Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för utländsk turist att under viss tid tullfritt disponera liit till riket medförd automobil, dels ock en i ämnet väckt motion.

1910-02-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:6, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för utländsk turist att under viss tid tullfritt disponera liit till riket medförd automobil, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

1

Nr 6,

Ankom till Riksdagens kansli den 15 februari 1910, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående

rätt för utländsk turist att under viss tid tullfritt

disponera liit till riket medförd automobil, dels

ock en i ämnet väckt motion.

(l:a A.)

I proposition, nr 4, af den 3 december 1909, hvilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt

utdrag af protokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att besluta, att rubriken nr 683 i gällande tulltaxa skall

från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla följande lydelse:

Kvantitet

för tull- beräi- ningen.

Tullsats.

Kr. öre

683.

Vagnar och Åkdon, ej specificerade, obegagnade

och begagnade, äfvensom Vagnmakar arbeten, ej

specificerade ............................

100 kr.

15: —

Ännu. 1. Hit hänföras motorvelocipeder samt automo- biler och andra motorvagnar, såframt de icke äro af- sedda att gå på räler, äfvensom barnvagnar.

Anm. 2. Under villkor, hvarom Konungen förordnar,

äger resande, som icke är inom riket bosatt, att, utan

tullafgifts erläggande, under en tid af högst ett år för- foga öfver medförd automobil, afsedd att inom samma

tids utgång återutföras.

Bih. till Biksd. Frat. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:i har, enligt ofvan

omförmälda statsrådsprotokoll, chefen för finansdepartementet anförtföljande:
»Såsom

Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, har jag tidigare,

nämligen den 16 oktober 1908, anmält en af kungl. automobilklubben

gjord underdånig ansökning om rätt för utländsk turist att på i ansökningen

angifna villkor under ett års tid tullfritt disponera hit till

riket införd automobil. I anledning af nämnda ansökning och ett af

generaltullstyrelsen däröfver afgifvet infordradt underdånigt utlåtande

behagade Eders Kungl. Maj:t, på statsrådets hemställan, gifva den

af Kungl. Maj:, den 22 juni 1906 tillsatta kommittén för revision

af gällande tulltaxa i uppdrag att afgifva yttrande och förslag till

bestämmelser i ämnet.

Sedan kommittén nu fullgjort detta sitt uppdrag och generaltullstyrelsen

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver hvad kommittén

föreslagit i ämnet, torde det tillåtas mig att ånyo anmäla ärendet till

pröfning samt därvid till en början närmare redogöra för innehållet i

automobilklubbens förevarande ansökning.

I flertalet af Europas mera bemärkta länder hade numera, anför

automobilklubben, vederbörande myndigheter medgifvit sådan lättnad

för den turisttrafik, som förmedlades genom automobiler, att turist, som

från utrikes ort medförde automobil för resa i ankomstlandet, vore

berättigad disponera densamma utan erläggande eller deponerande af

belöpande tull, därest han företedde af auktoriseradt automobilsällskap

i hemlandet utfärdad passersedel (triptyque, Passierschein), skrifven å

blankett, utgifven af vederbörande sällskap i det land, hvarest resan

skulle företagas.

Beträffande rätten att utfärda dylika passersedlar gällde, att i

hvarje land sådan rätt tillkomme allenast ett sällskap, hvilket genom

kontrakt med motsvarande sällskap i andra länder förbundit sig att icke

uti ifrågavarande hänseende träffa öfverenskommelse med något annat

sällskap i respektive länder.

Till vederbörande tullkassas säkerhet för eventuellt utbekommande

af tullafgift för automobil, införd i ofvannämnda ändamål, hade de

kontraherande automobilsällskapen förbundit sig att gemensamt svara

för samma afgifts riktiga gäldande. Tullmyndigheten hade endast att

i förekommande fall vända sig till sitt hemlands automobilsällskap, som

då vore förpliktadt att genast utgifva beloppet.

