Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

1910-05-27 · 93 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 93 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:29, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 mai 1910 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock i ämnet väckta motioner.

(2:a Afd.).

Genom proposition nr 88 af den 11 mars 1910, hvilken remitterats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit

Kiksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning om

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Berörda förslag finnes intaget i den vid detta betänkande fogade bilaga.

Med afseende å innehållet i statsrådsprotokollet anhåller utskottet att

få hänvisa till propositionen.

Med skrifvelse nr 192 af den 15 april 1910 har Kungl. Maj:t vidare

till Riksdagen öfverlämnat, bland annat, tabeller att tjäna till ledning vid

uträknande af skatt enligt förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed

utlåtande öfver ej mindre berörda proposition än äfven nedan omförmälda

inom Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner

rörande ifrågavarande ämne.

I motionen II: 289 af herr A. Nilsson i Malmö har yrkats, Motioner.

att Riksdagen måtte vidtaga den ändring af 5 § Ano- ändring

1 mom. i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om * oJ j/§m''

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. (Nr 29). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

inkomst- och. förmögenhetsskatt, att orden »Från inkomstskatt

frikallas, i den mån här nedan sägs: a)

medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag

samt för inkomst af kapital» måtte erhålla följande

ändrade lydelse: »Från inkomstskatt frikallas, i den

mån här nedan sägs: a) medlem af konungaätten: för

af staten anvisadt anslag»,

och att Riksdagen ur 12 § i samma förslag måtte

utesluta orden: »Medlem af konungaätten är frikallad

från utgörande af förmögenhetsskatt».

Ang. ändring I motion II: 287 af herr Sven Palme hemställes,

i 5 § 2 mom.

om sådan ändring af 5 § 2 mom. f) i Kungl.

Maj:ts förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,

att lifförsäkringsanstalt frikallas från

inkomstskatt för den del af sin behållna inkomst, som

anstalten använder för återbäring till försäkringstagare

eller afsätter för framtida återbäring till dessa.

, . I motion II: 288 af herrar A. J. Ckristiernson och J. Åberg hem
Ang.

ändring

i 8 ochll§§. ställes,

att Riksdagen måtte besluta,

att i förslaget till förordning om inkomst- och

förmögenhetsskatt må göras följande ändringar

l:o) Beträffande § 8:

att ett stycke tillfogas af följande lydelse:

vinst, som uppstått i förening, som icke sträckt

sin verksamhet utom medlemmarnas krets.

2: o) Beträffande § 11:

att sista stycket erhåller följande lydelse:

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom

medlemmarnas krets, lämnat medlemmarna pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till

gjorda köp eller försäljningar, må afdrag åtnjutas för

all utdelning, hvarom här sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

I motion II: 290 af herr (Jarl L. Olausson med instämmande af 20 Ans- ändring

i vy lo och

andra af kammarens ledamöter hemställes, 19 §§.

att Riksdagen, med anledning af Kung!. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt, ville antaga följande lydelse

af §§ 9, 13 och 19 i nämnda förslag.

9 §•

Yid uppskattning — — — — —.----

— — — — — — inventarier;

Aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs

verksamhet använda biträden och arbetare,

barn eller fosterbarn öfver 15 år, dock ej till högre

belopp än deras arbete, om det utförts af annan, skolat

efter ortens arbetspriser betinga.

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras •— — ■— — —

l:o. Fast egendom.

2:o. lösegendom såsom

a) lefvande och döda inventarier i den mån dessa

för hvarje skattskyldig öfverstiga 10,000 kr.

Såsom tillgångar skola icke upptagas: kapitalvärdet

af — — — — — — afkastningen.

19 §.

1 mom. — -— — — — — —- — — — —

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp

icke öfverstiger 6,000 kr., äger vidare erhålla nedsättning

i det taxerade beloppet för kostnader för

läkare och sjukvård samt med 100 kronor för hvarje

af honom på grund af försörjningsplikt underhållet

barn, hvars — — — — 100 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

tmoch till ^ mot^oner 76 herr A. Bergström med instämmande af två

* 2 * * S'' andra ledamöter af Första kammaren och II: 286 af herr F. Ganell jämte

ytterligare sex ledamöter af Andra kammaren hemställes,

det Riksdagen behagade besluta, att följande paragrafer

erhålla nedanstående lydelse:

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt till afdrag för utskylder;

ränta — — — som här utöfvats.

11 §■

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske: för

den skattskyldiges lefnadskostnader — — — eller

försäljningen bestämda.

Ang. ändring I motion II: 292 af herr 11. Karlsson i Fiäl hemställes,

i 13 §.

att Riksdagen måtte besluta, att vid taxering af

förmögenhet såsom tillgångar äfven skola upptagas

möbler, husgeråd, smycken och andra lösören, som äro

afsedda för skattskyldiges och hans familjs personliga

behof, bekvämlighet och trefnad, till så stor del som

denna egendom sammanlagdt öfverstiger ett värde af

sextusen kronor.

Ang. ändring

i 19 §.

I motion 1: 84 af herr Sam Clason hemställes,

att § 19 mom. 2 i förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt måtte erhålla följande lydelse:

19

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp

understiger 6,000 kronor, äger vidare att för hvarje

af honom på grund af försörjningsplikt underhållet

barn, hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 5

understiger femton år, erhålla sådan nedsättning i sin

skattskyldighet, att det procenttal, efter hvilket hans

inkomst- och förmögenhetsskatt eljest enligt 18 § skolat

utgå, minskas med en tiondedel® procent för hvarje

sådant barn. Om det taxerade beloppet uppgår till

6,000 kronor eller om det öfverstiger 6,000 kronor

men icke 9,000 kronor, äger skattskyldig att för hvarje

sådant barn erhålla nedsättning i det taxerade beloppet

med 100 kronor. För barn, som själft åtnjuter inkomst,

äger dock skattskyldig tillgodonjuta nedsättning,

allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger

100 kronor.

I motion I: 79 af herr Johan Östberg vrkas, Ang. ändring

i SO och 21 §§.

att 20 § i förevarande förslag måtte ändras att

lyda:

»20 §.

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag eller solidariskt

bankbolag utgår med två kronor femtio öre för

hvarje hundratal kronor af den taxerade inkomsten.»

samt att 21 § utgår.

I motion I: 86 af herr Ludvig Danström hemställes, Ang. ändring

i 20 §.

att Eiksdagen behagade besluta, att 20 § i Kung!.

Maj:ts förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

ändras så, att till inländskt aktiebolags

eller solidariskt bankbolags kapital i paragrafens mening

skall räknas jämväl sådant bolags reservfond.

I motion I: 78 af grefve G. Lagerbjelke yrkas omformulering af Ang. ändring

4:de punkten under »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» i\f Särskilda

syfte att, där under ett aktiebolags verksamhet, i sammanhang med ned- anvisningar».

sättning af aktiekapitalet, viss del däraf utdelas, denna utdelning icke måtte

blifva beskattningsbar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ang. förmögenhetsbeskattningen

m. m.

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

I motion I: 77 af grefve L. Douglas hemställes,

l:o) att Riksdagen måtte med anledning af Kungl.

Maj:ts proposition nr 88 antaga ett förslag till förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt så anordnad,

att förmögenhetsskatten blir en proportionell och från

inkomstskatten skild ordinarie skatt, som således ej

kan räknas till bevillning enligt § 60 regeringsformen;

2:o) att, därest yrkandet under l:o) icke vinner

bifall, Riksdagen ville med afslag å Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition, i hvad den rör förmögenhetsskatt,

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande

af förslag till förmögenhetsskatt, så anordnad

som i punkt l:o) här ofvan sägs.

Ang. afslag å I motion I: 82 af herr P. Fahlbeck hemställes om afslag å ifråga
Kungl.

Maj:ts varande proposition.

proposition. x x

Ang. afslag d I motioner P 80 af herrar Ernst Lindblad och K. J. Gustafsson,

Kungl. Maj-.ts jj. 285 af herr N. Åkesson och II: 291 af herr J. A. Jonsson i Hökpr°mSlm°n

hult jämte 4 andra af kammarens ledamöter hemställes slutligen, att Riksdagen

med begäran om nytt förslag, byggdt på vissa i motionerna angifna

grunder, måtte afslå Kungl. Maj:ts proposition.

Beträffande de motiveringar, på hvilka motionärerna grundat sina förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet.

Då utskottet nu går att yttra sig öfver Kungl. Maj:ts förevarande

förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte

ofvan omförmälda i anledning af samma förslag väckta motioner, anser

sig utskottet till en början böra erinra om vissa af Riksdagen år 1902

gjorda uttalanden, hvilka bildat utgångspunkten för det arbete med den

nuvarande inkomstskattens ombildning och utveckling till en inkomst- och

förmögenhetsskatt, hvars resultat innefattas i Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande

förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

B evillnimgsutskottets Betänkande Nr 29.

7

Då den första förordningen om inkomstskatt år 1902 antagits af

Riksdagen, framhöll Riksdagen i sin den 14 maj 1902 härom till Kungl.

Maj:t aflåtna skrifvelse, att anmärkningar kunde framställas mot de principer,

hvarpå Kungl. Maj:ts förslag i ämnet varit byggdt, hvilka anmärkningar

icke vid behandlingen inom Riksdagen kunnat undanrödjas, att i

följd häraf den föreslagna skatten icke blefve, hvad den icke heller gåfves

ut för att vara, nämligen en ren inkomstskatt, och att densamma icke

kunde sägas taga den hänsyn till den verkliga skatteförmågan, som eljest

varit önskligt.

En anmärkning af detta slag gällde grunden för bestämmandet af

fastighetsinkomsten. Härutinnan hade visserligen Riksdagen genom förut

gjorda uttalanden bestämt, att inkomst af fast egendom skulle beräknas

efter vissa procent af fastighetens taxeringsvärde, hvarför någon erinran

ej kunde göras däremot, att denna princip i förslaget följdriktigt genomförts.

I det att Riksdagen likväl framhöll, att beräknandet af fastighetsinkomsten

på sätt nyss nämnts icke medförde skattens fördelning efter de

skattdragandes verkligen utrönta skatteförmåga, betonade Riksdagen, att

den däraf föranledda ojämnheten i beskattningen ytterligare skärptes i följd

af skattens progressiva anordning. På grund häraf och då af den statistiska

utredningen framginge, att, äfven med den af Riksdagen beslutade begränsningen

af skattefriheten, i allt fall största delen af landets till bevillning

taxerade fasta egendom torde komma att undgå inkomstskatten, ansåge sig

Riksdagen böra ifrågasätta, huruvida icke de anmärkta ojämnheterna i

skattetungan borde undanrödjas medelst en skatt å förmögenhet.

Från den grundsatsen, att skatten borde bestämmas efter den verkliga

skatteförmågan, hade -—- enligt Riksdagens i samma skrifvelse uttalade

förmenande — Kungl. Maj:ts omförmälda förslag afvikit jämväl därutinnan,

att vid beskattningen ingen åtskillnad gjorts mellan å ena sidan inkomst

af arbete samt å andra sidan inkomst af fast egendom och kapital. Man

torde nämligen med ganska stor säkerhet kunna påstå, att skatteförmågan,

särskildt i de lägre inkomstgraderna, i allmänhet vore större hos jordägaren

och kapitalisten än hos den, hvilken för sin utkomst vore hänvisad allenast

till sin inkomst af arbete, hvilket Riksdagen ansåge böra vid utarbetandet

af nytt förslag uppmärksammas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Det nu föreliggande förslagets sträfvan att genomföra en verklig och

ren inkomstskatt kommer till uttryck i den i förordningens 6 § innefattade

bestämmelsen, att såsom inkomst skola, med undantag och efter

afdrag, som i förordningen särskildt angifvas, taxeras skattskyldigs samfällda

årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit

af fast egendom, af kapital eller af arbete, äfvensom i 9 §, enligt hvilken

vid uppskattning af inkomst ur viss inkomstkälla afdrag må ske för alla

utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande, och i 10 §, som

medgifver afdrag från den samfällda inkomsten för gäldräntor och vissa

andra utgifter af sådan beskaffenhet, att de ansetts böra frånräknas, då

man vill komma till en nettoinkomst, hvilken kan tjäna såsom den hufvudsakliga

mätaren af skatteförmågan.

Den mest genomgripande af de förändringar i nu gällande normer för

inkomstskattens beräkning, som genom omförmälda bestämmelser i förslaget

skulle genomföras, består däri, att inkomst af fast egendom skall, i likhet

med annan inkomst, taxeras till sitt verkliga belopp och icke till något

till viss procent af egendomens taxeringsvärde leräknadt belopp. Att,

därest tanken på inkomstskattens konsekventa utveckling i vårt land skall

fullföljas, en sådan förändring af fastighetsbeskattningen måste genomföras,

har af Riksdagen i 1902 års ofvan omförmälda skrifvelse blifvit antydt

och därefter vid upprepade tillfällen såväl inom Riksdagen som i kommittéutredningar

och ämbetsutlåtanden med styrka framhållits. Att förändringen

icke redan blifvit genomförd, torde hafva varit beroende på yppade farhågor

för de svårigheter, som befarats skola uppkomma dels för de skattskyldiga

vid afgifvande af deklaration rörande den verkliga inkomsten af

fast egendom, särskildt jordbruksfastighet, dels ock för taxeringsmyndigheterna

vid deklarationernas granskning och, där dessa icke ansåges kunna

läggas till grund för taxeringen, vid det själfständiga bedömandet af jordägarens

eller jordbrukarens inkomstförhållanden.

Till dessa svårigheter, hvilka enligt utskottets förmenande ingalunda

böra underskattas, har emellertid i Xungl. Maj:ts förslag tagits sådan hänsyn,

att betänkligheterna mot förslaget i nu förevarande del synas böra

få förfalla.

Sålunda har till en början i de till förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

hörande »särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen» lämnats

utförliga föreskrifter om sättet för beräkningen af inkomst af jordbruk

med dess binäringar. Och vidare har till lättnad för de mindre jordbrukare,

hvilka för närvarande i allmänhet icke torde hafva ordnad bokföring, i förslaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

9

till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,

4 §, medgifvits rättighet för brukare af jordbruksfastighet med taxeringsvärde

ej öfverstigande 25,000 kronor att, i stället för uppgift i enlighet

med det vanliga deklarationsformuläret rörande den faktiska inkomsten af den

fasta egendomen under nästföregående år, afgifva deklaration enligt särskildt

formulär angående fastighetens areal, arbetspersonal, kreatursbesättning,

utsäde och skörd m. m. Och enligt det föreslagna öfvergångsstadgandet

till taxeringsförordningen skulle denna rättighet under år 1911 tillkomma

enhvar ägare af jordbruksfastighet, oafsedt dennas värde.

De större jordbrukarna torde kunna förutsättas i allmänhet redan nu

föra ordentliga böcker öfver jordbruksrörelsen och hafva i allt fall möjlighet

att före år 1912, då uppgift om inkomstens verkliga belopp första

gången måste af dem afgifvas, så inrätta sin bokföring, att berörda uppgift

då kan af dem lämnas; och de uppgifter, som enligt förslaget skulle

afgifvas af de mindre jordbrukare, hvilka anse sig icke kunna till visst

belopp i penningar beräkna sin inkomst af jordbruket, synas å ena sidan

vara af så enkel beskaffenhet, att någon afsevärd svårighet för deras afgifvande

icke bör möta, och å andra sidan vara ägnade att gifva taxeringsmyndigheterna

en så pass god föreställning om jordbruksrörelsens omfång

och sannolika afkastning, att en rättvis uppskattning af inkomstens storlek

blir för dessa myndigheter möjliggjord.

Utskottet anser sålunda Riksdagen böra lämna utan afseende motionerna

I: 80 af herrar Lindblad och Gustafsson, II: 285 af herr Åkesson

och II: 291 af herr Jonsson i Hökhult m. fl., i hvilka motioner afslag

yrkas å Kung!. Maj:ts proposition, hufvudsakligen på grund af de svårigheter,

hvarmed beräkningen af fastighets verkliga inkomst är förenad.

Mot de principer med afseende å inkomstens beräkning, på hvilka

Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt hvilar, har utskottet funnit anledning till erinringar

endast i de afseenden, hvarom under 9 och 10 §§ här nedan förmäles.

På sätt redan af rubriken till den föreslagna förordningen angifves,

åsyftar förslaget att i vår skattelagstiftning införa skatt å förmögenhet

och att låta denna skatt sammansmälta med inkomstskatten på sådant

sätt, att de båda skatteformerna komma att för den skattskyldige te sig

såsom en enda skatt, en »inkomst- och förmögenhetsskatt». Beträffande

förmögenhetsbeskattningens principiella berättigande inskränker sig utskottet

till att åberopa hvad Riksdagen förut i detta ämne anfört jämte den i

statsrådsprotokollet därom lämnade utredningen.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BevillningsutsTcottets Betänkande Nr 29.

Emot den föreslagna kombinationen af inkomstskatten och förmögenhetsskatten

hafva invändningar från olika synpunkter framställts i grefve

Douglas’ ofvannämnda motion I: 77. Utskottet vill i anledning häraf framhålla,

att den personliga skatteförmågan, sådan densamma kan anses komma

till uttryck genom vissa i detta afseende normerande faktiska förhållanden,

för närvarande utgör grunden för bestämmandet af inkomstskattens belopp.

Denna grund, hvars berättigande torde få anses vara allmänt erkändt, är

i förslaget bibehållen och där tillämpad äfven med afseende å förmögenhetsskatten

på sådant sätt, att inkomsten och förmögenheten tillsammantagna

ansetts utgöra den viktigaste exponenten för skatteförmågan. I motsats

häremot påyrkas i förevarande motion, att förmögenhetsskatten måtte göras

till en proportionell och från inkomstskatten skild skatt, på sätt i utlandet

i allmänhet vore fallet.

Utskottet har för sin del funnit den af Kungl. Maj:t föreslagna kombinationen

af inkomstskatten och förmögenhetsskatten innefatta en konsekvent

utveckling af den nuvarande inkomstskatten. Af motionären har

framhållits, att enligt förslaget beskattningen af en förmögenhet af viss

storlek kan blifva olika stor, beroende på storleken af de inkomster, som

af förmögenhetens ägare åtnjutas. Denna konsekvens af förslaget äger

emellertid enligt utskottets mening sitt berättigande, då ägarens af förmögenheten

skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma mån som hans inkomst

tilltager i storlek; och utskottet kan sålunda instämma i det af kammarrätten

uttalade omdömet, att förmögenhetsskattens beroende af ägarens

inkomstförhållanden kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen

anpassning af förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.

I anledning af hvad i motionen yttrats därom, att förmögenhetsskatten

borde blifva en ordinarie skatt, som således ej skulle kunna räknas

till bevillning enligt 60 § regeringsformen, anser sig utskottet böra

hänvisa till den af motionären lämnade redogörelsen för behandlingen af

åtskilliga åren 1904—1907 inom Riksdagen väckta likartade förslag, kvilka

alla blifvit af Riksdagen afslagna. Med afseende å detta förhållande och

då, äfven om från vissa synpunkter motionen skulle kunna i nu ifrågavarande

afseende anses vara förtjänt af beaktande, någon anledning för

Riksdagen att nu frånträda sin förut intagna ståndpunkt icke synes förefinnas,

torde motionen icke heller i denna del böra föranleda någon åtgärd

af Riksdagen.

I afseende å verkningarna af de båda skatteskalor för beskattning af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

enskilda personer, som innefattas i 18 §, hänvisas till den i statsrådsprotokollet

(sid. 163) intagna tabell, hvari angifves skattens belopp dels vid

rena inkomster af arbete dels ock vid inkomster, som till en tredjedel,

till hälften eller helt och hållet härflyta ur förmögenhet.

Förhållandet mellan skattesatserna för rena inkomster af arbete torde

ytterligare åskådliggöras genom här nedan intagna tabell. Ehuru inkomster

af mera afsevärd storlek i allmänhet icke torde i deras helhet härflyta

allenast af arbete, har det likväl ansetts lämpligt att ända till ett inkomstbelopp

af 200,000 kronor i tabellen fullfölja jämförelsen mellan å ena sidan

den nya skatten och å andra sidan nuvarande inkomstskatt och bevillning:

Inkomst-

belopp!

N U V

a r a n d e

Enligt förslaget.

Inkomstskatt

Bevillning

Summa

Procent af

inkomst- beloppet

Skatt

Procent af

inkomst- beloppet

600

—

1

50

1

50

0,250

0,000

800

—

3

50

3

50

0,437

3

20

0,400

900

—

4

60

4

50

0,500

3

60

0,400

1,100

—

3

—

6

50

9

50

0,863

6

60

0,600

1,400

—

6

—

11

—

17

—

1,214

11

20

0,800

1,700

—

9

—

14

—

23

—

1,352

17

—

1,000

2,000

—

14

—

20

—

34

—

1,700

24

—

1,200

2,500

—

19

—

25

—

44

—

1,760

35

—

1,400

3,000

—

2e

—

30

—

56

—

1,866

48

—

1,600

3,600

—

32

—

36

—

68

—

1,888

64

80

1,800

4,500

—

45

—

45

--

90

—

2,000

90

—

2,000

6,000

—

60

—

60

—

120

—

2,000

135

—

2,250

8,000

—

90

—

80

—

170

—

2,125

195

—

2,438

12,000

—

160

—

120

—

280

—

2,833

336

—

2,792

20,000

—

345

—

200

—

645

—

2,725

655

—

3,276

30,000

—

646

—

300

—

945

—

3,150

1,105

—

3,683

60,000

—

1,346

—

500

—

1,845

—

3,690

2,105

—

4,210

80,000

—

2,645

—

800

—

3,345

—

4,181

3,756

—

4,694

125,000

—

4,795

—

1,250

—

6,045

—

4,836

6,260

—

6,000

200,000

—

8,000

—

2,000

—

10,000

—

5,000

10,000

—

0,000

Enligt förslaget skulle för personer med inkomst under 800 kronor

inträda fullständig skattefrihet. För skattskyldiga med inkomst från och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

med 800 till ocli med 3,600 kronor skulle minskning i utskylderna erhållas.

För inkomstbelopp från och med 4,600 till och med 145,400 kronor

skulle uppkomma ökning i utskylder, hvaremot för inkomstbelopp,

uppgående till eller öfverstigande 145,500 kronor skatten skulle uppgå till

samma belopp, som summan af nuvarande inkomstskatt och bevillning. Högsta

skatteprocenten, fem procent, uppnås enligt förslaget vid ett taxeradt belopp

af 104,500 kronor men enligt nuvarande skatteförordningar först vid

en inkomst af 145,500 kronor.

Emot den uppgjorda progressionsskalan har utskottet icke funnit anledning

framställa någon erinran.

I anledning af den olikartade anordningen af de båda i 18 § intagna

skatteskalorna anser sig utskottet böra anföra följande:

De i Kungl. Maj:ts förslag medgifna afdragen hafva till ändamål dels

att i beskattningsafseende nedbringa inkomsterna till likvärdiga tal eller

att, så att säga, renodla själfva inkomsterna, dels ock att utjämna den

bristande likställighet i skatteförmåga, som på grund af orts- eller personliga

förhållanden gör sig gällande mellan inkomster af samma storlek.

Eenodlingen af inkomsten äger rum genom de afdrag, som medgifvas

enligt 9 och 10 §§. Efter det dessa afdrag verkställts, kan skatteprocenten

bestämmas; och detta äger rum genom tillämpning af de två skatteskalor,

som återfinnas i 18 §.

Skatteprocenten är alltså en och samma vid inkomster, som efter

gjorda afdrag enligt 9 och 10 §§ äro lika stora. En hvar person, som

har eu sålunda beräknad inkomst om exempelvis 1,700 kronor, betalar

följaktligen å det beskattningsbara beloppet i skatt en procent, oafsedt om

den skattskyldige lefver å ort med dyra eller billiga lefnadsomkostnader,

oafsedt antalet familjemedlemmar, som skola försörjas af inkomsten, och

oafsedt om inkomsttagarens skatteförmåga nedsatts på grund af särskilda

förhållanden, såsom sjukdom m. in.

Då förslaget tager hänsyn till sistnämnda förhållanden först efter det

att skatteprocenten fastställts, har lindringen i skatt kunnat åstadkommas

på det sätt, att af den renodlade inkomsten allenast en del tages till beskattning

i de fall, där mer eller mindre ömmande ekonomiska omständigheter

föreligga.

