Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin.

1910-02-17 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:7, Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af lokalt veto med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 februari 1910, kl. 12 m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående införande af lokalt veto med

lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med

brännvin.

Genom två särskilda, inom Andra Kammaren väckta, till bevil Inings

utskottet’ hänvisade motioner har frågan om införande af lokalt veto med

lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin jämväl

innevarande år bragts under Riksdagens pröfning.

Sålunda hafva herr vice talmannen Staaff jämte nitton andra af

kammarens ledamöter i motion nr 105 anfört:

»Gällande författningar innehålla som bekant stadgande!! om kommunal

vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som utskärning

af vin och öl. Med begagnande af denna rätt hafva också en mängd

landskommuner genomfört lokalt veto mot all rusdrycksförsäljning.

Det har emellertid visat sig, att dessa på den graderade kommunala

röstskalan grundade stadganden icke äro tillräckliga för att trygga kommunens

själfbestämningsrätt, om man med kommunens vilja förstår den

uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndiga medborgare.

Det har varit mycket vanligt, att ett fåtal, som förfogadt öfver många

röster, bestämt sakens utgång i strid med ett stort flertal smärre röstinnehafvare.

Upprörande bevis för storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande till

rusdryckshandteringens förmån ha i stor mängd framdragits både i pressen

och inom Riksdagen.

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 6 Raft. (Nr 7).

Motion

II: 103.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 7.

Visserligen genomfördes under förlidet år en reform af den kommunala

rösträtten, genom hvilken rikedomens på den dittills gällande fyrkskalan

fotade öfvermakt icke obetydligt inskränktes. Men äfven denna nya

ordning är enligt vår öfvertygelse långt ifrån att trygga de små röstinnehafvarnes

rätt vid den sträff an för rusdrycksförsäljningens motarbetande,

för hvilken de vid striderna om det kommunala vetots tillämpning gjort

sig till målsmän. Därjämte kvarstår alltjämt det missförhållandet, att flertalet

kvinnor, som ju i stor utsträckning, framför allt som hustrur och

mödrar, lida under följderna af männens dryckenskap, fortfarande äro beröfvade

möjligheten att gorå sin stämma hörd vid rösturnan.

Det synes oss obehöfligt att närmare ingå på de ofta upprepade,

tungt vägande skäl, som tala för att just i fråga om rusdrycksförsäljningens

inskränkande eller afskaffande icke längre den graderade röstskalan utan

personlighetsprincipen lägges till grund för den kommunala rösträtten.

Oberoende af eu. reform i den kommunala rösträtten i allmänhet, bör vid

behandlingen af denna särskilda angelägenhet i vårt land, liksom det skett

flerstädes i utlandet, införas ett kommunalt veto, som grundar sig på allmän

folkomröstning. Och bör härvid en röst tillkomma hvarje till myndig

ålder kommen välfrejdad medlem af kommunen, man eller kvinna.

Det är nu mer än sexton år sedan förslag i sådant syfte första gången

väcktes inom Riksdagen. Frågan har sedermera upprepade gånger förelegat

till behandling utan att dock hittills hafva vunnit sin lösning. Emellertid

har vid de tre senaste riksdagarna Andra kammaren, i trots af sammansatta

bevillnings- och lagutskottets afstyrkande, bifallit reservationer i

de framlagda motionernas syfte, år 1907 med 113 röster mot 69, år 1908

utan votering och i fjol med 145 röster mot 58.

Denna utgång inom Andra kammaren såväl som det ständigt växande

intresse, hvarmed det på folkomröstning grundade kommunala vetot omfattas

ute i landet, synes i och för sig utvisa, att frågan är mogen. Men

därtill kommer ytterligare, att förra årets erfarenhet om de lyckliga följderna

af rusdrycksförsäljningens upphäfvande under den störa arbetskonflikten

utan tvifvel i hög grad påverkat uppfattningen i vida kretsar både

utom och inom Riksdagen. Det är därför med godt hopp om frågans

slutliga lösning, som vi ånyo framlägga för Riksdagen samma förslag, som

redan tre gånger i princip godkänts af Andra kammaren.

Af formella skäl måste de slutliga yrkandena rörande detaljhandeln

med brännvin och försäljningen af vin och öl frambäras i skilda motioner.

Här angifvas de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse höra gälla för den

föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med brännvin:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

o

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,

äger enhvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem

af kommunen, att deltaga.

Om af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder detta

i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra. För införande

af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke funnits,

skall likaledes erfordras 2/s majoritet.

Fra gan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna

anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om

anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna grunder.»

Vidare hafva herr Beckman jämte sju andra af kammarens ledamöter

i motion nr 114 yttrat:

»Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin som

utskänkning af vin och Öl finnes, som bekant, redan i vår lagstiftning. En

mängd landskommuner ha med utöfvande af denna rätt lyckats att befria

sig från all rusdrycksförsäljning.

Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala röstskalan,

ha visat sig allt annat än tillfyllestgörande.

Med ständigt växande styrka framträder därför krafvet på ett

effektivt kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning med lika

rösträtt för alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af kommunen.

