera försiggår, icke vara tillfyllestgörande i

sistnämnda hänseende.

Dispaschörs aflöning utgår uteslutande i form af arfvode för hvarje

särskild förrättning. Härför finnes från äldre tid en taxa, som stundom

tillämpas, ehuru den icke torde vara fortfarande gällande, och

enligt hvilken arfvode för utredning och fördelning af gemensamt haveri

utgår med en procent af de första 20,000 kronor af dragande kapitalet,

en half procent af nästa 10,000 kronor samt en åttondels procent af

Bill. till Biksd. Prof. 4909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. 7

Norge

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Finland.

återstoden af berörda värden. Vanligen beräknas dock arfvode i förhållande

till arbetet och sakens beskaffenhet samt i någon mån äfven

med hänsyn till storleken af de till haveriet bidragande värdena. Enligt

en uppgift lärer arfvode för dispasch, då fråga är om fördelning af

gemensamt haveri, vanligen beräknas efter följande norm:

1 procent af de första 10,000 kronor

Va » » » följande 10,000 kronor

1 ’ » > » » 10,000 >

Yi0 » » återstoden, allt af dragande kapitalet.

Då dispaschör af försäkringsbolag anlitas för reglering af enskildt

haveri, åtnjuter han vanligen ersättning, antingen med visst belopp för

år eller med 25—100 kronor för hvarje utredning.

Finlands sjölag den 9 juni 1873 innehåller i §§ 150—152 regler

angående dispaschväsendet. Sålunda stadgas, att utredning och fördelning

af skada, hvilken skall gäldas såsom gemensamt haveri, skall

ske genom haveriräkning eller dispasch, som upprättas af därtill förordnad

tjänsteman eller dispaschör. Beräkningen bör, såvidt möjligt

är och omständigheterna tillåta, verkställas på det ställe eller i den

ort, hvarest fartyg och last blifva åtskilda. Öfverenskomma alla intressenterna

i haveriet i godo om dess utredning och skadans gäldande, gäller

det till efterrättelse, utan att dispaschör behöfver anlitas. Dispaschören

har att, sedan han fått mottaga fullständiga haverihandlingar, ofördröjligen

och senast inom två månader därefter afsluta, tvefaldt utskrifva

och efter anslag å stadens rådstuga till parterna utgifva haveriräkningen.

Det ena exemplaret af räkningen skall utgifvas till den,

som inlämnat handlingarna, och det andra hos dispaschören hållas

öfriga sakägare tillhanda. I § 230 af sjölagen stadgas därjämte, att,

om tvist uppstår om rätt till ersättning för inträffad sjöskada, dispaschören

eller en i hans ställe förordnad tjänsteman skall utreda förhållandet

och därvid gå tillväga så, som angående utredning och fördelning af

gemensamt haveri föreskrifvits.

I sjölagens § 242 föreskrifves, att den, som icke åtnöjes med den

fördelning i haveri- och försäkringsmål, som blifvit af dispaschör verkställd,

har att efter stämning å vederparten senast å trettionde dagen

efter räkningens utgifvande utföra klander emot densamma vid rådstufvurätten

i den ort, hvarest räkningen blifvit afgifven, vid äfventyr

att han är sin talan i saken förlustig. Underrättelse om hvad part

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

51

sålunda liar att iakttaga för bevakande af talan mot haveriräkning

eller annan utredning, bör i densamma af dispaschören lämnas.

Allmänna föreskrifter om sättet och ordningen för tillsättande

af dispaschör, om kvalifikationer för att kunna utnämnas därtill, om

aflöningsförhållanden in. m. hafva icke utfärdats. För närvarande

finnes endast en dispaschör, i Åbo. I sammanhang med utnämning af

denne tjänsteman har kejserliga senaten berättigat honom att för

hvarje haveriutredning beräkna sig dels arfvode med en half procent

af dragande kapitalet, därest detta uppginge till 40,000 mark, och en

tredjedels procent af hvad af dragande kapitalet öfverstege detta belopp,

dels ock, för förrättning utom stationsorten, dagtraktamente med sex

mark om dagen och skjutslega för två hästar, att utbetalas af den

eller dem, som anlitade dispaschören. Tillika har dispaschören i enahanda

ordning tillförsäkrats eu årlig aflöning'' af allmänna medel,

hvilken aflöning kejserliga senaten komme att för hvarje år bestämma.

Denna fasta lön, som för vissa tider utgjort 4,800 mark, har efterhand

blifvit nedsatt och lärer numera utgöra endast 900 mark.

Den svenska sjölagen af den 23 februari 1864, hvilken legat till

grund för Finlands gällande sjörätt, innehöll i nu förevarande hänseende

samma stadganden, som de ur Finlands- sjölag här ofvan anförda. I

Sveriges gällande sjölag, af den 12 juni 1891, har den äldre lagens

princip ifråga om dispaschs natur och rättsverkan bibehållits, men

fullständigande stadganden hafva meddelats om förfarandet vid upprättande

af dispasch, om ordningen för dess Överklagande vid domstol

samt om dess rättsverkan. Enligt 213 § i sistnämnda lag, hvilket

lagrum föreskrifver, att utredning och fördelning af gemensamt haveri

skall äga rum å den ort, där fartyg och last skiljas åt eller där dispasch

för den ort vanligen upprättas, efter där gällande lag, skall dispasch

här i landet upprättas af därtill förordnad tjänsteman (dispaschör).

Angående förfarandet härvid stadgar 214 §, att befälhafvare har att

utan dröjsmål föranstalta om upprättande af dispasch; samt att äfven

den, som eljest äger del i haveriet, är berättigad att påkalla sådan

utredning. Enhvar, som haveriet rörer, är skyldig att till dispaschören

aflämna alla handlingar, hvilka denne för utredningen och fördelningen

anser nödiga, och att i öfrigt tillhandagå honom med upplysningar.

Dispaschören åligger att, när dispasch begäres, så fort ske kan, genom

kungörelse, som en gång införes i allmänna tidningarna samt i tidning

inom orten, anmana dem, hvilka i haveriet äga del, att inom viss förelagd

kort tid skriftligen anföra hvad de till bevakande af sin rätt akta

Sverige.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

nödigt äfvensom ingifva de handlingar, hvilka de vilja åberopa. Befinnas

ingifna handlingar ofullständiga, bör dispaschören, så fort ske

kan, infordra nödig upplysning af vederbörande. Sedan den i kungörelsen

förelagda tid gått till ända, eller, där ej å sagda tid fullständiga

handlingar inkommit, efter det sådant skett, åligger det

dispaschören att inom två månader, å dag, som genom anslag å stadens

rådstufva samt kungörelse i allmänna tidningarna och i tidning inom

orten tillkännagifves, hafva dispaschen upprättad och tvefaldt utskrifva!

med därå tecknad underrättelse, inom hvilken tid den missnöjde

bör till sin talans bevarande göra målet anhängigt vid domstol. Det

ena exemplaret af dispaschen skall utgifvas till den, som begärt dispaschen,

och det andra hållas öfriga delägare i haveriet till hända. Om föremål,

som i dispasch upptagits såsom förloradt i gemensamt haveri,

senare kommer till rätta, eller om skada, som upptagits till fördelning,

senare ersättes af den, som ersättningsskyldighet ålegat, skall, enligt

hvad i 215 § sjölagen föreskrifves, dispaschen genom tilläggsberäkningrättas,

men dispaschens upprättande får icke fördröjas allenast af anledning

att utsikt må finnas att återfå uppoffradt föremål eller erhålla

ersättning för skada. Enligt sjölagens 218 § skall äfven utredning och

fördelning af i nämnda lagrum omnämndt enskildt haveri verkställas

af vederbörande dispaschör, om någon, som har del i haveriet, påfordran

detta. Slutligen stadgar sjölagen i 264 §, att, om tvist uppstår angående

den ersättningsskyldighet, som på grund af försäkringsaftal enligt sjölagens

bestämmelser må åligga försäkringsgifvare, saken skall hänskjutas

till utredande af dispaschör. Därvid skall med visst undantag i tillämpliga

delar af dispaschören iakttagas hvad för utredning af gemensamt

haveri, enligt hvad ofvan nämnts, finnes stadgadt. Jämväl detta slags

utredning benämnes i sjölagen dispasch.