Till exempel härpå må anföras följande:

Af två gifta män, som hvar för sig hafva 1,700 kronors inkomst,

bor den ene i en landtkommun, där de allmänna lefnadskostnaderna förutsättas

vara normala. Han har ingen annan att försörja än sig själf och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

hustrun och beträffande honom förefinnas inga ömmande omständigheter,

som kunna föranleda till skattelindring.

Den andre af nu nämnda inkomsttagare bor i Stockholm, där lefnadsomkostnaderna

äro synnerligen höga. Denne, som en längre tid varit

sängliggande sjuk, har, utom åldriga föräldrar, två minderåriga barn att

försörja. Den bristande likställigheten mellan dessa båda inkomsttagare

skulle enligt förslaget utjämnas, därigenom att den i Stockholm bosatte

skulle erhålla:

i ortsafdrag................................. kr. 300: —

i afdrag för de två barnen............... » 200: —

i afdrag enligt 19 § 3 mom. t. ex. ... » 500: —

Summa afdrag kr. 1,000: •—-

Efter dessa afdrag skulle den beskattningsbara inkomsten uppgå

för den på landsbygden bosatte familjeförsörjaren till kr. 1,700: —

för stockholmaren till ....................................... » 700: —

Skatteprocenten är emellertid fastställd till en, hvadan skatten skulle

komma att utgöra i förra fallet 17 kronor och i senare fallet 7 kronor.

Stockholmaren har alltså erhållit en skattelindring af 10 kronor och

skatteprocenten, räknad på hela hans inkomst, 1,700 kronor, har i verkligheten

sjunkit ned till ungefär 0,4 procent eller samma skatteprocent, som

gäller för en inkomst af 800 kronor.

Därest icke skatteprocenten varit på förhand bestämd, utan skolat fastställas

efter det beskattningsbara beloppet, skulle uppenbarligen i förenämnda

fall stockholmaren hafva gått fri från skatt, då ju ett inkomstbelopp

af 700 kronor understiger det beskattningsbara minimum.

Skattebefrielser af sådan räckvidd torde emellertid i allmänhet icke

vara af omständigheterna påkallade. Stockholmaren skulle nämligen, trots

den stora skillnaden i lefnadskostnader mellan honom och den på landsbygden

bosatte, icke vara i saknad af skattekraft, och då han genom de

medgifna af dragen enligt 19 § befrias från skatt för ett belopp, motsvarande

de för honom ökade lefnadskostnaderna m. m., synes skälig hänsyn

till hans särskilda lefnadsförhållanden hafva tagits.

För alla inkomster, som kunna komma i åtnjutande af afdrag på

grund af orts- eller personliga förhållanden, det vill säga för inkomster

upp till 6,000 kronor, har af nu nämnda anledningar anordnats en

skatteskala med fasta procentsatser. Det slag af skatteskala, som i nu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

gällande inkomstskatteförordning användes med afseende å inkomster öfver

6,000 kronor, torde emellertid erbjuda jämnare öfvergångar; och lärer

detta utgöra anledningen till att samma system i förslaget kommit till

tillämpning för bestämmandet af skatt för taxerade belopp, hvilka på

grund af sin storlek icke kunna berättiga till afdrag enligt 19 §.

Denna anordning med två skilda skatteskalor medför naturligen ingen

svårighet för en tillfällig ökning eller minskning af inkomst- och förmögenhetsskatten

allt från minimum till maximum, för den händelse anledning

till sådan förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen

kunna vidtagas genom procentisk höjning eller sänkning af själfva skatten.

Inkomstens belopp likasom procentsatsen kunde lämnas åsido.

I fråga om beskattning af aktiebolag, hvilar Kung!. Maj:ts förslag

på grunder, som väsentligen skilja sig såväl från de nu gällande som från

dem, hvilka föreslagits att gälla för enskilda personers beskattning.

De ifrågavarande bolagen skola sålunda icke vara underkastade någon

förmögenhetsbeskattning; deras förmögenhet beskattas i vederbörande delägares

händer, i den mån dessa blifva skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.

Beträffande beräkningen af inkomstskattens belopp har förslaget helt

och hållet frångått den form af progression, som nu gäller och som enligt

förslaget skulle, ehuru med ej oväsentliga ändringar i progressionsskalan,

förblifva gällande med afseende å enskilda personer. I stället föreslås för

beräkningen af bolagens inkomstskatt en grundtaxa af 2,5 procent af den

taxerade inkomsten. Om bolagets vinst öfverstiger 5 procent af dess kapital,

lägges på det öfver skjutande beloppet en tilläggsbeskattning af en

procent, hvilken extra beskattning fördubblas för den del af vinsten, som

öfverstiger 10 procent, och tredubblas för den del af vinsten, som öfverstiger

15 procent. A sistnämnda del af vinsten lägges sålunda en beskattning

af tillhopa 5,5 procent. För vinsten i dess helhet kommer inkomstskatten,

hvilken, då vinsten uppgår till 15 procent af bolagets kapital,

skulle utgöra 3,5 procent af vinsten, att i händelse af ännu högre vinstprocent

småningom stiga utöfver sistnämnda procenttal, utan att någonsin

fullt uppgå till 5,5 procent af vinsten.

I sammanhang med lämnad redogörelse för dessa förhållanden har kammarrätten

till deras belysande anfört åtskilliga exempel, hvilka jämte en

uppgjord tabell för åskådliggörande af de föreslagna bestämmelserna i jämförelse

med de nuvarande äfvensom vissa af kammarrätten gjorda uttalanden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

15

i ämnet finnas intagna i statsrådsprotokollet å sid. 179—183, till hvilka

utskottet tillåter sig hänvisa.

I likhet med kammarrätten anser utskottet progressionsbestämmelser

enligt det i Kungl. Maj:ts förslag tillämpade systemet vara från principiell

synpunkt att föredraga framför de nu gällande, hvilka tillämpade å aktiebolag

synas vara synnerligen olämpliga.

Att, såsom af herr Johan Östberg i motionen I: 79 föreslagits, helt

och hållet afstå från all progression vid beskattning af aktiebolag och solidariska

bankbolag, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka, då goda grunder

synas förefinnas att i någon mån höja skatteprocenten efterhand som

bolagets vinst, i procenttal räknadt, stiger.

De i sista stycket af 20 § meddelade bestämmelserna, enligt hvilka

annat kapital än aktie- eller lottkapital under inga omständigheter skulle

få vid beräkningen af vinstens procenttal räknas till bolagets kapital, hafva

varit föremål för anmärkning af kammarrätten, som funnit det icke vara

med billighet öfverensstämmande, att då exempelvis nya aktier i ett bolag

utbjudas till teckning till pris, öfverstigande nominella beloppet, samt därvid

jämlikt föreskriften i 29 § lagen om aktiebolag den 28 juni 1895

det belopp, som inflyter utöfver de tecknade aktiernas nominella värde,

lägges till bolagets reservfond, detta belopp icke skulle få inberäknas i

bolagets kapital. Kammarrätten har därför ansett, att allt af delägarne

verkligen inbetaldt kapital, oberoende däraf huruvida det nedlagts i aktieeller

lottkapitalet eller i reservfonden, bör få i nu förevarande afseende

räknas till bolagets kapital.

I anledning af denna kammarrättens erinran har chefen för finansdepartementet

yttrat följande:

»Kammarrättens erinran därom att vid skattläggning borde få till inbetaldt

aktiekapital räknas jämväl de till reservfond lagda medel, som

motsvara öfverkursen å nytecknade aktier, kan ju icke frånkännas fog. Ja,

man skulle, synes det mig, icke utan skäl kunna ifrågasätta, huruvida icke

progression vid aktiebolags beskattning borde göras beroende på inkomstens

förhållande till sammanlagda beloppet af bolagets alla fonder. Den statsfinansiella

betydelsen af en sådan omläggning skulle emellertid icke kunna

med den nu föreliggande utredningen öfverskådas. Härtill kommer, att

den officiella kontroll öfver lämnade uppgifter, som ligger i anmälningar

till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som andra hänseendet saknas.»

Frågan om hvad i förevarande afseende skall förstås med bolags kapital

har upptagits i herr Danströms motion I: 86, däri yrkats, att Kiks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

dagen måtte besluta, att 20 § i Kung! Maj:ts förslag till förordning om

inkomst- och förmögenhetsskatt ändras så, att till inländskt aktiebolags

eller solidariskt bankbolags kapital i paragrafens mening skall räknas jämväl

sådant bolags reservfond.

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:

»Att förslagets bestämmelse om hvad som i förevarande fall skall förstås

med kapital icke kan anses öfverensstämma med billighet och de

principer, som i öfrigt legat till grund för förslaget, synes mig uppenbart.

Detta förhållande springer väl starkast i ögonen i fråga om den del

af bolagets fonder, som uppstått därigenom att till reservfonden enligt

lag förts det belopp, som motsvarar öfverkurs vid teckning af aktier. Men

belopp, som bolag intjänat på sin verksamhet och icke utdelat till delägarna

utan öfverfört till reservfonden, har ju i själfva verket äfven det

blifvit inbetaldt af aktieägarna och ingår ju i det kapital, som bolaget på

ett stadigvarande sätt använder i sin rörelse.

Det torde redan i gällande skattelag kunna betecknas såsom mindre

konsekvent, att det medgifna afdraget å det belopp, hvarför inkomstskatt

bör utgå, eller 6 °/o å aktiekapital, icke får beräknas å bolagets hela

kapital — aktiekapital och reservfond. Men reservfondens särskiljande

från bolagskapitalet blir ännu mindre försvarbart, då det nu medgifna afdraget

borttages och skatten i dess ställe förklaras skola utgå progressivt

efter inkomstens förhållande till kapitalet.»

Det af motionären framställda förslaget synes utskottet beaktansvärdt.

Därest förefintligheten af en reservfond och dennas tillväxt

för vederbörande bolag skulle komma att medföra lindring i skattskyldigheten,

torde detta kunna förväntas i sin mån bidraga till uppläggandet af

reservfonder i större utsträckning än till det lagstadgade minimibeloppet.

Ehuru en sådan utveckling, hvarigenom ökad soliditet för bolagen skulle

vinnas, måste anses önskvärd, har likväl utskottet med hänsyn till den af

departementschefen anmärkta svårigheten att beräkna verkningarna i statsfinansiellt

afseende af en omläggning i den af motionären angifna riktningen

af bestämmelserna om beräkningen af bolagets kapital, funnit sig

icke kunna förorda bifall till motionen.

Då det emellertid synes utskottet angeläget, att undersökning anställes

rörande möjligheterna för det ifrågavarande önskemålets förverkligande,

har utskottet, som förutsätter, att någon minskning af den skattesumma,

som enligt förslaget är afsedd att uttagas från samtliga bolag inom landet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

17

icke bör ifrågakomma, och att fördelningen af skattskyldigheten mellan

bolagen sinsemellan afväges enligt rättvisa grunder, ansett sig böra föreslå

Eiksdagen att hos Ivungl. Maj:t anhålla om utredning, på hvad sätt den

i motionen föreslagna ändringen i fråga om beräkningen af bolags kapital

lämpligen må kunna genomföras, samt om framläggande för Eiksdagen af

det förslag i ämnet, hvartill utredningen må kunna föranleda.

Herr Fahlbeck har i sin motion I: 82 ifrågasatt, att med den nu

föreslagna skattereformen skulle anstå, intilldess förslag angående fullständig

omläggning af det kommunala beskattningsväsendet blifvit utarbetadt

och Eiksdagen förelagdt. Huru önskvärd än en sådan samtidig pröfning

af statens och kommunernas skatteväsende i hela deras omfattning skulle

vara, anser utskottet likväl, med afseende å ovissheten, när härför erforderlig''

utredning kan komma till stånd, ett uppskof af denna anledning icke vara

tillrådligt.

Utskottet öfvergår nu till att yttra sig angående de särskilda bestämmelserna

i förslaget, därvid utskottet hufvudsakligen kommer att uppehålla

sig vid de paragrafer, däri ändring påyrkats i motioner eller däri

utskottet eljest ansett jämkningar vara af behofvet påkallade.

3 §■

I 2 mom. a) har utskottet ansett sig böra hemställa om ett tillägg i

syfte att ställa utom tvifvel, att inkomstskatt för inkomst af s. k. besparingsskogar

och andra likartade samfälligheter, som förvaltas själfständigt

för delägarnes gemensamma räkning, skall utgöras af vederbörande delägare,

hvilka i detta afseende synas böra anses tillsammans utgöra eu

juridisk person. Denna bestämmelse är tydligen ej afsedd att gälla sådana

samfälligheter, hvilkas afkastning utdelas mellan delägarne, på sätt i 11 §

förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 26 januari 1894 är stadgadt med afseende å häradsallmänningar. I

dessa fall äro nämligen delägarna skattskyldiga för utdelningen.

5 §•

I mom. 1 a) har herr Aug. Nilsson i Malmö genom ofvan omförmälda

motion II: 289 föreslagit den ändring, att skattefriheten för medlem

af konungaätten skulle afse allenast af staten anvisadt anslag men

icke inkomst af kapital.

Bill. till liilcsd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Enligt nu gällande inkomstskatteförordning är medlem af konungaätten

frikallad från utgörande af skatt för inkomst af kapital. I den rätt

till skattefrihet, som sålunda redan är medgifven medlemmar af konungahuset

och som för dem motsvaras af vissa grundlagsstadgade inskränkningar

i deras förvärfsmöjligheter, finner utskottet ej anledning att förorda

någon ändring.

Utskottet har funnit sig föranlåtet taga under särskildt öfvervägande

befogenheten af den skattefrihet, som i 5 § 2 mom. f) tillérkänts sparbanker,

hvilka afses i lagen den 29 juli 1892, och sådana inländska ränteoch

kapitalförsäkringsanstalter, hvilka afse att bereda vinst endast åt insättare.

Skattefriheten för dessa penningeinrättningar torde hafva tillkommit

därför att inrättningarna, hvilkas verksamhet ansetts vara af

allmännyttig beskaffenhet, förmenats vara för sitt fortbestånd och sin

utveckling i behof af skattefriheten. Numera torde det nämnda behofvet

icke vidare förefinnas, utom möjligen för de sparbanker, hvilka ännu ej nått

sådan stadga, som vinnes genom en mera betydande reservfond. På grund

häraf och med hänsyn till de synnerligen afsevärda kapitaltillgångar, som af

dessa inrättningar förvaltas, samt arten af den rörelse, de medelst dessa

tillgångar utöfva, har utskottet funnit anledning saknas att för framtiden

medgifva skattefrihet för andra fall än beträffande sparbanker, hvilkas

reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af

insättarnas behållning. Med afseende å försäkringsinrättningarna tillkommer

såsom en ytterligare anledning att ej vidare undantaga dem från beskattning

den synnerligen gynnade ställning försäkringstagarne skulle

komma att i beskattningsafseende intaga med afseende å det kapital, som

af dessa insatts hos försäkringsinrättningen.

Då herr Palme i sin ofvan omförmälda motion yrkat ändring i 5 §

2 mom. f), har utskottet velat i detta sammanhang företaga motionen till

behandling, ehuru enligt utskottets mening det af herr Palme afsedda

syftet, därest detsamma skulle anses böra röna tillmötesgående af Kiksdagen,

synes böra tillgodoses icke genom ändring i nämnda moment af 5

§, däri uppräknas vissa grupper af juridiska personer, som äro helt och

hållet befriade från inkomstskatt, utan genom ett tillägg till 8 §, som angifver

vissa slag af förvärf, hvilka icke äro föremål för inkomstbeskattning.

Utskottet kan så mycket mindre förorda motionen, som utskottet

på skäl, som ofvan anförts, funnit den nu bestående skatte
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

19

friheten böra upphöra för de rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, hvilka

afse att bereda vinst endast åt insättare, och funnit särskilda föreskrifter

angående inkomstberäkningen för dessa anstalter icke vara af bekofvet

påkallade. Motionärens förslag är nämligen hufvudsakligen grundadt på

önskvärdheten af likställighet i beskattningsafseende mellan lifförsäkringsaktiebolagen

samt nyssberörda grupp af rånte- och kapitalförsäkringsanstalter.

Herrar A. J. Ckristiernsson och J. Åberg hafva i motion II: 288

hemställt, att till 8 § i förevarande förslag måtte fogas ett stycke af

innehåll, att såsom inkomst icke skulle taxeras vinst, som uppstått i förening,

hvilken icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets. Då

motionärerna sålunda åsyfta, att för ytterligare en grupp af juridiska personer

skulle medgifvas fullständig befrielse från erläggande af inkomstskatt,

har utskottet ansett sig böra upptaga motionärernas förslag, i hvad

det angår föreningar, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

krets, till behandling i sammanhang med öfriga frågor, som afse ändring

i 5 § 2 mom.

Enligt Kungl. Majits förslag i senare delen af sista stycket af 11

§, hvilket förslag i hufvudsak ansluter sig till nu rådande praxis, skulle

dessa föreningar äga åtnjuta afdrag för pristillägg, rabatt eller annan

sådan utdelning, som ägt rum till föreningens delägare i förhållande till

af dessa gjorda köp eller försäljningar, för såvidt utdelningen utgått efter

grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.

De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att i förslaget upptaga de ifrågavarande

kooperativa föreningarna såsom i viss mån skattskyldiga, hafva

af föredragande departementschefen utförligt utvecklats i det propositionen

bifogade statsrådsprotokollet; och anser sig därför utskottet, som funnit

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet välgrundad^ kunna inskränka sig till att

såsom skäl för afslag å herrar Christiernsons och Åbergs motion i nu

ifrågavarande del, allenast åberopa hvad af departementschefen i detta

ämne anförts.

7 §.

Det synes utskottet önskvärdt, att i någon af afdelningarna under

mom. 3 i denna paragraf införes en rubrik, som tydligt utmärker, att därunder

böra hänföras de inkomster, som förvärfvas af den stora massan af

landets kroppsarbetande befolkning, hvilka inkomster hittills lära ansetts

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

hänförliga än under »inkomst af tjänst» och än, då arbetsanställning af

mera stadigvarande art ej innehafts, under »inkomst af rörelse eller yrke».

Någon anledning att efter sådan grund uppdela arbetarnes inkomst synes

icke förefinnas, och anser sig utskottet därför böra hemställa, att momentet

3 a) må erhålla lydelsen: »inkomst af arbetsanställning, tjänst eller

pension.» Yissa redaktionsförändringar i punkten 2:o) af »särskilda anvisningarne»

blifva häraf en följd.

8 §■

o

Med afseende å herrar A. J. Christiernssons och J. Åbergs motion

II: 288 hänvisas till hvad utskottet om densamma yttrat under 5 ihär

ofvan.

I nu förevarande författningsförslag hafva uteslutits de i gällande

inkomstskatteförordning 7 § d) innefattade bestämmelserna angående rätt

till afdrag vid inkomsttaxeringen för hvad som anvisats till bestridande

af de med erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader. I

anledning häraf uttalade kammarrätten i sitt utlåtande öfver förslaget den

åsikten, att den nu gällande skattefriheten för ifrågavarande ersättningar

borde bibehållas med afseende å allmänna tjänster och uppdrag, då ju det

sätt, hvarpå ersättningen för dessa bestämdes, lämnade nödig garanti för

att densamma ej tilltoges högre än behofvet i allmänhet kräfde.

Chefen för finansdepartementet har däremot i sitt anförande till statsrådsprotokollet

— med framhållande att skattskyldighet för öfverskott å

arfvode, hvarom här vore fråga, kunde ur statsfinansiell synpunkt anses

vara utan betydelse — förklarat sig anse den af kammarrätten framställda

anmärkningen icke böra föranleda ändring i förslaget i denna del. Frågan

syntes honom i stället gälla, om några särskilda skäl kunde föranleda till

att i förevarande afseende göra skillnad mellan dem, som i enskildas

tjänst uppbära ifrågavarande slag af ersättningar och arfvoden, samt dem,

hvilkas ersättningar och arfvoden utgå efter ett officiellt utfärdadt resereglemente

eller andra af lagstiftare eller offentlig myndighet fastställda

grunder. Inkomsterna vore i bägge fallen fullt likartade, och uträkningen

af behållningen af t. ex. reseersättning ställde sig naturligen lika svår

eller lika lätt i ena som andra fallet. Under sådana förhållanden och då

förslaget äfven i öfrigt sökt bättre än hittills genomföra full likställighet

mellan ifrågavande kategorier löntagare, syntes det departementschefen icke

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

21

lämpligt att i förevarande afseende vidare upprätthålla en åtskillnad mellan

de olika slagen tjänsteuppdrag.

Utskottet anser sig i detta afseende böra biträda den mening kammarrätten

uttalat. Då staten genom bestämmelserna i resereglementet eller annorledes

i vederbörlig ordning bestämt det belopp, hvartill kostnaderna

exempelvis för resor eller för uppehälle utom den vanliga boningsorten

böra beräknas, synes detta innebära giltig anledning att vid taxeringarna

utgå från det antagandet, att det beräknade beloppet också verkligen i

hvarje särskildt fall åtgått, hvaremot, då reseersättningens belopp bestämts

af enskild arbetsgivare, det synes icke utan vidare kunna antagas, att

ersättningens belopp icke öfverstigit de verkliga af resorna föranledda

kostnaderna. A andra sidan synes i de fall, då ersättning för bestridande

af utgifter af nu ifrågavarande slag blifvit af staten anvisad, afdrag för

utgifterna ej böra medgifvas äfven om dessa i särskilda fall till beloppet

öfverstigit den uppburna ersättningen.

De ifrågavarande bestämmelserna synas utskottet böra inpassas såsom

ett sista stycke i 8 §; därvid emellertid omredigering af de nu gällande

bestämmelserna i vissa afseenden torde böra företagas. Det på två ställen

förekommande ordet »dagaflöning», hvilket utgör benämning på en del af

den officerare vid armén och flottan tillkommande ordinarie aflöning, som

ej bör undantagas från beskattning, synes sålunda böra uteslutas, hvaremot

arfvode eller traktamente för deltagande i kyrkomöte eller sammanträde

med af Kungl. Maj:t eller enligt Kung!. Maj:ts bemyndigande tillsatt

kommitté utom vederbörande kyrkomötes- eller kommittéledamots vanliga

boningsort synes böra omnämnas såsom i förevarande afseende likställda

med arfvode eller traktamente för deltagande i riksdag eller statsrevision.

9 §•

Såsom här ofvan angifvits, har herr C. Olausson i motionen TI: 290

hemställt om sådan ändring i denna paragraf, att bland där upptagna utgifter,

för hvilka vid uppskattning af inkomst ur en viss inkomstkälla afdrag

får göras, skulle uppräknas äfven aflöning, kost och öfriga utgifter för i

skattskyldigs näring använda barn eller fosterbarn öfver 15 år, dock ej

till högre belopp än deras arbete, om det utförts af annan, skolat efter

ortens arbetspriser betinga. I händelse af bifall till detta förslag skulle

ändring blifva erforderlig äfven i punkterna Do) och 5:o) af särskilda anvisningarna,

enligt hvilka punkter afdrag ej får äga rum för lön och underhåll

åt hemmavarande barn, som deltaga i arbetet med fast egendoms

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

skötsel eller i husfaderns rörelse eller yrke, såframt de icke särskildt taxeras

för inkomst däraf.

Då det, på sätt af chefen för finansdepartementet anmärkts, synes

vara ganska naturligt, att husfadern beskattas för all den inkomst, som

intjänas i familjens i ett intresseskap förenade arbete, samt bestämmelserna

i Kung! Majrts förslag icke torde innebära annat än ett lagfästande af

praxis inom de yrkeskretsar, där fadern redan är taxerad till inkomstbevillning

och inkomstskatt, kan utskottet icke biträda det i motionen

gjorda yrkandet utan anser Ivungl. Maj:ts förslag i ämnet böra bifallas.

I nuvarande inkomstskatteförordning 7 § e) medgifves afdrag för vissa

därstädes särskildt angifna, med ämbete och tjänst förenade utgifter, däribland

dels för den afgift, tjänsteman såsom sådan ålegat utgöra till pensions-,

änke- och pupill- eller annan understödskassa, dels ock för ränta

och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prästgårdarna

i Skåne. Då tvifvel lärer yppats, huruvida berörda räntor och amorteringsbidrag

enligt det nu föreliggande förslaget skulle få afdragas, har utskottet,

som anser sådant afdrag böra fortfarande medgifvas, velat uttala, att med

afseende å dels lydelsen af ingressen till den föreslagna 9 § och den förändrade

redigeringen af bestämmelsen om afdrag för afgifter till vissa

kassor dels ock bestämmelserna i § 27 reglementet för skånska prästerskapets

byggnadskassa den 14 juni 1888 det synes utskottet uppenbart, att

afdrag för räntor och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden

för prästgårdarne i Skåne måste komma att alltjämt medgifvas.

