Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18

1910-04-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:18, Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

1

Kr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april 1910 kl. 12 m.

Betuknande, i anledning af dels Kungl. May.ts proposition med

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande

gränstrafiken mellan Sverige och Norge; dels ock en i

ämnet väckt motion.

Under åberopande af bifogad^ utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 4 april 1910 ''bär Kungl. Maj:t i en till Riksdagen

aflåten proposition, nr 153, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslagit

Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan

Sverige och Norge.

Berörda förslag är af följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

§ I
Vid

resa, annorledes än med järnväg, från Norge till Sverige öfver

nedannämnda delar af gränsen vare det, med undantag för spelkort,

hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, samt brännvin

och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom vin, för hvilka senare

varor tull skall erläggas,. medgifvet att af till införsel tillåtna, tull underkastade

naturalster eller tillverkningar tullfritt, och, hvad beträffar socker,

jämväl skattefritt medföra följande mindre partier, nämligen:

Bih. till JRiksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 16 Höft. (Nr 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

a) då resa sker öfver de delar af gränsen, som äro belägna mellan

gränsstationen i Mitandersfors i Värmland och gränsen mellan Värmland

och Dalarne samt mellan Ljusnebäcken i Härjedalen och Kalls

socken äfvensom mellan Kalls och Frostvikens socknar i Jämtland:

bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 10 kilogram,

maltdrycker alla slag, tillsammans 5 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

spannmål, omalen, 40 kilogram,

» , malen, 25 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad, alla slag, tillsammans 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 20 kronor;

b) då resa sker öfver den del af gränsen, som är belägen mellan

gränsen mellan Värmland och Dalarne samt Ljusnebäcken i Härjedalen,

eller öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra gränsen

af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns, samt från

södra gränsen af Frostvikens socken och norr om denna belägna orter:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

spannmål, omalen, 150 kilogram,

» , malen, 100 kilogram,

tobak, oarbetad och arbetad alla slag, tillsammans 1 kilogram,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor, samt

andra varor till ett sammanlagdt värde af 30 kronor.

Där vara af resande medföres i större myckenhet, än ofvan stadgats,

skall tull och, hvad beträffar socker, jämväl sockerskatt, enligt

hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan införda kvantiteten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

Afgiftsfrihet, hvarom i denna § sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsikt införas, vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för

varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt de

äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,

skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edlig

förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor han medför, icke

införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke

för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för

hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran,

skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 2.

1. Om i gränstrakterna mellan Sverige och Norge någon äger

eller brukar egendom på båda sidor om gränsen och dessa egendomar

antingen gränsa omedelbart till hvarandra eller äro så belägna, att afståndet

mellan egendomarnas närmaste gränser ej öfverstiger 20 kilometer,

må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för den i Sverige

belägna egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

2. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras från

Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation

och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola

vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof

föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller

reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutföras,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

3. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast för

transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

§ 3.

Till förekommande af missbruk af de i 1 och 2 §§ gjorda medgifvanden

äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som kunna

anses erforderliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1910, och, där

•icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 30

november 1911.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t har, enligt ofvan

åberopade utdrag af statsrådsprotokollet chefen för finansdepartementet

anfört följande:

»Gränstrafiken mellan Sverige och Norge har under de fyra senaste

åren reglerats genom särskilda förordningar den 16 maj 1906, den 13

maj 1907, den 13 maj 1908 samt den 7 maj 1909; och hafva berörda

författningar fastställts att gälla en hvar under ett år, den senast utfärdade

från och med den 16 maj 1909 till och med den 15 maj 1910,

därvid tillika föreskrifvits, att hvad i 2 § af förordningen är stadgadt

.rörande tullfri varuinförsel i vissa fall skall äga tillämpning allenast så

länge däremot svarande bestämmelser gälla i Norge.