Alltsedan 1893 ha förslag i sådant syfte upprepade gånger underkastats

Riksdagens pröfning, men blifvit afslagna. Emellertid ha vid de

tre senaste riksdagarna Andra kammaren förklarat sin anslutning till de

då framburna motionerna, år 1907 efter votering med 113 röster mot 69,

år 1908 utan votering, samt förra året med 145 röster mot 58. Frågan

föll på Första kammarens motstånd.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet hänvisade vid fjolårets

riksdag i sitt afstyrkande utlåtande på den demokratisering af den kommunala

rösträtten, som införts genom den då slutgiltigt antagna lagstiftning,

och förmenade, att man bör afvakta resultaten af densamma, innan

Motion

IT. 114.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

man ifrågasätter de åtgärder, som af motionärerna föreslagits. Men redan

innan rösträttsreformen definitivt genomfördes, påpekades, att den kommunala

rösträtten allt framgent skulle utöfvas enligt en graderad skala,

som endast i mycket inskränkt mån låter personligheten komma till

sin rätt. Och anhängarne af det på folkomröstning grundade kommunala

vetot ha ständigt med styrka framhållit, att, »hvilka åsikter man än må

hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund för den kommunala

rösträtten i allmänhet, måste man obetingadt erkänna dess berättigande,

när det gäller afgörande af frågor om rusdrycksförsälj ningens inskränkande

eller afskaffande».

Så mycket mindre bör, synes det oss, någon tvekan råda om lämpligheten

af att redan nu ånyo draga frågan under Riksdagens ompröfning,

som det torde kunna förutsättas, att det gångna årets erfarenheter skapat

en stark opinionsströmning till nykterhetssakens förmån. Den åskådningsundervisning

rörande de obestridligt lyckliga följderna af rusdryckernas

bannlysning, som under den stora arbetskonflikten bereddes hela vårt land,

har säkerligen i hög grad påverkat dem, som tidigare ställt sig afvaktande

eller kanske afvisande i fråga om utsträckning af hittills gällande befogenhet

för kommun att fullständigt frigöra sig från all försäljning af rusgifvande

drycker.

Riksdagens nykterhetsgrupp, som numera räknar medlemmar äfven

inom Första kammaren, har också ansett, att frågan bör föreläggas innevarande

års Riksdag.

Vi tillåta oss därför att ''.•null eu gång frambära samma förslag, som

redan tre gånger vunnit Andra kammarens bifall.

Det synes oss icke af behofvet påkalladt att här återgifva i dess helhet

den utförliga motivering och redogörelse för förhållandena i vissa

främmande länder, som förebringats i föregående motioner, ej heller den

historik, som förekommit dels i dessa motioner, dels i flera utskottsbetänkanden.

Vi inskränka oss här till en sammanfattning af de viktigaste

principiella skäl, som blifvit anförda till stöd för de af oss framställda

yrkanden.

Ett par erinringar torde dock här böra förutskickas:

Med »rusdryck» afses här naturligtvis likaväl öl och andra starkare

maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga drycker. Särskildt för

landsbygden är nämligen ölet lika mycket som brännvinet en källa till

dryckenskap och oordningar. Rusdryck som rusdryck — lagstiftningen bör

opartiskt rikta sina restriktiva bestämmelser mot dem båda.

Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande förordning

angående försäljning af brännvin och i förordningen angående för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

o

säljning af öl och vin frambäras i skilda motioner. Men den allmänna

motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de ändringar, vi

föreslå i lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar så nära besläktade

slagen af rusdrycker.

^ •£

*

För vinnande af målet »effektivt kommunalt veto» fordras närmast,

att icke mot kommunalrepresentationens uttalande genom högre myndighets

ingripande försäljning af starka drycker tillätes i större utsträckning,

än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar i syfte att ur nu

bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser, som i detta afseende åt

Konungens befallningshafvande tillerkänna förmynderskap öfver kommunerna,

äro härför behöfliga.

Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att kommunens

själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto mot rusdrycksförsäljningen,

framför allt om man med kommunens vilja förstår den

uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndige medborgare.

Med den fyrkskala, som till ingången af detta år var rådande, inträffade

det mycket ofta, att ett fåtal bestämde sakens utgång i strid med

det långt öfvervägande flertalet. Såväl inom som utom Riksdagen ha år

efter år framdragits talrika exempel på »storfyrkarnes» segrar till förmån

för rusdrvcksförbudet. Och om än, såsom redan blifvit erinradt, genom den

nya kommunala röstskalans införande eu icke oväsentlig inskränkning från

och med innevarande år inträdt i de stora röstägandes öfvermakt, äro

vi dock öfvertygade, att denna inskränkning icke är tillfyllestgörande

för att i förevarande fall trygga de små rösträttsinnehafvarnes berättigade

inflytande. Därjämte kvarstår oförändradt det missförhållandet,

att flertalet kvinnor alltfort sakna möjlighet att vid en omröstning i

dessa frågor deltaga i afgörandet. Och detta är, med hänsyn till frågans

sedliga och för familjelifvet betydelsefulla innebörd, alldeles särskild! att

beklaga.

Frågor, som beröra rusdryeksförsäljningens inskränkande eller afskaffande,

äro nämligen icke blott ordnings-, hushållnings- och skattefrågor.