I ändamål att förekomma den tolkning, att afdrag för värdeminskning

å byggnader skulle medgifvas endast under förutsättning att byggnaden

användts i skattskyldigs näring, har utskottet ansett en omredigering

böra ske i sista stycket af förevarande paragraf.

10 §.

I anledning af ett uttalande af kammarrätten därom, att skattskyldigs

å krono- och kommunaldebetsedlar upptagna utskylder borde undantagas

från beskattning, har chefen för finansdepartementet, under medgifvande

af befogenheten af denna erinran, tillika framhållit den statsfinansiella

betydelsen af ett dylikt afdrag. Utskylder, därför afdrag skulle ifrågakomma,

öfverstege nog, enligt departementschefens antagande, sammanlagdt

100,000,000 kronor. Afginge detta belopp från sammanlagda beskattningsbara

inkomsterna i riket, måste man antagligen räkna med en ned
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

gång i den nya skattens afkastning med icke så litet öfver 2,000,000

kronor. För att kunna erhålla fyllnad härför, skulle man åter nödgas

höja skatteprogressionen. I valet mellan en sådan åtgärd eller status quo

i fråga om utskylder hade departementschefen valt den senare vägen.

Denna fråga har äfven berörts i motionerna I: 76 af herr A.

Bergström och II: 286 af herr Fr. Canell m. fl., hvari yrkats sådan

ändring i 10 och 11 §§, att skattskyldig berättigades till afdrag för utskylder.

Enligt utskottets förmenande hade det varit i hög grad önskvärdt,

att vid den nu föreslagna omläggningen af inkomstbeskattningen den ifrågavarande

afdragsrätten, hvars principiella befogenhet torde vara oomstridd,

kunnat genomföras, utan att behofvet af statsinkomster under den närmaste

framtiden därvid tillmätts afgörande betydelse. Under nuvarande förhållanden

tilltror sig utskottet likväl icke att tillstyrka bifall till det af motionärerna

framställda yrkandet i hela dess vidd, men för att i största möjliga

omfattning undanröja de orättvisor i förevarande afseende, som, därest intet

afdrag för er lagda utskylder medgåfves, skulle föranledas af de stora ojämnheterna

i den kommunala beskattningen, har utskottet ansett sig böra nu

hemställa om den ändring i 10 §, att afdrag medgifves för alla utskylder

utom kronoutskylder, däribland äfven inberäknade utskylder in natura eller

i arbetsprestationer. Enligt utskottet tillhandakomna beräkningar skulle

härigenom uppkomma en minskning i inkomstskatten af omkring 2,000,000

kronor, hvilken minskning i statsinkomster emellertid synes kunna förväntas

blifva täckt dels därigenom att enligt numera gjorda beräkningar angående

den skattepliktiga totalförmögenheten inom landet denna visat sig med

omkring 750,000,000 kronor öfverstiga det belopp, hvartill densamma af

departementschefen beräknats uppgå, och att till följd häraf af kastningen af

förmögenhetsskatten torde blifva större än i propositionen antagits, dels ock

därigenom att äfven inkomstskatten på goda grunder kan antagas gifva

ej oväsentligt större utbyte än hvad i afseende härå beräknats.

Med hänsyn till statsregleringen för nästkommande år anser sig utskottet

likväl ej kunna tillstyrka, att för år 1911 fullt afdrag för ifrågavarande

utskylder beviljas, utan torde afdraget för nämnda år böra begränsas

till femtio procent af samma utskylder. Utskottet förutsätter jämväl,

att Kungl. Maj:t vid uppgörande af förslag till kommande statsreglering

tillser, huruledes, i händelse af behof, ur samma skattekälla må

kunna vinnas ersättning för det genom det ökade afdraget minskade skattebeloppet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande -AV 29.

11 §.

I anledning af de under 10 § här ofvan omförmälda motionerna 1: 76

af herr Bergström och II: 286 af herr Canell m. fl., har utskottet, i öfverensstämmelse

med sitt under nämnda paragraf gjorda förslag, vidtagit den

ändring i 11 §, att orden »för den skattskyldiges utskylder» ändrats till

»för den skattskyldiges kronoutskylder».

I sista stycket af 11 §, däri bestämmelser meddelas rörande de

kooperativa föreningarnas beskattning, har i motionen II: 288 af herrar

A. J. Christiernson och J. Åberg yrkats ändring. Motionen har, såvidt den

åsyftar fullständig befrielse från skattskyldighet för de föreningar, hvilka

icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets, af utskottet behandlats

under 5 § här ofvan; och hänvisar utskottet beträffande denna del af

motionen till hvad därstädes yttrats.

För sådana föreningar, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas

krets, påyrka motionärerna ovillkorlig rätt till afdrag för pristillägg, rabatter

eller andra sådana utdelningar, som lämnats medlemmarna i förhållande

till gjorda köp eller försäljningar, under det att enligt Kung!.

Maj:ts förslag dylikt afdrag skulle få åtnjutas allenast där utdelningen

skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen

grundats.

I detta ämne har chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

anfört, att den grund, hvarpå man kunde bygga skattefrihet för

rabatter till kunder, som vore medlemmar i föreningen, emellertid icke

bure eu skattefrihet för vinst å föreningens rörelse, som uppkommit vid

handel med andra än medlemmar. Denna vinst vore själffallet alltid beskattningsbar

efter de allmänna grunderna för inkomsttaxering. Och fråga

vore, huruvida icke föreningens rörelse, i mån som rörelsen ginge utom

medlemmarnas krets, äfven förlorade grunden för skattefrihet för vinsten

å den rent kooperativa rörelsen. Föreningen hade nämligen då strängt

taget förlorat karaktären af ett medlemmarnas kooperativa företag. Men

oafsedt detta läte det sig svårligen beräkna, huru stor del af vinsten å

föreningens hela rörelse, som uppkommit vid handeln med den ena eller

andra gruppen kunder. Bedan detta förhållande gjorde, att departementschefen

jämväl i fråga om beskattning af inkomst hos förening, som drifver

handel utom medlemmarnas krets, anslöte sig till gällande praxis.

På de skäl, som sålunda och i öfrigt af departementschefen anförts,

anser utskottet större förmåner än i Kungl. Maj:ts proposition ifrågasatts

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

icke höra medgifvas de kooperativa föreningar, som sträckt sin verksamhet

utom medlemmarnas o krets; och har utskottet följaktligen ansett herrar

Christiernsons och Åbergs ifrågavarande motion äfven i hvad den angår

dessa kooperativa föreningar böra af Riksdagen afslås.

12 §.

I mom. b) af denna paragraf har utskottet ansett sig höra föreslå ett

tillägg motsvarande det vid 3 § 2 mom. a) föreslagna rörande skattskyldighet

för ägare af så kallade besparingsskogar och andra likartade samfälligheter.

I herr A. Nilssons i Malmö förutnämnda motion har yrkats, att ur 12 §

måtte uteslutas det stycke, hvarigenom medlem af konungaätten förklarats

vara frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.

Utskottet, som ansett sig böra afstyrka motionärens förslag om ändring

i 5 § i syfte att medlem af konungaätten skulle blifva skattskyldig för

inkomst af kapital, har ej heller kunnat biträda motionen i den del, hvarom

nu är fråga.

13 §.

I denna paragraf hafva ändringar föreslagits i motionerna II: 290 af

herr C. Olausson och II: 292 af herr E. Karlsson i Fjöl.

Af förstnämnde motionär har yrkats, dels att lefvande och döda inventarier

skulle vid taxering af förmögenhet upptagas såsom tillgångar

endast i den mån de för hvarje skattskyldig öfverstege 10,000 kronor, dels

ock att från förteckningen öfver egendom, som icke skulle upptagas såsom

tillgångar, måtte uteslutas möbler, husgeråd, smycken och andra lösören,

som äro afsedda, för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, äfvensom

konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, som ägas af

person, hvilken icke med dem drifver handel eller yrkesmässigt håller dem

för allmänheten tillgängliga.

Herr Karlsson i Fjöl har i sin motion yrkat, att vid taxering af förmögenhet

måtte såsom tillgångar upptagas äfven möbler, husgeråd, smycken

och andra lösören, som vore afsedda för skattskyldigs och hans familjs

personliga behof, bekvämlighet och trefnad, till så stor del som denna egendom

sammanlagdt öfverstege ett värde af 6,000 kronor.

Att lefvande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts

till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skall upptagas

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

såsom tillgångar, beror uppenbarligen därpå, att därunder ansetts ingå lösegendom,

som användes i jordbruk eller annan rörelse och som följaktligen tjänar

produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m. samt konstverk och samlingar

af ofvan angifven beskaffenhet utgöra åter dödt kapital, som af denna anledning

ansetts icke böra blifva föremål för förmögenhetsbeskattning. Den

grund för uppdelningen af lös egendom i beskattningsbar och icke beskattningsbar

sådan, hvarpå Kung!. Maj:ts förslag sålunda hvilar, synes utskottet

vara principiellt riktig och utskottet har därför funnit sig icke

kunna i vidare mån tillmötesgå de i motionerna framställda önskemålen,

än att utskottet ansett, att till gruppen lefvande och döda inventarier

borde hänföras äfven sådana till yttre lösören hänförliga föremål, som

exempelvis lyxekipage, automobiler, lustjakter och dylikt, att smycken,

hvilka i allmänhet torde hafva ett jämförelsevis lätt bestämbart realisationsvärde

och som i vissa fall kunna representera betydande tillgångar, borde

öfverföras till gruppen för penningar och värdepapper, samt att slutligen

med hänsyn till näringsidkare i blygsammare ekonomiska villkor lefvande

och döda inventarier äfvensom yttre lösören borde vid taxeringen upptagas

endast under förutsättning att värdet af skattskyldig tillhörig sådan

egendom öfverstiger 3,000 kronor.

I sammanhang med dessa förändringar har en omredigering företagits

af det stycke, som börjar med ordet »möbler».

16 §.

Med afseende å en af utskottet företagen redaktionsförändring i tredje

stycket af denna paragraf torde särskild motivering ej erfordras.

17 §.

Med afseende å här meddelade bestämmelser angående inkomsttaxeringens

och förmögenhetstaxeringens sammanförande till ett »taxeradt belopp»

hänvisar utskottet till hvad här ofvan å sid. 10 i detta ämne yttrats.

Då den i tredje stycket innefattade redogörelsen för den beräkningsgrund,

som föranledt bestämmelsen att en sextiondedel af den uppskattade

förmögenheten skall upptagas i det »taxerade beloppet», icke synes behöfva

intagas i författningens text och dessutom kan befaras föranleda

missförstånd vid tillämpningen, anser utskottet orden »en tredjedel af förmögenhetens

till fem procent beräknade afkastning eller således» böra utgå.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

27

19 §.

I mom. 2 af denna paragraf har ändring yrkats dels i motionen I: 84

af herr S. Clason och dels i motionen II: 290 af herr C. Olausson.

Herr Clasons motion afser, att skattelindringen för personer med inkomst

under 6,000 kronor, som hafva barn att underhålla, måtte komma

dem till del icke, såsom af Kungl. Maj:t föreslagits, genom nedsättning i

det taxerade beloppet med visst belopp för hvarje barn utan genom minskning

af det procenttal, efter hvilket inkomst- och förmögenhetsskatten

eljest enligt 18 § skolat utgå, med Yio procent för hvarje barn, samt att

lindring enligt den af Kungl. Maj:t föreslagna grunden måtte tillerkännas

skattskyldige med inkomst från och med 6,000 intill 9,000 kronor.

Genom hvad motionären anfört har utskottet icke kunnat bilda sig

något stadgadt omdöme angående verkningarna af det system för afdragens

beräkning vid inkomst under 6,000 kronor, som motionären förordat; och

utskottet har ej heller tilltrott sig att frångå Kungl. Maj:ts förslag därom

att afdrag på grund af försörjningsplikt för barn skulle äga rum allenast

då det taxerade beloppet ej öfverstiger 6,000 kronor, helst som enligt nu

gällande lagstiftning all rätt till afdrag upphör redan vid eu bevillningstaxering

af 1,800 kronor och vid en inkomstskattetaxering af 4,000 kronor.

Den ifrågavarande motionen synes därför icke böra föranleda ändring i

Kungl. Maj:ts proposition i förevarande del.

I herr Olaussons motion har föreslagits, att kostnader för läkare och

sjukvård skulle få afdragas från det taxerade beloppet. Då emellertid

genom bestämmelserna i 3 mom. skälig hänsyn synes hafva tagits till den

nedsättning i skatteförmågan, som för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp

icke öfverstiger 3,000 kronor, kan föranledas af långvarig sjukdom, kan

utskottet ej heller förorda ifrågavarande af herr Olausson framställda

förslag.

20 §.

I motionen I: 79 har herr Johan Östberg yrkat, att inkomstskatt af

inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag måtte utgå proportionellt

med två kronor 50 öre för hvarje hundratal af den taxerade inkomsten;

och får utskottet med afseende å detta yrkande allenast hänvisa till hvad

af utskottet här ofvan å sid. 14—17 anförts i ämnet.

Äfven det yrkande, som i motionen I: 86 framställts af herr Danström,

torde få anses vara besvaradt genom utskottets yttrande här ofvan rörande

beskattningen af aktiebolag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Den affattning af paragrafen, som i bilagan vid detta betänkande

upptagits såsom utskottets förslag, är hämtad ur Kungi. Maj:ts ofvan omförmälda

skrifvelse nr 192. Enligt det skrifvelsen bilagda statsrådsprotokollet,

har chefen för finansdepartementet erinrat därom, att enligt 21 § i

förevarande förslag till förordning, det skulle tillkomma Kung! Maj:t att

till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärda erforderliga

tabeller, äfvensom meddelat, att utarbetade tabeller förelåge till

ledning vid beräknande af skatt för enskilda personer och sådana juridiska

personer, hvillcas skattskyldighet blifvit bestämd efter enahanda grunder,

som föreslagits för taxering af enskilda personer, kvilka tabeller naturligen

uppgjorts med full tillämpning af de i skatteförslaget angifna skatteskalorna.

Yidare har departementschefen yttrat följande:

»Beträffande inländska aktiebolag och solidariska bankbolag har som

bekant i skatteförslaget skattskyldighet bestämts sålunda, att skatt till 2,5

procent skulle utgå på bolagets hela årsvinst samt därutöfver en progressiv

skatt för bolag, hvars årsvinst öfverstege 5 procent å inbetaldt aktie- eller

lottkapital. Till åskådliggörande af sättet för skattens uträknande skall

jag följa ett exempel.

Ett bolag, hvars inbetalta aktiekapital uppgår till 1,000,000 kronor,

har haft en vinst af 110,000 kronor, motsvarande 11 procent å kapitalet.

Skatten uträknas på följande sätt:

2,5 % å 110,000 kronor.......................................... kr. 2,750: —

1 % å den del af vinsten, som öfverstiger 5 men icke 10

procent å aktiekapitalet, eller å 50,000 kronor......... » 500: —

2 % å den del af vinsten, som öfverstiger 10 procent (men

icke 15 procent) af aktiekapitalet eller 10,000 kronor » 200: —

Summa kr. 3,450: —

En sådan uträkning är ju i och för sig ganska enkel men blir naturligen

i regel mera tidsödande än exemplet visar, i det att vinstbeloppet

i de allra flesta fall lärer uppgå till ett mera ojämnt tal än i förevarande

exempel.

Till hjälp vid skatteuträkningen torde alltså för ändamålet utarbetade

skattetabeller vara synnerligen välkomna. Vid det arbete, som i sådant

afseende utförts inom finansdepartementet, har emellertid hinder mött för

åstadkommande af fullt exakta skattetabeller.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 29

När vinsten icke öfverstiger fem procent af kapitalet, erfordras visserligen

ej några hjälptabeller. Skatteprocenten är nämligen då konstant

2,5 procent. När vinsten öfverstiger 5 procent å kapitalet, växlar åter

skatteprocenten vid hvarje den minsta ändring i förhållandet mellan vinst

och kapital. Oafsedt häraf uppkommande hinder för upprättandet af en

fortlöpande progressionstabell låter det sig icke heller alltid göra att i det

speciella fallet exakt angifva skatteprocenten. Till åskådliggörande häraf

återgår jag till nyss omförmälda exempel.

Bolaget, som med ett aktiekapital af 1,000,000 kronor haft en årsvinst

af 110,000 kronor, skulle i skatt utgöra 3,450 kronor. Skatteprocenten,

det vill säga skattens förhållande till årsvinsten, uppgår emellertid

till 3,136 ....

När man i eu tabell skall allmänliggöra skattesatser för bolag, hvars

årsvinst såsom i förevarande fall uppgår till 11 procent af kapitalet, kan

man alltså icke med den lydelse, 20 § i skatteförslaget erhållit, exakt

uttrycka skatteprocenten.

Yill man emellertid vinna det mål, en skattetabell skulle tjäna, torde

'' själfva författningsrummet kunna omredigeras i sådan riktning, att detsamma

fastsloge skatteprocenten i de särskilda fallen.»

Härefter bär i statsrådsprotokollet intagits det förslag till lydelse af

20 §, som utskottet nu ansett sig böra förorda, hvilket förslag förklarats

vara uppgjordt med tillämpning af den föreslagna progressionsskalan och

med iakttagande att i skatteprocenten icke medtagits mera än två decimaler

samt att i anledning häraf skatteprocenten i vissa fall afjämnats.

21 §.

I sammanhang med sitt under 20 § omförmälda förslag om proportionell

beskattning af aktiebolagens och de solidariska bankbolagens inkomst

har herr Östberg yrkat, att 21 § måtte utgå. Under hänvisning till utskottets

afstyrkande yttrande angående herr Östbergs förstnämnda förslag

och med framhållande, att de i 21 § afsedda tabeller, på sätt bilagorna

vid Kung!. Maj:ts skrifvelse till Biksdagen den 15 april 1910 (nr 192)

jämväl utvisa, afse ej allenast nämnda grupper af bolag utan äfven enskilda

skattskyldiga samt andra juridiska personer än inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag, anser sig utskottet böra hemställa om afslag å

herr Östbergs ifrågavarande motion, i hvad den afser 21 §.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

27 S.

Motiveringen till Ivungl. Maj:ts under denna paragraf gjorda förslag

återfinnes i det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som bifogats Kung!.

Maj:ts proposition (nr 89) med förslag till bevillningsförordning, däri med

afseende å bevillning^!! föreslås en bestämmelse af delvis samma innehåll

som den nu ifrågavarande. Af hvad där anförts har utskottet väl funnit,

att sådana fall kunna inträffa, då det för förekommande af taxering inom

två länder af samma inkomst kan vara önskvärdt, att öfverenskommelse

af sådant innehåll, som i paragrafen angifves, ingås med annat lands regering;

men då enligt utskottets åsikt [Riksdagen endast i utomordentliga

fall eller då tvingande skäl äro för handen, bör till Ivungl. Maj:t delegera

sin bestämmanderätt i bevillningsfrågor, och sådant förhållande icke kan

anses föreligga med afseende å bekofvet af det ifrågavarande stadgandet,

har utskottet funnit sig böra hemställa om afslag å denna paragraf.

Öfvergångsbestämmelse.

Emot de i särskilda anvisningarna innefattade bestämmelserna rörande

beräkningen af inkomst af skogsbruk synes den anmärkningen kunna med

fog framställas, att den skatt, som uttages på grund af skogsrealisationer

under de närmaste åren efter det förordningen trädt i kraft, måste anses

träffa oskäligt liårdt i sådana fall, där skogen vid fastighetstaxeringarna

under en följd af år tillbaka verkligen tagits i beräkning och där fastighetsbevillning

och inkomstskatt sålunda under längre tid utgått i förhållande

till skogens fulla värde. För att minska denna obillighet, har utskottet

ansett inkomst af skogsbruk bär i riket böra vid taxeringarna åren

1911 —1913 upptagas med reduceradt och successivt stigande belopp, så

att år 1911 beskattas allenast en fjärdedel, år 1912 hälften och år 1913

tre fjärdedelar af det belopp, hvartill inkomsten enligt särskilda anvisningarna

beräknats uppgå. Föreskrift i detta syfte har därför af utskottet

införts i sammanhang med bestämmelsen om den tid, då förordningen är

afsedd att träda i tillämpning.

Med afseende å den af utskottet i öfvergångsbestämmelsen inskjutna

föreskriften om inskränkning i rätten att vid taxeringen år 1911 erhålla

afdrag för utskylder hänvisas till hvad utskottet under 10 § här ofvan i

detta ämne yttrat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

31

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

1 biinkomst

af fast egendom.

I. I andra stycket liar utskottet ansett sista punkten böra utgå, då

ett särskild! framhållande af den inverkan, som planteringar och parkanläggningar

kunna utöfva vid uppskattningen af bostadsförmåns värde, möjligen

kunde befaras i tillämpningen medföra, att befintligheten af dessa förmåner

komme att i alltför hög grad verka höjning i uppskattningen.

Då afdrag för den värdeminskning, som byggnader årligen undergå

genom slitning, enligt förordningen skulle medgifvas ej allenast vid beräkning

af inkomst af jordbruk och dess binäringar utan äfven med afseende

å inkomst af annan fastighet än jordbruksfastighet med därå uppförda

byggnader, har utskottet ansett andra stycket från slutet i afdelningen II

böra uppflyttas och placeras såsom sista stycke i afdelningen I.

I sammanhang härmed har utskottet företagit eu omformulering i

syfte att tydliggöra, att rätten till afdrag enligt ifrågavarande bestämmelser

icke är ovillkorlig utan bör vara beroende på pröfning i hvarje särskild!

fall af frågan, huruvida byggnad är underkastad värdeminskning genom

slitning och till hvilken procent af byggnadens värde denna skäligen bör

beräknas hafva under näst föregående år uppgått.

H. Utskottet har ansett svårigheter vid tillämpningen kunna befaras

genom bestämmelserna dels därom, att om tjänare sysselsättes både för den

skattskyldiges eller hans familjs personliga uppassning och i hans näring,

såsom inkomst skall upptagas endast skälig andel af hvad som för tjänaren

tillgodogöres, dels ock därom, att såsom kostnader för jordbruksfastighets

brukande och skötsel skola komma i betraktande utgifter för lön och

underhåll åt arbetspersonal, i den mån den användes för jordbruket och

dess binäringar. För att utmärka, att exempelvis kostnad för tjänare,

som äro anställda för biträde i skattskyldigs näring men dessutom i någon

ringa omfattning användas för personlig uppassning, icke skall behöfva

uppdelas utan få i sin helhet afdragas vid beräkningen af den inkomst

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

näringen lämnat, har eu ändring i redigeringen af hithörande bestämmelser

föreslagits af utskottet.

in. Vid granskning af de föreslagna bestämmelserna om hvad som

till inkomst af skogsbruk skall hänföras, har utskottet funnit, att därest

den, som under mer än tio år ägt skogsfastighet och under tiden sparat

skogen, sedermera säljer fastigheten jämte skogsbeståndet, någon beskattningsbar

inkomst af skogsbruk icke skulle anses hafva tillfallit säljaren,

samt att köparen, därest han omedelbart afverkar skogen, skulle blifva

berättigad till afdrag vid inkomstberäkningen för den minskning i värde

skogen genom afverkningen lidit, till följd hvaraf skatteplikten äfven för

köparen skulle bortfalla eller reduceras till ett obetydligt belopp. För den

afverkade skogen skulle i detta fall ingen eller ringa skatt komma att

utgöras, under det att, om säljaren sålt endast afverkningsrätten eller själf

afverkat, full skatt kommit att utgå. För att förebygga de missbruk,

hvartill en sådan olikhet i beskattningen lätt kunde gifva anledning, och

genomfora önskvärd jämnhet i beskattningen för angifna och andra likartade

fall, har utskottet ansett sig böra fullständiga första stycket i afdelningen

III.

De föreslagna bestämmelserna angående rättighet till afdrag för möjligen

uppkommen minskning i visst för skogen gällande s. k. ingångsvärde

hafva visserligen förefallit utskottet tämligen svårtillämpliga; men

då särskilda normer för skogsinkomstens beräkning icke kunna i skatteförordningen

undvaras, samt emot rättvisan i de föreslagna beskattningsgrunderna

icke förekommit annan anmärkning än den, som föranledt det

bär ofvan omförmälda tillägget till öfvergångsbestämmelsen, har utskottet

ansett sig böra förorda bifall till afdelningen III utan annan ändring än

här ofvan angifvits.

