Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8

1910-02-17 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:8, Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8,

1

Nr 8.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 febr. 1910, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse

af 25 § i förordningen angående försäljning af brännvin.

Gällande förordning angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905,

innehåller beträffande fördelningen af de s. k. brännvinsmedlen följande

bestämmelser:

>25 §.

De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna till

detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som bolag

enligt 21 § skall afstå, skola på följande sätt fördelas:

för stad:

tjugunio hundradedelar af bolagets nyssnämnda afgifter och nettovinst

tillfalla staden;

återstoden insättes i Statskontoret;

för landsbygd:

hela beloppet insättes i Statskontoret.

Af de andelar, hvilka sålunda ingå till Statskontoret, skall Statskontoret

dels afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter

och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet och

motarbetande af dryckenskapens följder;

Bxh. till Biksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Åfd. 7 Häft. (Nr 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.

dels ock utdela:

till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:

ett belopp, motsvarande en femtedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen;
till

hushållningssällskapen:

ett belopp, motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som

ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas

i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare

fallet hushållningssällskapsoinrådenas folkmängd.

Återstående medel fördelas af Statskontoret efter folkmängden mellan

samtliga kommuner i riket.

Öfvergångs stadganden.

Denna förordning träder i kraft, i fråga om stad den 1 oktober 1 907

samt beträffande landsbygden den 1 november 1907.

Städerna skola de första tolf försäljningsåren, under hvilka denna förordning

äger tillämpning, åtnjuta, utöfver de genom 25 § dem tillerkända

andelar, af de i hvarje stad inflytande brännvinsförsäljningsmedlen

första

året........

....................................... 19

hundradedelar

andra

» ........

........................................ 17

»

tredje

» ........

.................................... 15

fjärde

» .......

......................................... 18

femte

» ........

.................................. 11

»

sjätte

» .......

......................................... 9

»

sjunde

» .......

........................................ 7

»

åttonde

! » .......

........................................ 5

»

nionde

»

....................................... 4

tionde

» .......

......................................... 3

»

elfte

> .......

......................................... 2

»

tolfte

» .......

........................................ 1

hundradedel.

För tiden

till och

med år i925 skola med

afseende å inkomst af

brännvinsförsäljningsmedlen till städerna räknas de öfriga orter, i hvilka

under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel med och utskänkning af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.

3

brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i kung! förordningen den 24 maj

1895 öfverlåtna åt bolag.»

I två likalydande motioner väckta, den ena inom Första kammaren, Motioner l 21

nr 21, af herr von Mentzer jämte fem andra af kammarens ledamöter och II: 48''

och den andra inom Andra kammaren, nr 48, af herr Meurling jämte

ytterligare tretton ledamöter af samma kammare, hvilka motioner hänvisats

till bevillningsutskottet, har föreslagits,

»att Riksdagen behagade besluta, att § 25 i kungl. förordningen den

9 juni 1905 angående försäljning af brännvin måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

De avgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna till

detaljhandel med brännvin, äfvensom den nettovinst af rörelsen, som

bolag enligt 21 § skall afstå, skola insättas i statskontoret och på följande

sätt fördelas: tjugunio hundradedelar af de från städernas brännvinsbolag

influtna afgifter och nettovinster tillfalla rikets samtliga städer.

Af öfriga i statskontoret insatta andelar skall statskontoret

dels afsätta ett belopp, motsvarande en hundradedel af samtliga afgifter

och vinstmedel för riket, för att användas till främjande af nykterhet

och motarbetande af dryckenskapens följder;

dels ock utdela:

till landstingen och städer, som ej deltaga i landsting:

ett belopp, motsvarande en femtedel af samtliga bränn vinsförsäljnirigsmedlen;
till

hushållningssällskapen:

ett belopp, motsvarande en åttondedel af samtliga brännvinsförsäljningsmedlen.

De andelar, som efter hvad förut är sagdt tillfalla rikets samtliga

städer, fördelas dem emellan efter folkmängden.

Till grund för fördelningen dels mellan landstingen och städer, som

ej deltaga i landsting, dels ock mellan hushållningssällskapen skall läggas,

i det förra fallet landstingsområdenas och nämnda städers, i det senare

fallet hushållningssällskapsområdenas folkmängd.

Återstående medel fördelas af statskontoret efter folkmängden mellan

samtliga kommuner i riket,

samt att de i förordningens öfvergångsstadganden städerna tillerkända,

andelar skola fördelas på samma sätt och efter samma grund som de tjugunio

hundradedelar, hvilka tillkomma städerna enligt förordningens § 25 i

dess nu föreslagna lydelse.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.