Rätt att utfå passersedel tillkomme endast medlem af auktoriseradt

automobilsällskap. För att komma i åtnjutande af sådan rätt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6. 3

hade den sökande att hos sällskapet göra vederbörlig framställning och

därvid deponera ett penningbelopp, motsvarande den tullafgift, som i

det land, där resan skulle företagas, belöpte å den för resan afsedda

automobilen. Beloppet kvarhölles sedermera hos sällskapet såsom säkerhet

för nyssnämnda tullafgift, för det fall att densamma skulle komma

att utkräfvas.

Sällskapen tillhandahölle hvarandra sina blanketter till passersedlar;

och skulle, såsom förut antydts, dylik sedel, som företeddes till

vinnande af åsyftade lättnader i tullhänseende, vara utfärdad å blankett,

utgifven af automobilsällskapet i det land, där förmånen påkallades.

Passersedlarne bestode i de flesta fall af fem olika blad, betecknade med

n:ris 1—5, hvilka skulle ej mindre innehålla uppgift å den resandes

fullständiga namn och hemvist, automobilens utseende, beteckningar,

vikt och i förekommande fall äfven värde m. m., än äfven vara undertecknade

såväl af vederbörande funktionär i det sällskap, som utfärdat

passersedeln, som af den resande. De två första bladen vore afsedda

att reglera förhållandena mellan de respektive sällskapen sålunda, att

bladet n:o 1 kvarstannade hos det sällskap, som utfärdat passersedeln,

och bladet n:o 2 öfversändes till sällskapet i det land, som skulle besökas.

Af de öfråga bladen skulle det med n:o 5 betecknade vid ankomsten

till sistnämnda land frånskiljas och öfverlämnas till vederbörande tullmyndighet,

som samtidigt försåge bladet n:o 3 (hufvudbladet) med

vederbörlig anteckning om införseln beträffande såväl tid som ort

jämte, i förekommande fall, uppgift om, inom hvilken tid automobilen

skulle för att få åtnjuta tullfrihet vara utförd ur landet. Bladet n:o 4

åter vore afsedt att vid automobilens slutliga återutförsel frånskiljas

och öfverlämnas till vederbörande tullmyndighet å utförselorten, som

därvid vore i tillfälle utröna, huruvida återutförseln ägde rum inom

föreskrifven tid, och som, därest detta befunnes vara förhållandet och

intet vore att anmärka i fråga om automobilens och dess innehafvares

identitet, tillika försåge hufvudbladet med erforderliga anteckningar till

bestyrkande af tid och ort för utförseln.

Den tid, under hvilken automobil sålunda finge disponeras, hade

i vissa länder (Frankrike, Nederländerna) bestämts till ett år från införseln

med rätt för turisten att inom denna tidrymd passera landets

gräns, huru ofta han behagade. Vid dylika resor under tiden mellan

första införseln och den slutliga återutförseln af automobilen verkställde

i hvarje förekommande fall tullmyndigheten å gränsorten erforderliga

anteckningar på baksidan af passersedelns blad n:o 4, som då af turisten

behölles för att först vid den slutliga återutförseln öfverlämnas till tull
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

myndigheten, på sätt förut nämnts. Vid återkomsten till hemlandet

ålåge det turisten att öfverlämna passersedelns blad n:o 3 till härvarande

automobilsällskap, som utfärdat sedeln. Utfärdaren öfvers ände därefter

bladet till automobilsällskapet i det land, som besökts. Därest hos detta

sällskap kraf å tullafgift icke i det ifrågavarande fallet gjorts, skulle

såsom bevis härå af samma sällskap i utbyte återsändas bladet n:o 2.

Efter framkomsten af detta blad återställdes till turisten det af honom

vid passersedelns uttagande deponerade beloppet.

Hade däremot i följd af turistens underlåtenhet att ställa sig lämnade

föreskrifter till efterrättelse eller af annan orsak automobilsällskapet

i det besökta landet måst på yrkande af tullmyndighet därstädes utgifva

tullafgift för automobilen, vände sig sällskapet till passersedelns utfärdare,

som då vore förpliktad att omedelbart godtgöra tullutlägget, för

hvithet ändamål det af turisten deponerade beloppet toges i anspråk.