Sjölagens §§ 326, 329 och 330 innehålla bestämmelser om hvad

part, som icke åtnöjes med utfärdad dispasch, har att iakttaga för vinnande

af rättelse i densamma äfvensom i öfrigt om rättegångsförfarandet

i dispaschmål. Uttryckligen stadgas, att dispasch skall lända till

efterrättelse, om den icke öfverklagas på sätt sålunda föreskrifves.

Ifrågavarande bestämmelser innehålla, att den, som icke åtnöjes med

dispasch, skall göra sin klandertalan anhängig vid rådstufvurätten i den

stad, där dispaschen är utgifven, genom skriftlig inlaga före klockan tolf

å trettionde dagen från den, då dispaschen utgafs, samt att ändring i

rådstufvurättens utslag i dispaschmål skall vid talans förlust sökas hos

Konungen likaledes inom trettio dagar från utslagets dag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

53

Dispaschör- tillsättas af Kungl. Maj:t och finnas för närvarande

förordnade i Stockholm, Göteborg, Härnösand och Malmö. Viss personlig

kompetens för erhållande af befattningen finnes icke föreskrifven, och

icke heller har genom meddeladt stadgande dispaschörs tjänsteverksamhet

inskränkts till visst distrikt inom landet. Angående ordningen

för dispaschörs tillsättande finnas icke heller allmängiltiga x-egler. Beträffande

dispaschörsbefattningen i Stockholm, hvilken inrättats år 1752,

föreskrifver ett kungl. bref af den 27 juni 1867, att Stockholms

magistrat, som vid inträffad ledighet har att genast förordna en skicklig

person att tjänsten under ledigheten förestå, skall i allmänna tidningarna

kungöra ledigheten med utsättande af 30 dagars ansökningstid

samt, efter inhämtande af handels- och sjöfartsnämndens och i Stockholm

varande sjöförsäkringsbolags styrelsers yttranden rörande de

sökandes skicklighet och lämplighet, upprätta och genom öfverståthållarämbetet

till Kungl. Maj:t insända förslag till tjänstens återbesättande.

I Göteborg förordnades dispaschör första gången 1812, i

Härnösand likaledes första gången 1878, och i Malmö har funnits

dispaschör sedan 1894. Med afseende å sättet för tillsättande af dessa

befattningar finnas för eu hvar af dem meddelade föreskrifter liknande

ofvan anförda beträffande dispaschörsbefattningen i Stockholm gällande.

Dispaschör åtnjuter icke några som helst aflöningsförmåner af

statsverket, utan erhåller godtgörelse för sin tjänsteverksamhet af dem,

som anlita honom. I sådant hänseende har den 19 januari 1883 af

Kungl. Maj:t utfärdats en ännu gällande »taxa på arfvode åt dispaschör->,.

som föreskrifver följande.

För generaldispasch, afseende fördelning af gemensamt haveri,

utgår arfvode efter nedanstående procent af de värden, hvarå gemensam

skada eller kostnad fördelas, nämligen:

1 procent af de första .......................... 10,000 kronor

1/2 » » » nästa .............................. 10,000 »

14 » » » följande ........................ 20,000 » samt

V5 » » återstoden af berörda värden.

Har fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit

lastadt med styckegods, och utgör antalet af de öfver lasten utställda

konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom

ofvannämnda arfvode, åtnjuta tio kronor för hvarje konossement

eller fraktsedel utöfver nämnda antal. För utredning angående förhållandet

mellan försäkringsgifvare och försäkringstagare åtnjuter

dispaschör arfvode med ofvannämnda procentsatser, beräknade å för
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

säkringssumman, dock att, om dispaschör i samma sak verkställt sådan

utredning samt utredning och fördelning af gemensamt haveri, hans

ersättning för den förra utredningen skall anses inbegripen i ersättningen

för den senare; arfvode för dispasch, inbegripet ofvannämnda

särskilda godtgörelse, må dock ej i något fall öfverstiga ett belopp af

2,000 kronor och innefattar äfven ersättning för utskrift af de båda

exemplar af dispaschen, hvarom i sjölagen förmäles. För afskrift med

vidimation af dispasch utgör lösen, enligt förordningen angående expeditionslösen

den 7 december 1883, tre kronor för hvarje ark.

Såsom af det ofvanstående framgår, har enligt svensk rätt eu i behörig

ordning tillkommen dispasch eu betydelse, som i utländsk lagstiftning

endast undantagsvis tillägges en dispaschörs utlåtande. Dispaschen

är hos oss icke endast ett på särskild sakkunskap grundadt yttrande

i en haveri- eller sjöförsäkringsangelägenhet, utan innefattar ett verkligt

afgörande af parternas mellanhafvande i vissa hänseenden, ett afgörande,

som i likhet med beslut af domstol vinner laga kraft och således blir

för parterna bindande, om det ej inom viss tid öfverklagas. Den

svenske dispaschören utöfvar sålunda verkliga domarefunktioner. Då

därtill kommer att dispaschörstjänstens utöfning ställer stora fordringar

i afseende å kunskaper och erfarenhet på tjänstens utöfvare, blir det

af stor vikt, att dipaschörstjänsterna blifva besatta med verkligt kompetenta

personer. Men detta mål vinnes icke enbart genom uppställande

af vissa kompetensvillkor för sökande af dispaschörstjänst, utan

måste äfven främjas därigenom, att dispaschören beredes så mycket

arbete och så stor inkomst af tjänsten, att en person med erforderlig

kapacitet kan uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen ägna sig

åt dispaschörsverksamheten. Utan att dispaschören beredes tillräckliga

inkomster, kan man naturligen icke påräkna, att verkligt dugliga personer

vilja söka dispaschörstjänst, och ju mer arbete dispaschören

erhåller i tjänsten, desto säkrare vinner han också den speciella erfarenhet

och den skicklighet, som är af största vikt på ifrågavarande

område.

För det ofvan angifna målets vinnande måste man emellertid äfven

i ett annat afseende visa förtänksamhet. Den mest framträdande olägenheten

af de nuvarande förhållandena har visat sig däruti, att det vid

inträffadt förfall för dispaschör icke funnits någon kompetent person

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 70.

55

att tillgå för tjänstens bestridande. Samma svårighet kan också lätt

tänkas inträffa, då det gäller att vid dispaschör afgång från tjänsten

finna en efterträdare. Man måste därför så att säga sörja för kontinuitet

i institutionen, och detta syfte kan icke lämpligen vinnas på

annat sätt än genom att vid dispaschörernas sida ställa aflönade assistenter.

Genom inrättande af assistentbefattningar skulle unge män

föranledas att utbilda sig för och ägna sig åt dispaschörsverksamhet

och därigenom blifva kompetenta att öfvertaga eller uppehålla dispaschörstjänst,

när så erfordrades.

Tydligt är emellertid, att inrättande af sådana assistentbefattningar

icke bör ifrågakomma, om icke det med tjänsten förenade

arbete är så omfattande, att det i någon mån kan räcka till äfven för

assistenten. Nu berörda frågor hafva sålunda på det närmaste samband

med hvarandra.

Det här föreliggande förslaget afser att i möjligaste mån tillgodose

ofvan angifna synpunkter. Det afser därjämte att närmare

reglera dispaschörernas verksamhet samt särskildt att lämna bestämmelser

angående ordnandet och vården af de till tjänsten hörande

arkivhandlingar.

Förslaget till stadga angående dispascliörerna i riket.

§ I
Såsom

ofvan anmärkts, är det af största vikt, att dispaschörerna

beredas tillräckligt arbete och inkomst af tjänsten. För att utröna, i

hvad män de nuvarande dispaschörstjänsterna kunna anses tillfredsställa

denna fordran, hafva från nuvarande dispaschörer i Stockholm, Härnösand

och Malmö infordrats uppgifter angående antalet af dem upprättade

dispaschör samt beloppet af deras, af dispaschörsverksamheten

i form af arfvoden härflytande bruttoinkomster under de sist förflutna

fem åren. De i anledning häraf influtna uppgifterna äro sammanförda

i följande tabell:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

• *

Antal general-

dispasoher

Antal partiku-1

lierdispascher 1

Summa antal

Arfvoden

för general- di spascher

Arfvoden

för

partikulier.

dispaschör

Summa

arfvoden

I Stockholm

utfärdade dispaschör.

År 1900 ....................

„ 1901 ....................

„ 1902 ....................

„ 1903 ....................

„ 1904 ....................

