Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrad lydelse af 25 § 3 mom. i för - ordningen angående beskattning af socker.
1910-02-18 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1910:10, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrad lydelse af 25 § 3 mom. i för - ordningen angående beskattning af socker.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till Riksdagens kansli den 18 februari 1910, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående ändrad lydelse af 25 § 3 mom. i för
-
ordningen angående beskattning af socker.
(2:a A.)
I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 132, som hänvisats
till bevillningsutskottet, bar herr Thorsson föreslagit,
Datt Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det 25 § 3 mom. i kungl. förordningen angående beskattning af socker
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
3. Förste kontrollörer utnämnas af Kungl. Maj:t och kontrollörer
utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.D
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Kungl. förordningen angående beskattning af socker den 11 oktober
1907 stadgar i 25 § 3 mom., att »förste kontrollörer förordnas af kontrollstyrelsen
och kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande».
Öfverkontrollörerna vid brännvinstillverkningen utnämnas däremot af
Kungl. Maj:t. Då förste kontrollörs-befattningarna vid sockertillverkningen
äro närmast jämförliga med öfverkontrollörerna vid brännvinstillverkningen,
synas starka skäl tala för att båda kategorierna af
ämbetsmän utnämnas af samma myndighet.
Under förra året har inträffat ett fall, som synes mig klart ådagalägga,
att man ej längre kan bibehålla den nuvarande ordningen beBih.
till Biksd. Prof. 1010. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft. (Nr 10.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
träffande förordnande af förste kontrollörer vid sockertillverkningen
utan att utnämningsrätten här måste öfverflyttas till Kungl. Maj:t.
Jag tillåter mig här i korthet relatera.
Vid remissen af 1909 års statsverksproposition tillät jag mig som
bekant påtala det anmärkningsvärd! stora sockeruttag till »fritt bruk»,
som de sista dagarna af året 1908 verkställts i Ystad, och som tillgått
så, att man blott uppsatt en afskrankning inom själfva sockermagasinet
i Ystads sockerfabrik och därefter flyttat sockret innanför skranket,
hvarefter man låtit beskatta sockret innanför staketet såsom redan uttaget
efter 1908 års lägre skattesatser. Åtgärden syntes mig så uppenbart
oegentlig, att jag ej kunde underlåta att framhålla detta i Ändra
kammaren. Mitt anförande i fråga hölls den 23 januari 1909.
Antagligen misstänktes vederbörande förste kontrollören vid sockerfabriken
att på något sätt hafva lämnat upplysningar, ty den 30 januari
afsände chefen för kontroll- och justeringsstyrelsen följande »privata»
bref till förste kontrollören vid Ystads sockerfabrik:
Kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen den 30 januari 1909.
Herr Ingeniör G. O. Schultze.
Ystad.
Jag får härmed erinra Eder om att jag redan förra året såväl
skriftligen som muntligen hemställde till Eder, om det icke vore skäl
att söka skaffa Eder annan anställning än såsom förste kontrollör särskildt
i Ystad. Hvad som under hösten tilldragit sig, har bestyrkt mig
i min åsikt, att det ej kan fortgå vid sockerfabriken i Ystad på samma
sätt som hittills, och har jag därför redan nu velat förbereda Eder på,
att Ni ej kan göra eder räkning på att få förnyadt förordnande efter
utgången af innevarande tillverkningsår, för såvidt nämligen jag har
att då bestämma om dessa saker. Däremot är jag villig att i enlighet
med mitt förra erbjudande förordna Eder såsom förste kontrollör vid
annat raffinaderi, såvida Ni kan uppgöra med någon kollega om tjänstebyte.
Den förste kontrollörsplats, som kan blifva ledig vid något råsockerbruk,
står naturligtvis ock till buds.
Jag ber Eder vara öfvertygad, att det icke är med lätt hjärta jag
lämnar Eder detta meddelande och att det sker först efter långvarigt
och grundligt eftertänkande. Högaktningsfullt
K. Lindeberg.
Då jag från flera håll erfor, att man gjorde försök att få bort den
för vissa intressen besvärlige förste kontrollören vid Ystads sockerfabrik,
anhöll jag vid ett senare tillfälle i Andra kammaren, att herr
finansministern ville undersöka dessa förhållanden. Den 16 juni 1909
3
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
afsände emellertid kontroll- och justeringsstyrelseus chef ett nytt bref
till Schultze af följande lydelse:
Kungl. kontroll- och justeringsetyrelsen den 16 juni 1909.