Genom korrespondens med vederbörande automobilsällskap i Tyskland,

Frankrike, Holland m. fl. länder hade automobilklubben inhämtat,

att förmån af nu ifrågavarande slag komme att medgifvas svenska

automobilturister i de respektive länderna, därest motsvarande lättnad

bereddes samma länders turister här i Sverige.

Under hänvisning till hvad sålunda anförts och då åvägabringandet

af nu ifrågasatta ömsesidiga lättnader helt visst skulle icke allenast

blifva till stor fördel för svenska turister i utlandet utan äfven i afsevärd

grad öka den utländska turisttrafiken här i landet, har automobilklubben i

underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att utländsk

automobilturist, som hit till riket ankom me, och hos vederbörande

tullmyndighet företedde passersedel, utfärdad å klubbens blankett, finge

under iakttagande i tillämpliga delar af de utaf klubben angifna formaliteter

hit införa och under ett år, räknadt från första införseln, disponera

medhafd automobil, utan skyldighet att erlägga eller deponera tull för

densamma, med förpliktelse dock för turisten att inom utgången af den

sålunda bestämda tiden återutföra automobilen efter förutgången vederbörlig

anmälan hos tullmyndigheten å utförselorten, äfvensom att sådan

turist finge under den bestämda dispositionstiden efter anmälan hos

vederbörande tullmyndighet och sedan af densamma vederbörliga anteckningar

verkställts, utföra och återinföra automobilen utan skyldighet

att aflämna passersedelns blad n:o 4 förrän vid den slutliga återutförseln

ur riket.

Under förutsättning af nådigt bifall till denna framställning har

automobilklubben förbundit sig dels att ansvara för och efter anmodan

af vederbörande tullmyndighet omedelbart till tullkassan inbetala de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6. 5

tullafgifter, som för sålunda disponerade automobiler tilläfventyrs kunde

komma att uppdebiteras, dels ock att — till förebyggande af missbruk

— så snart öiverenskommelse träffats med utländskt automobilsällskap

angående ömsesidigt utfördande af passersedlar, utan dröjsmål till

Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt

bestämma, öfverlämna af notarius publicus bestyrkt afskrift af den

angående öfverenskommelsen upprättade skriftliga afhandling.

1 sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande af den 3 juni 1908

bekräftar generaltullstyrelsen till en början, att lättnader i tulliiänseende

af den beskaffenhet, förevarande underdåniga framställning afsåge, medgifvits

i vissa andra europeiska länder. Då emellertid förmånen icke

finge åtnjutas af turist, hemmahörande i land, hvarest liknande lättnader

icke medgifvits, kunde för närvarande svenska turister icke någonstädes

i utlandet göra anspråk på samma lättnader. Detta förhållande liksom

äfven det intresse för landet, som måste anses ligga i befrämjandet af

den utländska turisttrafiken härstädes, gjorde, framhåller generaltullstyrelsen

vidare, förevarande framställning värd all uppmärksamhet.

De uppgifter, som skulle lämnas i de af automobilklubben föreslagna

passersedlarna, syntes vara fullt tillräckliga i fråga om automobilernas

identifiering. Likaledes funne styrelsen den garanti, som

automobilklubben iklädt sig, borga för att till äfventyrs uppdebiterad

tullafgift för automobil komme tullverket till godo.

Däremot kunde ifrågasättas, huruvida de i passersedeln lämnade

uppgifter kunde läggas till grund för bestämmande af sådan tullafgifts

storlek, rneck mindre riktigheten af uppgiften angående automobilens

värde af turisten bestyrktes på tro och heder. I vissa andra fall, där

det ålåge sakägare att för ernående af lättnad i tullhänseende lämna

uppgift i ett eller annat hänseende, erfordrades dylik bekräftelse.