Då jag nu anhåller att få till behandling upptaga frågan om

regleringen af nämnda gränstrafik för tiden efter sistnämnda dag, tillåter

jag mig till en början erinra därom, att Riksdagen i skrifvelse den

30 mars 1909 hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning för utrönande,

huruvida och i hvilken omfattning tullfrihet för större varukvantitet, än

hvad som i gällande förordning vore angifven, lämpligen borde medgift^

befolkningen i en del trakter, som gränsade mot Norge.

Öfver denna Riksdagens framställning infordrades underdånigt

utlåtande från generaltullstyrelsen, som, då för den begärda utredningen

erfordrades yttranden ej mindre från Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande än äfven från vissa tullmyndigheter, men dylika

yttranden icke kunde införskaffas under den närmaste tiden, i den 28

april 1909 afgifvet yttrande anhöll att framdeles få inkomma med

underdånigt utlåtande i ämnet.

Då sådan utredning ännu ej föreligger, torde någon ändring af

ifrågavarande bestämmelser i den riktning Riksdagen antydt för närvarande

icke kunna ifrågasättas.

Den af Kungl. Maj:t den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för

revision af gällande tulltaxa föreslog emellertid uti sitt den 3 maj 1909

afgifna betänkande, att ifrågavarande bestämmelser rörande gränstrafiken

mellan Sverige och Norge borde, i öfverensstämmelse med hvad i allmänhet

i liknande fall ägde rum i utlandet, regleras i den ordning,

som gällde för tulltaxans beslutande. Bestämmelserna ifråga intogos

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

■ Bevillningsutskottets Betänkande Nr 13.

därför i kommitténs förslag till förordning med tulltaxa; och framhöll

kommittén därvid särskildt, att dessa bestämmelser, som i kommitténs

förslag likasom uti gällande särskilda förordning i ämnet vore affattade

uteslutande efter hvad svenska intressen påkallade och sålunda icke uppbures

af några internationella hänsyn, i Norge motsvarades af bestämmelser

i ämnet, som — lämpade efter Norges intressen — vore inrymda

i norska tulltaxeförordningen.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen, som afgifvit gemensamt

underdånigt utlåtande öfver tulltaxekommitténs nämnda betänkande,

yttrade därvid, bland annat, att de i § 1 b) af gällande förordning rörande

gränstrafiken mellan Sverige och Norge förekommande stadganden, hvilka

med få afvikelse!'' ordagrant återgåfves i motsvarande del af kommitténs

förslag, hade, för så vidt anginge införsel till Kalls socken, icke kunnat

få fullt ut den tillämpning, som utan tvifvel afsetts med desamma.

Förhållandet vore nämligen, att Åre socken med eu kil afdelade Kalls

socken och träffade riksgränsen på den plats, där den ena af de två

från Norge till sistnämnda socken ledande vägarna skure riksgränsen.

Följden häraf hade blifvit, att ifrågavarande stadgande ansåges icke

kunna tillämpas å varor, som på denna väg infördes till Kalls socken.

Ämbetsverken hemställde därför, att det i berörda del af förslaget använda

uttrycket »öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas

med uttrycket »öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra

gränsen al Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».

Sedermera har generaltullstyrelsen ytterligare i underdånig skrifvelse

den 23 december 1909, med erinran om sitt och kommerskollegii nyssberörda

uttalande rörande gränstrafiken till Kalls socken, framhållit, att,

äfven om nämnda ändringsförslag vunne beaktande, en afsevärd tidrymd

torde komma att förflyta, innan vederbörande gränsbor kunde komma i

åtnjutande af den lättnad i tullhänseende, som lagstiftaren velat tillförsäkra

dem, med mindre denna fråga upptoges till särskild behandling.

Generaltullstyrelsen hade för den skull ansett sig böra hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes föranstalta därom, att den författning, som torde

komma att träda i stället för nu gällande förordning om gränstrafiken,

då tiden för dennas giltighet gått till ända, måtte i berörda del få eu

lydelse öfverensstämmande med omförmälda af kommerskollegium och

generaltullstyrelsen föreslagna.

Genom nådig proposition den 25 nästlidne februari har Kungl.

