Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4

1910-02-04 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:4, Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till Eiksdagens kansli den 4 februari 1910 kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrivelser till Kungl.

Maj:t angående förbud mot försäljning af brännvin m. m.

■ '' '' *”!$

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 75, anför herr J. A.Motion ii: 75.

Jonsson i Hökkult, med instämmande af sju andra af kammarens ledamöter,

följande:

»Frågan om åvägabringandet af ett rusdrycksförbud i vårt land är så

behjärtansvärd och trängande, att jag anser det vara min plikt att åter

upptaga och föra fram denna viktiga angelägenhet inför Riksdagen. Ingen

annan fråga torde för närvarande vara mera allvarlig och starkare kräfva

en snar lösning än denna.

Vi ha icke råd att längre hålla på med rusdryckshandteringen i vårt

land. Den kostar oss hundratals miljoner kronor årligen utan att lämna

någon behållning eller frambringa några nya värden. Vi behöfva använda

våra miljoner för produktiva företag, som skapa nya värden och ge full

valuta genom att höja välståndet i landet. Det är orättfärdigt att förvandla

de produkter, som Gud låtit växa för att människor och djur

skola hafva näring däraf, till ett gift, som åstadkommer mycket större

skada bland vårt folk än alla andra gifter tillsammans.

Rusdryckerna äro vårt folks farligaste fiender såväl för den enskilde

som för familjen och för samhället. Ingen annan fiende har så djupt

förnedrat, misshandlat och farit illa med vårt folk på så många sätt, som

rusdryckerna gjort. De fördärf va både kropp och själ, och ändå har man

tålt och tillåtit denna fiende att härja i vårt land bland vårt folk i århundraden.

Genom att taga bort rusdryckerna skola vi utrota denna för

Bill. till Rilcsä. Prot. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 3 Käft. (Nr 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

människosläktet så skadliga brännande orm, som på ett förfärligt sätt sprider

sitt gift bland vårt folk.

Det är efter min mening alldeles nödvändigt, att statsmakterna vidtaga

betryggande åtgärder för samhällets befrielse från de alkoholhaltiga

dryckernas gift, hvars verkningar sträcka sig jämväl in på efterkommande

släkten. Då intet annat gift i vårt land skördat så många offer som rusdryckerna,

kan alkoholen med skäl göra anspråk på att kallas gifternas konung.

Bort därför med rusdryckerna som njutningsmedel! Dessa dryckers

natur är sådan, att de verka begär efter mer och mer: det ena glaset rusdrycker

föder begär efter det andra. Vårt folk kan mycket väl undvara

detta njutningsmedel; vi ha icke något behof af alkohol som dryck. Om

bruket och vanan att använda rusdrycker icke funnes, skulle ingen känna

saknad efter dem.

Bruket och vanan att använda berusande drycker äro alltså icke naturliga

utan ha framkallats på onaturligt sätt. Ingen har kunnat visa, att

bruket af rusdrycker som njutningsmedel har något egentligt värde eller

är till någon nytta för människan. Men däremot få vi nästan dagligen

se och erfara många stora skadegörelser och förluster, som rusdryckerna

åstadkomma såväl beträffande de enskildas välstånd, hälsa och sedlighet

som i fråga om landets ekonomi. Det behöfves inga andra bevis för nödvändigheten

af rusdryckernas afskaffande än hvad vi själfva kunna se, om

vi annars vilja se, hur det verkligen förhåller sig. Vetenskapsmännen, som

studerat alkoholfrågan, säga oss dock därjämte, att en stor del samhällssjukdomar

också ha sin rot och orsak i rusdrycksbruk, och att de anse

allt arbete för dessas botande nära nog förgäfves, så länge rusdrycker

finnas att tillgå. Helt visst ha dessa drycker gjort mycket större skada

än både krig och farsoter tillsamman. Vi göra stora uppoffringar och

ansträngningar för att skydda oss för krig och sjukdomar, då böra vi väl

också göra hvad vi kunna för att skydda oss för rusdryckernas elände,

så mycket mer som det icke kräfves något annat, än att vi endast afstå

från rusdryckshandteringen. Ett sådant steg skall blifva till den allra

största välsignelse för såväl den enskilde som för familjen och samhället.