I detta sammanhang meddelar generaltullstyrelsen, beträffande nu

rådande praxis i fråga om tullbehandlingen af automobil, som införes

åt resande, att styrelsen städse bifallit ansökningar om rätt att mot

deposition af belöpande tull under viss tid disponera automobil för resa

bär i riket. Därest vid återutförsel af sålunda disponerad automobil de

för medgifvandet uppställda villkor fullgjorts, hade det deponerade

beloppet återbetalts till vederbörande. Då vid sådant förhållande redan

nu tullafgift i regel icke utginge för automobiler, införda af turister,

torde — fortsätter generaltullstyrelsen — bifall till förevarande framställning

icke heller medföra afsevärdt minskad inkomst för statsverket.

Visserligen syntes den tid af ett år, under hvilken automobil

enligt den underdåniga framställningen skulle få här i riket disponeras,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

ganska lång, men torde dock vid bifall till ansökningen i öfrigt någon

inskränkning härutinnan icke vara behöflig. I Frankrike och Nederländerna

finge automobilturist åtnjuta förmånen under ett år. I Tyskland

hade likvisst icke en för hvarje fall gällande tidrymd fastställts.

Orsaken härtill torde dock få sökas i den omständigheten, att rätten

att därstädes begagna sig af aumomobil vore förbunden med skyldighet

för vederbörande att vidkännas stämpelafgift, hvars storlek, så vidt

anginge automobil, tillhörig i annat land bosatt person, vore i viss

mån beroende på längden af den tid, under hvilken automobilen

kvarblefve inom landet. Numera hade emellertid i Tyskland åtgärder

vidtagits i syfte att härutinnan bereda lättnader för främmande automobilturister.

Under åberopande af hvad sålunda anförts har generaltullstyrelsen

i underdånighet hemställt, att, därest Eders Kungl. Maj:t godkände

styrelsens åsikt därom att automobilklubben finge anses vederhäftig för

de förbindelser, densamma i förevarande underdåniga ansökning iklädt

sig, Eders Kungl. Maj:t täcktes finna skäligt förordna, att utländsk turist,

som ankomme hit till riket medförande automobil, måtte, utan skyldighet

att erlägga eller deponera tull för automobilen, hit införa och under

ett år, räknadt från dagen för införseln, disponera densamma, oafsedt

huruvida den komme att hela tiden kvarblifva i riket eller därunder en

eller flera gånger föras fram och åter öfver rikets gräns; allt dock

under vissa af generaltullstyrelsen i utlåtandet föreslagna villkor.

Efter att hafva redogjort för nämnda villkor, fortsatte föredragande

departementschefen:

I allt väsentligt ansluter sig, såsom af redogörelsen för de föreslagna

villkoren för bifall till ansökningen framgår, generaltullstyrelsen

till det passersedelssystem, som af automobilklubben närmare angifvits.

Af hvad generaltullstyrelsen i öfrigt i sitt underdåniga utlåtande anfört

framgår, att styrelsen tänkt sig, att nämnda villkor och öfriga föreskrifter

i förevarande afseende skulle sammanföras i en af Kungl. Maj:t

utfärdad kungörelse angående rätt för utländsk turist att tullfritt disponera

hit till riket medförd automobil.

Vid anmälan den 16 oktober 1908 af ifrågavarande ansökning

och det generaltullstyrelsens utlåtande, hvarför jag nu redogjort, framhöll

jag, att förevarande framställning syntes mig värd allt erkännande,

men att ett medgifvande i den af automobilklubben angifna riktningen

knappast vore förenligt med bestämmelserna i nu gällande tullförfattningar,

samt att i följd häraf särskilda bestämmelser i ämnet vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

erforderliga, livilka lämpligen kunde inrymmas i tulltaxan eller de till

tulltaxan hörande underrättelser om livad vid taxans tillämpning iakttagas

bör. I anslutning härtill hemställde jag — en hemställan, som vann

Eders Kungl. Maj:ts godkännande — att Eders Kungl. Maj:t måtte

gifva tulltaxekommittén det af mig förut angifna uppdrag. Och'' öfvergå!''

jag nu att redogöra för innehållet i kommitténs den 2 juli 1909 i ämnet

afgifna underdåniga utlåtande.