Magt för Riksdagen till antagande framlagt förslag till förordning med

tulltaxa för inkommande varor, att träda i kraft den 1 december 1911.

Uti detta förslag till förordning, som hufvudsakligen grundar sig på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

omförmälda af tulltaxekommittén utarbetade, hafva jämväl inrymts

bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, och har

därvid stadgandet beträffande varuinförseln till Kalls socken gifvits den

af nämnda ämbetsverk föreslagna lydelsen.

Under förutsättning, att berörda tulltaxeförordning kommer att af

Riksdagen antagas, skulle således för tiden från och med den 1 december

1911 någon särskild förordning rörande gränstrafiken mellan Sverige och

Norge icke vidare komma att erfordras, hvaremot för tiden intill sistnämnda

dag torde böra fastställas särskilda föreskrifter af hufvudsakligen

samma innehåll, som den nu gällande särskilda förordningen, men med

förenämnda ändring i fråga om Kalls socken.

Beträffande det i sistnämnda förordning förekommande stadgandet,

att vid tullfrihet för införd t socker jämväl skattefrihet skall åtnjutas, har

tulltaxekommittén ansett detta stadgande icke lämpligen böra inrymmas

i tulltaxeförordningen, utan har kommittén, under förutsättning, att

erforderlig föreskrift i ämnet komme att inflyta i förordningen om

beskattning af socker, i sitt förslag till tulltaxeförordning lämnat hänvisning

till hvad som vore i sådant afseende stadgadt. I den förordning,

som nu bör utfärdas att gälla för tiden till dess den nya tulltaxeförordningen

träder i kraft, torde emellertid äfven bestämmelsen om skattefrihet

för det införda sockret böra bibehållas.

I nu gällande förordning rörande ifrågavarande gränstrafik har,

liksom i föregående förordningar af detta slag, föreskrifvits, att hvad

i 2 § af förordningen vore stadgadt rörande tullfri varuinförsel i vissa

fall skulle äga tillämpning allenast så länge däremot svarande bestämmelser

gällde i Norge. Såsom inhämtas af förenämnda förslag till ny

tulltaxeförordning, har detta villkor funnits böra uteslutas i afseende å

de bestämmelser om gränstrafiken, som intagits i berörda förslag. Vid

sådant förhållande och då, såsom förut nämnts, de norska bestämmelserna

i ämnet redan nu äro inrymda i norska tulltaxeförordningen, synes omförmälda

villkor icke heller böra bibehållas i den förordning angående

gränstrafiken, som nu torde böra utfärdas att gälla från och med den

16 maj 1910 till och med den 30 november 1911.»

Vidare har i en inom Andra kammaren af herr Olofsson väckt

motion, nr 299, hvilken likaledes hänvisats till bevillningsutskottet, hemställts,

»att Riksdagen behagade besluta sådant tillägg eller förtydligande

i förordningen angående gränstrafiken mellan Sverige och Norge, att de

varor, som få tullfritt införas öfver gränsen mot Kall, äfven måtte få

införas på vägen Levanger-Melens tullstation i Kalls socken».

Till stöd för detta yrkande anför motionären:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18. 7

»I anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 153, rörande

gränstrafiken mellan Sverige och Norge får jag vördsamt afgifva följande

motion.

Fjolårets Riksdag beslöt i enlighet med en af mig då väckt motion,

att samma bestämmelser som förut voro gällande för tullfri införsel af

vissa slag lifsförnödenheter öfver norska gränsen mot Dalarna till Ljusnebäcken

i Härjedalen och gränsen mot Frostvikens socken och norr om

denna belägna orter, jämväl skulle få tillämpas rörande gränsen mot

Kalls socken i Jämtland.

Denna förmån, som afsåg att hjälpa gränsbefolkningen i Kall, har

blifvit helt och hållet illusorisk, därigenom att den enda väg, som måste

användas för dessa varors införskaffande från Norge, nämligen vägen

från Levanger till tullstationen Melen i Kalls socken, råkar att gå

öfver ett litet hörn af Are socken, hvadan den tullfria införseln på denna

väg enligt tullmyndigheternas mening ej kan tillämpas)''.

