Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908.

1910-05-24 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:26, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 1 e. in.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen

angående stämpelafgiften den 18 september

1908.

(2:a Afd.)

Genom proposition nr 189 af den 15 nästlidne april, hvilken

hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

af ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att från och med

dag, som Kungl. Maj: t bestämde, nedannämnda paragrafer i förordningen

angående stämpelafgiften den 18 september 1908 måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

7 §■

Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna art., med undantag

af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol

af testamente, befriade — — — — — — — — — — — — — —

sjukvårdsinrättningar, allmänna;

skogsvårdsstyrelser;

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (Nr 26—27).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum —--

i ärenden, som afses i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet

eller i lagen angående aflösning af sådan afgäld; i ärenden, som anhängiggjorts

hos justi ti ekanslersämbetet eller Riksdagens justitieombudsman;

så ock i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos konsulardomare

eller konsularrätt enligt lagen om konsularj urisdiktion den 5 juni 1909.

I mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter

blifvit honom enligt värnpliktslagen ådömda, må frihet från stämpel

äga rum, därest den klagande vinner befrielse från eller nedsättning i

bötesbeloppet.

Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, hvilka förmedla trafiken

mellan Danmark eller Tyskland, å ena, samt Sverige, å andra sidan,

äfvensom i samband med färjetrafiken stående utländska fartyg, frihet

från stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas dylika svenska

staten tillhöriga ångfärjor och fartyg i vederbörande utländska hamnar.

23 §.

Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan befriad.

Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl rum för handlingar,

hvilka enligt lagen om konsularj urisdiktion den 5 juni 1909

in trifvas till konsulardomare eller konsularrätt.

o

38 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses

med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den

tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen

vederbörande till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,

som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen

förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten

åligger denne.

Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,

som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen stämpelbelagd,

skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel

redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att enhvar af de i

redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst eller

sådan löneförhöjning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, för

redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning blifvit

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid befunnits

vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under året icke

förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen upptagna

personalens aflöning, som påkallat utgörande af stämpelafgift, skall detta

förhållande i redogörelsen särskild! anmärkas.

Enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört

följ ande:

»Då, förutom de ändringar i förordningen angående stämpelafgiften

den 18 september 1908, hvarom nådig proposition den 14 sistlidne

januari aflåtits till Riksdagen, vissa andra ändringar i samma förordning

befunnits önskvärda, anhåller jag nu att få underställa frågan härom

Kungl. Maj:ts pröfning.

I en den 22 januari 1909 till finansdepartementet ingifven underdånig

skrifvelse har 1908 års möte mellan skogsvårdsstyrelserna framhållit,

hurusom under den tid skogsvårdsstyrelserna verkat det visat

sig, att de myndigheter, hos livilka styrelserna utlöst expeditioner, på

olika sätt behandlat styrelserna, i det hos somliga af dessa myndigheter

skogsvårdsstyrelserna nödgats gälda såväl lösen som stämpelafgift,

under det hos andra expeditionerna erhållits kostnadsfritt. Mötet

hyste den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna vore att betrakta

som offentliga ämbetsmyndigheter och följaktligen borde erhålla expeditioner

kostnadsfritt, och hemställde på grund häraf i underdånighet, att

Kungl. Maj:t ville utfärda bestämmelse därom, att skogsvårdsstyrelserna

i riket skulle erhålla erforderliga expeditioner hos offentliga myndigheter

kostnadsfritt.

I afgifvet utlåtande har domänstyrelsen, i hvad framställningen

afser befrielse från erläggande af stämpelafgifter, erinrat hurusom enligt

lagen angående vård af enskildas skogar samt förordningen angående

skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903 sådan styrelses medlemmar skola

utses, ordföranden af Kungl. Maj:t, eu af vederbörande landsting och

en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Styrelsen, som hade

att ställa sig till efterrättelse af Kungl. Maj:t fastställdt reglemente,

ägde beifra öfverträdelser af nämnda lag, och deras tjänstemän vore

berättigade att med beslag belägga virke, som skulle anses förbrutet,

hvarjämte styrelsen hade att förvalta och på föreskrifvet sätt redovisa

medel, som efter Kungl. Maj:ts bestämmande ställdes till dess förfogande.

