Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag angående inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner samt om anslag för utredningens verkställande.

1910-05-24 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SBU 1910:3, Skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag angående inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner samt om anslag för utredningens verkställande.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till Biksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och bankoutskottets nr 2 utlåtande nr 2, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utredning och förslag angående inrättande

af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner

samt om anslag för utredningens verkställande.

Uti en inom Andra kammaren väckt motion (nr 59) har herr A.

Rune föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän

lånekassa för Sveriges kommuner bör inrättas, och för Riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, hvartill utredningen gifver anledning, samt att

Riksdagen för ofvannämnda utrednings verkställande ville till Kungl. Maj:ts

förfogande ställa ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Motionären bär till stöd för sitt ofvannämnda förslag anfört följande:

»Uti motion vid 1907 års riksdag föreslog jag, att Riksdagen måtte

uti skrifvelse hos Kungl. Majrt anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän lånekassa för Sveriges

kommuner kunde inrättas, och att, såvida utredningen därtill gåfve anledning,

vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunde

erfordras.

Motionen tillstyrktes af utskottet, men afslogs af Andra kammaren.

Vid riksdagen 1908 framlade jag ånyo motionen, uti hvilken då ett

tjugutal af Andra kammarens ledamöter instämt, hvarjämte motion uti

liknande syfte uti Första kammaren väcktes af herr O. Trapp.

Motionen tillstyrktes af vederbörande utskott. Andra kammaren

biföll, men Första kammaren afslog respektive utskotts framställningar i

saken.

Vid 1909 års riksdag väcktes åter motioner i ämnet af herr O. Trapp

i Första kammaren och af mig i Andra kammaren. Motionerna hänvisades

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Banl-o-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott, som på anförda

grunder hemställde, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på hvilket

sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner borde inrättas och att,

såvida utredningen därtill gåfve anledning, för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet. Emot detta utskottets beslut reserverade sig tre ledamöter af

Första kammaren och två ledamöter af Andra kammaren.

Första kammaren afslog utskottets hemställan med 74 röster mot 49,

hvaremot Andra kammaren med 110 röster mot 77 för sin del beslöt att

hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i afseende å inrättandet genom

statens försorg af eu kommunal låneanstalt och att Kungl. Maj:t ville

snarast möjligt till Riksdagen inkomma med de yttranden och förslag,

hvartill utredningen kunde föranleda, samt att Riksdagen ville för ändamålet

ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag af 5,000 kronor. Då ingen

gemensam votering uti frågan ansågs böra äga rum, hade frågan således

förfallit.

Utvecklingen i fråga om de svenska kommunernas lånetransaktioner

synes mig hafva afgjordt gått i en sådan riktning, att jag alltmer blifvit

öfvertygad om nödvändigheten af inrättandet af eu allmän lånekassa för

Sveriges kommuner. Den utredning, som verkställts angående våra städers

sväfvande skuld, samt riksbanksfullmäktiges med anledning däraf afgifna

skrifvelse den 18 januari 1909 har föranledt Kungl. Maj:t att låta

utarbeta förslag till lag angående ändrad lydelse af kommunalförordningarna

i syfte att begränsa kommunernas fria lånerätt. Kungl. Maj:t har

lämnat styrelsen för Svenska stadsförbundet tillfälle att yttra sig öfver

detta lagförslag i hvad det rörer städerna, och har sagda styrelse med

anledning häraf låtit verkställa en synnerligen intressant och värdefull

utredning ^ rörande svenska städers sväfvande skuld samt afgifvit yttrande

öfver lagförslaget i fråga. Af denna utredning och detta yttrande, till

hvilket jag anhåller få hänvisa, framgår fullt tydligt nödvändigheten af

att en allmän låneanstalt för Sveriges kommuner inrättas. Och tillåter

jag mig att i detta sammanhang anföra hvad ordföranden i riksbankens

styrelse, den framstående kommunalmannen och ledamoten af Riksdagens

Första kammare doktor S. von Friesen vid ofvannä randa yttrande uttalat.

Han anför nämligen: Mag begagnar slutligen tillfället att framhålla, att

enligt min åsikt inrättandet af den kommunala lånekassan är ett oeftergifligt

villkor för att bringa den kommunala upplåningen på en sund bas,

och att endast härigenom de svårigheter kunna undanröjas, som eljest

möta hvarje lagstiftning i detta ämne. Endast härigenom skulle ock i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Majoriteten

mom fullmäktige.

14 Sammansätta Stats- (och Banko)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

förhållande till utlandet, i den mån detta behöfde anlitas för den kommunala

krediten, en fördelaktig ståndpunkt vinnas.’

Då jag såsom ofvan nämnts alltmera inser nyttan, ja, nödvändigheten

af att en allmän kommunal lånekassa för Sveriges kommuner inrättas,

tvekar jag ej att vid denna riksdag åter väcka frågan, därvid jag tillåter

mig hänvisa till hvad som anförts uti de motioner, som förut framlagts

rörande denna sak.»

Sedan efter öfverenskommelse mellan stats- och bankoutskotten denna

motion hänskjutits till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott,

har det sammansatta utskottet ansett sig böra i ämnet höra fullmäktige i

riksbanken och i riksgäldskontoret.

Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret hafva hvar för sig

beslutit att behandla detta ärende vid gemensamt sammanträde; och hafva

enligt utskottet tillhandakommet utdrag af protokollet vid fullmäktiges

gemensamma sammanträde den 18 nästlidne april af fullmäktige i riksbanken

herrar Jonsson, Weber och (Berg samt af fullmäktige i riksgäldskontoret

herrar Cavalli, Höglund, O delberg, Östberg, Moll och Almqvist

förenat sig om att afstyrka motionen på de skäl, som finnas anförda i

deras här nedan återgifna gemensamma yttrande, hvaremot af fullmäktige

i riksbanken herrar von Friesen, friherre Langenskiöld, Norberg och Palme

samt af fullmäktige i riksgäldskontoret herr Kinander för sin del tillstyrkt

motionen med åberopande af de grunder, som anförts i deras samfällda

yttrande, hvilket återgifves här nedan.

Det ofvannämnda, af majoriteten inom fullmäktige afgifna yttrandet

är af följande lydelse:

»Förlidet år bereddes fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

tillfälle att med anledning af ett utaf särskilda kommitterade den 25 januari

1909 afgifvet betänkande för utredning af frågan om upprättande

af en stadshypoteksanstalt yttra sig beträffande dels kommitténs förslag,

dels ock ett vid betänkandet fogadt särskildt yttrande.

Härom anförde då fullmäktige bland annat: ’En låneanstalt, som skall

hafva till uppgift att tillhandahålla städernas fastighetsägare erforderligt

kapital, bör naturligtvis vara inriktad på möjligheten att upptaga penningar

äfven från den utländska penningmarknaden. På denna marknad äro

redan införda allmänna hypoteksbankens obligationer, och på senare tider

har starkt framhållits behofvet jämväl af en kommunal låneanstalt. Men,

såsom i kommittébetänkandet framhållits, det kan icke vara för landet

nyttigt, att liera olika anstalter konkurrera på den utländska marknaden.

Ju mera upplåningen från utlandet kan centraliseras, desto bättre måste

det enligt fullmäktiges åsikt vara för riket i dess helhet. Vid sådant för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

hållande hafva fullmäktige ansett, att det skulle hafva varit lyckligare, om den

nu ifrågasatta anstalten fått ett mera vidsträckt verksamhetsområde än som

i kommittébetänkandet föreslagits. Detta hade lämpligen kunnat ske genom

en anordning i öfverensstämmelse med den af såväl kommitténs majoritet

som reservanten åberopade danska hypoteksbanken. Så anordnad hade

den svenska anstalten kunnat öfvertaga såväl allmänna hypoteksbankens

och hypotekskassans för Sveriges städer obligationer som och kommunallån,

och genom en och samma anstalt hade sålunda kunnat tillgodoses

såväl stadsfastighetskrediten som ock jordbruksfastighets- och kommunallånekrediten.

Men då något förslag i denna riktning ej nu föreligger, och

enligt fullmäktiges öfvertygelse ett verkligt behof af stadsfastighetskreditens

tidsenliga ordnande är för handen, anse fullmäktige sig böra förorda

inrättandet af en hypoteksanstalt äfven med den begränsning, som i betänkandet

afses.’

Under intrycket af en omfattande ekonomisk kris och däraf följande

penningknapphet hade en allmänt utbredd opinion såväl inom som utom

Riksdagen påyrkat en omedelbar lösning af det i nyss omnämnda kommittébetänkande

innehållna förslaget. Under sådant förhållande hade fullmäktige

ansett sig icke kunna afstyrka inrättandet af den föreslagna stadshypoteksanstalten.

Men fullmäktige hade tydligt angifvit sin uppfattning

att frågan kommit i ett oriktigt läge. Och det hade säkerligen varit

lyckligt, om de betänkligheter, som restes mot det då föreliggande förslaget,

tillmätts större betydelse och om man således beslutit sig för att, i

stället för den föreslagna anstalten, inrätta en central låneanstalt såsom

ett slags öfverbyggnad på redan befintliga låneanstalter samt med befogenhet

att lämna lån äfven till kommuner.

Den omständigheten, att konungariket Sveriges stadshypotekskassa

kommit till stånd, synes emellertid i högst väsentlig grad höra inverka

på lösningen af nu föreliggande fråga. Att redan nu, sedan den nya hypotekskassan

varit i verksamhet blott några få månader, vidtaga åtgärder

för anordnandet af en central låneanstalt, synes i och för sig föga tilltalande.

Man skulle om dem med fog kunna säga, att de icke vittnade om

något. större mått af planmässighet.

Ännu mindre lämpligt synes det vara att skapa en lånekassa uteslutande

för kommunernas behof. Inrättandet af en sådan kassa skulle uppenbarligen

vara utan ändamål, om den ej kunde utlämna lån på åtminstone

lika goda villkor som de i landet befintliga penninginrättningarna

erbjuda. I detta hänseende må erinras, att kommunerna kunnat inom

landet upplåna penningar mot en ränta, som långa tider icke uppgått till

mer än 4 proc. och i regel hållit sig omkring 4 1/2 proc. Men för att den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- (och BanJco-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

nya lånekassan skulle kunna utlämna lån på sådana villkor, som nyss

nämndes, måste den uppenbarligen erhålla en utrustning, som satte den i

stånd att med framgång uppträda på den utländska penningmarknaden.