De äro äfven, såsom redan antydts, sedlighetsfrågor, som djupt ingripa i

de enskildas och familjens lif och just därför påkalla en röstgrund, genom

hvilken personlighetsprincipen kommer mera till sin rätt. Försäljningen

af rusgifvande drycker får således icke af lagstiftaren behandlas som ett

medel att taga ut skattebidrag ur de breda lagren, ej heller från synpunkten

af enskilda tillverkares och försäljares vinst, utan »fastmer som ett

ondt, som bör begränsas och mot hvilket samhället bör taga i anspråk sina

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 7.

medlemmars moraliska kraft. Och denna kraft väckes och sättes i verksamhet

i samma mån som arbetet icke längre synes hopplöst, utan utsikt

öppnas att kunna gorå något till att slutligen bekämpa det onda».

Ofvan angifna uppfattning har vid upprepade tillfällen med styrka

häfdats äfven inom Riksdagen, i dess Andra kammare. Där har också

framhållits, att om man åtminstone i denna sak afstode från det kommunala

förmögenhetsväldet och i stället införde en på allmän rösträtt grundad

kommunal vetorätt, så skulle nykterhetsintresset få göra sig gällande

mera omedelbart utan att behöfva bemäktiga sig ledningen vid vissa

kommunala val, »där man borde mera taga hänsyn till en persons allmänna

lämplighet än till hans ståndpunkt i en speciell, om än så viktig

fråga».

Slutligen må ännu eu gång påpekas, att både inom och utom

Riksdagen åsikterna i hithörande frågor säkerligen på senare tid undergått

eu högst väsentlig förändring. Tanken på den allmänna rösträttens

tillämpning på ett, särskild t, noga begränsad! område af det kommunala

lifvet lär numera knappast förefalla lika främmande för våra förhållanden,

som fallet var för blott några år sedan. Vidare har ju samtidigt

med krafven på såväl politisk som kommunal rösträttsreform det berättigade

i kvinnans inflytande på det offentliga lifvet vunnit allt större

erkännande. En af vetenskapen bestyrkt öfvertygelse om de starka dryckernas

fullständiga umbärlighet och deras riksfördärfliga inflytande samt om

striden mot deras herravälde som ett samhällets nödvärn har spridt sig till

allt vidare kretsar. Man har också inom alla samhällsklasser vaknat till

insikt om den oafvisliga nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni

•— framför allt då det gäller en liten nation som vår, hvilken behöfver

spänna alla sina krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och

för att vinna ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast någon,

att det här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter

rusdryckshandteringen och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter,

på samma gång som »alkoholismen» — rusdryckernas fördärfliga följder

på olika områden — hotar att i stor utsträckning undergräfva äfven kommande

släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.

* *

0

I deri mån nykterhetsintresset genom den af oss föreslagna folkomröstningen

kan mera än vid en omröstning enligt den kommunala röstskalan

göra sig gällande, måste detta anses som ett framsteg i utvecklingen.

Man bär ju i en mängd af våra landskommuner lyckats att redan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

7

under nuvarande förhållanden genomföra s. k. lokalt veto mot försäljning

af såväl brännvin som öl. Det har icke sports, att detta ledt till olägenheter,

som göra beslutets upphäfvande ensidigt, utan tvärtom säges åtgärden

i de allra flesta fall haft uteslutande goda verkningar. Visserligen

måste man erkänna, att i stadskommuner, från hvilka vi med ett par obetydliga

undantag sakna erfarenhet, försök att kringgå förbudet lättare skola

uppstå. Men mycket beror på det allvar, hvarmed lagen tillämpas. Äfven

om särskildt under öfvergångstiden öfverträdelser skulle förekomma,

så ger dock erfarenheten vid handen, att minskade tillfällen att komma åt

spritdrycker, »blott restriktionen gifves tid att verka, minskar superiet».

Och knappast lär väl särskildt i större stadssamhällen inträffa, att förbud

införes, om icke en så stark opinion fordrar det, att redan häri ligger en

viss trygghet för lagens efterlefnad.

Emellertid har man för att ytterligare försäkra sig om, att icke tillfälligheter

skola spela in vid frågans afgörande eller beslut fattas, som

kanske snart nog en ny omröstning skulle kullkasta, ansett, att en viss

kvalificerad majoritet bör föreskrifvas. Och om denna majoritet bestämmes

till 2/s, vill det synas oss, som om ett sådant stadgande skulle kunna

i hög grad bidraga att aflägsna de betänkligheter, som stundom yppats

äfven bland principiella anhängare till den kommunala folkomröstningen.

Ej heller får det förglömmas, att den kvalificerade majoriteten innebär

ökad trygghet mot införande (eventuellt återinförande) af rusdrycksförsäljning.

Att äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet finnes

för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykterhetsvännerna

önska, är en erinran, som man med visst fog framställt. Men

det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge ett säkert

uttryck åt folkmeningen. De, som väl få anses på detta område mest

sakkunniga, de, som under lång tid ägnat sitt arbete åt lösningen af alkoholfrågan,

äro dock för sin del öfvertygade, att frigörelse på denna punkt

från fyrkskalan och införande af allmän omröstning skulle lända nykterhetssaken

till stor båtnad.

När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till

detaljhandel med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som

äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

Historik.

1893 års

riksdag.

svarande minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd,

att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda

väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,

äger enhvar välfrejdda myndig man eller kvinna, som är medlem

af kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra. För

införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke funnits,

skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af

denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna

om anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna grunder.»

Såsom motionärerna framhållit, har förevarande fråga redan ett flertal

gånger förelegat till Riksdagens pröfning; och vill utskottet till fullständigande

af hvad motionärerna anfört härom ytterligare meddela följande.