Styrelsen ägde således en i viss mån officiell karaktär, och goda skäl

syntes alltså tala för att densamma och dess tjänstemän i likhet med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

t. ex. länens hushållningssällskap, pensionsinrättningar in. fl. befriades

från stämpel afgifter.

Statskontoret, som jämväl öfver framställningen afgifvit utlåtande,

har uti nu ifrågakomna afseende påpekat, att skogsvårdsstyrelserna

enligt nådigt beslut den 22 juni 1904 erhållit rätt att för postförsändelser

i tjänsteärenden begagna tjänstefrimärken och tjänstebrefkort,

samt att därvid tillika förklarats, att belöpande postafgifter för försändelserna

skulle gäldas af allmänna medel. I berörda hänseende hade

således nämnda styrelser bekommit enahanda förmån, som tillkomme

statens myndigheter, och ansåge sig statskontoret i likhet med domänstyrelsen

hafva skäl tillstyrka, att skogsvårdsstyrelserna i afseende å

frihet från stämpelafgift likställdes med de offentliga myndigheter,

hvilka jämlikt 7 § i stämpelföxmrdningen vore befriade från stämpelafgift

med undantag af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning

vid domstol af testamente.

Jag ansluter mig obetingadt till den mening, som sålunda uttalats

af ämbetsverken, och anser alltså skogsvårdsstyrelser böra upptagas

bland de myndigheter, Indika enligt nyssberörda paragraf i stämpelförordningen

äro, med nämndt undantag, befriade från stämpelafgift enligt

I art.

Vid utöfningen af den konsularjurisdiktion, som på grund af traktat

eller sedvänja tillkommer Sverige i vissa icke kristna länder, skall,

enligt lagen om leonsularjurisdiktion den 5 juni 1909, såvidt förhållandena

å orten medgifva samt ej annat enligt nämnda lag eller eljest är

stadgadt, svensk lag tillämpas. Detta torde innebära, att äfven förordningen

angående stämpelafgiften borde vid berörda jurisdiktion i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse, hvilket skulle få betydelse särskild!

i fråga om utlösande af protokoll, fördt hos konsulardo maren eller konsularrätten,

samt med afseende å de i 12 § af nämnda lag omförmälda

ärenden rörande uppteckning och vård af dödsbo, bevakning af testamente,

äktenskapsförord m. m.

Emellertid lärer, då berörda lag om konsularjurisdiktion kom till

stånd, någon afsikt att därigenom göra de denna jurisdiktion underkastade

personer skattskyldiga till svenska staten knappast hafva ingått

bland de syftemål, man med lagen ville vinna. Af lagens 62 § framgår,

att stadgad expeditionslösen skall till konsulardomaren gäldas; och

i nådig kungörelse den 23 december 1909 är förordnadt, att konsular
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

domare och konsularrätt skola i fråga om expeditionslösen hänföras till

den första af de i 1 § af förnyade nådiga förordningen angående expeditionslösen

den 7 december 1883 upptagna afdelningar. Men att af

ifrågavarande, konsularjurisdiktionen underkastade personer i aflägsna

länder uttaga stämpelskatt till svenska staten, synes så mycket mindre

böra ifrågakomma, som hvarken konsulardomare eller ledamot af konsularrätt

i sådan egenskap åtnjuter någon aflöning af staten.

Härtill kommer, att stämpelförordningens tillämpning uti ifrågavarande

afseende skulle möta stora praktiska svårigheter i fråga om

stämpelafgiftens redovisning och tillsynen öfver dess utgörande, beträffande

föreskrifna inventeringar, ställandet af säkerhet för stämpeluppbörden

m. m. Dessa svårigheter, för hvilka jag ej torde behöfva i

detalj redogöra, skulle utan tvifvel komma att stå i oskäligt förhållande

till beloppet af den stämpeluppbörd, som kunde beräknas inflyta.

