Sök i Ratio Lex

JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20

1910-04-29 · 242 sidor, varav 234 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 234 av 242 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1910:20, JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1910 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pen-sionsoch

indragning sstaterna.

Ordinarie anslag.

I. Pensions,staten.

l:o) Uti den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna An8- töjning

proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t

i första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja signering af

det under riksstatens tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget barn* efter

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under- befäl och

befäl med vederlikar vid armén, nu 118,828 kronor, med 504 kronor vf/lrmén!

till 119,332 kronor. j-j

Enligt ett vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver landtförsvarsärenden den 23 december 1909 har statsrådet och

chefen för landtförsvarsdepartementet i detta ämne anfört följande:

»Sedan 1909 års Riksdag, med bifall till Eders Kungl. Majts

därom gjorda framställning, å extra stat för år 1910 anvisat ett förslagsanslag

å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet

Angifver punkt i statsverkspropositionen.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afä. 18 Häft. (Nr 20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanTcoutslcoUets Utlåtande Nr 20.

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

liar direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 3 november 1909

anhållit, det Eders Ivungl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande

Riksdag att jämväl för år 19il för ofvanberörda ändamål bevilja ett

förslagsanslag å enahanda belopp.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning

om höjning af det å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln anvisade

bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens skrifvelse den 13

juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 fh procent årligen på

summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande stater

kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnadspension och måste

alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönestaterna. Sammanlagda

beloppet af berörda löner och bidrag uppginge enligt 1910 års stater

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt för de från armén

till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet i arméns änke- och

pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till 7,955,475 kronor, hvarå

1 Va procent utgjorde i helt krontal 119,332 kronor, och ville direktionen

föreslå, att anslaget i 1911 års riksstat uppföres med detta belopp.

Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1910 uppförts med

118,828 kronor, beräknadt på grund af de då kända, i 1909 års stater

upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit

för år 1910, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva

bestämts till 119,332 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet

med hvad förut ägt rum, framställning måtte hos Riksdagen göras om

beviljande på extra stat för år 1911 af ett särskildt anslag å 504

kronor, motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till förstärkande

af det för år 1910 utgående statsbidraget till pensionering af

änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.

Uti häröfver den 30 november 1909 afgifvet utlåtande har arméförvaltningens

civila departement förklarat sig icke hafva något att anmärka

mot de af direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu anmälda

anslagsbehof.))

Då utskottet ej haft något att erinra mot Ivungl. Maj:ts förevarande

framställning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det under riksstatens tionde

hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag

till pensionering af änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén, nu 118,828

kronor, med 504 kronor till 119,332 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

JBanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.

3

2:c>) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen aflåten pro- Ang. ökad

position (nr 131) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, utan hinder kpI;gå‘°kiTäf.

af gällande pensioneringsgrunder för arméns befäl och underbefäl med rien d. t. j.

vederlikar den 22 juni 1877, Petrelh
dels

medgifva, att pensionen för krigsarkivarie!! Petrelli må, efter

af honom i öfrigt fullgjorda pensionsvillkor, utgå med 4,600 kronor

årligen,

dels ock godkänna en föreskrift af innehåll, att efter nyss nämnda

belopp skall från och med den 1 januari 1910 beräknas den afgift till

pensionskassan, som Petrelli har att erlägga på sätt berörda pensioneringsgrunder

i öfrigt stadga.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

har departementschefen rörande denna fråga anfört följande:

»Jämlikt punkt 1 i de af Kungl. Maj:t med Riksdagen den 22

juni 1877 fastställda pensioneringsgrunder för armén skall för innehafvare

af lön till belopp, öfverstigande 1,000 men ej uppgående till

6,000 kronor, utgå pension jämte fyllnadspension med 80 procent af

lönen.

Den 9 juni 1905 fastställde Kungl. Maj:t en af Riksdagen godkänd

stat för generalstaben att tills vidare lända till efterrättelse; och denna

stat upptog för krigsarkivarien en årlig lön af 4,000 kronor jämte ett

ålderstillägg efter femte och ett efter tionde tjänståret, hvartdera ålderstillägget

å 500 kronor.

Då krigsarkivarien äger vid uppnådda 65 års ålder åtnjuta pension

enligt ofvan nämnda pensioneringsgrunder, var han alltså, så länge berörda

stat gällde, berättigad till pension och fyllnadspension till belopp

af lägst 3,200 och högst 4,000 kronor, däraf 750 kronor i fjärde klassen

af arméns pensionskassa.

1909 års Riksdag godkände emellertid en ny aflönmgsstat för

generalstaben; och genom denna lönestat, som af Kungl. Maj:t fastställts

till efterrättelse från och med år 1910, hafva löneförmånerna i sin

helhet för krigsarkivarien ökats, därigenom att honom tillerkänts tjänstgöringspenningar

och ortstillägg; men själfva lönen har sänkts till

3,600 kronor med samma rätt till ålderstillägg, som förut var gällande.

Ehuru denna sänkning af krigsarkivariens lön naturligtvis äfven måste förorsaka

minskning i pensionen för honom, så att denna komme att utgöra

lägst 2,880 och högst 3,680 kronor, förklarade Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t den 22 maj 1909, att Riksdagen icke velat låta denna

synpunkt vara afgörande vid löneförmånernas fastställande utan fastmera

hölle före, att utväg framdeles kunde beredas för pensionens be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.

stämmande till lämpligt belopp, helst i likhet med det, som bestämts

för andra gradens tjänstemän i arméförvaltningen.

Dessa, livilka hafva samma löneförmåner som 1909 års Riksdag

bestämt för krigsarkivarien, äro jämlikt den civila pensionslagens stadganden

berättigade till pension, motsvarande lönens fulla belopp, således

lägst 3,600 och högst 4,600 kronor.

Med anledning af Riksdagens nyss nämnda skrifvelse har chefen

för generalstaben nu föreslagit, att pensionen för krigsarkivarien måtte

bibehållas till samma belopp som hittills, högst 4,000 kronor, och att

proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande af en tilläggspension

af 600 kronor årligen.

Sedan detta förslag remitterats till direktionen öfver arméns pensionskassa,

har direktionen i underdånig skrifvelse den 24 november 1909

först och främst anmält, att den nuvarande krigsarkivarien, D. T. J.

Petrelli, som är född 1853 och år 1898 utnämnts till sin nu innehafvande

tjänst, inom föreskrifven tid tillkännagifvit sig vilja ingå på

den af 1909 års Riksdag fastställda nya lönestaten. Direktionen har

vidare förklarat sig icke kunna godkänna chefens för generalstaben

förslag, bland annat af den anledning att däraf icke framginge, huruvida

för tilläggspensionen skall erläggas afgift, eller efter hvilken grund

denna afgift eventuellt skulle beräknas. Direktionen har hemställt om

proposition till Riksdagen af innehåll att, utan hinder däraf att gällande

pensioneringsgrunder stadga, att pension och fyllnadspension för krigsarkivarien

skola utgå med allenast 80 procent af innehafvande lön,

pensionen till krigsarkivarien Petrelli måtte, efter i öfrigt fullgjorda

pensionsvillkor, utgå med 4,600 kronor samt från och med år 1910 afgift

till pensionskassan, beräknad å detta pensionsbelopp, erläggas på sätt

samma pensioneringsgrunder i öfrigt stadgade.

Häraf blefve då eu följd, att krigsarkivarien Petrellis hela fyllnadspension

(4,600—750 = 3,850 kronor) komme att utgå från de till

fyllnadspensioner för armén anvisade medel.

Direktionen har emellertid vidare anfört, att Riksdagens mening

icke torde hafva varit, att endast nuvarande innehafvaren af krigsår

kivarietjänsten skulle intaga denna undantagsställning i pensioneringshänseende.

För den händelse Kungl. Maj:t funne godt att redan nu

ordna denna pensionsangelägenhet äfven för tjänstens framtida innehafvare,

tilläte sig direktionen uttala, att sådant kunde äga rum genom

att med retroaktiv verkan i punkt 1 i merbemälda pensioneringsgrunder

framför där förekommande anmärkningar — hvilka numera för blifvande

befattningsinnehafvare saknade aktuell betydelse och alltså saklöst kunde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

5

utgå — införa följande tillägg: »Krigsarkivarie erhåller fulla lönen i pension

och fyllnadspension».

Äfven statskontoret har afgifvit utlåtande i ärendet. Då det icke

kunde anses annat än billigt, att krigsarkivarien blefve delaktig af liknande

pensionsförmåner som tjänstemännen af andra graden i arméförvaltningen,

har statskontoret, som ansåge det uppenbart, att pensionsfrågan

nu borde ordnas icke blott för nuvarande krigsarkivarien utan

äfven för blifvande innehafvare af tjänsten, framhållit, att syftet med

förevarande framställning skulle på enklaste sätt hafva uppnåtts genom

ett beslut därom, att delaktigheten i arméns pensionskassa skulle för

krigsarkivarietjänsten upphöra, hvaraf skulle hafva följt, att krigsarkivarien

blifvit underkastad den civila pensionslagens bestämmelser med

åtnjutande af samma pensionsunderlag, som en tjänsteman af andra

graden i arméförvaltningen. För vidtagande af sådan åtgärd syntes

emellertid erfordras ytterligare utredning, hvilken tillika syntes böra

omfatta frågan, huruvida icke jämväl för öfriga befattningar af civil

natur å generalstabens stat liksom möjligen äfven å andra militära

stater delaktigheten i militär pensionskassa borde samtidigt upphöra.

Därest sådan utredning icke ansåges böra afvaktas, utan frågan nu

komme att underställas Riksdagens pröfning, funne sig statskontoret

böra hemställa om proposition till Riksdagen att godkänna ett tillägg

till 1877 års pensioneringsgrunder af innehåll, att krigsarkivarien skulle

i pension och fyllnadspension erhålla lönens hela belopp, äfvensom medgifva,

att hvad sålunda stadgats skulle äga tillämpning från och med

ingången af år 1910.

Föredraganden i statskontoret har emellertid varit af annan mening

än öfriga ledamöter, som i ärendet deltagit. Han har till protokollet

anfört följande:

’Då jag icke är fullt öfvertygad om lämpligheten häraf, att vissa

tjänster å de militära staterna utbrytas från delaktighet i de militära

pensionskassorna och i stället underkastas bestämmelserna i den civila

pensionslagen, är jag icke nu beredd att förorda en sådan åtgärd.

Statskontoret har vid flera tillfällen framhållit önskvärdheten af en

revision af gällande pensioneringsgrunder för befäl och underbefäl med

vederlikar vid såväl armén som marinen och äfven från annat håll lärer

fråga väckts om förändrad anordning af det militära pensionsväsendet.

Vid den utredning, som på grund häraf med all sannolikhet kan väntas

inom kort bringas å bane, torde jämväl berörda utbrytningsfråga blifva

föremål för behandling. Vid sådant förhållande och för att icke i någon

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen,

6 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

mån lägga hinder i vägen för en ändring i ena eller andra riktningen,

synes försiktigheten bjuda att nu icke fastslå någon undantagsbestämmelse

i fråga om krigsarkivariens pensionsrätt. Med hänsyn till nuvarande

krigsarkivariens ålder torde ett uppskof med frågans afgörande

icke böra inäta betänkligheter, helst han på grund af Riksdagens uttalande

i ämnet synes kunna med visshet påräkna att förr eller senare

få pensionsfrågan nöjaktigt ordnad.

Därest emellertid med hänsyn till den försämrade ställning i pensionsafseende,

hvari nuvarande innehafvaren af krigsarkivarietjänsten

försättes i tillämpning från och med år 1910 af den nya staten för

generalstaben, någon åtgärd i allt fall anses böra vidtagas, synes denna

höra inskränka sig till äskande af Riksdagens medgifvande därtill, att

krigsarkivarien D. T. J. Petrelli må, under förutsättning att han vid

afgång från tjänsten icke är berättigad till högre pension än 4,000

kronor, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära

en tilläggspension af 600 kronor årligen, att utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder han från tjänsten afgår.’

På sätt direktionen öfver arméns pensionskassa och statskontoret

anfört torde nog Riksdagens mening hafva varit, att pensionen borde

höjas icke blott för nuvarande krigsarkivarien utan äfven för blifvande

innehafvare af detta ämbete. Att göra detta genom att utbryta krigsarkivarietjänsten

från delaktighet ur arméns pensionskassa måste jag

dock afstyrka redan på de af statskontoret anförda grunder. Det

återstår då endast den utvägen att införa ett tillägg till 1877 års

pensioneringsgrunder. Men härvid är att märka, att det i pensioneringsgrunderna

föreslagits åtskilliga andra ändringar, som för närvarande

äro föremål för den parlamentariska försvarskommitténs behandling,

och att det äfven ifrågasatts såväl en förändrad anordning

af det militära pensionsväsendet som ock en fullständig revision af

1877 års pensioneringsgrunder. Under sådana förhållanden synes det

mig icke lämpligt att nu införa någon ny tilläggsbestämmelse i dessa

grunder.

Däremot torde det icke möta några betänkligheter att ordna pensionsfrågan

för den nuvarande krigsarkivarien personligen. Efter hvad

Riksdagen uttalat i sin skrifvelse den 22 maj 1909 torde han till och

med kunna hysa en viss förhoppning härom. Det gäller då att afgöra,

hvithet af de två sätt som föreslagits, är att föredraga: antingen att

krigsarkivarien Petrelli bibehålies vid förutvarande pension af 4,000

kronor och dessutom tillerkännes en fyllnadspension af 600 kronor å

allmänna indragningsstaten eller att, på sätt direktionen öfver arméns

s. 7 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

7

pensionskassa anfört, Riksdagen medgifver, att pensionen till krigsarkivarien

Petrelli må efter i öfrigt fullgjorda villkor utgå med 4,600 kronor.

I hvilket fall som helst blir det statsverket, som får vidkännas pensionsökningen,

men det sist nämnda sättet erbjuder den fördelen, att

pensionsafgiften till kassan kan samtidigt regleras såsom en enkel

konsekvens.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, utan hinder af gällande pensioneringsgrunder

för arméns befäl och underbefäl med

vederlikar den 22 juni 1877,

dels medgifva, att pensionen för krigsarkivarien

Daniel Teodor Johannes Petrelli må, efter af honom

i öfrigt fullgjorda pensionsvillkor, utgå med 4,600

kronor årligen,

dels ock godkänna eu föreskrift af innehåll, att

efter nyss nämnda belopp skall från och med den 1

januari 1910 beräknas den afgift till pensionskassan,

som Petrelli har att erlägga på sätt berörda pensioneringsgrunder

i öfrigt stadga.

3:o) Uti en inom Första kammaren väckt motion (nr 6) har herr

C. G. Hult föreslagit Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt och under

hvilka villkor ännu anställde indelta vice korpraler och indelta examinerade

menige, hvilka efter antagandet af 1901 års härordning tjänstgjort

i egenskap af underbefäl och instruktörer vid skolor och öfningar, må

kunna komma i åtnjutande af korpralspension, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.

Beträffande de för framställningen anförda skäl tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Såsom äfven af motionären framhålles, hafva åtskilliga förbättringar

i det indelta manskapets ställning genomförts efter införande af 1901

års härordning. Senast har sålunda 1909 års Riksdag i detta afseende

samtidigt nedsatt tjänsteåldern för erhållande af rätt till afsked på expektans

och höjt beloppen för understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

Den föreliggande motionen afser nu att ytterligare bereda vissa indelta

vice korporaler och examinerade menige förmånen af korprals
-

Angående en

inom Första

kammaren

väckt motion.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BarikoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

underhåll från

Vadstena

krigsmanshuskassa

åt f.

soldaten K. J.

Nordgren.

pension. En sådan åtgärd erbjuder emellertid mycket betydande svårigheter,

hufvudsakligen på den grund, att det numera torde vara ytterst

vanskligt att afgöra, hvilka som rätteligen borde anses behöriga till pensionering

såsom korpraler. Först och främst är det ovisst, om alla de,

som genom den nya härordningen utestängts från befordran till korpralsgraden,

under andra förhållanden också verkligen skulle hafva vunnit

sådan befordran. Vidare torde de, som skulle eventuellt komma i fråga till

den föreslagna förmånen, icke alla hafva tagits i anspråk i lika hög grad

för tjänstgöring såsom underbefäl och instruktörer, hvadan de ej heller

alla borde äga lika rätt till den höjda pensionen. Men att numera fullt

rättvist afgöra, i hvad män den föregående tjänstgöringen borde berättiga

till korpralspension synes knappast möjligt.

"Utskottet hämtar stöd för sin uppfattning i detta ämne äfven af hvad

som vid framläggande för 1909 års Riksdag afkungl. proposition angående

förhöjning i de från Vadstena krigsmanshuskassa till afskedadt

manskap utgående underhållsbelopp m. in. af föredragande departementschefen

anförts beträffande ett i sammanhang därmed väckt förslag om

förhöjning af korpralspensionernas belopp. Af det vid berörda proposition

fogade statsrådsprotokoll inhämtas nämligen, dels att chefen

för andra arméfördelningen i sistnämnda afseende uttalat den åsikt, att,

om någon ytterligare förmån skulle anses böra beredas korpraler och

vice korpraler utöfver särskild godtgörelse under den ökade tjänstgöringen,

en sådan förmån borde, enär alla icke toges i anspråk i lika

mån, utgå genom högre aflöning för verkligt utförd tjänstgöring och ej

genom en svårberäknelig underhållsförhöjning, att utgå efter erhållet

afsked, dels ock att departementschefen med instämmande i denna åsikt

tillika framhållit, bland annat, att det »underhåll», som utginge från

krigsmanshuskassan, mera vore att anse såsom ett understöd än som eu

pension, och att man därför vid underhållsbeloppets bestämmande mera

borde fästa sig vid behofvet än vid omfattningen af tjänstgöringen.

På grund af hvad här ofvan af utskottet anförts, finner sig utskottet

böra afstyrka det nu ifrågavarande förslaget och hemställer fördenskull,

att herr Hults förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

4:o) Uti en till Riksdagen den 4 februari innevarande år afbiten

proposition (nr 88) har Kungl. Maj it under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för

samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att förre soldaten vid Hallands

regemente Karl Johan Nordgren tillerkännes

s. 9 Kontrollera mot PDF

BanTcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

9

dels underhåll i fjärde Mässen af Vadstena krigsmanshuskassa med

24 kronor årligen från och med den 1 december 1909 att utgå af

samma krigsmanshuskassas medel, med rätt till uppflyttning i högre

underhållsklass enligt härför gällande föreskrifter,

dels ock en ökning i förenämnda underhåll med 25 kronor årligen

från och med ingången af år 1910 att utgå af det från och med sistnämnda

år å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie anslag

till förhöjning i gratialen åt afskedadt manskap.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande yttrande

af departementschefen:

»Enligt de för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa intill

år 1905 gällande bestämmelser var indelt manskap, utom vid inträffad

skada under tjänstgöring, berättigadt till underhåll i fjärde klassen i

krigsmanshuskassan efter fulla 25 tjänsteår. Nämnda pension fick dock

ej tillträdas, förrän i allmänhet den afskedade uppnått 50 lefnadsår samt

30 år förflutit från hans inträde i tjänst. Intill dess ifrågavarande villkor

uppfyllts, hade den afskedade endast eu expektansrätt till pension.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila

departement insänd skrifvelse anhöll chefen för Hallands regemente, att

förre soldaten vid regementet Karl Johan Nordgren måtte tilldelas underhåll

från krigsmanshuskassan, ehuru han icke innehade den för erhållande

af dylikt understöd erforderliga tjänstetiden.

Nordgren, som är född den 21 januari 1855 och antogs i krigstjänst

den 7 november 1878, erhöll nämligen den 27 juli 1903 interimsafsked

efter utmärkt väl vitsordad tjänstgöring under allenast 24 år 8

månader och 20 dagar. Enligt Nordgrens uppgift, mot hvars sannolikhet

regementschefen intet hade att erinra, skulle Nordgren hafva uppdragit

åt en kamrat, hvilken tjänstgjorde såsom korpralskapsbefälhafvare,

att hos regementschefen göra ansökan om befrielse från deltagande

i regementsmötet år 1903 samt därefter om afsked med rättighet att

på expektans kvarstå, till dess Nordgren uppfyllt villkoren för underhålls

erhållande. Genom misstag från denne kamrats sida hade emellertid

afskedsansökan ingifvits i förtid och utan angifvande åt Nordgrens

önskan att kvarstå i tjänsten, till dess han fullgjort 25 tjänsteår.

Med hänsyn till den skäligen obetydliga tid, 3 månader 10 dagar,

Nordgren behöft kvarstå i tjänst för att komma i åtnjutande af underhåll,

samt till öfriga omständigheter i ärendet, hemställde arméförvaltningens

civila departement i skrifvelse den 23 mars 1909, att Nordgren

måtte förklaras berättigad till underhåll i fjärde klassen af Vadstena

krigsmanshuskassa.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. (i Sami. 1 Afd. 18 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banhoutshottets Utlåtande Nr 20.

Ang. höjning

af anslaget

för bidrag till

flottans pensionskassas

gratialfond.

[2.]

Jag ansåg emellertid, att frågan härom borde underställas Riksdagens

pröfning och tillstyrkte därför vid ärendets föredragning den 30 april

1909, att Eders Kungl. Magt måtte tillerkänna Nordgren allenast en

gratifikation från invalidhusfonden af 24 kronor, motsvarande underhåll

i fjärde klassen af ifrågakomna krigsmanshuskassa för tiden från och

med den 1 december 1908 till den 1 december 1909.

Sedan ärendet ånyo remitterats till arméförvaltningens civila departement,

har departementet i skrifvelse den 9 november 1909 hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition till Riksdagen

utverka, att Nordgren tillerkänn es underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

i enlighet med de grunder, som stadgats uti nådiga kungörelsen

angående ändrade bestämmelser i fråga om underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa den 6 augusti 1909.»

På grund af hvad sålunda förekommit och då departementschefen

i likhet med arméförvaltningens civila departement ansåge, att Nordgren,

som nu vore öfver 55 är gammal, borde förklaras berättigad till

underhåll från krigsmanshuskassan, hemställde departementschefen om

framläggande för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.

Utskottet,

hemställer,

som ej haft något att erinra mot ifrågavarande förslag,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

5:o) Uti punkt 2 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja det under riksstatens tionde hufvudtitel å

ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond, nu 18,350 kronor med 6,200 kronor till 24,550 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver sj oföre varsärenden den 31 december 1909

innehåller angående detta ämne följande anförande af departementschefen.

»Till 1908 års riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställningom

att Riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag af statsmedel,

motsvarande en och en half procent årligen på summan af de

aflöningsförmåner, hvilka enligt gällande stadganden kunde läggas till

grund vid bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med

vederlikar vid flottan, samt för sådant ändamål å riksstatens tionde

hufvudtitel för år 1909 uppföra under benämning ''bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond’ ett ordinarie anslag af 35,000 kronor.

Riksdagen, som ansåg med billighet öfverensstämmande, att flottans

pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och pupillkassa

finge af statsverket erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 Va pro
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

11

cent af summan af ofvanberörda aflöningsförmåner, eller i rundt tal

35,000 kronor, fann emellertid det nya statsanslaget böra för det dåvarande

begränsas till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan,

inberäknadt ett redan då till gratialfonden utgående årligt anslag af statsverket

å 16,650 kronor, finge åtnjuta ett statsbidrag af sammanlagdt

35,000 kronor, eller till 18,350 kronor.

I anslutning härtill uppförde Riksdagen under benämning »bidrag

till flottans pensionskassas gratialfond» å riksstatens tionde hufvudtitel

för år 1909 ett ordinarie anslag af 18,350 kronor.

Nu har direktionen öfver flottans pensionskassa i underdånig skrifvelse

den 17 december 1909 med öfverlämnande af uppgift å beloppet

al de aflöningsförmåner för år 1910, som enligt gällande stadgande!!

kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension för befäl

och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans pensionskassa,

anhållit, att till nästkommande års riksdag: måtte aröras framställning

om att flottans pensionskassas gratialfond finge år 1911 komma

i åtnjutande af det under benämning ''Bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond’ i riksstaten uppförda anslag, beräknadt efter 1 Vs procent

på de aflöningsförmåner, som enligt gällande stadganden kunna läggas

till grund för beräknande af fyllnadspensioner, utgörande beloppet

41,067 kronor 39 öre.

Uti häröfver den 28 december 1909 afgifvet utlåtande har marinförvaltningen

icke haft annat att erinra än att ofvanberörda uppgift

bort i vissa fall upptaga ett något förhöjdt belopp, beroende på ändrade

stater och utgående ålder stillägg; och skulle med iakttagande af de

af marinförvaltningen på grund häraf gjorda rättelser beloppet komma

att i stället för 41,067 kronor 39 öre utgöra 41,211 kronor 39 öre.

Tillika har marinförvaltningen hemställt, att ett belopp motsvarande

skillnaden mellan det i 1910 års riksstat för ifrågavarande ändamål upplöja

ordinarie anslagets belopp och det belopp, som kunde komma att

å ordinarie stat för år 1911 för ändamålet äskas, måtte å extra stat

för sistnämnda år begäras till förstärkande af berörda i 1910 års riksstat

uppförda anslag.

I riksstaten för år 1910 är såsom ersättning för mistade inkomster för

flottans pensionskassas gratialfond uppfördt ett belopp af kronor 16,650: —

hvarjämte under benämning bidrag till flottans pensionskassas

gratialfond uppförts ett belopp af ...... » 18,350: —

Summa kronor 35,000: —

Emellertid borde, enligt ofvanberörda af direktionen öfver flottans

pensionskassa lämnade uppgift med de af marinförvaltningen däri gjorda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

JBanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

pension till

f. båtsmannen

B. J. Forsberg

Borg.

ändringar dessa anslag på grund af den förändring i lönestaterna, som

under de senare åren ägt rum, rätteligen hafva bestämts till 41,211

kronor 39 öre och i följd häraf ofvan nämnda belopp 18,350 kronor

upptagits till 24,561 kronor 39 öre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst finner jag

framställning böra hos Riksdagen göras dels om att det under benämning

''Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond’ uppförda ordinarie

anslag af 18,350 kronor må för år 1911 höjas med i rundt tal 6,200

kronor dels ock om beviljande på extra stat för år 1911 af enahanda

belopp till förstärkande af det för år 1910 utgående statsbidraget till

flottans pensionskassas gratialfond.»

Utskottet, som ej funnit något att erinra vid ifrågavarande förslag,

hemställer fördenskull,

att Riksdagen må höja det under riksstatens tionde

hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för

bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, nu

18,350 kronor, med 6,200 kronor till 24,550 kronor.

6:o) Uti en till Riksdagen den 4 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 59) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att

förre båtsmannen vid Norrlands 2:a kompani nr 85 Erik Johan Forsberg

Borg måtte få tilldelas pension, såsom hade han tjänat uti tjugu

år från tjugu års ålder räknadt.

Enligt ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden samma dag har departementschefen rörande

denna framställning anfört följande:

»Direktionen öfver flottans pensionskassa har i underdånig skrifvelse

den 21 januari 1910 gjort en framställning af följande innehåll:

''Medelst skrifvelse den 29 oktober 1909 har chefen för Stockholms

stations båtsmanskompanier till erhållande af pension anmält f. d. båtsmannen

vid Norrlands 2:a kompani n:o 85 Erik Johan Forsberg Borg.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Borg är född den 22 juli

1852 samt afskedats vid generalmönstring den 7 maj 1892 efter en

tjänstetid af 20 år, däraf 19 år 9 månader och 15 dagar från 20 års

ålder, och med vitsord att under tjänstetiden hafva sig utmärkt redligt

och väl skickat. ,

Då Borg icke tjänat uti 20 år från 20 års ålder, kan direktionen

reglementsenligt icke tilldela Borg någon pension.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

13

Enär likväl Borg tjänat uti fulla 20 år, fastän af denna tjänstetid

2 månader 15 dagar intjänts före 20 års ålder, får direktionen, med

hänsyn till den korta tjänstetid, som sålunda ligger före 20 års lefnadsålder,

och då Borgs begäran om afsked vid den tid den ingafs säkerligen

berodde på att han ej var bekant med att endast tjänsteåldern

efter 20 års ålder var grundläggande för pension, i underdånighet hemställa,

att Borg må få tilldelas pension, såsom hade han tjänat uti 20

år från 20 års ålder räknadt.’

Enligt § 85 af Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och reglemente

angående styrelsen och förvaltningen af amiralitetskrigsmanskassan

den 26 oktober 1838 erfordras, för att båtsman må kunna tilldelas pension

i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lefnadsår och

innehar 20 tjänsteår från 20 års ålder.

Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om förbättrade

pensioner för flottans gemenskap, hvarvid förutsattes, att de

i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara gällande;

och Riksdagen beslöt att, med bifall till pensioneringsförslaget,

anvisa ett ''af Kungl. Maj:t äskadt årligt kreditiv att för ändamålet användas.

Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860 angående

förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt hvilket

cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension för

båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.

Borg är, såsom direktionen anfört, reglementsenligt icke berättigad

till erhållande af någon pension, men billighetsskäl synas mig tala

för att han däraf må komma i åtnjutande. I sådan händelse lärer, med

tillämpning af nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909, angående förhöjning

i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till afskedadt manskap,

Borg jämväl få åtnjuta höjning af pensionen med 25 kronor årligen.»

Utskottet

hemställa,

får på grund af hvad departementschefen sålunda anfört

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

7:o) Uti en till Riksdagen den 4 mars innevarande år afbiten proposition

(nr 82) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva., att

konstaplarna vid flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och Adolf

Andreasson Erhnström för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela

deras tjänstetid icke skola vara skyldiga att erlägga retroaktiva pensionsafgifter

för längre tid än från den 22 juni 1900, under villkor att

föreskrifterna i nådiga brefvet den 11 juni 1909 i afseende å pensionsbeloppen

för konstapel vid flottans poliskår skola å sökandena tillämpas.

Angående

efterskänkande

af vissa

retroaktiva

pensions af gifter

för konstaplarna

vid

flottans poliskår

B. E. M.

Elmberg och

A. A:son

Ehrnström.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden ofvannämnda 4 mars

1910 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Konstaplarna vid flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och

Adolf Andreasson Ehrnström hafva den 29 januari 1909 hos direktionen

öfver flottans pensionskassa anmält sig till delaktighet i kassan och

hafva därvid anhållit, att, om retroaktiva pensionsafgifter erfordrades,

sådana i allt fall icke måtte behöfva erläggas för längre tid än från

den 22 juni 1900, då delaktighet i nämnda kassa först blifvit personalen

vid poliskåren medgifven, men med rätt likväl för sökandena att

i fråga om pensions åtnjutande få tillgodoräkna sig hela sin föregående

tjänstetid vid poliskåren.

Direktionen har emellertid enligt beslut den 17 april 1909 antagit

sökandena till delägare i kassan under villkor, att de erlade retroaktiva

utgifter i enlighet med föreskrifterna i gällande reglemente, det vill

säga för hela tjänstetiden.

I anledning häraf hafva Elmberg och Ehrnström, som på grund

af direktionens berörda beslut blifvit delägare i pensionskassan från

och med februari månad 1909, uti eu till Kung! Magt ställd, af varfschefen

vid flottans station i Karlskrona med underdånig skrifvelse

den 4 oktober 1909 under tillstyrkan af bifall insänd ansökning anfört

hufvudsakligen följande.

De retroaktiva utgifter, som i enlighet med föreskrifterna i gällande

reglemente för flottans pensionskassa skulle af sökandena erläggas, belöpte

sig för Elmberg, som anställts vid poliskåren den 13 januari

1874, till 1,819 kronor 47 öre och för Ehrnström, som anställts vid

nämnda kår den 8 januari 1873, till 1,871 kronor 47 öre. Dessa retroaktiva

utgifter vore emellertid så höga, att det vore för sökandena,

såsom varande familjeförsörjare och i ytterst knappa omständigheter,

omöjligt att erlägga dem. Efter den tidpunkt, då sökandena anhållit

att blifva antagna till delägare i pensionskassan, hade Kungl. Maj:t,

efter Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts framställning om pensionering

af flottans poliskår, genom nådigt bref den 11 juni 1909 beslutat sådan

ändring i bestämmelserna om pensionering af personalen vid nämnda

kår, att befattningshafvare vid kåren, hvilken före uppnådda 65 lefnadsår

komme att förvärfva delägarskap i flottans pensionskassa och som innehaft

ordinarie befattning vid kåren före den 22 juni 1900, icke vore

skyldig att för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela sin tjänstetid

erlägga retroaktiva afgifter för längre tid än från sistnämnda dag.

Den sålunda ändrade bestämmelsen hade icke tillämplighet å sökandena,

hvilka i början af februari månad 1909 uppnått 65 års ålder, men an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

EankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

15

liölle sökandena, att densamma likväl måtte få å dem tillämpas och dem

sålunda medgifvas att för tillgodoräknande i pensionshänseende af hela

deras tjänstetid icke erlägga retroaktiva afgifter för längre tid än från

den 22 juni 1900.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har i häröfver infordradt,

den 4 september 1909 afgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland

annat, följande.

Då sökandena blifvit delägare i pensionskassan före tillkomsten af

ofvan berörda nådiga, bref den 11 juni 1909, vore föreskrifterna i detsamma

ej på dem tillämpliga. I så måtto hade emellertid sökandena

uppfyllt föreskrifterna i det ifrågavarande nådiga brefvet, att de båda

blifvit delägare i pensionskassan före uppnådda 65 års ålder. Vid sådant

förhållande, samt då för pensions erhållande tjänstetid utan pensionsafgifters

erläggande finge tillgodoräknas i den med polispersonalen likställda

underofficerskåren, där anställningstiden vid sjömanskåren, fastän

ingå pensionsafgifter därunder erlagts, finge beräknas för pensions erhållande

såsom underofficer, och något för framtiden gällande prejudikat

icke kunde uppkomma genom bifall till sökandenas anhållan, enär''sökandena

vore de enda i poliskåren tjänstgörande, före den 22 juni 1900

antagna, på hvilka ofvannämnda nådiga bref icke vore tillämpligt, ansåge

direktionen det vara med billighet förenligt, att jämväl sökandena

finge .tillgodonjuta det i samma nådiga bref gjorda medgifvande; hvarför

direktionen tillstyrkte bifall till sökandenas anhållan.

Sedermera har statskontoret under den 22 sistlidne februari afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid yttrat: ''Hvad i detta ärende

blifvit upplyst och anfördt synes statskontoret innebära starka billighetsskäl

för beredande åt sökandena af ifrågavarande förmån. Därest den

sökta lindringen i deras betalningsskyldighet icke erhålles, skola sökandena,

såsom handlingarna gifva vid handen, säkerligen icke mäkta

fullgöra villkoret för delaktighet i pensionskassan. Endast genom medgifvande

af den sökta eftergiften torde alltså sökandenas egen ekonomiska

medverkan kunna påräknas för beredande åt dem af pension vid

afskedstagande! Vinner ansökningen icke afseende och blifva sökandena

därigenom utestängda från delägareskap i pensionskassan, lärer

staten svårligen kunna undandraga sig att med hänsyn till deras långa,

väl vitsordade arbete i statens tjänst sörja för deras underhåll på ålderdomen’.