Tack vare regeringens välbetänkta och förståndiga åtgärd att, då storstrejken

utbröt, förbjuda vederbörande att tillhandahålla rusgifvande drycker,

ha vi redan under mer än en månads tid fått pröfva på och hunnit få

en liten försmak af det väntade permanenta rusdrycksförbudets många

stora fördelar och välsignelser.

Det nämnda tillfälliga rusdrycksförbudet förde med sig många förmåner

på många områden såväl för den enskilde som för familjen och

samhället enligt de erfarenheter, som gjordes i vårt land under den tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

e

rusdrycksförbudet varade, och att största delen af vårt folk med glädje och

tacksamhet för detta rusdrycksförbud hyser den lifliga önskan och det

hoppet till statsmakterna, att vi snart måtte få ett varaktigt rusdrycksförbud,

under hvilket vi beständigt måtte få njuta samma goda förmåner.

Äfven de äro många, som visserligen äro begifna på rusdrycker, men

som dock intet hellre önska, än att dessa drycker blefve afskaffade, enär

de sakna kraft att motstå frestelsen att använda sådana drycker så länge

de finnas att tillgå. Då den största delen af vårt folk nu vill blifva kvitt

rusdryckshan dteringen, vågar jag hoppas, att statsmakterna äfven skola

inse behofvet och fördelen af att rusdryckerna blifva undanröjda och med

tillfredsställelse öfver att folket kommit till sådan insikt gå dess önskan

till mötes genom att förbjuda såväl tillverkning som importering och försäljning

af alla rusgifvande drycker.

Vi ha nu också genom rusdrycksförbudet under storstrejken fått bekräftelse

på att ett rusdrycksförbud är möjligt att genomföra i vårt land,

och att vårt folk mycket väl kan undvara rusgifvande drycker. Vi ha

tillika så mycket större anledning att påskynda rusdrycksförbudets införande,

som alla fördelarna af ett sådant förbud icke tråda fram på en

gång, utan tid kräfves bland annat för att alla de skador, som rusdryckerna

hittills åstadkommit, skola hinna blifva af naturen botade.

Det skall blifva en härlig tid, då människosläktet blifvit återställdt

ifrån alla de skador af olika slag, som rusdryckerna åstadkommit under

den långa tid rusdrycksseden härskat öfver vårt folk, och då hälsa, krafter,

lefnadsmod och arbetslust återkommit till människorna.

Visserligen försvinner icke allt ondt ur världen med att rusdryckerna

komma bort. Det fanns nog åtskilligt ondt i världen, innan rusdryckerna

kommit, och mycket ondt stannar nog kvar äfven sedan de afskaffats.

Men allt ondt, som rusdryckerna åstadkommit och fört med sig, det kommer

dock att försvinna, när rusdryckerna komma bort.

Likasom det nu är ådagalagdt, att vårt folk mycket väl kan undvara

rusdryckerna, lika säkert är det också, att staten och de allmänna kassor,

som ha inkomst från rusdryckshandteringen, kunna undvara denna inkomst.

De kunna nog få medel till att fylla sina behof med från annat håll än

genom rusdrycker.

Om vårt folk på grund af rusdrycksförbud sparar 115 å 120 miljoner

kronor årligen, kan det utan tvifvel lättare betala en cirka 45 miljoner

kronor högre skatt till staten och kommunerna än vi nu göra. Vi

göra ju därvid i alla fall till att börja med en vinst på 70 ä 75 miljoner

kronor hvarje år, och när vi sedermera småningom till följd af rusdrycksförbudet

komma att få betydligt minskade utgifter för fattigvård, sjukvård,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

hospital svärd, fångvård och polisväsende m. m. in. m., blir vinsten ännu

mycket större.

När alla utgifter, som förorsakas af rusdrycker, hunnit försvinna,

komma vi antagligen i det närmaste att få lika mycket mindre utgifter

för det allmänna, som vi nu ha inkomster från rusdryckshandteringen, och

vi komma sannolikt ej att sakna dessa inkomster.