Frågan kunde tänkas löst äfven på det sättet, att antingen allmänna

hypoteksbanken eller stadshypotekskassan vid sidan af hypotekslånerörelsen

inrättade en särskild afdelning för lån till kommuner. Men då hypoteksföreningarna

åligger gemensam ansvarighet för resp. hypoteksanstalts förbindelser,

och då hypoteksföreningarna hvarken böra eller kunna åläggas

någon ansvarighet för de på grund af kommunallånen utgifna obligationerna,

möter här svårigheten att så fullständigt från hvarandra åtskilja de

båda afdelningarna, att hypoteksafdelningen blir fri från allt såväl direkt

som indirekt ansvar för kommunallåneafdelningens förbindelser. Som bekant

lämnar Crédit Foncier de France äfvensom åtskilliga tyska hypoteksbanker

såväl hypotekslån som kommunallån, men dessa anstalters låntagare

hafva intet gemensamt ansvar för långifvarens förbindelser.

Hvilketdera af nu vidrörda tre alternativ för frågans lösning än valdes,

blefve följden, att en ny tredje kategori svenska obligationer, afsedda

för cirkulation i utlandet, tillkomme. Detta kan för landets kredit icke

vara annat än skadligt.

I sitt ofvannämnda yttrande framhöllo fullmäktige äfven, att de svårigheter,

som mött att få stadsfastigheter belånade på skäliga villkor, nog

på sina ställen, särskildt i de större städerna, endast varit och vore mer

eller mindre öfvergående.

Detta omdöme i fråga om stadsfastighetslånen torde säkerligen hafva

lika om ej större tillämplighet på kommunallånen. Såväl till följd af

nämnda kris som ock af orsaker, hvilka nedan beröras, hade otvifvelaktigt

för ett flertal kommuner uppstått svårigheter med afseende å tillgodoseendet

af deras lånebehof. Men sedan dess hafva förhållandena på den

allmänna penningmarknaden så väsentligt förbättrats, att för närvarande

några nämnvärda svårigheter att på skäliga villkor placera kommunallån

icke torde vara för handen.

Den nya stadshypotekskassan har för beredande af medel till utlåning

till hypoteksföreningarna under sistlidna januari månad beslutat upplägga

ett tre och en half procents obligationslån å 210 miljoner francs. Häraf

hafva obligationer till belopp af 84 miljoner francs försålts till Frankrike.

Således har ett mot valutan för de sålda obligationerna svarande belopp

inteckningar i stadsfastigheter, hvilka hitintills varit placerade inom landet,

kommit att häfta såsom pant till utlandet. Af lånets belopp framgår, att

ytterligare dylik pantsättning är att emotse. Detta är ock den naturliga

och väntade följden af stadshypotekskassans upprättande. På redan antydda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansätta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

skal torde det vara i högsta grad sannolikt, att inrättandet af en kommunal

låneanstalt skulle få samma påföljd, d. v. s. föranleda ytterligare export

till utlandet af inom landet placerade svenska säkerheter. Då skuldsättningen

till utlandet redan antagit en omfattning, som ger anledning

till allvarliga betänkligheter, höra icke utan tvingande nödvändighet åtgärder

vidtagas, som i sina konsekvenser måste antagas leda till ökning

af denna skuldsättning.

Allmänt bekant är, att svårigheterna under 1907—1908 årens finansiella

kris i väsentlig mån skärptes därigenom att en del stadskommuner

i utlandet åsamkat sig sväfvande skulder till mycket betydandé belopp.

Ivungl. Maj:ts proposition nr 86 till den nu samlade Riksdagen, innehållande

förslag till begränsning af kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:ts

tillstånd upptaga lån, afser att förekomma ett upprepande af de missförhållanden,

som i afseende å kommunernas sväfvande skulder trädde i dagen

under krisen. Om denna proposition vinner Riksdagens bifall, undanröjes

utan tvifvel en icke ringa del af de olägenheter, som under den närmast

föregående tiden icke blott kommunerna utan äfven det allmänna fått

erfara i afseende å den kommunala upplåningen. Och om, såsom propositionen

afser, upplåningen göres, icke såsom hittills i stor utsträckning

skett, till täckande af utgifter, som redan äro gjorda, utan företrädesvis

för samtida eller framtida behof, böra kommunerna i allmänhet kunna

afvakta den för lånets upptagande lägligaste tiden. Af sådan orsak torde

ett bifall till propositionen eller en i samband därmed möjligen genomförd

större be°Tänsnino- af tiden för sökt låns fonderina; icke böra försätta

kommunerna i ett läge, som skulle gorå inrättandet af en kommunal lånkassa

för dem särskild! trängande eller eljest behöfligt.

Någon tid torde därför i hvarje fall böra och utan olägenhet kunna

afvaktas, innan åtgärder vidtagas till utredning af sättet för inrättandet

af en ny med statsgaranti utrustad låneanstalt, antingen denna skulle

anordnas såsom en centralanstalt eller såsom en fristående kommunal

lånekassa eller möjligen inordnas i någon redan befintlig hypoteksanstalt.

Innan nya utvägar till ökad skuldsättning i utlandet uppsökas, bör ock

någon erfarenhet föreligga angående landets förmåga att utan svårigheter

fullgöra de under senaste tid betydligt ökade förpliktelserna.

En annan sak åter vore att i god tid vidtaga en undersökning om de

rättsliga bestämmelser, som böra genomföras till beredande af nödig

säkerhet för kommuns långifvare, såväl i deras förhållande till den låntagande

kommunen som ock dem inbördes emellan, samt de åtgärder i

öfrig!, Indika i detta sammanhang kunna anses behöfliga.