''Om statskontoret således på nu angifna äfvensom de af pensionsdirektionen

anförda skäl finner sig kunna tillstyrka nådig framställning

till Riksdagen i det af sökandena angifna syfte, så anser statskontoret

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Banicoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

Angående ny

pensionsstat

för daglönare

vid marinen.

likväl, att såsom villkor för åtnjutande af den i nådiga brefvet den 11

juni 1909 medgifva lindring bör stadgas, att föreskrifterna i samma

nådiga bref, i hvad de medföra viss begränsning af pensionsbeloppet,

jämväl böra tillämpas å sökandena. Därigenom skulle deras pensioner

komma att utgöra högst 1,000 kronor i stället för de icke obetydligt

högre belopp, som tillkommit dem, om de kunnat till fullo erlägga

stadgade retroaktivafgifter.’

Lika med ämbetsverken anser jag mig böra ur billighetssynpunkt

förorda, att sökandena må komma i åtnjutande åt den enligt nådiga

brefvet af den 11 juni 1909 medgifna lindring i fråga om erläggande

af retroaktiva pensionsafgifter, och finner jag det vara uppenbart, att

i sådant fall föreskrifterna i samma nådiga bref angående pensionsbeloppen

för konstapel vid flottans poliskår böra tillämpas å sökandena.»

Äfven utskottet finner billigheten fordra, att den sökta förmånen

tillerkännes ‘sökandena, under förutsättning att pensionsbeloppen för dem

begränsas på sätt af statskontoret uti dess i ärendet afgifna utlåtande

ifrågasatts.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande förslag, medgifva, att konstaplarna vid

flottans poliskår Bror Folke Magnus Elmberg och

Adolf Andreasson Ehrnström för tillgodoräknande i

pensionshänseende af hela deras tjänstetid icke skola

vara skyldiga att erlägga retroaktiva pensionsafgifter

för längre tid än från den 22 juni 1900, under villkor

att föreskrifterna i nådiga brefvet den 11 juni

1909 i afseende å pensionsbeloppen för konstapel vid

flottans poliskår skola å sökandena tillämpas.

8:o) Uti en till Riksdagen den 11 mars 1910 afbiten proposition

(nr 104) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga följande förändrade

grunder för pensionering af de vid marinen anställda förmän

bland daglönare, sjukvaktare och öfriga daglönare att från och med år

1911 tillämpas, nämligen:

1.

För rätt att komma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att

hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva upp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

17

nått 65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på

grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig

till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd lefnadsålder af 55 år befinnas

af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till

utförande af arbete därstädes.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för

annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes

pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10 kronor

för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för förman

och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.

3.

För erhållande af pension såsom förman erfordras att hafva innehaft

befattning som förman i minst två år.

4.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla

ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles

erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången

af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande

pensioneringsvillkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom

för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter

som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 11 mars 1910

innehåller rörande detta ärende följande anförande af departementschefen:

»Sedan 1904 års riksdag i anledning af en utaf Ivungl. Maj:t aflåten

proposition antagit förändrade grunder för pensionering af de vid flottans

militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare

och öfriga daglönare, har Kungl. Maj:t, med godkännande af samma

grunder, genom nådig kungörelse den 2 december 1904 angående penBih.

till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

SanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

sionering af nämnda personal förordnat, att denna med afseende å åtnjutande

af pension fördelas i tre klasser samt att i l:a Jclassen upptages

den, som tjänat i fyrtio år, i 2:a klassen den, som tjänat i trettio år

och. därjämte antingen uppnått sextio års ålder eller också, efter uppnådda

femtiofem lefnadsår, befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara

för framtiden oförmögen till utförande af arbete vid flottans depåer eller

varf, och i 3:e klassen den, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått

sextio års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår,

befinnes af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till

utförande af arbete vid flottans depåer eller varf, äfvensom att pensionerna

skulle utgå i de tre klasserna sålunda, att

l:o) förmän och sjukvaktare erhålla i

1 :a klassen ................................................... kronor 500: —

2:a » » 400: —

3:e » » 300: —

2: o) annan daglönare erhåller i

l:a klassen................................................... kronor 300: —

2:a » )) 250: —

3:e j> ................................................... » 200: —

I berörda kungörelse föreskrifves vidare ej mindre, att nämnda

stadganden skola äga tillämpning å alla ifrågavarande förmän, sjukvaktare

och öfriga daglönare, som efter ingången af år 1905 erhålla afsked,

med undantag för de stationernas gamla timmermans- och handtverksstater

tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången af år

1904 förklarat sig önska kvarstå vid sina dittills gällande pensioneringsvillkor

och för hvilka dåvarande bestämmelser skola fortfarande tilllämpas,

äfvensom för de vid militärdepåerna och varfven anställda förmän,

hvilka i pensionshänseende äro likställda med månadslönare och

sålunda få räknas till delägare i flottans pensionskassa, än äfven att

redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem förut tillkom.

1904 års riksdags berörda beslut afvek i flera punkter från Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet. Riksdagen uteslöt sålunda i propositionen

ingående bestämmelser, som afsågo att bereda pension dels åt daglönare,

hvilken tjänstgjort i krig mot rikets fiende, och dels åt daglönare, hvilken

genom olycksfall i tjänsten blifvit till arbete helt eller delvis oför
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tianlcontslcottets Utlåtande Nr 20.

19

mogen. Kungl. Maj:ts proposition fördelade pensionstagarna i fyra

klasser sålunda, att i första klassen upptogos de, som drabbats af fullständig

invaliditet, till andra och tredje klasserna räknades, förutom

andra, de pensionstagare, som enligt Riksdagens beslut blefvo att hänföra

till respektive första och andra klassen, samt för rätt till pension

i fjärde klassen uppställdes samma fordringar som för pension i tredje

klassen enligt Riksdagens beslut, med undantag af att tjänsteåldern af

Kungl. Maj:t föreslagits till tjugu år i stället för af Riksdagen bestämda

tjugufem år. Enligt propositionen skulle slutligen pensionerna utgå till

förman och sjukvaktare med 750 kronor i l:a klassen, 600 kronor i 2:a

klassen, 450 kronor i 3:e klassen och 300 kronor i 4:e klassen samt till

annan daglönare med 500 kronor i l:a klassen, 400 kronor i 2:a klassen,

300 kronor i 3:e klassen och 200 kronor i 4:e klassen.

I fråga om den s. k. daglönarstaten och den ställning, därtill hörande

personal intager, inhämtas af det för marinen gällande reglemente,

att samma stat består af handtverksförmän, sjukvaktare, gesäller och

andra arbetare med daglön vid hvardera af flottans stationer till det antal

ändamålet kräfver. Handtverksförmän, sjukvaktare och gesäll äro i

afseende å värdighet likställda med underofficerskorpral samt annan daglönare

likställd med andra eller tredje klassens sjöman. Den daglönarstaten

tillhörande personal antages med daglön antingen för hvarje dag

eller för hvarje ai''betsdag under antagningstiden — daglönare vid sjukhusinrättning

af förste läkaren samt vid öfriga inrättningar och verkstäder

af vederbörande förvaltningsdirektion eller varfsdepartcmentschef

— genom kontrakt på viss uppsägningstid, högst sex månader. Daglönare

kan beviljas tjänstledighet under högst tre månader, och utgår

under sjukdomsförfall i allmänhet half daglön. Därjämte är stadgadt, att

enhvar vid daglönarstaten må göra ansökan om afsked hos den myndighet,

af hvilken han blifvit antagen, samt att den, som är anställd

vid flottan genom kontrakt på viss uppsägningstid, kan af den myndighet,

som utfärdat kontraktet, uppsägas, när tjänsten sådant fordrar,

äfvensom att daglönare, som fyllt 65 år, skall, därest han enligt bestämmelserna

i förenämnda nådiga kungörelse den 2 december 1904 är

berättigad till pension, uppsägas från sin anställning vid flottan och

anmälas till pensions erhållande.

Uti en den 8 oktober 1908 dagtecknad, underdånig ansökning hafva

de vid flottans stationer anställda daglönare, med förmälan att de af

Riksdagen år 1904 ifrågavarande personal beviljade pensioner befunnits

otillräckliga för eu nödtorftig bärgning, hemställt, att Kungl. Maj:t ville

hos Riksdagen föreslå en ökning af dessa pensioner till en närmare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

öfverenstämmelse med hvad Kung! Magt i proposition till nämnda års

riksdag föreslagit, dock att däri begärda fyra pensionsklasser finge afse

respektive 40, 35, 30 och 25 tjänstår samt att minimipensionen för

daglönare måtte höjas till 300 kronor, allt med proportionsvis förhöjd

pension för förmän.

Till närmare utveckling af berörda hemställan hafva sökandena anfört,

att de ansett sig särskildt böra framhålla inrättandet af den föreslagna

klassen för pensionstagare med 35 tjänstår såsom synnerligen

behjärtansvärdt. Då nämligen ett stort antal pensionstagare hunnit upp

till 36, 38 eller till och med 391/a tjänstår, kändes det tungt för dessa

att i fråga om pensionsförmåner jämnställas med dem, som nätt och

jämt uppnått 30 tjänstår. Då Riksdagen rubbade grunderna för Kungl.

Maj:ts förslag år 1904 om 10-årsklasser genom att höja minimitjänstetiden

från 20 till 25 år, syntes konsekvensen hafva fordrat en fullt genomförd

följd af 5-års klasser, synnerligast som Kungl. Maj:ts förslag om

fyra pensionsklasser då utan olägenhet för dem, det i första hand gällde,

kunnat fullt genomföras.

Hemställan om en minimipension å 300 kronor stöddes på de erfarenheter,

sökandena hittills haft därom att flera daglönare, som nödgats

afgå med 200 å 250 kronors pension, måst anlita fattigvården för sin

försörjning. För många af pensionstagarna, som på grund af uppnådd

65 års ålder måst afgå med så ringa pension som 200 å 250 kronor,

vore de af Riksdagen år 1904 beviljade pensioner till skada i stället för

gagn. Dessförinnan hade nämligen daglönarna fått tjänstgöra nästan

huru länge som helst. Det nuvarande tvånget för dem att afgå vid uppnådda

65 år utan annan hjälp än denna lilla pension bragte många af

dem att söka sig in på fattigvården till full försörjning, i hvithet fall

pensionen endast blefve en lindring för kommunens skattdragare. Kungl.

Maj:ts förslag till 1904 års riksdag innehöll visserligen äfven förslag

om en minimipension af 200 kronor, men förutsattes för rätt därtill eu

tjänstetid af blott 20 års längd. Då Riksdagen höjde minimitjänstetiden

till 25 år, syntes den äfven bort höja minimipensionen.

Öfver ifrågavarande ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits af marinförvaltningen, som dessförinnan hört vederbörande

myndigheter vid flottans stationer, samt af statskontoret och direktionen

öfver flottans pensionskassa.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona samt varf schef en

därstädes hafva öfverlämnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af

departementscheferna vid varfvet afgifvet gemensamt yttrande. I detta

tillstyrkes ökning af ifrågavarande pensionsbelopp såsom af behofvet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

21

synnerligen påkallad och vitsordas riktigheten af det uppgifna förhållandet,

att de nuvarande pensionsbeloppens ringhet föranleda att pensionstagare

på grund af rådande höga lefnadskostnader icke förmått

att nödtorftigt försörja sig, utan måst intagas i allmänna fattigvårdens

försörjningsinrättning eller därifrån njuta understöd. Sålunda funnes

år 1909 å Karlskrona fattigvård tre pensionerade daglönare, som intagits

till full försörjning, och tolf pensionerade daglönare, som åtnjöte understöd

med belopp från 4 kronor till 10 kronor i månaden. Sökandenas

framställning om inrättande af fyra pensionsklasser med 5 års ökad

tjänstetid mellan hvar och en af dem syntes befogad och tillstyrktes

såsom billig och rättvis. Ålder vid antagning till daglönare vore i

regel mellan 18 och 35 år, men de yrkeskunniga daglönarna vore ofta

22 till SO år gamla, då de antoges vid varfvet. Då den nuvarande

högsta pensionsåldern, 65 år, af flera skäl borde bibehållas, komme säkerligen

endast få daglönare att uppnå 40 tjänstår, men efter all sannolikhet

mängden af de yrkeskunniga att hinna till 35 tjänstår. Den

föreslagna pensionsklassen, upptagande dem, som tjänat i 35 år och

uppnått 65 lefnadsår, vore därför uppenbarligen af största betydelse.

Såsom lämpliga pensionsbelopp föresloges till:

l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.

Förman och sjukvaktare............ kr. 700:— 600:— 500:— 400: —

Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm har uttalat, att

det icke syntes kunna bestridas, att de af 1904 års riksdag beviljade

pensionsbeloppen för flottans daglönare blifvit så knappt tillmätta, att

de icke vore tillräckliga äfven för de enklaste lefnadsbehof. Följden

häraf hade äfven blifvit, att kommunernas fattigvård i förekommande

fall måst bidraga till dessa pensionärers underhåll. Då det emellertid

icke vore klokt eller staten värdigt att på detta sätt afskeda i dess

tjänst anställda personer utan att någorlunda trygga dessas ålderdom,

ansåg stationsbefälhafvaren, att man så vidt möjligt borde tillmötesgå

ifrågavarande framställning.

Under anslutning till den föreslagna indelningen af pensionstagarna

i fyra klasser har stationsbefälhafvaren hemställt, att pension måtte bestämmas

sålunda till:

l:a kl. 2:a kl. 3:e kl. 4:e kl.

Förman och sjukvaktare............ kr. 650:— 600:— 500:— 400: —

Annan daglönare ........................ » 450: — 400: — 350: — 300: —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Barikwtskottets Utlåtande Nr SO.

I underdånigt utlåtande den 30 mars 1909 har marinförvaltningen

till eu början framhållit, att det icke syntes tillkomma ämbetsverket i

dess egenskap af marinens tekniska och ekonomiska öfverstyrelse att i

detalj yttra sig angående förevarande hemställan eller för egen del afgifva

positivt förslag till frågans lösning.

Beträffande däremot frågan, huruvida från marinens synpunkt ett verkligt

behof förefunnes af förbättrade pensionsvillkor för daglönare, erinrade

marinförvaltningen därom, att ämbetsverket tidigare i skrifvelse till

departementschefen den 16 juni 1905 samt i underdåniga utlåtanden den

6 mars 1906 och den 22 juni 1908 med anledning af remisser å ansökningar

af daglönare i enahanda syfte redan framhållit, att genom 1904

års riksdags beslut en sådan nedsättning skett uti de af Kungl. Maj:t

för daglönarna föreslagna pensionsbeloppen, Indika då ansetts vara efter

behofvet tillmätta, att do nya pensionerna redan från begynnelsen varit

otillräckliga för tryggande af daglönarens existens, då han blefve till

följd af sjuklighet eller ålder förpliktad att lämna kronans tjänst. Efter

den under de sista åren inträffade afsevärda stegringen i lefnadskostnaderna

hade det blifvit än ytterligare påtagligt, att nu gällande pensionsstat

icke tillförsäkrade vederbörande pensionstagare ens den torftigaste

ålderdomsförsörjning. Stationsmyndigheternas yttranden hade ock

bekräftat riktigheten af sökandenas påstående, att ett ej ringa antal

pensionerade daglönare för närvarande helt eller delvis läge den allmänna

fattigvården till last. Då förmånen af pension öfver hufvud

blifvit tillförsäkrad en viss kategori af statstjänare, hvilka fullgjorde ett

arbete, som vore stadigvarande och för staten nödvändigt, syntes ock

statens värdighet och välförstådda intresse kräfva, att åt denna förmån

gåfves den omfattning, som vore erforderlig, för att därmed afsedt ändamål

skulle kunna åtminstone i någon mån uppnås. Härvid iinge ej

heller förbises, att goda pensionsvillkor utgjorde ett verksamt medel till

underlättande af rekryteringen af arbetarestammen vid flottans depåer

och verkstäder samt framför allt till kvarhållande i marinens tjänst af

redan anställda dugliga arbetare, hvarigenom yrkesskickligheten inom

daglönarkåren kraftigt befrämjades.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen

om åtgärders vidtagande för beredande af förmånligare pensionsvillkor

åt ifrågavarande personal.

Statskontoret har i utlåtande den 25 november 1909 anfört, att de

nuvarande pensionsbeloppen för daglönare måste utan tvekan anses för

knappt tillmätta. Det minsta pensionsbelopp, som vid uppnådda 55 lef
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

JBanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.

23

nads- och 25 tjänst år skäligen borde ifrågakomma, syntes vara 300 kronor.

Härför hade de i ärendet förut hörda myndigheter anfört goda

skäl; och hade statskontoret i detta afseende icke annat att tillägga, än

att det sålunda angifna beloppet motsvarade hvad Riksdagen under senare

åren vid flera tillfällen i pension beviljat arbetare, som under en

tid af omkring 25 år varit anställda vid statens fästnings- eller järnvägsbyggnader

och uppnått hög ålder eller af annan anledning blifvit

oförmögna att förvärfva sitt uppehälle. Statskontoret ville exempelvis

erinra, hurusom 1906 års riksdag i anledning af Kung!. Maj:ts förslag

om beredande af pensioner åt åtskilliga förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader beviljat pensioner å 300 kronor åt dem bland de

föreslagna, hvilka uppnått minst 55 lefnadsår och räknade minst 24

tjänstår, hvaremot åt öfriga, som icke uppfyllde berörda villkor, endast

anvisades gratifikationer för en gång.

Om lägsta pensionsbeloppet bestämdes till 300 kronor och afsåges

tillkomma åldrig daglönare vid uppnådda 25 tjänstår, syntes lägsta pensionsbeloppet

för förman och sjukvaktare under enahanda omständigheter

böra utgöra 400 kronor. I båda fallen syntes ett större antal tjänstår

fortfarande böra medföra förhöjning af pensionsbeloppen. Det hade särskild!

klagats öfver den tvära öfvergången mellan l:a och 2:a pensionsklassen,

hvilken gjorde, att en tjänstetid af ända inemot tio år komme

att sakna inverkan på pensionsbeloppets storlek. Denna klagan syntes

fullt befogad. Till afhjälpande af den sålunda anmärkta olägenheten

hade föreslagits upprättande af en ny klass, afsedd för dem, som uppnått

35, men icke 40 tjänstår. Emellertid ville det synas statskontoret,

som om, äfven med den sålunda föreslagna förändringen, pensioneringen

fortfarande komme att lida af en ojämnhet, som utan svårighet skulle

kunna undvikas. Statskontoret ville för sin del förorda, att klassindelningen

borttoges och ifrågavarande pensionering ordnades så, att pensionerna

från ofvan angifna minimibelopp ökades för hvarje fullt tjänstår

utöfver 25 med visst belopp, förslagsvis 15 kronor för förman och sjukvaktare

samt 10 kronor för annan daglönare, intill dess visst maximibelopp

uppnåtts vid en tjänstetid af 40 år, d. v. s. — med beräkning

af nyss föreslagna årsförhöjning — en maximipension för förman och

sjukvaktare af 625 kronor och för annan daglönare af 450 kronor.

Beträffande villkoren i öfrigt syntes det statskontoret riktigast från

principiell synpunkt och äfven eljest lämpligt, att pensionsåldern i regel

sammanfölle med tidpunkten för tvungen afgång, 65 lefnadsår, men

under vissa villkor borde tillfälle beredas för tidigare afgång med pension,

nämligen dels vid 60 lefnadsår under förutsättning af försvagadt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.

hälsotillstånd eller nedsatt arbetsförmåga, dels ock redan vid 55 års

ålder, om vederbörande till följd af sjuklighet blifvit för framtiden till

arbete oförmögen.

De sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna för pensioneringen

af ifrågavarande personal torde böra gälla för alla, som efter ingången

af år 1911 erhölle afsked, samt tillämpningen i öfrigt begränsas på sätt

som skett med afseende å 1904 års stadganden i ämnet.

Att de nya bestämmelserna skulle, om de komme att tillämpas,

medföra ökade kostnader för statsverket, vore gifvet. I hvilken grad

detta blefve fallet, vore statskontoret, i saknad af nödiga upplysningar,

icke i stånd att fullständigt utreda. Då emellertid kostnadsökningen

under de närmaste åren säkerligen icke blefve afsevärd samt det för

ifrågavarande personals pensionering anvisade anslag, som under senare

åren ungefär motsvarat behofvet, vore af förslagsanslags natur, syntes

någon tids erfarenhet om verkningarna af de nya bestämmelserna kunna

afväktas, innan förböjning af anslaget påkallades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställde statskontoret,

att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga

följande förändrade grunder för pensionering af de vid flottans militärdepåer

och varfsstater anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och

öfriga daglönare att från och med år 1911 tillämpas, nämligen:

1.

För rätt att bomma i åtnjutande af pension erfordras ej mindre att ''

hafva tjänat staten under minst 25 år än äfven att antingen hafva uppnått

65 lefnadsår eller efter uppnådda 60 lefnadsår befinnas vara på grund

af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete

vid flottans depåer och varf eller ock efter uppnådd lefnadsålder

af 55 år befinnas af behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen

till utförande af arbete därstädes.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid af 25 år för förman och sjukvaktare 400 kronor samt för

annan daglönare 300 kronor; för hvarje fullt tjänstår därutöfver höjes

pensionsbeloppet med 15 kronor för förman och sjukvaktare och 10

kronor för annan daglönare; dock skall högsta pensionsbeloppet utgöra för

förman och sjukvaktare 625 kronor samt för annan daglönare 450 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Barikoutslcottets Utlåtande Nr 20.

25

3.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å alla

ifrågavarande förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare, som framdeles

erhålla afsked, med undantag för de stationernas gamla timmermansoch

handtverksstater tillhörande förmän och daglönare, hvilka före utgången

af år 1910 förklarat sig önska kvarstå vid sina hittills gällande

pensionerings villkor, som fortfarande skola å dem tillämpas, äfvensom

för de nu vid militärdepåerna och varfven anställda förmän, hvilka i

pensionshänseende äro likställda med månadslönare och sålunda få hädanefter

som hittills räknas till delägare i flottans pensionskassa.

Redan afskedade förmän, sjukvaktare och öfriga daglönare bibehållas

vid den pensionsrätt, dem för närvarande tillkommer.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har enligt utlåtande den 24

januari 1910 i hufvudsak biträdt statskontorets förslag samt allenast i

ämnet gjort följande erinringar.

Förslaget innebure i så måtto afvikelse från nuvarande bestämmelser

uti kung], kungörelsen den 2 december 1904, att det hittills för

pensions erhållande uppställda villkoret om vitsord att i tjänsten hafva

sig redligt och väl skickat ej intagits. Att detta villkor borttoges, funne

direktionen vara riktigt. Bestämmelser saknades nämligen alldeles om

de grunder, efter hvilka vitsord för tjänstgöring skulle gifvas, och följaktligen

vore icke uteslutet, att vitsordet kunde blifva beroende på personligt

godtycke hos den, som hade att i hvarje särskildt fall afgifva

dylikt intyg. Härtill komme, att den, som så länge tillåtits kvarstå i

tjänst, att hans tjänstetid berättigade till pension, i och för sig måste

anses under tjänstetiden hafva skickat sig så, att han, oberoende af

möjligen erhållna bestraffningar och därpå grundadt mindre godt vitsord

om tjänstgöringen, borde anses berättigad till pension.

Enligt nu gällande stadgande!!, kunde daglönare redan vid fyllda

60 års ålder pensioneras ensamt på grund af tjänstetid, under det att

statskontorets förslag tillerkände daglönare rätt till pension på denna

grund först vid 65 års ålder, hvaremot han erhölle pension vid 60 lefnadsår,

endast om han på grund af försvagadt hälsotillstånd eller nedsatta

krafter befunnes vara mindre tjänlig till arbete vid flottans depåer

och varf. Om ändring i förslaget i denna del ansåg direktionen sig

icke böra hemställa, men hade dock velat framhålla denna olikhet mellan

nu gällande stadganden och förslaget.

Beträffande den föreslagna pensionen till förmän ville direktionen

hemställa om sådan ändring i stadgandena därom, att såsom villkor för

Bill. till Rikscl Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

BankontsJcottets Utlåtande Nr 20.

Departements
chefen.

pensionering såsom förman sattes att hafva innehaft befattningen i minst

två år. I motsatt fall torde kunna inträffa, att en daglönare omedelbart

före afskedandet endast för att tillförsäkras den större pensionen uppflyttades

till förman.

I stället för uttrycket »flottans depåer och varf», som förekomme i

statskontorets förslag, användes numera benämningen »flottans stationer»,

men då äfven daglönare, som eventuellt anställdes vid kustartilleriet,

borde vara lika väl som de vid flottan berättigade till pension, syntes,

enligt direktionens mening, ifrågavarande grunder böra gälla för pensionering

af de »vid marinen» anställda förmän ni. fl.

I statskontorets förslag framhölles icke, huruvida förevarande bestämmelser

skulle gälla pensionering af såväl manliga som kvinnliga

eller blott af manliga daglönare, men borde detta, enligt hvad erfarenheten

i fråga om tydningen af kungörelsen den 2 december 1904 gifvit

vid handen, tydligt utmärkas. I detta afseende erinrades, hurusom direktionen

tidigare i ett den 28 april 1908 afgifvet underdånigt utlåtande

öfver en kvinnlig daglönares ansökning om pensionsrätt anlört, att det

icke kunde vara med rättvisa och billighet förenligt, att, då staten antoge

såväl manliga som kvinnliga daglönare under alldeles likartade förhållanden,

staten skulle genom pension draga försorg om den manliga

daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga daglönaren utan sådant

understöd, och att direktionen därför ansåge, att äfven kvinnlig daglönare

borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa lefnadsår erhålla pension.

Under åberopande af dessa uttalanden har direktionen föreslagit,

att förevarande bestämmelser skola gälla pensionering af de vid marinen

anställda, manliga såväl som kvinnliga, förmän bland daglönare, sjukvaktare

och öfriga daglönare.

Slutligen har direktionen till någon ledning för beräknande af den

ökade kostnaden för pensionering enligt statskontorets förslag, jämförd

med kostnaden enligt nu gällande bestämmelser, låtit upprätta och med

sitt utlåtande öfverlämnat en uträkning, utvisande, att summan af de vid

1909 års slut utgående årliga pensioner till förmän bland daglönare,

sjukvaktare och öfriga daglönare, hvilka pensionerats enligt föreskrifterna

i kungörelsen den 2 december 1904, utgjorde 42,650 kronor samt

att samma pensioner, beräknade enligt statskontorets förslag, skulle

hafva uppgått till 61,390 kronor, hvadan ökningen således skulle belöpt

sig till 18,740 kronor.

Den förebragta utredningen synes mig otvetydigt ådagalägga, att

de för ifrågavarande personal nu bestämda pensionsbelopp äro för knappt

tillmätta, samt att den nuvarande klassindelningen af pensionstägarna

s. 27 Kontrollera mot PDF

BanlcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

27

icke är ägnad att uppfylla berättigade fordringar å val afvägda pensionsförhöjningar

i förhållande till längre tjänstetid. En omreglering af

dessa pensionsförhållanden synes mig därför framstå såsom en nödvändighet,

och anser jag, att för vidtagande däraf det af statskontoret framlagda

förslag i allt väsentligt bör följas. Beloppet af den däri upptagna

minimipension för förman och sjukvaktare, 400 kronor, har förordats

äfven af öfriga myndigheter, och minimipensionen för annan

daglönare, 300 kronor, öfverensstämmer med den af sökandena själfva

gjorda hemställan. Att, såsom statskontoret föreslagit, låta hvarje nytt

tjänstår, som förflyter efter uppnåendet af lägsta tjänsteåldern för pensionsrätt

och intill dess en tjänstetid af 40 år hunnits, medföra en ökning

af eventuellt pensionsbelopp synes mig på bästa möjliga sätt tillgodose

den längre tjänstetidens rätt till inflytande å pensioneringen.

De af statskontoret föreslagna beloppen för dylik pensionsökning förefalla

mig väl afpassade. Då enligt min uppfattning skyldigheten för pensionsberättigad

daglönare att afgå vid uppnådda G 5 lefnadsår bör kvarstå,

finner jag äfven synnerligen välbetänkt att låta, såsom statskontoret

föreslagit, rätten för den arbetsduglige daglönaren att vinna full pension

inträda först vid samma lefnadsålder, men att afgång med pension kan

tidigare medgifva^ för den, som på grund af sitt hälsotillstånd är

mindre tjänlig eller rent af oförmögen till arbete.

Hvad direktionen öfver flottans pensionskassa hemställt därom, att

som villkor för pensionering såsom förman måtte stadgas att hafva innehaft

sådan befattning i minst två år, anser jag mig böra biträda, likasom

jag i öfverensstämmelse med den af direktionen uttalade åsikt finner förevarande

pensioneringsgrunder böra gälla »vid marinen» anställda daglönare.

Med afseende å direktionens påpekande, att i statskontorets förslag

bland villkoren för pensions erhållande ej upptages fordran om vitsord

att i tjänsten hafva sig redligt och väl skickat, anhåller jag få erinra,

att det nu gällande stadgandet i detta afseende tillkommit, utan att det

förut upptagits i de af Riksdagen godkända grunderna för ifrågavarande

pensionering, hvadan anledning icke kan anses hafva förelegat för statskontoret

att inlåta sig å frågan om detta villkors bibehållande eller borttagande.

Lika med direktionen finner jag detta villkor böra upphöra

att gälla, i hvithet afseende jag i sinom tid torde få göra underdånig

framställning.

Vidkommande därefter direktionens förslag, att ifrågavarande bestämmelser

måtte vinna tillämpning jämväl å kvinnliga daglönare, anser

jag väl, att rätt till pension bör beredas äfven kvinnliga daglönare.

Men det synes mig långt ifrån tydligt, att enahanda bestämmelser i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

''Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

Angående

ändring i

bestämmelser

rörande pensionering

af

personalen vid

marinintendenturkåren.

fråga om tjänstår, lefnadsålder m. in. böra i pensionsliänseende gälla

för kvinnliga daglönare som för manliga, utan torde utredning vara

erforderlig rörande de särskilda förhållanden, som kunna öfva inflytande

på pensionering af kvinnliga daglönare. Då dylik utredning hvarken af

direktionen förebragts eller i öfrigt nu föreligger, anser jag ej heller,

att den föreliggande frågan om förbättrad pensionering af de manliga

daglönarna bör ställas i samband med eller uppehållas af ett eventuellt

förslag till sådan förmån för deras kvinnliga kamrater.

Intill dess sistberörda angelägenhet vunnit slutgiltig lösning,

torde i förekommande fall, då kvinnlig daglönare uppnår pensionsberättigande

ålder, särskild framställning om pension till sådan daglönare böra

göras hos Riksdagen. Jag anhåller få nämna, att en till Kung!. Maj:t

ställd ansökning af en kvinnlig daglönare om pension för närvarande är

föremål för utredning af vederbörande myndighet och att jag hoppas

inom kort kunna underställa denna ansökning Kungl. Maj ds pröfning,

för att den sedan möjligen må framläggas för den nu samlade Riksdagen.

Hvad slutligen den ökade kostnaden för ett genomförande af ifrågasatt

förbättring af de manliga daglönarnas pensionering beträffar, anser

jag lika med statskontoret, att förhöjning af vederbörande anslag för

närvarande icke bör påkallas.»

På grund af det sålunda anförda och med erinran, att den af

departementschefen omnämnda framställning angående pension åt en

kvinnlig daglönare vid marinen blifvit i kungl. proposition nr 145,

hvilken under punkt 43:o) här nedan närmare omförmäles, underställd

Riksdagens pröfning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

9:o) Uti en den 18 mars 1910 till Riksdagen aflåten proposition

(nr 122) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva sådan ändring

i de af Riksdagen godkända och af Kungl. Maj:t den 11 december 1903

fastställda bestämmelser angående tillämpning å personalen vid marinintendenturkåren

af grunderna för pensionering af flottans befäl och

underbefäl med vederlikar,

att den, som från flottans civilstat, kustartilleriet eller flottans

pensionskassa öfvergått till marinintendenturkåren, må äga att såsom

tjänstetid för erhållande af pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig

den tid, han varit såsom extra ordinarie kammarskrifvare anställd vid

flottan eller pensionskassan, äfven om han icke jämlikt reglementet för

flottans pensionskassa erlagt retroaktiva pensionsafgifter för samma tid.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

29

Ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

för ofvannämnda 18 mars 1910 innehåller i ärendet

följande yttrande af departementschefen:

»På sätt jag redan omförmält i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvar särenden den 14 januari innevarande år, hafva de

sakkunniga, som den 18 februari 1909 afgifvit betänkande öfver frågor

rörande marinintendenturkårens organisation m. m., däri framställt förslag

till viss ändring i gällande grunder för pensionering af kårens

personal. Jämte det jag, på grundvalen af de sakkunnigas framställningar,

hemställde om proposition till Riksdagen rörande utvidgning af

marinintendenturkåren m. m., anhöll jag att få beträffande förslaget i

hvad det rörde pensioneringen göra särskild underdånig framställning;

och torde det nu tillåtas mig att upptaga denna fråga.

Efter det 1903 års riksdag i hufvudsak bifallit Kungl. Maj:ts förslag

om inrättande af marinintendenturkåren, förordnade Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 11 december 1903 till direktionen öfver flottans pensionskassa

i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, bland annat,

’att de af Kungl. Magt den 3 oktober 1876 fastställda grunder för

pensioneringen af flottans befäl och underbefäl med vederlikar skola

från och med år 1904 tillämpas å personalen vid flottans marinintendenturkår,

med iakttagande,

att fyllnadspension, beräknad enligt l:a punkten af nämnda grunder,

utgår endast till den, som är berättigad till pension ur flottans

pensionskassa samt erhåller afsked efter uppnådda 65 lefnads- och 35

tj änstår;

att den, som från ordinarie tjänst vid flottans civilstat öfvergått till

marinintendenturkåren, må äga att såsom tjänstetid för erhållande af

pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig den tid, han varit såsom

extra ordinarie kammarskrifvare anställd vid flottan, äfven om han icke

jämlikt reglementet för flottans pensionskassa erlagt retroaktiva pensionsafgifter

för sistnämnda tid.’

Ofvan nämnda sakkunniga hafva, under erinran om bestämmelserna

i berörda nådiga bref, anfört, hurusom vid marinintendenturkårens uppsättning

äfvensom sedermera åtskilliga extra ordinarie kammarskrifvare vid

flottans civilstat jämte en extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans

pensionskassa vunnit anställning vid kåren. Med förut omförmälda affattning

af bestämmelsen om rätt för personal att i pensionshänseende

tillgodoräkna sig tjänstetid före ordinarie anställning vore emellertid nyssnämnda

tjänstemän icke till sådan förmån berättigade. Enär likväl dessa

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

tjänstemän genom sin anställning vid marinintendenturkåren efter att

förut hafva varit extra ordinarie kammarskrifvare inträdde i samma förhållanden,

som gifvit anledning till den nämnda undantagsbestämmelsen,

syntes det de sakkunniga vara med rättvisa öfverensstämmande, att enahanda

medgifvande blefve dem bereda

Af en genom de sakkunniga föranstaltad, vid deras betänkande fogad

utredning framgick, dels att icke mindre än 13 tjänstemän vid marinintendenturkåren,

hvilka vid sin anställning därstädes varit extra ordinarie

kammarskrifvare vid flottans civilstat, skulle för vinnande af full pension

behöfva kvarstå i tjänst från 2 till 15 år, sedan de uppnått 65 lefnadsår,

dels ock, att, därest det af de sakkunniga förordade medgifvandet vunne

tillämpning, för 12 af dessa möjlighet bereddes att med fulla pensionsförmåner

afgå vid nämnda lefnadsålder.