För att samhället i de allmänna kassorna skall få in omkring 45

miljoner kronor hvarje år af rusdryckshandteringen måste vårt folk förbruka

rusdrycker för minst 115 ä 120 miljoner kronor årligen. Kan det

vara välbetänkt att låta ett sådant tillstånd fortfara och låta så stora

summor offras på rusdrycker, hvilka blott skada och fördärfva människosläktet?
Men

för att få in dessa 45 miljoner kronor måste vi offra äfven det

som är dyrbarare och värdefullare än penningar. Yi få offra friden, kärleken

och välmågan i många tusende hem. Vi få offra hälsans dyrbara

gåfva för tusentals personer, en gåfva, som sedan ej kan återköpas för

penningar. Yi få offra många af vårt lands förhoppningsfulla söner,

många till kropp och själ rikt utrustade, men som genom bruket af rusdrycker

ruineras och taga obotlig skada. Vi få offra många dyrbara

människolif hvarje år; många tusende do en förtidig död dels direkt och

dels indirekt genom bruket af rusdrycker. Mycket mera, som jag icke kan

eller behöfver nämna, få vi offra för att få in dessa penningar, som rusdryckshandteringen

inbringar till det allmänna.

Kan det vara värdt göra dessa dyrbara offer för sådant ändamål?

Nej och åter nej! Människorna ha ett allt för högt värde. Den skada de

lida genom rusdryckerna kan ej uppvägas med penningar.

Staten anser sig äga all den rätt i förhållande till sina medlemmar,

som statsändamålet fordrar, äfven om detta ändamål påkallar offer af

människolif för statens värnande mot fiender. Skulle då icke staten äga

också den rätt öfver sina medlemmar, som fordras för utfärdandet af ett

förbud mot rusdryckshandteringen i vårt land, då ett sådant förbud påkallas

för att värna samhället mot inre fienden, mot rusdryckerna, som

beröfvat oss många gånger flera människolif än någonsin våra yttre fiender.

Samhällets medlemmar böra hafva så mycken frihet de kunna bruka.

Men det har visat sig under den långa tid rusdryckerna varit i bruk

bland vårt folk, att de ej kunna rätt bruka friheten med afseende på rusdryckerna.

Därför är det statens plikt och skyldighet att inskränka friheten

på detta område. Vi böra ordna vår rusdryckslagstiftning så, att

vi få ett verkligt förbud för tillverkning, importering och försäljning af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

5

alla rusgifvande drycker med högre alkohol halt än tre procent utom för

medicinska, tekniska och vetenskapliga behof.

Människorna ha ett alltför stort värde för att utsättas för den stora

frestelse, som tillhandahållande af rusdrycker medför. Så länge rusdrycker

finnas att tillgå, åstadkommer vanans makt och århundradens bruk, att

en stor del af vårt folk ej kan motstå begäret att använda dem. Människorna

utgöra den dyrbaraste och värdefullaste egendom vårt land har,

och staten bör vara rädd om denna egendom och undanröja allt, som

kan vålla den skada. Det är af större betydelse och värde för staten att

hafva friska, sunda, starka och kraftiga medborgare än att ha tillgång till

de miljoner, som staten och de allmänna kassorna årligen få in från rusdryckshandteringen.

I öfrigt åberopar jag för min framställning den motivering, som

innehölls i en år 1908 af mig i Andra kammaren framburen motion nr

27 i samma syfte.

Jag inser mycket väl, att man bör gå försiktigt till väga vid införande

af rusdrycksförbud, och detta äfven af den anledning, att icke en

större rubbning plötsligt må åstadkommas i vår budget. För att så småningom

kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom rusdryckernas

borttagande, har jag tänkt mig en öfvergångstid af exempelvis

20 år.

Jag är fullt öfvertygad om att t. ex. med en under 20 år successivt

minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt ordnad indragning

af desamma vårt folk så småningom skulle vänja sig att undvara

dessa drycker.

Med ett rusdrycksförbud, som tilläte tillverkning och försäljning af

drycker med en alkoholhalt af endast intill tre procent, vore mycket

vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarkonst kunde med så

låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck åstadkommas.

Ordnandet af denna tjugoåriga öfvergångstid kan naturligtvis ske först

efter en allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt omfatta,

på hvad sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen lämpligast

borde äga rum, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen i statskassan

skulle täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sammanhänger

med föreliggande fråga.