Bih. titt Biltsd. Prof. 1910. 4 Sami. 2 Afd. 2 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskotlets (Nr 2) Utlåtande Nr 3

På grund af livad sålunda anförts anse vi oss icke kunna tillstyrka

bifall till herr Runes förevarande motion.»

- Ofvan omförmälda yttrande, som gemensamt afgifvits af minoriteten

fullmäktige, inom fullmäktige, är af följande lydelse:

»Uti det yttrande, som fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret

den 11 februari 1909 afgåfvo med anledning af väckt fråga om upprättande

af en stadshypoteksanstalt, framhöllo fullmäktige på anförda skal,

att det hade varit lyckligare, om den ifrågasatta anstalten fått ett mera

vidsträckt verksamhetsområde, så att anstalten kunnat öfvertaga såväl

allmänna hypoteksbankens och hypotekskassans för Sveriges städer obligationer

som ock kommunallån, och genom en och samma anstalt således

såväl stadsfastighetskrediten som ock jordbruksfastighets- och kommunallånekrediten

kunnat tillgodoses. Den kreditanstalt, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, som enligt Riksdagens beslut sedermera upprättades,

blef emellertid med hänsyn till sin verksamhet inskränkt till belåning af

stadsfastigheter.

När fråga nu uppstått om utredning, huruvida och på hvithet sätt eu

allmän lånekassa för Sveriges kommuner bör inrättas, hafva vi velat uttala

oss för önskvärdheten af att, i öfverensstämmelse med fullmäktiges ofvan

åberopade yttrande af år 1909, en allmän kreditinstitution må grundas,

hvarigenom ej mindre fastighetskrediten i stad och på landet än ock

kommunalkrediten kan tillgodoses.

Såsom i motionen framhålles bär frågan om tillfredsställande af det

kommunala lånebehofvet kommit i ett väsentligen annat läge, sedan förslag

väckts om inskränkning af kommunernas rätt att upptaga korta lån.

Redan innan denna fråga om inskränkning af lånerätten uppstått, hade

yrkande om en kommunal lånekassa framställts, och detta yrkande får

själffallet större berättigande, om kommunernas rätt att upptaga korta lån

genom lag begränsas. Då denna begränsning är af synnerligen stor

allmän finansiell betydelse, synes dess genomförande böra så vidt möjligt

underlättas. Det borde därför nu finnas ännu mera skäl än tillförene att

tillmötesgå begäran om en undersökning rörande en kommunal lånekassa,

synnerligast då Hypotekskassan för Sveriges städer, som hade rätt att

äfven lämna kommunallån, uppgått i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

som icke har samma rätt.

Emellertid skulle det, enligt vår åsikt, icke vara lyckligt, om tre lika

ställda och af staten subventionerade anstalter inrättades, de där kanske

samtidigt uppträdde konkurrerande med hvarandra och med riksgäldskontoret

på lånemarknaden, inom eller utom landet. Den eventuella undersökningen

bör därför afse att på ett eller annat sätt så söka ordna för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

hållandena, att de olika kreditbehofven kunna behörigen tillgodoses ulan

nyss anmärkta olägenhet.»

Frågan om inrättande af en hypöteksanstalt med särskild uppgift att Frågans företillgodose

kommunernas lånebehof har gång efter annan varit uppe till behandling,

behandling, merendels i samband med förslag om ordnande af fastighetskrediten

i städerna och de stadsliknande samhällena. Redan det förslag

till en med statsgaranti försedd hypöteksanstalt för städerna, som år 1863

framlades af utsedde delegerade för städer och köpingar i riket, innefattade

sålunda, att den tilltänkta hypoteksanstalten skulle utlämna lån

äfven till stadskommuner. Förslaget, som genom motion underställdes

1863 års riksdag, vann ej Riksdagens bifall, men föranledde sedermera

på enskildt initiativ till upprättandet af Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer, som började sin verksamhet år 1871 och enligt sitt af

Kung!. Maj:t fastställda reglemente hade att bland annat utlämna lån

äfven åt kommuner.

Beträffande den behandling, som frågan sedermera intill år 1909

erhållit inom riksdagen, tillåter sig utskottet, under hänvisning till den

utförliga redogörelse därför, som vid 1909 års riksdag lämnats i sammansatta

stats- och bankoutskottets utlåtande (nr 10) öfver då väckta motioner

i ämnet, här erinra om följande.

Vid 1885 års riksdag väcktes inom Andra kammaren af herr E. v. d.

Lancken motion om utredning, på hvilka villkor en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner kunde inrättas. Motionen afstyrktes af vederbörande

tillfälliga utskott och blef äfven af Kammaren utan votering afslagen.

Vid 1907 års riksdag väcktes enahanda motion inom Andra kammaren

af herr A. Rune. Motionen blef af tillfälliga utskottet tillstyrkt, men

afslogs af Kammaren.

Vid 1908 års riksdag förekommo flera olika förslag rörande dels en kom- ^jaäl''s

munal låneanstalt och dels eu anstalt för belåning af fastigheter i städer

och stadsliknande samhällen. Inom Första kammaren väcktes af herr O. F.

Trapp motion angående eu kommunal låneanstalt och af herr Gustaf Berg

dels angående ombildning af allmänna hypotekskassan för Sveriges städer

i syfte att tillgodose såväl kommunernas som fastighetsägarnes i städerna

och med dem jämförliga samhällen lånebehof, dels ock eventuellt om inrättande

af en särskild lånekassa för kommunerna samt utvidgning af hypotekskassan.