De sakkunniga hafva vidare erinrat, att i enlighet med 1907 års

riksdags beslut kustartilleriets regementsintendenter och fästningsförvaltare

från och med år 1908 öfverflyttats till marinintendenturkåren.

Af dessa komme en icke att vid 65 års ålder innehafva det för pensionsrätt

erforderliga antalet tjänstår. Denne marinintendent hade emellertid

från extra ordinarie kammarskrifvare vid flottans civilstat vunnit ordinarie

anställning därstädes och från denna anställning tillträdt befattningen

vid kustartilleriet. Ehuru han till marintendenturkåren öfvergått från

kustartilleriet och icke direkt från flottans civilstat, blefve det enligt de

sakkunnigas mening icke annat än med rättvisa förenligt, att äfven han

i fråga om tillgodoräknande för pensionsrätt af tjänstetid såsom extra

ordinarie tjänsteman likställdes med de marinintendenter, som från flottans

civilstat öfvergått till marinintendenturkåren.

Öfver de sakkunnigas ifrågavarande framställning hafva infordrade

utlåtanden afgifvits af marinöfverintendenten, direktionen öfver flottans

pensionskassa samt statskontoret.

Marinöfverintendenten har därvid förklarat sig instämma i hvad de

sakkunniga uti förevarande afseenden uttalat.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har erinrat, att i nådiga

skrifvelsen till direktionen den 28 november 1902 angående tillämpning

å personal vid flottans marinläkarkår samt å läkare vid kustartilleriet af

grunderna för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar

stadgats, att såsom tjänstetid, hvilken grundar rätt till pension och

fyllnadspension, skall räknas hela den tid, löntagaren stått i statens tjänst.

Då sålunda icke någon inskränkning i beräkningen af tjänstetiden

såsom grund för rätt till pension föreskrifvits för marinläkarkårens

s. 31 Kontrollera mot PDF

JBanJcoutsJcoltets Utlåtande Nr SO.

31

personal, syntes det direktionen vara med rättvisa ock billighet öfverensstämmande,

att den af de sakkunniga föreslagna förmånen vid beräkning

af tjänstår i pensionshänseende tillförsäkrades ifrågavarande

tjänstemän vid marinintendenturkåren.

Utöfver den af de sakkunniga i ämnet förebragta utredning har

direktionen, beträffande den af de sakkunniga nämnde tjänsteman vid

marinintendenturkåren, som före anställningen därstädes varit extra ordinarie

kammarskrifvare vid flottans pensionskassa, framhållit, att enligt

bestämmelse i gällande reglemente för pensionskassan tjänsteman vid

densamma hade lika med sina vederlikar vid flottan tur och befordringsrätt

till tjänst vid flottan. Vid sådant förhållande förelåge, enligt direktionens

mening, skäl, att hans tjänstetid såsom extra ordinarie tjänsteman

vid pensionskassan skulle få tillgodoräknas honom vid beräkning af

tjänstår i pensionshänseende.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har direktionen afgifvit

förslag till ändring i de på 190$ års riksdags beslut grundade

bestämmelser rörande pensionering af marinintendenturkårens personal.

Statskontoret har förklarat sig anse de sakkunnigas omförmälda

framställning vara förtjänt af bifall och på grund däraf, med biträdande

af berörda af direktionen formulerade förslag till ändrade bestämmelser,

tillstyrkt, att detta måtte föreläggas Riksdagen till godkännande.))

Utskottet, som ej funnit något att erinra vid Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, får i anledning däraf hemställa,

att Riksdagen må medgifva sådan ändring i de

af Riksdagen godkända och af Kungl. Maj:t den 11

december 1903 fastställda bestämmelser angående tilllämpning

å personalen vid marinintendenturkåren af

grunderna för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar,

att den, som från flottans civilstat, kustartilleriet

eller flottans pensionskassa öfvergått till marinintendenturkåren,

må äga att såsom tjänstetid för erhållande

af pension och fyllnadspension tillgodoräkna sig

den tid, han varit såsom extra ordinarie kammarskrifvare

anställd vid flottan eller pensionskassan, äfven

- om han icke jämlikt reglementet för flottans pensionskassa

erlagt retroaktiva pensionsafgifter för samma

tid.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ii anit outskottets Utlåtande Nr 20.

Angående

delaktighet i

amåskolelärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt

för

lärare och

lärarinnor

vid lotsbarnskolor.

10:o) Kungl. Maj:t liar uti en den 11 mars 1910 till Riksdagen

aflåten proposition (nr 105) under åberopande af propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma dag

föreslagit Riksdagen medgifva,

att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolor må erhålla enahanda

rätt till understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

som de lärare och lärarinnor vid småskolor eller mindre folkskolor,

för hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel åtnjutas,

under villkor att lotsstyrelsen erlägger de afgifter till anstalten,

som enligt det för anstalten gällande reglementet böra för lärare och

lärarinnor utgå, samt

med iakttagande i öfrigt af samma reglemente uti tillämpliga delar,

dock att tjänstår, som infallit före den 1 januari 1907, räknas

såsom fullt, därest lärare eller lärarinna vid lotsbarnskola därunder

tjänstgjort 7 månader eller 30 veckor, och tjänstår, som infallit efternamn

da dag, räknas såsom fullt, därest tjänstgöringen därunder uppgått

till 8 månader eller 341 V veckor, och att med de år, under li vilka

lärare eller lärarinna möjligen undervisat kortare tid, än hvad i hvardera

fallet är sagdt, sammanläggning och reduktion verkställes med

beräkning af hvarje tjänstår till 7 månader beträffande tid före berörda

den 1 januari och till 8 månader beträffande tid efter samma dag,

därvid lärare eller lärarinna, som under ett eller flera år på grund

af rådande organisation ej kunnat beredas tjänstgöring vid mera än en

lotsbarnskola, skall äga att såsom fyllnad i tjänstetiden under sådant

år räkna sig till godo den tid, hvarmed tjänstgöringen under år, som

förflutit före nämnda den 1 januari 1907, öfverstigit 7 månader och

under år, som infallit efter samma dag, öfverskjutit 8 månader.

Rörande denna fråga har enligt ofvannämnda statsrådsprotokoll

föredragande departementschefen efter gemensam beredning med chefen

för ecklesiastikdepartementet anfört följande:

»Enligt § 1 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

den 22 juni 1892 afser nämnda anstalt beredande

af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och

mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,

för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes, dock

icke åt lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd vid de till den

allmänna folkundervisningen hörande skolor. Sedermera har delaktighet

i anstalten medgifvits jämväl vissa andra lärare, hvilka intaga eu

ställning, liknande de i § 1 omförmälda, i anstalten delaktiga lärares.

Så till exempel hafva — förutom lappkateketer och lärare vid vissa

skolor i lappmarken — enligt nådig- kungörelse den 21 juni 1901 små
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

•skollärare och småskolelärarinnor, hvilka anställts vid af landsting eller

stad, som ej i landsting deltager, anordnadt seminarium för bildande

af lärare och lärarinnor vid småskolor m. m. och till hvilkas aflönande

bidrag af allmänna medel utgå, tillerkänts rätt till understöd från anstalten.

Denna rätt har emellertid medgifvits under villkor, att staten

bidrager till lärarnes och lärarinnornas aflönande och att undervisning

meddelas i samma omfattning som vid de allmänna småskolorna i riket

samt att stadgade afgifter för lärarne och lärarinnorna erläggas till anstalten.

I underdånig skrifvelse den 31 juli 1908 har lotsstyrelsen anfört

följande.

^ Enligt nuvarande bestämmelser vore lärare och lärarinna vid lotsbarnskola

icke^ berättigade till pension eller till åtnjutande af understöd

från . småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Lärare

eller lärarinna, som tjänstgjort såväl vid lotsbarnskola som småskola

nller mindre folkskola, ägde icke heller rätt att vid beräkning af tjänstetid

i och för erhållande af understöd från nämnda anstalt tillgodoräkna

sig tjänstetiden vid lotsbarnskola. Till följd häraf hade det i allmänhet

visat sig svårt att vid lotsbarnskolorna för någon längre tid fästa

dugliga lärare eller lärarinnor, och under senaste åren hade det mången

gång, oaktadt aflöningen höjts, varit förenadt. med stora svårigheter

att erhålla kompetenta lärare eller lärarinnor vid lotsbarnskolorna. Dylika

skolor hade inrättats på sådana aflägset i hafsbandet belägna lotseller

fvrplatser, där inrättandet genom kommunernas försorg af särskild

skola på grund af de därmed förenade kostnader ej kunnat ifrågasättas

och där barnens skolgång alltså skulle ådraga föräldrarna alltför

stora ekonomiska uppoflringar. Då dessa skolor således måste anses

fylla ett allmänt behof och undervisningen omfattade samma kurser

som vid småskolor eller mindre folkskolor, syntes lärares eller lärarinnas

tjänstetid vid lotsbarnskola böra medföra samma rätt till ålderdomsunderstöd

som tjänstetid vid småskola eller mindre folkskola. Därest

tjänstgöringen vid lotsbarnskola medförde rätt till dylikt understöd,

skulle anställandet af kompetenta lärare eller lärarinnor vid lotsbarnskolorna

i icke ringa mån underlättas och trygghet vinnas, att tidsenligt

utbildade lärarekrafter alltid bestridde undervisningen.

Antalet lärare eller lärarinnor vid lotsbarnskolorna växlade något

under olika år, beroende på antal barn i skolåldern vid de lots- eller

fyrplatser, hvarest lotsbarnskolor vid behof upprättades. Under år 1908

hade sammanlagdt 14 lärare och lärarinnor varit anställda vid ifrågavarande

skolor, häri dock icke inberäknade vid kommunala skolor anställda

lärare eller lärarinnor, till hvilkas aflönande bidrag utgino-e från

lotsverk^. ö °

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.

De afgifter, som enligt § 3 i gällande reglemente för ofvan nämnda

anstalt skulle inbetalas till densamma såsom bidrag till anstaltens

utgifter, torde beträffande lärare och lärarinna vid lotsbarnskola böra

erläggas af lotsverkets medel med skyldighet för vederbörande lärare

eller lärarinna att å sin lön vidkännas fastställdt årligt afdrag.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställde lotsstyrelsen,.

att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolorna måtte beredas samma rätt

till understöd ur småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt sona

de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor, för hvilkas

aflönande tillskott af allmänna medel åtnjötes, samt att intyg och

uppgifter rörande tjänstgöring för lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolorna

måtte för förfluten tid, under hvilken nu ifrågasatt rätt kunde

komma att beredas nämnda lärare eller lärarinnor, afgifvas af vederbörande

lotsbefäl eller vederbörande underbefäl vid lotsverket.

Öfver denna lotsstyrelsens framställning infordrades underdånigt

utlåtande från direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,

hvilken enligt reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

har att förvalta samma anstalt. Den 9 november 1908

afgaf direktionen sådant utlåtande.

Vid detta utlåtande var fogad en från lotsstyrelsen infordrad, tablå

öfver lotsbarnskolorna år 1908, hvaraf framgick, att årliga löneförmånerna

vid hvarje lotsbarnskola utgjorde 300 kronor samt att årliga

tjänstgöringstiden vid hvarje skola i allmänhet vore 41 v månader och

undervisningstiden i veckan lägst 24, högst 32 timmar, däri icke inberäknad

undervisningstiden i handarbete och slöjd. I den skrifvelse,

hvarmed lotsstyrelsen insändt omförmälda tablå till direktionen, både

styrelsen meddelat, att samma lärarinna i allmänhet, där så lämpligen

kunde ske, uppehälle undervisningen vid två lotsbarnskolor.

I sitt nyssnämnda utlåtande tillstyrkte direktionen, att ifrågavarande

lärarpersonal måtte, under villkor att densamma finge åtnjuta

löneförmåner, fullt motsvarande dem, som enligt gällande författning

tillkomme lärare eller lärarinnor vid de med statsmedel understödda

småskolorna i riket, och att vid ifrågavarande skolor meddelades undervisning

i samma omfattning som vid vanliga småskolor, tillerkännas

rätt till ålderdomsunderstöd från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

med iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i det

för nämnda anstalt gällande reglemente. I samband därmed hemställde

direktionen, att vid bifall till ansökningen måtte föreskrifva,s, att det

skulle åligga lotsstyrelsen att årligen inom behörig tid till direktionen

insända vederbörliga uppgifter enligt fastställda formulär, som af direk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankouts/cottets Utlåtande Nr 20.

35

tionen tillhandahölles, rörande ifrågavarande skolor ock att till statskontoret

leverera föreskrifna afgifter; att ansökning om understöd

skulle af vederbörande insändas till lotsstyrelsen, som kade att efter

granskning af kandlingarna öfversända desamma jämte eget utlåtande

till direktionen; att det skulle tillkomma lotsstyrelsen att själf afgifva

eller från vederbörande infordra de närmare upplysningar, som direktionen

i hvarje fall kunde anse erforderliga, äfvensom att låta tillställa

vederbörande af direktionen utfärdade understödsbref ock andra handlingar;

samt att ifrågavarande skolor skulle stå under tillsyn af vederbörande

lotsbefälkafvare, hvilken det i anledning häraf borde tillkomma

att afgifva de intyg rörande tjänstgöring m. m., som det eljest enligt

anstaltens reglemente ålåge skolråd eller folkskoleinspektör att

utfärda.

I anledning af hvad direktionen sålunda anfört anbefalldes lotsstyrelsen

att inkomma med utlåtande. Den 26 januari 1909 afgaf lotsstyrelsen

sådant utlåtande ock erinrade däri till en början, att sedan

Kungl. Maj:t med bifall till en af lotsstyrelsen gjord framställning genom

nådigt bref den 7 december 1906 beviljat förhöjdt anslag till

undervisningsanstalterna vid lotsverket, aflöningen för lärarpersonalen

vid lotsbarnskolorna sedan den 1 januari 1907 uppginge enligt fastställd

stat till 600 kronor för 9 månaders undervisning jämte tre ålderstillägg

å 50 kronor hvardera efter respektive 5, 10 ock 15 års af

lotsbefälet väl vitsordad tjänstgöring med minst 8 månaders undervisningstid.

Vidare har styrelsen framhållit, att enligt punkt 1 i nådiga kungörelsen

den 13 juni 1908 om ändrad lydelse af § 2 i kungörelsen angående

aflöning åt lärare vid folkskolor ock småskolor den 1 juni 1900

lärare, som efter att kafva undergått viss pröfning blifvit behörigen

antagen till lärare vid småskola eller mindre folkskola eller såsom biträdande

lärare vid folkskola, skall i lön för 8 månaders undervisning

åtnjuta minst 500 kronor samt tre ålderstillägg å 60 kronor hvardera,

det första efter 5, det andra efter 10 och det tredje efter 15 års oförvitlig

tjänstgöring efter undergången stadgad pröfning.

Styrelsen kar därefter verkställt en jämförelse mellan lönerna enligt

nyssnämnda kungörelse ock de vid lotsbarnskolorna nu utgående lönerna

i proportion mot undervisningstiden.

Efter rättelse af ett par smärre felaktigheter, som influtit i styrelsens

berörda jämförelse, utvisade denna, att vid lotsbarnskolorna för 8 månaders

undervisning skulle utgå under de fem första åren kronor 533: 33

mot kronor 500 vid småskolorna, under de därpå följande fem åren

l

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

med första ålderstillägget kronor 577: 77 mot kronor 560 vid småskolorna,

under därpå följande femårsperiod med andra ålderstillägget

kronor 622: 22 mot kronor 620 och efter tredje ålderstilläggets erhållande

kronor 666: 66 mot kronor 680 vid småskolorna. Löneförmånerna vid

lotsbarnskolorna vore således under de tre första femårsperioderna något

gynnsammare än vid småskolorna. Därefter förändrades förhållandet

till följd af det något högre ålderstillägget vid småskolorna, så att löneförmånerna

vid dessa blefve något större. Aflöningsförkållandena vid

lotsbarnskolorna syntes därför enligt lotsstyrelsens mening kunna jämställas

med dem vid småskolorna. Vid sådant förhållande torde något

särskild t villkor i afseende å aflöningsförmånerna icke vara erforderligt.

Lotsstyrelsen anförde vidare, att hvad lästiden vid lotsbarnskolorna

anginge, densamma visserligen endast vore 4\f månader årligen mot

8 månader vid de statsunderstödda småskolorna, men att med hänsyn

till det ringa barnantalet vid lotsbarnskolorna under nämnda undervisningstid

samma kurser torde kunna medhinnas som vid småskolorna.

Beträffande åter de föreskrifter, direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning i sitt yttrande i öfrigt föreslagit vid bifall till ansökningen,

hade lotsstyrelsen intet att erinra.

Uti infordradt- underdånigt utlåtande, som afgifvits den 16 mars

1909, har statskontoret, efter erinran om ofvan omförmälda af lotsstyrelsen

verkställda jämförelse mellan aflöningsförmånerna, anfört, att,

enligt hvad 1909 års stat för lotsbarnskolorna samt det i lotsstyrelsens

underdåniga berättelse för år 1907 intagna sammandrag af uppgifter

rörande undervisningen vid lotsbarnskolorna i riket under sistnämnda

år utvisade, aflöningen vid lotsbarnskolorna i allmänhet uppginge till

kronor 300 för en undervisningstid af 41/» månader. Vissa af lotsbarnskolornas

lärare tjänstgjorde dock vid två af dessa skolor, och för dessa

lärare utgjorde i sådant fall tjänstgöringstiden 9 månader med eu begynnelseaflöning

af 600 kronor. Antalet undervisningstimmar i veckan

utgjorde, enligt hvad lotsstyrelsen upplyst, lägst 24 och högst 32, således

i medeltal 28, medan vid småskolorna i allmänhet undervisningen

skulle omfatta minst 20 timmar i veckan, hvilket vore hvad i detta afseende

fordrades för rätt till ålderdomsunderstöd från anstalten.

Sålunda framginge, att lärarpersonalen vid lotsbarnskolorna icke

utan vidare kunde sägas vara i åtnjutande af löneförmåner fullt motsvarande

dem, som enligt gällande författning tillkomme lärare och

lärarinnor vid de med statsmedel understödda småskolorna, utan vore

förhållandet i detta afseende olika beträffande olika lärare; och syntes

«

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

37

alltså det af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning uppställda

villkoret under nuvarande förhållanden endast delvis kunna anses

vara uppfylldt.

Men å andra sidan måste ihågkomma^, att lotsbarnskolorna vore

inrättade och bekostade af staten, och det syntes fördenskull rättvist,

att jämväl lärarpersonalen vid lotsbarnskolorna erhölle rätt till

ålderdomsunderstöd från småskolelärares in. fl. åldomsunderstödsanstalt.

Då emellertid de för sådan rätt af Riksdagen bestämda förutsättningar

icke till alla delar vore förhanden med afseende å lärarna vid

lotsbarnskolorna, borde nu förevarande fråga underställas Riksdagen;

och hemställde därför statskontoret, att i nådig proposition framställning

måtte göras hos Riksdagen att medgifva, att lärare och lärarinnor vid

lotsbarnskolorna måtte tillerkännas enahanda rätt till understöd från

småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som de lärare och

lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola, för hvilkas aflönande

bidrag af allmänna medel åtnjötes, utan hinder däraf att aflöningens

belopp och den årliga undervisningstidens längd vid de förra icke i

alla händelser motsvarade hvad som vore bestämdt för de senare, samt

med skyldighet för lotsstyrelsen att erlägga föreskrifna afgifter till anstalten

och i öfrigt vidtaga de åtgärder, som uti direktionens öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning utlåtande funnes omförmälda.

Med anledning af hvad lotsstyrelsen i sitt utlåtande den 26 januari

1909 och därefter statskontoret anfört, ansågs erforderligt att ånyo i

ärendet höra nämnda direktion. Den 29 september 1909 har direktionen

afgifvit ytterligare utlåtande.

Direktionen har från lotsstyrelsen införskaffat och med detta utlåtande

öfverlämnat uppgifter angående den vid lotsbarnskolorna anställda

lärarpersonalens namn, födelseår, aflagda examina och tjänstgöring

vid lotsbarnskolorna till och med år 1908 m. m.

I utlåtandet har direktionen anfört, att den till en början finge

erinra, hurusom direktionen enligt sitt förut afgifna utlåtande funnit

den för dessa skolor ifrågasatta delaktigheten i förevarande ålderdomsunderstödsanstalt

böra medgifvas endast under villkor, bland andra, att

lärarpersonalen i afseende å såväl aflöningsförmåner som undervisningsskyldighet

fullt likställdes med lärare och lärarinnor vid vanliga småskolor.

Af hvad sedermera i ärendet förekommit, framginge emellertid, att i

detta fall den af direktionen påyrkade likställigheten näppeligen läte

sig fullt genomföra. Huru önskvärd densamma i och för sig kunde

vara, torde ifrågavarande villkor därför böra eftergifvas; och finge direktionen

alltså i likhet med statskontoret tillstyrka att, utan hinder af

s. 38 Kontrollera mot PDF

Banlcouts Jcottets Utlåtande Nr 20,

38

berörda förhållande, erforderliga åtgärder vidtoges för den åsyftade

delaktighetens åvägabringande.

I förevarande lärarpersonals intresse syntes dock vissa närmare

föreskrifter böra meddelas i fråga om berörda delaktighet.

Såsom framginge af den från lotsstyrelsen erhållna utredningen, hade

den årliga tjänstgöringstiden för däri upptagna lärarinnor under deras

längre eller kortare anställningstid varit tämligen växlande, utgörande i

vissa fall endast 2 å 3 månader och i vissa fall ända till 10 å 11

månader. Berörda ojämnhet torde delvis bero på det upplysta förhållande,

att vid hvarje lotsbarnskola i allmänhet undervisades endast viss kortare

tid och att, om också samma lärare eller lärarinna i regel uppehölle

undervisningen vid två skolor årligen, sådant ej alltid kunde lämpligen

äga rum. De fall, i hvilka undervisningstiden per år utgjort

2—3, 3—4 eller 4—5 månader, vore emellertid jämförelsevis sällsynta.

Vanligen syntes årlig tjänstgöringstid hafva utgjort minst 7 månader,

en siffra, som således torde kunna betecknas såsom minimum för hel

tjänstgöring, hvad beträffade förfluten tid. För framtiden syntes dock

förhållandena komma att gestalta sig något annorlunda, enär enligt den

för lotsbarnskolorna senast fastställda lönestaten erfordrades 9 månaders

årlig tjänstgöring för hel löns åtnjutande och minst 8 månaders tjänstetid

årligen för tjänstårsberäkning i afseende å rätt till ålder stillägg.

För den tid, under hvilken denna lönestat tillämpades, torde således

hel tjänstgöring vid lotsbarnskolorna komma att likasom vid vanliga

småskolor utgöra minst 8 månader årligen.

Därest nu i § 10 af reglementet för småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

meddelade bestämmelser rörande tjänstårsberäkning

skulle utan vidare göras tillämpliga å lotsbarnskolornas lärarpersonal,

skulle denna i vissa fall komma i en måhända allt för ogynnsam

ställning.

Detta gällde till en början lärare och lärarinnor, som under anställning

före den nya lönestatens trädande i kraft tjänstgjort visserligen

kortare tid årligen än 8 månader, men dock så lång tid årligen,

att tjänstgöringen efter då rådande förhållanden förmodligen finge anses

såsom full tjänstgöring. I detta hänseende ville direktionen föreslå, att

beträffande tjänstgöring, som fullgjorts före den nya lönestatens trädande

i kraft, tjänstår skulle i afseende å rätt till understöd räknas

såsom fullt, därest läraren eller lärarinnan därunder tjänstgjort minst

7 kalendermånader, och att med de år, under hvilka läraren eller

lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, skulle verkställas en sammanläggning

och reduktion med beräkning af 7 månader på hvarje år.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

39

Föreskrifter torde ock erfordras för sådana fall, där lärare eller

lärarinna på grund af rådande organisation af ifrågavarande skolor ej

kunnat eller framdeles kunde beredas tjänstgöring vid mer än en lotsbarnskola

årligen, alltså endast half årlig tjänstgöring. Att i sådana fall,

Indika inträffat och allt fort torde komma att inträffa, medgifva endast

eljest vanlig tjänstårsberäkning torde ej vara med billighet fullt öfverensstämmande.

Att å andra sidan medgifva vederbörande att för sådan

kortvarigare tjänstgöring räkna fullt tjänstår syntes däremot vara att

gå för långt i motsatt riktning. En måhända lämplig lösning af denna

fråga skulle kunna vinnas med ledning af den från lotsstyrelsen anskaffade

utredningen. Af denna syntes framgå, att lärare sällan någon

längre tid kvarstode i dylik half tjänstgöring, utan efter något eller

några år uppflyttades i full tjänstgöring, i allmänhet omfattande längre

tid årligen än den ofvan angifna minimitiden. Jämväl för framtiden

torde förhållandena kunna antagas blifva enahanda. Det skulle därför

kunna ifrågasättas, huruvida ej vederbörande kunde berättigas att vid

tjänstårsberäkning i och för understöd räkna sig till godo den tid

tjänstgöringen vissa år öfverstigit 7, respektive 8 månader till fyllnad,

så långt det erfordrades, i tjänstetiden de år, då undervisning meddelats

endast vid en enda skola. Att i detta fall göra ett dylikt medgifvande

torde så mycket mindre böra möta betänkligheter, som

detsamma troligen endast i sällsynta undantagsfall behöfde komma till användning.

Lika med myndigheterna finner jag billigheten kräfva, att lärare

och lärarinnor vid lotsbarnskolorna tillerkännas enahanda rätt till understöd

från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt som de lärare

och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola, för hvilkas aflönande

bidrag af allmänna medel åtnjutas. De afgifter, som enligt det för anstalten

gällande reglemente skola för lärare utgå, skulle, om ifrågavarande

lärarpersonal erhåller rätt till understöd från anstalten, inbetalas af lotsverket;

och synas i fråga om erforderliga föreskrifter rörande tjänstårsberäkning

de af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

afgifna förslag böra följas lika väl som beträffande andra kompletterande

reglementsbestämmelser, hvilka sistnämnda emellertid torde vara af beskaffenhet

att icke kräfva Riksdagens godkännande.))

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition, hemställa,

att Riksdagen må medgifva,

att lärare och lärarinnor vid lotsbarnskolor må

erhålla enahanda rätt till understöd från småskolelära
-

Departements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Angående

ändrade grunder

för barnmorskornas

pensionsanstalt.

40 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

res m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, som de lärare och

lärarinnor vid småskolor eller mindre folkskolor, för

hvilkas aflönande bidrag af allmänna medel åtnjutas,

under villkor att lotsstyrelsen erlägger de afgift^

till anstalten, som enligt det för anstalten gällande

reglementet böra för lärare och lärarinnor utgå,

samt

med iakttagande i öfrigt af samma reglemente uti

tillämpliga delar, dock att tjänstår, som infallit före

den 1 januari 1907, räknas såsom fullt, därest lärare

eller lärarinna vid lotsbarnskola därunder tjänstgjort

7 månader eller 30 veckor, och tjänstår, som infallit

efter nämnda dag, räknas såsom fullt, därest tjänstgöringen

därunder uppgått till 8 månader eller 34Va

veckor, och att med de år, under hvilka lärare eller

lärarinna möjligen undervisat kortare tid, än hvad i

hvardera fallet är sagdt, sammanläggning och reduktion

verkställes med beräkning af hvarje tjänstår till

7 månader beträffande tid före berörda den 1 januari

och till 8 månader beträffande tid efter samma dag,

därvid lärare eller lärarinna, som under ett eller flera

år på grund af rådande organisation ej kunnat beredas

tjänstgöring vid mera än eu lotsbarnskola, skall äga att

såsom fyllnad i tjänstetiden under sådant år räkna sig

till godo den tid, hvarmed tjänstgöringen under år,

som förflutit före nämnda den 1 januari 1907, öfverstigit

7 månader och under år, som infallit efter samma

dag, öfverskjutit 8 månader. 11

11 :o) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen afbiten proposition

(nr 135) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

1:°) godkänna följande ändrade grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt att gälla från och med år 1912:

Anstalten afser att bereda ålderdomsunderstöd åt här i riket legitimerade

barnmorskor, hvilka utöfva yrkesmässig verksamhet såsom

sådana.

Skyldig att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje legitimerad

barnmorska, som efter 1912 års ingång i eu ålder, ej uppgående

till 40 år, erhåller anställning hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning

eller å barnbördshus mot åtnjutande af årslön, ej understigande

s. 41 Kontrollera mot PDF

BanlcoutsTcottets Utlåtande Nr SO.

41

400 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand och andra naturaförmåner

må inräknas med sammanlagdt högst 100 kronor.

Berättigad att inträda såsom delägare i anstalten är hvarje annan,

legitimerad barnmorska, som här i riket utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom sådan och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska, som är

skyldig att inträda såsom delägare, af vederbörande kommun eller barnbördshus;

och skall denna anmälan vara åtföljd af, förutom handlingar,

som visa, att barnmorskan är skyldig att inträda i anstalten, kommunens

eller barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida och till

hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att lämna

årsbidrag till barnmorskans pensionering.

Annan barnmorska, än nyss är nämnd, har att själf hos anstalten

göra ansökan om inträde med bifogande af handlingar, som utvisa, att

hon är berättigad till inträde; och bör dylik ansökan af barnmorska,

som har anställning hos kommun eller å barnbördshus, såvidt ske kan,

vara åtföljd af kommunens eller barnbördshusets förklarande, huruvida

och till hvilket belopp kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att

lämna årsbidrag till hennes pensionering.

Delägare är pliktig att årligen intill det år, då hon berättigas uppbära

pension, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre

tid än 20 år.

I fråga om barnmorska, som är skyldig att inträda såsom delägare

i anstalten, ansvarar den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan

har anställning, eller, där anställningen är fästad vid två eller

flera kommuner gemensamt, den folkrikaste bland dem för afgiftens

behöriga erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om

erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos

kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att

minsta årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser

för beredande af högre pension.

Försummar delägare, som icke är skyldig att kvarstå i anstalten,

att under två på hvarandra följande år inbetala föreskrifven årsafgift,

upphör hon att vara delägare i anstalten och förlorar sin hos densamma

innestående behållning, därest ej Kungl. Maj:t i särskilda fall finner

skäligt härifrån medgifva undantag.

Barnmorska, som blifvit förklarad för alltid förlustig rättigheten

att utöfva barnmorskeyrket, upphör ock att vara delägare i anstalten,

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. IS Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

men äger att återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan

ränta.

Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, och sedan hon uppnått en lefnadsålder

af 55 år eller, i händelse hon genom obotlig sjukdom eller

vanförhet blifvit urståndsatt att vidare utöfva barnmorskeyrket, 50 år,

i hvilket senare fall tjänstetiden kan inskränkas till 12 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska.

Pensionen, hvilken, därest den pensionsberättigade är anställd hos

kommun eller å barnbördshus, icke må uppbäras förr än från och med

månaden näst efter den, hvarunder hon frånträdt denna befattning,

utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt af Kungl: Maj :t fastställd

dödlighetstabell och räntefot, hvilken senare ej må sättas lägre

än till fyra procent, är beroende på storleken af de insatser, som

blifvit af eller för henne gjorda, och af de henne därutöfver enligt

nedanstående bestämmelser för pensionens ökning tillgodoräknade belopp.

Hvarje i anstalten delaktig barnmorska, hvilken har anställning

hos kommun mot åtnjutande af fast aflöning eller å barnbördshus mot

åtnjutande af årslön, ej understigande 400 kronor, hvari värdet af bostad,

vedbrand och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt

högst 100 kronor, tillgodoräknas årligen ett bidrag för hennes pensionering

lika stort med de insatser tillsammantagna, hvilka under året

blifvit af eller för henne gjorda, dock att detta årsbidrag icke för någon

må öfverstiga 25 kronor eller beräknas för längre tid än 20 år eller

för delägare, som uppnått 60 års ålder.

Detsamma gäller om delägare, som af kommun anställts att mot

ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga och

för hvilken kommunen förbundit sig att erlägga årsbidrag till hennes

pensionering.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning, som afses i

näst föregående två punkter, tillgodoräknas dock bidrag enligt angifna

grunder, därest hon under sammanlagdt 12 år fått tillgodoräkna sig

sådant bidrag.

Sammanlagda kapitalvärdet af de återstående pensionsbelopp, som

enligt fastställda försäkringstekniska grunder motsvara de redan gjorda

och de tillgodoräknade inbetalningarna, utgör anstaltens försäkringsfond.

Staten bidrager till delägarnas pensionering på det sätt, att statsverket

årligen betalar den summa, som erfordras för försäkringsfon
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20

43

dens fyllande till det belopp, hvartill den på grund af bestämmelserna

i närmast föregående punkt bör uppgå.

Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet beslut förklarats förlustig

medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men

äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta,

och jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

Vidare har Ivungl. Maj:t i samma proposition föreslagit Riksdagen

2:o) att godkänna följande bestämmelser att redan före den 1 januari

1912, så snart ske kan och i den mån Kungl. Maj:t föreskrifver, träda

i tillämpning:

Legitimerad barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser icke

är berättigad till inträde i anstalten, men utöfvar yrkesmässig verksamhet

såsom barnmorska och icke uppnått en lefnadsålder af 60 år, äger att inträda

såsom delägare under de villkor, som i nu föreslagna grunder stadgas

för barnmorska, hvilken ej är anställd i kommuns tjänst eller å barnbördshus.

Barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser för pensionsanstalten

skall upphöra att vara delägare i anstalten på grund däraf att

hon icke vidare innehar sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

som medför tillträde till anstalten, berättigas kvarstå i anstalten

under de villkor, som enligt nu föreslagna grunder skola gälla, dock

under förutsättning att vederbörande barnmorska inom af riksförsäkringsanstalten

föreskrifven tid förklarar sig villig att jämväl i öfrigt underkasta

sig dessa grunder, i hvad angår upphörande af delägarskap i

anstalten.

Ofvan föreslagna bestämmelser angående rätt att komma i åtnjutande

af pension redan vid tidigare ålder än nu är stadgad må vinna

tillämpning jämväl å barnmorska, som före den 1 januari 1912 blifvit

delägare i pensionsanstalten, om hon inom viss, af riksförsäkringsanstalten

föreskrifven tid förklarar sig villig att underkasta sig påföljden

att icke efter uppnådda 60 år komma i åtnjutande af statsbidrag.

För delägare, som vunnit inträde i anstalten före den 1 januari

1912, skola ofvanstående bestämmelser om sättet för pensions beräknande

jämväl äga tillämpning.