84

32

28

32

30

7

8

9

11

11

41

40

37

43

41

9,525

12,326

11,175

7,503

8,421

74

81

60

30

52

1,065

1,221

1,490

2,363

1,617

34

26

10,591

13,547

12,665

9,866

10,038

08

81

60

30

78

Summa

156

46 | 202 [ 48,9521 97 j 7,756! eo | 56,709

57

medeltal för år

31

9

40 | 9,790 59

1,551 32

11,341

91

1

I Härnösand

utfärdade dispaschör.

År 1900 ....................

„ 1901 ....................

„ 1902 ....................

„ 1903 ....................

„ 1904 ....................

6

7

9

8

4

2

1

2

2

2

8

8

11

10

6

1,519

2,934

4,672

2,627

2,234

90

31

87

77

45

325

200

360

347

497

50

40

1,844

3,134

5,032

2,975

2,731

90

31

87

27

85

Summa

34

9

43

13,989

30

1,729'' 90

15,719 20

medeltal för år

6

2

8

2,797

86

3451 9 8

3,143

84

I Malmö

utfärdade dispaschör.

År 1900 ....................

„ 1901 ....................

„ 1902 ....................

„ 1903 ....................

„ 1904 ....................

8

7

7

15

13

4

2

3

4

12

7

9

18

17

2,225

567

1,102

2,379

1,215

60

80

84

48

65

519

38

333

180

50

2,744

567

1,141

2,712

1,395

60

80

34

48

65

Summa

50

13

63

7,491

37

1,070| so

8,561

87

medeltal för år 10

2

12

1,498

2 71 214

10 I 1,712

37

Från den nuvarande dispaschören i Göteborg, som först under år

1904 utnämnts till sin befattning, hafva motsvarande uppgifter icke

infordrats, hvaremot sterbhusdelägarna efter hans företrädare i tjänsten

meddelat, att inkomsten af i Göteborg under åren 1894—1903 utfärdade

dispaschör, med afdrag af kostnader, utgjort nedannämnda belopp;

nämligen:

för år 1894 .................................................. 5,624: 38

„ „ lg95 ................................................... 5,252: 50

transport 10,876: 8 8

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76. 57

transport 10,876: 88

för år 1896 ................................................ 6,925: so

„ „ 1897 ................................................. 6,694: 55

„ „ 1898 ..................................................... 5,707:48

„ „ 1899 ........................................................ 6,052: 44

„ „ 1900 ...................................................... 6,425:1 G

., „ 1901 ...................................................... 6,340: 90

„ „ 1902 ....................................................... 3,554:72

,, „ 1903 ............................................. 8,757:27

_Summa 61,335: 20

eller sålunda i medeltal för år 6,133: 5 2.

Af dessa uppgifter framgår, att man för närvarande endast för

dispaschörsbefattningar i Stockholm och Göteborg kan påräkna arbete

och inkomster, som från förut angifna synpunkter kunna anses tillräckliga.

För dispaschörerna i Härnösand och Malmö däremot visa sig

såväl arbetets omfattning som inkomsten däraf vara alldeles för ringa.

Det torde vara klart, att man för en så föga omfattande verksamhet

icke kan föreslå tillsättandet af både en dispaschör och en assistent

med aflöning. Äfven för en dispaschör utan assistent i hvardera af två

sistnämnda städer är ställningen alldeles otillfredsställande, och man

torde omöjligen kunna vänta annat, än att dispaschörerna i dessa städer,

därest de äro personer med verklig förmåga, måste söka sin hufvudsakliga

verksamhet på annat håll.

Tvekan synes därför icke böra råda om lämpligheten att indraga

dispaschörstjänsterna i Härnösand och Malmö, dock naturligtvis med

förbehåll för de nu därstädes anställda dispaschörerna att bibehållas

vid sin nuvarande befogenhet intill tidpunkten för deras afgång från

tjänsten. Några verkliga olägenheter för de respektive orterna torde icke

behöfva befaras uppstå genom en sådan indragningsåtgärd. Med nutida

kommunikationer samt den snabbhet och lätthet, hvarmed man kan

meddela sig mellan långt skilda orter medelst post, telegraf och särskilt

telefon blifva Norrland och Skåne lika lätt och väl betjänade

genom dispaschörerna i Stockholm och Göteborg som genom särskilda

dispaschörer i Härnösand och Malmö. I den mån dispaschörsinstitutionen

i framtiden utvecklas, torde man äfven kunna beräkna, att allmänhetens

intresse skall blifva bättre tillgodosedt därigenom, att dispaschörer

finnas endast i Stockholm och Göteborg, då institutionen där har förutsättningar

för att utveckla sig på ett mera tillfredsställande sätt.

Man har där utsikt att få tjänsten besatt med personer, som äga verkBih.

till Biksd. Prat. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 76''.

lig förmåga och som därjämte genom ständigt sysslande med dispaschgöromål

kunna förväntas få den största möjliga erfarenhet inom sitt

fack. Därtill kommer äfven fördelen, att man i händelse af tvister där

har tillgång till domstolar, som i följd af dispaschmålens mängd besitta

mera erfarenhet och sakkunskap i dessa säregna måls behandling, än

man kan vänta af domare, som endast någon gång, kanske med flera

års mellantider, blifva i tillfälle att handlägga mål af detta slag.

Att bibehållandet af dispaschörsbefattningen i Malmö icke motsvarar

ett verkligt behof har förut blifvit med styrka framhållet.

Sålunda har handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg i ett den 21

september 1901 till kommerskollegium aflåtet yttrande beträffande ett

af den senast tillsatta handels- och sjöfartskommittén afgifvet förslag

ifråga om dispaschörsinstitutionen anfört, att behofvet af dispaschör^''

i riket enligt nämndens åsikt vore tillgodosedt med tre dispaschörer,

af hvilka en borde hafva säte i Stockholm, en i Göteborg och en i

någon af de större norrlandsstäderna. Lika goda skäl kunna emellertid

anföras äfven för indragning af dispaschörsbefattningen i Norrland.

Det kan därvid visserligen invändas, att sjöfarten på Norrland är stadd

i ständig utveckling, och att den tid torde komma, då en särskild

dispaschör för Norrland kan erhålla tillräckligt arbete. Men i hvarje

fall äro förhållandena ännu icke sådana, och det torde kunna dröja

flera tiotal af år, innan verkligt behof af särskild dispaschör i Norrland

uppkommer. Det lärer därför nu vara alldeles för tidigt att

vidtaga åtgärder, som skulle gå ut på icke mindre än ett befästande

och utvecklande af institutionen därstädes. När det verkliga behofvet

framträdt, kan det ju jämförelsevis lätt låta sig göra att inrätta en

särskild dispaschörsbefattning i Norrland med tillämpning af hvad som

gäller för Stockholm och Göteborg.

Om den i förevarande förslag till stadga förekommande bestämmelse,

att sökande till dispaschörstjänst, för att såsom sådan kunna

komma i åtanke, måste hafva fullgjort hvad för behörighet att utöfva

domareämbete föreskrifves, blifver antagen, skulle det därjämte

möta alldeles särskilda svårigheter att under nuvarande förhållanden

få en dispaschörstjänst i Norrland besatt med personer af erforderlig

kompetens. I Stockholm och Göteborg samlas alltid ett större antal

yngre jurister, och man har grundad förhoppning att bland dem

finna åtskilliga, som äro lämpliga och villiga att ägna sig åt dispaschörstjänsten.

I Härnösand däremot eller annan stad i öfre Norrland är

förhållandet väsentligen annat, och det skulle alltid komma att bero

på en särskildt lycklig tillfällighet, om en dispaschörstjänst där blefve

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

59

besatt med en person, som vore villig att taga tjänsten .på allvar

samt hade förmåga och vilja att grundligt sätta sig in i de ofta ganska

svårlösta frågor, en dispaschör har att behandla. Om i en framtid

Norrland finge en egen hofrätt och denna blefve förlagd i en kuststad,

skulle denna svårighet väsentligen af hjälpas, då eu hofrätt alltid drager

till sig eu del yngre jurister, bland livilka lämpliga aspiranter å

.dispaschörstjänsten kunde vinnas.