Förste kontrollören, Ingenjör G. Schultze.
I enlighet med det erbjudande jag gjorde Eder i mina bref den
14 juli 1908 och 30 januari innevarande år, vill jag härmed fråga, om
Ni vill åtaga Eder för tillverkningsåret 1/9 1909—1/9 1910 befattningen
såsom förste kontrollör vid sockerfabriken i Lund. Svar torde insändas
före denna månads utgång. Högaktningsfullt
K. Lindeberg.
Schultze önskade emellertid ingen förflyttning och ansåg sig böra
lugnt afvakta den »grundliga» undersökning herr finansministern i Andra
kammaren utlofvat. Han sökte ånyo plats som förste kontrollör vid
sockertillverkningen utan angifvande af platsen för befattningen. Vid
utnämningen den 26 juli erhöll emellertid Schultze intet förordnande
vare sig i Ystad eller Lund.
Häröfver anförde Schultze besvär hos Kungl. Maj:t, som den 3
sept. 1909 efter parternas hörande resolverade, att då kontroll- och
justeringsstyrelsen »utgått från det antagandet, att klaganden med sin
ansökning afsett erhållande af anställning som kontrollör vid sockerbeskattningen
endast under förutsättning, att han blefve i dylik egenskap
anställd vid sockerraffinaderiet i Ystad, men hvad i målet numera förekommit
gifver vid handen, att klaganden med samma ansökning afsett
förordnande såsom förste kontrollör vid sockerbeskattningen i allmänhet»,
ärendet skulle återförvisas till kontroll- och justeringsstyrelsen,
som därefter, »utan hinder af redan meddelade dylika förordnanden»,
hade att ärendet ånyo företaga och därmed vidare lagligen förfara.
Huru styrelsen därefter förfor, framgår af följande protokollsutdrag
Kungl.
kontroll- och justeringsstyrelsen.
Utdrag ur protokollet, hållet hos
kontroll- och justeringsstyrelsen den
28 september 1909 i nedanstående
ärende.
S. D. Företogs till förnyad behandling enligt föreskrift i kungl.
brefvet den 3 september 1909 en af ingenjören G. O. Schultze den 11
sistlidne juni afgifven och den 26 påföljande juli inför styrelsen anmäld
ansökning att erhålla befattning såsom förste kontrollör vid sockerbeskattningen
under tillverkningsåret 1909—1910.
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
I ärendet skulle antecknas följande:
Då styrelsen den 26 omförmälda juli ej ansåg sig böra meddela
Schultze förnyadt förordnande såsom förste kontrollör, var detta beslut
grundadt på styrelsens öfvertygelse om hans olämplighet i allmänhet
för dylik befattning. Styrelsen saknade ej häller bevis om Schultzes
motsträfvighet att efterfölja af styrelsen meddelade föreskrifter. Bortseende
från sistberörda förhållande hade styrelsen likväl önskat gifva
Schultze, som visat stort intresse och eu omisskännlig, om än ofta omdömeslös
samvetsgrannhet, möjlighet att vid annan sockerfabrik än den,
där han dittills varit anställd — Ystads — under en ny kampanj försöksvis
tjänstgöra såsom förste kontrollör. Denna styrelsens afsikt
kunde ej förverkligas, då Schultze i senare ingifven skrifvelse framställt
yrkande att såsom förste kontrollör tills vidare få kvarstanna vid Ystads
raffinaderi. Af sådana anledningar blef Schultze helt utesluten vid
meddelanden af förordnanden för förste kontrollörer.
Då ärendet nu återförvisats till ny behandling har detta skett,
emedan sedermera förekomna omständigheter af Kungl. Maj:t ansetts
hafva gifvit vid handen, att Schultze med sin ansökning afsett förordnande
såsom förste kontrollör vid sockerbeskattningen i allmänhet och
ej särskilt vid sockerraffinaderiet i Ystad.