Den enligt nu gällande bestämmelser bildade säkerhetsfonden öfverföres

till anstaltens besparingsfond samt fördelas på denna fonds delägare

i förhållande till hvars och ens andel däri; och skall hvarje delägares

därefter befintliga behållning i besparingsfonden tillgodoräknas

henne såsom insats för pension i enlighet med ofvannämnda försäkringstekniska

grunder, dock att statsbidrag för sådan insats icke må

tillgodoräknas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

höjning af

pensionsunderlaget

för professorerna

S. Jolin,

grefve C. T.

Mörner och O.

M. Ramström.

Slutligen har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

3:o) att från och med år 1911 höja det till bestridande af statens

bidrag till pensionering af barnmorskor å riksstatens tionde hufvudtitel

anvisade förslagsanslag å 20,000 kronor med 10,000 kronor eller till

30,000 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl tilllåter

sig utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade utdrag ur

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 4 innevarande april.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och hemställer fördenskull,

att ifrågavarande proposition måtte af Riksdagen

bifallas.

12:o) 1 en till Riksdagen den 21 januari innevarande år afbiten

proposition (nr 65) har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen

dels medgifva, att pensionsunderlaget för hvar och en af professorerna,

extra ordinarie professorn i kemi och farmaci vid karolinska

medikokurgiska institutet Severin Jolin och extra ordinarie professorn i

medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala grefve Carl

Thore Mörner må anses från och med år 1909 utgöra 5,000 kronor, samt

såsom villkor för denna förmåns åtnjutande föreskrifva, ej mindre att

af de å allmänna indragningsstaten för Jolin och grefve Mörner uppförda

personliga lönetillägg 800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar

än äfven att Jolin och grefve Mörner skola, räknadt från

ingången af år 1909, erlägga mot nämnda pensionsunderlag svarande

pensionsafgifter,

dels ock ytterligare medgifva, att pensionsunderlaget för professorn,

prosektorn vid nämnda universitet Oskar Martin Ramström må anses från

och med år 1909 utgöra 4,000 kronor med iakttagande, att, i den mån

Ramström framdeles kommer i åtnjutande af ålderstillägg å lönen, hans

pensionsunderlag skall undergå motsvarande förhöjning samt med skyldighet

för Ramström att, räknadt från ingången af år 1909, erlägga

mot berörda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ofvannämnda dag

har departementschefen rörande denna framställning anfört följande:

»Hos Eders Kungl. Maj:t hafva innehafvaren af extra ordinarie professuren

i kemi och farmaci vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

professorn Severin Jolin och innehafvaren af extra ordinarie professuren

i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala professorn

s. 45 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets Utlåtande Nr 20.

45

grefve Carl Thore Mörner i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.

Maj:t behagade vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att samma

pensionsunderlag blefve bestämdt för dem som för öfriga professorer

vid karolinska institutet och inom medicinska fakidteten vid Uppsala

universitet.

Den sålunda väckta frågan om förhöjdt pensionsunderlag för Jolin

och grefve Mörner sammanhänger med de förhållanden, under hvilka de

nuvarande aflöningsförmånerna för bemälda befattningshafvare blifvit

bestämda, och tillåter jag mig att i sådant afseende erinra om följande.

Före den under år 1908 beslutade löneregleringen för lärarna vid

universiteten och karolinska institutet åtnjöt Jolin såsom extra ordinarie

professor vid nämnda institut lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar

1,200 kronor samt enligt nådigt bref den 25 november 1.898 ålderstillägg

till lönen med 1,000 kronor eller tillhopa 5,500 kronor, och grefve

Mörner ägde att såsom extra ordinarie professor vid Uppsala universitet

uppbära lön 3,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor samt

enligt nådigt bref den 25 november 1904 ålderstiliägg till lönen med

1,000 kronor, hvartill kommo in natura sex lämnar ved, värderade till

90 kronor, eller sålunda tillsammans 5,590 kronor.

I sammanhang med förslaget till allmän lönereglering för universiteten

och karolinska institutet föreslog Eders Kungl. Maj:t 1908 års

Riksdag att dels för enhvar af dåvarande innehafvarna af extra ordinarie

professuren i praktisk teologi vid universitetet i Uppsala, J. O.

Quensel, och extra ordinarie professuren i medicinsk och fysiologisk

kemi vid samma universitet grefve Mörner, å allmänna indragningsstaten

uppföra ett personligt lönetillägg å 410 kronor, att af vederbörande åtnjutas,

så länge han kvarstode vid ifrågavarande befattning, dels ock

lör dåvarande innehafvaren af extra ordinarie professuren i kemi och

farmaci vid karolinska institutet, Jolin, å allmänna indragningsstaten

uppföra ett personligt lönetillägg å 500 kronor, att af honom åtnjutas,

så länge han kvarstode vid ifrågavarande befattning.

Vid samma års riksdag föreslogs i väckta motioner, att Riksdagen

matte besluta, att åt de dåvarande innehafvarna af extra ordinarie professurerna

i praktisk teologi och i medicinsk och fysiologisk kemi vid

Uppsala universitet skulle anvisas, utöfver då innehafvande och af Eders

Kungl. Maj:t föreslagna löneförmåner, två ålderstiliägg, livartdera å 500

kronor, efter fem och tio års tjänstgöring, att utgå ur ålderstilläggsfonden,

att det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna, å allmänna indragningsstaten

uppförda personliga lönetillägget åt dåvarande innehafvaren af extra ordinarie

professuren i kemi och farmaci vid karolinska institutet, hvilken

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO.

såsom sådan redan tjänstgjort i 20 år, måtte höjas från o00 till 1,500

kronor årligen, samt att innenafvarna af ifrågavarande extra professurer

hädanefter skulle benämnas professorer och, såsom Eders Kungl.

Maj:t föreslagit, i likhet med öfriga professorer deltaga i universitetsförvaltningen.

I skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t af den 1 juni 1908 anförde Riksdagen

beträffande de extra ordinarie professorstjänsternas förvandling till ordinarie

professurer, att det under förhandenvarande förhållanden icke

förefunnes någon skälig anledning till att de extra ordinarie professorerna,

med samma kompetens och i allmänhet med ett i hufvudsak likartad!

arbete som de ordinarie professorerna, skulle åtnjuta mindre aflöning

och i förhållande till universitetsförvaltningen intaga en lägre

tjänsteställning än sistnämnda professorer. Riksdagen tillkännagaf emellertid

samtidigt, att Riksdagen icke funnit anledning till erinran i anledning

af det undantag från den sålunda af Eders Kungl. Magt föreslagna

grundsatsen om de extra ordinarie professurernas förvandling till ordinarie,

som Eders Kungl. Maj:t gjort beträffande bland andra extra ordinarie

professorsbefattningarna i praktisk teologi och i medicinsk och

fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala samt i kemi och farmaci

vid karolinska institutet. I samma riksdagsskrivelse tillädes därefter:

I likhet med motionärerna hölle Riksdagen före, att billigheten bjöde,

att jämväl ifrågavarande extra ordinarie professorer bereddes någon förbättring

i deras då innehafvande löner. Beträffande extra ordinarie professorerna

Quensel och grefve Mörner förekomme emellertid, att i den

aflöning af tillhopa 0,000 kronor för dem hvardera, som af Eders Kungl.

Maj:t föreslagits skola för dem uppföras, inginge två ålderstillägg,. som

redan intjänats eller från och med år 1909 komme att varda invänta,

hvadan det icke syntes lämpligt att, på sätt af motionärerna föreslagits,

tillerkänna ifrågavarande tjänstemän ytterligare ålderstillägg.. Då Riksdagen

ej heller ansåge, att någon förhöjning i den å ordinarie stat upptagna

lönen eller tjänstgöringspenningarna för dessa professurer, hvilka

vore afsedda att ''ombildas, borde förekomma, syntes den lämpligaste

formen för en löneförbättring för såväl ifrågavarande extra ordinarie

professorer som ock extra ordinarie professorn Jolin vara ett å allmänna indragningsstaten

uppfördt personligt lönetillägg. Beträffande beloppet af

detta lönetillägg hade Riksdagen ansett, att nämnda tre extra ordinarie professorer

skäligen borde åtnjuta en slutaflöning af 7,000 kronor. Då extra

ordinarie professorerna Quensel och grefve Mörner år 1909 komme att

å ordinarie stat uppbära, med inräknande af invänta ålderstillägg, hvardera

5,590 kronor och extra ordinarie professorn Jolin, likaledes med

s. 47 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets Utlåtande Nr 20.

47

ålderstillägg, 5,500 kronor, erfordrades alltså för enhvar af de båda

förstnämnda ett lönetillägg af 1,410 kronor och för den sistnämndé

1.500 kronor.

På grund af berörda riksdagsbeslut åtnjuta alltså från och med år

1909 professorn Jolin: lön 4,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200

kronor samt å allmänna indragningsstaten personligt lönetillägg 1,500

kronor eller tillsammans 7,000 kronor, och professorn grefve Mörner:

lön 4,300 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, 6 famnar ved,

beräknade till 90 kronor, samt å allmänna indragningsstaten personligt

lönetillägg 1,410 kronor eller tillsammans likaledes 7,000 kronor, hvilket

belopp motsvarar slutaflön.ingen för ordinarie professor vid universiteten

och karolinska institutet, sådan denna var fastställd före 1.908 ars lönereglering,

under det att efter 1908 års lönereglering nämnda slutaflöning

utgör 8,100 kronor, hvaraf lön 5,600 kronor och tjänstgöringspenningar

2.500 kronor.

Till stöd för sin berörda ansökning hafva Jolin och grefve Mörner

andragit följande: Genom 1908 års Riksdags beslut hade Jolin och

grefve Mörner, hvilka icke åtnjutit förmånen af den allmänna löneförbättring,

som kommit deras kolleger vid universiteten och karolinska

institutet till del, erhållit personligt lönetillägg att af dem uppbäras, så

länge de kvarstode vid sina nuvarande befattningar. För åtnjutande af

dessa nya aflöningsförmåner hade de emellertid fått underkasta sig de

villkor och bestämmelser, som angåfves i nådiga kungörelsen den 13

juni 1908. Vidare affordrade man dem pensionsafgift till statsverket,

hvilket utvisade, att de ansåges uppbära aflöning efter ny lönestat, ty

på sätt närmare angåfves i § 18 af lagen om civila tjänstinnehafvares

rätt till pension vore nämligen de tjänstinnehafvara, som uppbure aflöning

enligt före den 1 januari 1907 fastställd lönestat, befriade från

erläggande af i lagen stadgad pensionsafgift. Lades härtill den omständigheten,

att Eders Kung!. Maj:t behagat förändra äfven den dem

tillkommande tjänstebenämningen till professor (från extra ordinarie

professor), syntes de vara berättigade att hysa den uppfattningen, att de i

likhet med sina ämbetsbröder från och med år 1909 befunne sig på ny

lönestat. Det företölle dem vid sådant förhållande anmärkningsvärd!, att

den dem affordrade pensionsafgiften motsvarade ett pensionsunderlag af

endast 4,300 kronor, d. v. s. deras lön enligt äldre stat utan lönetillägg.

De skulle därigenom vid inträdd pensionsålder komma i åtnjutande af

en pension, som med ej mindre än 1,300 kronor understege den, som

deras kolleger erhölle. Det syntes icke vara billigt, att eu så betydlig

nedsättning af pensionen skulle drabba dem på deras ålderdom därför

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr SO.

att de tjänster, de nu innehade, efter deras afgång möjligen komme att

till sin beskaffenhet förändras. I § 3 af lagen om civila tjänstinnehafvares

rätt till pension talades endast om lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg. Om personliga lönetillägg funnes intet nämndt. Om

deras uppfattning, att de befunno sig på ny lönestat, vore riktig, utgjordes

alltså deras aflöning numera af 5,800 kronor i lön och 1,200

kronor i tjänstgöringspenningar, och de skulle alltså enligt lagens ordalydelse

till och med vara berättigade till 200 kronor högre pension än

sina ämbetsbröder. Då detta ju ej heller vore billigt, ville de i underdånighet

anhålla att blifva med dem likställda i afseende på pensionsrätt.

På grund af nådig remiss har kanslern för rikets universitet öfver

förevarande ansökning dels inhämtat yttranden ej mindre i hvad ärendet

angår Jolins pensionsrätt från karolinska mediko-kirurgiska institutets

lärarkollegium, som därvid öfverlämnat ett af institutets kamrerare till

dess förvaltningsnämnd i ämnet afgifvet yttrande, än äfven i hvad ärendet

angår grefve Mörners pensionsrätt från medicinska fakulteten och drätselnämnden

vid universitetet i Uppsala samt det större akademiska konsistoriet

därstädes, dels ock den 23 april 1909 afgifvit eget underdånigt

utlåtande.

1 det af karolinska institutets kamrerare afgifna yttrandet anföres

hufvudsakligen följande: Att Jolin af kamreraren jämlikt lagen angående

civila tjänstinneha tv ares rätt till pension affordrats pensionsafgift till statsverket''

hade sin grund däri, att, enligt kamrerarens uppfattning, Jolin

icke varit ovillkorligen skyldig att underkasta sig pensionslagens bestämmelser,

men att, då han efter anmälan frivilligt ingått å pensionslagen,

han ock vore skyldig att erlägga stadgad pensionsafgift. Att kamreraren

åter vid beräknandet af pensionsafgiften icke tagit hänsyn till det Jolin

tillerkända personliga lönetillägget af 1,500 kronor berodde därpå, att,

såvidt kamreraren kunnat finna, pensionslagen icke såsom underlag för

bestämmande af tjänstinnehafvares pensionsbelopp upptoge löneförmån af

dylik art.

Karolinska institutets lärarkollegium har, enligt uppgift efter förvaltningsnämndens

hörande och i öfverensstämmelse med dess förslag, anfört,

att, då enligt lärarkollegiets mening Jolin icke enligt gällande bestämmelser

vore berättigad till högre pension än 4,300 kronor, men det syntes

vara med billighet öfverensstämmande, att Jolin erhölle rättighet att, mot

erläggande af härför stadgade afgifter, efter uppnådd pensionsålder åtnjuta

samma pension, 5,600 kronor, som i allmänhet tillkomme professorer vid

karolinska institutet, lärarkollegiet ansåge sig böra förorda, att sådan

pensionsrätt måtte beredas bolin.

s. 49 Kontrollera mot PDF

BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

49

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har förordat vidtagandet

af sådana åtgärder att af de grefve Mörner tillkommande löneförmåner

ett belopp af 5,600 kronor, däri inberäknade naturaförmånerna,

Unge anses utgöra lön och pensionsunderlag, 1,400 kronor åter tjänstgöringspenningar;

och har drätselnämnden vid samma universitet jämväl

tillstyrkt, att pensionsunderlaget för grefve Mörner finge utgöra 5,600

kronor.

I medicinska fakultetens och drätselnämndens yttranden har det större

akademiska konsistoriet i Uppsala instämt.

Kanslern för rikets universitet har under erinran, hurusom Jolin och

grefve Mörner jämlikt nyssberörda nådiga bref den 25 november 1898

och den 25 november 1904 tillerkänts hvardera två ålderstillägg å lönen,

i underdånighet hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder vidtaga

åtgärder för att pensionsunderlaget för hvardera af sökandena blefve

bestämdt till 5,600 kronor.

Härefter har statskontoret den 10 maj 1909 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat, följande:

Då 1907 års pensionslag, efter hvars bestämmelser Jolins och grefve Mörners

pensionsrätt borde bedömas, icke medgåfve att vid pensionsunderlags

beräkning, hänsyn finge tagas till andra löneförmåner än sådana, som vore

med den ifrågavarande tjänsten förenade, alltså icke förmåner af rent tillfällig

och personlig art, syntes, såsom redogöraren vid karolinska institutet

antagit beträffande Jolin, utan tvifvel pensionsunderlaget för en hvar

af Jolin och grefve Mörner få anses utgöra 4,300 kronor. Enär emellertid

genom 1908 års riksdagsbeslut aflöningsförmånerna för Jolin och

grefve Mörner blifvit genom personliga lönetilläggs beviljande väsentligt

förhöjda, syntes samma skäl som föranledde löneförhöjningarna kraftigt

tala för att denna förhöjning finge komma att i motsvarande mån inverka

till förhöjning af pensionsunderlaget och den blifvande pensionen. Att

därvid .betrakta hela det personliga lönetillägget såsom iön, kunde icke

anses riktigt, då därigenom Jolins och grefve Mörners pensionsunderlag

skulle komma att icke blott i förhållande till aflöningens totalsumma blifva

oproportionerligt stort utan äfven öfverstiga det för öfriga professorer vid

universiteten och karolinska institutet numera högst förekommande. Då

Riksdagen beviljat Jolin och grefve Mörner förutnämnda personliga lönetillägg,

hade Jolin och grefve Mörner därigenom erhållit samma slutaflöning

som ordinarie universitetsprofessor före 1908 års lönereglering ägde

uppbära, och som berättigade till eu pension af 5,000 kronor. På en gång

följdriktigt och billigt skulle det enligt statskontorets åsikt blifva, därest

Jolin och grefve Mörner äfven i pensionshänseende blefve försatta i en

Bill. till Rilcsd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afä. 18 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

motsvarande ställning, och statskontoret ansåge sig fördenskull böra på

det sätt understödja förevarande ansökning, att statskontoret hemställde,

det täcktes Eders Knngl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att pensionsunderlaget

för en hvar af Jolin och grefve Mörner finge anses från och

med år 1909 utgöra 5,000 kronor. Blefve ett sådant beslut fattadt, borde

alltså äfven pensionsafgift från samma tid beräknas och erläggas å nämnda

förhöjda pensionsunderlag.

Samma ställning i aflöningshänseende som Jolin och grefve Mörner

intoge vidare professorn, extra ordinarie professorn i praktisk teologi

vid universitet i Uppsala J. O. Quensel samt professorn, extra ordinarie

professorn i klassiska språk vid samma universitet S. K. A. Wide.

Slutligen vore äfven nuvarande innehafvaren af prosektorstjänsten vid

Uppsala universitet i åtnjutande af en liknande särställning, i det att

Riksdagen vid löneregleringen år 1908 för professorn O. M. Ramström

i nämnda egenskap å allmänna indragningsstaten uppfört ett personligt

lönetillägg å 400 kronor. Statskontoret hade trott sig böra erinra härom,

för den händelse det skulle befinnas lämpligt att vid pröfning af

nu föreliggande ansökning taga i nådigt öfvervägande, huruvida och i

hvad mån sist omförmälda personers undantagsställning i aflöningshänseende

kunde anses påkalla åtgärd för beredande äfven åt dem af en

mot slutaflöningen svarande höjning af pensionsunderlaget.

I anledning af hvad statskontoret sålunda omförmält angående

Quensels, Wides och Ramströms pensionsrätt blef ärendet ånyo remitteradt

till kanslern för rikets universitet med befallning att lämna vederbörande

tillfälle att i berörda hänseende yttra sig samt med eget underdånigt

utlåtande till Eders Ivungl. Magt öfverlämna dessa yttranden;

och har kanslern till följd häraf dels öfverlämnat yttranden från Ramström

och från drätselnämnden vid Uppsala universitet, i hvilket sistnämnda

yttrande det större akademiska konsistoriet i Uppsala instämt,

dels ock den 25 november 1909 afgifvit eget underdånigt utlåtande.

Ramström har förklarat, att han skulle med tacksamhet mottaga

förmånen af sitt pensionsunderlags höjande till likhet med det, som kunde

beviljas Jolin och grefve Mörner, samt vore villig att i sådant fall erlägga

de mot nämnda förhöjda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter.

Uti drätselnämndens af konsistoriet biträdda yttrande anföres, bland

annat, följande: Quensel vore numera innehafvare af ordinarie professuren

i pastoralteologi vid universitetet i Uppsala, hvartill han utnämnts

den 23 juli 1909, och Wide hade förklarat, att, enär lian den 11 juni

1909 af Eders Kungl. Maj:t blifvit utnämnd till professor i klassisk

s. 51 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcotiets Utlåtande Nr 20.

51

fornkunskap och antikens historia vid samma universitet, han icke »behöfde

begagna sig af den erbjudna förmånen». Drätselnämnden, som

ansåge frågan i hvad den afsåge Quensel och Wide icke böra till någon

vidare åtgärd föranleda, förordade, att Ramström måtte beviljas enahanda

pensionsunderlag, som för Jolin och grefve Mörner ifrågasatts,

med skyldighet att erlägga däremot svarande pensionsafgifter.

Kanslern har härutinnan förenat sig med konsistoriet.

I enlighet med hvad handlingarna i ärendet utvisa äro såväl Jolin Departementsoch

grefve Mörner som Ramström underkastade bestämmelserna i nu chefen''

gällande lag om civila tjänsteinnehafvares rätt till pension. Såsom statskontoret

anmärkt, torde det vara uppenbart, att pensionsunderlaget för

en hvar af Jolin och grefve Mörner för närvarande uppgår till 4,300 kronor.

Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit finner jag billiglietsskäl tala

för att i så måtto tillmötesgå Jolins och grefve Mörners anhållan, att

pensionsunderlaget för en hvar af dem, på sätt statskontoret föreslagit,

bestämmes till 5,000 kronor. För åtnjutande af denna förmån skulle jag

dock vilja uppställa ett villkor. Den tillökning i Jolins och grefve Mörners

aflöningsförmåner, som Riksdagen år 1908 beviljade, betecknades,

som förut nämnts, såsom lönetillägg och har odelad tillförts den egentliga

lönen. Häraf har blifvit en följd, att medan den egentliga lönen

vid lönereglerad professur utgör, älderstillägg inberäknadt, 5,600 kronor,

uppgå motsvarande del af Jolins och grefve Mörners aflöningsförmåner,

med inräknande af värdet å grefve Mörner tillkommande ved, till

5,800 kronor. Före 1908 års lönereglering åtnjöt ordinarie professor,

inberäknadt älderstillägg, sammanlagdt 7,000 kronor, däraf 5,000 kronor

lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Då Jolins och grefve

Mörners nuvarande aflöningsförmåner också utgöra 7,000 kronor, synes

en motsvarande fördelning i lön och tjänstgöringspenningar för deras

vidkommande böra äga rum. Såsom villkor för den af mig föreslagna

höjningen af bemälda befattningshafvares pensionsunderlag synes mig

därför böra stadgas, att af det dem tillkommande personliga lönetillägg

800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.

Vid bifall till förslaget om höjdt pensionsunderlag för Jolin och

grefve Mörner anser jag rättvisan kräfva, att jämväl Ramström beredes

enahanda förmån. Ramströms aflöningsförmåner utgöras för närvarande

af lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, personligt

lönetillägg å allmänna indragningsstaten 400 kronor, samt rätt till två

älderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års

tjänstgöring. För erhållande af berörda älderstillägg äger Ramström

att tillgodoföra sig den tid, han innehaft den förutvarande extra ordi
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

narie professorsbefattningen i anatomi vid universitetet i Uppsala med

tjänstgöringsskyldighet som prosektor, men då Ramström först år 1906

utnämnts till innehafvare af sagda extra ordinarie professorsbefattning,

har han icke ännu kommit i åtnjutande af något ålderstillägg. Hans

pensionsunderlag utgör således enligt nu gällande bestämmelser för närvarande

3,600 kronor och kan högst uppgå till 4,600 kronor. För att

han uti ifrågavarande hänseende skall erhålla en ställning, som öfverensstämmer

med den för Jolin och grefve Mörner föreslagna, erfordras

alltså, att hans nuvarande pensionsunderlag höjes till 4,000 kronor med rätt

för honom till motsvarande ökning af pensionsunderlaget efter vederbörligen

uppnådda ålderstillägg. I afseende å Ramström, för hvilken

tjänstgöringspenningarna redan nu utgöra 2,000 kronor, erfordras tydligen

icke något sådant villkor för åtnjutande af förhöjningen i pensionsunderlag,

som jag ifrågasatt beträffande Jolin och grefve Mörner.

Hvad angår den af statskontoret väckta frågan om höjning af pensionsunderlaget

för Quensel och Wide påkallas, såsom af det föregående

synes, numera icke någon åtgärd i sådant hänseende.»

På grund af hvad till stöd för framställningen sålunda andragits

får utskottet, med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva, att pensionsunderlaget för hvar

och en af professorerna, extra ordinarie professorn

i kemi och farmaci vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet Severin Jolin och extra ordinarie

professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet

i Uppsala grefve Carl Thore Mörner må

anses från och med år 1909 utgöra 5,000 kronor,

samt såsom villkor för denna förmåns åtnjutande föreskrifva,

ej mindre att af de å allmänna indragningsstaten

för Jolin och grefve Mörner uppförda personliga

lönetillägg 800 kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar

än äfven att Jolin och grefve Mörner

skola, räknadt från ingången af år 1909, erlägga mot

nämnda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter;

samt

b) ytterligare medgifva, att pensionsunderlaget för

professorn, prosektor!! vid nämnda universitet Oskar

Martin Ramström må anses från och med år 1909

s. 53 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr SO.

53

utgöra 4,000 kronor med iakttagande att, i den mån

Ramström framdeles kommer i åtnjutande af ålderstillägg

å lönen, hans pensionsunderlag skall undergå

motsvarande förhöjning samt med skyldighet för Ramström

att, räknadt från ingången af år 1909, erlägga

mot berörda pensionsunderlag svarande pensionsafgifter.

13:o) Uti en inom Första kammaren väckt motion (nr 23) hälben’

A. Bellinder hemställt, att Riksdagen ville för sin del besluta, att

6 § b) i »Lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension af

den 11 oktober 1907» får följande lydelse:

6 §•

Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för innehafvare — — — — — — ._. — _ ____ _ _ _ _

b) för annan tjänsteinnehafvare vid uppnåendet af den i 5 § stad
gade

lefnadsalder, dock med rätt för manliga ämneslärare vid statens

allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna

att, om de vid 65 års ålder ej kunna räkna sig till godo 35 tjänsteår,

men fortfarande på ett tillfredsställande sätt kunna sköta sin tjänst, i

denna kvarstå till uppnådda 35 tjänsteår, likväl ej längre än 3 år;

Konungen eller — — — —--1 —__________år;

Befinnes — — — — — — — — — — — _ _ ___afgå.

Beträffande de till stöd för detta förslag anförda skäl får utskottet

hänvisa till själfva motionen.

Enligt pensionslagen af år 1907 gäller beträffande pension för manliga

ämneslärare vid de allmänna läroverken bland annat, att de äro

skyldiga att afgå vid 65 lefnadsår, samt att de vid afgången erhålla

hel pension, om de därvid uppnått 35 tjänstår, men eljest''pension till afkortadt

belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår. Kung!.

Maj:t äger emellertid att, utan hinder af uppnådd lefnadsålder af 65 år,

låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänsteinnehafvaren pröfvas

kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock

icke i något fall längre än till fyllda 70 år.

Enligt hvad i motionen anföres, skulle skyldigheten att afgå vid 65

lefnadsår för de nuvarande lärarna hafva medfört, att en betydande

Ang. en inom

Första kammaren

väckt

motion.

Utskottets

yttrande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

BanJcoutslcottels Utlåtande Nr 20.

Angående

kostnaden för

förvaltningen

af Bmåskollärares

m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt.

[3.]

del (»minst 38 %''>)) af dem icke kunde komma i åtnjutande af kel

pension på den grund, att de vid afgången ej tillika uppnått den stadgade

tjänståldern af 35 år; och anföres såsom orsak till detta förhållande

hufvudsakligen, att lärarnas befordran blifvit fördröjd dels genom

lång studietid och dels på grund af brist å lediga platser i förhållande

till de sökandes antal. Till att afhjälpa ofvan antydda missförhållande

föreslår motionären den utvägen, att lärare, som kunde fortfarande på

ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skulle berättigas att utöfver

65 lefnadsår kvarstå i tjänsten till uppnådda 35 tjänstår, likväl ej längre

än 3 år.

Frånsedt att Kung].. Maj it redan för närvarande kan i särskilda fall

medgifva lärare att kvarstå i tjänsten öfver 65 års ålder, skulle den af

motionären föreslagna anordning enligt utskottets åsikt ingalunda lända

till fördel för de allmänna läroverken, emedan därigenom en del äldre

lärare, hvilka enligt nuvarande bestämmelser skolat afgå med reducerad

pension, i stället skulle kunna tilltvinga sig rätt att kvarstå i sin tjänst

intill 3 år. Detta skulle utan tvifvel både verka mindre fördelaktigt

för undervisningen och därjämte förminska utsikterna till befordran för

de yngre lärarna.

Vid sådant förhållande anser utskottet sig icke böra tillstyrka det

af motionären framställda förslaget, utan hemställer,

att herr Bellinders förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

14:o) Uti punkt 3 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att medgifva, att Kungl. Maj:t må för år 1911 bestämma

de belopp, som för bestridande af småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts

förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter

i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den

mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året

befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Till statsrådsprotokollet öfver eklesiastikärenden den 31 december

1909 har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

medgaf 1909 års Riksdag i afseende å kostnaderna för småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under

år 1910,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Banhouislcottets Utlåtande Nr 20.

55

att Kungl. Maj:t finge för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter

i öfrigt under samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i den

mån influtna afgifter icke voro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i den

mån de under året inginge, eller, därest dessa afgifter skulle för året

befinnas laärtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken

förvaltningen af såväl småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

som döfstumlärarnas pensionsanstalt äfvensom en del andra pensionsanstalter

är anförtrodd, bär den 10 december 1907 inkommit med förslag

till definitivt ordnande af förvaltningen af samtliga under direktionen

stående pensionsanstalter jämte förslag till lönestat för tjänstemännen.

Öfver detta förslag bar statskontoret på grund af nådig remiss

afgifvit underdånigt utlåtande, hvaruppå direktionen yttrat sig i

anledning af livad statskontoret i sitt berörda yttrande anfört. Ärendet

har därefter den Öl december 1908 öfverlämnats till löneregleringskommittén

för afgifvande af underdånigt utlåtande.»

Då det emellertid knappast vore sannolikt, att ärendet kunde blifva

af kommittén slutbehandladt så tidigt, att det kunde genom kungl. proposition

föreläggas innevarande års Riksdag, hemställde departementschefen

om framläggande för Riksdagen af ofvan omförmälda förslag.

Då ifrågavarande förslag ej föranledt till någon erinran från utskottets

sida, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i afseende å kostnaderna för

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

och verksamhet under år 1911, medgifva

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma

de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för

anstaltens utgifter i öfrigt under samma år erforderliga

medel må af Kungl. Maj:t, i den män influtna afgifter

icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter,

i den mån de under året ingå, eller, därest

dessa afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga,

anmälas till ersättande af Riksdagen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Kostnaden lör

förvaltningen

af döfstumlärarnas

pensionsanstalt.

[4-]

Angående

höjning af

statsbidraget

till döfstumlärarnas

pensionsanstalt.

[5-]

15:o) I anledning af Kungl. Maj:ts uti punkten 4 under tionde

hufvudtiteln gjorda framställning och under hänvisning till det under

föregående punkt anförda statsrådsprotokollet hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att Kungl. Maj:t må

för år 1911 dels bestämma de belopp, som erfordras

för bestridande af kostnaderna för förvaltningen af

döfstumlärarnas penisonsanstalt, dels ock, därest dessa

kostnader icke kunna bestridas af influtna afgifter,

anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget »Bidrag

till döfstumlärarnas pensionsanstalt».

16:o) Uti punkt 5 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen

att för år 1911 höja det på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln

under rubrik »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt» uppförda

förslagsanslag med 10,000 kronor eller från 20,000 kronor till

30,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1909

innehåller i detta ämne följande anförande af departementschefen.

»I eu till 1905 års lagtima riksdag den 18 februari 1905 aflåten

proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa grunder

för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare. I sammanhang

därmed tillkännagaf Kungl. Maj:t, blaud annat, dels att Kungl. Maj:t

efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål,

som tillhörde anstalten, samt dess göromåls lämpliga fördelning, komma

att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att

Kungl. Maj:t, i den mån särskild! bidrag från statsverket till anstaltens

uppehållande blefve erforderligt, komme att till Riksdagen aflåta proposition

om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag.

Såsom af det vid den nådiga propositionen fogade utdraget af

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 18 februari 1905 framgår,

yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid ärendets

anmälan inför Kungl. Maj:t bland annat, beträffande det erforderliga

statsbidraget till pensioneringen, att något bidrag från staten icke till

en början skulle utgå; att, i den mån vederbörande döfstumskoldistrikt

och tjänstinnehafvares afgifter icke erfordrades till årets utgifter, dessa

afgifter skulle samlas till en fond, som gjordes räntebärande, hvarvid

såväl afkastningen af denna fond som fondens kapital skulle jämte afgifterna

användas för utgifternas bestridande; att, först sedan fonden

till fullo åtgått, staten skulle tillskjuta årligt fylleadsbidrag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

57

Hvad i den nådiga propositionen föreslagits blef af Riksdagen

bifallet, hvarefter Kring!. Maj:t den 30 augusti 1905 utfärdade nådigt

reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt. I detta reglemente

stadgas, bland annat, att de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga

kostnaderna skola bestridas genom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt,

dels ock vederbörande tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag

af staten; att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som af

Kungl. Maj:t meddelas; att distriktens och lärarpersonalens afgifter

skola, i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond,

hvilken skall göras räntebärande mot fullgod säkerhet; att pensionsanstaltens

alla utgifter skola bestridas i första rummet af afgifterna samt

denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo

åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag; att förslag

till stat för anstalten samt om sättet för arbetets anordning inom densamma

skall uppgöras af direktionen och anmälas till Kungl. Maj:ts

nådiga pröfning och fastställelse; samt att före den 1 oktober hvarje år

direktionen skall till Kungl. Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag

af statsmedel, som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas till

bestridande af pensionsanstaltens utgifter under det år, samma statsreglering

omfattar.

Med anledning af sistberörda bestämmelse aflät direktionen den 13

november 1905 till Kungl. Maj:t en underdånig skrifvelse, med förslag

bland annat å det fyllnadsbidrag af statsmedel, som ansåges böra i statsregleringen

för år 1907 upptagas till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter under samma år. Direktionen anförde därvid, att direktionen

efter vissa angifna grunder funnit skäl antaga, att denna kostnad skulle

komma att uppgå till 22,725 kronor, hvaremot skulle svara årsafgifter,

som skäligen borde beräknas till 11,280 kronor, hvadan skillnaden mellan

dessa summor utgjorde 11,445 kronor. Men då härtill skulle läggas

kostnaden för anstaltens förvaltning, hvilken direktionen beräknade till

2,250 kronor, förutom det belopp, som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande

anvisades till direktionens ordförande och ledamöter, ansåge direktionen

att såsom förslagsanslag för år 1907 till bestridande af döfstumlärarnas

pensionsanstalts utgifter ett fyllnadsbidrag af statsmedel å 14,000 kronor

borde i statsregleringen upptagas.

Sedan statskontoret häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

föreslog Kungl. Maj:t i en den 13 januari 1906 aflåten proposition

Riksdagen att för år 1907 på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag å 14,000 kronor under rubrik »Bidrag till döfBih.

till Riksd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 A/d. 18 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

BanlcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

stumlärarnas pension sanstalt)), äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t finge

af detta anslag anvisa erforderligt belopp till bestridande af nämnda

anstalts förvaltningskostnader för år 1907.