På grund af hvad sålunda anförts och med erinran tillika, att

i 1886 års kommittébetänkande rörande svensk och norsk konsulat urisdiktion

föreslagits, att alla handlingar hos konsulardomare eller konsularrätt

skulle vara från stämpelpapper fria, får jag hemställa, att föreskrift

må meddelas därom, att såväl de af konsularrätt och konsulardomare

utfärdade expeditioner, som ock till samma myndigheter ingifna

handlingar skola vara fria från stämpel; och torde bestämmelser härom

böra intagas i 7 och 23 §§ af förordningen om stämpelafgiften.

I en från landtförsvarsdepartementet till finansdepartementet öfverlämnad

promemoria har framhållits, hurusom Kungl. Maj ds utslag på

besvär af värnpliktig, som af vederbörande länsstyrelse blifvit ådömd

böter för utevaro från inskrifning eller mönstring eller underlåtenhet

att fullgöra föreskrifven anmälningsskyldighet (om flyttning etc.), syntes

enligt bestämmelserna i gällande stämpelförordning höra förses med

stämpel till belopp af minst 20 kronor; och jämlikt § 10 af nådiga

förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 vore klaganden

skyldig utlösa dylikt utslag. I ett besvärsmål angående böter

för exempelvis utevaro från mönstring, för hvilken förseelse bötesbeloppet

utgjorde 5 kronor, vore klaganden alltså skyldig erlägga 20 kronor

för utlösen af Kung!. Maj ds utslag. För att undvika detta missförhållande

hade Kungl. Majds beslut i dylika besvärsmål, så länge desamma

föredragits i konselj, ej expedierats genom utslag utan medelst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

nådigt bref eller ämbetsbref. Nu både emellertid ifrågasatts, huruvida

sådan ändring i gällande stämpelförordning icke lämpligen borde vidtagas,

att utslag i omförmälda besvärsmål blefve stämpelfria.

Statskontoret, som hörts öfver detta förslag, har i utlåtande den

7 innevarande april såsom sin mening uttalat, att det syntes vara med

billighet öfverensstämmande, att i mål af angifna beskaffenhet stämpelfrihet

ägde ruin, för den händelse att besvären visat sig befogade. Väl

torde det — anför statskontoret vidare — gifvas åtskilliga andra fall,

då af liknande skäl frihet från erläggande af stämpelafgift borde äga

rum; men, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna nu föreliggande

fråga böra blifva föremål för särskild pröfning, hade statskontoret för

sin del intet att erinra mot införande i gällande stämpelförordning af

föreskrift därom, att i mål, afseende värnpliktigs besvär öfver beslut,

hvarigenom böter blifvit honom enligt värnpliktslagen påförda, frihet

från stämpel finge äga rum, därest den klagande vunne befrielse från

eller nedsättning i bötesbeloppet.

Då regeringsrättens beslut i sådana besvärsmål, hvarom nu är

fråga, expedieras genom utslag, som klaganden är skyldig utlösa, kan

värnpliktig, som önskar draga länsstyrelses beslut, hvarigenom han bötfällts

för förseelse mot värnpliktslagen, under Kungl. Maj:ts pröfning,

numera icke undgå att med 20 kronor eller därutöfver erlägga stämpelafgift

för regeringsrättens utslag. Detta innebär påtagligen, helst i

betraktande af de låga bötesbelopp besvären i de flesta fall gälla, en

obillighet i det fall, att genom besvären ändring vinnes i det öfverklagade

beslutet; och lika med statskontoret anser jag det därför vara

önskligt, att i sådant fall frihet från stämpelafgift må äga rum, hvaremot

knappast giltiga skäl för stämpelfrihet torde föreligga, i händelse

vid besvärens pröfning den begångna förseelsen befinnes hafva rättvisligen

betingat det ådömda bötesstraffet.