Därjämte föreslogs i en af herr E. Hägglund väckt motion

inrättande af en särskild hypoteksbank för ordnande af fastighetskrediten

i städerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och, Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

1909 års

riksdag.

Inom Andra kammaren framkommo följande motioner, nämligen dels

af herr Rune in. fl., som förnyade det vid föregående riksdag väckta förslaget

om inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner, dels

af herr J. Jeansson i Kalmar m. fl. angående ombildning af allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer i enahanda syfte, som af herr G. Berg

inom Första kammaren föreslagits, dels oek af herr C. R. Johansson i

Jönköping, hvilken inom Andra kammaren framställde samma yrkande,

som herr Berg inom Första kammaren.

Endast herr Hägglunds motion om inrättande af en stadshypoteksanstalt

blef af Riksdagen bifallen och föranledde till en skrifvelse angående

utredning i ämnet. Hvad de öfriga motionerna beträffar, uttalade sig

visserligen de båda tillfälliga utskott, till hvilka motionerna hänvisades,

sammanstämmande för eu utredning, huruvida och under hvilka villkor

en eller flera hypotekskassor med grundfond af. statsobligationer, tillhandahållna

af staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverenstämmelse

med motionärernas förslag, eller huruvida kreditväsendet för kommuner

och fastighetsägare skulle kunna på annat sätt ordnas under statens medverkan.

Men hvad utskotten sålunda hade föreslagit blef endast inom

Andra kammaren bifallet, medan däremot Första kammaren afslog förslaget,

hvithet i anledning däraf förföll.

1908 års Riksdags ofvannämnda skrifvelse angående eu stadshypoteksanstalt

föranledde tillsättandet den 13 juni 1908 af en kommitté, hvilken

framlade utredning och förslag i ämnet i början af år 1909, hvarpå

Kungl. Maj:t redan till samma års Riksdag aflat proposition med förslag

till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och-verksamhet

in. in.

Mot slutet af år 1908 fästes uppmärksamheten vid den omfattning,

hvari särskildt stadskommunerna begagnat sin fria lånerätt, och fråga uppstod

att genom lag begränsa densamma, utan att emellertid något förslag

i sådant syfte framkom till 1909 års Riksdag. Däremot fick denna upptaga

frågan om en kommunal låneanstalt till förnyad behandling med anledning

af i hufvudsak sammanstämmande motioner dels af herr Trapp

inom Första kammaren och dels af herr Rune inom Andra kammaren.

Båda motionerna hänvisades till behandling af sammansatt stats- och

bankoutskott, hvilket i sitt ofvan berörda utlåtande tillstyrkte, att Riksdagen

skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida och på hvilket

sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner borde inrättas.

Utskottet framhöll, bland annat, hurusom under behandlingen af frågan

om inrättande af en central stadshypotekskassa uttalats önskvärdheten

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko-(utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

21

af, att den upplåning, som för landet kunde ifrågakomma från utlandet,

så mycket som möjligt centraliserades, så att en enhetlig organisation

kunde åstadkommas för såväl fastighetskredit som kommunernas kredit till

undvikande af den konkurrens på lånemarknaden, som eljest ansåges kunna

förekomma. Emellertid hade angelägenheten af stadsfastighetskreditens

ordnande ansetts så trängande, att när denna fråga fått en nöjaktig utredning,

det icke ansetts lämpligt att vidare undanskjuta dess afgörande

i afbidan på ett gynnsammare ordnande af den nuvarande jordbrukskrediten

eller skapande af en ny form för tillgodoseende af kommunernas

lånebehof.

»Vid detta förhållande — fortsätter utskottet — gäller det att bedöma,

huruvida kommunernas lånebehof är af den art, att dess tillgodoseende

är ett statsintresse. I likhet med hvad förut i denna fråga inom

Riksdagen uttalats, finner utskottet det obestridligt, att äfven för denna

kategori af låntagare ett oundgängligt och berättigadt lånebehof förefinnes

och att det äfven ligger i det allmännas intresse, att detta behof fylles

på ett sådant sätt, att grundade önskemål rörande bekväm och billig penninganskaffning

uppnås. Särskildt gäller hvad nu sagts landskommunerna

samt de mindre och medelstora städerna. De större städerna röra sig med

så stora lån och hafva i allmänhet tillgång till sådan erfarenhet vid

låns anskaffande äfven på utländsk marknad samt åtnjuta där så god kredit,

att de kunna åt sig betinga kanske lika förmånliga villkor, som en

sammanslutning för kommunalkreditens ordnande väntas kunna åstadkomma.

Men så är ej förhållandet med de mindre kommunerna. Små

lån äro helt naturligt för den kapitalplacerande allmänheten mindre, begärliga

och kräfva med nödvändighet relativt högre kostnader. Söka sådana

lån sig ut på den utländska marknaden, måste de därför mottagas

jämförelsevis ogynnsamt, hvilket åter i sin ordning medför, att landets

kredit i dess helhet nedsättes.

Måste det under sådana förhållanden anses vara ensidigt, att de smärre

kommunerna beredas tillfälle att åtnjuta den utländska lånemarknadens

fördelar, synes ett ingripande från statens sida i detta afseende vara berättigadt^och*

nödvändigt samt således en grundlig utredning af hithörande

frågor vara erforderlig.