Hvad sålunda föreslagits blef af Riksdagen bifallet; och. finnes nyssberörda

anslag jämväl för åren 1908 och 1909 uppfördt å ordinarie stat

under tionde hufvudtiteln.

På Kungl. Maj:ts framställning medgaf 1907 års Riksdag, att Kungl.

Maj:t finge för år 1908 dels bestämma de belopp, som erfordrades för

bestridande af kostnaderna för förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt,

dels ock, därest dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna

afgifter, anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas

pensionsanstalt».

Enahanda medgifvande lämnades af 1908 års Riksdag för år 1909

och af 1909 års Riksdag för år 1910 och torde böra begäras af Riksdagen

jämväl för år 1911, hvarom jag ock förut denna dag gjort underdånig

hemställan.

Ifrågavarande pensionsanstalt har numera utvidgats att omfatta

äfven vissa andra än döfstumlärare. På Kungl. Maj:ts framställning

har nämligen 1907 års Riksdag medgifvit, att vissa föreståndare och

lärare vid folkhögskolorna och därmed förenade landtmannaskolor må

äga delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. I enlighet därmed

har nådig kungörelse i ämnet utfärdats den 28 juni 1907. Sedermera

har 1909 års Riksdag med bifall till därom gjord nådig framställning

medgifvit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt för lärare vid

fristående, statsunderstödda landtmannaskolor, och har nådig kungörelse

i ämnet utfärdats den 11 juni 1909.

För år 1910 medgaf Riksdagen, att ifrågavarande anslag måtte

höjas med 6,000 kronor eller från 14,000 kronor till 20,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 23 augusti 1909 har nu direktionen

öfver folkskollärarnes pensionsinrättning i afseende å det fyllnadsbidrag

af statsmedel, som ansåges böra i statsregleringen för år 1911 upptagas

till bestridande af pensionsanstaltens utgifter anfört följande.

Ifra gavarande bidrag hade af direktionen beräknats böra utgå med

14,000 kronor årligen för tiden 1907—1909 och med 20,000 kronor

för år 1910. Hittills hade bidraget dock ej behöft anlitas; och såvidt

nu kunde bedömas torde anstalten vid innevarande års utgång komma

att äga en behållning af omkring 20,000 kronor.

Under hvartdera af åren 1910 och 1911 inflytande afgifter torde

kunna beräknas till omkring 26,000 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande Nr SO.

59

Hvad därefter anginge utgifterna torde pensioneringssumman komma

att utgöra för år 1910 omkring 40,000 kronor och för år 1911 omkring

55,000 kronor, hvilka antaganden direktionen stödde på lämnade årsuppgifter

om delägares ålder m. m. Härtill komme förvaltningskostnader,

utgörande 3,500 kronor för år.

Då det således syntes böra antagas, att anstaltens utgifter under

år 1911 komme att med omkring 30,000 kronor öfverstiga de medel

anstalten under samma år hade till sitt förfogande, hemställde direktionen,

att fyllnadsbidraget af statsmedel för år 1911 bestämdes till förslagsvis

30,000 kronor.

Jag finner ingen anledning till erinran mot direktionens nu ifrågavarande

framställning. Visserligen måste de beräkningar, hvarå denna

framställning grundar sig, anses ganska vanskliga. Men då staten åtagit

sig att lämna erforderliga fyllnad sbidrag till ifrågavarande pensionsanstalt

samt anslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt» är

af förslagsanslags natur, torde någon tvekan ej böra förefinnas i fråga

om beviljandet af den af direktionen begärda höjningen af samma

anslag.»

På grund af hvad i ämnet blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1911 höja det på ordinarie

stat under tionde liufvudtiteln under rubrik »Bidrag

till döfstumlärarnas pensionsanstalt» uppförda

förslagsanslag med 10,000 kronor eller från 20,000

kronor till 30,000 kronor.

17:o) Uti punkten 6 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten af det å tionde

hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag å 6,000 kronor till bidrag till

kungl. teaterns pensionskassa, till bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning

å ordinarie stat å samma hufvudtitel uppföra ett årligt anslag

af 3,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910 innehåller

härom följande anförande af departementschefen:

»I anledning af Riksdagens därom gjorda framställning förordnade

Kungl. Magt genom nådig kungörelse den 15 november 1861, att de

uti nådiga blefven den 14 maj 1789, den 5 mars 1807 och den 31 juli

1831 meddelade föreskrifter, i enlighet hvarmed enskilda skådespelare

med flera konstidkare varit förpliktigade att för sina representationer

Departements
chefen.

Angående

bidrag till

kungl.

teatrarnas

pensionskassa.

[6.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

erlägga vissa afgifter till pensionskassorna vid kungl. teatern och hofkapellet,

skulle från och med år 1862 till all kraft och verkan upphäfvas.

Då emellertid den inkomst, som pensionskassorna utaf ifrågavarande

afgifter åtnjutit och hvilken i medeltal under de tio åren 1851—1860

utgjort omkring 3,000 riksdaler riksmynt för hvardera pensionskassan,

vore för dessa kassors bestånd och fortfarande verksamhet af oundgängligt

behof påkallade, föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen genom nådig

proposition den 24 oktober 1862 att till hvardera af nämnda kassor

anvisa ett emot nyssberörda belopp svarande årligt bidrag af 3,000

riksdaler riksmynt. Denna Kungl. Maj:ts framställning vann ock Riksdagens

bifall; och finnes anslaget, som sedermera år efter år utgått, nu

uppfördt å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln, pensionsstaten, med

rubrik: bidrag till kungl. teaterns pensionskassa. På grund af föreskrifterna

i nådiga brefvet den 17 maj 1867 äger hvardera af kungl.

teatrarnas pensionsinrättning och kungl. hofkapellets pensionsinrättning

att af anslaget, 6,000 kronor, hos statskontoret årligen i vederbörlig

ordning utbekomma 3,000 kronor.

På grund af vissa under år 1909 mellankomma omständigheter torde

emellertid sagda anslag, hvad angår kungl. teatrarnas pensionsinrättning,

böra utgå. Och får jag i sådant afseende erinra om följande.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 13 september 1907 tillkallade

jag samma år särskilda sakkunniga för verkställande af utredning af

de kungl. teatrarnas pensionsinrättnings äfvensom hofkapellets pensionsinrättnings

ekonomiska och finansiella ställning samt för afgifvande af

förslag till ordnande af pensionsväsendet vid nämnda teatrar på sådant

sätt, att detsamma kunde på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål.

Denna kommitté, som i mars månad år 1908 afgaf underdånigt utlåtande

i ärendet, hade uppgjort förslag till reglemente för de kungl. teatrarnas

pensionsinrättning, eu inrättning, som enligt förslaget skulle vara gemensam

för såväl de båda teatrarna, kungl. teatern och kungl. dramatiska

teatern, som hofkapellet. Enligt gjorda beräkningar, hvilka grundade

sig på vissa uppgifna dödlighetstabeller och på eu årlig räntefot

af 3,5 procent, skulle för berörda reglementsförslags bringande till verkställighet,

under förutsättning att det nu till hvardera af kungl. teatrarnas

pensionsinrättning och hofkapellets pensionsinrättning utgående statsanslag

af 3,000 kronor indroges, erfordras, utöfver pensionsinrättningarnas

fonder, ett kapitaltillskott af 2,361,000 kronor.

Vid anmälan häraf den 13 augusti 1909 meddelade jag tillika,

att såväl delägarna i hofkapellets pensionsinrättning som ock denna

inrättnings styrelse på anförda grunder anhållit, att samma pensionsinrättning

måtte varda vid sin fristående pensionsinrättning i oförändradt

s. 61 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottels Utlåtande Nr 20.

61

skick bibehållen. Och som jag fann tillräckliga skäl saknas för att mot

delägarnas bestridande indraga hofkapellets pensionsinrättning i den

tilltänkta omregleringen, syntes mig denna.böra omfatta endast operapersonalen

i öfrigt och befattningshafvare vid dramatiska teatern. För

reglementsförslagets genomförande i denna omfattning skulle enligt de

gjorda beräkningarna erfordras ett kapitaltillskott till kungl. teatrarnas

pensionsinrättnings fonder af 1,938,000 kronor. Å andra sidan borde,

vid bifall till vissa af mig förordade förslag, afseende höjning i begynnelsepensionen

för korstaten m. m., kapitaltillskottet ökas med 153,000 kronor.

Och torde, anförde jag vid sagda tillfälle, för beredande åt pensionsinrättningen

af fullt betryggande underlag, det kapitaltillskott, som borde

för densamma anvisas, lämpligen kunna sättas till en uppåt afrundad

summa af 2,100,000 kronor.

För anskaffande af dessa jämte andra för de kungl. teatrarnas

verksamhet erforderliga medel har Eders Kungl. Magt genom nådigt

beslut vid förenämnda tillfälle den 13 augusti 1909, jämte det reglemente

fastställdes för de kungl. teatrarnas pensionsinrättning, medgifvit anordnandet

af det lotteri, hvarom jag talade tidigare i dag vid behandlingen

af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel

för år 1911. Enligt de för lotteriet lämnade bestämmelser skall

af den behållning, som efter afdrag af lyftade vinster samt för lotteriet

uppkomna omkostnader uppstår, utbetalas, bland annat, senast före

utgången af år 1913 till kungl. teatrarnas pensionsinrättning ett belopp

af 2,100,000 kronor, med rätt för pensionsinrättningen att från början

af år 1910, tills likviden sker, af behållningen å lotteriet utbekomma

ränta å 2,100,000 kronor efter 3,5 procent för år att lyftas vid slutet

af hvarje år.

Den fyllnad i de kungl. teatrarnas pensionsinrättnings fonder, som

härigenom skulle vinnas, har, såsom redan angifvits, beräknats vara

tillräcklig för att sätta pensionsionrättningen i stånd att, utan bidrag

från statsverket, fullgöra inrättningens förpliktelser gentemot delägarna.

Och då pensionsinrättningen redan från den 1 januari detta år åtnjuter

den vid uppskattning af inrättningens kapitalbehof beräknade ränteafkastning

äfven å nyssnämnda fyllnadsbelopp, kan inrättningen ej blott

för år 1911 utan jämväl för innevarande år afvara det statsverkets

bidrag, som hittills utgått från förevarande anslag å tionde hufvudtiteln.

Också har Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 17 december

1909, med ändring af det utaf mig förut omförmälda bref af den IT

maj 1867, förordnat, att det belopp, som enligt samma nådiga bref

skolat från nämnda anslag utbetalas till pensionsinrättningen för år 1910,

skall för statsverkets räkning besparas.»

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

På grund af hvad sålunda anförts och under erinran att några förändrade

förhållanden med afseende å kungl. hofkapellets pensionsinrättning

icke genom anordnandet af omförmälda teaterlotteri inträdt, hemställde

departementschefen om framläggande för Riksdagen af nu ifrågavarande

förslag.

Utskottet, som ej funnit något att erinra vid detta förslag, hemställer

alltså,

att Riksdagen må, med uteslutande ur riksstaten

af det å tionde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag

å 6,000 kronor till bidrag till kungl. teaterns pensionskassa,

till bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning

å ordinarie stat å samma hufvudtitel uppföra

ett årligt anslag af 3,000 kronor.

18:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under pensionsstaten

har någon förändring icke ifrågasatts; och får utskottet alltså hemställa,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende å hvilka förändring icke blifvit här ofvan

ifrågasatt, må i 1911 års riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

II. Indragningsstaten.

A. Ang. justitiedepartementet.

Ang. pension 19:o) Uti en till Riksdagen den 25 februari innevarande år afliden

måudomaren" proposition (nr 99) har Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, att

v. härads- tillförordnade brottmålsdomaren i Norrbottens län, vice häradshöfdingen

Eh°steclsén Eskil Stecksén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

frånträdt brottmålsdomarebefattningen, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 1,800 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 25

februari 1910 har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Då jag den 14 sistlidna januari inför Kungl. Maj:t föredrog frågan

om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens andra hufvud
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

63

titel, förekom till behandling jämväl väckt förslag om ändrade grunder

för de i vissa län förordnade brottmålsdomares aflönande (se 1910 års

statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 187—195). Härvid omnämnde

jag, att den nuvarande tillförordnade brottmålsdomaren i Norrbottens

län, vice häradshöfdingen Eskil Stecksén inkommit med underdånig

framställning, att honom måtte beredas pension, men att detta

ärende då ännu ej kunde anmälas till afgörande. Sedan vederbörande

myndigheter numera blifvit hörda, anhåller jag att få upptaga frågan

om pension åt Stecksén.

Stecksén är född den 5 september 1846 och uppnår sålunda under

nästkommande år 65 års ålder. Efter aflagd examen till rättegångsverken,

antogs han den 19 februari 1872 till extra ordinarie notarie

vid Svea hofrätt. Af hofrätten blef Stecksén den 8 december 1873

första gången och sedermera vid flera tillfällen förordnad att förvalta

häradshöfdingeämbete, hvarunder han jämväl höll åtskilliga lagtima ting

och allmänna tingssammanträden. Sedan han den 1 oktober 1879 utnämnts

till vice häradshöfding, innehade han under tiden till år 1887

förordnande såsom extra rådman i Karlstad och uppehöll samtidigt en

del sekreterarebefattningar hos stadens kommunala styrelser och delegationer,

hvarjämte han utöfvade privat juridisk verksamhet. Under åren

1887—1889 tjänstgjorde Stecksén dels såsom extra tjänsteman hos

domänstyrelsen och dels vid protokollet i Svea hofrätt. Från och med

den 4 mars 1890 har han, med undantag allenast af smärre ledigheter,

på grund af hofrättens årligen förnyade förordnanden uppehållit nu

ifrågavarande brottmålsdomarebefattning samt från och med år 1892

tillika befattningen såsom ordförande i gränsetullrätten i Norrbottens län.

Beträffande Steckséns löneförmåner såsom brottmålsdomare torde

jag få hänvisa till den redogörelse för brottmålsdomarnas aflöningsförhållanden,

som jag den 14 sistlidna januari lämnade. Jag tillåter

mig här endast erinra, att dessa tjänstemän hittills icke uppburit fast

arfvode utan att storleken af deras årsinkomst varit helt och hållet beroende

på myckenheten af det arbete, som af dem under året utförts.

Då Stecksén, enligt hvad lian uppgifva, ej fort anteckningar öfver sina

inkomster och utgifter såsom brottmålsdomare, har han ej kunnat närmare

angifva beloppet af den behållna inkomst, brottmålsdomaresysslan

inbragt, än att densamma kan antagas hafva växlat mellan 4,000 och

2,000 kronor årligen. — Såsom ordförande i gränsetullrätten har Stecksén

uppburit årligt arfvode, som till och med år 1904 utgått med 750

kronor, därefter till och med år 1907 med 1,200 kronor och efter sistnämnda

år med 2,000 kronor. Pensionsrätt är ej heller med denna

befattning förenad.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Såsom skäl för sin begäran om pension bar Stecksén anfört, att

hans arbetskrafter med tilltagande ålder alltmera aftoge och att hans

hälsotillstånd i öfrigt försämrades. Af ett vid ansökningen fogadt

läkarintyg inhämtas ock, att Stecksén lider af hjärnblödning med däraf

följande svårighet att tala och gå. Med hänsyn till sin inkomst af brottmålsdomarebefattningen

och till nuvarande högt uppdrifna lefnadskostnader

har Stecksén i sin ansökning beräknat en årlig pension af 3,000

kronor. Han har hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att bevilja ett belopp af 3,000 kronor att till Stecksén såsom brottmålsdomare

i Norrbottens län årligen som pension utgå från den 5 september

1911, då hans lefnadsålder uppgått till 65 år.

Öfver Steckséns framställning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, Svea hofrätt och

statskontoret.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrar till en början, att visserligen

de fall, då domhafvandena inom länet påkallat brottm ålsdomarens

handläggande af brottmål, under de senare åren blifvit allt färre, men

att Stecksén tidigare, på 1890-talet och äfven de första åren därefter,

flitigt påkallades af domhafvandena och att han då mycket ofta var ute

på tjänsteförrättningar och resor såsom brottmålsdomare. Vidare fäster

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppmärksamheten därå, att brottmålsdomarebefattningen

ej varit vidare inbringande för sin innehafvare, att

den, särskildt höst- och vintertid, är jämförelsevis besvärlig i följd af

de långa resorna, som utan hänsyn till väderlek eller väglag måste företagas

inom det vidsträckta länets obygder, samt att, såvidt Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hade sig bekant, Stecksén under sin tjänstetid inom

länet ej haft annan inkomst än af sina befattningar såsom brottmålsdomare

och i gränsetullrätten. Ehuru Stecksén icke hade någon rätt

att af statsverket påfordra pension, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

likväl funnit starka billighetsskäl tala för att någon pension beredes

Stecksén på hans ålderdom. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har alltså på det lifligaste tillstyrkt, att afseende må fästas vid Steckséns

framställning.

Svea hofrätt har i sitt utlåtande anfört, att, c/a, såvidt hofrätten

hade sig bekant, Stecksén under den tid från och med den 4 mars 1890,

hvarunder han uppehållit befattningen såsom brottmålsdomare, därmed

icke förenat annan syssla än såsom ordförande i gränsetullrätten, samt

han sålunda under lång tid ägnat sig uteslutande åt statens tjänst,

därvid han ej sällan torde nödgats underkasta sig allvarliga mödor och

umbäranden under resor i lappmarkerna, då Stecksén icke torde kunnat

s. 65 Kontrollera mot PDF

JSanTcoutslcottets Utlåtande Nr SO.

65

göra några besparingar af den knappt tillmätta ersättning„kan för omförmälda

tjänstgöring åtnjutit från statsverket, samt han enligt hvad

Knngl. Majrts befallningshafvandes yttrande gåfve vid handen, icke

heller haft någon annan inkomstkälla, samt då det finge antagas, att

Stecksén icke skulle kunna uppehålla sig på ett mindre inkomstbelopp

än 1,800 kronor om året, hofrätten tillstyrkte, att Kungl. Maj:t ville för

Riksdagen framlägga proposition om beviljande för Stecksén af årlig

pension till belopp af 1,800 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder han uppnått en ålder af 65 år, men i händelse

Stecksén skulle efter nämnda tid fortfarande innehafva ifrågavarande

brottmålsdomarebefattning, från och med månaden näst efter den, hvarunder

han frånträdt befattningen.

Statskontoret slutligen har, på grund af hvad i ärendet blifvit upplyst

hemställt, att Steckséns ansökning må bifallas på sätt i hofrättens

utlåtande föreslagits.

De skäl, hofrätten anfört till stöd för att pension bör beredas

Stecksén, synas mig giltiga.

Väl är Steckséns tjänstetid i statens tjänst ej så lång som i allmänhet

fordras för att civil tjänstinnehafvare må komma i åtnjutande

af pension, men, då hans hälsotillstånd ej lärer medgifva, att han längre

kvarstår å brottmålsdomarebefattningen med dess ganska stora anspråk

å innehafvarens fysiska krafter, torde såväl statens intresse som hänsyn

till Stecksén kräfva, att pension nu beviljas honom och att pensionsrätten

må inträda redan innan han under nästkommande år nått 65

års ålder.

Hvad angår pensionens storlek kan jag ej finna det af hofrätten

och statskontoret förordade beloppet — 1,800 kronor om året — för

högt. Antager man, att Stecksén af brottmålsdomarebefattningen haft

en årlig inkomst af i medeltal 3,000 kronor, komme pensionsbeloppet

att häraf utgöra ej fullt två tredjedelar, och på mindre årsinkomst

lärer det, såsom hofrätten erinrat, icke vara för Stecksén möjligt att

uppehålla sig.

Här må jämväl erinras, att den andra ännu bestående brottmålsdomarebefattningen

— i Jämtlands län — med innevarande års utgång

torde blifva indragen, hvarvid icke kan ifrågakomma att åt befattningens

nuvarande innehafvare bereda pension, och att, om än enligt min mening

den befattning, Stecksén nu innehar, ännu någon tid bör bibehållas,

dock äfven denna i följd af ändrade förhållanden ganska snart

lärer kunna indragas.))

Bill. till Riksd. Prof. 1910. (i Sami. 1 Åfd. 18 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt skrifbiträdet

Amalia

Charlotta

Jansson.

66 BankoutsTcottets Utledande Nr 20.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Knngl. Maj :ts ifrågavarande

proposition, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade

brottmålsdomaren i Norrbottens län, vice häradshöfdingen

Eskil Stecksén må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han frånträdt brottmålsdomarebefattningen,

• under sin återstående lifstid åtnjuta från

allmänna indragningsstaten en årlig pension af ett

tusen åttahundra kronor.

20:o) Uti en till Riksdagen den 4 mars innevarande år aflåten proposition

(nr 100) har Kung! Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson må

från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes arbete för

nedre revisionens räkning upphört, under sin återstående lifstid åtnjuta

från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 700 kronor.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

innehåller följande yttrande af departementschefen:

»Nedre justitierevisionen har i underdånig skrifvelse den 5 februari

1910 gjort framställning om beredande af pension åt Amalia Charlotta

Jansson, hvilken under en lång följd af år varit sysselsatt med renskrift

för nedre revisionens räkning.

Justierevisionens framställning är föranledd af en från Amalia

Charlotta Jansson inkommen skrift, i hvilken hon anhållit, att, då

hennes arbetskrafter numera vid snart uppnådda 66 års ålder vore nedsatta

och hon saknade andra tillgångar än en lifränta å obetydligt

belopp, justierevisionen ville vidtaga åtgärder för åstadkommande af någon

pension för henne af statsmedel, hvarjämte hon hemställt, huruvida

icke, intill dess sådan pension kunde blifva henne beviljad, något understöd

kunde beredas henne för den tid från den 17 december 1909,.

hvarunder hon enligt företedt läkarbetyg af sjukdom varit urståndsatt

att förtjäna något till sitt uppehälle.

Beträffande sökanden och hennes arbete för justitierevisionen inhämtas

af handliugarna i ärendet:

Sökanden, som är född den 13 maj 1844, har alltsedan år 1864

haft stadigvarande sysselsättning med renskrift inom nedre revisionen,

allenast med undantag af tiden september 1895—oktober 1898, då hon

i följd af sjukdom icke kunnat arbeta. Hennes dagliga arbetstid har i

regel uppgått till 8 å 10 timmar, hvaraf 4 timmar inom ämbetslokalen..

opaginerad Kontrollera mot PDF

ItanJcoutsko Hets Utlåtande Nr 20.

G7

Ersättningen för arbetet har beräknats med visst belopp för skrifven

sida och till en del utgått af nedre revisionens expensmedel, men i

öfrigt erlagts af den tjänsteman — registrator^ protokollssekreterare

eller amanuens — hvilken varit skyldig bekosta renskriften. Med den

ersättning, som i nedre revisionen betalas för renskrift, kan, enligt hvad

nedre revisionen upplyser, en van och fullt arbetsför renskrifverska förvärfva

en inkomst af 80 å 90 kronor i månaden eller, om hon ej

under hela året unnar sig ledighet, omkring 1,000 kronor årligen.

Sökanden har emellertid under de sista 4 eller 5 åren, då hennes ålder

tvungit henne att i någon mån hushålla med sina krafter, icke kunnat

uppnå högre årsinkomst än 700 å 800 kronor. Nedre revisionen vitsordar,

att sökanden städse med utmärkt skicklighet samt den största

plikttrohet och ordentlighet fullgjort sitt sträfsamma arbete; och har

revisionen särskildt omnämnt, att sökanden till följd af sin synnerliga

förmåga att verkställa renskrifning efter äfven mycket svårlästa koncept,

då klar uppfattning af det skrifnas innehåll fordras för afskriftens verkställande,

mycket anlitats för renskrifning af dylik, mera fordrande art.

Sådant arbete kräfver — anmärker nedre revisionen — afsevärdt längre

tid än annan renskrift, utan att dock betalningen är högre. Jämväl

erinrar nedre revisionen, hurusom sökanden fått verkställa så stor del af

den renskrifning, hvilken bekostas med expensmedel, och kan sägas ske

mera direkt för statsverkets räkning än den, som betalas af ämbetsoch

tjänstemännen inom revisionen, att med all säkerhet i allmänhet

minst hälften af hennes dagliga arbetstid åtgått till arbete af det förra

slaget.

Angående sin ekonomi har sökanden åberopat ett af stadsmäklaren

A. Klingbom och kartografen A. L. Jacobsson utfärdadt intyg, att hon

icke äger annan tillgång än en lifränta å 88 kronor om året, tillkommen

genom insamling bland justitierevisionens ämbets- och tjänstemän.

Då det helt visst vore synnerligen hårdt, om sökanden efter mera

än 42 års träget och samvetsgrannt arbete hos nedre revisionen mot

eu ersättning, som uppenbarligen icke lämnat möjlighet till besparingar,

skulle lämnas att lida nöd, när hennes krafter nu på grund af hög

ålder och sjukdom visade sig otillräckliga, har nedre revisionen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt henne

af pension utaf statsmedel, hvilken pension enligt revisionens mening

lämpligen borde utgå för tiden från den 17 december 1909, efter hvilken

dag hon varit urståndsatt att arbeta.

I fråga om pensionens belopp har nedre revisionen erinrat, hurusom

löneregleringskommittén i sitt den 31 oktober 1907 afgifna be
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Banlcoutslcotteis Utlåtande Nr 20.

tänkande rörande fastare anställning för vissa biträden bos statens ämbetsverk

och myndigheter ansett ålderdomsunderstöd till i Stockholm

anställdt kvinnligt skrifbiträde, som uppnått 60 års ålder och 30 tjänstår,

böra uppgå till lägst 600 och högst 900 kronor årligen; och har nedre

revisionen framhållit, att sökanden, som snart uppnår 66 års ålder, räknar

42 tjänstår samt att det arbete, sökanden haft att utföra, till stor omfattning

varit af sådan art, som fordrar omdöme och urskilning, samt

således icke inskränkt sig till rent mekaniskt renskrifningsarbete.

Statskontoret, som efter nådig remiss afgifvit underdånigt utlåtande

i ärendet, har däri till en början erinrat, att i några af statskontoret

angifna fall Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension åt

kvinnliga skrifbiträden hos ämbetsverk och myndigheter samt att för

nu pågående Riksdag framlagts förslag om beviljande af pension å 1,000

kronor åt skrifbiträdet hos kammarkollegiet Fredrique Schenholm.

Statskontoret anmärker emellertid, att samtliga dessa fall förete den

olikheten med det förevarande, att den inkomst, som af vederbörande

pensionstagare i tjänsten åtnjutits, i sin helhet utgått direkt af statsmedel,

under det att sökandens aflöning, såsom ofvan nämnts, endast

till omkring hälften bestridts af sådana medel, under det att återstoden

bekostats af vederbörande ämbets- och tjänstemän. Härvid borde dock

märkas, att, då nämnda återstod väl kunde antagas hafva i sin helhet

eller åtminstone till sin hufvudsakliga del utgått från de åt vissa tjänstemän

i nedre revisionen anslagna renskrifningspenningar, densamma torde

kunna betraktas såsom indirekt bekostad af statsmedel. Vid sådant förhållande

och då den i ärendet förebragta utredningen syntes till fullo

ådagalägga, att sökanden vore i behof af något understöd på sin ålderdom,

samt staten med hänsyn till sökandens långvariga, synnerligen väl

vitsordade tjänstgöring icke skäligen syntes kunna undandraga sig att

bereda henne sådant understöd, har statskontoret ansett sig böra tillstyrka,

att framställning för ändamålet hos Riksdagen göres. Vidkommande

beloppet af understödet har statskontoret funnit detsamma, med

fästadt afseende å sökandens årsinkomst i tjänsten samt hvad statskontoret

framhållit angående de medel, hvaraf denna inkomst utgått, lämpligen

böra bestämmas till 500 kronor. Statskontoret har alltså hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt sökanden å allmänna

indragningsstaten uppföra en pension till belopp af 500 kronor

årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes

verksamhet för nedre revisionens räkning upphört.

I den under senare tid uppkomna frågan om förändring i de hos

s. 69 Kontrollera mot PDF

BanicoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

69

ämbetsverk och myndigheter arbetande skrifbiträdenas ställning hade

jag anledning uttala mig, då jag den 14 nästlidna januari inför Kungl.

Magt framlade förslag till lönereglering för fångvårdsstyrelsen (se 1910

års statsverksproposition, andra hufvudtiteln, s. 16—34). Därvid behandlades

jämväl frågan om beredande åt dessa biträden af pension,

i hvithet afseende beslut fattades att för ett fast kvinnligt skrifbiträde,

som skulle uppföras å fångvårdsstyrelsens stat, hos Riksdagen begära

rätt till pension enligt 1907 års pensionslag. Vinner detta förslag

Riksdagens godkännande och fattas enahanda beslut rörande skrifbiträdena

hos andra ämbetsverk, lärer staten skäligen icke böra undandraga

sig att bereda ålderdomsunderstöd jämväl åt skrifbiträden, som nödgas

afgå från sina befattningar, innan löne- och pensionsförhållandena för

biträdena hos det verk, där de äro anställda, reglerats. Utom detta skäl

för bifall till föreliggande framställning om pension åt sökanden kan för

öfrigt, på sätt statskontoret erinrat, till stöd därför åberopas åtskilliga

tidigare fall af likartad beskaffenhet.

Anser jag således lika med statskontoret, att pension bör beredas

sökanden, hvilken under mycket lång tid på ett synnerligen förtjänstfullt

sätt tjänat det allmänna, måste jag däremot finna pensionens af statskontoret

föreslagna belopp för lågt. Statskontoret synes hafva tillmätt

storleken af sökandens inkomst af befattningen och den omständigheten,

att denna inkomst endast till en del betalts direkt af statsmedel, för stor

betydelse. Att sökanden, särskildt under de senaste åren, då hennes

krafter aftagit, haft jämförelsevis låg inkomst af sitt arbete, bör enligt

min mening icke öfva bestämmande inverkan å pensionsbeloppet, enär

sökandens verksamhet varit af den art och omfattning, att motsvarande

befattningar i andra verk numera i allmänhet aflönas betydligt högre.

Hvad sättet för arbetets betalande vidkommer, har statskontoret själft

framhållit, att den allra största delen af sökandens arbete betalts, om

ej direkt med statsmedel, dock indirekt med sådana medel, i det att de

åt tjänstemännen af staten anslagna renskrifningspenningarna af dem

användts till ersättning åt sökanden för hennes arbete: det är endast

med afseende å den obetydliga del af den utaf sökanden besörjda renskrift,

som ej betalts på något af dessa sätt, som det torde kunna

ifrågasättas, att hänsyn därtill ej bör tagas vid fastställandet af pensionsbeloppet.

Det af statskontoret föreslagna beloppet torde för öfrigt knappast

vara tillräckligt att, äfven med tillägg af den lifränta, som anskaffats

genom insamling inom nedre revisionen, bereda sökanden nödtorftigt

uppehälle å hennes ålderdom. På grund af hvad jag sålunda

anfört har jag funnit en årlig pension för sökanden af 700 kronor vara

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bardcoutslc o Hets Utlåtande Nr 20.

Ang. pension

åt förrådsdrängen

K. F.

Kindmark

(Kind).

[7-]

skälig*. Detta belopp understiger i allt fall hvad nämnda biträde i

fångvårdsstyrelsen enligt den nya regleringen skulle bekomma i pension;

efter 60 lefnads- och 30 tjänstår skulle hon, med en slutaflöning

af 1,500 kronor, blifva berättigad -till årlig pension af 1,000 kronor.»

Med tillstyrkande af Kung! Maj:ts förevarande framställning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att skrifbiträdet hos

nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson må

från och med månaden näst efter den, hvarunder hennes

arbete för nedre revisionens räkning upphört, under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af sjuhundra kronor.

B. Ang. landtförsvarsdepartementet.

21:o) Uti punkt 7 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att förrådsdrängen vid arméns intendenturförråd

å Karlsborg Karl Fredrik Kindmark (Kind) må från och med

månaden näst efter den, under hvilken han varder entledigad från nu

innehafvande anställning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 300 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 29 oktober

1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Med förmälan att chefen för arméns intendenturförråd å Karlsborg

gjort framställning om utverkande af pension åt förrådsdrängen vid

därvarande intendenturförråd Karl Fredrik Kindmark (Kind) har generalintendenten

uti underdånig skrifvelse den 16 augusti 1909 hemställt, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om

beviljande åt Kindmark af en årlig pension af 300 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, hvarunder han blefve entledigad från

sin anställning vid intendenturförrådet.

Af handlingarna i ärendet inhämtas:

att Kindmark, som är född den 28 januari 1849 och alltså uppnått

60 lefnadsår, varit i statens tjänst sedan år 1861 eller i 48 år, däraf 29

år vid arméns intendenturförråd å Karlsborg;

att hans kroppskrafter och arbetsförmåga genom kronisk reumatism

och ischias under åren nedsatts i betydlig grad och att hans hälso
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

71

tillstånd gör det allt svårare för honom att med eget arbete nödtorftligen

försörja sig och sin ålderstigna hustru;

att makarna haft att uppfostra 6 barn, af hvilka icke något är i

sådan ekonomisk ställning, att det kan i nämnvärd mån understödja

sina medellösa föräldrar samt

att Kindmark under hela sin tjänstetid såväl i som utom tjänsten

visat plikttrohet och en i allo hedrande vandel.

Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 22 oktober 1909

biträdt generalintendentens framställning.

I likhet med generalintendenten och statskontoret anser jag, att

Kindmark gjort sig förtjänt af att komma i åtnjutande af något årligt

understöd för sin återstående lifstid, och har jag icke något att erinra

mot det föreslagna pensionsbeloppet, hvilket står i öfverensstämmelse

med hvad Riksdagen förut beviljat i liknande fall, då sökanden uppnått

en ålder af minst 60 år.:»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förrådsdrängen

vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Karl Fredrik

Kindmark (Kind) må från och med månaden näst efter

den, under hvilken han varder entledigad från nu

innehafvande anställning, under sin återstående lifstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af trehundra kronor.

22:o) Uti punkten 8 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt

föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. löjtnanten vid Västmanlands

regemente Martin Ossian Kristofilus Ottander må från och med den 1

november 1905 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 1,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november

1909 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har kontraktsprosten

i Östervåla O. A. Ottander i underdånighet anhållit, att någon pension

måtte tillerkännas hans son, f. d. löjtnanten vid Västmanlands regemente

Martin Ossian Kristofilus Ottander, hvilken för sinnessjukdom vårdades

å Uppsala hospital och vore oförmögen att sig själf försörja.

F. d. löjtnanten Ottander är född den 22 oktober 1878, kom i

krigstjänst den 10 juni 1897 vid Västmanlands regemente och befordrades

Ang. pension

åt f. d. löjtnanten

M. O.

K. Ottander.

[8.]

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

därstädes till löjtnant af andra klassen, men erhöll på egen begäran

afsked utan rätt till pension den 6 oktober 1905. Sedan den 22 december

1907 vårdas han å Uppsala hospital.