Y. I denna afdelning har utskottet ansett sig böra föreslå en redaktionsförändring,

till hvilken någon motivering icke torde vara erforderlig.

2:o).

Inkomst af tjänst eller pension.

De redaktionsförändringar, utskottet haft att föreslå såväl i rubriken

till detta moment som i dess text, äro beroende af den föreslagna ändringen

i 7 § 3:o a) af författningsförslaget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

33

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Vid granskning af förslaget i denna del har kammarrätten anmärkt,

att då utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag bär förklaras

vara beskattningsbar »utan hänsyn till bvilka bolagets tillgångar som användts

till utdelningen», detta skulle kunna tolkas på det sätt, att äfven

en vid bolags upphörande eller inskränkning af dess verksamhet företagen

utdelning af aktiekapital eller eljest af kapital, som inbetalts af bolagets

delägare, skulle blifva föremål för beskattning.

Chefen för finansdepartementet har i anledning häraf på anförda skäl

förklarat sig anse, att den af kammarrätten gjorda erinran icke syntes

påkalla omformulering af ifrågavarande punkt. Frågan har emellertid upptagits

i motionen I: 78 af grefve G. Lager bjelke, som påyrkat omformulering

i det af kammarrätten angifna hänseendet.

Utskottet, som delar motionärens uppfattning, att sådan utbetalning till

aktieägare, som sker med anlitande af aktiekapitalet, icke bör anses utgöra

beskattningsbar inkomst för aktieägaren, har emellertid ansett det kunna

befaras, att, därest i anvisningarna skulle införas särskildt stadgande af

det i motionen angifna innehåll, detta skulle kunna så tolkas, att, då vid

bolags upplösning tillgångarna i bolaget fördelas mellan aktieägarna, den

del af de utbetalda medlen, som ej tagits från aktiekapitalet och ej heller

utgöres af vinstmedel, borde i likhet med dessa senare blifva föremål för

inkomstbeskattning; och har utskottet på grund häraf och med afseende

å hvad departementschefen i ämnet anfört, funnit yrkandet om ändring i

förevarande del af anvisningarna icke böra bifallas.

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

De ändringar, som i detta moment föreslagits af utskottet, äro beroende

af de föreslagna ändringarna i 7 § 3:o a) samt 10 och 11 §§ af förordningen.

Bill. till Biksd. Frot. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

6:o).

Uppskattning af förmögenhet.

Den i första stycket å sid. 26 i Kung!.. Maj:ts proposition förekommande

punkt, som inledes med orden »Denna grund för uppskattningen»

synes, såsom icke öfverensstämmande med förordningens föreskrifter,

böra utgå.

Bevillningsutskottet hemställer alltså,

l:o) att Biksdagen, med förklarande att Ivungl.

Maj:ts förevarande förslag till förordning om inkomstock

förmögenhetsskatt icke kunnat oförändradt bifallas,

måtte antaga samma förslag med de ändringar och tilllägg,

utskottets härvid såsom bilaga fogade författningsförslag

utvisar;

2:o) att Biksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla,

det Ivungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt

sådan ändring i fråga om beräkningen af bolags kapital,

som i herr Danströms ofvan omförmälda motion blifvit

ifrågasatt, lämpligen må, med beaktande af de synpunkter

utskottet i detta afseende här ofvan framhållit,

kunna genomföras, samt därefter för Biksdagen framlägga

det förslag i ämnet, hvartill utredningen må kunna

föranleda;

3:o) att de i detta betänkande behandlade motioner

a)

I

76

af herr Bergström,

V

I

77

»

grefve Douglas,

CJ

I

78

»

» Lagerbjelke,

dj

I

79

»

herr Johan Östberg,

ej

I

80

»

herrar Lindblad och Gustafsson,

fj

I

82

»

herr Fahlbeck,

9)

I

84

»

» Clason,

li)

I

86

»

» Danström,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 35

i) II: 285 af lierr Åkesson,

k) II: 286 » » Canell m. fl.,

IJ II: 287 » » Palme,

mj II: 288 » herrar Christiernson och Åberg,

n) II: 289 » herr Nilsson i Malmö,

o) II: 290 » » Olausson,

pj II: 291 » » Jonsson i Hökhult m. fl. och

rj II: 292 » » Karlsson i Fjöl

måtte få anses besvarade genom hvad utskottet här

ofvan under l:o) och 2:o) hemställt.

Stockholm den 27 maj 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

Till staten erläggas inkomstskatt ock förmögenhetsskatt enligt bestämmelserna

i denna förordning. Dessa skatter utgå på grund af taxering,

som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter, hvarom

särskildt är stadgadt.

2 §.

1 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordning afser

den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret eller, då

räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som

gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.

2 mom. Skattskyldigheten för förmögenhet afser likaledes nästföregående

år, och skall för taxeringen fastställas värdet af förmögenheten

den 31 december nästföregående år eller för fall, som i 1 mom. senast

omförmäles, vid utgången af det räkenskapsår, som där är sagdt.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 37

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag

2 KAP.

Om skyldighet att erlägga inkomstskatt.

3 §•

1 mom. Skyldig att erlägga inkomstskatt är:

a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:

för den inkomst, ban åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;

k) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven

:

för den inkomst, han härifrån åtnjutit;

c) utlänning:

för inkomst af här belägen fast egendom eller af näring, som här

bedrifvits, för härifrån uppburen lön eller pension samt för utdelning å

aktier i svenska aktiebolag och å lotter i solidariska bankbolag;

skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat

ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,

erlägga f inkomstskatt jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats

eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som, utifrån införd,

af honom här användts.

2 mom. Inkomstskatt erlägges

vidare af:

a) inländska aktiebolag, solidariska

bankbolag och sådana bolag,

som enligt särskild författning äro

skyldiga att afstå sin vinst, samfund,

stiftelser, verk och inrättningar, föreningar

för ekonomisk verksamhet och

andra inländska juridiska personer:

för all inkomst, vare sig den förvärfvats

här eller utom riket; äfvensom
-

2 mom. Inkomstskatt erlägges

vidare af:

aj inländska aktiebolag, solidariska

bankbolag och sådana bolag,

som enligt särskild författning äro

skyldiga att afstå sin vinst, samfund,

stiftelser, verk och inrättningar, föreningar

för ekonomisk verksamhet och

andra inländska juridiska personer,

därunder inbegripna ägare af för gemensamt

behof afsätta s. k. besparingsslcogar

och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas själfständigt för

delägarnas gemensamma räkning;

för all inkomst, vare sig den förvärfvats

här eller utom riket; äfvensom
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag,

b) utländska aktiebolag och andra

utländska bolag:

för inkomst af här belägen fast

egendom eller af näring, som bolaget

här bedrifvit, samt för utdelning å

aktier i svenska aktiebolag och å lotter

i solidariska bankbolag.

Utskottets förslag.

bj utländska aktiebolag och andra

utländska bolag:

för inkomst af här belägen fast

egendom eller af näring, som bolaget

här bedrifvit, samt för utdelning å

aktier i svenska aktiebolag och å lotter

i solidariska bankbolag.

4 §•

Yanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som

ej äro aktiebolag, taxeras icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda

delägarnas inkomst med belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af

bolagets inkomst.

1 mom. Från inkomstskatt frikallas, i den mån här nedan sägs:

a) medlem af konungaätten:

för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

b) olönad svensk konsol:

för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;

c) främmande makts härvarande beskickning och konsulat tillhörande

person jämte betjäning:

om lian icke är svensk medborgare:

för annan inkomst än inkomst af här belägen fast egendom eller af

näring, som han här bedrifvit, samt härifrån uppburen lön eller pension;

dock att person tillhörande olönadt konsulat icke är frikallad från utgörande

af inkomstskatt för utdelning å aktier i svenska aktiebolag och å

lotter i solidariska bankbolag;

om lian är svensk medborgare:

för den inkomst, han åtnjutit af sin tjänst hos den främmande

makten;

d) utlänning eller i utlandet bosatt svensk undersåte, hvilken gifvit

eller medverkat vid olfentlig föreställning, som afses i förordningen angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter den 23 oktober

1908:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för inkomst af föreställning, för hvilken dylik afgift utgjorts eller

befrielse från afgift jämlikt förordningens 4 § 10 mom. åtnjutits; samt

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

2 mom. Följande juridiska personer

erlägga icke inkomstskatt:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap,

kommuner och andra menigheter

;

c) kyrkor, akademier och vetenskapliga

samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter,

sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser;
d)

allmänna hypoteksbanken,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer och hypoteksföreningar;
é)

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare; samt

/) sparbanker, som afses i lagen

den 29 juli 1892, och sådana inländska

rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,

hvilka afse att bereda vinst

endast åt insaltare.

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

2 mom. Följande juridiska personer

erlägga icke inkomstskatt:

a) staten;

b) landsting, hushållningssällskap,

kommuner och andra menigheter

;

c) kyrkor, akademier och vetenskapliga

samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter,

sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jämte andra fromma stiftelser;
ä)

allmänna hypoteksbanken,

konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer och hypoteksföreningar;
e)

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare; samt

/) sparbanker, som afses i lagen

den 29 juli 1892 och hvilkas reservfond

vid senaste bokslut icke uppgått

till fem procent af insättarnas fordran.

3 KAP.

Om grunderna för taxering af inkomst.

6 §•

Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag och

efter afdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

samfällda årsintäkter i penningar eller penningars värde, vare sig de härflutit

af fast egendom, af kapital eller af arbete.

Förmån af bostad äfvensom hvad skattskyldig för sin och sin familjs

räkning direkt tillgodogjort sig från egen jordbruks- eller annan näring eller

eljes af förnödenheter och varor, som lian fört i handel eller tillverkat,

skola följaktligen äfven räknas såsom inkomst.

Yid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, hänföras:

l:o) till inkomst af fast egendom:

a) inkomst, som af ägare, med ägare likställd innehafvare eller brukare

åtnjutits under form af hyresfri bostad eller arrende eller hyra;

b) inkomst af å fäst egendom här i riket bedrifvet jordbruk med

dess binäringar;

c) inkomst af skogsbruk här i riket;

d) inkomst, som förvärfvats genom upplåtelse åt någon af rätt att i visst

afseende tillgodogöra sig eller nyttja fast egendom eller del däraf eller genom

försäljning af vissa egendomens beståndsdelar, såsom torf, sten, grus, lera o. d.;

e) frälseränta och annan afgäld af fast egendom, därunder inbegripet

krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af patronus

ecclesise; samt

/) inkomst, som åtnjutits från fast egendom i utlandet;

2:o) till inkomst af kapital:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller

hos penningförvaltande verk eller enskilda insatta penningar;

b) utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska

bankbolag; samt

c) utdelning å aktier i utländska aktiebolag;

3:o) till inkomst af arbete:

a) inkomst af tjänst eller pension;
b)

inkomst af rörelse eller yrke,

så vidt den icke enligt hvad här ofvan

är sagdt skall upptagas såsom inkomst

af fast egendom;

c) vinster af tillfällig natur, där
-

3:o) till inkomst af arbete:

a) inkomst af arbetsanställning,

tjänst eller pension;

bj inkomst af rörelse eller yrke,

så vidt den icke enligt hvad här ofvan

är sagdt skall upptagas såsom inkomst

af fast egendom;

cj vinster af tillfällig natur, därunder

inbegripen vinst å icke yrkes- under inbegripen vinst å icke yrkes
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillning sutskottets

Kungl. Maj:ts förslag.

mässig afyttring af fast eller lös

egendom, som förvärfvats genom köp

eller byte och varit i säljarens ägo,

om det är fast egendom, under mindre

än tio år och eljes under mindre än

fem år, dock efter afdrag af möjligen

liden förlust å andra likartade affärer;

d) all annan skattepliktig intäkt,

som ej är att hänföra till inkomst af

fast egendom eller af kapital.

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som förvärfvats genom giftorätt,

arf eller testamente eller i hemföljd,

morgongåfva eller fördel af

oskiftadt bo eller ock genom gåfva;

dock taxeras såsom inkomst periodiskt

understöd, därför gifvaren enligt

bestämmelserna här nedan i detta

kapitel är berättigad till afdrag;

vinst å icke yrkesmässig afyttring

af fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom

köp eller byte eller ock af honom

förvärfvats genom köp eller byte och

varit i hans ägo, om det är fast egendom,

tio år eller därutöfver och eljes

fem år eller därutöfver;

hvad som erhållits såsom vinstutdelning

å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd

af olycksfall i arbete, så ock hvad

som eljes på grund af sjuk- eller

Bih. till Bilcsd. Prof. 1910. 5 Samt.

Betänkande Nr 29.

Utskottets förslag.

mässig afyttring af fast eller lös

egendom, som förvärfvats genom köp

eller byte och varit i säljarens ägo,

om det är fast egendom, under mindre

än tio år och eljes under mindre än

fem år, dock efter afdrag af möjligen

liden förlust å andra likartade affärer;

dj all annan skattepliktig intäkt,

som ej är att hänföra till inkomst af

fast egendom eller af kapital.

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

hvad som. förvärfvats genom giftorätt,

arf eller testamente eller i hemföljd,

morgongåfva eller fördel af

oskiftadt bo eller oek genom gåfva;

dock taxeras såsom inkomst periodiskt

understöd, därför gifvaren enligt

bestämmelserna här nedan i detta

kapitel är berättigad till afdrag;

vinst å icke yrkesmässig afyttring

af fast eller lös egendom, som

tillfallit säljaren annorledes än genom

köp eller byte eller ock af honom

förvärfvats genom köp eller byte och

varit i hans ägo, om det är fast egendom,

tio år eller därutöfver och eljes

fem år eller därutöfver;

hvad som erhållits såsom vinstutdelning

å insatser i föreningar för

ekonomisk verksamhet;

ersättning för skada till följd

af olycksfall i arbete, så ock hvad

som eljes på grund af sjuk- eller

1 Afd. 26 Käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller lians stärbhus;

kapital, som på grund af lifeller

kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus.

9 §•

Yid uppskattning af inkomst ur

inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,

må afdrag ske för alla utgifter för

inkomstens förvärfvande och bibehållande,

såsom

Utskottets förslag.

olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade

eller hans stärbhus;

kapital, som på grund af lifeller

kapitalförsäkring tillfallit den

försäkrade eller hans stärbhus;

hvad som af staten anvisats till

bestridande af de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda

kostnader, såsom:

resekostnadser sättning;

å stat uppförd häst- och båtlega;

officerares lönetillägg för tjänstehästar

samt furageersättning ;

anslag till skrifmaterialier, kontor

shyra och andra expenser;

traktamente för förrättning å annat

ställe än tjänstemans eller iförrättningen

deltagande persons vanliga boningsort;

arfvode eller traktamente för

kommendering utom station;

fältaflöning under krigstid;

samt arfvode eller traktamente

för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort

än där arfvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.

9 §.

Yid uppskattning af inkomst ur

inkomstkälla, som i 7 § omförmäles,

må, utom i det fall, att ersättning för

bestridande af särskilda med tjänst eller

uppdrag förenade kostnader, hvarom i

8 § förmärs, blifva af staten särskildt

anvisad, afdrag ske för alla utgifter för

inkomstens förvärfvande och bibehållande,

såsom

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

arrende- eller hyresafgift;

frälseränta och annan afgäld, som

det ålegat någon att utgöra såsom

ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande

och skötsel samt för underhåll

af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter

för de i skattskyldigs verksamhet använda

biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader

; äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap,

konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-,

änke- och pupill-, understöds- eller

annan sådan kassa, i hvilken det

ålegat någon på grund af hans tjänst

att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader,

grufvor, inventarier och annan

dylik egendom, som användts i skattskyldigs

näring, må afdrag ske i den

ordning, som angifves i de vid denna

förordning fogade särskilda anvisningarna.

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt tillafdrag

för:

ränta å gäld;

undantagsförmåner och hvad som

eljes utgifvits på grund af åtagande

eller annan förpliktelse att tid efter

annan utgifva visst belopp i penningar

eller varor;

43

Utskottets förslag.

arrende- eller hyresafgift;

frälseränta och annan afgäld, som

det ålegat någon att utgöra såsom

ägare af fast egendom;

utgifter för fast egendoms brukande

och skötsel samt för underhåll

af fastighet och inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter

för de i skattskyldigs verksamhet använda

biträden och arbetare;

kontors- och andra förvaltningskostnader;

äfvensom

kostnad för utöfning af vetenskap,

konst eller handaslöjd;

så ock för afgifter till pensions-,

änke- och pupill-, understöds- eller

annan sådan kassa, i hvilken det

ålegat någon på grund af hans tjänst

att vara delägare.

För värdeminskning å byggnader

äfvensom å grufvor, inventarier

och annan dylik egendom, som användts

i skattskyldigs näring, må

afdrag ske i den ordning, som angifves

i de vid denna förordning fogade

särskilda anvisningarna.

10 §.

Skattskyldig äge vidare rätt till

afdrag för:

alla utskylder utom kronoutskylder:

ränta å gäld;

undantagsförmåner och hvad som

eljes utgifvits på grund af åtagande

eller annan förpliktelse att tid efter

annan utgifva visst belopp i penningar

eller varor;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

sådan förlust å skattskyldigs

verksamhet, som ej är att hänföra

till kapitalförlust; samt

försäkringspremier och andra

afgifter, som utbetalats för den skattskyldiges

eller hans hustrus lif-, kapital-,

lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring

äfvensom för pupillförsäkring,

dock högst 200 kronor.

Svensk medborgare, som icke

är i riket mantalsskrifven, äfvensom

utlänning är ej berättigad till afdrag

för försäkringspremier samt äge åtnjuta

annat afdrag, hvarom här är

fråga, endast för så vidt afdraget hänför

sig till inkomst, för hvilken skatt

skall här erläggas, eller verksamhet,

som här utöfvats.

11 §•

Vid taxering af inkomst må afdrag

icke ske:

för den skattskyldiges utskylder

samt hans lefnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter, däri inbegripet

hvad den skattskyldige till annan

utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning

eller uppfostran eller eljes

på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt

eller hvad han till understöd

åt hemmavarande familjemedlemmar

utgifvit;

för ränta å den skattskyldiges

eget, i hans fasta egendom eller näring

nedlagda kapital;

för hvad som användes till fast

egendoms förbättring, tillökning af

Utskottets förslag.

sådan förlust å skattskyldigs

verksamhet, som ej är att hänföra

till kapitalförlust; samt

försäkringspremier och andra afgifter,

som utbetalats för den skattskyldiges

eller hans hustrus lif-, kapital-,

lifränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring

äfvensom för pupillförsäkring,

dock högst 200 kronor.

Svensk medborgare, som icke är

i riket mantalsskrifven, äfvensom utlänning

är ej berättigad till afdrag

för försäkringspremier samt äge åtnjuta

annat afdrag, hvarom här är

fråga, endast för så vidt afdraget

hänför sig till inkomst, för hvilken

skatt skall här erläggas, eller verksamhet,

som här utöfvats.

11 §.

Vid taxering af inkomst må afdrag

icke ske:

för den skattskyldiges Tcronoutskylder

samt hans lefnadskostnader

och därtill hänförliga utgifter, däri

inbegripet hvad den skattskyldige till

annan utbetalat såsom bidrag till

dennes undervisning eller uppfostran

eller eljes på grund af lagligen åliggande

försörjningsplikt eller hvad han

till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar

utgifvit;

för ränta å den skattskyldiges

eget, i hans fasta egendom eller näring

nedlagda kapital;

för hvad som användes till fast

egendoms förbättring, tillökning af

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag.

inventarier eller kapitalafbetalning å

skuld.

Har förening, som sträckt sin

verksamhet utom medlemmarnas krets,

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört

föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i

förhållande till gjorda köp eller försäljningar,

må afdrag för dylik utdelning

icke äga rum, där ej utdelningen

skett i omedelbart samband

med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen

grundats, hvaremot förening,

som icke sträckt sin verksamhet utom

medlemmarnas krets, må åtnjuta afdrag

för all utdelning, hvarom här

sägs, för såvidt den utgått efter grunder,

som varit före köpet eller försäljningen

bestämda.

45

Utskottets förslag.

inventarier eller kapitalafbetalning å

skuld.

Har förening, som sträckt sin

verksamhet utom medlemmarnas krets,

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört

föreningen eller icke, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i

förhållande till gjorda köp eller försäljningar,

må afdrag för dylik utdelning

icke äga rum, där ej utdelningen

skett i omedelbart samband

med köp eller försäljning, hvarpå utdelningengrundats,

hvaremot förening,

som icke sträckt sin verksamhet utom

medlemmarnas krets, må åtnjuta afdrag

för all utdelning, hvarom här

sägs, för såvidt den utgått efter grunder,

som varit före köpet eller försäljningen

bestämda.

4 KAP.

Om skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt.

12 §.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt

äro:

a) svenska medborgare, som äro

eller böra vara i riket mantalsskrifna,

samt

b) föreningar och samfund, hvilkas

medlemmar icke på grund af medlemskapet

äga del i föreningens eller

samfundets förmögenhet, äfvensom

stiftelser, samtliga dock endast för så

vidt de jämlikt 2 kap. äro skyldiga

att erlägga inkomstskatt:

12 §.

Skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt

äro:

a) svenska medborgare, som äro

eller böra vara i riket mantalsskrifna,

samt

b) föreningar och samfund, hvilkas

medlemmar icke på grund af medlemskapet

äga del i föreningens eller

samfundets förmögenhet, ägare af för

gemensamt behof afsätta s. k. besparing

sskog ar, och andra likartade samfålligheter,

som förvaltas själfständigt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

för all den förmögenhet, de liga,

vare sig här eller å utrikes ort;

c) svenska medborgare, som icke

äro eller höra vara i riket mantalsskrifna,

samt utlänningar och utländska

bolag:

för förmögenhet, som är här i

riket nedlagd.

Medlem af konungaätten är frikallad

från utgörande af förmögenhetsskatt.

Olönad svensk konsul är skattskyldig

allenast för förmögenhet, som

är här i riket nedlagd.

Utskottets förslag.

för delägarnas gemensamma räkning,

äfvensom stiftelser, samtliga dock endast

för så vidt de jämlikt 2 kap.

äro skyldiga att erlägga inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de äga,

vare sig här eller å utrikes ort;

c) svenska medborgare, som icke

äro eller böra vara i riket mantalsskrifna

samt utlänningar och utländska

bolag:

för förmögenhet, som är här i

riket nedlagd.

Medlem af konungaätten är frikallad

från utgörande af förmögenhetsskatt.

Olönad svensk konsul är skattskyldig

allenast för förmögenhet, som

är här i riket nedlagd.

5 KAP.

Om grunderna för taxering af förmögenhet.

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs

tillgångar, i den mån de

öfverstiga hans skulder.

Tid taxeringen skola såsom tillgångar

upptagas:

l:o) fast egendom;

2:o) lös egendom, såsom

a) lefvande och döda inventarier;
b)

grufvor, fartyg;

c) råämnen, varor och dylik lös

egendom;

13 §.

Såsom förmögenhet taxeras skattskyldigs

tillgångar, i den mån de

öfverstiga hans skulder.

Tid taxeringen skola såsom tillgångar

upptagas:

l:o) fast egendom;

2:o) lös egendom, såsom

a) lefvande och döda inventarier,

därest värdet öfverstiger 3,000

kronor.

b) grufvor, fartyg;

c) råämnen, varor och dylik lös

egendom;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

47

Kungl. Maj;ts förslag.

d) penningar, aktier, lotter i solidariska

bankbolag, andelar i bolag,

föreningar för ekonomisk verksamhet

och rederier, som ej äro aktiebolag,

fordringar, obligationer och andra

värdepapper;

e) patent- och förlagsrätter;

f) rätt till skogsavverkning å

annans mark samt rätt till stenbrott

eller därmed jämförlig rätt att i visst

afseende tillgodogöra sig annans fasta

egendom;

g) tomträtt äfvensom besittningsrätt

till fast egendom, där innehafvaren

ej enligt 15 § skall anses såsom

ägare, så vida rättigheten är

utan vederlag eller mot visst belopp

en gång för alla upplåten för innehafvarens

lifstid eller för tid, hvaraf vid

nästföregående års utgång återstodo

minst fem år;

It) rätt till ränta, afkomst af

fast egendom eller annan stadigvarande

förmån, som icke afses i 2:o)

g), så vida rättigheten är förhandenvarande

och bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid eller

för tid, hvaraf vid nästföregående års

utgång återstodo minst fem år.