Det! är emellertid uppenbart, att de åtgärder, som från statens sida

böra vidtagas,''5 icke böra gå ut allenast därpå att främja och undei-lätta

den kommunala upplåningen. Det måste fasthellre hufvudsakligen gälla

att dels konsolidera och organisera denna upplåning, dels underlätta densamma

i den mån den är nödvändig för tillgodoseende af hvad man skulle

kunna kalla legitima kommunala lånebehof. Det torde nämligen icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

kunna förnekas, att kommuner understundom upptagit lån för ändamål,

som antingen bort tillgodoses genom skattemedel eller också afsett mer

eller mindre tydliga lyxbehof.

Skulle en utredning i det afseende, som här ifrågasattes, utvisa, att

eu kommunal lånekassa i angifvet syfte lämpligen bör upprättas, finner utskottet

det därför, med hänsyn till landets kredit och statsfinansiella ställning,

att såsom oeftergifligt villkor därvid uppställes, att ifrågavarande

låneverksamhet blir reglerad genom ganska noggranna och restriktiva bestämmelser.

»

Utskottet angifver därefter på följande sätt i korthet några af de

synpunkter, Indika i sådant afseende borde enligt utskottets åsikt komma

under beaktande.

»Som bekant kunna våra kommunallån — yttrar utskottet — delas i

två kategorier, nämligen korta lån på högst två år, till hvilkas upptagande

icke erfordras Konungens medgifvande, samt längre lån, för Indika

dylikt medgifvande erfordras. Till dessa former för kommunala förbindelser

kan läggas en tredje, nämligen borgensförbindelser.

Nu tillämpas med afseende på kommunal skuldsättning ofta nog det tillvägagångssättet,

att för lånebehofvens täckande till en början korta, tillfälliga

lån upptagas. Med den så ådragna sväfvande skulden opererar kommunen

ofta i flera år med omsättningar och ökningar, till dess att man ändtligen

besluter att förvandla den sväfvande skulden till fast, vare sig i form af

obligationslån eller icke. För detta ändamål går kommunen in till

Konungen, som då svårligen kan annat än bifalla ansökningen. Den sväfvande

skulden har nämligen ofta vuxit till ett sådant belopp och är så

öfverhängande, att ett afslag skulle betyda kommunens ruin.

Då sålunda emellertid genom anlitande af den tillfälliga upplåningen

Konungens pröfning och fastställelse, det vill säga Konungens rätt att

medgifva eller alslå upptagande af längre lån, i verkligheten helt enkelt

kan omintetgöras, synes rätten till upptagande af tillfälliga lån böra inskränkas.

»

Utskottet uttalar sig sedan angående det sätt, hvarpå en dylik inskränkning

lämpligen borde genomföras, och fortsätter därpå:

»Man har vidare mot det nuvarande tillståndet anmärkt, att dels

alla af en kommun upptagna lån hafva samma rätt gentemot kommunen,

dels inga former finnas stadgade för indrifning af fordringar hos en kommun.

Otvifvelaktigt är, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en kommun

kommer på obestånd. Sådant har visserligen icke hittills händt i

vårt land, och om lämpliga restriktiva åtgärder i af utskottet här antydt

syfte vidtagas, torde sannolikheten därför väsentligen minskas, men möjlig
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

heten däråt torde dock icke kunna förnekas. Emellertid synas för dylikt

fall vår gällande utsökningslags bestämmelser icke vara fullt tillräckliga.

Det är således obestämdt, huruvida en fordringsägare har rätt att låta utmäta

en kommuns samfällda fasta och lösa egendom, äfven sådan som

nödvändigt erfordras för dess verksamhet såsom kommun, till exempel

kyrka, skolhus, eldsläckningsmateriel, eller om för skuldens gäldande uttaxering

skall ske, på en gång eller på annat sätt. Förtydligande bestämmelser

i dessa afseenden torde vara nödvändiga i sammanhang med ordnande

af en kommunal lånekassa.

I sammanhang härmed har framhållits önskvärdheten af stadgande]!

om viss förmånsrättsordning mellan olika lån, upptagna af samma kommun.

En kommun, som, förut skuldfri, upptager ett lån, kan nämligen därefter,

under annan finansledning, lätt tänkas genom eu senare hejdlös skuldsättning

för improduktiva ändamål försätta den förste långifvare!! i en lika

oväntad som oangenäm situation.

En annan anmärkning gäller de kommunala borgensförbindelserna, om

hvilka våra kommunallagar icke innehålla några som helst stadganden.

Rörande betingelserna för ingående af borgensförbindelser har praxis varit

olika, i det att kommun ibland ansett sig böra begära kungligt tillstånd

att ikläda sig dylik borgen, ibland icke. Gifvetvis måste emellertid en

borgensförbindelse i detta afseende likställas med vanlig skuldförbindelse

och sålunda kommunallagarna förtydligas med en bestämmelse, att samma

regler, som gälla för upptagande af kommunala, lån, jämväl böra gällaTör

ingående af kommunala borgensförbindelser.

Slutligen torde kontrollen öfver upptagande af lån behöfva skärpas.

Noggrannare utredning än hittills i allmänhet förekommit måste företagas

beträffande ändamålet med de olika kommunernas upplåning, och detta

är af desto större betydelse, när det gäller att uppträda på den utländska

lånemarknaden.