Vid 1893 års riksdag hade väckts motion därom, att inga då befintliga

eller ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom en kommun

finge efter viss tid utöfva sin verksamhet förr, än genom omröstning per

capita blifvit bestämdt, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning

skulle få äga rum eller icke; och skulle, enligt det framställda förslaget,

rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma samtliga till 21 års

ålder komna, välfrejdade män och kvinnor ej mindre inom de kommuner,

hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller bibehållande af redan

befintliga försäljningsställen, utan äfven inom angränsande kommuner och

de kommuner, som voro belägna på visst afstånd, af t. ex. mindre än

en mil.

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet

(betänkankandet nr 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i då gällande brännvinsförsäljningsförordning;

och yttrade utskottet vidare:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande Nr 7.

9

»Bestämmandet af huruvida brännvinsförsäljningsrättighet må i en

kommun utöfvas är sålunda enligt nn gällande stadgande!! i allmänhet

öfverlämnadt till kommunens representation jämte vederbörande myndighet.

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas i fråga^ om

ej i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas

flertalets åsikt. Den af motionären i detta syfte föreslagna anordningen

synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma

uppenbarligen skulle innebära en alltför stor afvikelse från nu gällande

grundsatser för kommunala ärendens afgörande.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och blef denna utskottets

hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

I en vid 1894 års riksdag i frågan väckt motion föreslogs aflåtande

till Kung]. Magt af en skrifvelse med begäran om förslag till ändring i

då gällande förordning om försäljning af brännvin in. m., enligt följande

grund er:

»Do. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet

till annan minuthandel med eller utskänkning af brännvin än sådan, som

i stad äger rum på grund af burskap eller särskildt privilegium och på

landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen

meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, därest inom viss tid

skriftlig ansökan därom inkommer, undertecknad af välfrejdade, till myndig

ålder komna medborgare af kommunen, som äro svenska medborgare till

ett antal motsvarande minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna

folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande

den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning äga alla de kommunalmedlemmar att deltaga,

som uppnått myndig ålder, äga god frejd och äro svenska medborgare.

o

3:o. Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud

eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigketer.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen

deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade

rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter

ej väckas ^ förrän efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas,

har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej

väckas förrän efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må

ej anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i

laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, därest beslutet

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afl. 6 Höft.

1894 års

riksdag.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

af sådan anledning undanröjes, förordna om anställande af ny omröstning.

»

Denna motion behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

hvilket, efter en utredning om verkningarna inom olika länder af lagstiftningsåtgärder

i den föreslagna riktningen, i sitt betänkande (nr 6)

yttrade:

»Af den ofvan lämnade, kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden

i några länder, särskilt i de af motionären åberopade Nordamerikas

förenta stater och England med dess kolonier samt vårt eget

land, framgår enligt utskottets åsikt, att det lokala optionssystemet icke

är mindre fullständigt tillämpad! i vårt land än uti öfriga anförda länder.

De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större framgång

än uti de flesta länder inskränkt brännvinsförsäljningen och uti de flesta

kommuner för landsbygden till och med infört absolut förbud. Att

stadskommunerna hos '' oss icke ansett sig med framgång kunna genomföra

ett dylikt förbud, torde ej väcka förvåning hos den, som sett, att

att så godt som öfverallt i andra länder, där försök i städerna i den

riktningen gjorts, dessa utfallit mindre gynnsamt och måst öfvergifvas.

Fördelen att måhända något kunna inskränka förbrukningens totala belopp

har uppvägts af den demoralisation och de andra olägenheter, som förbudets

kringgående så godt som allestädes medfört. Emellertid äro äfven

stadskommunerna i vårt land i sin fulla rätt att genom lokal option införa

förbud för minuthandel med eller iskänkning af brännvin, om blott

stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten äro ense om fördelen

däraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit

uppdragen åt eu vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts

af de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl

har det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna

på ett mindre antal personer, som representera ett större område,

i ändamål att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre

vore förbundna med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden

Riksdags bevillningsutskott medgifver utskottet visserligen, att önskvärd!

vore, det ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsikt,

men anser, att den af motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför

mycket afvika från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.

Med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora

intressen, och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse

för kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att något talande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

11

skal näppeligen torde kunna anföras, hvarför icke hithörande frågor borde

afgöras på enahanda sätt och af samma korparationer som kommunens

ofri ga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna hafva såväl i vårt land som i

andra länder visat sig äga förmågan att sätta sinnena i sådan rörelse, att

snarare mer än mindre betänksamhet och mogenhet i uppfattningen erfordras

för deras lugna profvande än vid andra af de oftare förekommande

kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant

ingripande i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,

att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i mån som

det allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna.

Ett förhastadt steg i nämnda riktning — låt vara framkalladt af aldrig

så välmenande vch entusiastiska sträfvanden ■— framkallar lätt motsatsen

af den verkan, som åsyftas.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls af Riksdagen, af Första

kammaren utan föregående diskussion och utan votering samt af Andra

kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot 74, hvilka afgåfvos för

bifall till motionen.

En motion med samma förslag som det i sist omförmälda motion

framställda förekom jämväl vid 1896 års riksdag.

I sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (nr 1) förklarade

sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser

än dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande

af rättigheter till minuthandel med och utskänkning af brännvin;

och yttrade utskottet vidare:

»Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner

fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till

stånd finnes äfven för städerna. Det torde nämligen icke lida något

tvifvel, att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten skulle

afstyrka beviljandet af försäljningsrätt irom staden, om en mera allmän

önskan i sådan riktning skulle göra sig gällande inom samhället. Att

i denna fråga gifva de röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen

föreslagits, utsträcka rösträtten än ytterligare genom att lägga

afgörandet i händerna på eu så vidsträckt krets röstberättigade som

kommunens alla till myndig ålder komna medlemmar, män och kvinnor,

hvilka äga god frejd och äro svenska medborgare, finner utskottet innebära

en alltför stor afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala

ärendens afgörande; hvarförutom, såsom 1894 års sammansatta be
-

1896 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

1902 års

riksdag.

1907 års

riksdag.

12 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

villnings- och lagutskott i sitt ofvan omförmälda betänkande jämväl framhållit,

med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen,

och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för

kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes

att afgöra hithörande frågor på annat sätt än ofri ga kommunala angelägenheter.

»

Utskottet hemställde förty, att motionen icke måtte af Riksdagen

bifallas, och Riksdagen fattade'' sitt beslut i enlighet med denna utskottets

hemställan. Sagda beslut fattades af Första kammaren utan föregången

diskussion och utan votering samt af Andra kammaren, efter diskussion,

med 121 röster mot 58, Indika afgåfvos för bifall till motionen.

I en vid 1902 års riksdag väckt motion framställdes samma yrkande

som i den ofvan omförmälda motionen af år 1894.

I sitt öfver motionen afgifna betänkande (nr 18) framhöll bevillningsutskottet,

bland annat, att enligt då gällande brännvinsförsäljningsförordning

den kommunala representationen i landskommun och i stadskomrnuu,

om den vore enig med magistrat eu, kunde förhindra minuthandel

med och utskärning af brännvin.

Bevillningsutskottet hemställde om afslag å motionen, emot hvilken

hemställan någon reservation icke afgafs inom utskottet. Utskottets

hemställan blef utan votering bifallen af såväl Första som Andra

kammaren.

Vid 1907 års riksdag framställdes i fyra inom Andra kammaren

väckta motioner yrkande om införande af kommunalt veto med allmän

folkomröstning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som

i den vid 1894 års riksdag afgifna motionen angifvits, beträffande försäljningen

såväl af brännvin soin af vin och öl. En motionär hade

dock föreslagit, att, för att beslut i dylik fråga skulle hafva bindande

kraft, en majoritet af minst 2/s af de afgifna rösterna skulle erfordras,

äfvensom att ett sådant beslut ej skulle kunna ändras förrän efter 5 års

förlopp.

Dessa motioner behandlades af sammansatt be villnings- och lagutskott,

som i sitt öfver motionerna afgifna betänkande (nr l) erinrade,

bland annat, att, enligt hvad för utskottet tillgängliga upplysningar

gåfvo vid handen, ingenstädes, där förbud med försäljning af rusdrycker

införts, förbudet medfört åsyftad verkan, äfvensom att det icke syntes

lämpligt att på i motionerna föreslaget sätt införa speciella rösträttsgrunder

för afgörandet af särskilda kommunala angelägenheter, samt vidare

anförde:

s. 13 Kontrollera mot PDF

I

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7. 13

»Då förslag till vidgående reformer med afseende å deri kommunala

rösträtten i dess helhet nu föreligga till Riksdagens pröfning,

synes ock den af motionärerna ifrågasatta anordning desto mindre af

behofvet påkallad, som, därest en reform af hela den kommunala rösträtten

i sålunda föreslagen omfattning varder genomförd, flertalets

åsikt skulle på behörigt sätt kunna göra sig gällande i deri förevarande

frågan. —

Med erinran, att gällande författningar redan innehålla stadganden

om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som

utskänkning af vin och öl, vill utskottet slutligen fästa uppmärksamhet

därå, att den nu ifrågasatta folkomröstningen ingalunda innebär absolut

visshet för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som motionerna

uppenbarligen åsyfta. Det kan nämligen ganska väl tänkas, att till följd

af verksam agitation bland de många röstberättigade flertalet uttalar sig

för en försäljningsrätt, som icke skulle blifvit beviljad, därest frågan fått

behandlas i nu lagstadgad ordning.»

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, emot hvilken hemställan fem ledamöter från

Andra kammaren reserverade sig under yrkande om bifall till motionerna.

Utskottets hemställan bifölls af Första kammaren utan föregående

diskussion och utan votering, hvaremot Andra kammaren,, efter diskussion,

med 113 röster mot 69 biföll den vid betänkandet fogade reservationen.