Ehuru min afsikt sålunda är att väcka förslag om införande af ett

fullständigt tillverknings-, försäljnings-, och importförbud af rusdrycker,

måste jag dock af formella skäl begränsa denna motion till förbud mot

försäljning af brännvin, och vågar jag på grund af hvad här sålunda

anförts vördsamt föreslå,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj: t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga

förslag till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen i riket, att,

efter en lämplig öfvergångstid, all försäljning af brännvin må vara förbjuden

till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»

Under åberopande af hvad i motiveringen till den nu omförmälda

motionen, nr 75, anförts, har herr Jonsson, med instämmande af samma

sju ledamöter i kammaren, vidare i motionerna nr 76 och 77, hemställt:

Motion ii:76. i motionen nr 76,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag

till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig

öfvergångstid, all tillverkning inom riket af brännvin må vara förbjuden

till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål»,

Motion ii:77. och i motionen nr 77,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda och för Riksdagen framlägga

förslag till sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att allt införande

i riket af vin, brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor samt Öl

med mer än 3 procents alkoholhalt må, efter lämplig öfvergångstid, vara

förbjudet till annat än medicinskt, tekniskt eller vetenskapligt ändamål.»

utskottet. Bevillningsutskottet, som fått berörda tre motioner till sig hänvisade,

har funnit lämpligt upptaga desamma till behandling i ett sammanhang.

Motioner med enahanda yrkanden hafva af herr Jonsson blifvit väckta

vid 1907 och 1908 års riksdagar. Vid båda tillfällena hemställde bevillningsutskottet,

att motionerna icke måtte af Riksdagen bifallas. Första

kammaren godkände bägge gångerna utskottets hemställan; i Andra kammaren

åter växlade utgången, i det att kammaren år 1907 med 89 röster

mot 86 biföll en vid utskottets betänkande fogad reservation, innefattande

hemställan om bifall till motionerna, år 1908 däremot med 100 röster

mot 96 biföll utskottets hemställan.

Bevillningsutskottet har vidare ansett sig böra erinra, hurusom vid 1909

års riksdag förslag framställdes om att en allsidig utredning måtte verkställas

rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens

frigörande från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen

härflytande medel.

I den skrifvelse, hvarmed Riksdagen anmälde sitt i anledning af berörda

förslag fattade beslut, anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4. 7

hölle före, att med den växande nykterhetsrörelsen krafven på särskilda

åtgärder till begränsning af handeln med rusdrycker inom kommunerna

alltmera skulle framträda samt att efter utvidgningen af rösträtten kommunerna

äfvenledes med den dem i sådant afseende förlänade makt skulle

allt allmännare tillmötesgå dessa kraf. Följaktligen vore en minskning i

vinsten af rusdryckshandteringen att förvänta; och därmed stode staten,

kommunerna, landstingen och hushållningssällskapen inför nödvändigheten

att med hänsyn härtill ordna sin ekonomi. Vid sådant förhållande syntes

det Riksdagen, som om en allsidig utredning rörande det lämpligaste sättet

att frigöra det allmänna från beroendet af dessa inkomster vore af förhandenvarande

omständigheter särskildt påkallad. Riksdagen, som emellertid,

med hänsyn till hvad Riksdagen i ämnet inhämtat, funne det föga

antagligt, att det allmänna kunde helt frigöras från beroendet af rusdrycksmedlen,

finge sålunda anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta på lämpligaste

sätt verkställa en allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens

och hushållningssällskapens frigörande i större eller mindre omfattning

från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen

härflytande medel samt för Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning

med de förslag, hvartill samma utredning möjligen kunde föranleda.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse har ock Kungl. Maj:t

den 20 augusti 1909 uppdragit åt en kommitté att verkställa den af Riksdagen

sålunda begärda utredningen. Att, innan resultatet af omförmälda

utredning rörande den ekonomiska sidan af saken föreligger, vidtaga några

ytterligare åtgärder, på sätt i de nu föreliggande motionerna blifvit ifrågasatt,

anser bevillningsutskottet icke vara lämpligt, hvarför utskottet hemställer,

l:o) att förevarande motion, nr 75, om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående förbud mot försäljning af

brännvin icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att förevarande motion, nr 76, om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående förbud mot tillverkning af

brännvin icke måtte af Riksdagen bifallas; samt

3:o) att förevarande motion, nr 77, om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående förbud mot införande i riket

af brännvin samt vin och öl icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 februari 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

Reservationer:

vid punkt l:o):

af herr Kvarnzelius, med hvilken herr J. B. Eriksson i Grängesberg förenat

sig, därvid den förstnämnde anfört:

»Alkoholfrågan är en af vårt lands viktigaste sociala frågor, och sommarens

händelser i förening med den storartade folkopinion, som genom

förbudsomröstningen åstadkommits, ådagalägga, att det är en fråga, som

kräfver sin lösning på rationellt och definitivt sätt.