Att dispaschörsassistenterna i Stockholm och Göteborg skulle befinnas

villiga att uppträda såsom sökande till ledigblifven dispaschörstjänst

i Norrland, kan man icke beräkna. Under nuvarande förhållanden

kunna dispaschörsassistenter icke erhålla fullt arbete eller tillfredsställande

inkomster enbart i sin tjänst, utan måste söka sig annan

verksamhet vid sidan däraf. Lämplig sådan verksamhet kan också i

Stockholm och Göteborg erhållas af en dugande jurist. Det är emellertid

icke antagligt, att en dispaschörsassistent, som på detta sätt ordnat

sin verksamhet i Stockholm eller Göteborg, skulle vara villig att utbyta

sin ställning mot en säkerligen mycket sämre såsom dispaschör

i Norrland.

För de båda dispaschörerna i Stockholm och Göteborg hafva i

förevarande paragraf tillika uttryckligen bestämts särskilda tjänstgöringsområden.

En sådan anordning har påyrkats af, bland andra, handelsoch

sjöfartsnämnden i Göteborg, som i sitt ofvannämnda yttrande

därom anfört, att anordningen syntes nödvändig till förekommande

af en konkurrens, som på ifrågavarande område icke kan anses lämplig

eller nyttig, utan endast lärer nedsätta ämbetets vikt och värdighet.

För allmänheten vore det äfven af intresse att få fastställdt,

hvilken dispaschör skulle i hvarje särskildt fall anlitas, och hvarest upplysning

angående haveriangelägenheter, som hänskjutits till dispaschör

behandling, vore att erhålla.

På samma gång förslaget tillmötesgår den sålunda gjorda framställningen,

bör emellertid anmärkas, att gällande sjölag icke lämnar

denna fråga alldeles öppen. 213 § sjölagen stadgar, att utredning

och fördelning af gemensamt haveri skall äga rum å den ort, där fartyg

och last skiljas åt, eller där dispasch för den ort vanligen upprättas,

och i 264 § sjölagen stadgas, beträffande utredning om försäkringsgifvares

ersättningsskyldighet, att sådan utredning skall, där

ej annorlunda aftalas, verkställas å den ort, där försäkringen slutits

eller där dispasch för den ort vanligen uppgöres. Dessa lagbestämmelser

— till hvilka det föreliggande förslaget skall i tillämpningen

ansluta sig — förutsätta befintligheten af viss sedvänja rörande orten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 76“.

för dispaschs upprättande. Förslagets bestämmelse rörande tjänstgörings - områdenas omfattning — likasom den supplerande bestämmelsen därom

i förslagets 15 § — är därför också, i tillämpliga delar, grundad på

den hittills i dispaschörernas praxis framträdande sedvänja.

§ 2.

De här innefattade stadgandena angående sättet för dispaschörs

tillsättande öfverensstämma i hufvudsak med hvad nu gäller och införa

för de båda dispaschörsbefattningarna i Stockholm och Göteborg

ett väsentligen enahanda förfarande. En nyhet är, att äfven annat

svenskt sjöförsäkringsbolag än det, hvars styrelse har sitt säte i den

stad, i hvilken dispaschör skall i det särskilda fallet tillsättas, har

tillerkänts befogenhet att yttra sig öfver till befattningen inkomna

ansökningar.

Dispaschörsassistent har ansetts böra förordnas endast för viss

tid och af magistraten i staden, som torde vara den myndighet, hvilken

är bäst lämpad att handhafva den närmaste uppsikten öfver dispaschörsinstitutionen.

Förfarandet vid tjänstens tillsättning öfverensstämmer

för öfrigt i hufvudsak med förfarandet vid tillsättande af dispaschörstjänst,

dock med den förenkling att särskildt yttrande icke infordras

från styrelser för sjöförsäkringsbolag i andra fall, än då särskild begäran

att få afgifva yttrande blifvit i anledning af ledigheten framställd.

Därjämte har stadgats, att dispasch örens yttrande skall infordras,

hvilket betingas af hänsyn till det samarbete, som är afsedt att äga

rum mellan denne och dispaschörsassistenten.

Med magistratens ofvannämnda befogenhet öfverensstämmer, att

denna myndighet äfven tillägges befogenhet och åliggande att vid

förfall för dispaschör eller dispaschörsassistent eller vid inträffande

ledighet förordna lämplig person att bestrida tjänsten, under det förfallet

eller ledigheten varar.

§ 3.

Krafvet på skärpta föreskrifter rörande villkoren för behörighet

att bekläda dispaschörsbefattning är det spörsmål, som då fråga om

dispaschörsinstitutionens omorganisering varit å bane, företrädesvis framträdt.

I ofvannämnda af handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg afgifna

yttrande påpekades sålunda äfven de stora fordringar, som måste ställas

på dispaschörens kunskaper och erfarenhet. Han borde äga fullständig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Cl

kännedom icke allenast om svensk utan jämväl om utländsk sjöi''ätt

och lagtillämpningen i sjörättsmål och dessutom vara fullt förtrogen

med de sedvänjor och bruk, som gjort sig gällande såväl inom som

utom landet i handel och sjöfart. Dessa kunskaper förvärfvades icke

utan särskilda och grundliga förstudier, såväl rent teoretiska som inhämtade

under praktiskt sysslande med haveriutredningar. Såsom

kompetensvillkor för dispaschörstjänst syntes sålunda först och främst

böra uppställas samma fordringar som för behörighet att bekläda

domareämbete, och att dispaschören borde vara juridiskt bildad, vore

utom allt tvifvel. Yissa kunskaper i främmande språk borde fordras

och särskild vikt fästas vid föregående tjänstgöring såsom biträde åt

dispaschör, i det att ingen kunde antagas vara skicklig att sköta en

dispaschörsbefattning utan den erfarenhet, som vunnes genom en dylik

tjänstgöring.

Hvad sålunda anförts torde äga fullt fog, och med hänsyn härtill

har i förevarande paragraf bland de kompetensvillkor för erhållande af

dispaschörs- och dispaschörsassistentbefattning, som ansetts oundgängligen

nödiga, för att dispaschörsinstitutionen skall blifva i stånd att

motsvara sin uppgift, främst upptagits behörighet att utöfva domareämbete.

De i paragrafen föreskrift^ kompetensvillkoren öfverensstämma

jämväl i öfrigt med ofvan anförda af handels- och sjöfartsnämnden i

Göteborg gjorda uttalanden.

Bestämmelsen om företeende af intyg, att sökande visat sig äga

de för dispaschörstjänst erforderliga insikter i vissa främmande språk,

torde icke i tillämpningen möta några svårigheter. Den lärare, som

har att pröfva sökandens insikter, bör naturligtvis tillse, att denne icke

blott besitter goda insikter i det främmande språket i allmänhet, utan

särskildt att han förstår nöjaktigt tolka sådana på det främmande

språket affattade handlingar, som vanligen företes i dispaschärenden,

såsom certepartier, konossementer, besigtningsinstrument in. m.

Det har blifvit ifrågasatt, att för erhållande af dispaschörsassistentbefattning

icke skulle erfordras intyg om föregående tjänstgöring

hos dispaschör. Men då förslaget förutsätter, att dispaschörsassistenten

skall vara kompetent att vid förefallande behof på egen hand upprätta

dispaschör, och då en sökandes lämplighet svårligen kan bedömas utan

någon föregående pröfning under biträde med dispaschörsgöromål, torde

ifrågavarande kompetensvillkor böra fasthållas äfven för assistentbefattning.

Att man i enstaka fall kan nödgas dröja någon tid med besättande

af dispaschörsassistentbefattning, tills eventuell sökande hunnit

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

förvärfva den erforderliga kompetensen, är uppenbarligen en olägenhet,

som härvid icke bör tillmätas afgörande betydelse.

§ 4.

Det har redan förut här ofvan uttalats, att magistraten är den

myndighet, som lämpligen bör hafva den närmaste uppsikten öfver

dispaschörsinstitutionen. Detta är i förevarande § uttryckligen angifvet.

En bestämmelse härom torde betingas särskildt för tillämpningen af

31 § konkurslagen.

§§ 5 och 6.