Vidare bragtes frågan jämväl under 1908 års Riksdags pröfning

likaledes genom fyra motioner i Andra kammaren, i hvilka yrkades aflåtande

af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande för

Riksdagen af förslag till bestämmelser om införande af kommunalt veto

med allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de vid 1894 års riksdag angifna grunder, med flen förändring

likväl, att 2 s majoritet skulle erfordras såväl för förbudets införande

som för dess upphäfvande.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet anförde i sitt öfver motionerna

afgifna betänkande (n:r 1), sedan utskottet med officiella siffror

påvisat såväl nedgången i förbrukningen af spirituösa drycker inom

landet som ock den starka minskningen af antalet begagnade ständiga

försäljningsrättigheter, bland annat, följande:

»Det lär ock svårligen kunna bestridas och har äfven af nykterhetsifrare

medgifvits, att redan nu gällande lagstadganden äro till fyllest för

åvägabringandet af kommunalt rusdrycksförbud, därest ett sådant förbud

uppbäres af en mera allmän folkmening. Härom vittnar därjämte den

1908 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

omständigheten, att försäljningsrättighetor, tillkomna under medverkan

af de kommunala myndigheterna, i stora delar af landet ej förekomma

å landsbygden. Enligt officiella uppgifter för försäljningsåret 1905—1906

finnes ingen enda ständig försäljningsrättighet å landsbygden i fyra län,

nämligen i Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands län.

I hvartdera af sju län finnes blott en dylik rättighet å landsbygden, och

äro fem af dessa rättigheter privilegierade, nämligen de i Blekinge, Värmlands,

Örebro, Västerbottens och Norrbottens län. 1 ytterligare tre län

bestå på landsbygden endast privilegierade rättigheter (fyra i hvarje

län). — Dessa privilegierade rättigheter komma, i den mån de icke redan

upphört, att inom icke aflägsen tid upphöra. — I tolf län finnes sålunda

å landsbygden icke någon enda ständig försäljningsrättighet, till hvars

upprättande vederbörande kommunala myndigheter medverkat. Det är

under sådana förhållanden icke befogadt att, såsom i motionerna skett,

tala om »storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens

förmån». Fastmer anser utskottet det vara ådagalagdt, att, därest inom

en kommun ett allmänt kraf på lokalt rusdrycksförbud förefinnes, detta

redan med nuvarande kommunala rösträttsbestämmelser kan förverkligas.

Utskottet vill för öfrigt i detta sammanhang erinra om den vidtgående

kommunala rösträttsreform, som under viss förutsättning antagits

af 1907 års Riksdag och som med all säkerhet torde komma att i afsevärd

mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunala angelägenheter på

de mindre fyrktalens innehafvare. Den af motionärerna ifrågasatta anordning

torde därför så mycket mindre vara påkallad af något verkligt

behof, som, efter allt att döma, berörda reform inom jämförelsevis kort tid

kan antagas vinna tillämpning.

Utskottet har redan framhållit, att konsumtionen af alkoholhaltiga

drycker i vårt land betydligt aftagit. Att nykterhetsrörelsen därtill medverkat,

är obestridligt, liksom ock att lämpliga lagbestämmelser främjat

detta goda förhållande, men hufvudsakligen är det nog allmänbildningens

väsentliga höjande och det alltjämt fortskridande folkupplysningsarbetet,

som mest verkat härtill. Utskottet håller ock bestämdt före, att ett försök

att genom skärpta lagbestämmelser, hvilka icke uppbäras af en mera

allmän folkmening, söka åstadkomma afhållsamhet lätt kan medföra, att

de resultat, som i berörda afseende nu vunnits, äfventyras. Så länge den

ojämförligt större delen af vårt folk icke ser något brottsligt i ett måttligt

njutande af alkoholhaltiga drycker, skola alltför stränga restriktiva

lagbestämmelser uppfattas såsom ett otillbörligt intrång i den personliga

friheten. Dylika restriktioner medföra då ej åsyftadt gagn, men väl allvarliga

olägenheter. Enligt utskottets mening kan det med allt skäl

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

15

ifrågasättas, om genom de af motionärerna föreslagna åtgärder åstundadt

resultat skulle stå att vinna. Utskottet delar för öfrigt den af 1907 års

utskott uttalade mening, att det icke är lämpligt att, som motionärerna

föreslå, införa speciella rösträttsgrunder för afgörande! af särskilda kommunala

angelägenheter.»

Utskottet hemställde förty om afslag å motionerna. Häremot reserverade

sig samtliga ledamöter från Andra kammaren under yrkande om

bifall till motionärernas framställning.

Utskottets hemställan bifölls af Första kammaren utan votering,

hvaremot Andra kammaren, likaledes utan votering, biföll den vid betänkandet

fogade reservationen.

Slutligen förekom denna fråga till behandling vid 1909 års riksdag

på grund af särskilda i Andra kammaren väckta motioner. I dessa motioner

yrkades aflåtande af skrifvelse till Kungi. Maj:t angående införande

af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto i fråga om försäljning

af brännvin.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet hänvisade i sitt betänkande

(nr 6) till hvad 1908 års utskott yttrat i ämnet och framhöll ytterligare,

hurusom enligt den officiella statistiken antalet ständiga försälj liingsrättigheter

fortfore att nedgå; i synnerhet hade minskningen varit stor å landsbygden,

där endast 105 dylika rättigheter kvarstode, däraf 65 priviligierade,

hvilka senare, som bekant, koinme att inom kort tid upphöra. Således

hade med tillämpning af gällande lagbestämmelser en afsevärd begränsning

af försäljningsrättigheternas antal ernåtts.