På sätt såväl i ofvan intagna statsrådsprotokoll som ock af motionären

erinras, fattade Riksdagen nästlidet år beslut, enligt hvilket i § 1 b)

af då antagna gränstrafikförordning skulle insättas, bland annat, orden

»öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland». Af nyssnämnda statsrådsprotokoll

framgår vidare, att hvad som utan tvifvel med ifrågavarande tilllägg

afsetts icke kunnat till fullo vinnas. Förhållandet är nämligen, att

den ena af de två från Norge till Kalls socken ledande vägarna skär riks
fränsen

å en punkt, intill hvilken å svenska sidan icke Kalls socken utan

.re socken gränsar. Följden däraf har blifvit, att den med ifrågavarande

bestämmelse afsedda lättnaden i tullhänseende icke ansetts

kunna tillämpas å varor, som på denna väg införas från Norge till

Kalls socken. Till afhjälpande af detta missförhållande hafva, enligt

hvad i statsrådsprotokollet anföres, uti afgifvet utlåtande kommerskollegium

och generaltullstyrelsen föreslagit, att ofvanberörda uttryck

»öfver gränsen mot Kalls socken i Jämtland» måtte ersättas med uttrycket

»öfver den del af gränsen, som är belägen mellan södra

gränsen af Kalls socken i Jämtland och samma sockens norra gräns».

Till grund för detta ändringsförslag har legat den uppfattning, att

Are socken med en kil afdelade Kalls socken och träffade riksgränsen

på den plats, där den ena af de två från Norge till sistnämnda socken

ledande vägarna skure riksgränsen. Denna uppfattning är emellertid,

enligt hvad bevillningsutskottet förvissat sig om, oriktig, i det att nu

ifrågavarande väg, hvilken leder från Levanger i Norge till Melen i

Kalls socken, skär riksgränsen ett stycke norr om riksröset nr 167,

Utekottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 18.

hvarefter vägen till större delen af sin längd å svenska sidan går inom

Are socken, innan densamma öfvergår på Kalls sockens område.

Med hänsyn till hvad sålunda blifvit upplyst och för åstadkommande

af det resultat, som med Riksdagens beslut nästlidet år afsågs,

torde åt de i det nu föreliggande författningsförslaget förekommande

bestämmelserna angående tullfri införsel af vissa varor från Norge till

Kalls socken böra gifvas sådan förändrad lydelse, att desamma komma

att gälla äfven varor införda på ifrågavarande väg från Levanger till

Kall; och lärer det till vinnande af detta syfte vara lämpligt, att södra

gränsen för här berörda trafikområde bestämmes till ofvannämnda riksrös

nr 167.

Mot författningsförslaget i öfrigt har någon erinran icke förekommit

från utskottet, som emellertid med anledning af den i statsrådsprotokollet

omförmälda begäran om utredning i gränstrafikfrågan, hvilken af

1909 års Riksdag afläts, förutsätter, att förändringar i förevarande bestämmelser

under den närmaste framtiden kunna befinnas erforderliga.

Med stöd af hvad sålunda anförts, får bevillningsutskottet hemställa,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till

förordning angånde vissa bestämmelser rörande gränstrafiken

mellan Sverige och Norge måtte af Riksdagen

antagas, dock med de ändringar, att i § 1 a) orden

»Kalls socken» utbytas mot orden »riksröset nr 167»,

samt i § 1 b) orden »södra gränsen af Kalls socken

i Jämtland och samma sockens norra gräns» utbytas

mot orden »riksröset nr 167 och norra gränsen af

Kalls socken i Jämtland»; samt

2:6) att herr Olofssons ofvanberörda motion nr

299 måtte få anses besvarad genom hvad utskottet

här ofvan under l:o) hemställt.

Stockholm den 25 april 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:95 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige o s. 14 i texten