Till en början fäster kommittén uppmärksamheten därå, att, såsom

framginge af den speciella motiveringen till § 9 af det med kommitténs

underdåniga skrifvelse den 3 maj 1909 öfverlämnade förslag till tulltaxeförordning,

inom tullverket af ålder förekommit, att i åtskilliga

likartade fall tullfri disposition af inkommande artiklar under viss tid

medgifvits. Grunden för dylika, af generaltullstyrelsen hittills lämnade

medgifvanden finge sökas dels i hänsyn till den inhemska industriens

intressen, dels i billighetshänsyn. Kommittén hade emellertid ansett sådana,

till viss tids tullfrihet föranledande hänsyn böra i den nya tulltaxeförordningen

erhålla särskildt uttryck och bestämd begränsning, hvarvid

kommittén alltså ställt sig på samma ståndpunkt, åt hvilken föredragande

departementschefen i detta ärende gifvit uttryck.

Under hänvisning till det förhållande, att af resande medförd,

begagnad velociped såväl enligt gällande tulltaxa (anmärkning under

rubriken Velocipeder) som enligt kommitténs förslag till tulltax eförordning

(§ 5 litt. f) finge tullfritt utlämnas, kunde måhända ifrågasättas,

att med afseende å medförda automobiler till och med gå längre i tillmötesgående

mot automobiltrafiken, än den underdåniga framställningen

afsåge. Hänsyn till såväl statskassans som den inhemska industriens

intressen torde dock innefatta fullgiltiga skäl för att icke låta tullfriheten

gälla längre än under viss begränsad tid samt för att träffa anstalter,

i syfte att denna inskränkning gjordes effektiv genom erforderliga

kontrollföreskrifter, afsedda att konstatera återutförseln och eventuellt

säkerställa utbekommandet af belöpande tullafgift, allt i närmaste öfverensstämmelse

med motsvarande bestämmelser i utlandet.

I enlighet med de grundsatser, som för öfrigt i kommitténs förslag

till tulltaxeförordning tillämpats, syntes emellertid kontrollföreskrifterna

icke böra inrymmas i tulltaxan eller i de i omedelbart sammanhang

med denna utfärdade bestämmelser utan i stället böra meddelas i

administrativ ordning, hvarigenom för öfrigt äfven vunnes, att desamma

lättare kunde jämkas efter hvad vunnen erfarenhet eller förändrade

förhållanden kunde anses påkalla. Själfva grundstadgandet torde däremot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

lämpligen kunna inrymmas i förberörda § 9 af förslaget till tulltaxeförordning.

Då emellertid anledning förefunnes att söka snarast möjligt genomföra

den sålunda förordade lättnaden för turisttrafiken och att därvid

icke afvakta den motsedda nya tulltaxans ikraftträdande, ansåge sig

kommittén jämväl böra i underdånighet hemställa, huruvida icke Eders

Kungl. Maj:t skulle finna skäligt föreslå Riksdagen att besluta ett tillägg

till gällande tulltaxa i form af en till rubriken n:o 683 (»Vagnar och

Åkdon» etc., till hvilken rubrik automobiler hänfördes) fogad anmärkning,

så lydande:

»Under villkor, hvarom Konungen förordnar, äge resande, som

icke är inom riket bosatt, att, utan tullafgifts erläggande, under en tid

af högst ett år förfoga öfver medförd automobil, afsedd att inom samma

tids utgång återutföras».

I händelse en sådan ny anmärkning under rubriken n:o 683

skulle tillkomma, borde den lämpligen kunna upptagas såsom anmärkning

2 och den nuvarande anmärkningen betecknas såsom anmärkning 1.

I sitt den 31 sistlidne augusti afgifna underdåniga utlåtande har

generaltullstyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra mot den

af tulltaxekommittén sålunda gjorda underdåniga hemställan.

