Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln med brännvin å landsbygden och i vissa städer.

1910-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:9, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln med brännvin å landsbygden och i vissa städer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.

1

Nr 9,

Ankom till Riksdagens kansli den 18 febr. 1910, kl. 12 m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln

med brännvin å landsbygden och i vissa städer.

I en inom Andra kammaren af herrar Johansson i Jönköping och

Leander väckt motion, nr 103, som hänvisats till bevillningsutskottet, har

föreslagits, »att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täckes låta verkställa utredning därom, huruvida

upplåtandet af annan rätt till detaljhandel med brännvin än tillfällig

må kunna förbjudas eller väsentligen inskränkas å landsbygden och i städer,

hvilka icke före den 1 januari 1910 inträdt i utöfning af stadsrättigheter,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning

kunde föranleda.»

Till stöd härför har i motionen anförts:

»1905 års förordning om försäljning af brännvin och 1907 års beslut

om aflösning af vissa privilegierade utskänkningsrättigheter ha förorsakat

en betydande nedgång af antalet ställen å landsbygden, där detaljhandel

med brännvin idkas.

Försäljningsåret 1904 —1905 funnos endast 4 län — Uppsala,

Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands — där å landsbygden,

köpingar med brännvinsförsäljningsbolag ej inberäknade, ingen ständig

rättighet till bränn vinsförsäljning var upplåten. Numera, sedan alla dylika

rättigheter upphört jämväl inom Kronobergs, Grottlands, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Göteborgs och Västerbottens län, har antalet

län, där landsbygden på sådant sätt är »torrlagd», stigit till 12. I österBih.

till Riksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.

götlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge och Norrbottens län förekomma

å landsbygden endast privilegierade rättigheter, sammanlagdt 7 till antalet.

I Hallands samt Göteborgs och Bobus län finnas tillsammans 3

klubbrättigheter å landsbygden. I Älfsborgs län är ä landsbygden utom

2 privilegierade rättigheter blott en rätt till detaljhandel med brännvin

(utskänkning) medgifven. Endast i återstående 4 län — Stockholms,

Skaraborgs, Kristianstads och Malmöhus — finnes å landsbygden något

större antal brännvinsförsäljningsrättigheter upplåtna. Sålunda finnas:

i Stockholms län 10 dylika rättigheter, däraf 4 till klubbar,

i Skaraborgs län 8, däraf en privilegierad och 4 klubbrättigheter,

i Kristianstads län 18, däraf 7 privilegierade, och

i Malmöhus län ej mindre än 38, däraf 11 privilegierade.

Från de län, där brännvinsförsäljningsrättigheter å landsbygden blifvit

indragna, har man ej sport någon som helst klagan öfver däraf uppkomna

olägenheter, i dess ställe har det från flera håll vitsordats, att

de minskade tillfällena till brännvinsförtäring varit till ovedersäglig fromma

för ordning, nykterhet och välstånd och att äfven personer, hvilka. förut

å utminuteringslokalerna och krogarna, nedlagt större eller mindre del af

sin arbetsförtjänst, gifvit till känna sin tillfredsställelse med de ändrade

förhållandena.

Anledningen, hvarför i Skåne det ansetts nödigt att sa att säga öfversålla

landsbygden med brännvinsförsäljningsställen, är svår att inse. Sannolikt

har tillräckligt intresse för inskränkning af dessa ställens antal icke

förelegat hos de beslutande myndigheterna. Möjligen kan en bättre sakernas

ordning vinnas, därest s. k. lokalt veto införes. Oss synes dock,

att en kraftigare åtgärd härvidlag kan och bör vidtagas, nämligen förbud

mot upplåtande å "landsbygden af annan än tillfällig detaljhandel med

brännvin. Den landsdel, som däraf egentligen skulle drabbas, eller Skåne,

har ju så många städer och så utvecklade kommunikationer, att ett dylikt

förbud icke kan anses vålla någon svårighet för den brännvinskonsumerande

allmänheten att tillfredsställa sitt begär efter spritdrycker, allraminst

så länge de i Skåne befintliga 18 privilegierade rättigheterna fortlefva.

Det kunde jämväl ifrågasättas att förbjuda detaljhandeln med brännvin

i de småstäder, hvilka i föga annat än namnet skilja sig från stations-

eller municipalsamhällen. En sådan åtgärd låter sig dock icke omedelbart

vidtagas med hänsyn till dessa städers ekonomi. Det skulle icke heller

vara förenligt med rättvisa att låta en del städer bibehålla och en annan

del förlora sina inkomster af brännvinshandteringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.