Måhända kan det, såsom statskontoret framhållit, befinnas rättvist,

att äfven i andra fall af liknande art sådan stämpelfrihet, som nu ifrågasatts,

må äga rum; och jag har också låtit föranstalta om en utredning

i dylikt afseende. Men då resultaten af denna utredning ännu ej föreligga,

och jag anser frågan just i hvad den angår värnpliktslagens tilllämpning

hafva den betydelse, att dess lösning icke bör lämpligen anstå

till nästa år, hemställer jag att Kungl. Maj:t nu måtte föreslå Riksdagen,

att i 7 § af förordningen angående stämpelafgiften måtte intagas

en bestämmelse i det af statskontoret föreslagna syfte.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

I artikel 10 af det mellan Sverige och Tyska riket den 15 november

1907 träffade aftal angående upprättande af en ångfärjeförbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz bestämmes, att båda ländernas regeringar

tillförsäkra hvarandra ömsesidigt befrielse från erläggande af hamnafgifter

i Trelleborg och Sassnitz för de i denna trafik insatta ångfärjor

såväl som för de i samband med färjetrafiken stående fartyg.

I underdånig skrifvelse den 14 juni 1909 anhöll järnvägsstyrelsen,

då af ofvanberörda öfverenskommelse icke syntes framgå, att de preussiska

ångfärjorna skulle vara befriade från erläggande af lotspenningar

samt fyr- och båkafgifter i Trelleborg, att Kung!. Maj:t måtte meddela

nådig föreskrift, huru i sådant afseende skulle förfaras, hvarjämte järnvägsstyrelsen

tillika hemställde om förordnande därom, att frihet från

erläggande af stämpelafgift å tullpass i svenska hamnar lämnades såväl

ifrågavarande ångfärjor som dem, hvilka förmedlade trafiken mellan

Sverige och Danmark, detta likväl under förutsättning att motsvarande

förmån lämnades svenska statens ångfärjor i vederbörande utländska

hamnar. I anledning af denna framställning har Kungl. Maj:t den 2

juli 1909, på föredragning af chefen för sjöförsvarsdepartementet, funnit

godt förordna, att de preussiska ångfärjor, som uppehålla förbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz, skola vara befriade från skyldighet att

anlita kronolots samt från erläggande af fyr- och båkafgift. Genom

nådigt beslut den 30 i samma månad har Kungl. Maj:t vidare, i anledning

af därom gjord framställning, funnit godt förklara, att berörda

tyska ångfärjor äfvensom i samband med färjetrafiken stående tyska

fartyg skola vara befriade från erläggande af lastpenningar och tonafgift

till sjömanshus.

I det utlåtande, som öfver sistberörda framställning afgafs af

kommerskollegium och -generaltullstyrelsen gemensamt, framhöllo dessa

ämbetsverk, att enligt lämnad upplysning art. 10 uti ifrågavarande aftal

från tysk sida tillämpades på sådant sätt, att de svenska ångfärjorna

befriades från alla afgifter i Sassnitz. Ämbetsverken tillstyrkte på grund

häraf, att ifrågavarande tyska fartyg befriades, förutom från 1 astpenningar

och tonafgift, jämväl från stämpelafgift för tullpass, allt under förutsättning

af ömsesidighet, samt anförde vidare att, om befrielsen komme

att omfatta jämväl nämnda stämpelafgift, befrielse i sådant afseende borde

tillgodokomma äfven de danska ångfärjor, som förmedlade trafiken mellan

Malmö och Köpenhamn samt mellan Hälsingborg och Hälsingör.

Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jämväl infordrats, har i

afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något i sak att erinra mot

den ifrågasatta befrielsen från erläggande af stämpelafgift för tullpass.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande JS''r 26.

Med hänsyn till den tolkning, som från tysk sida gjorts gällande

angående innebörden af art. 10 i förenämnda öfverenskommelse, torde

någon stämpelafgift för tullpass för de tyska ångfärjorna och i samband

med färjetrafiken stående fartyg icke böra ifrågakomma, hvarjämte jag lika

med ämbetsverken håller före, att dylik befrielse jämväl bör tillkomma

omförmälda danska ångfärjor. Då befrielse i berörda afseende emellertid

naturligtvis bör beviljas endast under förutsättning, att enahanda

förmån lämnas de svenska ångfärjorna i vederbörande utländska hamnar,

har jag ansett lämpligast, att i stämpelförordningens 7 § införes stadgande

om rätt för Kungl. Maj:t att under nämnda förutsättning meddela

den befrielse, hvarom nu är fråga.