Såsom jag redan den 16 oktober 1908 vid underdånig föredragning

af ifrågavarande ansökning framhöll, synes mig densamma värd beaktande.

Ur industriell eller skyddspolitisk synpunkt kan det nämligen

icke vara något att erinra mot tullfri import af automobil, som är afsedd

att användas allenast under importörens tillfälliga vistelse här i landet.

Å andra sidan måste det för den internationella trafiken eller kanske

närmare bestämdt för turistväsendet vara af alltjämt växande betydelse,

att hinder vid dylik import i största möjliga utsträckning undanröjas.

Visserligen har i praktiken viss lättnad i ifrågavarande hänseende

redan nu plägat medgifvas. Men — äfven om man skulle anse medgifvanden

i sådan riktning äga stöd i gällande tullförfattningar —

har i allt fall lättnaden, i brist på tillräckliga garantier mot missbruk,

måst begränsas till tullafgiftens deponerande. Sedan emellertid numera

garantier af nämnda slag erbjudits, synes mig frågan om

suspension af tulltaxans bestämmelser vidkommande automobil, som

införes under nyss angifna förhållande, böra upptagas till skärskådande.

Dessförinnan tillåter jag mig att i likhet med tulltaxekommittén erinra,

hurusom import af begagnad velociped för resandes personliga bruk kan

anses frikallad från all tullafgift. Sedan år 1898 har nämligen i tull
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6. 9

taxan till rubriken Velocipeder varit fogad en anmärkning af innehåll,

att al resande medförd begagnad velociped, som, enligt af honom på

tro och heder afgifven skriftlig försäkran, införes för eget bruk och ej

i handelsafsikt, må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tullfritt

utlämnas. Att utsträcka bestämmelser af denna vidd att gälla vid

import af automobiler torde emellertid af flera utaf kommittén antydda

skäl . icke höra ifrågakomma. Utom det att ansökningen endast afser

den internationella automobiltrafiken, får ej heller förbises, att hela det

skydd, tulltaxan nu kan anses bringa personautomobilfabrikanterna inom

landet, säkerligen skulle blifva af ringa eller intet värde, om automobil

för eget bruk i allmänhet finge af resande tullfritt införas. I fråga

om dylika foidon bör alltså tullfriheten inskränkas till automobil, som

för viss kortare tid införes al här i riket icke bosatt person. Denna

tia synes mig Döra, pa sätt föreslaget blifvit, bestämmas till högst ett

år. Under sådana villkor och då jag i likhet med generaltullstyrelsen

håller före, att automobilklubbens borgen för debiterade tullafgifters

erläggande bör betraktas såsom god, torde eu anordning, som i hufvudsakliga

delar bygges på det af automobilklubben angifna passersedelsystem,

vara för tullverket och statskassan betryggande.

i Stadganden rörande en sådan anordning och öfriga kontrollföreskrifter

torde, såsom kommitterade förutsatt, lämpligen böra meddela^

i administrativ väg. De grundläggande bestämmelserna för

tullfriheten åter hafva, på sätt jag tidigare antydt, sin plats i den af

Riksdagen antagna tulliörfattningen. Vissa likartade bestämmelser återfinnas

också i § 9 af tulltaxekommitténs förslag till förordning'' med

tulltaxa för inkommande varor. Vid den slutliga pröfningen af nämnda

förslag, hvilket den 27 maj 1909 remitterats till vederbörande ämbetsveik

föi afgifvande af utlåtande, lärer också det af tulltaxekommittén

med afseende a nu ifrågavarande ämne föreslagna tillägg- böra sammanföras

med. bestämmelserna i nyssnämnda paragraf. Innan ny tulltaxa

vinner tillämpning, något som på grund af vissa förhållanden

icke torde komma att ske förrän under senare delen af år 1911,

lära bestämmelser i nu förevarande syfte böra inflyta i gällande tulltaxa

. och i den . ordning, tulltaxekommittén föreslagit, eller genom

särskild anmärkning under rubriken nr 683: vagnar, åkdon, ej

specificeiade, obegagnade och begagnade, äfvensom vagnmakeriarbeten,

ej specificerade. Denna rubrik torde därvid i öfrigt icke böra undergå

annan ändiing än att den därtill redan nu hörande anmärkning, som

angifver, bland annat, att till rubriken hänföras motorvelocipeder och

motorvagnar, erhåller en mindre ömformulering af redaktionell art.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 5 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