Utskottet ville därjämte erinra om, att 1909 års Riksdag i samband

med antagandet af förändrade bestämmelser för utöfvandet af den politiska

rösträtten definitivt godkänt den redan år 1907 framlagda, vidtgående kommunala

rösträttsreformen. Efter dennas genomförande komme de små

röstetalens innehafvare att vinna ett betydligt ökadt inflytande inom kommunen,

och det syntes vara allt skäl att afvakta, hvilken verkan detta

kunde medföra på afgörandet af de kommunala ärenden, som i motionerna

afsåges, innan man med hänsyn till dessa införde den allmänna folkomröstningens

grundsats, mot hvilken stora principiella betänkligheter

måste resa sig.

Skulle emellertid äfven efter den kommunala rösträttsreformens

genomförande krafvel på en förändrad ordning för afgörandet af förevarande

frågor kvarstå, ansåge utskottet ett afgörande böra träffas först,

sedan en allsidig och verkligt vägledande utredning förebragts såväl om

verkningarna i nykterhetens intresse af de bestämmelser, hvilka i förevarande

syfte kunde varda föreslagna, som ock rörande de följder i eko
-

1909 års

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

Utskottets

yttrande.

nomiskt afseende, som ett mycket hastigt utsträckande af det lokala rusdrycksförbudet

till ett större antal kommuner komme att medföra.

Att fråntaga de kommunala myndigheter, hvilka bära ansvaret för

den ekonomiska förvaltningen, beslutanderätten i ofvan berörda frågor

samt hänskjuta desammas afgörande till allmän folkomröstning, måste

under nuvarande förhållanden vara i ekonomiskt afseende mycket betänkligt.

Och det syntes utskottet tvifvelaktigt, huruvida en sådan ordning

skulle vara af beståndande gagn i nykterhetsafseende. Den allmänna folkomröstningen

vore ett mycket oberäkneligt maktmedel och torde ofta utfalla

till förmån för den mening, frän hvars sida den häftigaste agitationen

förts. Den sakliga och insiktsfulla pröfning, som alltid borde

föregå en frågas afgörande, komme sålunda i regel att saknas, i synnerhet

som den känsla af ansvar, hvarunder de kommunala myndigheterna

handla, ej torde så starkt förnimmas hos de i en dylik folkomröstningdeltagande.

" Därtill komme, att något medel att vinna ändring i ett beslut,

framgånget ur en sådan allmän omröstning, icke skulle stå till buds,

hvilka dess konsekvenser än månde blifva.

Erfarenheten såväl från vårt eget som från andra länder gåfve vid

handen, att restriktiva lagbestämmelser, som icke uppbures af en mera

allmän folkmening, lätt uppfattades som ett otillbörligt intrång i den personliga

friheten och då ej medförde åsyftadt gagn. En viss varsamhet

borde därför vid lagstiftning å hithörande område göra sig gällande, för

att icke redan vunna resultat skulle äfventyras. En så genomgripande

förändring i bestämmelserna angående försäljning af brännvin, vin och

Öl, som i motionerna föreslagits, syntes därför, såsom ofvan sagts, redan

ur nykterhetssynpunkt näppeligen vara att förorda.

Utskottet hemställde förty, att motionerna icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda. Häremot reserverade sig sex af Andra kammarens

ledamöter, hvilka påyrkade en skrifvelse i enlighet med motionerna.

Första kammaren godkände utan votering utskottets hemställan,

hvaremot Andra kammaren med 145 röster mot 58 biföll reservationen.

Såsom af den här ofvan lämnade redogörelsen framgår, har den föreliggande

frågan vid upprepade tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning

och hafva därvid ungefär enahanda skäl anförts för eller emot de väckta

förslagen. Bevillningsutskottet, som icke kunnat finna annat än att förut

åberopade skäl mot bifall till ifrågavarande förslag fortfarande äga giltighet,

har emellertid icke heller vid detta tillfälle velat underlåta att framhålla,

hurusom med den nyligen genomförda kommunala rösträttsreformen inne
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

17

hafvarna af de mindre fyrktalen hädanefter vid de kommunala angelägenheternas

afgörande komma att vinna större inflytande än tillförene och sålunda,,

i den mån de dela motionärernas uppfattning, blifva i tillfälle att mera än

hittills göra sin mening gällande. Det vill under sådana förhållanden synas

lämpligt att åtminstone afvakta någon tids erfarenhet, innan man vidtager

åtgärder, hvilkas följder icke till fullo kunna öfverskådas och mot hvilka

betänkligheter af principiell art kunna resas. För öfrigt torde äfven andra

utvägar kunna tänkas för främjande af ett kraftigt nykterhetsarbete. Utskottet

syftar härmed i främsta rummet på ett fortsatt målmedvetet folkupplysningsarbete

i nykterhetens tjänst, ett arbete som redan i åtskilliga

afseenden burit goda frukter.

Hvad härefter angår den viktiga ekonomiska sidan af saken, har

utskottet redan tillförene i sammanhang med behandlingen af de vid innevarande

års riksdag väckta, från föregående år upprepade s. k. förbudsmotionerna

varit i tillfälle att erinra, om Riksdagens tidigare uttalande

angående behöfligheten af en allsidig utredning af de ekonomiska förhållandena

såsom en nödvändig förutsättning för mera ingående åtgärder på

nykterhetslagstiftningens område. Sedan utskottet justerat sitt betänkande i

anledning af sistnämnda motioner, har emellertid frågan kommit i ett i

viss mån förändradt läge. Inom såväl Första som Andra kammaren hafva

nämligen sedan dess väckts motioner, afseende en fullständig och uttömmande

utredning af nykterhetsfrågan i hela dess vidd eller efter ordalydelsen

en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande

de lämpligaste medlen att motarbeta alkoholmissbruket i vårt land, därvid

utredningen särskilt borde omfatta dels totalförbudets innebörd och antagliga

konsekvenser i olika hänseenden och dels innebörden och de antagliga

konsekvenserna af redan framställda eller andra förslag till genomgripande

reformering af bestämmelserna rörande alkoholhaltiga dryckers

utskänkning och utminutering.