Vid förnyad pröfning denna dag af Schultzes ansökning hade
styrelsen, som vidhöll sin ofvan omförmälda uppfattning om Schultzes
olämplighet för dylik befattning, än mer styrkts i densamma, sedan
styrelsen dels tagit del af den utaf sökanden förda och numera inkomna
dagboken för tillverkningsåret 1908—1909, dels erhållit kännedom om
den anmälan, Schultze ansett sig böra göra hos allmänna åklagaren i
Ystad rörande förment öfverträdelse vid sockerraffinaderiet i samma
stad mot förordningen angående beskattning af socker den 11 oktober 1907.
På grund af hvad sålunda förekommit, fann styrelsen förevarande
ansökning ej föranleda någon dess vidare åtgärd.
Utdrag af detta protokoll jämte afskrift af ofvanberörda kungl.
bref skulle Schultze tillställas.
Enligt protokollet
G. B. Lagergren.
Sedan styrelsen sålunda å nyo vägrat Schultze all anställning,
anförde denne häröfver följande besvär:
Till Kungl. Maj:t i finansdepartementet.
Undertecknad får härmed i underdånighet ingifva besvär öfver
kungl, kontroll- och justeringsstyrelsens beslut, delgifvet i protokolls
-
5
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
utdrag af den 28 september 1909, att, i anledning af uti nådigt bref
från Kungl. Maj:t i dess finansdepartement af 3 september 1909 till
kung!, kontroll- och justeringsstyrelsen återvisadt mål om förnyadt
förordnande för mig som förste kontrollör vid sockerbeskattningen,
kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen fortfarande nekar mig förordnande
för år 1909 — i.910 och som skäl för mitt uteslutande numera
uppgifver, att styrelsen vid förnyad pröfning anser mig olämplig för
dylik befattning, i hufvudsak för dagbokens förande 1908—1909 och
sedan af mig anmälan gjorts till allmänne åklagaren i Ystad rörande
öfverträdelse af förordningen angående beskattning af socker den 11
oktober 1907.
Jämlikt 45 § i Kungl. Maj:ts nådiga förordning af 11 oktober 1907:
»Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän åklagare.
Finner den, som med kontrollen har befattning, öfverträdelse begången,
som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmän åklagare», jämfördt
med 25 § 2 mom. i samma förordning: »Enligt de närmare föreskrifter,
som innehållas i ordningsstadgan, utöfvas den i 1 mom. afsedda kontrollen
af förste kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän», är det
förste kontrollörers och kontrollörers skyldighet anmäla ölverträdelse,
om dessa tjänstemän finna sådan öfverträdelse vara begången, som bör
föranleda åtal. Förste kontrollör handlar ej lagstridigt eller egenmäktigt,
om i enlighet med förordningen sådan anmälan göres, äfven om
den ej kommer att föranleda åtal.
Den af kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen åberopade dagboken
för år 1908—1909 är förd i enlighet med gifna föreskrifter om
dagbokens förande. Särskilda föreskrifter rörande kontrollen i sockerfabrikerna,
meddelade af kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen, innehålla
i 14 § äfven bestämmelsen, att i dagboken skola antecknas »alla
andra anmärkningsvärda tilldragelser i fabriken, hvilka röra redskapen,
tillverkningen eller kontrollen därå». Häraf framgår, att, alla anmärkningsvärda
tilldragelser rörande kontrollen i fabriken öfver tillverkningen,
bestående i obeskattadt socker, skola införas i dagboken, annorlunda
har ej skett. Det synes mig oförklarligt, hvarför dagbokens
förande anföres som skäl för min olämplighet som förste kontrollör.
Kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens påstående om min olämplighet
tyckes stödja sig på missuppfattning af mina enligt gällande förordning
företagna åtgärder. Styrelsens i protokollsutdraget omnämnda uppfattning
om motsträfvighet att efterfölja af styrelsen meddelade föreskrifter,
torde, om motsträfvighet kan anses föreligga, finna sin förklaring uti
den otillräckliga bestämdhet, hvarmed somliga föreskrifter varit affattade,
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
eller däruti att föreskrifternas beföljande i något fall kunnat vara särdeles
svårt eller icke ens möjligt. Enligt eget förmenande bar jag
städse visat lydnad för gifna föreskrifter, så snart sådana erhållits.