Då dispaschör^!, såsom förut är framhållet, har att utöfva domarefunktioner,

vore det uppenbarligen principiellt riktigt att mot honom

gällde samma jäf som emot domare. Bestämmelser härom kunna

emellertid icke gifvas i annan ordning än genom allmän lag och skulle,

därest de anses böra genomföras, hafva sin plats i sjölagen. I förevarande

författning kan intet direkt stadgande om jäf upptagas, så

länge sjölagen därom ingenting innehåller. Då det likväl måste vara

angeläget att förekomma, det dispaschör blefve icke blott berättigad

utan äfven skyldig att handlägga dispaschärenden, hvari han själf eller

honom närstående personer vore personligen intresserade såsom parter,

har förslaget i förevarande paragrafer upptagit särskilda stadganden i

detta syfte. I § 5 förbjudas sålunda dispaschör och dispaschörsassistent

att befatta sig med sådan affärsverksamhet, som lätteligen kan göra

dem till parter eller ombud för parter i dispaschmål, och enligt § 6

åligger det dispaschör att i vissa fall, då han, därest han vore domare

i vanlig mening, skulle vara hindrad af jäf att handlägga ett ärende,

öfverlämna detsamma till handläggning af annan behörig person. Om

dispaschör i strid mot denna föreskrift själf upptager ärendet till handläggning,

medför detta icke det af dispaschören afgifna utlåtandets ogiltighet,

hvilket skulle blifva händelsen om ett verkligt stadgande om

jäf åsidosattes, utan dispaschörens förfarande är endast att betrakta

såsom tjänstefel, hvarför han kan ställas till ansvar. Då den händelse,

att äfven dispaschörsassistent befinner sig i enahanda förhållande till

saken, icke är otänkbar, har för sådant fall, i öfverensstämmelse

med hvad enligt § 2 skulle vara att iakttaga vid förfall i allmänhet

för dispaschör eller dispaschörsassistent, föreslagits vidtagande af särskild

åtgärd.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7(1.

63

Stadgandena i § 5 liksom deri i § C intagna bestämmelse, att

dispaschör äger att, om å någon tid hans tjänsteåtgärd påkallas i flera

ärenden, än han kan inom i sjölagen föreskrifven tid medhinna, öfverlämna

ett eller flera ärenden till dispaschörsassistentens själfständiga

handläggning, åsyfta äfven att förekomma, att dispaschör och dispascliörsassistent

af icke till tjänsten hörande göromål hindras att vederbörligen

ägna sig åt det arbete, som tjänsten medför, samt åvägabringa

en möjligast snabb expedition af dispaschörens tjänsteåtgärder.

Det har därjämte ansetts lämpligt att uttryckligen framhålla

dispaschörens skyldighet att med ofvan angifna undantag inom sitt tjänstgöringsområde

verkställa alla tjänsteåtgärder, som tillhöra hans befattning

och hvarom han vederbörligen anmodas.

§ §

innehåller stadgande, att dispaschör^! skall vara skyldig föra vissa

böcker. Dessa böckers antal är dock inskränkt till att omfatta dem,

som ansetts vara oundgängligen nödvändiga i rättssäkerhetens intresse

och för att möjliggöra en kontroll af dispaschörens tjänsteverksamhet.

Dagboken är afsedd att utgöra ett fullständigt och öfversiktligt register

öfver dispaschärendena samt på samma gång ett medel till effektiv

kontroll öfver dispaschörens verksamhet. Inbunden tillsammans med

dispaschboken blir den jämväl att betrakta såsom ett register till

denna. Att alla utgifna dispaschör böra förvaras för att vid möjligen

förekommande behof i framtiden lända till upplysning, ligger väl egentligen

i sakens natur. Men då det lärer hafva inträffat, att samlingar af

konceptdispascher betraktats såsom dispaschörens privata egendom, som

till och med blifvit föremål för försäljning, torde det vara nödigt att uttryckligen

ålägga dispaschörerna såsom ett tjänsteåliggande att för det

allmännas räkning ombesörja och bevara inneliggande exemplar af

dispascherna. I detta syfte har föreskrifvits, att alla utgifna dispaschör

skola i ordningsföljd införas i en dispaschbok. Att föreskriften om

dispaschboks förande är uppfylld därmed att, såsom nu i allmänhet

lärer ske, konceptdispascherna eller andra exemplar af dispascherna,

vederbörligen underskrift^, i ordningsföljd sammanhäftas och sedermera

inbindas, är uppenbart.

Stadganden, som dels fullständiga de nu gifna, dels afse att åvägabringa

kontroll öfver desammas efterlefnad, äro upptagna i § 11.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

§ 9.

I förevarande § meddelas närmare föreskrifter, hufvudsakligen i

öfverensstämmelse med hittillsvarande praxis, angående dispaschs uppställning

och innehåll.

I allmänhet torde i generaldispascher, som utfärdas i Sverige,

i likhet med hvad stundom utomlands praktiseras, för närvarande såsom

afslutning intagas s. k. likvider, utvisande för en hvar af haveriintressenterna

samt stundom äfven för haverikonnnissionären och annan,

som till någon del omhänderhaft haveriangelägenheterna, hvad de hvar

för sig på grund af dispaschen hafva att fordra eller skola till annan

utgifva. Föreskrift om intagande i dispasch af en sådan uträkning har

icke upptagits i förevarande § och detta med full afsikt, enär en sådan

beräkning icke torde rätteligen tillhöra dispaschen. Denna bör allenast

innefatta ett afgörande, om eller till hvilken del gjord utgift eller

uppkommen skada eller kostnad är gemensam för två eller flera af

intressenterna eller bör bäras af någon af intressenterna enskildt, samt

huru i förra fallet utgiften, skadan eller kostnaden skall fördelas.

Genom att därutöfver fastställa, hvad den ene har att betala till den

andre, skulle dispaschören ofta gå utöfver sin befogenhet. Ett dylikt

åläggande af betalningsskyldighet förutsätter, bland annat, pröfning af

frågan, hvilken af parterna det är, som för gemensam räkning förskotterat

hvarje särskild utgift. En tvist härom lärer icke tillhöra

dispaschörens afgörande. Likaledes är det uppenbart, att dispaschören

icke är behörig att pröfva, huruvida någon på grund af vållande till

den fara, som föranledt haveriet, skall jämlikt 191 § sjölagen vara förlustig

sin rätt till ersättning. Dispaschören skall utreda och fördela

haveriet oberoende af denna fråga. Om han nu afslutar dispaschen

med en »likvid», däri han fastslår, hvad den ene skall betala till den

andre, öfverskrider han sin befogenhet och kan på ett betänkligt sätt

förgripa sig på den ena partens rätt att vinna befrielse från ersättningens

utgifvande.

Vill dispaschören stå parterna till tjänst med uppgörande af likvider

dem emellan på grundvalen af en utaf honom uppgjord dispasch,

finnes naturligen därför intet hinder, allenast denna beräkning uppgöres

skild från dispaschen såsom en handling af enskild natur, hvilken därför

icke heller har någon för parterna förbindande verkan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

65

§ 10.

Hittills har det varit vanligt, att dispaschören, då dispasch utfärdas,

genast till vederbörande återställer i och för utredningens verkställande

till honom ingifna handlingar utan att alltid såsom bilagor

till dispaschen foga afskrifter däraf eller ens i sin besittning bevara

sådana afskrifter. Det har i följd häraf icke sällan inträffat att, sedan

dispasch öfverklagats och i rättegången yppats behof att hafva tillgång

till en eller annan af berörda handlingar, det varit omöjligt eller åtminstone

förenadt med stora svårigheter att för domstolen förete handlingen.

Att detta förhållande är olämpligt och oriktigt, ligger i öppen

dag; och i förevarande § har för att förekomma inträffandet af berörda

missförhållande intagits en föreskrift, att dispaschören skall förvara

handlingarna i dispaschärende, till dess dispaschen vunnit laga kraft, samt

vid anfordran tillhandahålla domstol, som handlägger klander af dispasch,

desamma. Att den part, som begär att utfå handlingarna från dispaschören,

skall visa, där så erfordras, att dispaschen vunnit laga kraft, torde

vara uppenbart.

För öfrigt har det ansetts lämpligt att i denna § uttryckligen

utsäga, att, om domstol ändrar ett i en dispasch innefattadt beslut och

återförvisar ärendet till dispaschören för att denne må upprätta ny

dispasch i enlighet med andra af domstolen fastställda''grunder, dispaschören

är skyldig att ställa sig ett sådant domstolens förordnande till

efterrättelse.

§ 11

ansluter sig delvis till §§ 8 och 10. Såsom ett verksamt medel att

åstadkomma kontroll öfver efterlefnaden af stadgandena angående vården

af böcker och andra handlingar har föreslagits, att en inspektion i

berörda afseende skall en gång om året förrättas af magistraten genom

en dess ledamot, hvarjämte åt magistraten uppdragits att i allmänhet

handhafva vårdandet af och uppsikten öfver dispaschörsarkivet.