Såsom tillgångar skola icke upptagas

:

möbler, husgeråd, smycken och

andra lösören, som äro afsedda för

skattskyldigs och hans familjs personliga

bruk;

konstverk, bok-, konst- och därmed

jämförliga samlingar, så framt

Utskottets förslag.

d) penningar, aktier, lotter i solidariska

bankbolag, andelar i bolag,

föreningar för ekonomisk verksamhet

och rederier, som ej äro aktiebolag,

fordringar, obligationer och andra

värdepapper äfvensom smycken;

e) patent- och förlagsrätter;

/) rätt till skogsafverkning å

annans mark samt rätt till stenbrott

eller därmed jämförlig rätt att i visst

afseende tillgodogöra sig annans fasta

egendom;

g) tomträtt äfvensom besittningsrätt

till fast egendom, där innehafvaren

ej enligt 15 § skall anses såsom

ägare, så vida rättigheten är

utan vederlag eller mot visst belopp

eu gång för alla upplåten för innehafvarens

lifstid eller för tid, hvaraf vid

nästföregående års utgång återstodo

minst fem år;

h) rätt till ränta, afkomst af

fast egendom eller annan stadigvarande

förmån, som icke afses i 2: o)

g), så vida rättigheten är förhandenvarande

och bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid eller

för tid, hvaraf vid nästföregående års

utgång återstodo minst fem år.

Såsom tillgångar skola icke upptagas

:

möbler, husgeråd och andra inre

lösören, som äro afsedda för skattskyldigs

och hans familjs personliga

bruk;

konstverk, bok-, konst- och därmed

jämförliga samlingar, så framt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

ej ägaren med dem drifver handel

eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

kapitalvärdet af undantagsförmåner

och pension äfvensom af annan

förmån, hvilken åtnjutes på grund af

ett förutvarande tjänsteförhållande;

rätt till ränta, afkomst eller

förmån, som är bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid,

där värdet af hvad han årligen må

i sådant afseende åtnjuta understiger

1,000 kronor;

rätt till förmögenhet, hvaraf en

annan för närvarande åtnjuter af kastningen.

Utskottets förslag.

ej ägaren med dem drifver handel

eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten

tillgängliga;

kapitalvärdet af undantagsförmåner

och pension äfvensom af annan

förmån, hvilken åtnjutes på grund af

ett förutvarande tjänsteförhållande;

rätt till ränta, afkomst eller

förmån, som är bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid,

där värdet af hvad han årligen må

i sådant afseende åtnjuta understiger

1,000 kronor;

rätt till förmögenhet, hvaraf en

annan för närvarande åtnjuter afkastningen.

14 §.

Till skuld hänföres kapitalvärdet af förpliktelse, hvilken innefattar

skyldighet att för tid, som är beroende af varaktigheten af en eller flera

personers lif, eller för tid, som icke understiger fem år, utgifva visst

belopp i penningar eller varor. Enahanda gäller, där förpliktelsen afser

upplåtelse för tid, som nu är sagd, af annan förmån, hvilken kan i penningar

uppskattas.

Skattskyldig, som i 12 § c) sägs, har rätt till afdrag allenast för

sådan skuld, som häftar vid hans här i riket nedlagda förmögenhet.

15 §.

I afseende på skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt skall såsom

ägare anses:

a) innehafvare af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken

besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse

till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, och af sådan ofri tomt, hvarifrån

innehafvaren ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller

utan att vederbörlig lösen gifves;

5) efterlefvande make, som på grund af inbördes testamente besitter

förmögenhet, så ock den, som på grund af testamente eller annorledes är

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för sin lifstid berättigad åtnjuta afkastningen af förmögenhet, hvartill

äganderätten tillagts hans bröstarfvinge eller bröstarfvinges afkomling.

16 §.

Till grund för uppskattningen

af förmögenhet lägges, med iakttagande

af här nedan meddelade närmare

bestämmelser, saluvärdet af de

i förmögenheten ingående tillgångar,

som utgöra föremål för taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen,

som nästföregående år varit

åsatt taxeringsvärde, upptages till

detta värde; dock att, om sådant

värde då icke varit åsatt eller omständighet

inträffat, som enligt bevillningsförordningen

kan under en taxeringsperiod

påkalla förändrad värdering,

fastigheten upptages till det

taxeringsvärde, som under löpande

året bestämmes.

Fordran, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall gäldas före förfallodagen,

uppskattas till det belopp,

som efter en räntefot af fem

för hundra om året utgör fordringens

närvarande värde. Detta värde beräknas

enligt den vid denna förordning

fogade tabellen I. Annan fordran

upptages till det belopp, hvarå

den lyder. Osäker fordran upptages

icke.

Annan för evärldlig tid utgående

ränta, afkomst eller förmån

än frälseränta uppskattas till tjugu

gånger det belopp, hvartill den uppgått

nästföregående år.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami.

16 §.

Till grund för uppskattningen

af förmögenhet lägges, med iakttagande

af här nedan meddelade närmare

bestämmelser, saluvärdet af de

i förmögenheten ingående tillgångar,

som utgöra föremål för taxering.

Fast egendom, frälseränta inbegripen,

som nästföregående år varit

åsatt taxeringsvärde, upptages till

detta värde; dock att, om sådant

värde då icke varit åsatt eller omständighet

inträffat, som enligt bevillningsförordningen

kan under eu taxeringsperiod

påkalla förändrad värdering,

fastigheten upptagas till det

taxeringsvärde, som under löpande,

året bestämmes.

Fordran, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall beräknas för tiden

före förfallodagen, uppskattas till det

belopp, som efter en räntefot af fem

för hundra om året utgör fordringens

närvarande värde. Detta värde beräknas

enligt den vid denna förordning

fogade tabellen I. Annan fordran

upptages till det belopp, hvarå

den lyder. Osäker fordran upptages

icke.

Annan för evärldlig tid utgående

ränta, afkomst eller förmån

än frälseränta uppskattas till tjugu

gånger det belopp, hvartill den uppgått

nästföregående år.

1 Afd. 26 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj-.ts förslag.

Kapitalvärdet af på lifstid eller

viss tid utgående ränta, afkomst eller

förmån uppskattas efter det belopp,

rättigheten motsvarat nästföregående

år, och en räntefot af fem för hundra

om året enligt de vid denna förordning

fogade tabellerna II, III och IY.

Kapitalvärdet af förpliktelse, därför

afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes

efter den grund, som gäller

för uppskattningen af kapitalvärdet

af motsvarande fordran eller rättighet.

Är förpliktelsen beroende af

varaktigheten af liera personers lif

sålunda, att förpliktelsen upphör vid

den först allidnes frånfälle, bestämmes

kapitalvärdet efter den äldstes

lefnadsålder. Fortfar däremot förpliktelsen

oförändrad till den sist allidnes

frånfälle, beräknas värdet efter

den yngstes ålder.

Utskottets förslag.

Kapitalvärdet af på lifstid eller

viss tid utgående ränta, afkomst eller

förmån uppskattas efter det belopp,

rättigheten motsvarat nästföregående

år, och en räntefot af fem för hundra

om året enligt de vid denna förordning

fogade tabellerna II, III och IY.

Kapitalvärdet af förpliktelse, därför

afdrag enligt 14 § äger rum, bestämmes

efter den grund, som gäller

för uppskattningen af kapitalvärdet

af motsvarande fordran eller rättighet.

Är förpliktelsen beroende af

varaktigheten af flere personers lif

sålunda, att förpliktelsen upphör vid

den först allidnes frånfälle, bestämmes

kapitalvärdet efter den äldstes

lefnadsålder. Fortfar däremot förpliktelsen

oförändrad till den sist allidnes

frånfälle, beräknas värdet efter

den yngstes ålder.

6 KAP.

Om beräkning af inkomst- och förmögenhetsskatt.

17 §.

Inkomstskatt och förmögenhetsskatt

utgå i en summa efter ett med

afseende på inkomstens och förmögenhetens

storlek taxeradt belopp.

Inkomsten ingår däri med sitt

enligt de i 3 kap. angifna grunderna

uppskattade belopp.

För beskattning af förmögenheten

upptages i det taxerade beloppet

17 §.

Inkomstskatt och förmögenhetsskatt

utgå i en summa efter ett med

afseende på inkomstens och förmögenhetens

storlek taxeradt belopp.

Inkomsten ingår däri med sitt

enligt de i 3 kap. angifna grunderna

uppskattade belopp.

För beskattning af förmögenheten

upptages i det taxerade beloppet

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungi. Maj:ts förslag,

en tredjedel af förmögenhetens till fem

procent beräknade afkastning eller således

en sextiondedel af den uppskattade

förmögenheten.

Inkomsten och en sextiondedel

af förmögenheten utgöra följaktligen

tillsammans det taxerade beloppet.

Detta utföres i fulla hundratal kronor,

så att öfverskjutande belopp, som

icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

Utskottets förslag.

en sextiondedel af den uppskattade

förmögenheten.

Inkomsten och en sextiondedel

af förmögenheten utgöra följaktligen

tillsammans det taxerade beloppet.

Detta utföres i fulla hundratal kronor,

så att öfverskjutande belopp, som

icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

18 §.

Skyldighet att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt inträder för

svensk medborgare, som är bär i riket mantalsskrifven, när det enligt

17 § taxerade beloppet eller, i fråga om äkta makar, de för dem båda

taxerade beloppen sammanräknade uppgå till 800 kronor; dock att

skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt inträder vid ett taxeradt belopp

af 100 kronor, när detta grundar sig på sådan för beskattning af förmögenhet

verkställd beräkning, som i 17 § omförmäles.

Om det taxerade beloppet understiger 6,000 kronor, utgår för skattskyldig,

som nu är nämnd, inkomst- och förmögenhetsskatten med följande

procent af det taxerade beloppet, nämligen:

för

ett taxeradt belopp, ei öfverstigande 900 kronor

med 0,4 %

»

» »

» öfverstigande

900 »

men ei 1,100 kronor

» 0,6 %

»

■) »

» »

1,100 »

»

» 1,400 »

» 0,8 %

»

»

v.

1,400

»

» 1,700 »

» 1 %

»

f

»

1,700 »

»

» 2,000 »

» 1,2 %

»

»

» »

2,000 »

»

» 2.500 »

» 1,4 %

»

;> »

» >.''

2,500 »

»

» 3,000 »

» 1,6 %

»

» »

» »

3,000 »

»

» 3,600 »

» 1,8 %

»

» »

» »

3,600 »

>;

» 4,500 »

» 2 %

»

» »

» »

4,500

» 2,2 %

För annan enskild skattskyldig än svensk medborgare, som är här i

riket mantalsskrifven, samt för andra juridiska personer än inländska aktiebolag

och solidariska bankbolag inträder skatteplikten, så snart det taxerade

beloppet uppgår till 100 kronor. Inkomst- och förmögenhetsskatten utgår

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.

för dessa skattskyldiga med 2,25 procent af det taxerade beloppet, så vidt

detta understiger 6,000 kronor.

Om det taxerade beloppet uppgår till eller öfverstiger 6,000 kronor,

utgår för skattskyldiga, som i denna paragraf afses, inkomst- och förmögenhetsskatten

med en krona för hvarje fullt hundratal af ett belopp, som

beräknas efter följande grunder:

6,000 kronor af det taxerade beloppet ökas med 125 °/o,

den del af det taxerade beloppet, som öfverstiger

6,000

kronor

men

icke

8,000

kronor,

ökas med

200

%

8,000

»

»

»

12,000

»

»

»

250

%

12,000

»

»

»

20,000

»

»

»

300

°/o

20,000

»

»

»

30,000

»

»

»

350

°/o

%

30,000

»

»

»

50,000

»

»

»

400

50,000

»

»

»

80,000

»

»

»

450

°/o

80,000

»

»

500

7»,

dock att det beräknade belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må

i något fall öfverstiga fem gånger det taxerade beloppet.

19 §.

o

1 mom. Å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen höga i jämförelse

med hvad de äro inom riket i allmänhet, må det taxerade beloppet

minskas, för skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 1,800

kronor, med högst 300 kronor, och för den, hvilkens taxerade belopp öfverstiger

1,800 kronor men icke 3,000 kronor, med högst 200 kronor. Afdrag,

som nu är nämndt, skall gälla för orten i dess helhet.

2 mom. Skattskyldig, hvilkens taxerade belopp icke öfverstiger 6,000

kronor, äger vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100

kronor för hvarje af honom på grund af försörjningsplikt underhållet barn,

hvars ålder vid början af det år, taxeringen sker, understiger femton år.

För barn, som själf åtnjuter inkomst, äger dock skattskyldig tillgodonjuta

afdrag, allenast såvida och i den mån barnets inkomst understiger 100 kronor.

3 mom. I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga är på grund

af särskilda förhållanden (långvarig sjukdom, underhåll af närstående eller

olyckshändelse), väsentligen nedsatt, må skattskyldig, hvilkens taxerade

belopp icke öfverstiger 3,000 kronor, erhålla nedsättning i detta belopp

med högst hälften. Om det taxerade beloppet icke öfverstiger 1,500 kro
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

nor, må undantagsvis i fall, där särdeles ömmande omständigheter förekomma,

fullständig befrielse från skatt medgifvas. Dock må den omständigheten,

att skattskyldig har barn under femton år att försörja, ej gälla såsom grund

för afdrag eller befrielse enligt detta moment.

d mom. Det belopp, som återstår, sedan de i denna paragraf medgifna

af dragen ägt rum, utföres i fulla tiotal kronor, så att öfver skjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller. Inkomst- och förmögenhetsskatt

för det sålunda utförda beloppet utgår efter den procent, som

enligt 18 § gäller för det taxerade beloppet i dess helhet.

5 mom. Afdrag, hvarom i denna paragraf är fråga, må tillgodonjutas

allenast af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven.

20

20

§•

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag

eller solidariskt bankbolag utgår

dels med två kronor femtio

öre för hvarje hundratal kronor

af den taxerade inkomsten, dels

ock därutöfver

för det belopp af inkomsten,

som öfverstiger fem men icke tio

procent af bolagets kapital, med

en krona för hvarje hundratal

kronor af nämnda inkomstbelopp,

för det belopp af inkomsten,

som öfver stig er tio men icke femton

procent af kapitalet, med två kro
-

Inkomstskatt af inländskt aktiebolag

eller solidariskt bankbolag utgår, om den

taxerade inkomsten icke öfverstiger fem

procent af bolagets kapital, med två kronor

femtio öre för hvarje hundratal kronor

af det taxerade beloppet.

Om den taxerade inkomsten öfverstiger

fem procent af bolagets kapital, utgår,

för hvarje fullt hundratal kronor af

det taxerade beloppet, inkomstskatten med

följande belopp, nämligen:

när den taxerade inkomsten öfverstiger

5 men icke 5 Va % af kapitalet, med kronor 2:65

nor för hvarje hundratal kronor

5 Va »

x- 6 » » »

» t> 2:60

af inkomstbeloppet, samt

6

» 67, > »

» 5> 2: 65

för det belopp af inkomsten,

6 Va »

» 7 » » »

» » 2: 70

som öfverstiger femton procent af

7 »

» 7 7* » » »

» » 2:75

kapitalet, med tre kronor för hvarje

77a >

» 8 » » »

» » 2:80

hundratal kronor af inkomstbe-

8

>: 8 Va >! >'' »

» » 2:85

loppet.

8 Va »

» 9 » » »

» » 2:90

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

när den taxerade inkomsten öfverstiger

10

men

icke

O

TH

O

rH

% af kapitalet, med kronor

3: 05

107.

»

»

11

»

»

»

»

3: 10

n

»

»

H7a

»

»

»

»

»

3:15

ii1/.

7>

12

»

»

»

»

»

3: 20

12

»

»

127a

»

»

»

t>

»

3: 25

127s

»

»

13

»

»

»

»

»

3: 30

13

»

»

137a

»

»

»

»

3: 36

CO

r—1

»

)>

14

»

»

»

»

3: 40

14

»

»

U7a

»

»

»

»

3: 45

147a

»

»

15

»

»

»

»

»

3: 50

15

»

167a

»

»

»

»

»

3: 55

1572

»

16

»

»

»

»

3: 60

16

»

»

167a

»

»

»

»

»

3: 65

167a

t)

»

17

»

»

»

3: 70

17

»

»

177a

»

»

»

»

»

3: 75

177 s

»

18

»

»

»

»

3:80

18

»

187,

»

»

»

»

»

3: 85

1872

»

»

19

»

»

»

»

»

3: 90

19

»

»

1972

»

»

»

3: 95

197a

»

»

20

)>

;>

»

»

»

4: 00

20

»

21

»

»

»

4:05

21

»

»

22

»

»

»

»

»

4: 10

22

»

»

23

»

»

»

»

»

4: 15

23

»

24

»

»

»

»

»

4: 20

24

»

25

»

»

»

»

»

4: 25

26

»

5>

26

»

»

»

»

»

4: 30

26

»

»

27

»

»

»

»

4: 35

27

»

»

28

»

»

»

»

4: 40

28

»

»

29

»

»

»

»

»

4: 45

29

»

)>

30

7>

»

»

»

4: 50

30

»

»

32

»

»

»

1>

4: 55

32

»

»

34

»

»

»

»

»

4: 60

34

»

36

»

»

»

7>

4: 65

36

»

»

38

»

»

»

»

4: 70

38

»

40

»

»

»

4: 75

40

»

»

46

»

»

T)

»

4: 80

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

55

Kungl. Majds förslag.

Med kapital förstås det bolagets

aktie- eller lottkapital, som

varit inbetaldt vid början af nästföregående

år eller, om kapitalet

nästföregående år undergått förändring,

medelstorleken där af under

samma år; och skall såsom inbetaldt

kapital anses bolagets inregistrerade

eller anmälda aktieeiler

lottkapital, i den mån detsamma

motsvarar verkligt, af delägarna

gjordt tillskott; skolande

dock i hvarje fall aktie- eller lottkapital,

som intill den 1 juli 1897

hos vederbörande myndighet inregistrerats

eller anmälts såsom inbetaldt,

såsom sådant tillskott anses.

Utskottets förslag.

när den taxerade inkomsten öfverstiger

45

men

icke

SO

%

af kapitalet, med kronor

4: 85

50

»

7>

65

»

»

»

y>

4: 90

55

»

»

60

»

»

»

»

»

4: 95

00

»

»

70

T)

»

»

»

»

5: 00

70

»

»

80

T)

1>

»

»

»

6. 05

80

»

»

90

»

»

»

»

»

6: 10

90

»

»

100

»

»

»

»

6: 15

100

»

»

»

y>

»

5: 20

Med kapital förstås det bolagets aktieeller

lottkapital, som varit inbetaldt vid

början af nästföregående år eller, om

kapitalet nästföregående år undergått

förändring, medelstorleken däraf under

samma år; och skall såsom inbetaldt

kapital anses bolagets inregistrerade eller

anmälda aktie- eller lottkapital, i den

män detsamma motsvarar verkligt af

delägarna gjordt tillskott; skolande dock

i hvarje fall aktie- eller lottkapital, som

intill den 1 juli 1897 hos vederbörande

myndighet inregistrerats eller anmälts

såsom inbetaldt, såsom sådant tillskott

anses.

21 §.

Till ledning vid uträknande af inkomst- och förmögenhetsskatt utfärdar

Kungl. Maj:t erforderliga tabeller.

7 KAP.

Om efterbeskattning.

22 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig underlåtit

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

aflämna uppgift eller infordrad upplysning, och har däraf föranledts, att

inkomst eller förmögenhet icke blifvit taxerad eller blifvit för lågt taxerad,

skall, då sådant kommer till vederbörandes kännedom, särskild inkomstoch

förmögenhetsskatt genom taxering påföras den skattskyldige till belopp,

som genom berörda förfarande undandragits.

Efterbeskattning på grund af denna paragraf må icke ske senare än

fem år efter det år, då inkomsten eller förmögenheten rätteligen bort

taxeras. Har den skattskyldige aflidit, påföres skatten hans dödsbo; dock

att sådan påföring icke må ske senare än ett år efter utgången af det

kalenderår, under hvilket bouppteckning blifvit ingifven för registrering

eller förrättad af vederbörande domstol eller magistrat. Stärbhuset svare icke

för skatten med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, påföres bodelägare

icke mera än hvad af skatten belöper å hans lott och i intet fall mera

än hans lott i boet utgör.

8 KAP.

Om beskattningsort m. m.

23 §.

1 mom. Enskild skattskyldig taxeras enligt denna förordning:

å den ort, där han författningsenligt är eller bör vara mantalsskrifven.

Afliden persons inkomst och förmögenhet taxeras:

å den ort, där den aflidne senast författningsenligt varit eller bort

vara mantalsskrifven.

2 mom. Skattskyldig, som afses i 3 § 2 inom., taxeras enligt denna

förordning:

å den ort, där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte

eller där syssloman eller ombud är bosatt.

3 mom. I fall, då de här ofvan gifna reglerna icke äga tillämpning,

sker taxeringen:

å den ort, där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats eller, om taxeringen

uteslutande afser förmögenhet, å den ort, där förmögenheten hufvudsakligen

varit nedlagd;

dock att utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven skattskyldig,

som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad och

Nikolai församling.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

24 §.

1 mom. För afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgares

inkomst och förmögenhet må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse

från inkomst- och förmögenhetsskatt, därest behållningen i boet ej öfverstigit

10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn

eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres för afliden

persons inkomst och förmögenhet, svare stärbhuset icke med mera än

tillgångarna i boet. Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än

hvad af skatten å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans

lott i boet utgör.

25 §.

1 mom. Är skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning

inbegripas jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock att i

fall, där hustrun haft inkomst eller förmögenhet, som rättsligen varit från

mannens förvaltning undantagen, hustrun skall taxeras därför.

Skulle i senare fallet afdrag, hvartill endera maken enligt 10 § är

berättigad, öfverstiga dennes inkomst, må öfverskjutande beloppet afräknas

från den andra makens behållna inkomst.

Afdrag enligt 19 § skall i fall, hvarom här sägs, bestämmas efter de

för bägge makarna taxerade beloppen sammanräknade och fördelas på hvardera

maken efter förhållandet mellan dennes taxerade belopp och summan

af de för båda makarna taxerade beloppen.

Hafva makar blifvit särskildt taxerade, skall skatt ändock beräknas

efter de för dem båda taxerade beloppen sammanräknade och påföras

makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.

2 mom. Skattskyldig taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,

så framt icke barnet själf skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

26 §.

Hvad i afseende å skatteplikt är i denna förordning stadgadt om

enskild skattskyldig galle ock beträffande oskiftadt dödsbo efter honom. Beskattningsort

är i sådant fall den ort, där enligt 23 § den aflidnes inkomst

och förmögenhet skolat taxeras.

Bill. till Biksd. Vret. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 26 Käft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Såsom utländska bolag skola i denna förordning anses jämväl utländska

försäkringsanstalter och föreningar äfvensom andra här i riket icke hemmahörande

juridiska personer.

27 §.

Utan hinder af bestämmelserna i

3 § äger Konungen att, under förutsättning

af ömsesidighet, med annat lands

regering ingå öfverenskommelse, hvarigenom

medborgare i det andra landet

befrias från skattskyldighet här i riket

för annan inkomst än inkomst af här

belägen fast egendom eller af näring,

som han här bedrifva.

Sådan öfverenskommelse skall

upphöra att gälla sex månader efter

därförut skedd uppsägning.

Denna förordning skall lända

till efterrättelse från och med den

1 januari 1911 och intill slutet af

det år, under hvars lopp ny förordning

i ämnet varder af Riksdagen

fastställd.

Denna förordning skall lända

till efterrättelse från och med den

1 januari 1911 och intill slutet af

det år, under hvars lopp ny förordning

i ämnet varder af Riksdagen fastställd,

skolande likväl dels vid taxering

åren 1911—1913 för sådan inkomst

af här i riket bedrifvet skogsbruk,

som härflyter från upplåtelse af afverkningsrätt

till skog eller från afyttring

af växande skog i samband

med afyttring af fastigheten, inkomsten

tagas till beskattning år 1911 med

allenast en fjärdedel af det belopp,

hvartill densamma enligt punkten l:o)

III af särskilda anvisningarna skolat

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

beräknas, år 1912 med hälften och

år 1913 med tre fjärdedelar af det

på enahanda sätt beräknade beloppet;

allt försåvidt skogen varit i den skattskyldiges

ägo före ingången af år

1900, dels ock vid taxering år 1911

afdrag för utskylder enligt 10 § medgifvas

allenast med afseende å halfva

beloppet af de år 1910 erlagda utskylder

af ifrågavarande slag.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

l:o).