Jag heder underdånigst få framhålla, att förflyttningen försöksvis
till raffinaderiet i Lund, sedan jag under tiden 28/8 1906 till 30/e 1909
tjänstgjort vid raffinaderiet i Ystad och därvid visat stort intresse,
såsom kungl. kontroll- och justeringsstyrelsen medgifver, och sedan jag
ej ansett mig vara i tillfälle kunna efterkomma privata framställningar,
att själf söka transport till annan fabrik, för mig inneburo ett klander,
som lätt kunnat blifva orsak till afsked från en osäker anställning endast
på försök, hvarför jag hade ytterligare, än i min besvärsskrift af
den 13 sistlidne augusti, uppgifna skäl för min framställning att få kvarstanna
som förste kontrollör vid raffinaderiet i Ystad. Mitt yrkande
att få stanna vid detta raffinaderi gjordes i anledning af i Riksdagen
begärd undersökning, och utgjorde ej hinder för kungl. kontroll- och
justeringsstyrelsen att likväl besluta förflyttning till Lund.
I anledning häraf beder jag i underdånighet ånyo få söka ändring
i kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens beslut af 28 september 1909,
att min ansökan till vidare förordnande som förste kontrollör ej föranleder
någon styrelsens åtgärd.
Vislanda den oktober 1909.
Underdånigst
G. O. Schultze,
Ingeniör.
Vidimeras:
Carl W. Byström.
Öfver besvären
förklaring:
afgaf kontroll- och justeringsstyrelsen följande
Till Konungen.
Hos Eders Kungl. Maj:t har ingenjören G. O. Schultze i underdånighet
anfört besvär öfver kontroll- och justeringsstyrelsens beslut
den 28 september 1909, hvarigenom styrelsen vid förnyad pröfning af
klagandens ansökning att erhålla befattning såsom förste kontrollör vid
sockerbeskattningen under tillverkningsåret 1909—1910, förklarat ansökningen
ej föranleda någon dess vidare åtgärd.
Öfver omförmälda besvär har styrelsen blifvit anbefalld afgifva
underdånigt utlåtande, och får styrelsen till åtlydnad häraf i underdånighet
anföra följande.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
7
På sätt framgår af det besvärsskrift^!! bilagda prokokollsutdrag
bär styrelsen ej ansett sig hafva anledning frångå sin välgrundade uppfattning
om klagandens olämplighet för ifrågavarande befattning. Härom
har styrelsen och dess chef haft tillfälle att tidigare utförligt uttala sig.
Beträffande de i berörda protokollsutdrag omnämnda sedermera
tillkomna biomständigheterna får styrelsen, hvad först angår den af
klaganden förda dagboken och däri införda anteckningar, upplysa, att
styrelsen i skrifvelse till klaganden den 25 september 1908 af förekommen
anledning allvarligen uppmanat denne att tillse, att så vidt
på honom ankomme för framtiden bättre förhållanden vid fabriken
komme att inträda. Icke desto mindre förekommer i dagboken under
den 3 påföljande oktober denna anteckning: »Vid middagstiden denna
dag infann sig på kontrollens expedition en af fabrikens elektriker
med förfrågan om han kunde få arbeta med ledningarna i röda magasinets
öfre våning. Frågan lämnades obesvarad under förklaring, att
förste kontrollören ej kan lämna några tillåtelser på framställning af
arbetare.»
Under den 17 oktober, då prof- och kontrollvägning verkställts,
utvisande mindre skiljaktigheter i fabrikens och kontrollens vägningsresultat,
finnes en anteckning af innehåll, att förste kontrollören funnit
sig föranlåten anmoda tjänstgörande kontrollören att på bitsockerafdelningen
i fabriken uppsätta ett utdrag ur förordningen angående beskattning
af socker.