§ 12.

För att med afseende å dispaschörsinstitutionen effektivt vinna de

syftemål, hvilkas uppnående ofvan framställts såsom önskvärdt, torde

det vara lämpligt att, så vidt möjligt, sörja för att, när tillsättning

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

af dispaschör- eller dispaschörsassistentbefattning ifrågakommer, ett icke

allt för ringa antal kompetente sökande må kunna med säkerhet påräknas

förefintligt. I den omständigheten, att en tjänst eftersträfvas

af flere, ligger naturligen för enhvar af dem en sporre till större ansträngningar

för förvärfvande af erforderliga kunskaper och färdighet.

För öfrigt kan det äfven för annan än den, som ämnar söka dispaschörseller

dispaschörsassistentbefattning — såsom t. ex. för en advokat, som

företrädesvis sysslar med sjörättsliga spörsmål — vara af vikt eller

intresse att äga någon kännedom om dispaschgöromål. Med hänsyn

härtill hafva i förevarande § föreslagits bestämmelser, afsedda att stadga

skyldighet för dispaschör att bereda person, som är behörig att söka

dispaschörsbefattning, tillfälle att biträda vid dispaschörstjänstegöromål

äfvensom att därvid lämna honom nödig handledning. I syfte att förekomma,

att den föreslagna anordningen må i sin tillämpning blifva

alltför betungande för dispaschörerna, har tillika i paragrafen införts

stadgande, att dispaschör icke är skyldig att samtidigt lämna mera

än ett sådant biträde tillfälle till tjänstgöring.

Hvad denna § i sin senare del innehåller, lärer icke erfordra

särskild förklaring.

§ 13.

Att uttryckligen fastställa och begränsa de skyldigheter, som åligga

dispaschörsassistenten såsom sådan, har ansetts erforderligt för att bereda

å ena sidan dispaschören säkerhet för att af assistenten erhålla

skäligt biträde samt å andra sidan assistenten en gent emot dispaschören

i viss mån själfständig ställning. Då, såsom förut är anfördt,

dispaschörsassistenterna icke kunna tänkas erhålla tillräckligt arbete i

tjänsten, måste man sörja för, att de få tillfälle att vid sidan af densamma

själfständigt ordna annan verksamhet på lämpligt sätt.

§ 14

innehåller allmänna stadganden angående dispaschör^'' och dispaschörsassistents

aflöning sförmåner.

I detta hänseende föreslog handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg

i sitt ofvanomförmälta utlåtande en på visst sätt bestämd ändring

af det enligt taxan af den 19 januari 1883 för partikulierdispasch utgående

arfvode, för de flesta fall innebärande en nedsättning af arfvodet,

under det att nämnden med afseende å utredning af gemensamt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

67

haveri gjorde det uttalande, att berörda taxa därutinnan borde kunna

bibehållas oförändrad, med den inskränkning att ett lägsta arfvode af

t. ex. 25 kronor syntes böra bestämmas.

Därefter anförde nämnden ytterligare:

»Såväl enligt den gällande taxan för gemensamt haveri som enligt

den sålunda föreslagna beträffande enskildt haveri är arfvodet för ringa

i förhållande till arbetet, då dispaschen afser mindre farkoster och

laster med låga värden. Dylika dispaschör beröra emellertid nästan

uteslutande den mindre kustfarten, hvilken icke kan tåla högre arfvoden,

och det synes därför lämpligt, att dispaschören på annat sätt beredes

ersättning härför.

Det torde, enligt handels- och sjöfartsnämndens förmenande, i

anledning häraf blifva nödvändigt, att dispaschören tilldelas ett fast

arfvode af staten till ersättning för de lägre arfvodena vid utredningen

af haverier af sistberörda art.

Härigenom vinnes äfven en annan, viktig fördel, i ty att dispaschören

genom denna fasta lön erhåller en mera betryggad, med andra

statens tjänstemän likställd ställning, än om han för sin utkomst är

uteslutande beroende af de inkommande dispaschernas mycket växlande

antal och storlek. Att dispaschören erhåller fast aflöning synes därför

i och för sig berättigadt och torde äfven bidraga därtill, att verkligt

kompetenta personer komma att ägna sig åt dispaschörsverksamheten.»

Beträffande de af nämnden jämväl föreslagna dispaschörsassistentbefattningarna

förmälte sig nämnden anse lämpligast, att dessa tjänstemän

aflönades med fasta arfvoden af staten.

Hvad handels- och sjöfartsnämnden sålunda anfört är väl förtjänt

af beaktande. Det vore otvifvelaktigt lämpligast, att dispaschören likasom

andra statens tjänstemän erhölle sin hufvudsakliga inkomst i form

af fast lön. Därigenom blefve staten satt i tillfälle att vid bestämmande

af de afgifter, som allmänheten hade att erlägga för dispaschörens

anlitande, utan någons förfördelande nedsätta eller borttaga afgifterna

för utredningar rörande låga värden, som icke kunna bära högre kostnad,

och därigenom undvekes äfven det nu ofta förekommande för

dispaschörstjänstens värdighet nedsättande ackorderandet om lägre pris

för dispaschernas upprättande än det i taxan föreskrifna. En mera

opartisk ställning till alla parter skulle också därmed vinnas för dispaschören.

Då emellertid en så genomgripande reform för närvarande

icke lärer kunna genomföras, måste fortfarande dispaschörernas ekonomiska

ställning hufvudsakligen grundas på rätt till arfvode enligt taxa.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Dispaschörens i Stockholm bruttoinkomster af arfvoden har under

de fem sista åren i medeltal för år uppgått till 11,341 kronor 91 öre.

Från detta belopp afgår emellertid omkring 3,000 kronor årligen för hyra

af tjänsterum, skrifbiträde och öfriga expenser. Återstoden, omkring 8,000

kronor, torde icke få anses såsom en i och för sig otillfredsställande

inkomst, ehuru den icke kan jämnställas med en ämbetsmans lön till

samma belopp, då dispaschören icke har pensionsrätt och äfven i öfrigt

hans inkomst helt och hållet bortfaller, så snart han af sjukdom blir

oförmögen till arbete. Hvad som egentligen gör den ekonomiska ställningen

mindre tillfredsställande är att inkomsten är osäker och växlande.

Exempel härpå lämnas särskildt innevarande år, då dispaschörens nettoinkomst

knappast lärer uppgå till mer än 3,000 kronor.

I Göteborg ställer sig saken i allmänhet sämre än i Stockholm.

För att i någon mån råda bot för olägenheten af arfvodesinkomstens

växlande beskaffenhet, har man tagit i öfvervägande lämpligheten

af en sådan anordning af dispaschörens aflöningsförhållanden,

att han skulle till statsverket redovisa hälften af de enligt taxan

utgående arfvodesbeloppen mot det att han tillerkändes fast lön af

statsmedel, motsvarande halfva medelbeloppet af arfvodesinkomsterna

för ett lämpligt antal af de senast förflutna åren. Härigenom skulle

dispaschörens inkomst göras mer konstant, utan att statsverket i det

hela betungades med någon afsevärd utgift. Då emellertid den nuvarande

dispaschören i Stockholm visat sig obenägen för eu dylik

anordning, måste frågan därom nu förfalla, men torde vid en kommande

lämpligare tidpunkt förtjäna att ånyo tagas i öfvervägande.

För det närvarande måste således dispaschörsinstitutionens ekonomi

grundas hufvudsakligen på rätten till arfvode enligt taxa. Då emellertid

det föreliggande förslaget ålägger dispaschörerna skyldigheter, som förut

ej ålegat dem — däribland skyldigheten att hålla biträde jämväl kan

föranleda högre utgift för tjänstelokal — och då det icke lär kunna

ifrågakomma att höja arfvodestaxan, synes billigheten fordra, att dispaschörerna,

därest det föreliggande förslaget blifver gällande, erhålla

någon från statsverket utgående aflöning, som kan motsvara deras

ökade skyldigheter. Till ledning vid bestämmandet af sådan aflönings

belopp kan tjäna hvad handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg uttalat

i sitt förut åberopade uttalande, däri lön för dispaschörerna föreslås

till belopp af 2,000 kronor årligen. Då emellertid den nu föreslagna

taxan i § 2 innehåller en rätt afsevärd nedsättning, som handels- och

sjöfartsnämnden icke tagit i beräkning, vilja kommitterade föreslå en

årlig aflöning till en hvar af dispaschörerna i Stockholm och Göteborg

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

69

af 2,500 kronor. Däremot är klart, att, då de ökade skyldigheterna

hufvudsakligen drabbat dispaschörerna i Stockholm och Göteborg, men

däremot endast i obetydlig grad de öfriga dispaschörerna under deras

återstående tjänstetid, aflöningen för dessa senare kan ställas väsentligen

lägre och inskränkas till 1,000 kronor årligen.