Inkomst af fast egendom.

I. Yärdet af bostadsförmån,

som ägare, med ägare likställd innehafvare

eller brukare af fast egendom

åtnjuter å fastigheten, beräknas

med ledning af i orten gällande hyrespris

eller i saknad af tillfälle till

sådan jämförelse efter annan grund,

som taxeringsmännen finna tillämplig.

Uppskattningen hänför sig till

den del af fastigheten, som faktiskt

tages i anspråk såsom bostad för den

skattskyldige och hans familj jämte

betjäning eller eljes af den skattskyldige

användes för ändamål, som

närmast afse hans bekvämlighet och

trefnad, såsom gästrum, lusthus, stall

för lyxhästar, sommar villa, jaktstuga

o. d. Plantering, parkanläggning o. d.

tagas ock i betraktande vid inkomstens

uppskattning.

I. Yärdet af bostadsförmån,

som ägare, med ägare likställd innehafvare

eller brukare af fast egendom

åtnjuter å fastigheten, beräknas

med ledning af i orten gällande hyrespris

eller i saknad af tillfälle till

sådan jämförelse efter annan grund,

som taxeringsm ännen finna tillämplig.

Uppskattningen hänför sig till

den del af fastigheten, som faktiskt

tages i anspråk såsom bostad för den

skattskyldige och hans familj jämte

betjäning eller eljes af den skattskyldige

användes för ändamål, som

närmast afse hans bekvämlighet och

trefnad, såsom gästrum, lusthus, stall

för lyxhästar, sommarvilla, jaktstuga

o. d.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

I skattskyldigs inkomst inberäknas

icke hyresvärdet af lägenheter,

som begagnas såsom bostad af

den i hans näring anställda tjänsteocb

arbetspersonalen, likasom å andra

sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet

såsom omkostnad. I den

mån sådan personal är anställd för

den skattskyldiges och hans familjs

egen uppassning och bekvämlighet,

tages däremot, såsom ofvan är angifvet,

vid uppskattningen af hans

inkomst hänsyn till hyresvärdet å

ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige

använder egen fastighet för

rörelse e. d., upptages hyresvärdet

däraf icke vid beräkningen af inkomsten

af den fasta egendomen.

II. Till inkomst af jordbruk med

dess binäringar räknas den inkomst,

som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation)

af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens

produkter äfvensom af kreatur;
-

Utskottets förslag.

I skattskyldigs inkomst inberäknas

icke hyresvärdet af lägenheter,

som begagnas såsom bostad af

den i hans näring anställda tjänsteoch

arbetspersonalen, likasom å andra

sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet

såsom omkostnad. I den

mån sådan personal är anställd för

den skattskyldiges och hans familjs

egen uppassning och bekvämlighet,

tages däremot, såsom ofvan är angifvet,

vid uppskattningen af hans

inkomst hänsyn till hyresvärdet å

ifrågavarande lägenheter.

Om och i den mån den skattskyldige

använder egen fastighet för

rörelse e. d., upptages hyresvärdet

däraf icke vid beräkningen af inkomsten

af den fasta egendomen.

Därest byggnader kunna anses

äfven med nog grannt underhåll och

aktsam vård vara underkastade värdeminskning

genom slitning, må för den

värdeminskning, som af dylik anledning

ägt rum under näst föregående

år, afdrag äga rum, motsvarande

en efter hvarje byggnads beskaffenhet

och användning lämpad andel af dess

värde.

II. Till inkomst af jordbruk med

dess binäringar räknas den inkomst,

som förvärfvas:

genom försäljning (ej realisation)

af jordbrukets, ladugårdens och trädgårdens

produkter äfvensom af kreatur;
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

61

Kungl. Maj:ts förslag.

genom mejeriliandtering och annan

handtering, som är att anse såsom

binäring till jordbruket samt

uteslutande eller hufvudsakligen afser

förädling af det egna jordbrukets

produkter eller den egna egendomens

produkter eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning

af dragare, maskiner och annan arbetskraft;

äfvensom

genom direkt tillgodogörande

för den skattskyldiges och hans familjs

räkning af egendomens afkastning,

härunder inbegripet hvad som

åtgår för sådan tjänstepersonal, som

användes till personlig uppassning;

skolande värdet häraf beräknas med

ledning af ortens gällande försäljningspris.

Sysselsattes tjänare både

för den skattskyldig es eller hans familjs

''personliga uppassning och i hans näring,

upptages såsom inkomst endast

skälig andel af hvad som för tjänaren

tillg odog öres. Enahanda gäller i fråga

om afdrag, som här nedan sägs, för

lön och underhåll åt sådan tjänare.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets

brukande och skötsel komma

särskild! i betraktande utgifter

för:

lön och underhåll åt arbetspersonal,

i den mån den användes för

jordbruket och dess binäringar, därvid

dock afdrag ej får ske för underhåll,

som bestrides med fastighetens

produkter, och ej heller för

lön och underhåll åt den skattskyl
-

Utskottets förslag.

genom mejerihandtering och annan

handtering, som är att anse såsom

binäring till jordbruket samt

uteslutande eller hufvudsakligen afser

förädling af det egna jordbrukets

produkter eller den egna egendomens

produkter eller beståndsdelar;

genom körslor samt uthyrning

af dragare, maskiner och annan arbetskraft

; äfvensom

genom direkt tillgodogörande

för den skattskyldiges och hans familjs

räkning af egendomens afkastning,

härunder inbegripet hvad

som åtgår för sådan tjänstepersonal,

som uteslutande eller hufvudsakligen

användes till personlig uppassning;

skolande värdet häraf beräknas med

ledning af ortens gällande försäljningspris.

Såsom kostnader för jordbruksfastighets

brukande och skötsel komma

särskild! i betraktande utgifter

för:

lön och underhåll åt arbetspersonal,

som uteslutande eller hufvudsakligen

användes för jordbruket och dess

binäringar, därvid dock afdrag ej får

ske för underhåll, som bestrides med

fastighetens produkter, och ej heller

för lön och underhåll åt den skatt
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

diges hemmavarande barn, som deltaga

i arbetet med egendomens skötsel,

så framt de icke särskilt taxeras

för inkomsten;

nyanskaffning (ej nyuppsättning)

af dels lefvande inventarier och dels

döda inventarier, hvad dessa sistnämnda

beträffar dock endast i den

mån nyanskaffningen icke ersatts med

köpeskillingen för försålda eller värdet

af i byte erhållna inventarier; ägande

i följd häraf skattskyldig icke att under

form af afskrifning göra afdrag

för den värdeminskning å jordbruhsinventarier,

som förorsakas af slitning

eller nötning;

underhåll af byggnader och andra

anläggningar samt inventarier;

inköp af utsäde, foder och gödningsämnen

o. d.; samt

försäkring af arbetspersonalen,

byggnader, förråd och andra för jordbruket

och dess binäringar (ej för

personligt behof) afsedda inventarier.

Vidare må för den värdeminskning,

som byggnader årligen undergå

genom slitning, afdrag äga rum, motsvarande

en efter hvarje byggnads

beskaffenhet och användning lämpad

andel af dess värde.

Kostnad för sådana arbeten,

som afse grundförbättring af egendom

genom nybyggnad, nyodling,

torrläggning o. d., får icke afdragas

vid taxering af inkomst af jordbruk.

III. Till inkomst af skogsbruk

hänföres den inkomst, som någon

Utskottets förslag.

skyldiges hemmavarande barn, som

deltaga i arbetet med egendomens

skötsel, så framt de icke särskildt

taxeras för inkomsten;

nyanskaffning (ej nyuppsättning)

af dels lefvande inventarier och dels

döda inventarier, hvad dessa sistnämnda

beträffar dock endast i den

mån nyanskaffningen icke ersatts med

köpeskillingen för försålda eller värdet

af i byte erhållna persedlar; ägande

i följd häraf skattskyldig icke att under

form af afskrifning göra afdrag

för den värdeminskning å jordbruksinventarier,

som förorsakas af slitning

eller nötning;

underhåll af byggnader och andra

anläggningar samt inventarier;

inköp af utsäde, foder och gödningsämnen

o. d.; samt

försäkring af arbetspersonalen,

byggnader, förråd och andra för jordbruket

och dess binäringar (ej för

personligt behof) afsedda inventarier.

Kostnad för sådana arbeten,

som afse grundförbättring af egendom

genom nybyggnad, nyodling,

torrläggning o. d., får icke afdragas

vid taxering af inkomst af jordbruk.

III. Till inkomst af skogsbruk

hänföres den inkomst, som någon

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj ds förslag.

förvärfvar dels genom tillgodogörande

för egen räkning af skogseffekter från

fastighet, som af honom äges, arrenderas

eller innehafves med sådan rätt,

att han enligt Yl här nedan anses

såsom likställd med ägare, eller genom

försäljning af sådana skogseffekter

(inkomst af skogsafverkning),

dels ock genom upplåtelse af afverkningsrätt

till skog.

Till de utgifter, därför vid beräkning

af inkomst af skogsbruk afdrag

må äga rum, räknas kostnader

för skogsodling, hyggesrensning, inarkberedning,

afdikning af produktiv

skogsmark samt annan sådan utgift

för skogens bevarande och återväxt,

äfvensom i fråga om skogsafverkning,

dessutom kostnader för virkets fällning

och tillredning, utdrifning, flottning

o. d. Däremot må, i enlighet

med hvad under II här ofvan sagts,

kostnad för grundförbättring, såsom

torrläggning af å skogen varande mossar

och andra sankmarker, som icke

äro att hänföra till produktiv skogsmark,

sänkning af vatten o. d., icke

af dragas.

Vid uppskattning af inkomst af

skogsbruk må fastighetens ägare, då

särskilda omständigheter därtill föranleda,

vidare åtnjuta afdrag för den

Utskottets förslag.

förvärfvar dels genom tillgodogörande

för egen räkning af skogseffekter från

fastighet, som af honom äges, arrenderas

eller innehafves med sådan rätt,

att han enligt Yl här nedan anses

såsom likställd med ägare, eller genom

försäljning af sådana skogseffekter

(inkomst af skogsafverkning),

dels genom upplåtelse af afverkningsrätt

till skog, dels ock genom afyttring

af växande skog i samband med

afyttring af fastigheten, där icke vinst

å afyttring af fastigheten i dess helhet

skall heskattas enligt bestämmélserna

i 7 § 3:oJ b) eller cj.

Till de utgifter, därför vid beräkning

af inkomst af skogsbruk afdrag

må äga rum, räknas kostnader

för skogsodling, hyggesrensning, markberedning,

afdikning af produktivskogsmark

samt annan sådan utgift

för skogens bevarande och återväxt,

äfvensom i fråga om skogsafverkning

dessutom kostnader för virkets fällning

och tillredning, utdrifning, flottning

o. d. Däremot må, i enlighet

med hvad under II här ofvan sagts

kostnad för grundförbättring, såsom

torrläggning af å skogen varande mossar

och andra sankmarker, som icke

äro att hänföra till produktiv skogsmark,

sänkning af vatten o. d., icke

af dragas.

Vid uppskattning af inkomst af

skogsbruk må fastighetens ägare vidare,

därest afverkninq eller försäljning

af skog ägt rum i så stor om
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Ktmgl. Maj:ts förslag,

värdeminskning, skogen genom öfverilning

eller upplåtelse af afverkningsrätt

lidit i förhållande till dess

för ägaren gällande ingångsvärde.

Med ingångsvärde förstås, då ägaren

förvärfvat fastigheten genom köp,

den del af köpeskillingen för fastigheten,

som kan anses hafva vid köpet

belöpt på därå växande skog, eller,

då fastigheten af den skattskyldige

förvärfvats genom annat fång än köp,

det belopp, hvarmed den växande

skogen kan anses hafva ingått i det

fastighetsvärde, efter hvithet enligt

gällande stämpelförfattningar stämpelplikten

med afseende å fastighetsförvärfvet

beräknats. För åtnjutande

af afdrag, som nu är nämndt, skall

den skattskyldige i sin deklaration

angifva hela sin behållna intäkt af

afverkningen eller upplåtelsen utan

dylikt afdrag samt särskild t uppgifva

det afdrag, han i ifrågavarande

afseende påyrkar.

Afdrag för minskning i skogens

ingångsvärde äger dock icke rum i

fråga om skog, som tillgodogjorts för

husbehof.

Exempel. A försäljer år 1912

från sin fastighet skog på rot för en

köpeskilling af 15,000 kronor. Vid

taxeringen år 1913 gör han genom

köpehandling om fastigheten eller

på annat sätt trovärdigt, att af köpeskillingen

för fastigheten, som inköpts

för 100,000 kronor, ett belopp

af 40,000 kronor belöpt å den väx
-

Ulskottets förslag.

fattning, att skogens värde nedgått

under dess för ägaren gällande ingångsvärde,

åtnjuta afdrag för den

sålunda uppkomna värdeminskningen.

Med ingångsvärde förstås, då ägaren

förvärfvat fastigheten genom köp,

den del af köpeskillingen för fastigheten,

som kan anses hafva vid köpet

belöpt på därå växande skog, eller,

då fastigheten af den skattskyldige

förvärfvats genom annat fång än köp,

det belopp, hvarmed den växande

skogen kan anses hafva ingått i det

fastighetsvärde, efter hvilket enligt

gällande stämpelförfattningar stämpelplikten

med afseende å fastighetsförvärfvet

beräknats. För åtnjutande

af afdrag, som nu är nämndt, skall

den skattskyldige i sin deklaration

angifva hela sin behållna intäkt af

afverkningen eller upplåtelsen utan

dylikt afdrag samt särskildt uppgifva

det afdrag, han i ifrågavarande

afseende påyrkar.

Afdrag för minskning i skogens

ingångsvärde äger dock icke rum i

fråga om skog, som tillgodogjorts för

husbehof.

Exempel. A försäljer år 1912

från sin fastighet skog på rot för en

köpeskilling af 15,000 kronor. Vid

taxeringen år 1913 gör han genom

köpehandling om fastigheten eller

på annat sätt trovärdigt, att af köpeskillingen

för fastigheten, som inköpts

för 100,000 kronor, ett belopp

af 40,000 kronor belöpt å den väx
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

65

Kungl. Maj:ts förslag.

ande skogen och alltså utgör dennas

ingångsvärde, samt visar därjämte,

att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt

har ett värde af allenast

30,000 kronor. Yid inkomstberäkningen

är Å således berättigad

att göra afdrag för skillnaden mellan

sistnämnda två belopp eller 10,000

kronor, och skall följaktligen hans

inkomst af skogsbruk upptagas till

5.000 kronor.

I nu nämnda fall har alltså

skogens ingångsvärde amorterats med

10.000 kronor, i följd hvaraf vid

nästkommande afverkning eller upplåtelse

A äger tillgodonjuta afdrag i

förevarande afseende, allenast om och

i den mån skogens värde genom afverkningen

eller upplåtelsen sjunkit

under 30,000 kronor. Har genom

skogseld, naturhändelse eller dylikt

växande skog å fastigheten dessförinnan

förstörts eller skadats, skall

skogens ingångsvärde anses amorteradt

jämväl med det belopp, hvarmed

skogen i dess helhet genom förstörelsen

eller skadan nedgått i värde.

Om skogsägaren använder afverkadt

virke i egen förädlingsrörelse,

taxeras skogsinkomsten i samband

med inkomsten af rörelsen. Beräkningen

af skogsinkomsten sker äfven

i sådant fall med tillämpning af här

ofvan gifna regler.

IY. Såsom inkomst af fast

eljes tillfaller ägaren såsom ersätt:

att i visst afseende tillgodogöra sig

Utskottets förslag.

ande skogen och alltså utgör dennas

ingångsvärde, samt visar därjämte,

att skogen efter upplåtelsen af afverkningsrätt

har ett värde af allenast

30,000 kronor. Yid inkomstberäkningen

är A således berättigad

att göra afdrag för skillnaden mellan

sistnämnda två belopp eller 10,000

kronor, och skall följaktligen hans

inkomst af skogsbruk upptagas till

5.000 kronor.

I nu nämnda fall har alltså

skogens ingångsvärde amorterats med

10.000 kronor, i följd hvaraf vid

nästkommande afverkning eller upplåtelse

A äger tillgodonjuta afdrag i

förevarande afseende, allenast om och

i den mån skogens värde genom afverkningen

eller upplåtelsen sjunkit

under 30,000 kronor. Har genom

skogseld, naturhändelse eller dylikt

växande skog å fastigheten dessförinnan

förstörts eller skadats, skall

skogens ingångsvärde anses amorteradt

jämväl med det belopp, hvarmed

skogen i dess helhet genom förstörelsen

eller skadan nedgått i värde.

Om skogsägaren använder afverkadt

virke i egen förädlingsrörelse,

taxeras skogsinkomsten i samband

med inkomsten af rörelsen. Beräkningen

af skogsinkomsten sker äfven

i sådant fall med tillämpning af här

ofvan gifna regler.

egendom upptages jämväl hvad som

ning för upplåtelse åt någon af rätt

eller nyttja egendomen eller del däraf,

Bill. till BiJcsd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

såsom sten-, torf-, grus- och lertäkt o. d., jakt, fiske, rätt att begagna

vattenkraft, rätt att framdraga ledningar öfver egendomen, rätt att begagna

upplags- eller lastageplats o. s. v., så ook hvad som förvärfvas genom

omedelbar afyttring af vissa egendomens beståndsdelar, såsom sten, torf,

grus, lera o. d., samt genom jakt eller fiske, som af ägaren eller för hans

räkning bedrifves.

Y. I fråga om rätt till afdrag V. I fråga om rätt till afdrag

vid taxering af inkomst af annan vid taxering af inkomst af annan

fastighet än j ordbruksfastighet komma fastighet än j ordbruksfastighet komma

särskildt i betraktande kostnader för

särskildt i betraktande kostnader för

reparation, brandförsäkring, aflöning

till vice värd (portvakt, gårdskarl),

vattenledning, renhållning, belysning

m. m., i den mån dessa kostnader

åligga husägaren såsom sådan.

reparation, brandförsäkring, aflöning

till vice värd (portvakt, gårdskarl),

äfvensom afgifter för vattenförbrukning,

renhållning, belysning m. m.,

i den mån dessa kostnader åligga

husägaren såsom sådan.

Yl. I fall, som i 7 § l:o) a) sägs, anses såsom likställd med ägare innehafvare

af fideikommissegendom, af jordegendom, hvilken besittes med stadgad

åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja

upplåten, af jordegendom, som är anslagen till boställe eller eljes på

lön, af skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd,

till sågverk eller kanalbolag, af sådan ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej

må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen

gifves, af område, som är upplåtet med tomträtt, samt af lägenhet, som är

afsöndrad från annan egendom till besittning på viss tid eller på lifstid.

2:o).

Inkomst af tjänst eller pension.

Till inkomst af tjänst eller pension

hänföras:

inkomst och förmån af allmän

eller enskild tjänst, därunder inbegripet

särskildt tjänsteuppdrag, såsom

2 ro)

Inkomst af arbetsanställning,

tjänst eller pension.

Till inkomst af arbetsanställning,

tjänst eller pension hänföras:

inkomst och förmån af allmän

eller enskild tjänst, därunder inbegripet

särskildt tjänsteuppdrag, så
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

BevillningsutsJcottets Betänlcande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

aflöning, arfvode, traktamente, sportler

m. m.;

inkomst och förmån af stadigvarande

arbetsanställning eller annat

stadigvarande uppdrag;

pension, lifränta och undantagsförmån;
periodiskt

understöd, så framt det

icke lämnas såsom bidrag till mottagarens

undervisning eller uppfostran

eller eljes utgifves på grund af lagligen

åliggande försörjningsplikt eller

till understöd åt hemmavarande familj

emedlemmar.

Yärdet af bostadsförmån, som

tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,

hvilken är honom anslagen till

boställe eller eljes på lön, upptages,

på sätt i l:o) här ofvan är angifvet,

under inkomst af fast egendom. I

andra fall räknas tjänstinnehafvares

bostadsförmån under inkomst af tjänst

eller pension. Har tjänstinnehafvare

utgifvit ersättning för bostadsförmån,

upptages såsom inkomst allenast det

belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses

öfverstiga nämnda ersättning.

För uppskattning af bostadsförmåns

värde gälla de under l:o) bestämda

beräkningsgrunderna.

Lön och annan inkomst, som

utgår i spannmål eller persedlar, upptages

med det kontanta belopp, den

efter ortens medelpris utgör.

Utskottets förslag.

som aflöning, arfvode, traktamente,

sportler m. m.;

inkomst och förmån af arbetsanställning

eller stadigvarande uppdrag;
pension,

lifränta och undantagsförmån;
periodiskt

understöd, så framt

det icke lämnas såsom bidrag till mottagarens

undervisning eller uppfostran

eller eljes utgifves på grund af lagligen

åliggande försörjningsplikt eller

till understöd åt hemmavarande familj

emedlemmar.

Yärdet af bostadsförmån, som

tjänstinnehafvare åtnjuter å jordegendom,

hvilken är honom anslagen till

boställe eller eljes på lön, upptages,

på sätt i l:o) bär ofvan är angifvet,

under inkomst af fast egendom. I

andra fall räknas tjänstinnehafvares

bostadsförmån under inkomst af tjänst

eller pension. Har tjänstinnehafvare

utgifvit ersättning för bostadsförmån,

upptages såsom inkomst allenast det

belopp, hvarmed hyresvärdet kan anses

öfverstiga nämnda ersättning.

För uppskattning af bostadsförmåns

värde gälla de under l:o) bestämda

beräkningsgrunderna.

Lön och annan inkomst, som

utgår i spannmål eller persedlar, upptages

med det kontanta belopp, den

efter ortens medelpris utgör.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3:o).

Öfriga inkomster af arbete.

[7 § 3:o) b, c och rf)]

Härunder upptagas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk och inrättningar;

skogsafverkning å annans mark på grund af särskild upplåtelse och

handel med rätt till sådan utverkning;

fabriker, mekaniska verkstäder;

kvarnar, sågverk och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda

inrättningar, Indika ej drif vas såsom binäring till jordbruk;

handtverk;

handels-, penning- och försäkringsrörelse;

järnvägs- och kanaldrift, skeppsrederi och sjöfart samt all annan

transport- eller kommunikationsverksamhet;

gasverk, företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla

vatten eller elektrisk energi;

vetenskaplig, konstnärlig och litterär verksamhet samt lärare-, läkare- och

sakförareverksamhet, för så vidt den ej utöfvas på grund af tjänstebefattning;

äfvensom annan yrkesmässig verksamhet;

b) inkomst af tillfälligt uppdrag, som ej är att hänföra till tjänsteuppdrag

eller yrkesmässig verksamhet, såsom:

uppdrag att ombesörja försäljning af annans egendom, att verkställa

utredning af dödsbo eller att förrätta bouppteckning eller arfskifte, samt

alla andra inkomstbringande uppdrag af mindre stadigvarande natur;

c) sådana skattepliktiga intäkter, som ej böra hänföras under annan

rubrik, såsom realisationsvinster, lotterivinster, inkomst af patent- och därmed

jämförliga rättigheter o. d.

Till inkomst af rörelse eller yrke räknas ock värdet af hvad skattskyldig

för sin egen, sin familjs och betjänings räkning direkt tillgodogör

sig af förnödenheter och varor, som han för i handel eller tillverkar, eller

eljes från af kastningen af den näring, som af honom drifves.

Yid taxering af inkomst af rörelse eller yrke sker icke särskild uppskattning

af hyresvärdet af egen fastighet, som användes för rörelsen eller yrket,

likasom å andra sidan afdrag icke får göras för hyresvärdet såsom omkostnad.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets företag.

Där i rörelse eller yrke förädlas produkter från eget jordbruk eller skogsbruk,

får vid beräkning af inkomsten af rörelsen eller yrket afdrag ej ske för

produkternas värde. A andra sidan tages ej hänsyn till nämnda värde vid

beräkningen af inkomsten af jordbruk eller skogsbruk.