Det vill synas styrelsen, att det erforderliga samarbetet mellan
kontrollpersonalen och tillverkaren måste lida af dylika missgrepp,
hvilka rikta sig såväl mot fabrikens folk som dess styresmän.
Styrelsen har vidare ansett anmärkningsvärd^ att klaganden uti
en den 27 augusti 1909 aflåten skrifvelse till allmänne åklagaren i Ystad,
under åberopande af 35 paragrafen i gällande förordning angående beskattning
af socker, till åtal anmält visst förfaringssätt vid fabriken,
som af klaganden betecknats såsom svikligt. Åtgärden som åsyftas
består, enligt hvad inlagan upplyser, däri, att tillverkaren med anledning
af den 1 januari 1909 inträdd skatteförhöjning, den 29 december
1908 till uttagning anmält ett större parti socker. Det kan emellertid
väl svårligen betraktas såsom en öfverträdelse, att en tillverkare begagnar
sig af sin rätt att till uttagning anmäla ett större eller mindre parti
socker. På myndigheterna ankommer det sedermera att bedöma, i
hvad mån denna anmälan kan leda till sockrets utlämnande till fritt
bruk. Dessa myndigheter hafva därvid allenast att hålla sig till af
Konung och Riksdag fastställda bestämmelser. — Det var styrelsen be
-
8
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
kant, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, till
hvars pröfning’ allmänne åklagaren i Ystad öfverlämnat klagandens omförmälda
inlaga, funnit det anmärkta förfaringssättet icke vara olaga.
Styrelsen kan för sin del ej finna annat än, att klagandens ifrågavarande
framställning vittnar om oförstånd i tjänsten.
På grund af hvad styrelsen nu och tillförene anfört, får styrelsen
i underdånighet hemställa, att de underdåniga besvären ej måtte förtjäna
afseende.
Remissakten jämte de hos styrelsen pröfvade handlingarne i målet
öfverlämnas härmed. Stockholm den 15 november 1909.
Underdånigst
K. Lindeberg.
Å. G. Ekstrand. G. B. Lagergren. K. Aruell.
Och slutligen inlämnade Schultze som svar härå den 3 december
1909 en ny skrifvelse:
Till Kungl. Maj:t i finansdepartementet.
På kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens underdåniga utlåtande
den 15 sistlidne november månad och däruti omnämnda skäl för styrelsens
åsikt om min olämplighet som förste kontrollör vid sockerbeskattningen
beder jag i underdånighet till förut ingifna underdåniga
besvär få tillägga förklaring, angående de af styrelsen i skrifvelse den
15 november åberopade skälen.
I kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens skrifvelse den 25 september
1908 »af förekommen anledning gifna allvarliga uppmaning» att
tillse, att såvidt på förste kontrollören ankommer, bättre förhållanden
vid fabriken komma att inträda, hade sin orsak ursprungligen i förste
kontrollörens, i enlighet med 3 paragrafen i Kungl. Maj:ts nådiga ordningsstadga
rörande sockerbeskattningen, gifven Stockholms slott den
23 juli 1908, lämnade förbud den 16 september 1908 för användning
af ett för förvaring af obeskattadt socker i ritningar och fabriksbeskrifningar
angifvet magasin till uppläggning af annat ämne än obeskattadt
socker, och kasserande den 14 september 1908 af tio för utlämning till
fritt bruk afsedda lådor bitsocker med felaktig vikt, beroende dels på
användningen af eu ojusterad väg, som, vid detta första tillfälle att
kunna ingripa, förbjöds till användning, och den i anledning häraf åt
styrelsen infordrade rapport den 18 september 1908 och tillägget den
22 september 1908, hvilka båda skrivelser innehålla noggranna och
sanningsenliga upplysningar om vissa förhållanden i Ystad, som hafva
afseende på kontrolltjänsten. Underdånigst får jag förklara, att jag för
''Bevillningmtskottets Betänkande Nr 10. 9
min del ej gifvit upphof till vare sig dessa eller andra tråkiga förhållanden
vid sockerfabriken i Ystad.