Med den stora betydelse, nykterhetsfrågan numera kommit att intaga

i vårt land och då till följd häraf städse en mångfald olikartade förslag

till lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område framkomma, torde man

böra utgå därifrån, att hithörande spörsmål i hela deras vidd och i ett

sammanhang blifva föremål för utredning. Härvid bör allt hvad till saken

hörer vinna beaktande och följaktligen såväl nu föreliggande som andra tidigare

framställda förslag komma under ompröfning.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

att förevarande motioner nr 105 och 114 om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående införande af lokalt veto

med lika och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med

brännvin icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 februari 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

19

Reservationer:

af herrar A. E. Håkanson och Åkerberg mot vissa delar af moti- ''

veringen;

af herrar K. G. Karlsson, J. Brornée i Billsta, O. A. Ericsson i

Ofvanmyra, Branting, Kvarnzelius, Röing och Olofsson, hvilka anfört:

»I den reservation, som åtföljde sammansatta bevillnings- och lagutskottets

betänkande nr 6 vid 1909 års riksdag och som af Andra kammaren

med 145 röster mot 58 godkändes, bemötte reservanterna de skäl,

som nu af bevillningsutskottet dels åberopats, dels särskildt framhållits.

Bland hufvudskälen för sitt afstyrkande hade utskottet då som nu hänvisat

till att man borde afvakta någon tids erfarenhet af den kommunala

rösträttsreformen, hvilken detta är trädt i kraft. ''Härvid må erinras’,

skrefvo då reservanterna, ''att enligt denna rösträttsreform den kommunala

rösträtten skall utöfvas enligt en graderad skala, som endast i mycket

inskränkt män låter personligheten komma till sin rätt; och hvilka åsikter

man än må hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund

för den kommunala rösträtten i allmänhet, synes det oss, att man måste

obetingadt erkänna dess berättigande, när det gäller afgörandet af frågor

om rusdrycksförsäljningens inskränkande eller afskaffande. Sådana frågor

äro nämligen icke att betrakta såsom endast ordnings-, hushållnings- eller

skattefrågor, utan tillika såsom sedlighetsfrågor af djupt ingripande betydelse

i de enskildes och familjernas lif’.

Vi instämma för vår del tillfullo i detta uttalande. Och hvad beträffar

att utskottet pekar på ’ett fortsatt målmedvetet folkupplysningsarbete i

nykterhetens tjänst’, så vilja vi härtill blott anmärka, att ett sådant arbete,

hur nödvändigt och nyttigt det än är, omöjligen kan anses göra en

lagstiftning af det slag, hvarom här är fråga, obehöflig.

Utskottet har i år hänvisat på de framkomna förslagen om en fullständig

och uttömmande utredning af nykterhetsfrågan i hela dess vidd.

Utan att vilja underkänna det tillmötesgående mot krafvet på skärpt lagstiftning

i fråga om rusdryckshandteringen, som från en del håll anses

ligga i att man ställer sig välvillig till en utredning af vidare omfattning

än den redan igångsatta, måste vi emellertid med bestämdhet framhålla,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 7.

att frågan om clet lokala vetot under inga förhållanden bör sammanslås

med en sådan större utredning. Då en allsidig utredning af alkoholspörsmålet

otvifvelaktigt torde komma att kräfva lång tid, skulle en sådan åtgärd

fördröja afgörandet af denna fråga, för hvars snara lösning folkmeningen

mycket kraftigt och enigt uttalat sig, och åberopa vi till stöd

härför i likhet med ofvan åberopade reservanter dels den i utskottsbetänkandet

intagna historiken öfver frågans föregående riksdagsbehandling

och dels de instämmanden i Andra kammarens beslut om lokalt veto,

som år 1908 gjorts af ett stöld flertal kommunalstämmor. 1,044 af 1,342

kommunalstämmor uttalade nämligen sådant instämmande, 28 dock med

reservation. Endast 55 uttalade sig mot reformen och 243 vägrade att

uttala sig. Af 44 tillfrågade städer afböjde 39 att yttra sig, 4 uttalade

sig till förmån för lokalt veto och 1 för rusdrycksförbud.

Den allmänna tillfredsställelse, hvarmed det i fjol under den stora

arbetskonflikten rådande tillfälliga rusdrycksförbudet mottogs, utgör ett

ytterligare vittnesbörd om denna folkmenings utbredning och styrka.

På grund af hvad sålunda anförts och då det är vår bestämda mening,

att Andra kammaren icke bör i denna sak vika från den ståndpunkt,

den under senaste riksdagar med stort flertal intagit, få vi hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motioner

nr 105 och 114, ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen af förslag till bestämmeker,

i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin måtte

äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt

rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i motionerna

angifna grunder»;

samt af herrar Vennersten och Jeansson i Kalmar.

Herr Cavalli har begärt få anteclmadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

100440 Stockholm 1910. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.