Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner om sänkning af den till för säljning smännen utgående provision för försäljning af stämplar.

1910-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:20, Betänkande i anledning af väckta motioner om sänkning af den till för säljning smännen utgående provision för försäljning af stämplar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 april 1910 kl. 1 e. m.

Betänkande i anledning af väckta motioner om sänkning af den till

för säljning smännen utgående provision för försäljning af

stämplar.

(2:a A.)

I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 94) har herr C. E.

Svensson i Nyköping hemställt, att Riksdagen måtte besluta, efter de

grunder bevillningsutskottet kunde komma att föreslå, sådan sänkning

af den till försäljningsmän samt vederbörande ämbets- och tjänstemän

utgående provision å stämpelmedlen, att det till stämpelomkostnader utgående

förslagsanslaget måtte kunna begränsas till 390,000 kronor.

Till stöd för detta förslag bar motionären anfört följande:

»I årets statsverksproposition hemställer Kungl. Maj:t, att det

under sjunde hufvudtiteln upptagna förslagsanslaget till stämpelomkostnader,

bvilket i riksstaten för innevarande år upptagits till ett belopp

af 390,000 kronor, måtte höjas med 80,000 kronor till 470,000 kronor.

Framställningen motiveras med att stämpelomkostnadeima stå i procentiskt

förhållande till stämpelmedlen, hvilka i det för innevarande års

riksdag af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till riksstat beräknas till

ett belopp af 17,000,000 kronor, således till 2,700,000 kronor mera än

i riksstaten för år 1910.

Då emellertid denna förböjning af stämpelmedlen, enligt förebådad

kungl. proposition, är afsedd att tillkomma genom förböjning af redan

befintliga stämpelskatter, torde kunna ifrågasättas behofvet af en så

afsevärd förhöjning af stämpelomkostnaderna. Det förefaller mig oriktigt,

att vid en förböjning af stämpelafgifterna, hvilken icke medför ökadt

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 18 Häft. {Nr 20).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 20.

arbete eller ökade omkostnader för de försäljningsman samt ämbetsoch

tjänstemän, som hafva stämpelförsäljningen om hand, den till dem

utgående ersättningen skulle utgå efter samma beräkning som förut,

helst då för de flesta af dessa ämbets- och tjänstemän löneregleringar,

innebärande betydliga löneförhöjningar, nyligen företagits eller stå i

begrepp att företagas. Det kan väl näppeligen vara riktigt, att en förhöjning

i befintliga skatter skall medföra åt förut väl aflönade ämbetsoch

tjänstemän en afsevärdt ökad inkomst, då denna skatteförhöjning

för dem icke medför ökadt arbete eller ökade kostnader.

Ehuru den till försäljningsmän jämte ämbets- och tjänstemän utgående

provisionen å stämpelmedlen så sent som 1908 något sänktes,

synes det mig vara på sin plats att nämnda provision äfven nu så

regleras, att stämpelomkostnaderna stanna vid det för närvarande därtill

anslagna beloppet, 390,000 kronor.

En sådan reglering torde lämpligen böra så verkställas, att provisionen

sänkes för de försäljningsmän samt ämbets- och tjänstemän

som hufvudsakligast hafva hand om de stämpelafgifter å hvilka förhöjning

äskas.»

I anslutning till yrkandet i berörda motion och under hänvisning

till motiveringen för densamma, har förutnämnde motionär — efter det

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 med förslag till förordning om ändrad

lydelse af 3, 8, 41 och 58 §§ af förordningen den 18 september 1908

angående stämpelafgiften till Riksdagen inkommit — i ny motion (nr 175)

framställt närmare preciseradt förslag till bestämmelse angående procentsatserna

för den i 49 § af förordningen angående stämpelafgiften

omhaudlade försäljningsprovisionen för stämplar. Enligt motionärens

nu ifrågavarande förslag skulle sistnämnda § erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 49.

I redovisning för stämplar äger försäljningsman såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo i Stockholm en och en half

procent samt i öfriga städer och å landet två och en half procent af det

belopp, för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor. För öfverskjutande belopp till och med

200,000 kr. beräknas provisionen efter fyra femtedels procent och för

belopp utöfver 200,000 kronor efter en femtondedels procent.

Har på grund af — — — — —--— (nuvarande lydelsen)

— —--— gå åter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 20.