I fråga om dispaschörsassistenterna är det uppenbart, att dessa

måste aflönas af statsverket, då de icke på annat sätt kunna erhålla

någon afsevärd inkomst. För innevarande år har genom sammanskott

af en del sjöförsäkringsbolag ett arfvode af 2,000 kronor beredts en

lämplig person, som mot denna godtgörelse åtagit sig att biträda

dispaschören i Stockholm och vid förfall för denne mottaga förordnanden

att uppehålla dispaschörstjänsten. Ett årligt arfvodesbelopp af

2,000 kronor torde också vara fullt tillfredsställande för en dispaschörsassistent.

§ 15.

Då den ifrågasatta indragningen af en hvar af dispascliörsbefattningarna

i Härnösand och Malmö, såsom förut nämnts, naturligen icke

kan verkställas förrän efter den nuvarande innehafvarens afgång, innefattar

denna § en öfvergångsbestämmelse i sådant hänseende.

Bestämmelsen om tjänstgöringsområden ansluter sig till hvad som

hittills varit det vanliga.

Förslaget till taxa på arfvode åt dispaschör.

I detta förslag bibehållas de i gällande taxa förefintliga stadganden

om arfvode för generaldispasch enligt 213 § sjölagen i hufvudsak oförändrade.

Ändring är föreslagen endast så till vida, att det särskilda arfvodesbelopp,

som enligt § 2 skall beräknas för hvarje konnossement eller

fraktsedel utöfver fyrtio, nedsättes från tio till fem kronor. Nedsättningen

synes påkallad däraf, att, då konossementens antal är stort,

det ofta händer, att den andel i det gemensamma haveriet, som vid

fördelningen i dispaschen faller på hvarje särskild konossementspost,

understiger tio kronor, och således arfvodet blir större än den kostnadspost,

för hvars utredande detsamma utgår. Nedsättningen torde emellertid

icke kunna nöjaktigt försvaras, därest icke dispaschörerna samtidigt

erhålla någon aflöning på sätt förut är föreslaget.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

I förslagets § 3 innefattas bestämmelser om arfvode för utredning

och fördelning af kostnader enligt 218 § sjölagen och för tilläggsberäkning

enligt 215 § samma lag, i hvilka fall uttryckliga föreskrifter

om arfvodets beräkning hittills saknats.

Beträffande arfvode för dispasch angående försäkringsgifvares

ersättningsskyldighet föreslås en afsevärd förändring. Såsom handelsoch

sjöfartsnämnden i Göteborg framhållit i sitt ofta nämnda utlåtande,

är den gällande taxan härutinnan otvifvelaktigt för hög. Detta har

ock haft till följd, att enskilda haverier antingen utredas af parterna

själfva eller ock att med dispaschörerna ackorderas om lägre arfvode

än det, hvartill taxan berättigar.

Bestämmandet af en särskild lägre taxa för partikulier ispascher

torde således i det hela icke minska dispaschörernas inkomster, snarare

tvärtom.

Enligt bestämmelsen i § 4 af förslaget beräknas arfvodets storlek

icke enbart efter storleken af försäkringssumman, utan bestämmande är

äfven i viss mån arbetets omfattning, därvid hänsyn tagits till haveriräkningarnas

belopp och antal. Nu gällande föreskrift, att, om dispaschör

i samma sak verkställt utredning angående förhållandet mellan försäkringsgifvare

och försäkringstagare samt utredning och fördelning af

gemensamt haveri, hans ersättning för den förra utredningen skall

anses inbegripen i ersättningen för den senare, har icke bibehållits.

Nämnda föreskrift synes lätt kunna leda till obillighet mot dispaschören.

Numera förekommer nämligen ofta, att ett större flertal assuradörer

äro intresserade i ett haveri, och dispaschören skulle därför kunna

påläggas att i sammanhang med generaldispaschen gratis utföra ett

flertal partikulierutredningar. Med den föreslagna nedsatta taxan för

partikulierdispascher bör det särskilda arfvodet för hvarje sådan utredning

för sig icke blifva oskäligt betungande.

Jämte det i § 5 maximi- och minimiarfvoden fastställts, har slutligen

i § 6 stadgats, att dispaschör, för den händelse för upprättande

af dispasch särskild resa erfordras, är berättigad att utöfver det

bestämda arfvodet för dispaschen uppbära godtgörelse för resekostnad

och traktamentsersättning.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

71

Bil. D.

Förnyadt förslag

till

taxa

på arfvode åt dispaschörer.

§ I
För

dispasch, hvarom i 213 § i sjölagen sägs (generaldispasch),

äger dispaschören åtnjuta arfvode, uppgående till nedanstående procent

af de värden, hvarå gemensam skada och kostnad fördelas, nämligen

V, procent af de första ........................... 10,000 kronor

V* » 11 ii nästa .......................... 10,000 „

V8 „ „ ,, följande....................... 20,000 „

Vxo » „ återstoden af berörda värden.

§ 2-

Har fartyg, öfver hvars haveri generaldispasch upprättas, varit

lastadt med styckegods och utgör antalet af de öfver lasten utställda

konossement eller fraktsedlar mer än fyrtio, äger dispaschör att, förutom

det i § 1 bestämda arfvode, åtnjuta fem kronor för hvarje konossement

eller fraktsedel utöfver nämnda antal.

§ 3-

För dispasch, som endast innefattar utredning och fördelning af

kostnad enligt 218 § i sjölagen, utgår arfvode efter de för generaldispasch

stadgade grunder. Innefattar dispasch angående gemensamt

haveri jämväl utredning och fördelning af kostnad enligt 218 § i sjö
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

lagen, utgår ej särskilt arfvode för den sistnämnda utredningen och

fördelningen.

För tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen utgår arfvode med

en fjärdedel af det belopp, som dispaschören ägt beräkna för generaldispaschen,

till hvilken tilläggsberäkningen hörer.

§ 4.

För utredning angående ersättningsskyldighet, som på grund af

försäkringsaftal må åligga försäkringsgifvaren (partikulierdispasch) äger

dispaschör åtnjuta arfvode med följande procent af försäkringssumman,

nämligen:

2/10 procent af de första........................... 10,000 kronor

Vlo « n ii nästa ........................... 10,000 „

V«o » n » följande .................... 20,000 „

2/xoo '' » w återstoden,

med tillägg af dels 1/10 procent af sammanlagda beloppet af haveriräkningarna,

däri dock ej inbegripna räntor och haveriprovisioner, och

dels 5 kronor för hvarje haveriräkning utöfver 10.

§ 5.

Minsta arfvode för dispasch eller tilläggsberäkning enligt §§ 1—4

är 15 kronor. Arfvodet i sin helhet må ej öfverstiga

för generaldispasch..................................................................... 1,000 kronor

„ partikulierdispasch ............. 500 „

„ utredning och fördelning enligt 218 § i sjölagen ....... 250 „

„ tilläggsberäkning enligt 215 § i sjölagen ..................... 250 „

§ 6.

Erfordras för upprättande af dispasch särskild resa från den stad,

där dispaschör är anställd, äger han därför utöfver arfvodet uppbära

resekostnads- och traktamentsersättning enligt 3:dje klassen af gällande

resereglemente.

§7-

Arfvode enligt denna taxa innefattar äfven ersättning för utskrift

af de båda exemplar af dispaschen, hvarom i 214 § i sjölagen förmäles.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

73

Bil. E.

Af dispaschörerna meddelade uppgifter angående antalet utfärdade

dispasclier under åren 1905—1908 samt rörande bruttoinkomsterna

vid dispaschörsbefattningarna under samma år:

Antal general-

dispascher

Antal partiku-

lierdispascher

Summa antal

Arfvoden

för general- dispascher

Arfvoden

för partiku- lierdispa- scher

Summa

arfvoden

I Stockholm

utfärdade

dispaschör

År 1905 .....................

» 1906....................