Riksdagens år 1908 församlade revisorer anförde i sin berättelse

angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill

hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907, bland

annat:

»I förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908

är, i likhet med hvad som finnes intaget i föregående förordning angående

samma ämne, stadgadt, bland annat, att »fullmakt å ämbete och

tjänst» skall, med vissa uppgifha undantag, »förses för den, som första

gången undfått befordran till ämbete eller tjänst med ordinarie lön,

med stämpel till belopp af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen,

men för den, som erhållit befordran, som medför högre lön, till belopp

af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift

underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och den, som

erhålles; dock att stämpel för fullmakt å ämbete eller tjänst, som icke

medför rätt till tjänstgöringspenningar, beräknas för endast två tredjedelar

af lönen. Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, därmed jämförlig

uppflyttning från lägre till högre lönegrad eller lönereglering utgöres

stämpel med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan

den stämpelafgift underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft, och

den, som erhålles». Härjämte stadgas i samma förordning, att protokoll,

hvarigenom ämbete eller tjänst tillsättes, är beträffande stämpel beläggning

lika med fullmakt.

Det sätt, på hvilket stämpelbeläggningen enligt anförda bestämmelser

skall utföras, eller den ursprungliga utnämningshandlingens förseende

med stämpel ej blott vid första befordran till ämbete och tjänst

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

utan äfven sedermera vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, uppflyttning

från lägre till högre lönegrad eller lönereglering, synes icke

innebära tillfyllestgörande kontroll öfver att stämpelbeläggningen i föreskrifven

ordning äger rum, då det i dessa fall lärer ankomma på den,

som är skyldig utgöra stämpelafgift, att själf ombestyra vederbörande

handlings förseende med stämpel. På grund häraf och med hänsyn till

de omfattande löneregleringar, som under revisionsåret trädt i kraft och

alltjämt torde komma att åvägabringas, hafva revisorerna velat framhålla

vikten däraf, att bestämmelser utfärdas till vinnande af skärpt

kontroll öfver att föreskrifveu afgift för stämpel i angifna fall kommer

statsverket till godo.»

Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört erinrade statskontoret

i utlåtande den 24 december 1908 till en början därom,

att såväl i då gällande förordning af den 2 juni 1899 angående stämpelafgiften

(4 § 4 mom.) som i förordningen af den 18 september 1908

angående stämpelafgiften (5 §), hvilken med 1909 års ingång trädt i

kraft, funnes stadgadt, att ämbets- eller tjänsteman ej finge tillgodonjuta

honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet,

där han ägde uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd

med stämpel.

Uti nu anförda bestämmelse läge otvifvelaktigt — anförde ämbetsverket

vidare — den kraftigast verkande påföljd, som kunde stadgas

till förekommande af underlåtenhet i fråga om stämpelbeläggning af

fullmakt å ämbete eller tjänst och därmed jämförlig handling.

Det gällde alltså endast att söka komplettera nu åberopade stadgande

i stämpelförordningen med en bestämmelse om skyldighet för viss

myndighet att öfvervaka, det samma stadgande jämväl etterlefdes i

hvarje särskild! fall.

Statskontoret föreställde sig, att ett sådant öfvervakande lämpligast

borde öfverlämnas åt den granskande myndighet, till hvilken redogörelse

för utbetalta aflöningsmedel författningsenligt skulle ingå, och att därför

en allmän föreskrift borde utfärdas därom, att vid hvarje årsredogörelse

för utbetalta aflöningsmedel redogöraren skulle foga särskild förklaring

af innehåll, att enhvar af de i redogörelsen upptagna löntagare, som

under året tillträdt tjänst eller kommit i åtnjutande af högre aflöning

än han förut ägt uppbära, för redogöraren uppvisat fullmakt, konstitutorial

eller annan handling, på grund af hvilken lön blifvit till honom utbetald,

samt att den företedda handlingen därvid befunnits vara belagd

med stämpel till behörigt belopp.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

På grund af revisorernas förenämnda framställning och med afseende

å hvad statskontoret i ämnet anfört, har Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 25 maj 1909, då anledning funnes att antaga, att ifrågavarande

stämpelafgift i många fall icke, såsom vederbort, erlagts, samt

kontrollen öfver stämpeluppbörden i detta afseende alltså icke kunde

anses nöjaktigt ordnad, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida icke — i syfte att åstadkomma skärpt kontroll öfver

efterlefnaden af stadgandet angående stämpel å fullmakt å ämbete eller

tjänst i gällande stämpelförordning — nämnda stadgande lämpligen

kunde fullständigas med en bestämmelse om skyldighet för vederbörande

myndighet att öfvervaka, att stadgandet jämväl i hvarje särskildt fall

efterlefdes, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kunde föranleda.