Under sådana förhållanden borde utskottets yttranden därför ej ha

gått i den riktning, som nu skett.

Det torde vara klart för enhvar, som tagit alkoholfrågans läge i vårt

land i närmare skärskådande, att 1855 års brännvinslagstiftning, hvars

principer ännu äro i sina hufvuddrag gällande, ej kunna kvarstå i sin nuvarande

otidsenliga form, oaktadt de för sin tid utgjorde ett beaktansvärdt

framsteg öfver ett förutvarande olidligt tillstånd.

Ett par af dessa principer, som fört alkoholfrågan närmare sin lösning,

må i detta sammanhang framhäfvas. Den privata vinningslystnad, som

förstår att spekulera i en begärlig vara, äfven om det sker genom att uppmuntra

en last, har genom konsekvenserna af 1855 års brännvinslagstiftning

i jämförelsevis hög grad kringskurits. Utan att vilja framställa

brännvinsförsäljningsbolagen såsom något mönster för oegennytta, anser

jag, att i Sverige göra sig de intressen betydligt svagare gällande, hvilka

på ett i ögonen fallande sätt framträda t. ex. i Frankrike och Danmark

med hänsyn till genomförandet af en konsekvent nykterhetslagstiftning,

just på grund af dessa länders fria försäljning af spitituösa drycker.

Genom 1855 års lagstiftning kunde visserligen icke på grund af förhållandenas

makt bränn vinsförsäljningen förklaras vara olaglig, men dess

erkända samhällsskadlighet belyses skarpt af de stränga restriktioner, hvarmed

den både då och efteråt belagts.

Den andra principen, som i 1855 års brännvinslagstiftning upptogs,

ehuru den då fick ett ofullständigt utförande, var erkännandet af hvarje

kommuns (lokal enhets) rätt att i viss grad själf bestämma, huruvida den

samhällsskadliga näring, som bränn vinsförsäljningen innebär, skulle få

inom dess område förekomma. Med andra ord, en kommun kunde på

grund af lag-ens bestämmelser och sålunda under statens medgifvande inom

sitt område förklara försäljningen olaglig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande Nr é.

Utefter dessa linjer har lagstiftningsarbetet rört sig, ehuru hittills

synnerligen långsamt, utan att några bestående frukter lagts till de redan

vunna.

Härtill ha flera omständigheter medverkat.

Genom 1855 års lagstiftning infördes en ny hittills icke beräknad

faktor i alkoholfrågan — och denna punkt är en af de förnämsta skuggsidorna

i denna lagstiftning — nämligen statens och kommunernas intresserande,

i hittills okänd omfattning, för brännvinshandteringen genom

de synnerligen stora inkomster, som flöto ur brännvinsbeskattningen.

Det fördröjande moment, som detta innebar — särskildt genom de

stora svårigheter, som reste sig mot omläggningen af en icke obetydlig del

af statsinkomsterna — framstår tydligt vid betraktandet af de skal, som

anförts mot en konsekvent utveckling af principerna i 1855 års lagstiftning.

Genom 1909 års Riksdags beslut att begära en utredning, om det

allmännas frigörande från beroendet af från rusdryckshandteringen härflytande

medel, har emellertid det första steget tagits för att lösa denna

första förutsättning för ett fortsatt rationellt arbete på detta område.

Vid 1855 års lagstiftning beaktades ej den stora betydelse, som äfven

de alkoholsvagare dryckerna ha för alkoholfrågan. Härtill ha mäktiga

intressen sedermera knutit sig, hvilka ej oväsentligt motverkat ett konsekvent

nykterhetsarbete.

I begiänsandet af dessa intressen och införandet af likartade restriktioner

för vin- och ölhandeln som i fråga om brännvinsförsäljningen, se vi

ett af de närmaste nödvändiga stegen.

Syftemålet med den lagstiftningspolitik, som inaugurerats 1855 och

som sedan utvecklats och stödts, är det totala förbudet. Kväfvandet af

det privata intresset ifråga om rusdryckshandteringen, rätt för kommunerna

att förbjuda rusdrycksförsäljningen, upphäfvandet af statens och

kommunernas ekonomiska beroende af rusdrycksinkomsterna äro åtgärder,

som alla peka blott i en riktning, det i sinom tid skeende undertryckandet

af rusdryckshandteringen själf. Vägen till det totala förbudet är också

redan beträdd med dessa etapper.