Att under nu angifva förutsättningar anordna en central låneanstalt

med uppgift att på bästa och billigaste sätt tillgodose kommunernas lånebehof,

finner utskottet kunna medföra gagn ej blott för kommunerna,"utan

äfven för landet i dess helhet. Utskottet instämmer därför i det af herr

Rune i hans motion gjorda uttalandet, att därmed ej mindre skulle beredas

kommunerna tillgång till den billigast möjliga upplåning, då sådan

vore oundgängligen nödig, än äfven ur det allmännas intresse denna upplåning

så skulle ordnas, att den största möjliga sparsamhet befordrades

oc^ olämplig skuldsättning så mycket som möjligt förebyggdes.»

Utskottets utlåtande var emellertid ej enhälligt. Tre reservanter yrkade

afslag utan anförande af någon motivering, och två reservanter fram
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

1910 flis

riksdag.

ställde samma yrkande under uttalande i hufvudsak, att det vore betänkligt

att i konkurrensen mellan''*de obligationer, som utfärdades af

riksgäldskontor, allmänna hypoteksbanken och den då planerade stadshypotekskassan,

insätta ytterligare en grupp obligationer, som skulle likställas

med de nyssnämnda; att det kunde innebära våda för landets välfärd

och skada statens kredit att skapa nya möjligheter till skuldsättning

i utlandet; att något behof af statens mellankomst i förevarande afseende

ej förelåge, då de större städerna kunnat direkt placera sina lån i

utlandet på fullt så goda villkor, som eu central låneanstalt kunde åstadkomma,

och de mindre kommunerna finge sina lånebehof tillgodosedda hos

kassor och försäkringsbolag, hvarjämte genom stadshypotekskassans inrättande

ytterligare kapital borde kunna för de kommunala lånebehofven

lediggöras; samt att, medan statens upplåning ej borde afse annat än produktiva

ändamål, det ej vore möjligt att betrakta kommunernas upplåning

såsom alltid afseende sådana ändamål.

Vid ärendets behandling inom kamrarna blef, såsom äfven i nu förevarande

motion erinras, utskottets*hemställan af Första kammaren afslagen

med 74 röster mot 49, hvaremot Andra kammaren med 110 röster mot 77

uttalade sig för den af utskottet föreslagna utredningen. Frågan om en

kommunal lånekassa hade sålunda’ äfven vid 1909 års riksdag förfallit.

Däremot —och detta torde i sin mån förklara utgången af frågan om

den kommunala lånekassan — biträdde Riksdagen i hufvudsak det af Kungl.

Maj:t framlagda förslaget om en stadshypoteksanstalt. I öfverensstämmelse

därmed utfärdades sedermera den 5 juni 1909 särskilda kungl. förordningar

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna

för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet, hvarigenom

och sedan den nya låneanstalten i början af innevarande år trädt i verksamhet,

frågan om tillgodoseende af städernas och de stadsliknande samhällenas

lånebehof nått fram till sin lösning.

Hvad däremot beträffar frågan om kommunernas lånebehof, är från tiden

efter 1909 års riksdag att omförmäla ytterligare utredning af det mot slutet

af år 1908 väckta förslaget om begränsning af kommunernas fria lånerätt,

en utredning, som resulterade i Kungl. Maj:ts till innevarande års

riksdag aflåtna proposition (nr 86) med förslag till lag angående ändrad

lydelse af vissa paragrafer i kommunallagarna. Med anledning af denna

proposition har Riksdagen redan den 7 dennes på hemställan af konstitutionsutskottet

beslutat sådan ändring af de ifrågavarande paragraferna, att

från början af år 1913 kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:fs särskilda

medgifvande upptaga lån begränsas till sammanlagdt det belopp, som motsvarar

skillnaden mellan å ena sidan en tiondel af den sammanlagda inkomst,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Skits- (och Banko-)utslcottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

för hvilken kommunalutskylder skolat för sistförfiutna året utgöras, och å

andra sidan den summa, som för nämnda år beslutits skola i kommunen

anskaffas genom uttaxering, dock med framräknande af eventuell uttaxering

för folkskoleväsen och barnavård. Genom detta beslut har sålunda äfven

frågan om inskränkning i kommunernas lånerätt blifvit löst. Enligt

hvad som framgår af det vid Kung!. Maj:ts ofvannämnda proposition fogade

utdrag af protokollet öfver civilärenden den 11 mars 1910 hade i sammanhang

med detta ärende äfven anmälts, att af stadsförbundets styrelse

hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om utredning jämväl af frågan om

en af staten understödd lånekassa för kommunerna, utan att emellertid

denna framställning, såvidt utskottet inhämtat, ännu föranledt till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Efter att sålunda hafva i korthet redogjort för hvad som hittills förekommit

i fråga om införande af ändrade förhållanden beträffande kommunernas

upptagande af lån, öfvergår utskottet nu att yttra sig öfver

herr Runes förevarande motion.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats i ofvan återgifna

utlåtande vid 1909 års riksdag, anser äfven utskottet, att det ligger

i det allmännas intresse, att kommunernas lånebehof fylles på ett sådant

sätt, att grundade önskemål rörande bekväm och billig penninganskaffning

uppnås. "Då kommunerna fått sig ålagda åtskilliga funktioner, hvilkas

fullgörande är att anse såsom ett verkligt statsintresse, synes det berättigadt,

att staten äfven i någon mån bidrager att för kommunerna underlätta

anskaffandet af de medel, som lämpligen höra i låneväg uppbringas.