Till stöd för ansökningen har åberopats bland annat ett intyg af

öfveriäkaren vid nämnda hospital, professorn i psykiatri vid Uppsala

universitet F. H. Svenson, af innehåll att f. d. löjtnanten Ottander

redan vid afskedstagandet varit i saknad af förståndets bruk, samt att

Ottanders sinnessjukdom varat oafbrutet i mer än tre år och är af

sådan beskaffenhet, att någon förhoppning om hans tillfrisknande icke

förefinnes.

Öfver ansökningen hafva yttranden infordrats af vederbörande militärmyndigheter,

arméförvaltningen, direktionen öfver arméns pensionskassa

och statskontoret.

Regementschefen har på grund af dels uttalanden om och af f. d.

löjtnanten Ottander vid tidpunkten för hans afskedstagande, dels ock

professor Svensons intyg om Ottanders obotliga sinnessjukdom funnit det

numera konstateradt, att Ottander varit sinnessjuk redan år 1905 eller

tidigare. Ottander syntes därför kunna likställas med en officer, hvars

sinnessjukdom toge sitt utbrott, medan han ännu vore i tjänst, och borde

Ottander därför i likhet med en sådan officer tillerkännas pension från

allmänna indragningsstaton, oaktadt hans sinnessjukdom vid tidpunkten

för hans afskedstagande ännu ej blifvit såsom sådan igenkänd och

fastställd.

T. f. arméfördelning schefen tillstyrker framställningen, då det synes

honom ådagalagdt, att Ottander skulle hafva varit till pension berättigad,

därest hans sinnessjukdom blifvit upptäckt före afskedstagandet.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anser likaledes af handlingarna

otvetydigt framgå, att Ottander redan före tiden för afskedstagandet

från sin beställning såsom löjtnant vid regementet varit sinnessjuk,

samt att det med all sannolikhet kan antagas, att hans ansökan om

afsked påverkats af föreställningar, orsakade af denna hans sinnessjukdom,

hvadan berörda ansökan, därest sjukdomen vid tiden för hans afskedstagande

varit känd, bort behandlas på annat sätt än som skett;

och finner sjukvårdsstyrelsen sig därför, med fästadt afseende vid att

Ottanders sinnessjukdom oafbrutet varat i mer än tre år och enligt

läkares intyg är att anse såsom obotlig, böra i underdånighet tillstyrka

nådigt bifall till förevarande ansökan om pension åt Ottander.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti sitt utlåtande meddelat,

att Ottander såsom löjtnant af andra klassen uppburit en årlig

lön af 1,020 kronor, och att han erlagt pensionsafgifter för eu årlig

s. 73 Kontrollera mot PDF

Jlan/coutskottets Utlåtande Nr 20.

73

pension, jämlikt de för armén den 22 juni 1877 fastställda pensioneringsgrunder,

af 1,000 kronor. Därest Ottander skulle förklaras berättigad

till pension med tillämpning af punkt 8 i ofvannämnda pensioneringsgrunder,

borde pensionsbeloppet, jämlikt punkt 1 i pensioneringsgrunderna,

utgå med 1,000 kronor årligen.

Statskontoret erinrar uti sitt yttrande till en början om att enligt

nyss nämnda punkt 8 i pensioneringsgrunderna skall vederbörande, för

att blifva berättigad till pension, hafva kvarstått minst 3 år i sin anställning

vid armén och därunder bevisligen hafva lidit af lamhet,

blindhet eller vansinne utan att anledning förefinnes, att vederbörande

kan återvinna tjänstbarhet. Ehuru, enligt hvad numera syntes vara

utredt, Ottander visserligen måste anses hafva redan under några år

före afskedstagandet varit lidande af ett sjukligt sinnestillstånd, hade

denna sjukdom dock, såsom handlingarna visade, icke utgjort hinder för

tjänstgöringen. För sinnessjukdom hade han under sin tjänstetid icke

åtnjutit någon ledighet; uppenbart framträdde nämligen icke vansinnet

hos honom förr än efter afskedstagandet. Under sådana förhållanden

ansåge statskontoret punkt 8 i pensioneringsgrunderna för armén icke

tillämplig i förevarande fall. Om emellertid det numera otvifvelaktiga

förhållande, att han vid afskedstagandet var sinnessjuk, då varit för

regementsbefälet kändt, skulle hans afskedsansökning i stället hafva ledt

till att han erhållit tjänstledighet för sjukdom, hvarunder han ägt behålla

lönen, och hade sedermera med honom kunnut förfaras i enlighet med

berörda stadgande, hvarvid pensionsbeloppet skulle hafva utgjort 1,000

kronor. Vid sådant förhållande och då öfriga i förenämnda stadgande

angifna förutsättningar vore för handen, i det att Ottander numera

uppenbarligen under en tid af mer än tre år lidit af vansinne samt icke

kunde återvinna tjänstbarhet, syntes billigheten bjuda, att åtgärd vidtoges

för att bereda honom ersättning för den lön, respektive pension,

hvaraf han på grund af omständigheterna gått i mistning. På grund

häraf ville statskontoret hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i

nådig proposition föreslå Eiksdagen att å allmänna indragningsstaten

för Ottander uppföra en årlig pension å 1,000 kronor att åtnjutas från

och med ingången af november månad 1905, då han efter beviljadt

afsked frånträdde lönen såsom löjtnant vid A^ästmanlands regemente.

Då den sjukdom, hvaraf f. d. löjtnanten Ottander lider, på grund

af i ärendet företedt läkarintyg måste anses hafva förefunnits redan

innan Ottander erhöll afsked och därefter varat öfver 3 år, anser jag,

i likhet med i ärendet hörda myndigheter, billigheten fordra, att Ottander

tillerkännes pension, motsvarande det belopp, hvartill han varit berättigad,

Bill. till Eiksd. Prof. in Kl. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Utskottet*

yttrande.

Angående

pension åt

auditören «T.H.

Rundgren.

därest lian i stället för afsked erhållit tjänstledighet för sjukdom och

sedermera i författningsenlig ordning föreslagits till erhållande af pension.

Pensionsbeloppet torde, såsom statskontoret föreslagit, utgå från och

med ingången af månaden näst efter den, hvarunder Ottander erhöll

afsked.»

På grund af hvad i ärendet anförts, anser äfven utskottet, att något

understöd bör beviljas f. d. löjtnanten Ottander. Då emellertid detta,

enligt utskottets mening, egentligen bör afse att endast utgöra ersättning

för Ottanders vårdande å hospital, anser utskottet, att understödets

belopp bör bestämmas hufvudsakligen med hänsyn till kostnaden för

hospitalsvården. Enligt de upplysningar utskottet inhämtat, uppgår denna

kostnad visserligen för närvarande, och så länge Ottander vårdas å l:a

klassen, till 2 kronor 25 öre pr dag, men utsikt förefinnes, att Ottander

skall kunna erhålla plats å 2:dra klassen, hvarest afgiften belöper sig till

endast 1 krona per dag, däri ej inberäknade utgifterna för kläder och

dylikt. Vid sådant förhållande anser utskottet, att det understöd, som

bör tilldelas Ottander, lämpligen kan bestämmas till 600 kronor årligen.

Då det vidare enligt utskottets uppfattning här icke gäller en

pension i egentlig mening, anser utskottet sig ej hafva anledning tillstyrka,

. att understödet skulle, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, utgå

redan från afskedstagandet, utan håller utskottet före, att tiden för

understödets beviljande bör begränsas till början af det år, hvarunder

ansökning om pension för Ottander blef till Kungl. Maj:t ingifven, eller

från och med år 1909.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt af Riksdagen bifallas, att f. d. löjtnanten

vid Västmanlands regemente Martin Ossian Kristofilus

Ottander må från och med den 1 januari 1909 å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af

sexhundra kronor.

23:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 39) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att, därest auditören vid Vaxholms grenadjärregemente John Henrik

Rundgren erhåller afsked innan 1910 års utgång, han må från

och med'' månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom be
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

75

viljadt, å allmänna indragningsstaten uppbära pension, beräknad efter

900 kronor om året för tiden intill den 1 juli 1913, och därefter under

Rundgrens återstående liftstid efter 450 kronor om året,

dels ock att från anslaget till allmänna indragningsstaten må till

arméns pensionskassa utbetalas hvad som i expektansafgifter bör erläggas,

för att Rundgren skall från och med nämnda dag komma i åtnjutande

af en årlig pension från kassan å 450 kronor.

Det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 11 februari 1910 innehåller i detta ärende följande

yttrande af departementschefen:

»Auditören vid Vaxholms grenadjärregemente vice häradshöfdingen

John Henrik Rundgren, som är född år 1855, blef den 6 juni 1883 antagen

till e. o. notarie i Svea hofrätt och utnämndes den 2 april 1891 till

auditör vid Värmlands fältjägarkår. I den å sist nämnda befattning

utfärdade fullmakten intogs bestämmelse om, att Rundgren skulle vara

underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet, som eu omorganisation

af landtförsvaret kunde göra erforderliga.

När därför enligt 1901 års Riksdags beslut Värmlands fältjägarkår

jämte Hallands bataljon sammanslogos till Vaxholms grenadjärregemente,

blef Rundgren uppförd såsom auditör vid detta regemente.

Eftersom han förblifvit å gammal stat, har han i berörda egenskap

åtnjutit lön å 900 kronor och tjänstgöringspenningar å 400 kronor, hvartill

under tjänstgöringen kommit dagaflöning med 2 kronor.

Rundgren, som har juridisk byrå i Karlstad och intill allra sista tiden

varit amanuens vid domkapitlet därstädes, har emellertid icke under de

sista åren tjänstgjort annat än vid repetitionsöfningarna. Han har eu

vikarie, som han själf aflönar med 600 kronor om året.

I en den 8 oktober 1909 till landtförsvarsdepartementet inkommen

skrifvelse har Rundgren velat göra gällande, att lian icke på grund af

fullmaktens innehåll varit skyldig mottaga förflyttning till annat truppförband;

hvarjämte han förmenat det vara obilligt och med statens

värdighet oförenligt att fordra, det en auditör vid ’ett invid rikets

västra gräns förlagdt och endast kort tid af året samladt truppförband

skulle på i öfrig! oförändrade villkor fullgöra tjänstgöringen vid ett på

en ö i Östersjön garnisoneradt regemente, och detta så mycket mindre

som do med auditörsbeställningen förenade inkomsterna aldrig varit afsedda

att utgöra annat än en biförtjänst åt den, som på grund af sin

boningsort och verksamhet i öfrigt lämpligen kan åtaga sig en sådan

befattning''.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Rundgren liar därför hemställt, att Eders Ivungl. Maj:t täcktes dels

anvisa ett belopp af 600 kronor att från och med år 1909 årligen under

Rundgrens tjänstetid såsom auditör utgå för aflönande af tjänstförrättande

auditör vid Vaxholms grenadjärregemente, dels ock förklara

Rundgren berättigad att vid afskedstagandet från auditörsbeställningen

åtnjuta aflöning från allmänna indragningsstaten i öfverensstämmelse

med de honom i fullmakten tillförsäkrade löneförmåner.

Öfver denna framställning hafva yttranden afgifvits af vederbörande

myndigheter.

Regementschefen och chefen för fjärde arméfördelningen hafva tillstyrkt

framställningen.

Arméförvaltningens civila departement har däremot hemställt, att

densamma icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär

Rundgren såväl jämlikt den för honom utfärdade fullmakten som på

grund af de vid öfvergången till 1901 års härordning meddelade bestämmelser

måste anses pliktig underkasta sig de förändringar i tjänstgöringsskyldighet,

som för honom blifvit en följd af Värmlands fältjägarkårs

sammanslagning med Hallands bataljon samt af Vaxholms

grenadjärregementes i samband därmed genomförda organisation.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har förklarat, att Rundgren,

som uppnått 54 lefnadsår och en publik tjänstetid af mer än 26 tjänsteår

efter tjugonde åldersåret, vore berättigad att nu afgå ur tjänst

och från och med den 1 juli 1913 mot expektansafgifters erläggande

tillträda 450 kronor kassapension; men endast genom att kvarstå i tjänst

till den 29 mars 1915 blefve Rundgren vid då uppnådda 60 lefnadsår

berättigad att från och med månaden näst efter erhållet afsked tillträda

jämväl fyllnadspension likaledes till belopp af 450 kronor.

Statskontoret har erinrat om ett liknande fall, som var föremål

för proposition till 1907 års Riksdag och däri omständigheterna voro

följande: Komministern i Karlstad A. K. A. Randel, som år 1890

utnämnts till regementspastor vid Värmlands fältjägarkår, hade, efter

det denna kår uppgått i Vaxholms grenadjärregemente, uppehållit regementspastorsbeställningen

vid samma regemente, dock utan att ingå på

ny stat. Då Randel anhållit att blifva Överflyttad på indragningsstat,

yttrade statskontoret i afgifvet utlåtande: »I den för Randel i egen
skap

af regementspastor vid Värmlands fältjägarkår utfärdade fullmakten

är, enligt hvad arméförvaltningen upplyst, stadgad skyldighet

för honom att vara underkastad de förändringar i tjänstgöringsskyldighet

och aflöningsförmåner, som en omorganisation af landtför
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

77

svaret kan göra erforderliga. Denna bestämmelse torde närmast afse

skyldighet för Randel att underkasta sig utsträckt tjänstgöring och

kan måhända äfven anses innebära åliggande för honom att tjänstgöra

å ny förläggningsort för kåren. Däremot torde det starkt kunna

ifrågasättas, huruvida denna skyldighet rimligtvis får utsträckas därhän,

att det utan vidare skulle åligga Randel att tjänstgöra ej blott å

annan ort utan ock vid ett annat truppförband, därför att den kår, vid

hvilken han vunnit anställning, uppgått i detta nya truppförband. Då

härtill kommer, att beloppet af den med regementspastorsbeställningen

förenade aflöning uppenbarligen förutsätter, att beställningens innehafvare

af annan prästerlig verksamhet hämtar sin egentliga utkomst, och att

sådan verksamhet vid kårens förflyttning till området för ett annat

stift än det, Randel tillhör, näppeligen torde stå honom till buds, lärer

det icke kunna förnekas, att starka billighetsskäl föreligga för beredande

af tillfälle för Randel att utan ekonomisk uppoffring upphöra

med tjänstgöringen vid det nya regementet. Skulle härjämte regementets

egen fördel, om icke med nödvändighet kräfva, så dock befordras

genom Randels afgång, så vill det synas statskontoret, som om

fullt tillräckliga skäl föreligga att genom framställning till Riksdagen

om beviljande af någon pension åt Randel bereda utväg för hans entledigande

från regementspastorsbeställningen. Beträffande det belopp,

som i sådant fall borde i pension tilldelas Randel, torde enligt statskontorets

mening hvad Randel kan beräknas hafva under de senare

åren haft i behållen inkomst af sin tjänst såsom regementspastor eller

vid pass 500 kronor få i sådant afseende anses såsom ett minimum.»

Den i öfverensstämmelse med detta förslag framlagda nådiga propositionen

blef af Riksdagen godkänd.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna tillstyrka Rundgrens

nu föreliggande ansökning i dess helhet, enär den åsyftade, att

Rundgren skulle med bibehållande af fulla aflöningsförmåner och pension

srätt befrias från tjänstgöringsskyldighet och att statsverket skulle

bekosta ersättning till vikarie vid regementet. Men det kunde icke

förnekas, att omständigheterna försatt Rundgren i ett synnerligen ofördelaktigt

läge, då han numera nödgades antingen fullgöra sin auditörstjänst

å en från hans hufvudsakliga verksamhetsfält långt aflägsen ort eller ock

afstå ej obetydlig del af sin aflöning, såsom auditör åt vikarie för uppehållande

af göromålen. Icke heller för regementet kunde detta förhållande vara

annat än ofördelaktigt. Då de omständigheter, som iöranledt Riksdagen

att bevilja pension åt Randel, i allt väsentligt förelåge beträffande

Rundgren, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke nu

s. 78 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

78 Bankouts/cottets Utlåtande Nr 20.

föreliggande fråga lämpligen kunde ordnas på liknande sätt. Då Rundgren

under de senaste åren, då han icke själf gjort någon auditörstjänst,

aflönat sin vikarie med 600 kronor, hade han således haft 700

kronor i behållen inkomst af auditörstjänsten. I olikhet med Randel

vore emellertid Rundgren pensionsberättigad för sin tjänst vid armén.

Enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa upplyst, vore nämligen

Rundgren berättigad att, om han i tjänsten kvarstode till uppnådd

ålder af 60 år, komma i åtnjutande af pension och fyllnadspension å

tillhopa 900 kronor, och om han redan nu afginge, kunde han genom

erläggande af expektansafgifter den 1 juli 1913 tillträda pension från

kassan å 450 kronor. Under sådana förhållanden syntes det tvifvelaktigt,

huruvida Rundgren kunde befinnas villig att med afstående af

pensionsrätten från arméns pensionskassa åtnöjas med pension å 700

kronor från allmänna indragningsstaten. Han torde föredraga att kvarstå

i tjänsten och aflöna vikarie för att i sinom tid tillträda pension å 900

kronor. Ansåges regementets fördel kräfva, att auditörsgöromålens

handhafvande ordnades på annat sätt än hittills, så syntes Rundgren

nu böra beredas en pension af 900 kronor. Såsom uttryckligt villkor

för åtnjutande af sådan pension från allmänna indragningsstaten borde

i hvarje fall uppställas, att Rundgren afsade sig sin rätt till pension

från arméns pensionskassa samt måhända därjämte, att han inom viss

tid, exempelvis inom utgången af år 1910, afginge från tjänsten.

I likhet med hvad förut ägt rum i fall, då vederbörande ägt att

mot erläggande af expektansafgift å viss tid tillträda pension från

arméns pensionskassa, kunde det ju ifrågasättas, att nu förevarande

fråga så ordnades, att cn årlig pension beviljades Rundgren med 900

kronor från af skedet intill den 1 juli 1913 men därefter med 450 kronor

samt att af statsmedel erlades expektansafgifter, så att Rundgren

från och med samma dag erhölle pension från arméns pensionskassa

till belopp af 450 kronor om året. Emellertid skulle en sådan uppdelning

sakna praktisk betydelse, enär i allt fall statsverket i sista hand

finge bekosta pensionen i dess helhet.

Beloppet af den med auditörsbefattning förenade aflöning förutsätter

uppenbarligen, att befattningens innehafvare till väsentlig del hämtar

sin utkomst af annan verksamhet. Men det måste anses ur alla synpunkter

olämpligt, att denna verksamhet — såsom i förevarande fall —

utöfvas på en ort, vidt aflägsen från vederbörande regementes förläggningsort.

Med hänsyn härjämte till att Rundgren i viss mån blifvit.

ekonomiskt lidande genom arméns omorganisation, ansluter jag mig till

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bmikoutskottets Utlåtande Nr 20.

79

förslaget, att Rundgren beviljas afsked ocli i sammanhang därmed tillerkännes

full pension. Eftersom Rundgren genom expektansafgifters

erläggande kan bibehållas vid sin rätt till kassapensionen, som från och

med den 1 juli 1913 utgår med 450 kronor, är det såsom statskontoret

angifvit möjligt ordna pensionsfrågan antingen så, att Rundgren, så

länge han lefver, beviljas en pension å allmänna indragningsstaten af

900 kronor mot afstående af kassapensionen, eller så, att pensionen å

allmänna indragningsstaten bestämmes till 900 kronor för tiden intill

den 1 juli 1913 men för tiden därefter till 450 kronor samt att statsverket

genom expektansafgifternas erläggande vidmakthåller Rundgrens

rätt till kassapensionen. Då statsverket alltsedan år 1858 betäcker

pensionskassans årliga brist, skulle det ju, såsom statskontoret antydt,

kunna i viss mån anses för staten betydelselöst, hvilketdera sättet som

väljes. Men jag anser mig böra förorda det sistnämnda sättet af den

anledning, att därigenom Rundgren bibehålies äfven vid den med kassapensionen

följande rätt till begrafningshjälp, 225 kronor.»

Anditörsbefattningarna äro, såsom äfven af föredragande departementschefen

framhålles, uppenbarligen afsedda att förenas med annan

verksamhet, som bereder vederbörande den väsentliga delen af hans

utkomst. Skulle nu sådana förhållanden inträda, som göra det för en

auditör svårt eller omöjligt att vid sidan af sin egentliga verksamhet

fortfarande behörigen upprätthålla auditörsbefattningen, så synes detta,

på grund af auditörsbefattningarnas beskaffenhet att vara bisysslor, böra

föranleda till att vederbörande får afstå från befattningen såsom auditör.

Med denna uppfattning angående Rundgrens tjänsteställning och i

betraktande jämväl däraf, att han enligt bestämmelse i den å auditörsbefattningen

utfärdade fullmakten är underkastad de förändringar i

tjänstgöringsskyldighet, som en omorganisation af landtförsvaret kan

göra erforderliga, har utskottet ej kunnat finna omständigheterna påkalla

ett medgifvande af den begärda pensionen, utan hemställer,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande förslag icke må

af Riksdagen bifallas.

24:o) Uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(nr 130) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

sergeanterna af första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel

Teodor IVin!lind von Walter och Nils Westberg må från och med månaden

näst efter den, hvarunder de erhålla afsked från innehafvande

Utskottets

yttrande.

Angående

pensioner åt

sergeanterna

C. S. T. Winblad

von

Walter och.

N. Westberg.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

beställningar, under sin återstående lifstid uppbära pension å allmänna

indragningsstaten, hvardera till belopp af 900 kronor.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

T)Chefen för Hälsinge regemente har uti skrifvelse den 27 januari

1910 i underdånighet anhållit, att med hänsyn till regementets tjänstbarhet

få meddela afsked före uppnådd pensionsålder åt sergeanterna

af första klassen vid regementet Carl Samuel Teodor Winblad von

Walter och Nils Westberg, hvilka, under förutsättning att de erhölle

pension, förklarat sig villiga att redan nu afgå från sina beställningar.

Winblad von Walter, som är född den 13 april 1862, kom i krigstjänst

år 1880 och har såsom underofficer tjänstgjort i 24 1 2 år.

Westberg är född den 18 mars 1865 och kom i tjänst år 1884 samt

har såsom underofficer tjänstgjort i 19 1h år.

Af flera framställningen bifogade läkarintyg framgår,

att Winblad von Walter lider af förlamning i högra armen, hvarigenom

muskelkraften och skrifförmågan äro väsentligen inskränkta,

af försvagade själsförmögenheter äfvensom af marschdugligheten nedsättande

ärrbildning och små blodåderbråck å högra foten och underbenet,

att Westberg lider af dubbelsidig lungtuberkulos, och att hvarje

förbättring af hans hälsotillstånd är utesluten, samt

att såväl Winblad von Walter som Westberg på grund af sina sjukdomar

äro och förblifva till krigstjänst odugliga.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen efter

att dock först hafva infordrat kompletterande intyg, utvisande, att Winblad

von Walter och Westberg på grund af ofvannämnda sjukdomar

varit tjänstlediga, den förre under de senaste fem åren med kortare

mellanrum och den senare alltsedan den 24 maj 1905.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver arméns pensionskassa

anfört, att Winblad von Walter, som räknade 47 lefnadsår

och 29 tjänstår efter adertonde åldersåret, icke kunde mot pensionsreglementets

bestämmelser beredas pension ur arméns pensionskassa än

mindre fyllnadspension af statsmedel, och att samma vore förhållandet

beträffande Westberg, som räknade 44 lefnadsår och 25 tjänstår efter

adertonde lefnadsåret. Under hänvisning till att senast 1909 års Riksdag

i likartade fall beviljat flere pensioner å allmänna indragningsstaten

till lönens fulla belopp, har direktionen därjämte upplyst, att,

därest Winblad von Walter och Westberg uppfyllt villkoren för dylika

förmåner, pensionsbeloppet för hvardera skulle jämlikt pensioneringsgrunderna

hafva utgått med 900 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

BanTcoutslcottets Utlåtande Nr SO.

81

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 23 februari 1910 anfört,

att, på grund af hvad i ärendet blifvit upplyst och då det med

hänsyn till regementets tjenstbarhet måste anses nödvändigt, att de

sergeantsbeställningar, hvilka nu innehades af Winblad von Walter och

Westberg, icke längre upptoges af icke tjänstduglige innehafvare, hade

statskontoret icke något att erinra mot förslaget att genom beredande

af förtidspensioner lämna dem tillfälle att afgå från befattningarna; och

hemställde fördenskull statskontoret, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för Winblad von Walter

och Westberg uppföra pensioner till belopp af 900 kronor för hvardera.

Det synes mig särskildt med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att

genom utverkande af rätt till pensioner åt Winblad von Walter och

Westberg gifva dem tillfälle att redan nu afgå ur tjänsten, och anser

jag, att ett mot full pension svarande belopp eller 900 kronor bör tillerkännas

dem vid afskedstagande!.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

proposition hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanterna af

första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel

Teodor Winblad von Walter och Nils Westberg må

från och med månaden näst efter den, hvarunder de

erhålla afsked från innehafvande beställningar, under

sin återstående lifstid uppbära pension å allmänna

indragningsstaten, hvardera till belopp af niohundra

kronor.

25:o) Ivungl. Maj:t har uti en den 4 mars innevarande år till Riksdagen

aflåten proposition (nr 118) under åberopande af bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver landtförs vars ärenden för samma dag föreslagit

Riksdagen medgifva, att sergeanten af första klassen vid Norrbottens

regemente Bernhard Söderholm må under sin återstående lifstid

från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked

från innehafvande beställning, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till belopp af 780 kronor.

Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller härom följande uttalande

af departementschefen:

»Chefen för Norrbottens regemente har uti skrifvelse den 16 december

1909 i underdånighet anhållit, att proposition måtte aflåtas till

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Hclft. 11

Angående

pension åt

sergeanten

Bernhard Söderholm.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

Riksdagen om beviljande af pension åt sergeanten af första klassen vid

regementet Bernhard Söderbolm.

Af framställningen bifogade handlingar och läkarbetyg inhämtas,

att Söderholm, som är född den 31 januari 1877, blifvit den 20 mars

1894 antagen till volontär vid Norrbottens regemente, att han den 29

september 1909 befordrats till nu innehafvande beställning, samt att

han sedan tre år tillbaka lider af lungtuberkulos och körtelansvällningar

å halsen och på grund häraf är till krigstjänst oduglig.

Regementschefen har i ofvannämnda skrifvelse anfört, att Söderholm

på grund af sjukdom under de senaste åren med undantag af två och

en half månad varit tjänstledig, samt att han nu vore oförmögen att

vidare sköta sin tjänst. Då Söderholm dessutom genom sin sjukdoms

beskaffenhet ej syntes blifva återställd till hälsan, ansåge regementschefen

det vara i hög grad önskvärdt för regementet, att den sergeantslön, som

Söderholm nu uppbure, måtte blifva disponibel att tilldelas person, som

förrättade mot densamma svarande tjänst.

Framställningen har tillstyrkts af kommendanten i Boden.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen, enär

lungsot icke vore upptagen bland de sjukdomar, på grund af hvilka

armén tillhörig personal jämlikt föreskrifterna i cirkuläret den 22 juni

1877 angående ny pensionsreglering för armén kunde före inträdet i

pensionsåldern skiljas från tjänsten mot åtnjutande af pension från allallmänna

indragningsstaten.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 4 februari 1910 anfört, att

då det syntes i någon mån tvifvelaktigt, huruvida Söderholm kunde anses

vara för all framtid till krigstjänst oförmögen, statskontoret i anledning

däraf inhämtat medicinalstyrelsens yttrande, och att af detta yttrande framginge,

att styrelsen visserligen icke med säkerhet kunde afgöra, huruvida

Söderholm vore för all framtid oförmögen till krigstjänst, och att

det icke kunde anses uteslutet, att han möjligen kunde mer eller mindre

fullständigt återvinna sin hälsa, men att det i allt fall vore mest sannolikt,

att han icke mer komme att blifva användbar till krigstjänst. Vid sådant

förhållande och då den sjukdom, hvaraf Söderholm lede, torde med hänsyn

till faran för spridande af smitta icke lämpligen medgifva, att Söderholm

användes ens vid mindre ansträngande göromål såsom skrifarbete

och expedition, har statskontoret ansett skäl föreligga att söka bereda

Söderholm tillfälle att utan ekonomisk uppoffring afgå från sin befattning,

hvadan statskontoret tillstyrkt, att Söderholm å allmänna indragningsstaten

beredes pension till belopp af 780 kronor, motsvarande den

s. 83 Kontrollera mot PDF

jBanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

83

sergeant af andra klassen tillkommande pension från arméns pensionskassa

jämte fyllnadspension.

På grund af hvad statskontoret sålunda yttrat synes det mig särskilt

med hänsyn till tjänstens kraf nödigt, att Söderholm beredes tillfälle

att redan nu afgå ur tjänsten. Enligt hvad jag från arméns pensionskassa

inhämtat, innehar Söderholm emellertid icke den lefnadsålder

eller tjänstetid, att han kan erhålla pension från kassan eller fyllnadspension;

och äfven om så varit förhållandet, skulle han i allt fall, med

hänsyn till den korta tid, han varit sergeant af första klassen, icke kunnat

erhålla högre pension än den, som tillkommer sergeant af andra klassen,

eller 780 kronor.»

På grund af hvad i ärendet anförts anser utskottet, att i enlighet

med Kungl. Majrts förevarande förslag Söderholm bör beredas tillfälle

att med pension afgå ur tjänsten; och får utskottet sålunda, med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Maj:ts framställning, hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard

Söderholm må under sin återstående lifstid från och

med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller

afsked från innehafvande beställning, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till belopp

af sjuhundraåttio kronor.

26:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 61) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att sergeanten af första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig

Emil Nyblad må under sin återstående lifstid från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från innehafvande beställning,

å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension till

belopp af 900 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den 11 sistlidne

februari innehåller följande yttrande i ärendet af departementschefen:

»På därom af vederbörande gjord framställning bär chefen för

Västerbottens regemente uti skrifvelse den 12 november 1909 i underdånighet

anhållit, att nådig proposition måtte aflåtas till Riksdagen om

beviljande af pension före uppnådd''pensionsålder åt sergeanten af första

klassen vid regementet Ludvig Emil Nyblad.

Af handlingarna inhämtas, att Nyblad, som är född den 15 december

Departements
chefen.

Angående

pension åt

sergeanten

L. E. Nyblad.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

1868, den 15 juni 1885 antogs till volontär vid Västerbottens fältjägarkår,

hvarifrån han den 28 mars 1890 på egen begäran erhöll

afsked, samt att han den 28 april 1891 ånyo antogs till volontär vid

kåren och den 2 juni 1897 befordrades till nu innehafvande beställning.

Enligt intyg af vederbörande regementsläkare lider Nyblad af lungtuberkulos

och allmän svaghet och torde på grund häraf med största

sannolikhet för all framtid vara oförmögen till krigstjänst.

Regementschefen har i ofvannämnda skrifvelse anfört, att Nyblad på

grund af sjukdom under flera år med kortare mellanrum af förment tjänstbarhet

varit oförmögen att sköta sin tjänst såväl vid trupp som i expedition.

Då Nyblad dessutom på grund af sin sjukdom vore en ständig

fara för sin omgifning, ansåge regementschefen icke lämpligt, att han

kvarstode i tjänst intill uppnådd pensionsålder.

Framställningen har tillstyrkts af chefen'' för sjätte arméfördelningen.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver arméns pensionskassa

anfört, att Nyblad, som sålunda räknade 41 lefnadsår och

en tjänstetid af 23 år efter adertonde åldersåret, icke kunde mot

stadgandet i § 48 pensionsreglementet beredas pension ur armens

pensionskassa, än mindre fyllnadspension af statsmedel. Vidare har

direktionen upplyst, att, därest Nyblad uppfyllt villkoren för erhållande

af sådan förmån, pensionsbeloppet skulle hafva utgått med 900 kronor

årligen, däraf 180 kronor i nionde klassen af arméns pensionskassa

och 720 kronor åt statsmedel.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 27 december 1909

anfört, att, då genom de handlingarna bifogade läkarintyg torde få

anses styrkt, att Nyblad vore för all framtid oduglig till krigstjänst,

statskontoret, på grund jämväl af hvad handlingarna i öfrig! innehölle,

funne sig böra tillstyrka., att Kungl. Maj:t täcktes föreslå. Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten för Nyblad uppföra pension till

belopp, motsvarande den pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension,

som, därest gällande villkor vant uppfyllda, skulle hafva

tillkommit honom, eller 900 kronor.

På grund af hvad nämnda myndigheter sålunda yttrat och. hemställt,

synes det mig särskildt med hänsyn till tjänstens kraf nödigt att

genom utverkande af rätt till pension åt Nyblad gifva honom tillfälle

att redan nu afgå ur tjänsten, och anser jag, att ett mot full pension

svarande belopp eller 900 kronor bör tillerkännas honom vid afskedstagande!.

»

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Uanlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

85

att Riksdagen må medgifva, att sergeanten af

första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig

Emil Nyblad må under sin återstående lifstid från

och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller

afsked från innehafvande beställning, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

af niohundra kronor.

21:6) Uti en inom Andra kammaren väckt motion (n:o 70) har herr

E. C. Kropp föreslagit, att Riksdagen ville åt f. d. soldaten Anders

Gustaf Ed bevilja en årlig pension af 300 kronor att utgå, om möjligt

från 1910 års början, på allmän indragningsstat under hans återstående

lifstid.

Till stöd för denna framställning har motionären, med åberopande

af åtskilliga vid motionen fogade intyg, anfört följande:

»F. d. soldaten Anders Gustaf Ed, nu boende Smedjevreten n:r 3

Eskilstuna, har haft anställning som soldat vid Södermanlands regemente

under tiden från den 28 februari 1860 till den 1 augusti 1887, då han i

anseende till ålder och sjukdom erhöll afsked, därvid berättigad till underhåll

på expektans från Vadstena krigsmanshuskassa. Från den 1 april

1893 till den 1 juli 1908 har han haft anställning vid Karl Gustafs

stads gevärsfaktori som portvakt, hvarjämte han där sysselsatts med

diverse filningsarbeten. Sistnämnda dag blef han från denna befattning

afskedad på grund af arbetsbrist. Ed har, enligt bifogade intyg, de

bästa vitsord för såväl sin anställning vid Södermanlands regemente

som vid gevärsfaktoriet. Född den 8 april 1837, är Ed nu i det närmåste

73 år gammal samt enligt bifogadt läkareintyg nu oförmögen till

arbete och följaktligen urståndsatt att sig själf och sin åldriga hustru

försörja. Vid sådant förhållande och då han oförvitligt tjänat staten i

sammanlagd t öfver 41 år, torde det kunna anses rättvist och billigt, att

staten träder emellan och gifver honom en årlig pension för hans återstående

dagar. Då Riksdagen hittills i många fall på grund af begäran,

antingen af Kungl. Maj:t eller enskild motionär, beviljat pension åt

arbetare, som icke enligt något pensionsreglemente varit berättigad till

erhållande däraf, har jag ansett mig böra söka af Riksdagen utverka

beslut om pension äfven i detta ömmande fall.

