Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 16 § lagen för Sveriges riksbank.

1910-02-22 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1910:11, Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 16 § lagen för Sveriges riksbank.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 11.

• >

O
-

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 mars 1910 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 16 § lagen

för Sveriges riksbank.

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 79, hvilken hänvisats

till behandling af bankoutskottet, hafva herrar A. Lundgren och J. Forssell

hemställt, att Riksdagen ville besluta, att § 16 i Lag för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 gifves följande lydelse:

§ 16.

Af en hvar, som sådant önskar och ej själ!'' drifver bankrörelse, skall

riksbanken såväl vid hufvudkontoret som vid afdelningskontoren

a) på deposition mottaga penningar att jämte ränta återbetalas vid

anfordran eller å tid, som vid insättningen bestämmes; skolande bevis

öfver sålunda insatta penningar ställas till viss man;

b) likaledes mottaga och å giroräkning föra penningar med förbindelse

att vid anfordran tillhandahålla räkningshafvaren hvad å räkningen

innestår jämte ränta.

I sammanhang med etc.

Till stöd för denna sin hemställan hafva motionärerna anfört följande:

»En väl ordnad bankrörelse består af inlåning och utlåning. Beträffande

riksbanken anse vi, att bägge dessa grenar af bankrörelse äro högst ofullständigt

ordnade. Vanlig inlåning mot ränta förekommer icke, och utlåningen

afser hufvudsakligen blott korta lån. Endast afbetalningslånen

äro härifrån ett undantag; men dessa äro begränsade af den för detta

ändamål bestämda fonden (12,500,000 kronor), hvilken icke får öfverskridas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets Utlåtande Nr 11.

När denna fond utgöres af så korta papper som sedlar, så strider

detta mot den teori riksbanken uttalade såsom svar på en förra året gjord

hemställan om längre lån mot säkerhet af inteckning i fast egendom.

Riksbanken svarade, att den icke kunde tillmötesgå denna hemställan, enär

en allmän bankregel bjuder, att hvarje bank skall söka rätta sin utlåning

efter sin inlånings beskaffenhet, så att, då inlåningen är på kort tid, de

utlånta medlen icke till någon större del bindas för längre tid’.

I öfverensstämmelse härmed borde väl afbetalningslånefondens tolf

och en half miljoner kronor användas till utlåning på kort tid och afbetalningslånen

tillgodoses genom inlåning på lång tid mot ränta. Riksbanken

motsvarade då allmänhetens behof vida bättre än nu är förhållandet,

och bankens inkomster ökades i afsevärd mån. Denna omständighet

borde väl isynnerhet nu förtjäna att beaktas, då man söker med ljus och

lykta efter nya statsinkomster.

Under öfverläggningen i denna fråga i Andra kammaren förra året

yttrade en talare, att ''riksbanken är en bankernas bank’. Ja, det är alldeles

riktigt; men en riksbank borde väl rätteligen vara en hela folkets bank,

en bank som i möjligaste mån sökte motsvara allmänhetens behof angående

såväl in- som utlåning. Vidare anförde samme talare, att riksbanken

icke, beträffande inlåningen, skulle kunna konkurrera med privatbankerna,

då den icke kan ''fruktbargöra sina medel till samma höga ränta som de

enskilda bankerna kunna’.

Denna ''höga ränta’ kan visserligen för de enskilda bankerna vara

eftersträfvansvärd, men för den stora allmänheten är den det säkerligen icke,

då den höga räntan hämmar företagsamheten på alla områden. Om riksbanken

öppnade inlåning mot ränta, skulle detta helt visst verka välgörande

på räntesatserna, så att dessa hölle sig inom rimliga gränser. Industri,

landtbruk, handel och den allmänna rörelsen skulle därigenom

gagnas i hög grad».

Öfver förevarande motion hafva fullmäktige i riksbanken på anmodan

af utskottet den 10 innevarande februari afgifvit yttrande, som har följande

lydelse:

»Motionärerna hafva återupptagit den tanke, som lag till grund för

ett af dem vid förra årets riksdag väckt förslag om utsträckt rätt för

riksbanken att drifva inlåningsrörelse.

Bankoutskottets utlåtande öfver detta förslag innehåller en ganska

utförlig redogörelse för de olägenheter, som en sådan rörelse skulle medföra,

och fullmäktige hafva icke funnit motionärerna hafva anfört sådana

skäl, som kunnat håfva de betänkligheter, fullmäktige tidigare uttalat mot

anordningen. Äfven kan mot hvad i motionen anförts till stöd för att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 11.

5

riksbanken borde drifva inlåning mot ränta erinras, att en sådan inlåning

icke kunde blifva af någon större omfattning och att i alla händelser utlåningsräntan

icke skulle däraf röna någon inverkan. Att afbetalningslånefonden

icke, såsom motionärerna synas antaga, får inräknas bland de

tillgångar, h vilka skola utgöra supplementär täckning för de utelöpande

sedlarna, kunna fullmäktige icke underlåta att i detta sammanhang anmärka.

Fullmäktige vidhålla alltså sin förra året uttalade åsikt, att någon

ändring i hvad rörande riksbankens inlåning för närvarande gäller icke är

önskvärd».

Då utskottet så sent som i fjol ägnat det i föreliggande motion å

nyo framställda förslaget om anordnande af inlåningsrörelse vid riksbanken

en ingående granskning1) samt med stöd af denna funnit sig böra afstyrka

förslaget, och då, såsom äfven af fullmäktige framhållits, motionärerna

icke synas hafva förebragt några sådana skäl, som kunna anses

bringa frågan i ett ändradt läge, får utskottet, under hänvisning till hvad

i förevarande ämne förut af utskottet anförts, härigenom hemställa,

att herrar Lundgrens och Forssells ifrågavarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 februari 1910.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Herr Christiernson har begärt få antecknadt, att han icke närvarit

vid den slutliga behandlingen af förevarande motion.

!) Bankoutskottets utlåtande nr 8 vid 1909 års riksdag.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2

Utskottet*

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.