3

I motionen motiveras förslaget sålunda:

»Såsom framgår af Kungl. Maj:ts utredning i ärendet, bör den

nuvarande stämpelprovisionen minskas med i rundt tal 20 procent, om

icke vederbörande stämpelförsäljare skola stoppa en del af den ökade

arfsskatten i sina fickor. Lämpligen synes reduceringen i försäljningsprovisionen

böra så ordnas, att i Stockholm provisionen sänke» från nuvarande

2 procent till lx/2 procent samt i öfriga städer och å landet

från 3 till 2x/2 procent för en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor.

För Överskjutande belopp till och med 200,000 kronor torde provisionen

böra i stället för nuvarande 1 procent utgå med 4/s procent och

för belopp utöfver 200,000 kronor med Vis procent. Då den största

ökningen i stämpelskatten faller på de största inkomsterna, torde sistnämnda

nedsättning i försäljningsprovisionen vara väl motiverad.»

I anledning af omförmälda motioner har, på därom af utskottet

gjord framställning, i vederbörlig ordning från statskontoret införskaffats

och till utskottet öfverlämnats specificerad uppgift å 1909 års försäljningssummor

för enkla och dubbla beläggningsstämplar samt helarksstämplar

äfvensom däraf till vederbörande försälj ningsmän utbetalda

provisioner, allt i enlighet med till statskontoret inkomna redovisningar.

De förändringar i de för stämpelprovisionens beräkning gällande

procentsatserna, som af motionären i den senast afgifna motionen

föreslagits, skulle uppenbarligen medföra en oberättigad minskning i

inkomst för de stämpelförsäljningsmän, hvilka ej försälja stämplar till

bouppteckningar. Och äfven för åtskilliga af de försäljningsmän, som

försälja bouppteckningsstämplar, skulle den föreslagna nedsättningen

af procentsatserna medföra eu minskning i provisionen, hvilken icke

skulle uppvägas af den ökning i försäljningsbeloppet, som skulle blifva

eu följd af den beslutade höjningen i arfsskatten. Någon minskning i

provisionen för vissa grupper af försäljningsmän torde emellertid icke

hafva af motionären åsyftats och synes ej heller billigtvis böra i detta

sammanhang genomföras.

Motionärens ifrågavarande förslag torde hafva väsentligen föranledts

af den i statsverkspropositionen under punkten 2 i sjunde hufvudtiteln

gjorda beräkningen, att omkostnaderna för stämpelförsäljningen

till följd af höjningen i stämpelafgiften för bouppteckningar skulle ökas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 20.

med icke mindre än 80,000 kronor. Tvifvelsutan är emellertid detta

belopp alldeles för högt upptaget. Då nämligen en betydande del af

den beslutade höjningen i arfsskatten måste antagas komma att inflyta

genom stämpelförsäljningsmän i Stockholm och Göteborg, hvilkas försäljning

redan under nuvarande förhållanden öfverstiger 200,000 kronor,

och provisionen å denna del af försäljningen följaktligen kommer

att utgå efter allenast 1j10 procent, samt den del af försäljningen, hvarå

provisionen kommer att utgå efter tre procent, torde blifva jämförelsevis

obetydlig, lärer det kunna på goda grunder antagas, att provisionen

för hela riket icke kommer att öfverstiga eu procent af den till 2,700,000

kronor beräknade höjningen i stämpelafgifter för bouppteckningar, eller

sålunda 27,000 kronor, och att, då äfven den ökade kostnaden för

papper och tryckning tages i beräkning, kostnadsökningen i det hela

kommer att stanna vid omkring 30,000 kronor.

Med afseende å den sålunda gjorda beräkningen af den sannolika

ökningen i kostnaderna för stämpeluppbörden och då, såsom ofvan

antydts, betydande svårigheter möta att åstadkomma en rättvist verkande

reduktion af provisionen, har utskottet ansett sig böra afstyrka

motionärens förslag, därvid utskottet emellertid velat uttala, att den

förhöjning i stämpelprovisionen för vissa domare och andra tjänstemän,

som kan blifva en följd af den nu genomförda höjningen af arfsskatten,

icke bör vid eventuellt blifvande löneregleringar för dessa tjänstemän

få åberopas såsom grund för höjning i aflöningarna.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer

utskottet,

att ifrågavarande inom Andra kammaren väckta

motioner nr 94 och 175, om sänkning af den till försäljningsmännen

utgående provision för försäljning af

stämplar, icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 maj 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.