Den närmast liggande reformen på vägen mot totalförbudet, och äfven

en af de viktigaste, är utan tvifvel genomförandet af det lokala vetot i

dess fulla utsträckning. I flera motioner har hemställan gjorts till Riksdagen,

att den för sin del måtte biträda förslag härom, och jag anser, att

åtgärders påbörjande för genomförande af ett permanent Och totalt rusdrycksförbud

främst består i det lokala vetots genomförande.

Den förevarande af utskottet afstyrkta motionen påyrkar detta slut
Bih.

till Riksd. Prot. 1.910. 5 Samt. 1 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

måls genomförande under en öfvergångstid af 20 år. Jag kan, på grund

af nyss framställda skäl, icke anse det lämpligt att fastställa någon viss

tid, under hvilken förbudet må genomföras. Enligt min mening blir den

öfvergångstid, som erfordras för det totala förbudets genomförande, betingad

af de förhållanden, under hvilka förberedelserna i ofvan antydd

riktning kunna utföras. Likaså kan jag ej medgifva riktigheten af att på

förhand fastslå den alkoholgräns, som motionären uppställt. Snarare synes

mig, att det hade varit riktigare, att den gräns, som redan nu finnes angifven

mellan skattepliktigt och skattefritt Öl, borde blifva den, som äfven

för framtiden blef gällande.

Då äfven andra frågor än den om det allmännas ekonomiska frigörande

från rusdryckshandteringen måste lösas före eller i samband med

ett beslut om totalförbud, synes det mig vara klokt att i god tid vidtaga

de åtgärder, som äro erforderliga för dessa frågors lösning. Detta så mycket

mera som en del af desamma äro af den omfattning, att deras lösning

icke kan tänkas ske utan föregående utredning. Jag anför som exempel:

frågan om det i rusdryckshandteringen intresserade kapitalets fullständiga

aflösning samt frågan om de nu gällande handelstraktaternas ställning till

ett import- och försäljningsförbud.

På grund af det anförda tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen

i riket må kunna så regleras, att efter

lämplig öfvergångstid all försäljning af brännvin till

annat än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål

må vara förbjuden samt hvilka åtgärder, utöfver det

allmännas ekonomiska frigörande, som äro härför erforderliga,

och därefter för Riksdagen framlägga denna

utredning jämte de förslag, densamma kan föranleda.»

af herrar K. G. Karlsson och Hörna, hvilka anfört:

»Utskottet afstyrka’ ifrågavarande motion hufvudsakligen på den grund,

att förra årets Riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhöll om en allsidig

utredning rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens

frigörande från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen

härflytande medel samt om framläggande för Riksdagen af de

förslag, hvartill sagda utredning möjligen kunde föranleda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

Enligt vårt förmenande utgör denna riksdagsskrifvelse icke tillräckligt

skäl för att ställa sig fullständigt afvisande till motionärernas förslag.

Rusdrycksspörsmålet är så mångsidigt, att om Riksdagen en gång skulle

vilja taga i allvarligt öfvervägande att helt slå in på förbudsvägen, föreligga

jämte frågan om det allmännas frigörelse från det ekonomiska beroendet

af rusdryckshandteringen åtskilliga andra frågor, hvilka måste

undersökas och utredas, innan man kan slutgiltigt bestämma sig för att

beträda sagda väg.

För vår del anse vi, att frågan om hvilka åtgärder som böra vidtagas

för att effektivt bekämpa alkoholmissbruket, inträdt i ett skede, där äfven

frågan om ett rusdrycksförbud måste tagas under ompröfning. Den

under sistlidne sommars stora arbetskonflikt vunna erfarenheten talar ett

kraftigt språk till förmån för en sådan åtgärd. Väl är det sant, att

likhetstecken icke får sättas mellan detta tillfälliga, icke fullständigt effektiva

förbud och ett strängt genomfördt rusdrycksförbud, afsedt att gälla

för en afsevärd period framåt. Men de glädjande verkningar, förra sommarens

försök medförde, äro dock obestridliga och från alla håll erkända.