Hvad pensionsbeloppets storlek beträffar, så anser jag detta böra

sättas till tre hundra kronor. Riksdagen har förut vid beslut om pensioner

åt arbetare, som i statens tjänst fått sin arbetsförmåga i mer eller

mindre grad förminskad, beviljat nämnda belopp. Det synes mig ej i

Ang. pension

åt f. d.''soldaten

Anders

Gustaf Ed.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Banko utskottets Utlåtande Nr 20.

detta fall lämpligen kunna sättas lägre. Med hänsyn till Eds höga ålder

och den svåra belägenhet han befinner sig uti, synes mig äfven rättvist,

att pensionen får utgå från och med innevarande år.»

utskottets Utöfver de intyg, som af motionären bifogats motionen, har för

yttrande. utskottet företetts ett den 7 april 1910 dagtecknadt intyg af styresmannen

för Carl Gustafs stads gevärsfaktori, öfversten C. HylténCavallius,

hvilken dåra ti anfört följande:

»På därom framställd begäran får jag härmed intyga:

att Änders Gustaf Ed, som den i april 1893 antogs till portvakt

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, och den 1 juli 1908 på grund af

allt mer tilltagande ögonsjukdom (starr) från samma tjänst afgick, städse

plikttroget fullgjort sitt åliggande och visat i allo hedrande uppförande,

samt

att jag — ehuru Eds jämförelsevis korta tjänstetid vid gevärsfaktoriet

icke kunde föranleda förslag från min sida om tillägg till den

för Ed utgående militärpensionen — dock med glädje skulle se att

denna genom Riksdagens välvilja ökades till för exempel 300 kronor,

så att den 73 årige f. d. statstjänarens sista lefnadsår blefve bekymmersfriare.

»

På grund af hvad sålunda och för öfrigt i detta ärende anförts,

anser utskottet sig höra förorda, att någon pension varder beviljad åt f.

soldaten Ed, utöfver det honom redan tillkommande underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa; och bör enligt utskottets mening denna pension

lämpligen bestämmas till 225 kronor, hvarigenom sammanlagda

beloppet af pension och underhåll från krigsmanshuskassan skulle uppgå

till omkring 300 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att, med anledning af herr Kropps förevarande

motion, Riksdagen må medgifva, att f. soldaten Anders

Gustaf Ed må, räknadt från och med den 1 januari

1910, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af tvåhundratjugufem

kronor.

Angående 28:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år aflåten

evårshandt- proposition (nr 66) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att,

yrkaren Erik därest gevärshandtverkaren vid Västernorrlands regemente Erik Petter

PetberJäS" Wåaberg erhåller afsked innan den 1 september 1910, han må från och

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

87

med månaden näst efter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,

under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 780 kronor

från allmänna indragningsstaten.

Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

har departementschefen angående denna framställning anfört

följande:

»Erik Petter Wågberg, som är född den 29 maj 1838, blef den 1

oktober 18"73 genom kontrakt med arméförvaltningen å artilleridepartementet

antagen till gevärssmed vid Västernorrlands beväringsbataljon.

Pen 31 december 1894 förordnades han att tillsvidare vara gevärshandtverkare

på stat vid Västernorrlands regemente.

Ett par månader senare förordnades vid regementet ytterligare en

gevärshandtverkare vid namn Tjernberg, ty staten upptog den tiden två

sådana beställningsmän.

I skrifvelse den 23 februari 1901 till vederbörande arméfördelningschef

uppgaf dåvarande regementschefen, att Wågberg inlämnat ansökan

om afsked från den 1 april 1901; och då Wågberg endast omkring

6 74 år _ haft förordnande på stat samt fördenskull icke vore berättigad

till pension i vanlig ordning, ville regementschefen ifrågasätta framställning

till Kungl. Maj:t om beredande af pension åt Wågberg.

Oaktadt regementschefen omedelbart därpå erhöll det svar på sin

framställning, att den icke föranledde till någon åtgärd, uppgaf samme

chef i skrifvelse den 6 augusti 1902 till dåvarande statsrådet och chefen

för landtförsvarsdepartementet, att blott en gevärshandtverkare kunde

beräknas kvarsta vid regementet den 1 januari 1904. Enligt hvad regementskvartermästaren

sedermera förklarat, skulle orsaken till berörda

uppgift varit den, att det ansågs troligt, att Wågberg innan den 1 januari

1904 afgått från sin befattning.

Med anledning af uppgiften blef emellertid endast en gevärshandtverkare

upptagen i den af Riksdagen godkända 1904 års stat för

regementet.

Men antagandet, att Wågberg skulle afgå, visade sig oriktigt. Han

upptogs på samtliga halfårsbesked, och då han ej kunde utan vidare

atskedas blott därför, att staten ändrats, utbetalades alltjämt de honom

tillkommande löneförmåner, däribland lön 780 kronor.

Sedan från 1909 års början ny stat blifvit för regementet gällande

samt både Wågberg och Tjernberg förklarat sig villiga att ingå på

villkoren för åtnjutande af de i densamma uppförda aflöningsförmånerna,

hemställde regementschefen, att, då de förutvarande löneförmånerna ut
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

JBankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

gjorde full ersättning för det arbete, som kunde åläggas Wågberg, endast

Tiernberg måtte erhålla tillstånd att öfvergå till den nya staten och

komma i åtnjutande af däri uppförda två ålderstillägg. Ty Wågberg

hade visserligen icke någon längre tid helt och hållet varit hindrad att

göra sin tjänst, men på grund af hög ålder och minskad arbetsduglighet

hade han alltsedan 1902 varit inkommenderad endast under regementsmötena.

.

Uti häröfver afgifvet yttrande tillstyrkte arméförvaltningens cimla

departement bifall till regementschefens framställning. Beträffande fragan

om Wågbergs fortfarande kvarstående i tjänst anförde departementet

vidare, att medgifvande därtill borde lämnas, intill dess framställning

om pension åt Wågberg blifvit pröfvad, samt att Wågberg alltså borde

bibehållas vid samma inkomst, som till honom utgått, alltseaan han till

följd af den felaktiga anmälan den 6 augusti 1902 haft anställning öfver

stat vid regementet. Då emellertid några i stat anvisade medel icke

kunde för ändamålet disponeras, hemställde departementet, att för tiden

från och med den 1 januari 1909 till och med den månad, i hvilken

Wågberg erhölle afsked, måtte såsom gratifikation för hvarje månad till

honom utbetalas ett belopp, motsvarande de enligt 1908 års stater för

gevärshandtverkare bestämda löneförmåner — inkvarteringsbidrag samt

ersättning för bränsle och lyse däri inberäknade. Härför erfordeiliga

belopp kunde af departementet förskjutas af omhänderhafvande medel.

Genom nådigt bref den 27 augusti 1909 biföll Kungl. Maj:t departementets

hemställan. För att begränsa den till Wågberg utgående ersättningen

ålades därjämte regementschefen att inbeordia Wågberg till

tjänstgöring vid regementet allenast under tid, då sådant för vapenvårdens

handhafvande vid regementet kunde varda oundgängligen nödvändigt.

Slutligen förständigades regementschefen att snarast möjligt

inkomma med förslag om beredande af pension åt Wågberg.

Till åtlydnad häraf har i en af vederbörande arméfördelningschef

den 1 november 1909 tillstyrkt skrifvelse föreslagits, att Wågberg måtte

beredas pension till ett belopp, beräknadt för gevärshandtverkare på

1908 års stat eller 780 kronor.

Häröfver hafva yttranden infordrats från vederbörande myndigheter.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har upplyst, att Wågberg icke

någonsin varit delägare i kassan. Då Wågberg aldrig af vederbörande

chef anmälts såsom tjänsteinnehafvare vid bataljonen (regementet) och

icke heller af vederbörande redogörare debiterats pensionsafgifter, kunde

antagas, att Wågbergs anställning såsom gevärshandtverkare icke varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

af den natur, att han ägt skyldighet blifva delägare i kassan. Skulle

till Riksdagen aflåtas proposition om Wågbergs pensionerande, borde

hänsyn tagas dels till Wågbergs framskridna ålder dels ock därtill, att

han — i olikhet mot de gevärshandtverkare, som vore delägare i arméns

pensionskassa — icke erlagt några pensionsafgifter. Dessa afgifter

skulle intill början af år 1909 hafva uppgått till sammanlagdt 451 kronor

12 öre, därest Wågbergs anställning redan från den 1 oktober 1873

varit af natur att medföra nödtvungen delaktighet i kassan. Men om 1877

års pensioneringsgrunder varit på Wågberg tillämpliga, skulle han varit

skyldig att ur tjänsten afgå redan den 29 maj 1901, och intill den

dagen skulle summan af pensionsafgifterna hafva uppgått till allenast

235 kronor 45 öre. Om 1877 års pensioneringsgrunder varit på Wågberg

tillämpliga, skulle han emellertid å andra sidan hafva vid afskedstagande!

den 29 maj 1901 varit berättigad till en årlig pension af 500 kronor.

Då sålunda statsverket i pensionsafgifter besparats ett belopp af 4,291

kronor 67 öre och då Wågberg nu vore omkring 72 år gammal, syntes

det af regementschefen föreslagna pensionsbeloppet direktionen väl afvägdt.

Denna åsikt har delats af armé/arv ältning en, som hemställt om proposition

till Riksdagen, att Wågberg skulle från och med månaden näst

efter den, hvari han erhölle afsked från sin beställning såsom gevärshandtverkare,

under sin återstående lifstid uppbära pension från allmänna

indragningsstaten till belopp af 780 kronor årligen.

Statskontoret har tillstyrkt denna arméförvaltningens hemställan.

När det kom till Kungl. Maj:ts kännedom, att regementschefens anmälan

den 6 augusti 1902 icke var öfverensstämmande med verkliga

förhållandet, fanns enligt min mening intet lämpligare sätt att ordna

saken än det, som innefattas i nådiga brefvet den 27 augusti 1909.

De gratifikationsbelopp, arméförvaltningen i följd häraf förskjutit, töbde

böra ersättas af fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. Och hvad

pensionsfrågan angår har jag intet annat att erinra mot myndigheternas

förslag än att för pensionens åtnjutande torde böra uppställas det villkor,

att Wågberg inom viss kort tid erhåller afsked ur tjänsten.»

Hvad i detta ärende förekommit synes visserligen innebära ett stöd

för att Wågberg bör erhålla rätt till pension, men beloppet af denna

bör enligt utskottets mening begränsas till 500 kronor, eller enahanda

pension, hvartill Wågberg, enligt hvad direktionen öfver arméns pensionskassa

upplyst, skulle med tillämpning af 1877 års pensioneringsgrunder

hafva varit berättigad, om han erhållit afsked vid den tid, då

han enligt samma grunder varit skyldig att afgå ur tjänsten.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Åfd. 18 Höft.

Departements
chefen.

Utskottets

yttrande.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

B anhoutskottets Utlåtande Nr 20.

Angående

pension åt

t. f. verkmästaren

vid

fortifikationen

J. E. Wahlströms

änka.

På grund af livad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att,

därest gevärshandtverkaren vid Yästernorrlands regemente

Erik Petter Wågberg erhåller afsked innan den

1 september 1910, han må från och med månaden

näst efter den, i hvilken afskedet varder honom beviljadt,

under sin återstående lifstid uppbära en årlig

pension af femhundra kronor från allmänna indragningsstaten.

29:o) I en den 8 innevarande april till Riksdagen afbiten proposition

(nr 159) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

t. f. verkmästaren af första klassen vid fortifikationen Johan Emil

Wahlströms änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vestberg, må för

sin återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 300

kronor, att beräknas och utgå från och med år 1909.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för den 8 april 1910

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Vid 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att t. f. verkmästaren

af första klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström måtte beredas

eu årlig pension af 1,000 kronor å allmänna indragningsstaten.

Wahlström, som var född år 1842, hade alltsedan år 1886 varit

anställd vid ingenjörtruppernas verkstäder. Sedan verkmästarbeställningarna

vid fortifikationen enligt 1901 års Riksdags beslut uppförts å

stat samt de därmed förenade löneförmånerna af 1902 års Riksdag

reglerats, hade Wahlström anmält sig såsom sökande till en af nämnda

beställningar, hvilken han från början af år 1902 uppehållit på förordnande.

Som emellertid Wahlström ansågs för gammal för att med

hänsyn till förvärfvande af pensionsrätt kunna anställas på ordinarie

stat, hade han år 1903 förordnats att tillsvidare, så länge han befunnes

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, dock högst

intill fyllda 65 år, bestrida en verkmästarbeställning, mot åtnjutande

af de därför i stat uppförda aflöningsförmåner, hvilka enligt 1904 års

stat uppgingo till sammanlagdt 1,750 kronor för år.

Genom olyckshändelse den 27 januari 1904 hade emellertid Wahlström

skadats å vänstra ögat, hvilken skada så påskyndade försvagandet

af hans redan förut mindre goda synförmåga, att han, som

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutshottets Utlåtande Nr 20.

91

dock • dessförinnan med utmärkt skicklighet och nit fullgjort sina åligganden,

redan den 8 november samma år måste entledigas från sitt

förordnande. Olyckshändelsen hade inträffat, då Wahlström å Göta

ingenjörkårs smidesverkstad var sysselsatt med smärgling af ett järnstycke,

i det att ett smärgelkorn inslungats i hans vänstra öga, utan

att han själf eller annan varit vållande därtill. Af företedda läkarintyg

framgick, att Wahlström sedan flera år lidit af kroniskt synnervslidande

å båda ögonen med småningom tilltagande nedsättning af

synförmågan, att en akut stegring af denna sjukdom å vänstra ögat

uppträdt i sammanhang med den skada, för hvilken Wahlström varit

utsatt, att Wahlström i följd häraf blifvit blind å vänstra ögat samt att

han sedermera blifvit fullständigt blind och till följd häraf vore urståndsatt

att genom arbete försörja sig.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts ofvannämnda förslag till pension

åt Wahlström.

Sedan Wahlström den 2 juli 1908 aflidit, har hans änka, Augusta

Charlotta Wahlström, född Vestberg, anhållit, att henne måtte beredas

pension.

Till stöd för ansökningen har änkan Wahlström, som är född

år 1846, åberopat handlingar, utvisande, att hon befinner sig i torftiga

omständigheter, men det oaktadt har att draga försorg om en. dotterdotter,

samt att hon af sina barn icke kan påräkna någon hjälp, enär

dessa befinna sig i sådana lefnadsvillkor, att de för sin egen utkomst

behöfva, hvad de genom sitt arbete förtjäna. Själf är hon mindre

arbetsför och åtnjuter på grund häraf alltsedan den 1 november 1908

fattigunderstöd från Karlsborgs kommun.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har upplyst, att mannen Wahlström

icke kunnat under sin lifstid förvärfva delaktighet i arméns nya

änke- och pupillkassa, enär han icke varit utnämnd till utan endast

på förordnande för begränsad tid innehaft sin befattning såsom verkmästare

på fortifikationens stat; änkepensionsbeloppet, beräknadt å

verkmästares (numera tygverkmästares) lön utan ålderstillägg eller 1,200

kronor, utgjorde 300 kronor årligen.

Fortifikationsbefälhafvaren på Karlsborgs fästning har tillstyrkt änkan

Wahlströms ansökning under åberopande af ett intyg, däri batalj onsläkaren

S. R. Erhardt, som vid flera tillfällen vårdat mannen Wahlström

under åren efter förut berörda olycksfall, förklarat det ligga nära till

hands antaga, att olycksfallet påskyndat Wahlströms död. Vidare har

fortifikationsbefälhafvaren vid sitt yttrande fogat en handling, däri tvenne

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

pension åt

f. fästningsbyggnadsarbetarenF.

A.

Andersson.

verkmästare, hvilka under 18 år samarbetat med mannen Wahlström

å Göta ingenjörkårs verkstäder, intyga, att denne till år 1904, då han

drabbades af olyckshändelsen, åtnjutit god hälsa och varit mycket

arbetsför; att de efter olyckshändelsen och sedan Wahlström blifvit blind,

ofta besökt honom och hört honom då klaga öfver eu våldsam hufvudvärk;

att hans krafter hade synts dem hastigt aftaga, säkerligen tillföljd

af den tvungna overksamlieten, och att olycksfallet enligt deras förmenande

i afsevärd grad påskyndat hans död.

Arméförvaltningens fovtifihationsdepartement har hemställt om en årlig

pension åt änkan Wahlström af 300 kronor å allmänna indragningsstaten,

beräknad från och med år 1909, enär det af handlingarna framginge,

att verkmästaren Wahlströms år 1908 timade död med all sannolikhet

påskyndats af det svaghetstillstånd, hvari han försatts genom

ofvan omförmälda olycksfall och dess följder.

Häremot har statskontoret icke haft annat att erinra än att i detta

fall, liksom i andra dylika, borde stadgas, att pensionen skulle utgå

endast så länge pensionstagaren förblefve i sitt nuvarande änkestånd.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot denna Kung! Maj d s

framställning, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att t. f. verkmästaren

af första klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlströms

änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vestberg,

må för sin återstående lifstid, så länge hon i

sitt nuvarande änkestånd förblifver, från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af trehundra

kronor, att beräknas och utgå från och med

år 1909.

30:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år afbiten

proposition (nr 62) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

förre fästningsbyggnadsarbetaren Frans August Andersson må å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

af 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1911.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 18 februari

1910 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti skrifvelse till fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning

har arbetaren Frans August Andersson, hvilken varit anställd vid Karlsborgs

fästningsbyggnad, gjort framställning om eu årlig pension af 450

kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Banlcoutsicotteis Utlåtande Nr 20.

93

Rörande nämnde arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren,

som tillstyrkt beviljande af en pension af 300 kronor, verkställt utredning,

af hvilken framgår,

att Andersson, som är född den 7 september 1855, under 28 V3 år

i en följd varit anställd vid fästningsarbetena å Karlsborg och därunder

väl fullgjort sina åligganden,

att han till följd af ådragen kroppsskada i tjänsten nu har betydligt

nedsatt arbetsförmåga, samt

att han, som har hustru och tre minderåriga barn, icke äger andra

medel till sitt och sin familjs uppehälle än hvad han genom arbete kan

förvärfva.

Armé/örv ältning ens fortifikationsdepartement har hemställt, att på grund

af hvad rörande Andersson blifvit upplyst nådig proposition måtte aflåtas

till Riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten af pension

åt honom å 300 kronor.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt fortifikationsdepartementets

framställning.))

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Frans August Andersson må å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid

åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor, att utgå

från och med den 1 januari 1911.

31:o) I en till Riksdagen den 18 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 63) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl Olofsson må å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af 300

kronor, att utgå från innevarande års början.

Ilet vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti skrifvelse till fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning

har arbetaren Carl Olofsson gjort framställning om erhållande af pension.

Rörande nämnde arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren,

som hemställt om pensions beviljande till belopp af 200 kronor,

verkställt utredning, af hvilken framgår,

att Olofsson är född den 11 mars 1840 och således nära sjuttio år

gammal,

Angående

pension åt

f. fästningsbyggnadsarbetaren

C. Olofsson.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

B ankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

pension åt

f. fästningsbvggnädsarbetaren

C.F. Fredriksson-Skön.

att han under loppet af 26 år eller från och med år 1877 till och

med år 1886 samt från och med år 1890 till och med år 1905 med

goda vitsord arbetat i kronans tjänst, dels vid Karlsborgs fästning dels

ock vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning äfvensom vid kasernbyggnadsarbeten

å Rindön, samt

att Olofsson numera är medellös och till följd af sjuklighet oförmögen

till arbete.

Arméförv ältning ens fortifikationsdepartement har hemställt, att på grund

af hvad rörande Olofsson blifvit upplyst nådig proposition måtte aflåtas

till Riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten af pension

åt honom å 200 kronor.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande funnit giltigaskä 1

föreligga för beredande af pension åt Olofsson. Beträffande pensionsbeloppet

anser dock statskontoret det af fortifikationsbefälhafvaren föreslagna,

af arméförvaltningens fortifikationsdepartement tillstyrkta beloppet

af 200 kronor vara väl litet och föreslår fördenskull beloppet af pensionen

till 300 kronor med hänvisning därtill, att 1906 års Riksdag beviljat

pensioner å liknande belopp åt förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader, hvilka arbetare uppnått minst 55 lefnadsår och 24

tjänstår. Då nu Olofsson räknar 69 lefnadsår och 26 tjänstår, anser

statskontoret konsekvensen fordra, att det föreslagna pensionsbeloppet

höjes till 300 kronor.»

Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Oart Olofsson må å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid åtnjuta

en årlig pension af trehundra kronor, att utgå från

innevarande års början.

32:o) I en till Riksdagen den 25 februari 1910 aflåten proposition

(nr 67) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Carl Fredrik Fredriksson-Skön må å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

å 150 kronor att utgå från innevarande års början.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda

dag har departementschefen härom anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1909 har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement gjort framställning om beredande af

s. 95 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

95

pension åt arbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön, hvilken varit anställd

vid Karlsborgs fästningsbyggnad.

Rörande nämnda arbetares förhållanden har fortifikationsbefälhafvaren

å Karlsborgs fästning verkställt utredning, af hvilken framgår,

att_ Fredriksson-Skön, hvilken är född den 23 januari 1859, haft

anställning. i kronans tjänst under en tid af nära trettio år, hvaraf ett

hälft år vid Göta ingenjörkårs verkstäder, ett år och två månader vid

tygstationen samt återstoden vid fästningsbyggnaden;

att Fredriksson-Skön numera är anställd hos enskild person, hos

hvilken han har arbete i smedja med en förtjänst af två kronor om

dagen men allt emellanåt är af sjuklighet oförmögen till arbete;

att Fredriksson-Skön s arbetsförmåga, enligt läkarbetyg, blifvit i

kronans tjänst i afsevärd grad nedsatt, samt

att han har stor familj och befinner sig i fattiga omständigheter.

År méförv ältning ens fortijikationsdepartement har hemställt, att, på

grund af hvad rörande ifrågavarande arbetare blifvit upplyst, nådig

proposition måtte aflätas till Riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten

af pension å 150 kronor till honom.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt fortifikationsdepartementets

framställning.

I likhet med myndigheterna anser jag skäligt, att Fredriksson-Skön

beredes pension. Det ifrågasatta pensionsbeloppet är visserligen lägre

än det, som eljest plägar beviljas åt fästningsbyggnadsarbetare, men

med hänsyn till Fredriksson-Sköns föga framskridna ålder synes icke

skäl föreligga att i detta afseende frångå myndigheternas förslag.»

Med tillstyrkande af bifall till Kung].. Maj:ts förevarande proposition

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Carl Fredrik Fredriksson-Skön må

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension af etthundrafemtio kronor

att utgå från innevarande års början.

33:o) Kungl. Maj:t har uti en den 4 april 1910 till Riksdagen aflåten

proposition (nr 129) föreslagit Riksdagen medgifva, att förre fästningsbygg^dsarbetaren

Anders Johansson må under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension å 300 kronor, att

utgå från 1910 års början.

Ang. pension

åt f. fästningsbyggnadsarbetaren

A. Johansson.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Pank outskottets Utlåtande Nr 20.

Ang. understöd

åt vaktmästare

vid

inteuden turkåren.

[9.]

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag har departementschefen anfört följande:

»1 skrifvelse af den 31 januari 1910 till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

har förre fästningsbyggnadsarbetaren Anders Johansson

anhållit att komma i åtnjutande af någon pension under sin återstående

lifstid.

Johansson är född 1829 och har med undantag för år 1880 varit

under åren 1855—1894 anställd såsom murare vid fästningsbyggnadsarbetena

å Karlsborg. Han innehar medalj för trohet och flit.

Fortifikationsbefcilhafvaren å Karlsborgs fästning har, med förmälan

att Johansson skött sitt arbete val, föreslagit en årlig pension åt honom

af 300 kronor.

Såväl fortijikationsdepartementet som statskontoret hafva biträdt detta

förslag, sistnämnda myndighet under erinran, att Riksdagen vid flere

tillfällen beviljat pensioner under omständigheter likartade med dem,

som här föreligga.»

Med tillstyrkande af bifall till''Kung!. Maj ds förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren

Anders Johansson må under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension å trehundra kronor, att utgå

från 1910 års början.

34:o) Uti punkt 9 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att enhvar af vaktmästarna vid intendenturkåren,

förrådsvaktmästarna vid Jönköpings regemente Anders Gustafsson

Vakt, vid Hälsinge regemente. Lars Bodin, vid Värmlands regemente

Anders Hell qvista vid Norra Skånska infanteriregementet Per Johansson

Palmgren och vid Smålands husarregemente Jonas Petter Kjell må från

och med månaden näst efter den, hvarunder han, sedan han uppnått

den för erhållande af gratial från Vadstena krigsmanshuskassa stadgade

ålder, entledigas från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,

att densamma, jämte det honom tillkommande gratial från berörda kassa,

uppgår till 360 kronor årligen eller alltså 211 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november

1909 innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen

:

s. 97 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

97

»Å intendenturkårens stat finnas för närvarande uppförda 36 vaktmästarbeställningar.

Enligt 1901 års härordning skola dessa emellertid

minskas till 17. I staten finnes därför intagen en anmärkning, att

ledigblifven vaktmästarbeställning icke får återbesättas, men att därigenom

uppkommande besparingar få användas för upprätthållande af

sådan tjänst. Med hänsyn till den nedsättning i de värnpliktiges tjänstgöringstid,

som 1901 års Riksdag gjorde i det af Kungl. Maj:t då

framlagda förslaget, och då en del regementen fortfarande icke äro

ständigt tjänstgörande, har det afsedda. nedbringandet i vaktmästarnas

antal dock ansetts ännu icke kunna ske. För närvarande äro 18 vaktmästare

anställda med lön eller arfvode på stat, hvarjämte 18 äro tillsatta

på förordnande för att upprätthålla förrådsvaktmästartjänst vid

vissa truppförband, tills dessa blifvit garnisonerade och fått de å mötesplatserna

förlagda förråden flyttade till garnisonsorterna.

Enligt staten åtnjuta vaktmästarna samma aflöning sför maner, som

tillkomma distinktionskorpraler, nämligen:

lön .................................................................. kronor 360: —

dagaflöning å 0,50 krona i 365 dagar » 182: 50

underhåll in natura (beklädnad och

portionsersättning) å 0,91 krona i 365

dagar ........................................................... » 332: 15

tillhopa kronor 874: 65

Därjämte åtnjuta de fri bostad samt, enligt beslut af 1908 års Riksdag,

ersättning för ved och lyse m. m. med 80 kronor 95 öre årligen.

Hvad pensionsfrågan för ifrågavarande beställningsmän angår

stadgas genom nådigt bref den 26 januari 1894, att innehafvare af

förmansbeställning (vaktmästare) vid intendenturkåren skall vid afsked,

meddeladt efter uppnådda 60 lefnadsår, få komma i åtnjutande af

underhåll i första klassen af Vadstena krigsmanshuskassa till belopp

af 100 kronor årligen jämte korpralstillägg 24 kronor, med rätt dock

för honom att, om eljest hinder därför ej möter, i tjänsten kvarstå till

fyllda 65 år; att samma pensionsförmåner skola tillkomma förmän, som

nödgas att vid tidigare lefnadsålder än 60 år afgå ur tjänsten på grund

af sådan genom förmanstjänstens utöfning ådragen skada eller obotlig

sjukdom, hvilken för annat manskap medför rätt till underhåll i första

klassen, men att, där den på sådant sätt ådragna skadan eller sjukligheten

är af lindrigare art, än ofvan är sagdt, underhållet skall utgå endast

med det vanliga beloppet för första klassen, nämligen 72 kronor med

Bih. till Rilcsd. Prat. 1910. 6 Samt. 1 Afd. 18 Raft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

korpralstillägg, samt att, när pensionär med döden afgår, begrafningshjälp

får utbetalas till den afiidnes anhöriga eller rättsinnehafvare från

Vadstena krigsmanshuskassa med samma belopp som för annat manskap.

Sedan emellertid Riksdagen år 1909 bifallit en af Eders Kung!. Maj:t

afbiten proposition, däri Eders Kungl, Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva

bland annat, att hvarje från Vadstena krigsmanshuskassa nu och

framdeles utgående enligt gällande föreskrift bestämdt underhåll (gratial)

måtte få under vissa villkor ökas med 25 kronor årligen, kommer det

förman (vaktmästare) vid intendenturkåren tillerkända gratial sålunda

numera att utgå med sammanlagdt högst 149 kronor årligen.

När Eders Kungl. Maj:ts förslag om ersättning åt vaktmästarna

vid intendenturkåren för ved och lyse framlades för Riksdagen, anförde

dåvarande t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet, att frågan om

vaktmästarnas ställning och det för armén behörliga antalet af sådana

inom kort torde, på sätt generalintendenten äfven antydt, komma under

förnyad ompröfning och att, om så befunnes nödigt och ändamålsenligt,

då äfven kunde fullständigt utredas frågan om storleken af deras aflöning

och de lämpligaste formerna för dess utgående. Detta borde

dock icke fördröja nyss nämnda ersättnings beviljande. I sammanhang

härmed anförde enligt statsrådsprotokollet vederbörande föredragande

äfven, dels att generalintendenten ifrågasatt vaktmästarnas inträde i

arméns pensionskassa, hvarigenom deras pension skulle komma att ökas

till 360 kronor, dels ock att denna fråga emellertid ej vore så utredd,

att den då kunde företagas till ompröfning utan måste därmed tillsvidare

anstå.

Vid 1909 års riksdag föreslogs af enskild motionär, att Riksdagen

trots pensionsfrågans outredda skick måtte provisoriskt höja pensionen

för vaktmästarna till 500 kronor. I sitt yttrande häröfver anförde statsutskottet,

att utskottet visserligen ansåge det nuvarande pensionsbeloppet

vara för lågt men dock icke ville förorda någon höjning af detsamma,

enär utskottet väntade, att förslag i ämnet skulle komma att föreläggas

Riksdagen efter den därom pågående utredningens afslntande. På grund

häraf hemställde utskottet om afslag å ifrågavarande motion, hvilket

också blef Riksdagens beslut.

Enligt hvad generalintendenten i underdånig skrifvelse den 14

september 1909 anmält, har direktionen öfver arméns pensionskassa icke

ansett sig kunna verkställa någon tillförlitlig uträkning öfver den kostnadsökning,

som vaktmästarnas inträde i pensionskassan skulle medföra,

hvari ämte direktionen förklarat sig anse, att pensionsfrågan icke borde

upptagas till slutlig behandling, förrän underdånigt förslag till vaktmästarkårens

organisation kunde föreläggas Eders Kungl. Maj:t.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.

99

I samma underdåniga skrifvelse har generalintendenten vidare anfört,

att, så länge hela härordningsfrågan ännu vore sväfvande och i

samband därmed frågorna rörande armens förplägnadsanstalter, den värnpliktiga

intendenturpersonalens utbildning m. m. icke erhållit sin slutliga

lösning, kunde det icke vara lämpligt att binda sig vid en organisation,

som genom en synnerligt lång tjänstetid för personalen icke läte sig

förändras inom öfverskådlig tid, därest så skulle påfordras. Det syntes

generalintendenten så mycket mera nödvändigt, att man icke låste sig

fast vid den nuvarande vaktmästarorganisationen, som denna ingalunda

kunde anses lämpad för sin uppgift, särskild! med afseende å den värnpliktiga

intendenturpersonalens utbildning. Och följden häraf vore, att

ett slutligt afgörande af pensionsfrågan icke heller nu borde äga rum.

Af intendenturkårens vaktmästare hade ett mindre antal redan

uppnått pensionsåldern eller nådde densamma inom de allra närmaste

åren. För att dessa äldre vaktmästare icke skulle blifva lidande, om

pensionsfrågan undanskötes, utan äfven de komma i åtnjutande af en

välbehöflig ökning i sin knappa pension, borde dock en förhöjning

häraf för nämnda vaktmästare redan nu företagas. Det till afskedade

vaktmästare för närvarande utgående gratialet måste nämligen i hvarje

fall anses alltför ringa i betraktande af den höga lefnadsålder, som

bestämts, för att de skulle få komma i åtnjutande däraf, enär de ju vid

denna ålder efter ett sträfsam! lif icke kunde i regel antagas vara så

arbetsföra, att de med tillskott af den lilla pensionen kunde vara i stånd

att försörja sig själfva och de ej heller af sina begränsade löneförmåner

varit i tillfälle att spara något för sitt lifsuppehälle på ålderdomen.

Frågan om pensionering af intendenturkårens vaktmästare borde

därför för närvarande inskränkas att afse endast beredandet af förbättrade

pensionsvillkor för de vaktmästare å fast lönestat vid intendenturkåren,

livilka uppnått eller under de närmaste två åren uppnådde pensionsåldern.

Lämpligast syntes det generalintendenten härvid, att dessa bereddes

pension å allmänna indragningsstaten till sådan storlek, att pensionen

tillsammans med det gratial, som vaktmästarna vid afskedet erhöllo från

Vadstena krigsmanshuskassa, utgjorde tillsammans 360 kronor eller

samma belopp, som om de varit delägare i arméns pensionskassa.

Generalintendenten har med anledning häraf hemställt, att följande,

enligt framställningen bifogade handlingar väl vitsordade vaktmästare

måtte beredas, utöfver dem tillkommande gratial, pension från allmänna

indragningsstaten, nämligen förrådsvaktmästarna vid Jönköpings regemente

Anders Gustafsson Vakt, vid Hälsinge regemente Lars Bodin,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Departements
chefen.

Angående pension

åt städerskan

vid

krigsskolan

Sofia Charlotta

Anders
-

vid Värmlands regemente Anders Mellqvist, vid Norra skånska infanteriregementet

Per Johansson Palmgren och vid Smålands husarregemente

Jonas Petter Kjell.

I infordradt utlåtande den 15 oktober 1909 har statskontoret instämt

i, att det vaktmästarna vid uppnådda 60 år tillkommande gratial

af 149 kronor årligen måste anses alldeles för lågt, och förklarat sig

intet hafva att erinra mot, att sammanlagda understödsbeloppet i enlighet

med generalintendentens förslag bestämdes till 360 kronor, för hvilket

ändamål skulle erfordras ett fyllnadsbelopp af 211 kronor från allmänna

indragningsstaten.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser äfven jag

det vaktmästarna tillkommande gratial ur Vadstena krigsmanshuskassa

vara alldeles otillräckligt. Onskligt hade naturligtvis varit, att frågan

om vaktmästarna kunnat definitivt ordnas; men då, enligt hvad upplyst

blifvit, detta icke lärer ske inom den allra närmaste tiden, anser jag

mig böra biträda det nu framställda förslaget.»

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Majrts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att enhvar af vaktmästarna

vid intendenturkåren, förrådsvaktmästarna

vid Jönköpings regemente Anders Gustafsson Vakt, vid

Hälsinge regemente Lars Bodin, vid Värmlands regemente

Anders Mellqvist, vid Norra skånska infanteriregementet

Per Johansson Palmgren och vid Smålands

husarregemente Jonas Petter Kjell må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han, sedan han

uppnått den för erhållande af gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa stadgade ålder, entledigas från sin

befattning, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort

belopp, att densamma, jämte det honom tillkommande

gratial från berörda kassa, uppgår till trehundrasextio

kronor årligen eller alltså tvåhundraelfva kronor.