» 1907 ....................

» 1908.....................

18

31

29

29

9

9

8

7

27

40

37

36

5,775

8,992

8,312

9,912

15

83

60

65

1,353

1,989

1,447

1,068

70

87

29

10

7,128

10,982

9,759

10,980

85

70

89 |

75

Summa1 107

33

140

32,993

23

5,858 | 96

38,852

19 !

. Medeltal för år

27

8

35

8,248

30

1,464

74

9,713

04 i

I Göteborg

utfärdade

dispaschör'')

År 1905 .....................

» 1906.....................

» 1907.....................

» 1908....................

11

12

23

12

13

16

28

14

24

28

51

26

2,943

2,665

7,844

2,551

24

98

59

59

1,097

2,972

4,212

3,277

28

88

50

4,340

5,937

12,357

6,129

52*)

98»)

47*)

09*)

Summa

58 | 71

129

16,005

40

11,559

66

28,765

06*)

Medeltal för år

14

18

32

4,001

35

2,889

91

7,191

26*)

1

I Härnösand

utfärdade

dispaschör

År 1905 ................

» 1906 ....................

» 1907....................

» 1908 ................

6

8

8

6

1

3

6

8

9

9

6,155

832

3,929

2,085

42

93

99

18

150

445

—

6,155

832

4,079

2,530

42

93

99

18

Summa

28

4

32

13,003

52

595

—

13,598 | 52

Medeltal för år

7

1 | 8

3,250

88

148

75

3,399 i 63

I Malmö

utfärdade

dispaschörs)

År 1905 .....................

» 1906 .....................

» 1907 ....................

9

11

9

2

3

1

11

14

10

1,357

2,960

1,009

80

20

688

232

36

-

2.045

3,192

1.045

80

20

Summa

29 | 6

35 | 5,327

—

956

—

6,283

—

Medeltal för år

9 | 2

11 | 1,775

66

318 67

2,094

33

t) År 1904 utgjorde enligt uppgift bruttoinkomsten af befattningen 4,637,5 2.

*) Däri inräknadt ett sedan åtskilliga år tillbaka utgående bidrag från Göteborgs stad

å 300 kronor om året.

8) Uppgifter för år 1908 saknas.

Bill. till Rihsd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 47 Käft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

Utskottets

yttrande.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, finnas för närvarande inom

landet anställda fyra dispaschörer, nämligen en i hvardera af städerna

Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand. Dessa dispaschörer, som

tillsättas af Kungl. Maj:t, åtnjuta inga som helst aflöningsförmåner af

statsmedel, utan erhålla godtgörelse för sin tjänsteverksamhet af intressenterna

i de af dispaschörerna för fördelning handlagda haverierna

efter en af Kungl. Maj:t fastställd taxa. Med förevarande framställning

afses nu dels att genom tillerkännande åt dispaschörerna af fasta arfvoden

af statsmedel göra dem mera oberoende af de starka växlingar i inkomster,

som äro en nödvändig följd af det nuvarande aflöningssystemet,

och dymedelst höja och stärka deras ställning gentemot den allmänhet,

med hvilken de i egenskap af domare i första instans i haverimål

komma i beröring, dels ock att genom sänkande af dispaschörtaxan i

sammanhang med bestämmande af fasta arfvoden bereda handel och

sjöfart en såsom väl befogad ansedd lättnad i de förhållanden, under

hvilka dessa näringar arbeta. Emellertid skulle dispaschörtjänsterna

i Malmö och Härnösand indragas efter de nuvarande innehafvarnes af

dessa tjänster afgång och således endast finnas dispaschtjrer i Stockholm

och Göteborg, mellan hvilka landet skulle vara fördeladt i två

närmare angifna tjänstgöringsområden. Vidare är afsedt, att hos en

hvar af dessa båda dispaschörer skulle anställas en assistent för beredande

af nödig tillgång till för tjänsten särskildt kvalificerad vikarie

vid tjänstledighet, förfall, jäf eller dylikt för dispaschören. De båda

dispaschörernas arfvode är föreslaget till 5,000 kronor för dem hvardera

och assistenternas arfvode till hvardera 2,000 kronor. De nuvarande

dispaschörerna i Malmö och Härnösand skulle, så länge de i

tjänsten kvarstå, erhålla i arfvode den förre 1,000 kronor och den senare

2,000 kronor.

I fråga om nyttan af den sålunda föreslagna förändringen af

dispaschörväsendet har utskottet icke kunnat annat än ställa sig synnerligen

tveksamt. Såvidt utskottet har sig bekant, har dispaschörväsendet

hittills i stort sedt fungerat på ett tillfredsställande sätt, och

utskottet har icke af hvad till stöd för den förevarande framställningen

anförts blifvit öfvertygadt om behöfligheten af den föreslagna förändringen,

hvars hufvudsakliga innebörd är att göra dispaschörerna äfven

i fråga om aflöning likställda med öfriga statstjänstemän. I viss mån

kunna de visserligen sägas redan vara detta, i det att de, såsom nämnts,

tillsättas af Kungl. Maj:t och otvifvelaktigt, såsom domare i första instans

i fråga angående fördelning af kostnad och skada i haveri, fylla ett

statsändamål, men häraf följer enligt utskottets förmenande icke utan

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

75

vidare, att de lämpligen böra, genom att tilldelas fasta arfvoden af statsmedel,

i sättet för aflöningens tillgodonjutande likställas med vanliga

statstjänare. Utskottet håller nämligen före, att införandet af nya arter

af tjänstemän inom vår förvaltning bör ske med stor försiktighet och

endast i de fall, då behofvet oafvisligen påkallar en d}dik åtgärd. Så

synes emellertid icke här vara fallet. Det för den föreslagna åtgärden

anförda skälet, att dispaschörernas ställning därigenom skulle höjas och

stärkas gentemot allmänheten, lärer nämligen icke, då, såvidt utskottet

har sig bekant, några större olägenheter på grund af den nu rådande

aflöningsformen ej försports beträffande förrättandet af dispasch, få tillmätas

någon mera afsevärd betydelse; och hvad beträffar den såsom

ytterligare stöd för förslaget anförda omständigheten, att handel och

industri genom en i samband med införande af fasta arfvoden verkställd

nedsättning af afgifterna enligt dispaschörtaxan till ungefär hälften af

de nuvarande skulle vinna en välbehöflig lättnad, lärer det vara uppenbart,

att den förmån, som för nämnda näringar genom en sådan åtgärd

skulle erhållas, måste blifva af så pass obetydlig beskaffenhet, att däraf

svårligen kan hämtas skäl för en förändring, som ej af andra grunder

synes väl motiverad. I sin tvekan om lämpligheten af den föreslagna

åtgärden stärkes äfven utskottet af den omständigheten, att, enligt hvad

som framgår af de vid förslaget till stadga för dispaschörerna fogade

motiv, i intet annat land, där dispaschörverksamhet bedrifves, dispaschörerna

äro statstjänstemän i den mening, som med förevarande förslag

afses.

Om således utskottet icke anser sig kunna tillstyrka, att dispaschörerna

på sätt som föreslagits skola aflönas af statsmedel med jämförelsevis

betydliga belopp, håller utskottet likväl före, att anställande af assistenter

på sätt af Kungl. Maj:t föreslagits är af behofvet påkalladt samt

att, då i sjölagen är föreskrifvet att dispaschörer skola finnas och i

vissa närmare angifna fall ovillkorligen anlitas, billigheten kräfver, att

staten med lämpligt belopp för hvardera dispaschörerna i Stockholm och

Göteborg bidrager till bestridande af de med tjänsterna förenade utgifter,

såsom kontorshyra, renskrifningskostnad o. d. Utskottet anser

sig emellertid icke kunna i ärendets nuvarande skick afgifva något

detaljeradt förslag vare sig beträffande beloppet af det sålunda ifrågasatta

statsbidraget eller angående den sänkning i afgifterna enligt nu

gällande taxa, som må anses böra verkställas i samband med beviljandet

af ett sådant bidrag, utan lärer en utredning af berörda förhållanden

vara af behofvet påkallad, innan Riksdagen fattar beslut i ämnet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 76.

På grand af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

för närvarande må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservationer:

af herr G. Fränekel;

af herr K. Starbäck.

Det skulle här antecknas, att herrar IT. Andersson, C. Persson

och A. Ekman icke deltagit i förestående ärendes behandling inom

utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.