Utskottet.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»När man vill ordna brännvinshandeln på ett, så långt ske kan,

tillfredsställande sätt, torde det vara icke minst viktigt att tillse, det

ingen må känna sig föranledd ätt tillåta eller främja sådan handel för

att därigenom förskaffa ekonomisk vinst åt någon enskild eller åt någon

kommun. Nu gällande brännvinsförsäljningsförordning stadgar också fördenskull,

att s. k. brännvinsbolag skola hafva till ändamål endast att i

sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel med brännvin.

Men därjämte är det äfven föreskrifvet, att hvarje stad samt till och med

år 1925 hvarje ort, i hvilken under försäljningsåret 1904—1905 minuthandel

med och utskänkning af brännvin varit jämlikt § 11 mom. 2 i

kungl. förordningen den 24 maj 1895 öfverlåtna åt bolag, skall af de

medel, som brännvinsbolaget på platsen har att utbetala enligt §§20 och

21 i nu gällande förordning behålla tjugunio hundradedelar samt tillika

de hundradedelar, som enligt förordningens öfvergångsstadganden blifvit

bestämda att utgå under förordningens första tolf försäljningsår. Då de

belopp, som sålunda blifvit förbehållna städerna och de dem i detta afseende

jämställda orter, äro mycket af se värda, kan denna sistberörda föreskrift

uppenbarligen lätt förorsaka, att brännvinsbolag bibehållas eller

bildas, icke för det af förordningen fastslagna ändamålet att i sedlighetens

intresse ordna och handhafva detaljhandeln, utan för bibehållande eller

vinnande af den hvarje stad särskildt förbehållna inkomst. Denna oegentlighet

skulle enligt vår mening, åtminstone till väsentlig grad, undanröjas,

i fall förordningen ändrades sålunda, att ingen kommun finge behålla någon

del af de penningar, brännvinshandteririgen inbringar på platsen, och att

till följd däraf de bär ofvan omnämnda brännvinsförsäljningsmedlen måste

i likhet med andra dylika medel insättas i statskontoret Finge medlen

därefter fördelas efter invånareantalet mellan städerna och förutnämnda,

med dem likställda kommuner oberoende af den omständigheten, huruvida

brännvinsbolag funnes å de särskilda platserna eller ej, så hade städerna

och dessa kommuner ingen skälig anledning att beklaga sig däröfver, att

ifrågavarande dem särskildt tillförsäkrade andelar af brännvinsförsäljningsmedlen

genom förändringen möjligen blefve dem delvis fråntagna och på

andra öfverlåtna.»

Här ifrågavarande förslag afser alltså, att de andelar af brännvinsbolagens

vinster, som nu tillfalla städer och med dem likställda samhällen,

i hvilka de olika bolagen hafva sin verksamhet, hädanefter skulle gå till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8. 5

fördelning mellan samtliga städer och nyssberörda samhällen, uteslutande

efter invånareantalet.

Bevillningsutskottet vill till en början erinra därom, att nu ifrågavarande

bestämmelser tillkommit efter beslut af 1905 års Riksdag och, hvad

städerna angår, trädt i kraft den 1 oktober 1907. Det torde vid sådant

förhållande med skäl kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses lämpligt

att redan nu, så kort tid efter det bestämmelserna börjat tillämpas, rubba

den sålunda fastslagna fördelningen, och detta så mycket mera, som det

torde vara otvifvelaktigt, att med hänsyn till öfvergångsstadgandena i förordningen

många samhällen utgått från att ändring i bestämmelserna icke

skulle ifrågakomma under öfvergångstiden och förty på grundvalen häraf

ordnat sin ekonomi.

Utskottet anser sig för öfrigt i detta sammanhang icke böra underlåta

att framhålla, huru väsentligt olika ifrågavarande samhällen bero af de

från brännvinsmedlen härflytande inkomsterna. Såsom exempel härpå kan

anföras, att, enligt hvad utskottet inhämtat, berörda inkomster i medeltal

under försäljningsåren 1902—03 till 1906—07 utgjort i Mörbylånga icke

mindre än 84 kronor 18 öre, i Stockholm 4 kronor 57 öre samt i Skanör

och Falsterbo allenast 1 krona 23 öre, allt för invånare räknadt.

Slutligen har utskottet velat erinra om att förlidet års Riksdag i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

eu allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens

frigörande i större eller mindre omfattning från deras

ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande medel,

äfvensom att Kungl. Maj:t den 20 augusti 1909 uppdragit åt en kommitté

att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredningen. Att

under sådana förhållanden nu vidtaga de i motionerna föreslagna åtgärderna

synes icke vara lämpligt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motioner om ändrad lydelse af

25 § i förordningen angående försäljning af brännvin

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande, Nr 8.

Reservation

af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra.

Herrar Cavalli, friherre Trolle, J. Bromée i Bilista och P. Nilsson i

Bonarp hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes

behandling inom utskottet
-

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.