Arbetare och arbetsgifvare, hvad de än tvista om, äro likasom myndigheterna

alla ense om, att utan rusdrycksförbudet den stora konflikten icke

fått ett i yttre afseende så fredligt förlopp som fallet nu blef. Det yttre

lugn, som trots de eljest upprörda förhållandena under den tiden rådde

på alla dessa olika platser, där tusentals sysslolösa människor voro samlade,

har kommit mången att allvarligen öfverväga den frågan, om icke ett

permanent allmänt rusdrycksförbud kunde vara något för samhället ertersträfvansvärdt.

Säkert är, att det skulle i hög grad öka lyckomöjligheterna

i otaliga hem.

Härmed äro vi inne på ett annat, om också icke nytt, så dock på

sista tiden i synnerligen hög grad bestyrkt faktum. Det har ju ofta

erkänts, att nykterhetsrörelsen har sitt starkaste stöd bland de mindre bemedlade.

Den under senare delen af förra året igångsatta folkomröstningen

angående rusdrycksförbud har i hög grad bekräftat, att så är fallet.

Slutresultatet af omröstningen föreligger ju icke ännu. Men af många,

som deltagit i röstsamlingen, har sagts, att de förmögna oftast ställt sig

antingen liknöjda eller rentaf fientliga till tanken på rusdrycksförbud,

under det att jarösterna strömmat rikligt in från de mindre bemedlade,

från kroppsarbetarne och deras hustrur samt med dem i ekonomiskt afseende

likställda. Hvad innebär detta? För oss synes det innebära å ena sidan,

att de som lefva i lyckliga ekonomiska förhållanden, de som i stort sedt

äro direkt oberörda af de olyckor, som rusdrycksmissbruket medför, ännu

icke fått upp ögonen för det djupgående sociala elände, rusdryckerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

o

åstadkomma inom folkets breda lager. A andra sidan innebär den liflighet,

hvarmed förbudstanken omfattas af de mindre bemedlade, ett verkligt

nödrop, riktadt till dem, som ha makt att i denna fråga besluta. Den

synes oss vara en från tusentals mera eller mindre härjade hem, från

nedbrutna hustrur och nödlidande barn gången bön, att statsmakterna

skola befria deras män, söner och bröder från den frestelse, som rusdryckshandteringen

medför. Här synes oss vara ett verksamhetsfält för

den i dessa dagar ofta på tungan förda samhällssolidariteten.

Vi äro icke blinda för att äfven andra utvägar böra undersökas, då

det gäller att med allvar försöka komma ur det djupgående och mångsidiga

elände, hvari rusdrycksmissbruket bragt stora lager af vårt folk.

Men vi kunna därför icke ställa oss afvisande till den tanke, motionärerna

framburit, utan på grund af hvad vi ofvan anfört instämma vi i det yrkande,

som vid detta betänkande reservationsvis framburits af herr Kvarnzeliuz

m. fl.»;

af herrar O. A. Ericsson i Ofvanmyra och J. A. Jonsson i Hökhult,

hvilka anfört:

»De skäl, som motivera genomförandet snarast möjligt af ett fullständigt

rusdrvcksförbud, synas oss vara så välgrundade, att utskottet bort

föreslå Riksdagen åtgärder i motionens syfte.

De olyckor och lidanden, som rusdryckshandteringen drager öfver

den enskilde och familjerna, äro så omfattande, att de kräfva ett beslutsamt

ingripande från samhällets sida. Samma slutsats kommer man till, om

man betraktar de olägenheter, som samma handtering förorsakar samhället

i dess helhet. Dessa olägenheter äro så påtagliga och allmänt kända, att

vi här icke anse oss böra ange desamma. Vi endast erinra om att ett

litet folk som vårt har icke råd att gå miste om den kraft och det kapital,

som icke blott missbruket utan icke minst själfva dryckesseden undandrager

det produktiva arbetet. Vi äro därför besjälade af den öfvertygelsen,

att ett rusdrycksförbud skulle blifva till stor välsignelse såväl för

den enskilde som för samhället i dess helhet.

Genom rusdrycksförbudets införande skulle det uppväxande släktet

befrias från en af de största frestelser, som nu ligga i dess väg.

Genom detsamma skulle det i rusdryckshandteringen nedlagda kapitalet

blifva frigjordt och insatt i värdeskapande produktivt arbete.

Därigenom skulle också otvifvelaktigt arbetsintensiteten i hög grad ökas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

Att ett rusdrycks förbud skulle hafva till följd en väsentlig minskning

i statens och kommunernas utgifter för fängelser, för sjuk-, fattig- och

hospitalsvård m. in. ligger i öppen dag.