Skulle nu till sagda rubrik fogas en ny anmärkning af det innehåll,

kommittén föreslagit, komme själffallet de kontrollföreskrifter,

hvarom jag nyss talade, att utfärdas i sammanhang med beslutade

ändringar i tulltaxan.»

Vidare har i en inom Andra kammaren af herr E. Åkerlund väckt

motion, nr 172, hvilken likaledes hänvisats till utskottet, hemställts, att

Riksdagen ville afslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Motionärens motivering för detta yrkande lyder sålunda:

»Riksdagen aflat 1909 två skrivelser till Kungl. Maj:t angående

dels särskild beskattning af automobiltrafik, dels skärpta bestämmelser

för densamma. Det måste verkligen synas som ett något egendomligt

svar, då man nu i kungl. propositionen nr 4 finner, att tullfrihet föreslås

för utländska turisters automobiler vid färder här i landet.

Då man år efter år klagat öfver automobilisters framfart på landsbygden,

då genljudet häraf låtit sig förnimmas äfven i Riksdagen i

motioner, som velat hindra eller reglera de öfverklagade förhållandena,

då två kommissioner tillkallats för att formulera bestämmelser härutinnan

— då får man ett tillägg till vår tulltaxa, som skall om möjligt

än mera öka svårigheterna, skärpa missförhållandena.

Landtbefolkningen är med rätta förbittrad öfver automobilisternas

ofta hänsynslösa framfart och frestas rent af att bära hand på de öfvermodiga

och tanklösa sällarne. Väghållningsbesväret, som jämte underhåll

af enskilda utfarts- och byvägar hårdt tynger landtbefolkningen,

ökas år från år. Jag har mig bekant från Södermanland, att Konungens

befallningshafvande särskild! tillsagt länsmän och vägsyneförrättare att

vara noga med bland annat gräskanternas borttagande, och att så

mycket anmärkningar i år därstädes förekommit, att särskild eftersyn

måst sparas till våren. Exempelvis kan anföras, att vägar därstädes,

som helt obetydligt trafikeras och som på grund af många och svåra

backar äro utdömda och under omläggning samt inom 3 år försvinna

såsom allmänna, ändock af vägsyn bestämts att undergå dylik dyrbar

förbättring. Och detta allt därför, att automobilerna ej skola glida ner

från våta gräskanten i diket.

Automobilfaran vållas utom af vissa chauffeurers obetänksamma

framfart däraf, att våra vägar äro för smala. Kostnaden att ändra

bygdeväg till landsväg är uppenbarligen alltför stor för att ens böra

genomföras med statshjälp. Då det nu visat sig, att inhemska automobilägare

ha svårt för att hålla reda på, hvilka vägar som äro tillåtna

och att de ej respektera ens tydliga och klara förbud, så är det uppen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6. 11

bart omöjligt att komma till rätta med utländingar, hvilka icke ens

förstå språket. Hvar skall anmälan göras och huru skall länsmannen

kunna stämma en sådan till nästa ting?

Nog har väl den utländske automobilisten råd att offra hela 15

kronor för nöjet att få använda våra landsvägar. I fjor föreslogs

stämpelafgift beräknad efter 10 kronor i månaden eller 120 kronor pr

år. Riksdagsskrifvelsen är tydlig nog: — — ''Att under sådana förhållanden

pålägga alla automobiler beskattning i clen gradx), som motionären

föreslagit, torde icke vara lämpligt, och Riksdagen anser det

jämväl kunna ifrågasättas, om icke, äfven om en skatt åsättes, automobiler,

som brukas för praktisk verksamhet, böra fritagas från skatt eller

åtminstone träffas af en lägre skattesats än öfriga automobiler.’ — —

Alltså talas där ingenting om utländska automobilister — turister.