Uti skrifvelsen den 25 september 1908 framhåller styrelsen, att
det af min vördsamma skrifvelse den 19 september vill synas styrelsen,
»som om jag framställde mina anmärkningar till arbetare och förmän»,
ehuruväl jag hänvände mig till kontrollör; likväl klandrar styrelsen min
anteckning i dagboken den 3 oktober, då jag visar, att jag gör hvad
på mig anbelanger för att efterkomma styrelsens önskan,'' att ej vända
mig till arbetare, hvaraf logiskt följer, att arbetare ej böra få hänvända
sig till mig i lika ärenden.
Utdrag ur förordningen angående beskattning af socker uppspikades
vid bitsockerafdelningen i afsikt att göra arbetarne, hvilka, hvad
på dem ankom, vägde noggrant och rätt, uppmärksamma på att vissa förseelser
vid vägningen voro belagda med straff, hufvudsakligen dock
för att fritaga kontroll^ äustemännen från oberättigade anmärkningar om
bristande tillsyn och ansvar i sådana fall som här, då ojusterad våg
användts vid taravägningen af bitsockerlådor, som stundom vid vägningen
varit fuktiga, eller otillräckligt torkadt bitsocker uppvägts till
utlämning till fritt bruk. Denna försiktighetsåtgärd var påkallad, enär
köpare af socker i lådor med felaktig vikt och klandervärdt uppvägdt
kunde bemötas med förklaringen, att uppvägningen försiggått i närvaro
af en statens kontrolltjänsteman, på hvilken anmärkningen, fastän oförtjänt,
kunde falla.
Fabrikens folk, till hvars arbete nödiga hänsyn togos, haUej
anfört några klagomål öfver mina eller kontrollens åtgärder; förhållandet
mellan arbetare och kontrollpersonal har varit godt, arbetarnes högaktning
för förste kontrollören lät ingenting öfrigt att önska och godt
samarbete rådde öfverallt, där det utan för långt gående eftergifter från
kontrollens sida kunde ske. Godt samarbete hade värde hufvudsakligen
vid utlämnande af socker till fritt bruk, på hvilken grund skatten
beräknas, och har där äfven i tillåten mån funnits, hvilket bevisas i
någon grad däraf, att i de dagliga utlämningssummorna för socker under
åren 1906—1909 icke någon gång förefallit skiljaktigheter, som ej stodo
att lagenligt rätta. Godt samarbete har likaså ägt rum mellan förste
kontrollören och plikttrogna underordnade kontrollörer.
Uti min berättigade anmälningsskrifvelse den 27 augusti 1909
till allmänne åklagaren, hvarom underdånigt yttrande redan afgifvits
har visst förfaringssätt af mig icke betecknats såsom svikligt, utan ansetts
kunna tolkas såsom svikligt. Tillverkarens rätt att anmäla socker
för uttagning är begränsad; min, under åren 1906—1908 icke klandrade,
Bih. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 9 Käft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
uppfattning har under dessa år varit, att anmälningssedel, liksom vågsedeln,
som under nämnda tid gällt för samma uttagning hvarpå anmälningssedeln
för dagen lydde, upptog endast den mängd socker, som
verkligen utlämnades för dagen. Först med anledning åt förhöjningen
i sockerskatten den 1 januari 1909 begärdes annan tolkning af de lagliga
föreskrifterna, hvaraf i underdånighet anföres 28 paragrafen 1 mom.
i Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående beskattning af socker, gifven
Drottningholms slott den 11 oktober 1907: »När socker skall uttagas
från fabriken, göre tillverkaren hos förste kontrollören eller tillsyningsmannen
anmälan därom, med angifvande huruvida sockret skall
utlämnas till fritt bruk eller försändas till annan fabrik, allmänt sockernederlag
eller tullkammare.»