Särskild! gäller detta hvad beträffar landtkommuner och de mindre eller de

medelstora städerna. De större städerna däremot åtnjuta redan en sådan

kredit å lånemarknaden, att för dem statens garanti synes mindre erforderlig.

Majoriteten inom fullmäktige har i sitt yttrande såsom skäl för afslag

å motionen bland annat uttalat, att för närvarande några nämnvärda

svårigheter att på skäliga villkor placera kommunallån icke syntes vara

för handen. Enligt utskottets mening kan emellertid en tillfälligtvis rådande

lättnad å lånemarknaden ingalunda utgöra något skäl för att afböja

den ifrågasatta utredningen. Ställningen på penningmarknaden kan lätt

nog undergå väsentliga förändringar, och utskottet anser det vara en

gifven fördel, om en sådan utredning som den nu föreslagna kan igångsättas

utan trycket af öfverhängande finansiella svårigheter.

I anslutning till den af minoriteten inom fullmäktige uttalade åsikt

finner utskottet äfven i den nu beslutade begränsningen af kommunernas

rätt att upptaga korta lån en ytterligare anledning att tillmötesgå förgift.

till Riksd. Prof. 1910. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 4

Utskottets

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta Stats- (och Banlco-)utshottels (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

slaget om utredning angående en kommunal låneanstalt. Behofvet af en

sådan anstalt torde nämligen framträda mera i samma män, som kommunerna

tvingas till en skyndsam fondering af sina lån. Det synes ej heller

vidare lämpligt, om, på samma gång detta kraf blifvit i statens eget intresse

ställdt på kommunerna, ingenting från statens sida blefve åtgjordt

för att underlätta en sådan fondering. Å andra sidan innebär den genomförda

begränsningen i rätten att upptaga lån en viss garanti för att en

eventuell kommunal låneanstalt icke skall leda till onödigtvis ökad skuldsättning.

Då utskottet sålunda, i likhet med såväl sammansatta stats- och bankoutskottet

vid 1909 års riksdag som minoriteten inom fullmäktige, anser

goda skäl tala för en utredning i motionens syfte, har utskottet emellertid

ingalunda förbisett, att genom den nya stadshypotekskassans bildande

frågan om en särskild kommunal låneanstalt kommit i ett väsentligen förändradt

läge. Därom synes nämligen ej mer än en mening råda, att det

vore olämpligt, om tre lika ställda och af staten garanterade låneanstalter

skulle komma att uppträda på låneinarknaden, konkurrerande både med

hvarandra inbördes och med staten. Utredningen bör sålunda, på sätt

äfven framhålles af minoriteten inom fullmäktige, afse, huruvida och på

hvad sätt med undvikande af en dylik eventualitet kommunernas lånebehof

må kunna tillgodoses. Bland de olika sätt, hvarpå denna fråga synes

kunna lösas, har under ärendets föregående behandling i främsta rummet

framhållits önskvärdheten af en central låneanstalt såsom ett slags öfverbyggnad

på de numera befintliga båda hypoteksanstalterna för landt- och

stadsfastigheter. Man har äfven antydt möjligheten däraf, att endera af

dessa båda anstalter skulle vid sidan af sin egentliga lånerörelse inrätta en

särskild afdelning för lån till kommuner.

Hvad i öfrigt beträffar omfattningen af en blifvande utredning, får

utskottet i allo ansluta sig till de synpunkter, hvilka här ofvan återgifvits

ur det sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande vid föregående

års riksdag.

Med åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

i anledning af herr Runes förevarande motion,

a) att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Magt

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta med särskild! beaktande

af ofvannämnda synpunkter utreda, huruvida och

på hvilket sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner

bör inrättas, samt, såvida utredningen därtill gifver

anledning, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; äfvensom
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko-)utskottets (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

27

b) att Riksdagen för ofvannämnda utrednings verkställande

må för år 1911 på extra stat under sjunde

hufvudtiteln anvisa ett anslag af femtusen kronor.

Stockholm den 24 maj 1910.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Reservation

af herrar grefve Wachtmeister, Fredrik, Bohnstedt, grefve Wachtmeister,

Axel, Berg, Nilsson och Sjö, hvilka ansett, att utskottet bort uttala följande:

»Utskottet, som visserligen fortfarande anser det med motionen afsedda

syftet att centralisera den kommunala upplåningen vara beaktansvärdt och

som medger, att den föreliggande frågan genom den nu beslutade begränsningen

af kommunernas lånerätt kommit i ett förändradt läge, måste likväl

uttala sina betänkligheter vid att, såsom ett bifall till motionen synes

innebära, ett nytt slag af statsgaranterade obligationer skulle komma att

införas på lånemarknaden. Enligt utskottets mening skulle detta nämligen

ej kunna undgå att menligt inverka såväl på placeringen af våra statslån

som ock på vår utländska kredit i allmänhet. Då därtill kommer, att den

nya stadshypotekskassan ännu endast så kort tid varit i verksamhet, att

man omöjligen kan för närvarande öfverse, hvilka följder denna verksamhet

kan komma att medföra, så anser utskottet sig icke böra biträda den

förevarande motionen.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Runes ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas».

Det skulle här antecknas, att herrar Fränekel och Biörklund icke deltagit

i den slutliga behandlingen af förevarande ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:167 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående bildande af en lånefond för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig mindre indu s. 9 i texten