3

Hvad angår inskränkning i städernas brännvinsförsäljningsrättigketer i

allmänhet, blir detta tydligen en senare fråga, som kan upptagas till behandling,

först sedan den kommitté, som är sysselsatt med utredning af

hithörande ämnen, hunnit af sluta sina arbeten och afgifva sitt betänkande.

Het finnes emellertid en stad, Tidaholm, med rättigheter från den 1

januari 1910, hvarest någon bränn vinshandel förr icke någonsin eller åtminstone

icke under de senaste årtiondena förekommit. Flera andra förutvarande

köpingar och municipalsamhälien ha äfven sökt och flera torde —

särskildt för undslippande af vägunderhåll — komma att söka stadsrättigheter,

och sannolikt är väl, att åtminstone en del af dessa ansökningar

komma att bifallas. Någon anledning att låta sådana nytillkommande

städer komma i åtnjutande af högre andel af brännvinsförsäljningsmedel,

än som tillkommer landtkommuner, torde endast förefinnas, om den nya

staden utgjorde en af de köpingar, hvilka omförmälas i näst sista stycke

af öfvergångsbestämmelser i 1905 års bränn vinsförsäljningsförordning; i

sådant fall synes en nytillkommen stad böra åtnjuta del af bränn vinsförsäljningsmedlen

i likhet med annan stad intill den 1 januari 1926.»

Hvad först beträffar motionärernas förslag, i hvad detsamma afser

frågan om rätt till detaljhandel med brännvin å landsbygden, vill utskottet

erinra, hurusom lagstiftningen i berörda afseende genom antagandet af den

nya brännvinsförsäljningsförordningen undergick eu väsentlig förändring, i

det att samtidigt med att gästgifverierna fräntogos rätten till utminutering

det tilläts, att jämväl å landsbygden bolagsinstitutionen skulle få komma

till användning. De farhågor, som vid frågans behandling inom Riksdagen

uttalades för att bolag framdeles skulle komma att i större omfattning inrättas

på landsbygden, synas emellertid, såsom också framgår af motionen, icke

i det stora hela hafva bekräftats. Vid sådant förhållande och dä icke

heller i öfrigt några skäl förebragts för en förändrad lagstiftning uti nyss

berörda afseende, har bevillningsutskottet ansett sig böra afstyrka motionärernas

framställning i denna del.

Vidkommande härefter förslaget, såvidt detsamma afser de i motionen

åsyftade stadssamhällena, tala enligt utskottets mening goda skäl för en

utredning i den riktning motionärerna föreslagit. Det är nämligen uppenbart,

att, då Riksdagen förlidet år uttalat sig för en utredning i syfte att

minska det allmännas beroende af rusdrycksmedlen, det icke kan vara

lämpligt, att ifrågavarande samhällen, hvilka, innan de erhållit sina stadsrättigheter,

icke åtnjutit större andel af brännvinsmedlen än öfriga lands
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 9.

kommuner, skulle beredas tillfälle att erhålla den öfriga städer tillförsäkrade

andel i samma medel, hvarvid det följaktligen icke vore uteslutet, att de

på grundvalen häraf ordnade sin ekonomi. För att, såsom motionärerna

ifrågasatt, inom dessa samhällen förbjuda allt annat upplåtande af rätt

till detaljhandel med brännvin än tillfälligt och hvarigenom de skulle

komma i sämre ställning än förut, då de tillhörde landsbygden, synas

dock svårligen kunna förebringas skäl. Då emellertid, som kändt, en kommitté

blifvit af Kungl. Maj:t tillsatt med uppdrag att verkställa den ofvan

omförmälda, af Riksdagen begärda utredningen, lärer det vara att förvänta,

att äfven nu föreliggande fråga kommer att blifva föremål för behandling

inom kommittén, äfvensom att, därest eu provisorisk lagstiftning i ämnet

skulle anses vara af omständigheterna påkallad, kommittén icke torde underlåta

att därom hos Kungl. Maj:t göra särskild framställning. Att under

sådana förhållanden aflåta någon särskild skrifvelse i ämnet till Kungl.

Maj:t synes utskottet icke vara erforderligt och har utskottet därför icke

heller velat tillstyrka motionen uti nu ifrågavarande del.

Bevillningsutskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående inskränkning af detaljhandeln med brännvin

å landsbygden och i vissa städer icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 februari 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Herrar Cavalli, friherre Trolle och J. Bromée i Billsta hafva begärt

få antecknadt. att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.