Åsikten, att styrelsen för sockerfabriken i Ystad den.28 augusti
fortfarande var skyldig betala skatt efter 15 öre för hvarje kilogram
af allt socker, som uttagits efter den 1 januari 1909, hvarom anmälan
till allmänne åklagaren gjordes, styrkes äfven af denna paragraf, af
hvars innehåll klart framgår, att anmälning till uttagning af socker
endast skall ske, då socker skall utlämnas eller försändasdetta innebär
sockrets behandling genom kontrollen i och för utlämning, däremot
bör eller kan giltig anmälan ej göras för att, såsom i detta fall skett,
sockret endast skall förvaras i flere månaders tid inom fabriksområdet,
allraminst utan behörig kontrolltillsyn, hvilket inträffade, sedan kronans
lås på kungl. kontroll- och justeringsstyrelsens befallning borttagits
från dörren till magasinsbyggnad, där såväl förut med 13 öre,
numera otillräckligt beskattadt, som obeskattadt socker för utlämning
förvarades efter den 1 januari 1909. Allmänt sockernederlag, som står
under tillsyningsmans vård, fanns ej inom sockerfabriken i Ystads
område. _ .
För att öfverlämna till myndigheternas afgörande, huruvida min
anmälan, som gjordes för statens bästa, bör föranleda åtal, gjordes
densamma med angifvande af min uppfattning, att förfaringssättet kan
tolkas som sviklig!. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län
ansåg sig möjligen ej böra föranstalta om åtal i anledning af kungl.
kontroll- och justeringsstyrelsens åtgärder.
I underdånighet heder jag såsom oberättigadt få tillbakavisa kungl.
kontroll- och justeringsstyrelsens påstående om oförstånd från min sida
i tjänsten samt styrelsens förklaring om min olämplighet till förste
kontrollör, för hvilken som skäl anförts förhållanden, som ej borde lagts
mig till last. Styrelsens öfvertygelse om min olämplighet finner ej
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
11
stöd i öfverdirektörens i styrelsen begäran, att jag som förste kontrollör
skall förflyttas till raflinaderiet i Lund.
Vislanda den 3 december 1909.
Underdånigst
Gr. O. Schultze,
Ingenjör,
Ärendet är nu beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.
Jag bar relaterat deBsa aktstycken för att visa, huru otroliga
förhållanden som kunna uppstå, när en underordnad myndighet utrustas
med mera makt än den synes kunna handhafva. För vanligt förstånd
ställa sig förhållandena här så, att den tjänsteman, man vill ha bort,
så långt ifrån gjort sig skyldig till något tjänstefel, att han tvärtom
afskedas, emedan han visat nit och plikttrohet i tjänsten.
Jag skall här ej vidare tillåta mig några omdömen i denna sak.
Aktstyckena tala för sig själfva. Och de skulle kunna gifva anledning
till rätt sorgliga betraktelser. Men jag anser det nödvändigt, att kontrollstyrelsen
befrias från en utnämningsplikt, som uppenbarligen under
större ansvar handhafves af Kungl. Maj:t.»
Utskottet har till en början ansett sig böra meddela att, enligt
hvad utskottet inhämtat, den i motionen berörda tillsättningsfrågan
blifvit af Kungl. Maj:t afgjord den 23 december 1909, därvid Kungl.
Maj:t icke funnit skäl göra ändring i kontroll- och justeringsstyrelsens
beslut den 28 september 1909.
Hvad själfva saken beträffar, vill utskottet erinra, att de nuvarande
bestämmelserna om tillsättningen af förste kontrollörerna tillkommit
efter beslut af 1907 års Riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
i den till nämnda Riksdag aflåtna propositionen angående omorganisation
af kontrollen öfver sockertillverkningen. Enligt det vid berörda
proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 8 mars 1907 hade chefen för finansdepartementet vid föredragning
inför Kungl. Maj:t af omförmälda ^ärende angående tillsättningen
af förste kontrollörerna anfört följande:
»Med afseende å tillsättandet af förste kontrollörerna är i paragrafens
3 mom. föreslaget, att dessa tjänstemän skola förordnas af
kontroll- och justeringsstyrelsen. För närvarande utses såväl förste
kontrollörer som kontrollörer af Kungl. Majt:s befallningshafvande efter
Utskottet.