Öfver denna Riksdagens framställning har statskontoret den 18

november 1909 afgifvit infordradt utlåtande och därvid, under åberopande

af sitt förenämnda underdåniga yttrande den 24 december 1908,

hemställt, att i stämpelförordningen under »V Art. Om tillsyn å stämpelafgiftens

utgörande» måtte införas en ny paragraf eller ock ett nytt

stycke under 38 § af följande innehåll:

»Till kontroll därå, att fullmakt, konstitutorial eller annan handling,

som grundlägger rätt att uppbära aflöning, blifvit behörigen

stämpelbelagd, skall vid hvarje årsredogörelse öfver utbetalta aflöningsmedel

redogöraren foga särskild förklaring af innehåll, att en hvar af

de i redogörelsen upptagna löntagare, som under året tillträdt tjänst

eller kommit i åtnjutande af högre aflöning än han förut ägt uppbära,

för redogöraren uppvisat den handling, på grund af hvilken aflöning

blifvit till honom utbetald, samt att den företedda handlingen därvid

befunnits vara belagd med stämpel till behörigt belopp. Har under

året icke förekommit sådan förändring i afseende å den i redogörelsen

upptagna personalens aflöning, som, till styrkande af skedd stämpelbeläggning,

påkallat företeende af handling af omförmäldt slag, skall

detta förhållande i redogörelsen särskildt anmärkas.»

Såsom statskontoret framhållit, finnes redan i gällande förordning

angående stämpelafgiften meddelad en bestämmelse, hvars syfte är att

uti ifrågavarande afseende tjäna till kontroll öfver stämpeluppbörden,

nämligen den i 5 § gifna föreskriften, att ämbets- eller tjänsteman ej

må tillgodonjuta honom tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos

den myndighet, där han äger uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen

försedd med stämpel. Det i Riksdagens skrifvelse åsyftade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26. 11

målet lärer också vinnas, i fall man erhåller garanti för att nyssnämnda

bestämmelse i 5 § ej i något fall förbises, och detta torde säkrast äga

rum genom att tillsyn i sådant hänseende ntöfvas af annan myndighet

än den, där aflöningen nppbäres. Då denna tillsyn lämpligen torde

kunna verkställas af den myndighet, som har att granska redogörelsen

öfver de ntbetalta aflöningsmedlen, har jag ej något att erinra mot

innehållet i statskontorets förslag, hvari jag endast låtit vidtaga dels

en förtydligande ändring och dels en på sammanhanget ej inverkande

formell förenkling; och synes den nya bestämmelsen kunna lämpligen

intagas såsom ett nytt stycke under 38 § i stämpelförordningen.»

Såsom af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

framgår, har, intill dess regeringsrätten trädde i verksamhet, Kungl.