4:o).

Inkomst från bolag m. m.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt bankbolag

upptages det belopp, som delägaren nästföregående år uppburit eller

ägt uppbära i utdelning från bolaget, utan hänsyn till hvilka bolagets

tillgångar som användts till utdelningen. Har aktie eller banklott under

nästföregående år bytt ägare, upptages utdelningen såsom inkomst för den,

som varit ägare af den till aktien eller banklotten hörande kupongen vid

den tidpunkt, då utdelningen blef tillgänglig för lyftning. Under inkomst,

hvarom här är fråga, hänföres jämväl utdelning till kommanditlottägare i

solidariskt bankbolag.

Delägare i handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi, som

ej är aktiebolag, beskattas för den del af bolagets vinst nästföregående år,

som på honom belöper, huru denna än må hafva af bolaget användts och

oberoende af hvad han må hafva lyftat af bolagets under nämnda år eller

tidigare förvärfvade vinst.

5:o).

Vissa afdrag vid inkomstens uppskattning.

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens

förvärfvande och bibehållande.

Afdrag får således ej göras för

omkostnader, som hänföra sig till den

skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader

i allmänhet, hyra för egen

bostad, utskylder o. d.

Däremot är afdrag medgifvet

Afdrag är medgifvet:

1) för alla omkostnader för inkomstens

förvärfvande och bibehållande

äfvensom för utskylder med

undantag af kronoutskylder.

Afdrag får således ej göras för

omkostnader, som hänföra sig till den

skattskyldiges person, såsom lefnadskostnader

i allmänhet, hyra för egen

bostad o. d.

Däremot är afdrag medgifvet för

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag.

för allt, som kan inrymmas under

begreppet driftkostnader eller i fråga

om inkomst af tjänst eller pension

är att anse såsom kostnader för fullgörande

af tjänst eller tjänsteuppdrag.

Dit höra t. ex. kostnader för hyra

och underhåll af arbetslokaler, för lön

och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,

accis, ränta å lånt

rörelsekapital, resekostnader och ökning

i lefnadskostnader, då skattskyldig

för sin verksamhet måste vistas

utom den vanliga boningsorten o. s. v.

I sistnämnda fall får dock icke afdragas

högre belopp än därför utgående

ersättning, såvidt sådan blifvit

anvisad. Såsom driftkostnad räknas

icke den skattskyldiges eget arbete

eller ränta å hans eget kapital, äfven

om han i sina räkenskaper belastar

sin affär med utgifter härför. Ej heller

må afdrag äga rum för lön och underhåll

åt hemmavarande barn, som deltaga

i rörelsen eller yrket, så framt

de icke särskildt taxeras för sin inkomst

däraf.

Äfven indirekta kostnader, som

hänföra sig till den skattskyldiges

verksamhet, få afdragas. Hit hör

värdeminskning, som äfven med nog
-

Utskottets förslag.

allt, som kan inrymmas under begreppet

driftkostnader eller i fråga

om inkomst af arbetsanställnmg, tjänst

eller pension är att anse såsom kostnader

för fullgörande af arbetsanställning,

tjänst eller tjänsteuppdrag. Dit

höra t. ex. kostnader för hyra och

underhåll af arbetslokaler, för lön

och underhåll af arbetspersonal, förvaltningskostnad,

accis, ränta å lånt

rörelsekapital, resekostnader och ökning

i lefnadskostnader, då skattskyldig

för sin verksamhet måste

vistas utom den vanliga boningsorten

o. s. v. I sistnämnda fall får

dock icke afdragas högre belopp än

därför utgående ersättning, såvidt

sådan blifvit anvisad. Då för dessa

kostnaders bestridande särskild ersättning

anvisats af staten, får, vid det

förhållande, att denna ersättning enligt

8 § icke taxeras såsom inkomst,

afdrag för kostnaderna eg äga rum.

Såsom driftkostnad räknas icke den

skattskyldiges eget arbete eller ränta

å hans eget kapital, äfven om han

i sina räkenskaper belastar sin affär

med utgifter härför. Ej heller må

afdrag äga rum för lön och underhåll

åt hemmavarande barn, som deltaga

i rörelsen eller yrket, så framt

de icke särskildt taxeras för sin inkomst

däraf.

Äfven indirekta kostnader, som

hänföra sig till den skattskyldiges

verksamhet, få afdragas. Hit hör

värdeminskning, som äfven med nog
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

71

grannt

Utskottets förslag.

grannt underhåll och aktsam vård

drabbar byggnader och inventarier,

hvilka användas i den skattskyldiges

verksamhet, likasom ock den värdeminskning

å grufvor, stenbrott o. d.,

som uppkommer genom utnyttjandet

däraf. Afdrag härför får vid taxering

ske under form af viss efter värdeminskningen

afpassad årlig afskrifning;

dock att i fråga om inventarier,

som användas i jordbruksnäring, gäller

hvad under l:o) här ofvan är stadgadt.

Kungl. Maj:ts förslag.

underhåll och aktsam vård

drabbar byggnader och inventarier,

hvilka användas i den skattskyldiges

verksamhet, likasom ock den värdeminskning

å grufvor, stenbrott o. d.,

som uppkommer genom utnyttjandet

däraf. Afdrag härför får vid taxering

ske under form af viss efter värdeminskningen

afpassad årlig afskrifning;

dock att i fråga om inventarier,

som användas i jordbruksnäring, gäller

hvad under l:o) här ofvan är stadgadt.

Vidare må afdrag ske

2) för vissa utgifter, som icke stå i direkt sammanhang med den

skattskyldiges verksamhet, men som han gjort för att trygga sig och sin

familj i händelse af olycksfall, sjukdom eller dödsfall. Härunder falla

pensionsafgifter, premier för lifförsäkring o. d. Eätten till afdrag för försäkringspremier

är emellertid begränsad till 200 kronor, hvilket belopp

afser den utgift, som den skattskyldige verkligen fått vidkännas för försäkringen,

d. v. s. hvad som återstår efter afdrag af den återbetalning af

premier, hvilken under året tilläfventyrs ägt rum under form af vinstutdelning

e. d. Om vinstutdelningens belopp skulle öfverstiga hvad såsom

premie för ifrågavarande slags försäkring under året utbetalats, anses öfverskottet

vara beskattningsbar inkomst.

Slutligen äger afdrag rum

3) för vissa utgifter, som minska den skattskyldiges skatteförmåga

och hvilka få afdragas från den sammanräknade inkomsten, nämligen ränta

å allt slags gäld, om räntan ej afdragits såsom driftkostnad, sådan förlust

å den skattskyldiges verksamhet, som ej är att anse såsom kapitalförlust,

undantagsförmåner och årligt understöd eller andra sådana utbetalningar,

som grunda sig på en rättslig eller frivilligt åtagen förpliktelse utöfver

den genom lag ålagda försörjningsplikten. Hvad som utgifvits till hemmavarande

familjemedlemmar får icke afdragas.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungi. Majds förslag.

Utskottets förslag.

6:o).

Uppskattning af förmögenhet.

Såsom förmögenhet taxeras öfverskottet af tillgångar utöfver skulder (13 §).

Skattskyldigheten afser för svenska medborgare, som äro här i riket

mantalsskrifna, äfvensom för föreningar, samfund och stiftelser, hvilka äro

skattskyldiga enligt 12 § b), all deras förmögenhet. För annan skattskyldig

omfattar skatteplikten endast sådan förmögenhet, som är här i riket nedlagd

(12 §). Med här i riket nedlagd förmögenhet förstås sådan förmögenhet, som

består af fast egendom här i riket eller utgör beståndsdel af anläggnings- eller

driftskapital för företag, som här i riket bedrifves, äfvensom aktier eller andelar

i sådant företag. Den omständigheten, att här i riket icke mantalsskrifven

svensk medborgare, utlänning eller utländskt bolag placerar förmögenhet

i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fast egendom

eller har medel innestående på depositionsräkning i bankinrättning här i

riket eller eljes här har fordringar, som icke grunda sig på affärsverksamhet,

hvilken af honom ensam eller jämte annan här drifves, medför icke skattskyldighet;

ej heller den omständigheten, att han under vistelse här i riket

medför värdepapper eller annan lös egendom eller att han här i annans vård

anförtrott sådan egendom.

Huruvida egendom, fast eller

lös, lämnar afkastning eller icke, är

i och för sig ej afgörande för frågan,

om egendomen skall räknas såsom

tillgång. Sålunda skall vid taxering

af förmögenhet medräknas jämväl

obebyggda tomter äfvensom aktier

och dylika värdepapper, utan hinder

däraf att de för tillfället icke lämna

afkastning.

Huruvida egendom, fast eller lös,

lämnar afkastning eller icke, är i

och för sig ej afgörande för frågan,

om egendomen skall räknas såsom

tillgång. Sålunda skall vid taxering

af förmögenhet medräknas jämväl

obebyggda tomter äfvensom aktier

och dylika värdepapper, utan hinder

däraf att de för tillfället icke lämna

afkastning. Lösören, som äro afsedda

för skattskyldigs och hans familjs

personliga bruk, undantagas vid

förmögenhetens uppskattning endast i

den mån de äro att hänföra till inre

lösören; och skola följaktligen yttre

lösören, såsom t. ex. lyxekipage, auto
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillningsutslcotlets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj.ls förslag. Utskottets förslag.

mobiler, lustjakter och dylikt, medräknas

vid taxeringen till förmögenhetsskatt.

Fordran skall för att anses såsom tillgång vara säker ock därjämte

förhandenvarande. År fordran för sin tillkomst gjord beroende af ett villkor,

som är ovisst, vare sig i den meningen, att det är osäkert, om den

såsom villkor bestämda tilldragelsen skall komma att inträffa, eller i den

meningen, att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men

ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot bar den omständigheten,

att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning,

betydelse endast för beräkningen af dess närvarande värde (16 §).

I tillämpliga delar gäller hvad nu är sagdt äfven om skuld. Sålunda

skall t. ex. utfästelse att såsom för egen skuld ansvara för annans förbindelse

icke räknas såsom skuld, förrän betalningsskyldighet faktiskt inträdt.

De under 13 § 2:o) e) och f) upptagna rättigheterna skola, i motsats

till de under 2: o) g) och h) omförmälda, räknas såsom tillgångar oberoende

af deras större eller mindre varaktighet. Eättigbeterna under 2:o) /),

hvarunder jämväl inbegripas jakt- och fiskerättigheter, skola vara upplåtna

såsom själfständiga rättigheter. Sålunda afses icke t. ex. rätt, som i förevarande

hänseende kan tillkomma arrendator af fast egendom.

Patent- och förlagsrätter taxeras såsom förmögenhet i utöfvarens hand.

Tillkommer utöfningen flera personer, skall rätten till den utsträckning, hvari

den af en hvar af dem får utöfvas, räknas såsom tillgång för honom. Ärlig

eller på annat sätt bestämd stadigvarande afgift (royalty o. d.), som någon

vid öfverlåtelse af patent- eller förlagsrätt betingat sig, utgör förmån,

hvarom förmäles i 13 § 2:o) It) och taxeras under där gifna förutsättningar.

Detsamma gäller om afgift, som utgår till innehafvare af viss yrkesrätt

såsom ersättning för det han själf afstår från utöfningen af sin rätt.

Såsom förmögenhet räknas icke rätt till firmanamn (rätten till en

upparbetad affär), varumärke, mönsterskydd, tidnings titel o. d.

Bestämmelsen under 13 § 2:o) g), att besittningsrätt till fast egendom,

som upplåtits mot visst belopp en gång för alla, skall räknas såsom tillgång,

afser att täcka jämväl det fallet, att därjämte årligen erlägges en viss

mindre afgift.

Föreskriften i 13 § 2: o) li), att rätten till ränta, afkomst af fast egendom

eller annan stadigvarande förmån skall, där den ej är bestämd att tillgodonjutas

för den berättigades lifstid, vara upplåten för tid, hvaraf vid

nästföregående års utgång återstodo minst fem år, för att kunna taxeras

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

Kungl. Maj\t$ förslag. Utskottets förslag.

såsom förmögenhet, skall anses uppfylld, äfven då viss tid icke blifvit bestämd,

men det med visshet kan antagas, att rättigheten faktiskt kommer

att hafva en varaktighet af minst fem år.

Fast egendom, som nästföregående

år varit åsatt taxeringsvärde,

upptages till detta värde, dock att,

om sådant värde då icke varit åsatt

eller omständighet inträffat, som enligt

hevillningsförordningen kan under

en taxeringsperiod påkalla förändrad

värdering, fastigheten upptages till

det taxeringsvärde, som under löpande

året bestämmes. Eljes gäller såsom

allmän grund för uppskattning af

egendom saluvärdet, hvarmed förstås

det pris, som kan antagas hafva vid

utgången af nästföregående kalenderår

eller, då räkenskapsår icke sammanfaller

med kalenderår, vid utgången

af det räkenskapsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars det

år, taxeringen sker, varit påräkneligt

för egendomen vid en försäljning

af densamma under normala förhållanden.

Denna grund för uppskattningen

tillämpas äfven i fråga om

fast egendom, då det kan antagas, att

taxeringsvärdet icke motsvarar egendomens

saluvärde. Till ledning för

beräkningen af detta värde lämpar

sig i främsta rummet det pris, som

vid skedd försäljning af egendomen

eller därmed jämförlig egendom uppnåtts,

eller, där egendomen varit

föremål för anbud om köp, bindande

anbud, som i sådant afseende af vederhäftig

köpare afgifvits; dock att,

Fast egendom, som nästföregående

år varit åsatt taxeringsvärde,

upptages till detta värde, dock att,

om sådant värde då icke varit åsatt

eller omständighet inträffat, som enligt

bevillningsförordningen kan under

en taxeringsperiod påkalla förändrad

värdering, fastigheten upptages till

det taxeringsvärde, som under löpande

året bestämmes. Eljest gäller såsom

allmän grund för uppskattning af

egendom saluvärdet, hvarmed förstås

det pris, som kan antagas hafva vid

utgången af nästföregående kalenderår

eller, då räkenskapsår icke sammanfaller

med kalenderår, vid utgången

af det räkenskapsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars det

år, taxeringen sker, varit påräkneligt

för egendomen vid en försäljning

af densamma under normala förhållanden.

Till ledning för beräkningen

af detta värde lämpar sig i

främsta rummet det pris, som vid

skedd försäljning af egendomen eller

därmed jämförlig egendom uppnåtts,

eller, där egendomen varit föremål

för anbud om köp, bindande anbud,

som i sådant afseende af vederhäftig

köpare afgifvits; dock att, där tillfälliga

omständigheter, såsom tvångsförsäljning

eller plötslig realisation,

försäljning till nära anhörig, högre

värdesättning på grund af rent pri
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 29.

Utskottets förslag.

väta hänsyn o. d., kunna antagas

hafva inverkat på köpeskillingen eller

köpeanbudet, vederbörlig hänsyn skall

tagas till graden af denna inverkan.

Kungl. Maj:ts förslag.

där tillfälliga omständigheter, såsom

tvångsförsäljning eller plötslig realisation,

försäljning till nära anhörig,

högre värdesättning på grund af rent

privata hänsyn o. d., kunna antagas

hafva inverkat på köpeskillingen eller

köpeanbudet, vederbörlig hänsyn skall

tagas till graden af denna inverkan.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages

till det noterade värdet, så framt omständigheterna föranleda till att detta

verkligen motsvarar pris, som under normala förhållanden kan antagas

hafva varit påräkneligt vid försäljning.

Lager af råämnen eller varor värderas såsom helhet utan hänsyn till

påräknelig vinst vid försäljning i detalj.

Jämväl beträffande rättigheter i allmänhet gäller såsom regel, att de

skola taxeras till sitt saluvärde. För de under 13 § 2: o) h) upptagna

rättigheterna är enligt 16 § detta värde deras kapitalvärde, beräknadt på

där angifvet sätt. Föreligga i fråga om andra rättigheter ej under form

af erlagd köpeskilling, afgifvet anbud om köp eller eljes sådana omständigheter,

på grund hvaraf säker vägledning kan vinnas för en direkt uppskattning

af rättighets saluvärde, utrönes dess årliga värde, därvid afdrag göres för

afgift, som kan ifrågakomma för rättighetens utöfvande. Därefter sker kapitalisering,

på sätt som gäller i fråga om de i 13 § 2:o) h) omförmälda rättigheterna.

Kontant hushållskassa vid årsskiftet upptages icke, likasom å andra sidan

vid samma tid oreglerade hushållsskulder för året ej få såsom skuld afdragas.

7:o).

Om efterbeskattning.

Genom efterbeskattning enligt 22 § skall inkomst- och förmögenhetsskatt

påföras till det belopp, hvarmed den förut erlagda skatten understiger

det skattebelopp, som bort påföras, därest inkomsten eller förmögenheten

i rätt tid taxerats till riktigt belopp.

Exempel. En enskild skattskyldig har år 1911 uppgifvit sin inkomst till

10,000 kronor och sin förmögenhet till 120,000 kronor. Med anledning häraf

har inkomst-och förmögenhetsskatt påförts honom efter ett till 12,000 kronor

taxeradt belopp med 335 kronor. År 1913 upptäckes, att uppgiften varit orik
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

tig, i det att inkomster) utgjort 15,000 kronor och förmögenheten 150,000

kronor. Det taxerade beloppet hade således bort år 1911 upptagas till 17,500

kronor samt inkomst- och förmögenhetsskatt utgå med 555 kronor. Följaktligen

skall år 1913 utan sammanblandning med den taxering, som då må

varda den skattskyldige åsatt för inkomst och förmögenhet år 1912, genom

efterbeskattning påföras honom inkomst- och förmögenhetsskatt, svarande

mot skillnaden emellan hvad han i verkligheten för år 1911 erlagt och

hvad han bort erlägga, eller med 220 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

77

Tabell I

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af 5 %, af en efter förloppet af nedanstående

antal år till betalning förfallen fordran å 100 kronor, därå ränta ej skall

beräknas för tiden före förfallodagen.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

1

95,24

26

28,12

51

8,31

76

2,45

2

90,70

27

26,78

52

7,91

77

2,34

3

86,38

28

25,51

53

7,53

78

2,22

4

82,27

29

24,29

54

7,17

79

2,12

5

78,35

30

23,14

55

6,83

80

2,02

6

74,62

31

22,04

56

6,51

81

1,92

7

71,07

32

20,99

57

6,20

82

1,83

8

67,68

33

19,99

58

5,90

83

1,74

9

64,46

34

19,04

59

5,62

84

1,66

10

61,39

35

18,13

60

5,35

85

1,68

11

58,47

36

17,27

61

5,10

86

1,51

12

55,68

37

16,44

62

4,86

87

1,43

13

53,03

38

15,66

63

4,62

88

1,37

14

50,51

39

14,91

64

4,40

89

1,30

15

48,10

40

14,20

65

4,19

90

1,24

16

45,81

41

13,63

66

3,99

91

1,18

17

43,63

42

12,88

67

3,80

92

1,12

18

41,56

43

12,27

68

3,62

93

1,07

19

39,57

44

11,69

69

3,46

94

1,02

20

37,69

45

11,13

70

3,29

95

0,97

21

35,89

46

10,60

71

3,13

96

0,92

22

34,18

47

10,09

72

2,98

97

0,88

23

32,66

48

9,61

73

2,84

98

0,84

24

31,01

49

9,16

74

2,70

99

0,80

25

29,63

50

8,72

75

2,68

100

0,76

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en under nedanstående antal

år utgående, vid slutet af hvarje år till betalning förfallen ränta (afkomst, förmån)

å 1 krona.

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

Antal år

Kapitalvärde

1

0,95

26

14,38

51

18,34

76

19,51

2

1,86

27

14,64

52

18,42

77

19,53

3

2,72

28

14,90

53

18,49

78

19,56

4

3,55

29

15,14

54

18,57

79

19,58

5

4,33

30

15,37

55

18,63

80

19,60

6

5,08

31

15,59

56

18,70

81

19,62

7

5,79

32

15,80

57

18,76

82

19,63

8

6,46

33

16,00

58

18,82

83

19,65

9

7,11

34

16,19

59

18,88

84

19,67

10

7,72

35

16,37

60

18,93

85

19,68

11

8,31

36

16,55

61

18,98

86

19,70

12

8,86

37

16,71

62

19,03

87

19,71

13

9,39

38

16,87

63

19,08

88

19,73

14

9,90

39

17,02

64

19,12

89

19,74

15

10,38

40

17,16

65

19,16

90

19,75

16

10,84

41

17,29

66

19,20

91

19,76

17

11,27

42

17,42

67

19.24

92

19,78

18

11,69

43

17,55

68

19,28

93

19,79

19

12,09

44

17,66

69

19,31

94

19,80

20

12,46

45

17,77

70

19,34

95

19,81

21

12,82

46

17,88

71

19,37

96

19,82

22

13,16

47

17,98

72

19,40

97

19,82

23

13,49

48

18,08

73

19,43

98

19,83

24

13,80

49

18,17

74

19,46

99

19,84

25

14,09

50

18,26

75

19,48

100

19,85

Utgår beloppet i stället vid början af hvarje år, erhålles kapitalvärdet genom

att öka närmast föregående tal med 1.

s. 79 Kontrollera mot PDF

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 79

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter eu räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,

som vid slutet af hvarje år under en persons af mankön lifstid utgår med belopp

eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

14,99

30

15,54

60

9,58

90

1,70

1

16,70

31

15,43

61

9,29

91

1,58

2

17,07

32

15,31

62

8,99

92

1,43

3

17,23

33

15,19

63

8,68

93

1,34

4

17,32

34

15,05

64

8,38

94

1,27

5

17,37

35

14,91

65

8,07

95

1,23

6

17,38

36

14,77

66

7,77

96

1,19

7

17,37

37

14,62

67

7,46

97

1,14

8

17,34

38

14,48

68

7,14

98

1,06

9

17,30

39

14,32

69

6,83

99

1,01

10

17,24

40

14,15

70

6,52

100

1,00

11

17,18

41

13,98

71

6,21

101

0,93

12

17,10

42

13,81

72

5.89

102

0,72

13

17,01

43

13,62

73

5,69

103

0,36

14

16,92

44

13,44

74

5,29

15

16,82

45

13,24

75

4,98

16

16,72

46

13,04

76

4,69

17

16,63

47

12,83

77

4,40

18

16,55

48

12,62

78

4,13

19

16,46

49

12,40

79

3,87

20

16,39

50

12,18

80

3,61

21

16,32

51

11,95

81

3,36

22

16,26

52

11,71

82

3,12

23

16,19

53

11,46

83

2,91

24

16,11

54

11,30

84

2,71

25

16,03

55

10,95

85

2,53

26

15.94

56

10,69

86

2,34

27

15,85

57

10,42

87

2,15

28

15,76

58

10,15

88

1,96

29

15,65

59

9,87

89

1,81

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med

0,25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,375. Utgår den vid

början af hvarje år, ökas det med 1.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af 5 %, af en lifränta eller annan förmån,

som vid slutet af hvarje år under en persons af kvinnlum lifstid utgår med belopp

eller till värde af 1 krona (grundad å Statistiska Centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1891—1900).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

■Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15,41

30

15,84

60

10,09

90

1,96

1

16,82

31

15,74

61

9,79

91

1,82

2

17,17

32

15,64

62

9,49

92

1,69

3

17,32

33

15,53

63

9,17

93

1,68

4

17,40

34

15,41

64

8,85

94

1,47

5

17,46

35

15,29

65

8,53

95

1,38

6

17,48

36

15,17

66

8,21

96

1,29

7

17,47

37

15,04

67

7,89

97

1,21

8

17,45

38

14,90

68

7,59

98

1,17

9

17,42

39

14,76

69

7,24

99

1,15

10

17,37

40

14,62

70

6,92

100

1,14

11

17,31

41

14,47

71

6,61

101

1,09

12

17,24

42

14,31

72

6,28

102

0,94

13

17,17

43

14,15

73

5,98

103

0,68

14

17,11

44

13,97

74

5,66

104

0,33

15

17,02

45

13,79

75

5,36

16

16,95

46

13,60

76

5,07

17

16,88

47

13,40

77

4,78

18

16,80

48

13,19

78

4,50

19

16,73

49

12,97

79

4,23

20

16,66

50

12,75

80

3,97

21

16,59

51

12,52

81

3,73

22

16,52

52

12,28

82

3,48

23

16,44

53

12,04

83

3,25

24

16,37

54

11,79

84

3,03

25

16,29

55

11,52

85

2,82

26

16,21

56

11,25

86

2,62

27

16,13

57

10,97

87

2,43

28

16,04

58

10,68

88

2,27

29

15,94

59

10,39

89

2,12

Utgår lifräntan i stället vid slutet af hvarje halfår, ökas kapitalvärdet med

©''25. Utgår den vid slutet af hvarje kvartal, ökas det med 0,376. Utgår den vid

början af hvarje år, ökas det med 1.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

81

RESERVATIONER.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami.