12 bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
förslag af vederbörande öfverkontrollör samt, hvad förste kontrollörerna
angår, efter chefens för kontroll- och justeringsbyrån hörande. Denna
anordning för förste kontrollörernas tillsättande öfverensstämmer med
1902 års sockerbeskattningskommittés förslag i detta hänseende. Enligt
det af Kungl. Maj:t för 1905 års Riksdag framlagda förslaget till förordning
om beskattning af socker skulle däremot förste kontrollörerna
förordnas af chefen för finansdepartementet. Denna bestämmelse hade
i det propositionen i ämnet åtföljande statsrådsprotokollet motiverats
därmed, att, då förste kontrollör måste besitta såväl ett visst mått åt
allmänbildning som en särskild! ådagalagd teknisk färdighet, samt de
sökandes kompetens i dessa afseenden bäst syntes kunna bedömas inom
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, dessa kontrollörer
borde förordnas af chefen för nämnda departement.
Till ytterligare utredning af ifrågavarande spörsmål tillåter jag
mig erinra om följande. I en vid förbemälda sockerbeskattningskommittés
betänkande fogad reservation hade en af kommitténs ledamöter
på anförda skäl uttalat såsom sin åsikt, att förste kontrollörerna
borde utses direkt af chefen för kontroll- och justeringsbyrån. Af de
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som afgifvit underdånigt utlåtande
öfver kommitténs förslag, hafva Kungl- Maj:t,s befallningshafvande i
Malmöhus, Kristianstads, Gottlands och Kalmar län — således med
ett undantag (Blekinge län) Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
de län, där vid tiden för utlåtandenas afgifvande kontroll öfver sockerfabriker
utöfvades — tillstyrkt bemälde reservants förslag. Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, hvilken, med hänsyn till
sockertillverkningens omfattning inom länet, af samtliga länsstyrelser
torde hafva den största erfarenheten beträffande sockerkontrollen, anförde
härom, bland annat, att, därest konsumtionsbeskattning infördes,
det syntes vara lämpligt, att förste kontrollörerna tillsattes af chefen
för kontroll- och justeringsbyrån, som då lättare kunde tillgodose
vederbörande med befordringar till fabriker med årlig tjänstgöringstid.
Härvid bör emellertid vidare komma i betraktande, att i och med det
att, jämlikt det framlagda omorganisationsförslaget, öfverkontrollörernas
hittillsvarande befattning med sockerkontrollen komme att upphöra,
det förslag, som enligt gällande bestämmelser skall af vederbörande
öfverkontrollör afgifvas till ledning för Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vid förordnandet af förste kontrollörer, icke vidare skulle stå nämnda
myndighet till buds. Med hänsyn till de högre fordringar, särskilt i
afseende å teknisk utbildning, som måste ställas å förste kontrollörerna,
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 10.
13
är det dock nödvändigt, att dessas kvalifikation för uppdraget kommer
under bedömande af tekniskt förfaren myndighet.
Af hvad jag nu anfört svnes mig framgå, att öfvervägande lämplighetsskäl
förefinnas för vidtagandet af den förändring, att tillsättandet
af förste kontrollörerna öfverflyttas till den centrala kontrollmyndigheten.
Därigenom skulle enligt mitt förmenande vinnas ytterligare möjlighet
till genomförande af den större enhetlighet i kontrollens anordnande,
som i öfverensstämmelse med Riksdagens därom uttalade önskan
är ett af syftemålen med den nu ifrågaställda omorganisationen.»
Emot Kungl. Maj:ts förslag i denna del hade bevillningsutskottet
icke något att erinra, och detsamma blef också af Riksdagen utan gensaga
bifallet.
Då nu gällande bestämmelser i detta ämne tillkommit så nyligen
som år 1907, kan med skäl ifrågasättas, huruvida det må vara lämpligt
att redan nu vidtaga ändringar i desamma. Då härtill kommer, att
det i motionen framdragna rättsfall icke torde utgöra anledning för en
författningsändring, hemställer utskottet,
att förevarande motion, nr 132, icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 februari 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Keseryation
af herrar K. G. Karlsson, Branting, Kvarnzelius och Röing, hvilka
yrkat att sista punkten i utskottets motivering skulle erhålla följande
lydelse:
Då härtill kommer, att det i motionen framdragna rättsfall, äfven
om handlingarna förete omständigheter, som synas beaktansvärda, likväl
icke torde utgöra tillräcklig anledning för en författningsändring,
hemställer etc.
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 9 Käft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.