Någon vederläggning af härofvan angifna skäl för rusdrycksförbudets

genomförande har utskottet icke försökt sig på, hvilket också måste anses

såsom ett framsteg sedan 1908, då denna fråga förra gången var föremål

för utskottets pröfning. Den bristande kännedom om folkmeningen, som

då och förut utgjorde ett af utskottets hufvudmotiv för afslag, har man

denna gång äfvenledes underlåtit att framhålla. Måhända har utskottsmajoriteten

för närvarande icke heller haft samma intresse utaf att hänvisa

på en sådan folkmening. Visserligen föreligger icke ännu utslaget

af folkets vilja i denna fråga. Men hittills kända siffror från den pågående

folkomröstningen ge dock vid handen, att man redan nu kan räkna

med en afgjord majoritet bland landets vuxna befolkning för rusdrycksförbudets

genomförande.

Det är ett faktum, att från olika håll i samhället under den närmast

gångna tiden förbudskrafvet med stor kraft framförts. Sålunda har

Sveriges prästerskap i många stift ställt sig i spetsen för menigheten,

hvilken talrikt församlad i sina kyrkor, till Kungl. Maj:t riktat bevekande

maningar om snara åtgärder för rusdryckshandteringens afskaffande. Erfarenheterna

från det tillfälliga rusdrycksförbudet i höstas under arbetskonflikten

ha i hög grad bidragit till detta kraf.

Nu har visserligen Kungl. Maj:t, såsom utskottet anför på framställning

af Riksdagen tillsatt en kommitté för en allsidig utredning rörande

statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande

från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande

medel. Och torde måhända denna ekonomiska utredning komma att äfven

på andra områden hänvisa till åtgärder, hvilka kunna läggas till grund

för rusdryckshandteringens afveckling. Men i hvilken utsträckning detta

kommer att ske, är icke möjligt att nu förutse. Uppenbart är emellertid,

att den omständigheten att denna kommitté fått i uppdrag att utreda ett

af de mera betydande spörsmålen i frågan, detta likväl hvarken bör eller

får på något sätt hindra en utredning, som i öfrigt förbereder rusdrycksförbudets

genomförande. Lika litet som en allsidig utredning angående

rusdrycksförbudets införande får lägga hinder för utredningar och beslut,

som afse partiella reformer på rusdryckslagstiftningens område, hvilka

under tiden kunna anses behöfliga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

I nära anslutning till motionen hafva vi därför ansett oss böra föreslå:

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen

i riket må kunna så regleras, att, efter

en lämplig öfvergångstid, all försäljning af bränvin till

annat än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål,

må vara förbjuden, samt hvilka åtgärder, utöfver det

allmännas ekonomiska frigörande, som äro härför erforderliga,

och därefter för Riksdagen framlägga denna

utredning jämte de förslag densamma kan föranleda.»

vid punkt 2:o):

af herrar K. G. Karlsson, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, Kvarnzelius, Ilning,

J. B. Eriksson i Grängesberg och J. A. Jonsson i Hökhult, hvilka anfört:

»Med hänvisning till hvad vi under punkt’1 härofvan anfört hemställa vi,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryckshandteringen

i riket må kunna så regleras, att

efter lämplig öfvergångstid all tillverkning inom riket

af brännvin till annat än medicinskt, tekniskt och

vetenskapligt ändamål må vara förbjuden, samt för Riksdagen

framlägga denna utredning jämte de förslag,

densamma kan föranleda.»

vid punkt 3:o):

af herrar K. G. Karlsson, 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, Kvarnzelius,

Röing, J. B. Eriksson i Grängesberg och J. A. Jonsson i Hökhult,''hvilka

anfört:

»Med hänvisning till hvad vi under punkt 1 härofvan anfört hemställa vi,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast

möjligt låta utreda, under hvilka förhållanden rusdryekshandteringen

i riket må kunna så regleras, att efter

lämplig öfvergångstid allt införande i riket af vin,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 4.

15

brännvin, sprit, likörer och därmed likställda varor

samt öl med mer än 3 procents alkoholhalt till annat

än medicinskt, tekniskt och vetenskapligt ändamål må

vara förbjudet, samt för riksdagen framlägga denna

utredning jämte de förslag, densamma kan föranleda.»

Herrar Cavalli, Branting, friherre Bonde och P. Nilsson i Bonarp

hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.