1 A/d. 26 Räjt.

11

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 29.

83

Keseryationer

mot förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vid 5 § 1 mom.. a):

af herr Branting, som anfört:

»I utskottet har jag yrkat bifall till motionen II: 289 af herr Nilsson

i Malmö, hvari yrkas, att medlem af konungaätten väl må vara skattefri

för af staten anvisadt anslag, men icke för »inkomst af kapital». Utskottet

säger sig icke vilja för ifrågavarande svenska medborgare ändra nu gällande

bestämmelser. Men i själfva verket innebär den nya ordningen, såsom

motionären framhåller, till och med en utvidgning af nu gällande skattefrihet.

Denna har nämligen hittills icke gällt fast egendom, för hvilken

inkomstskatt och bevillning utgått. Nu bortfaller i det närmaste den

gamla bevillningen, och enligt 12 § frikallas medlem af konungaätten från

utgörande af förmögenhetsskatt.

Man tager således med de nya stadgandena ett ytterligare steg på en

alldeles oriktig väg. Ty det torde icke kunna anföras några som helst

rimliga skäl, hvarför utöfver den skattefrihet, som medgifves för af staten

anvisadt anslag, utöfver den tullfrihet med flera fördelar, som medlemmar

af konungafamiljen åtnjuta af staten, de skola fritagas från skatt på rent

enskild förmögenhet, som vunnits kanske genom alldeles privata affärstransaktioner.

Grundsatsen, att enskild förmögenhet bör vara skattepliktig äfven i

handen på medlem af konungahuset, är för öfrigt redan erkänd i förordningen

om arfsskatten, som hvarken i sin förra eller nyss antagna nya

lydelse känner något sådant omotiveradt undantag.

Jag hemställer alltså,

att i 5 § 1 mom. a) orden »samt för inkomst af

kapital» måtte utgå.»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Vid 5 § 2 mom. fj:

af herrar Nilsson i Bonarp och Kvarnzelius, som ansett, att sparbanker,

hvilka hittills varit fria från beskattning, bort, i enlighet med

Kung!. Maj:ts förslag, bibehållas vid samma skattefrihet, och därför yrkat,

att 5 § 2 mom. f) måtte erhålla följande lydelse:

f) sparbanker, som afses i lagen den 29 juli 1892.

Vid 5 § 2 mom. ej och fj:

af herr O. A. Ericsson, som yrkat,

att 5 § 2 mom. e) och f) måtte ur förslaget uteslutas.

Vid 5 § 2 mom. och 11 §:

af herrar K. G. Karlsson, Branting, Kvarnzelius och Koll), hvilka

anfört:

»För innehållet af de bestämmelser, som uti förevarande förslag till

förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt reglera de kooperativa föreningarnes

verksamhet, redogör föredragande departementschefen på sid. 134

—135 i den kungl. propositionen på sätt som följer:

»Genom den af mig föreslagna ordning för beskattning af kooperativ

förenings inkomst, en ordning, som uttryckligen finnes omnämnd i författningsförslaget,

11 §, skulle förening liksom en hvar annan juridisk person

utan någon som helst inskränkning skatta för den del af årsvinsten, som

afsatts till fonder eller på annat sätt behållits föreningen, samt vidare för

den del, som utdelats till föreningsmedlemmarna i förhållande till medlemmarnas

i föreningen gjorda insatser.

Vid beräkning af årsvinsten får afdrag icke äga rum för rabatter,

som gifvas kunderna utan att utfästelse därom på förhand gjorts. Är sådan

utfästelse gjord och har föreningen icke handlat med andra än egna

medlemmar, må afdrag äga rum för lämnade rabatter. Har föreningen

handlat äfven med andra än egna medlemmar, får däremot dylikt afdrag,

oafsedt om rabatt gifvits endast medlemmar eller andra föreningens kunder,

icke ske.

Förslaget har i anslutning till gällande inkomstskatteförordning för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

''Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 85

utsatt, att utdelning å gjorda insatser i ekonomiska föreningar icke beskattas

hos den enskilde medlemmen.»

I motionen II: 288 föreslås, »att i förslaget till förordning om inkomst-

och förmögenhetsskatt, proposition nr 88, må göras följande ändringar

:

l:o) Beträffande § 8:

att ett stycke tillfogas af följande lydelse:

vinst, som uppstått i förening, som icke sträckt sin verksamhet utom

medlemmarnas krets.

2:o) Beträffande § 11:

att sista stycket erhåller följande lydelse:

Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets,

lämnat medlemmarna pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande

till gjorda köp eller försäljningar, må afdrag åtnjutas för all utdelning,

hvarom här sägs.»

Afsikten med detta ändringsförslag är dels att bereda fullständig

skattefrihet för kooperativa föreningar, som icke sälja till andra än egna

medlemmar, och dels att för dylika föreningar, hvilka sträcka sin verksamhet

utom medlemmarnas krets, begränsa beskattningen till den del af

behållningen, som icke genom utdelning återbäres till medlemmarna.

Vi kunna icke finna vare sig det kung! förslaget eller motionärernas

hemställan fullt tillfredsställande. Enligt vårt förmenande skulle man

skipa största möjliga rättvisa, om man beviljade fullständig skattefrihet

för de föreningar, som begränsa sin verksamhet till egna medlemmar, men

däremot beskattade de kooperativa föreningar, hvilka sträcka verksamheten

utom medlemskretsen, på samma sätt som andra föreningar för ekonomisk

verksamhet.

Vi utgå därvid från den uppfattningen, att de kooperativa föreningar,

som icke sträcka sin verksamhet utom medlemmarnas krets, utgöra eu

sammanslutning af oftast mindre bemedlade personer i syfte att genom

inköp af förnödenhetsvaror i större kvantiteter möjliggöra dessas erhållande

till billigare pris än det, hvartill de eljest af personer i deras förmögenhetsställning

kunna erhållas. Då lefnadsomkostnaderna i vårt land äro

synnerligen högt uppdrifna och därför allt bör göras för att nedbringa

desamma, särskilt för de samhällslager, hvilka röra sig med starkt begränsade

tillgångar, anse vi det vara oriktigt att beskatta den sparsamhetsrörelse,

som den kooperativa verksamheten innebär. Så länge denna

verksamhet icke sträckes utom medlemskretsen, är den nämligen endast

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

ett den mindre bemedlades tillämpande af samma tillvägagångssätt som den

mera burgne följer, då ban inköper större kvantiteter på en gång för att

erhålla billigare pris. Hvad den burgne härigenom sparar beskattas icke.

Då böra ej heller den mindre bemedlades besparingar beskattas, vare sig

de af föreningen utdelas i form af rabatter eller de få innestå hos föreningen.

Annorlunda ställer sig förhållandet, då fråga blir om de föreningar,

som sträcka sin verksamhet utom medlemmarnas krets. Här uppstå

svårigheter, då det gäller att afgöra, hvilken del af vinsten som uppkommer

genom handeln med egna medlemmar och med utom föreningen

stående personer. Onekligen närmar sig en sådan förenings verksamhet

i viss mån den rörelse, som bedrifves af en enskild handlande eller ett

handelsbolag. Vi ha därför beträffande nu nämnda slag af kooperativa

föreningar ansett svårigheterna att gifva dem i skattehänseende någon

särställning alltför stora, utan böra de efter vår mening beskattas efter

samma grunder som andra föreningar för ekonomisk verksamhet.

Den form för beskattningen af de kooperativa föreningarna, vi åsyfta,

skulle uppnås genom sådan ändring, att i 5 § mom. 2 intages en ny

punkt g), och att sista stycket i 11 § utgår.

På ofvan anförda grunder ha vi inom utskottet yrkat,

att §§ 5 och 11 skulle erhålla följande ändrade

lydelse:

5 §•

2 mom. Följande juridiska personer erlägga icke

inkomstskatt:

g) föreningar, som icke sträckt sin verksamhet

utom medlemmarnas krets.

11 §.

Vid taxering af inkomst — — — —----

eller kapitalafbetalning å skuld.»

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

87

Vid 8 §:

af herrar B fänting, frili. Bonde och Kobb, hvilka anfört:

»Det i herr Palmes motion II: 287 framställda yrkandet, att lifförsäkringsbolagen

ej skola åläggas skyldighet att erlägga inkomstskatt för

den del af sin behållna inkomst, som de återbetala till sina försäkringstagare,

finna vi fullkomligt berättigadt, ehuru delvis på andra grunder än

dem, som motionären har anfört.

I och med att lifförsäkringsbolaget i sina villkor förbinder sig att

återbetala, hvad som af premien ej erfordras för försäkringsaftalets fullgörande,

är försäkringspremien endast ett belopp, som bolaget mottagit i

deposition med rätt att häraf behålla så mycket, som är nödvändigt för

täckande af bolagets risk. Återstoden, som af bolaget återbetalas, är

försäkringstagarens egendom och kan sålunda ej under några förhållanden

anses såsom en hos bolaget beskattningsbar vinst.

På grund häraf hafva vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att 8 § måtte erhålla följande lydelse:

8 §.

Såsom inkomst taxeras icke:

— — — — — — — — — — — verksamhet;

hvad som lifförsäkringsanstalt använder för återbäring

till försäkringstagare eller afsätter för framtida

återbäring till dessa;

ersättning för skada -— -— — -— — — — —

- - - - - - - - - - - - - -» _

Vid 9 §:

af herr Nilsson i Bonare, som med instämmande af herrar O. A.

Ericsson och J. Olofsson yttrat följande:

»Enär jag inom utskottet yrkat bifall till herr Olaussons motion nr 290,

i hvad densamma afser § 9, och jag fortfarande är af den meningen, att

afdrag för aflöning åt hemmavarande i verksamheten använda barn öfver

15 år bör ur billighets- och rättssynpunkt medgifvas likaväl som afdrag

för aflöning åt andra biträden och arbetare, helst behofvet af skattelindring

i allmänhet torde vara större i barnrika familjer än i barnlösa sådana,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

har jag ansett, att ifrågavarande punkt i utskottets förslag till § 9 bort

erhålla följande lydelse:

Vid uppskattning — — — — — — —---

— — — — inventarier;

aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs

verksamhet använda biträden och arbetare samt

hemmavarande barn öfver 15 år, för de sistnämnda

dock ej till högre belopp än 200 kronor för hvarje

barn;

kontors- och —- — — — — —• — — — ■—

särskilda anvisningarna.

I händelse af bifall till detta förslag yrkas ändring äfven i motsvarande

delar af särskilda anvisningarna.»

af herr Hammarström, som yrkat, att rätten till afdrag för värdeminskning,

som byggnader undergå genom slitning, skulle begränsas till

att afse allenast hvad Kungl. Maj:ts förslag i ämnet torde böra anses innefatta,

eller värdeminskning å byggnader, som användts i skattskyldigs

näring.

Vid 12 §:

af herr Bränning, som med hänvisning till sin reservation under 5 §

yrkat bifall till herr Nilssons i Malmö motion att ur paragrafen utesluta

orden: »Medlem af konungaätten är frikallad från utgörande af förmögenhetsskatt.

»

Vid 20 §:

af herrar Hedenlund, Jeansson och Hanström, hvilka på de grunder,

som anförts i herr Danströms motion I: 86, hemställt,

att 20 § måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Inkomstskatt — — — —---— —--

— — — _ — — —- — — — — kronor 5: 20.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

89

Med kapital förstås summan af det bolagets aktieeller

lottkapital, som varit inbetaldt vid början af nästföregående

år, eller, om kapitalet nästföregående år

undergått förändring, medelstorleken däraf under samma

år, och bolagets reservfond vid ingången af nästföregående

år.»

Vid särskilda anvisningarna l:o) III:

af berr O. A. Ericsson, som yrkat,

att ur denna afdelning af anvisningarna skulle

utgå såväl det af utskottet föreslagna tillägget till

första stycket som ock de i samma afdelning intagna

bestämmelserna om rätt till afdrag för minskning i

skogens så kallade ingångsvärde.

Beträffande förslaget i dess helhet:

af herr Åkerberg, som med instämmande af herr Jonsson i Hakbult anfört

följande:

»Kungl. Maj:ts proposition nr 88 med förslag till förordning om inkomst-

och förmögenhetsskatt remitterades den 1 nästlidna april till behandling

af bevillningsutskottet. Såsom äfven framgår af hvad statsrådet

och chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört till stadsrådsprotokollet, innebär nämnda förslag, som nu föreligger

efter åtskilliga decenniers arbeten för reformerande af den direkta

beskattningen till staten, en slutlig, i sig uttömmande och fristående skattläggning

af inkomst och förmögenhet.

Då ifrågavarande förslag äroaf så vidt omfattande natur, har det synts

mig naturligt, att desamma bort underkastas en synnerligen genomgående

granskning af Biksdagens ledamöter. Emellertid torde förhållandena ingalunda

hafva medgifvit detta, och redan denna omständighet utgör, enligt

min uppfattning, tillräckligt skäl att till en kommande riksdag uppskjuta

behandlingen af dessa frågor.

Det synes mig emellertid dessutom, som om vissa af de i Kungl.

Maj:ts förslag nu ifrågasatta anordningarna ingalunda äro afpassade efter

de inom vårt land rådande förhållandena. Jag syftar i detta hänseende

särskildt på grunderna för taxering af jordbruk och skogsbruk. Visserligen

torde icke kunna bestridas riktigheten af den principen, att, såvidt möjBih.

till Riksd. Prof. 1910. 5 Sand. 1 Afd. 26 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

ligt, hvarje slag af inkomst bör taxeras efter det verkliga och icke efter

det beräknade beloppet, men i fråga om denna princips tillämpning å afkastningen

af jord- eller skogsbruk möta synnerligen många och stora

svårigheter. Ett stöd för denna uppfattning bar jag ock trott mig finna

däruti, att Kung!. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär ett flertal undantag

från genomförandet i sin helhet af eu dylik princip. Särskild! i fråga

om inkomst af jordbruk har en afvikelse från nämnda princip ägt rum,

i det att från skyldighet att afgifva deklaration måst fritagas större delen

af vårt jordbruk eller »enhvar, som brukar jordbruksfastighet med taxeringsvärde,

icke öfverstigande 25,000 kronor» (se Kungl. Maj:ts proposition,

sid. 65). I sammanhang härmed föreskrifves, att brukare af dylika

jordbruksfastigheter i stället skola ifylla vissa stadgade formulär, med ledning

af kvilka uppgifter vederbörande taxeringsmyndigheter för afsedt

ändamål fastställa eu beräknad, sålunda ej verklig inkomst af den fastighet,

hvarom fråga är. I afseende å berörda formulär har jag dessutom velat

anmärka, att ett ifyllande af desamma, hvilka innehålla icke mindre än

tolf olika hufvudrubriker, förefaller mig komma att verka allt för betungande,

då meddelandet af däri begärda upplysningar torde kräfva de mest

detaljerade anteckningar om snart sagd! allt, som förekommit under året

beträffande fastighetens skötsel och andra förhållanden.

Att öfver hufvud taget kunna i en taxeringsdeklaration exakt uppgifva

den verkliga inkomst, som uppkommit af en bedrifven rörelse, torde i

regel möta stora svårigheter. Hvad inkomst af jordbruk beträffar, torde

det i många fall vara snart sagdt omöjligt att lämna dylika uppgifter.

Skälet härtill är, att man vid sådana beräkningar måste röra sig med en

mängd värden, hvilka icke kunna bestämdt angifvas, och möjligheten att

kunna nå önskadt resultat förminskas än ytterligare af de i och för sig

mer eller mindre ofullständiga och svårtydliga lagbestämmelser, hvilka den

deklarerande har att följa vid uppgifternas afgifvande. Det torde i detta

hänseende vara tillräckligt att erinra därom, att begreppet »grundförbättringar»

— för hvilkas kostnader enligt Kungl. Maj:ts förslag afdrag icke

må äga rum vid inkomstens taxering — icke hittills är fullständigt och

uttömmande definieradt.

Än mera invecklad synes den nu föreslagna taxeringen af inkomst

å skogsbruk vara. Detta torde i synnerhet gälla den af Kungl. Maj:t

föreslagna beräkningen af skogens ingångsvärde, hvarmed förstås »då ägaren

förvärfvat fastigheten genom köp, den del af köpeskillingen för fastigheten,

som kan anses hafva vid köpet belöpt på därå växande skog, eller, då

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 91

fastigheten af den skattskyldige förvärfvats genom annat fång än köp,

det belopp, hvarmed den väsande skogeu kan anses hafva ingått i det

fastighetsvärde, efter hvilket enligt gällande stämpelförfattningar stämpelplikten

med afseende å fastighetsförvärfvet beräknats». Detta »skogens

ingångsvärde» skulle enligt Kung! Maj:ts förslag ligga till grund för beräkningen

af vissa afdrag vid taxering af inkomst å skogsbruk för den

värdeminskning, som skog undergått genom utverkning eller upplåtelse af

afverkningsrätt. Enligt min åsikt skulle det emellertid i de flesta fall

icke vara möjligt att rätt bestämma ett dylikt värde. Denna åsikt har

äfven helt och hållet kommit till uttryck i det af den så kallade Korrlandskommittén

afgifna betänkandet (se sid. 78 i Kungl. Maj:ts proposition).

Äfven om bevisningsskyldigheten, såsom föreslagits (se sid. 92 i Kungl.

Maj:ts proposition), skulle åligga den skattskyldige, torde ingalunda anledningarna

till meningsskiljaktigheter mellan taxeringsmyndigheterna och den

skattskyldige minskas, då ofvannämnda så kallade ingångsvärde skall fastslås,

utan kommer den nu föreslagna anordningen förvisso att medföra

betydande svårigheter i detta hänseende.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, och

då de nu föreliggande skatteförslagen äro af synnerligen genomgripande

natur och det lärer vara åt största vikt, att nya bestämmelser, som nu

antagas, icke omedelbart skola påkalla ändringar och jämkningar,

då mot de nu föreliggande förslagen framställts beaktansvärda erinringar,

äfven utöfver de af mig här anförda, särskildt rörande införandet

af en progressiv förmögenhetsskatt samt dess sammankoppling med inkomstskattens

progression, samt

då slutligen hithörande lagförslags behandling såväl hos vederbörande

administrativa myndigheter som inom Riksdagen ägt rum under en synnerligen

stor brådska,

har jag ansett, att förevarande skatteförslag icke böra vid innevarande

års Riksdag antagas, utan göras till föremål för eu allsidigare och grundligare

pröfning än den, som särskildt vid detta, af ett flertal andra betydelsefulla

frågor upptagna riksmöte kunnat medhinnas.

På grund häraf har jag ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj.ts ifrågavarande proposition nr 88

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

af herr 0. A. Ericsson, som med instämmande af herr Nilsson i

Bonare anfört:

»Det föreliggande skatteförslaget afser en fullständig omläggning af

den del af den direkta beskattningen till staten, som nu utgöres i form

af bevillning och inkomstskatt. Sedan länge tillbaka bar allmänt uttalats

önskan om att få till stånd en rättvisare beskattning beträffande såväl

skatt till stat som till kommun. Under skilda tider hafva kommittéer

arbetat på att få fram nya förslag, och under de senaste åren har arbetet

med det nya förslaget försiggått inom finansdepartementet med biträde

af sakkunnige ämbetsmän. Man kan således säga, att det föreliggande

skatteförslaget är en produkt af ett mångårigt arbete.

I hufvudsak och teoretiskt sedt kan man också gifva förslaget det

omdömet, att det är ett ganska godt förslag. Men om åtskilliga detaljer

torde dock omdömet blifva ett annat, och afsevärda svårigheter komma

nog att yppa sig vid förslagets tillämpning. För det stora flertalet af

ägare och brukare af jordbruksfastighet blir det säkerligen ganska svårt

att uppskatta värdet af åtskilliga naturaförmåner, såsom af bostad, vedbrand

och dylikt, för att icke säga att deklareringen i sin helhet blir

ganska krånglig och svår för de flesta af dessa, liksom också för taxeringsmyndigheterna

att pröfva dessa deklarationer och beräkna inkomsterna för

dem, som deklarera enligt formulär nr 2.

Vid beskattning af skogsbruk ställer förslaget i utsikt ännu större

svårigheter. Yid försäljning af jordbruksfastighet med skog skall man

nämligen uppskatta, hur stor del af den erhållna köpeskillingen belöper

å den åtföljande skogen, och hvilken del skall, efter afdrag af ett så

kalladt ingångsvärde, beskattas som inkomst. Afverkning af skog beskattas

också på liknande sätt. Jag har således ansett, att förenklade bestämmelser

i dessa detaljer varit högst nödiga, och har trott, att förslaget i

sin helhet skulle vunnit på en sådan anordning.

Jag har ej heller i sin helhet kunnat godkänna den uppfattning,

hvarpå förslaget byggts beträffande uttagandet af förmögenhetsskatten.

Ty äfven om det kan sägas, att skatteförmågan, särskildt i de lägre inkomstgraderna,

i allmänhet vore större hos jordägaren och kapitalisten än

hos den, hvilken för sin utkomst vore hänvisad allenast till sin inkomst

af arbete, så torde dock förhållandet blifva helt och hållet omvändt vid

jämförelse mellan dem, som innehafva högt aflönade befattningar, och det

stora flertalet af dem, som släpa sig fram på de små jordbruken.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29. 93

Frånsedt några andra detaljanmärkningar jag kar emot det föreliggande

skatteförslaget, kar jag ansett de kär kerörda kufvudanmärkningarna

vara af den keskaffenket, att desamma bort gifva Eiksdagens ledamöter anledning

att tänka på saken till nästa år. Oek så mycket större skäl förefunnes

därtill, som förslaget framlämnades till Kiksdagen först under dess

senare del, då en mångfald af andra stora ock viktiga frågor förelågo till

pröfning. Jag anser, att det föreliggande förslaget kar en sådan betydelse

och räckvidd i vår skattepolitik, att klokheten bort mana till försiktighet,

ock att de motionärer, som påyrkat uppskof med frågans afgörande, käft

fullgoda skäl för sin framställning.

Då denna min mening emellertid icke tillvunnit sig någon större anslutning

inom utskottet, kar jag afstått från uppskofsyrkandet ock inskränkt

min reservation till vissa detaljer i förslaget.»

af herr Branting, som yttrat:

»För min del anhåller jag att få kär antecknadt, att jag icke

kunnat ansluta mig till vissa uttalanden i motiveringen, äfven rörande

sådana punkter, där jag icke anmält reservation. Särskildt kunna efter

min mening mycket befogade erinringar göras mot Kungl. Maj.ds af utskottet

helt godkända progressionsskala. Den lindring, den bereder massan

af mindre inkomsttagare, bör nog göras större, på samma gång det måste

betecknas som ett bestämdt fel, att — alldeles som fallet varit vid arfsskatteskalorna

— progressionen alltför snart afbrytes ock sålunda just de

allra högsta inkomsternas stora skatteförmåga alltför litet tages i anspråk.

Men förslaget som kelhet innebär likafullt ett betydelsefullt framsteg genom

sin sträfvan att konsekvent utföra principen om progressiv skatt på den

verkligt behållna inkomsten samt förmögenhetsbeskattningens anordning

som en efter lämplighetsgrunder uppskattad ökning af denna progressiva

inkomstskatt. Ock då motståndet från de konservativa förmögenhetsintressenas

målsmän redan mot hvad Ivungl. Maj:t föreslagit kunde förväntas

blifva ganska starkt, kar jag för min del icke ansett mig böra vid detta

tillfälle framställa några yrkanden på ändringar i grunddragen för Kungl.

Maj:ts förslag.»

Mot vissa delar af utskottets motivering

af herr Hammarström.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft.

13

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 29.

Härjämte hafva nedannämnda herrar ledamöter i utskottet begärt få

antecknadt, att de icke deltagit,

herrar A. E. Håhanson, J. Bromée och A. F. Vennersten i utskottets

beslut i de i detta betänkande omförmälda frågor; samt

herrar Wester, Jesper son och Reling i den slutliga behandlingen af

samma frågor.

Tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, Stockholm 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.