Maj:ts beslut på besvär af värnpliktig, som af vederbörande länsstyrelse

blifvit ådömd böter för utevaro från inskrifning eller mönstring eller

för underlåtenhet att fullgöra föreskrifven anmälningsskyldighet angående

flyttning m. m. expedierats i sådan form, att stämpelafgift för

expeditionen ej ifrågakommit. Denna omständighet äfvensom förhållandet

mellan å ena sidan de bötesbelopp, som ådömas för förseelser

mot värnpliktslagen och hvilka i de flesta fall icke torde uppgå till

mera än fem eller tio kronor, och å andra sidan storleken af den

stämpel, hvarmed regeringsrättens utslag i mål af ifrågavarande beskaffenhet

beläggas och hvilken uppgår till minst 20 kronor, hafva

synts utskottet innefatta fullgiltiga skäl för en ändring i förordningen i

den riktning Kungl. Maj:t härutinnan ifrågasatt. Då emellertid den

omständigheten, huruvida klagande vunnit befrielse från eller nedsättning

i ådömda böter, icke enligt gällande stämpelförordning är af betydelse

med afseende å stämpelbeläggning af expedition i andra likartade

besvärsmål och särskild anledning icke synes förefinnas att i

mål af nu ifrågavarande beskaffenhet göra stämpelbeläggningen beroende

af målets utgång, bär utskottet ansett sig böra föreslå, att

stämpelfrihet skall, oberoende af målets utgång, äga rum i mål angående

värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter blifvit honom

enligt värnpliktslagen ådömda.

I öfrigt har utskottet icke haft något att erinra mot hvad af

Kungl. Maj;t i förevarande proposition föreslagits.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

I sammanhang- med de nu af Kungl. Maj:t gjorda framställningarna

om ändringar i stämpelförordningen har utskottet ansett sig böra väcka

förslag därom, att äfven i de i denna förordning innefattade föreskrifterna

angående valören af vissa slag af stämplar må beslutas en ändring,

hvilken synes påkallad till följd af de beslut, Riksdagen innevarande år

fattat rörande höjning i stämpelafgiften för bouppteckningar.

Enligt 27 § b) i nämnda förordning är för närvarande högsta

valören af enkla och dubbla beläggningsstämplar 500 kronor. Med

hänsyn till de betydande belopp, hvarmed bouppteckningar enligt Riksdagens

beslut hädanefter kunna komma att stämpelbeläggas, synes, för

att ej i dylika fall alltför stort antal stämplar skall behöfva användas,

det vara erforderligt att af belägga ingsstämplarna utgifvas valörer å

högre belopp, i hvilket afseende utskottet ansett sig böra föreslå valörer

å 1,000 och 5,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kungl.

Maj:ts förslag till ändrad lydelse af 7 § i förordningen

angående stämpelafgiften den 18 september 1908 icke

kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga följande förslag

till ändrad lydelse af nämnda paragraf:

7 §•

Från stämpelafgift enligt denna art. är kronan

befriad.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna

art., med undantag af den särskilda stämpeln å protokoll

angående bevakning vid domstol af testamente,

befriade — — —-----— — — — —

sj ukvårdsinrättningar, allmänna;

skogsvårdsstyrelser;

Frihet från stämpel enligt denna art. äger jämväl

rum — — — — — — — — — — — — —

i ärenden, som afses i lagen rörande afgäld från afsöndrad

lägenhet eller i lagen angående aflösning af

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 26.

sådan afgäld; i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersämbetet

eller Riksdagens justitieombudsman;

i mål och ärenden, som anhängiggjorts hos konsulardomare

eller konsularrätt enligt lagen om konsularjurisdiktion

den 5 juni 1909; så ock i mål, afseende

värnpliktigs besvär öfver beslut, hvarigenom böter

blifvit honom enligt värnpliktslagen ådömda.

Konungen äger bevilja utländska ångfärjor, hvilka

förmedla trafiken mellan Danmark eller Tyskland, å

ena, samt Sverige, å andra sidan, äfvensom i samband

med färjetrafiken stående utländska fartyg, frihet från

stämpel å tullpass, därest motsvarande förmån lämnas

dylika svenska staten tillhöriga ångfärjor och fartyg

i vederbörande utländska hamnar;

2:o) att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts

förslag till ändrad lydelse af 23 och 38 §§ i samma

förordning;

3:o) att Riksdagen måtte besluta, att 27 § i

samma förordning skall erhålla följande ändrade lydelse:

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag,

nämligen:

a) -------------

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5,

10, 15, 20, 25, 30, 40, 50, 60, 75 och 80 öre samt

1, 1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12,50,

15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200, 500, 1,000 och

5,000 kronor; samt

4:o) att Riksdagen måtte besluta, att den ändrade

lydelsen af förenämnda paragrafer skall tillämpas från

och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 24 maj 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:185 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 7, 23 och 38 §§ i förordningen angående ståmpelafgiften de a1 i texten