Under sådana förhållanden synes det vara väl mycken gentilesse

mot utländingen, om man nu, under det Riksdagen väntar på direkt

svar å sin framställning, går att medgifva utländska turister tullfrihet

för deras automobiler. Konsekvens är det åtminstone icke, och måhända

skall detta af vedersakarne rent af anföras som ändrad ståndpunkt hos

Riksdagen.

Om Riksdagen, såsom är att vänta, som en följd af fjorårsbeslutet

afslår Kungl. Maj:ts proposition, synes man därjämte böra i skrifvelsen

till Kungl. Maj:t härom böra betona, att generaltullstyrelsen ej äger att

bestämma, att tullafgiften deponeras för att vid återresa återbetalas.»

Utan att nu ingå på frågan, i hvad mån den inom tullverket på

ifrågavarande område utbildade praxis kan anses äga författningsenligt

stöd — en fråga, hvartill utskottet i annat sammanhang torde få tillfälle

återkomma — ansluter sig utskottet till föredragande departementschefens

ofvan intagna uttalande till statsrådsprotokollet såsom tillräckligt

motiv för det nu föreslagna tillägget till gällande tulltaxa. Visserligen

har inom utskottet anmärkts, att så lång tids tullfri disposition inom riket

af resandes medförda automobil som ett helt år näppeligen torde vara

al behof påkalladt. Men häremot synes kunna framhållas önskvärdheten

ur reciprocitetsynpunkt däraf, att berörda tidsrum här i landet bestämmes

i likhet med hvad i utlandet är vanligt, något som icke torde

förorsaka verklig olägenhet men väl kan för svenska automobilturister

på resor i utlandet medföra fördel.

Herr Åkerlund synes i sin motion förbise, att här icke är fråga

Utskottets

yttrande.

J) Kursiveringen gjord af motionären.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 6.

om att vid sådan eventuell framtida beskattning af automobiler inom

riket, som af 1909 års Riksdag ifrågasatts, fritaga utländska turisters

automobiler från skatt, utan allenast att af billighetshänsyn och praktiska

skäl underlåta att utkräfva tull för en vara, som inkommer för annat

ändamål än för inhemsk förbrukning. Tydligt är vidare, att, i händelse

nu pågående utredning i ämnet utmynnar i förslag om skärpta bestämmelser

här i riket angående automobiltrafik och sådana bestämmelser

komma till stånd, dessa äfven vinna tillämpning för utländska automobilturister.

De af motionären ur samfärdselsynpunkt befarade olägenheterna

häraf, att de utländska automobilisterna icke förstå anvisningar

på svenska språket, kunna icke i detta sammanhang tillmätas synnerlig

betydelse.

Utskottet, som förty icke kunnat fästa afseende vid motionärens

yrkande, och som förutsätter, att vid utfärdande af de kontrollföreskrifter

i ämnet, hvilka ankomma på Kungl. Maj:t, jämväl kommer att tagas

hänsyn därtill, att utländing, hvilken begagnar sig af den ifrågavarande

förmånen, icke äger att med dess fortfarande tillgodonjutande öfverlåta

automobilen till annan person, får alltså, med erinran att, enligt hvad

förut meddelats, ny tulltaxa förutsättes komma att träda i kraft den 1

december 1911, hemställa,

att Riksdagen, med afslag å ifrågavarande motion

nr 172, måtte besluta, att rubriken nr 683 i gällande

tulltaxa skall från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer,

till och med den 30 november 1911 erhålla den i Kungl.

Maj:ts förevarande proposition föreslagna lydelse.

Stockholm den 15 februari 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:16 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl■ Maj ds proposition angående rätt för utländsk turist att under viss tid tullfritt disponera hit till riket medfö s. 8 i texten