35:o) I en till Riksdagen den 25 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 75) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att städerskan vid krigsskolan Sofia Charlotta Andersson må från och

med månaden näst efter den, under hvilken hon blifver entledigad från

son.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

101

sin ifrågavarande syssla, å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid uppbära en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 25 februari 1910

innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen:

»Sofia Charlotta Andersson, som är född den 11 januari 1847, har

alltsedan den 1 september 1887 varit anställd såsom städerska vid krigsskolan.

Hennes nuvarande aflöning är 401 kronor 50 öre om året jämte

fri bostad, vedbrand och lyse, hvithet allt tillsammans torde uppskattas

till i rundt tal 700 kronor.

Enligt läkarintyg lider hon af ålderdomssvaghet och sådan nedsättning

af krafterna, att hon ej vidare kan fullgöra henne åliggande

göromål utan på grund af sin sjuklighet måste inom den närmaste

tiden afgå från sin tjänst.

Chefen för krigsskolan har nu i eu af tjänstförrättande inspektören

tor militärläroverken den 13 januari 1910 tillstyrkt skrifvelse hemställt

om en årlig pension å 450 kronor åt Sofia Charlotta Andersson och

såsom stöd därför anfört, bland annat, att Sofia Charlotta Andersson

de senare åren på grund af alltmer tilltagande sjuklighet haft nrpcket

svårt att förrätta sina sysslor och att hon årligen, särskildt om vintrarna,

längre och kortare tider varit sängliggande sjuk. Innevarande år

vore hennes tillstånd så försämradt, att hon tvifvelsutan i en snar framtid

ej längre kunde utföra sina tjänsteåligganden utan måste afgå från

sin tjänst. Det syntes därför vara en i hög grad behjärtansvärd sak att

söka bereda Sofia Charlotta Andersson efter så lång och trogen tjänst

vid krigsskolan bidrag till lifsuppehälle på hennes ålderdom, så att hon

ej måtte falla kommunen till last och sluta sina dagar inom fattighuset.

Arméforv ältning en har öfver framställningen afgifvit yttrande och

därvid tillstyrkt, att pension beredes Sofia Charlotta Andersson. Arméförvaltningen

har emellertid erinrat, att pensioner till belopp af allenast

300 kronor årligen beviljats dels af 1908 års Riksdag till en vid Karlsborgs

fästningsbyggnad anställd renhållerska, Charlotta Gustafsson, född

Karlsdotter, dels af 1909 års Riksdag till städerskan vid landtbruksinstitutet

vid Ultima Vendla SahlstrÖm. Då Sofia Charlotta Anderssons

tjänstgöringsförhållanden syntes vara jämförliga med nyssnämnda personers,

har arméförvaltningen icke ansett sig kunna tillstyrka, att pensionen

för henne utgår med högre belopp, än som beviljats i ofvan

angifna fall.

Statskontoret har förklarat sig dela arméförvaltningens uppfattning.

På grund af hvad sålunda förekommit anser jag pension böra beredas

Sofia Charlotta Andersson under hennes återstående lifstid.»

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

JBankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

pension åt

tygarbetaren

vid Karlsborgs

tygstation

Johan Fredrik

Johansson.

Då utskottet ej haft något att erinra mot Kungi. Maj:ts förevarande

proposition, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att städerskan vid

krigsskolan Soda Charlotta Andersson må från och

med månaden näst efter den, under hvilken hon blifver

entledigad från sin ifrågavarande syssla, å allmänna

indragengsstaten under sin återstående lifstid uppbära

en årlig pension till belopp af trehundra kronor.

36:o) Kungl. Magt har uti en den 18 mars innevarande år till

Riksdagen aflåten proposition (nr 101) under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att tygarbetaren vid

Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson må från och med månaden

näst efter den, under hvilken lian entledigas från sin anställning såsom

maskinist vid tygstationen, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig

pension af 300 kronor.

Ofvannämnda statsrådsprotokoll innehåller rörande denna fråga följande

uttalande af departementschefen:

»Tygarbetaren vid tygstationen å Karlsborg Johan Fredrik Johansson

har i skrifvelse till tygmästaren därstädes anhållit, att, då han på grund

af vacklande hälsa hade svårt att längre sköta sin plats, han måtte

komma i åtnjutande af en årlig pension å 600 kronor.

Johansson är född den 11 april 1845 och sålunda i det närmaste

65 år gammal. Han har alltsedan den 1 september 1888 genom kontrakt

på 3 månaders uppsägning varit anställd såsom maskinist vid

tygstationen å Karlsborg samt härunder ådagalagt plikttrohet och samvetsgrannhet

äfvensom visat mycken duglighet. Under de 13 första åren,

han innehade platsen, åtnjöt han, förutom fri bostad, månadslön med

60 kronor i månaden för förmiddagsarbete jämte 30 å 35 öre i timpenning

för eftermiddags- och öfvertidsarbete. Från och med 1902 års

början har han haft 75 kronor i månaden i lön samt 40 å 60 öre i

timmen för eftermiddags- och öfvertidsarbete, i följd hvaraf hans aflöning

under de sista åren uppgått till i medeltal 1,519 kronor 66 öre för år.

Enligt läkarbetyg lider Johansson af kroniskt bröstlidande och allmän

svaghet, så att hans arbetsförmåga måste anses i högsta grad

nedsatt.

Tygmästaren har tillstyrkt framställningen samt anfört, att Johansson

oaktadt ett sparsamt och nyktert lefnadssätt ej kunnat göra några be
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

JBankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

103

sparingar för ålderdomen, detta i all synnerhet som vid hans hustrus år

1892 timade frånfälle fyra af barnen voro minderåriga och de två yngsta

alltjämt äro delvis beroende af faderns hjälp. När Johansson erhölle

afsked från sin befattning, ägde han ej några medel till sitt uppehälle

och kunde, enligt egen uppgift, ej påräkna någon hjälp af de äldsta

barnen. Dessutom förbjöde honom hans sjukdom att efter erhållet afsked

sysselsätta sig med sådant arbete, hvarigenom han skulle kunna försörja

sig. Ansträngande arbete förorsakade hos honom lungblödning.

Arméförvaltningen har i likhet med tygmästaren ansett billigt, att

Johansson bereddes någon hjälp till lifsuppehälle genom pension, då

hans anställning vid tygstationen på grund af sjuklighet och nedsatta

arbetskrafter upphörde. Beträffande beloppet funne arméförvaltningen

en grund för bestämmandet däraf i det förhållande, att 1907 års Riksdag

uppå nådig proposition (nr 7) beviljat extra tygarbetaren vid Kristianstads

tygstation Nils Nilsson Lord, som på grund af hög ålder och

minskad arbetskraft icke längre kunde kvarstå i tjänsten, en årlig pension

af 500 kronor. Som Johansson kunde anses jämställd med Lord,

borde samma pensionsbelopp tillerkännas Johansson. Arméförvaltningen

ville därför hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Johansson en årlig

pension af 500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken han blefve entledigad från sin anställning såsom maskinist

vid tygstationen.

På grund af hvad i ärendet upplysts och då det af arméförvaltningen

föreslagna pensionsbeloppet med hänsyn till den af Johansson

åtnjutna aflöning och hans tjänstetid vid tygstationen finge anses väl

afvägdt, har statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande hemställt

om bifall till den af arméförvaltningen gjorda framställningen.

I likhet med myndigheterna anser jag Johansson böra tillerkännas

pension å allmänna indragningsstaten. Hvad däremot angår pensionsbeloppet,

kan jag icke dela arméförvaltningens uppfattning, att Johansson

bör jämnställas med extra tygarbetaren Lord. Johansson, som icke någonsin

haft fast anställning vid armén, har blott 65 lefnads- och 22 tjänstår,

under det att Lord, som fyllt 74 år, först varit artillerist under 31 år

och därefter under lika lång tid som nu Johansson varit tygarbetare

utan fast anställning. Enligt min mening bör Johansson i afseende

på pensionsbeloppet jämnställas med fortifikationsarbetarna, hvilka icke

pläga tillerkännas mera än 300 kronor i pension.»

Departements
chefen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Ang. pension

åt arbeterskan

Kerstin

Jonsson.

[10.]

104

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att tygarbetaren vid

Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson må

från och med månaden näst efter den, under hvilken han

entledigas från sin anställning såsom maskinist vid

tygstationen, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af trehundra kronor.

37:o) Uti punkten 10 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att arbeterskan vid ammunitionsfabriken

Kerstin Jonsson må från och med den 1 juli 1910 under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 120

kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 10 december

1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Med anledning af en utaf styresmannen för ammunitionsfabriken

gjord framställning har arméförvaltningens artilleridepartement uti underdånig

skrifvelse den 25 oktober 1909 hemställt om pension åt arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson.

Denna, som är född den 2 februari 1876, har varit anställd vid

fabriken sedan den 4 augusti 1892. Såsom närmare framgår af ett

artilleridepartementets skrifvelse bifogadt förhörsprotokoll råkade hon

den 7 juli 1899 under arbete vid fabriken genom olyckshändelse så

skada sin högra hand, att hon, enligt ett af regementsläkaren J. Nordlund

den 10 april 1909 afgifvet intyg, är fullständigt oförmögen att

använda pek- och långlingren äfvensom delvis tummen, beroende dels

på dislokation och förkrympning af de genom olyckshändelsen delvis

krossade mellanhandbenen för dessa fingrar dels på ärrsammandragningar.

Därest denna skada skolat bedömas enligt lagen angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901, hade

den, enligt hvad riksförsäkringsanstalten meddelat, bort anses hafva för

Kerstin Jonsson medfört nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande 40

procent; och hade den således berättigat henne till en årlig lifränta af

120 kronor.

Artilleridepartementet har i sin skrifvelse anfört, att Kerstin Jonsson

redan år 1902 hos arméförvaltningen anhållit om understöd på grund

af den ådragna skadan. Sedan dock dåvarande styresmannen vid ammunitionsfabriken

vid ärendets pröfning meddelat, dels att Kerstin Jonsson

s. 105 Kontrollera mot PDF

JBankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

105

såväl uppburit ersättning under den tid, bon efter olycksfallet varit

oförmögen till arbete, som ock därefter fått bibehålla sina förutvarande

aflöningsförmåner, dels ock att skadan genom alltjämt fortgående förbättring

syntes ej komma att utgöra något väsentligt hinder för utförandet

af henne vid fabriken förelagda arbeten, hade arméförvaltningen

ansett framställningen då icke böra föranleda till vidare åtgärd från

ämbetsverkets sida. Emellertid hade, såsom af läkarbetyget framginge,

Kerstin Jonsson icke kunnat återfå arbetsförmågan i den omfattning,

som sistnämnde styresman förmodat. Att hon det oaktadt fått uppbära

full aflöning hade likväl synts billigt, så länge hon icke fått ersättning

för sin minskade arbetsförmåga. Då departementet nu ansåge sådan

ersättning böra henne tillkomma, syntes det tillika departementet lämpligt,

att, ehuru lagen den 5 juli 1901 icke vore tillämplig å förevarande,

därförut inträffade olycksfall, ersättningsbeloppet dock bestämdes efter

de i denna lag angifna grunder och finge utgå i form af pension från

allmänna indragningsstaten. Därest Kerstin Jonsson framdeles kunde

bibehållas vid ammunitionsfabriken, vore meningen, att hennes aflöning

med pensionens tillträdande skulle minskas till sådant belopp, som motsvarade

värdet af det arbete, hon förmådde utföra.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 23 november 1909

biträdt den af arméförvaltningen gjorda framställningen under erinran,

att 1909 års Riksdag såsom ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete beviljat en arbeterska vid Ultima egendom årlig pension till

belopp, motsvarande lifränta enligt lagen den 5 juli 1901.))

Ehuru nyssnämnda lag icke vore tillämplig å ifrågavarande, före

lagens ikraftträdande inträffade olycksfall, ansåg departementschefen sig

likväl, med anledning af hvad i ärendet förekommit, böra hemställa om

framläggande för Riksdagen af ifrågavarande förslag.

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att arbeterskan vid

ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson må från och med

den 1 juli 1910 under sin återstående lifstid från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af

etthundratjugu kronor.

38:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten proposition

(nr 64) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förra

köksförestånderskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna Mathilda

Hermansson må å allmänna indragningsstaten under sin återstående litsBih.

till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afl. 18 Hiift.

Angående

pension åt

f. köksförestånderskan

Anna Math.

Hermansson.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets Utlåtande Nr 20.

106

tid åtnjuta en årlig pension af 200 kronor att utgå från innevarande

års början.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 sistlidne

februari innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen

:

»Uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1909 har direktionen för

garnisonssjukhuset å Karlsborgs fästning hemställt, det Kungl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande åt förra

köksförestånderskan å nämnda garnisonssjukhus Anna Mathilda Hermansson

af en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med år 1909.

Hermansson är född den 24 augusti 1833 och sålunda öfver 76 år

gammal. Hon anställdes såsom köksförestånderska vid nämnda sjukhus

den 1 februari 1879, men måste på grund af i tjänsten ådragen kroppsskada

efter nära 15 års oförvitlig tjänstgöring begära afsked från sin

befattning den 31 oktober 1893. Sedan denna tid har Hermansson haft

bostad hos och delvis åtnjutit underhåll af enskild person. Af statsmedel

har Hermansson uppburit dels 200 kronor år 1893, dels 200

kronor år 1900, dels ock från och med år 1901 en årlig gratifikation

af 100 kronor.

Enligt ett den underdåniga skrifvelsen bifogadt läkarintyg har

Hermansson under sin tjänstgöring å sjukhuset ådragit sig ett kroniskt

lidande i högra ljumsktrakten och är hon till följd af denna åkomma i

förening med sin långt framskridna ålder oförmögen att genom eget

arbete bidraga till sitt uppehälle.

I ofvan berörda skrifvelse har direktionen för garnisonssjukhuset ä

Karlsborgs fästning förklarat Hermanssons behof af statsunderstöd vara

mer trängande än förut, enär den enskilda person, af hvilken hon hittills

åtnjutit hjälp, numera af ekonomiska skäl är ur stånd att lämna henne

samma hjälp.

Öfver ansökningen hafva arméförvaltningen och statskontoret afgifvit

yttranden.

I betraktande af att Hermansson haft anställning å garnisonssjukhuset

under en tid af endast 14 år har arméförvaltningen funnit skäl

icke föreligga att tillstyrka propositions aflåtande i ämnet. Då af handlingarna

i ärendet emellertid framgår, att Hermansson numera kommit

i behof af ökadt understöd, har nämnda ämbetsverk hemställt, att Hermansson

måtte för år 1910 tillerkännas en gratifikation af 200 kronor

från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot arméförvaltningens

hemställan om en gratifikation å 200 kronor för år 1910, men har ansett

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bqnlcoutslcottets Utlåtande Nr 20. 107

goda skäl föreligga för beredande åt benne för hennes återstående lifstid

af ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten. Statskontoret,

som funnit understödet lämpligen böra bestämmas till 200 kronor,

har därför biträdt direktionens framställning om proposition till Riksdagen

om pension åt Hermansson, dock först från och med år 1911.

Då af det anförda framgår, att Hermansson under sin nära 15-åriga

anställning i statens tjänst ådragit sig sjukdom, som i förening med

hög ålder gör henne oförmögen till arbete, synes mig billigt, att hon

kommer i åtnjutande af en årlig pension för sitt nödtorftiga uppehälle.

Denna pension torde lämpligen böra utgå redan under innevarande år.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förra köksförestånderskan

vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna

Mathilda Hermansson må å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

af tvåhundra kronor att utgå från innevarande års

början.

39:o) Uti punkt 11 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att f. d. musiksergeanten Johannes Elias

Nordström må från och med år 1910 å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 400 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 17 december

1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har f. d. musiksergeanten

Johannes Elias Nordström i underdånighet anhållit, att en

årlig pension måtte beviljas honom.

Af handlingarna inhämtas, att sökanden, som är född den 24 juni

1862, antagits till spel i nummer vid Smålands grenadjärkår den 24

juni 1878 och konstituerats till fältmusikant i kåren den 15 maj 1887,

från hvilken beställning han, efter denna kårs uppgående i Karlskrona

grenadjärregemente, erhållit afsked den 13 oktober 1903; samt att han

enligt läkarintyg lider af symptom af gallsten och inflammation kring

gallblåsan i förening med oregelbunden och något försvagad hjärtverksamhet

och till följd däraf äger minskad förmåga att genom arbete förskaffa

sig sitt uppehälle. Enligt ett af lasarettsläkaren A. Buren den 5

december 1906 afgifvet intyg har Nordströms militära tjänstgöring

otvifvelaktigt haft ett ogynnsamt inflytande på sjukdomens förlopp.

Ang. pension

åt f. d. musiksergeanten

J.

E. Nordström

[11.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Direktionen öfver arméns pensionskassa liar tillstyrkt ansökningen

under åberopande af ett utaf direktionen den 9 januari 1907 angifvet

underdånigt utlåtande, uti livilket direktionen meddelat, bland annat, att

Nordström, som aldrig varit anställd på stat och sålunda vid erhållet

afsked icke innehaft anställning, som medfört delaktighet i arméns pensionskassa,

icke kunde tillerkännas pension från nämnda kassa och således

ej heller fjdlnadspension från därtill anvisade statsmedel.

Arméförvaltningens civila departement har icke ansett sig kunna

förorda bifall till ansökningen, hvilken jämväl af arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse afstyrkts på grund däraf, att Nordströms sjukdom icke

kunde antagas vara förorsakad af hans militära tjänstgöring.

Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 6 november 1909

erinrat därom, att Eders Kungl. Maj:t på grund af liknande omständigheter,

som nu föreligga i fråga om Nordström, gjort framställning till

1908 års Riksdag om beviljande af pension å 400 kronor åt f. d. musiksergeanten

(i P. Tillman, hvilken framställning blifvit af Riksdagen bifallen.

Då konsekvens och rättvisa bjöde, att jämväl åt Nordström bere''ddes

en liknande förmån att åtnjutas från och med år 1910, har statskontoret

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

å allmänna indragningsstaten för sökanden uppföra pension med 400

kronor årligen.

Enär Nordström, hvilken efter en mer än 25-årig, väl vitsordad

tjänstetid till följd af sammanslagningen af Smålands grenadjärkår och

Blekinge bataljon till Karlskrona grenadjärregemente samt i anledning

af beslutad minskning af musikpersonalen vid arméns truppförband utan

eget förvållande förlorat den anställning såsom musiksergeant, han förut

innehaft, anser jag, i likhet med statskontoret, billigt, att han erhåller

något understöd för sin återstående lifstid, helst hans förmåga att genom

eget arbete förvärfva sitt uppehälle blifvit genom sjukdom förminskad,

och tillåter jag mig härvid fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på, att Nordström på grund af förekommande bevekande omständigheter

enligt nådiga beslut den 7 oktober 1904 och den 22 februari 1907 tillerkänts

vid hvartdera tillfället en gratifikation å 300 kronor från fjärde

hufvudtitelns anslag till extra utgifter.» I

I anslutning till Kungl. Majrts förevarande framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. musiksergeanten

Johannes Elias Nordström må från och med år

1910 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af fyrahundra kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

109

C. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

40:o) Uti tvenne motioner, väckta den ena (nr 2) inom Första

kammaren af grefve Axel Wachtmeister, den andra (nr 4) inom Andra

kammaren af herr U. Leander har sammanstämmande föreslagits, det

Riksdagen ville besluta att tilldela genom olycksfall aflidne verkmästaren

vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johanssons änka, Kristina Johansson,

ett årligt understöd af 300 kronor att utgå om möjligt redan från och

med innevarande år och så länge hon lefver ogift.

Till stöd för denna framställning hafva motionärerna, under åberopande

af en del hvardera motionen bifogade intyg, därjämte hvar för

sig anfört följande:

»Verkmästaren vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johansson förlorade

den 12 augusti 1908 lifvet genom olycksfall. Johansson skulle

vid ifrågavarande tillfälle jämte en del arbetare taga loss kättingen från

babords ankare å pansarkryssaren »Fylgia», som var intagen i docka.

För att få kättingen loss måste en sprint, som kvarhöll den vid ankaret,

slås ut. Då ingen af arbetarna var villig att utföra detta arbete på

grund af den därmed förenade faran, klef Johansson, ehuru såsom verkmästare

ej skyldig därtill, själf ut på ankarstocken för att slå ut sprinten.

Fn s. k. kläm, hvarpå Johansson stödde; vänstra armen, vred sig

emellertid omkring sin axel och ändrade läge med påföljd, att Johansson

förlorade sitt fotfäste och störtade ned på dockans botten, därvid

han på grund af i fallet ådragna skador ljöt en nästan- ögonblicklig död.

Johansson, som var född den 5 december 1857, blef antagen till

daglönare vid kronovarfvet den 9 december 1874, förman den 1 augusti

1884, mästare den 1 maj 1892 och verkmästare den 1 februari 1906. I

sistnämnda egenskap åtnjöt han en årlig lön af 2,604 kronor. Vid sitt

frånfälle efterlämnade han en ganska talrik familj eller hustru, Kristina

Johansson, född 1860, samt 7 barn, däraf 3 såsom födda 1897, 1900 och

1903 under 15 år. Då en verkmästareänka såsom gratial erhåller kronor

237: 50 per år med afdrag af 5 % eller alltså endast kronor 225: 63,

blef familjen genom att förlora husfadern, af hvars arbetsförtjänst den

uteslutande var beroende för sin existens, helt plötsligt och utan egen

förskyllan försatt i mycket små ekonomiska omständigheter.

Den 1 september 1908 ingick änkan Johansson till Kungl. Maj:t

med underdånig ansökan, att något penningbelopp måtte i årligt understöd

tilldelas henne och hennes o försörj da barn, samt bifogade därvid

Ang. årligt

understöd åt

verkmästaren

Carl Johanssons

änka.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

BanleoutsTcottets Utlåtande Nr SO.

intyg om att hon ej ägde andra tillgångar för sitt eget och barnens

uppehälle, än hvad hon åtnjöt i gratial efter sin make. Efter vederbörande

myndigheters hörande förklarade Kungl. Magt genom nådigt bref

till statskontoret den 23 april 1909 änkan Johansson och hennes tre

minderåriga barn berättigade att från den 12 augusti 1908 uppbära årliga

lifräntor, den förra med 120 kronor, så länge hon lefver ogift, och

en hvar af de senare med 60 kronor, till dess vederbörande uppnått 15

års ålder.

Jag tillåter mig att bifoga afskrifter af tvenne intyg om att änkan .

Johansson fortfarande är medellös och sjuklig, äfvensom afskrifter af

tvenne skrifvelse!'' dels från chefen för ingen]ördepartementet, dels från

flottans räkenskapskontor, hvilka i anledning af änkan Johanssons ofvannämnda

ansökan inlämnats till varfschefen. Af den förres skrifvelse

framgår, att verkmästare Johansson var en synnerligen driftig, pålitlig

och i alla hänseenden skötsam person, som, om olyckan icke inträffat,

ännu många år kunnat kvarstå i tjänsten till fromma för sin familj.

Af räkenskapskontorets skrifvelse inhämtas bland annat, att Johansson

vid sitt frånfälle var berättigad till en pension af 820: 55 kronor, samt

att han, därest han uppnått 55 års ålder, varit berättigad till pension

jämte fyllnadspension af tillsammans kronor 1,090: 40.

Verkmästare Johansson började redan vid 17 års ålder arbeta å

kronovarfvet och fortsatte sedan oafbrutet därmed, tills han stupade på

sin post, och har staten således under nära 34 års tid fått tillgodogöra

sig hans duglighet och fulla arbetskraft utan att sedan behöfva offra

minsta summa för hans pensionering.

Den ersättning, som, enligt hvad förut anförts, tillerkänts änkan

Johansson, är hvad staten enligt gällande lag angående ersättning för

skada till följd af olycksfall i arbete ovillkorligen varit pliktig att till

henne utgifva. Men nu har Johansson under sitt arbete i statens tjänst

enligt samstämmig utsago af såväl förmän som kamrater och underordnade

visat en sällspord duglighet, och särskilt anmärkningsvärd har varit

hans vana att i likhet med hvad som skedde vid olyckstillfället söka

påskynda och drifva hvarje arbete, som var förenadt med fara, genom

att själf gå främst och själf, ehuru därtill icke skyldig, utföra den farligaste

delen af arbetet.

Under sådana förhållanden synes det mig ingalunda vara tillräckligt,

att staten ser till, att Johanssons änka och barn erhålla »hvad till lifvets

uppehållande oundgängligen erfordras», utan synes det mig vara statens

skyldighet att visa sin erkänsla för Johanssons nitiska och plikttrogna

s. 111 Kontrollera mot PDF

BanimdsJcottets Utlåtande Nr 20.

111

arbete genom att sörja för att änka och barn icke få kämpa med allt

för stora ekonomiska svårigheter.

Enligt bifogadt utlåtande från flottans räkenskapskontor var Johansson

vid sitt frånfälle berättigad till den lägre pensionen eller 820: 55

kronor.

Om summan af de belopp, som änkan Johansson i gratial och lifränta

— tillsammans 345: 63 kronor — per år uppbär, och af det belopp,

som de tre minderåriga barnen intill fyllda 15 år tillsammans uppbära

med 180 kronor, ökades med 300 kronor, skulle slutsumman ungefärligen

uppgå till ett belopp, som mannen vid sin död varit berättigad

erhålla i pension, och sålunda skulle åt änkan beredas eu tryggare existens,

åt barnen eu bättre uppfostran.

Förvisso skall staten härigenom icke endast handla på ett densamma

värdigt sätt, utan skall äfven främja sitt eget intresse genom att visa

sig uppskatta och på detta sätt belöna eu ovanligt trogen statens tjänare.»

Utskottet, som finner hvad som anförts till stöd för ifrågavarande

framställning vara värdt beaktande, får på grund däraf hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till herrar grefve

Wachtmeisters och Leanders ofvannämnda motioner,

medgifva, att verkmästaren vid kronovarfvet i Karlskrona

Carl Johanssons änka Kristina Johansson, född

Blomqvist, må för sin återstående lifstid, så länge hon

i sitt nuvarande änkestånd förblifver, från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af trehundra

kronor, att utgå från och med år 1909.

41:o) Uti punkt 12 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att åt förre daglönaren vid flottans varf i Karlskrona

Oskar Herman Karlsson må beviljas en årlig pension till belopp

af 54 kronor, att å allmänna indragningsstaten utgå från den 4 maj

1905.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 22 oktober

1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»I en till direktionen öfver flottans pensionskassa ingifven, den 13

december 1906 dagtecknad skrift anhöll förre daglönaren vid flottans

varf i Karlskrona nr 1112 Oskar Herman Karlsson om pension genom

kassan på grund af i tjänsten ådragen kroppsskada. Genom beslut den

23 september 1907 fann direktionen ansökningen icke kunna bifallas;

och efter det Karlsson häröfver anfört underdåniga besvär, har Eders

Ang. pension

för förre daglönaren

O. H.

Karlsson.

[12.]

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

BanJcoutsfcottets Utlåtande Nr 20.

Kungl. Maj:ts regeringsrätt genom utslag den 22 september 1909 ej

funnit skäl göra ändring i direktionens öfverklagade beslut.

Emellertid både varfscbefen vid flottans station i Karlskrona med

skrifvelse till marinförvaltningen den 17 november 1906, för beredande

af godtgörelse enligt lagen angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete den 5 juli 1901, öfverlämnat handlingar angående,

bland andra skadade daglönare, jämväl bemälde Karlsson. Sedan marinförvaltningen,

efter att hafva inhämtat riksförsäkringsanstaltens yttrande

i ärendet, i underdånig skrifvelse den 29 december 1908 förklarat sig

förhindrad att hemställa om ersättning åt Karlsson enligt nämnda lag,

har statskontoret, som anmodats afgifva utlåtande i anledning af hvad

marinförvaltningen i dess nyssnämnda skrifvelse anfört, i underdånigt

utlåtande den 5 mars 1909, i hvad angår Karlsson, hemställt, att, därest

pension från flottans pensionskassa befunnes icke kunna tilldelas Karlsson,

framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande af årlig

pension åt honom å allmänna indragningsstaten.

Af handlingarna rörande Karlsson inhämtas hufvudsakligen följande.

Karlsson, som är född den 28 december 1881 och antogs till daglönare

vid flottans varf i Karlskrona den 30 juni 1899, skadades, enligt

hvad som utrönts vid undersökning den 28 januari 1904, vid Karlskrona

stations krigsrätt, den 6 juli 1900 genom olyckshändelse under

arbete med slopning af naglar å pansarbåten Götas förliga torn, så att

synförmågan å högra ögat, hvithet träffades af en järnflisa, enligt läkarintyg

blifvit nedsatt till en tiondel af den normala.

Enligt nådiga reglementet för pensionering af flottans och lotsverkets

gemenskap den 31 oktober 1879, hvars bestämmelser i fråga

om rätt till pension vid tiden för ifrågavarande olyckshändelse omfattade

äfven daglönare vid flottans varf, var enhvar af gemenskapen vid

flottan och lotsverket, som afskedades ur kronans tjänst med vitsord

.att hafva sig redligt och väl skickat, berättigad till pension, då han

blifvit skadad i tjänsten eller tjänat 20 år eller längre; och genom beslut

af direktionen öfver flottans pensionskassa den 17 februari 1904

förklarades Karlsson på grund af omförmälda skada berättigad att, om

han för öfrigt uppfyllde de för pensions erhållande stadgade villkor,

efter erhållet afsked undfå pension i den klass, hvartill skadans följder

kunde föranleda. Med hänsyn till den Karlsson sålunda ådragna skadans

beskaffenhet skulle pension till belopp af 75 kronor årligen kunnat

honom tillkomma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BankoutsL-uttds Utlåtande Nr 20.

1i:>

Emellertid kvarstod Karlsson i tjänsten intill den 4 maj 1905, då

lian på egen begäran afskedades efter en tjänstetid af 5 år 10 månader

4 dagar utan vitsord att hafva sig redligt och väl skickat. Han hade

nämligen vid tre särskilda tillfällen under åren 1901, 1902 och 1905

straffats för misshandel å kamrater, två gånger med böter till belopji

af respektive 40 kronor och 100 kronor samt en gång med fängelse

i fyra månader. Vid tiden för Karlssons afskedande hade ofvanberörda

pensionsbestämmelser upphört att gälla i afseende å daglönare vid

varfven m. fl. och nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående

pensionering af samma personal träd!, i kraft, hvilken kungörelse medgifver

pension efter viss längre tjänstetid i förening med viss framskriden

ålder, men däremot icke på grund endast af liden skada i

kronans tjänst.

Uti ofvanberörda utlåtande den 5 mars 1909 har statskontoret,

som lika med marinförvaltningen ansett ersättning enligt lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 icke kunde tilldelas Karlsson, då det olycksfall, hvarigenom denne

lidit skada, inträffat redan den 6 juli 1900, i öfrigt utlåtit sig i fråga

om Karlsson, att då af handlingarna framginge, att Karlsson, hvars

arbetsförmåga enligt riksförsäkringsanstaltens yttrande lidit genom skadan

en till 18 % af normal arbetsförmåga beräknad minskning och som af

sådan anledning varit, därest förenämnda lag kunnat i detta fall tilllämpas,

berättigad till en ersättning af 54 kronor årligen från och med

sextioförsta dagen efter olycksfallet, hos direktionen öfver flottans pensionskassa

gjort ansökning om pension till följd af sålunda liden skada

under tjänstgöring samt att, sedan direktionen afslagit ansökningen,

Karlsson häröfver hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anfört besvär,

som då fortfarande vore på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende,

ansåge sig statskontoret, med erinran att Riksdagen vid flera tillfällen

beviljat ersättning i liknande fall, exempelvis år 1904 åt förre stenararbetaren

J. E. Johansson från Öjabyn, höra hemställa, att, därest pension

från nämnda pensionskassa befunnes icke kunna tilldelas Karlsson,

framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande af en årlig pension

åt Karlsson till belopp af 54 kronor, att å allmänna indragningsstaten

utgå från den 4 maj 1905, då han erhöll entledigande från sin

anställning såsom daglönare vid flottans varf i Karlskrona.

Emellertid har statskontoret uti ett med anledning af Karlssons

ofvanberörda underdåniga besvär infordradt, den 1 april 1909 afgifvet

utlåtande förklarat, att genom den utredning af de uti ifrågavarande

fall föreliggande omständigheter, hvartill besvärsmålet gifvit anledning

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 6 Sami, 1 A/d. 18 Hä/t. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

BanJeoutsIcoUets Utlåtande Nr 20.

114

statskontoret kommit till en i viss mån förändrad uppfattning af ersättningsfrågan;

och bär statskontoret därvid anfört, bland annat, följande.

Redan genom olycksfallet hade Karlsson enligt då gällande bestämmelser

otvifvelaktigt förvärfvat rätt till pension, att utgå med 7 5 kronor

årligen efter erhållet afsked, och, därest Karlsson kort efter olycksfallet

lämnat sin anställning, hade han gifvetvis kommit i åtnjutande af sådan

pension. Hade afskedet blott ägt rum, innan ändrade bestämmelser

mellankommit, torde det med skäl kunna antagas, att Karlsson, oaktadt

vitsord om godt uppförande måhända icke kunnat vid afskedet lämnas,

likväl erhållit en sådan förmån, enär fråga varit om godtgörelse för

liden skada och ej pension i vanlig mening.

Statskontoret, som ansåge billigt, att ersättning bereddes Karlsson

med belopp, motsvarande hvad lian skulle ägt bekomma från flottans

pensionskassa, därest kassans reglemente vid afskedstagandet fortfarande

varit å honom tillämpligt, ville alltså, med ändring af sin ofvan omförmälda

hemställan den 5 mars 1009, tillstyrka, det täcktes Eders Kungl.

Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att Karlsson finge från den 4 maj

1905, då han erhållit entledigande från sin anställning såsom daglönare

vid flottans varf i Karlskrona, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig lifränta till belopp af 75 kronor.

Från detta utlåtande afvikande meningar uttalades af två ledamöter

i statskontoret, af livilka den ene på anförda grunder ansåg direktionens

öfver flottans pensionskassa öfverklagade beslut böra undanröjas

samt ärendet återförvisas till direktionen för ny pröfning utan hinder

af samma beslut, samt den andre ledamoten yttrade: ’1 1 § af nådiga

reglementet den 31 oktober 1879 stadgades, att hvar och en af gemenskapen

vid flottan, som afskedats med vitsord att hafva sig redligt och

väl skickat, skulle tilläggas pension, bland annat, då han blifvit skadad

i tjänsten. Karlsson, som ådrog sig ifrågavarande skada den 6 juli

1900, erhöll den 4 maj 1905 afsked utan vitsord. Häremot är intygadt,

att han åren 1901, 1902 och 1905 straffats för misshandel, sista gången

med 4 månaders fängelse. På grund häraf synes det mig, som om

Karlsson, då han vid afskedet icke längre uppfyllde det i 1879 års

reglemente föreskrifna första villkoret för pensions erhållande, förverkat

den eventuella rätt till pension, som genom direktionens beslut den 17

februari 1904 tillagts honom, och alltså icke kunnat vid afskedet undfå

pension enligt nämnda reglemente, äfven om detta fortfarande varit

gällande. Vid sådant förhållande synes mig skäl icke föreligga att hos

Riksdagen göra framställning om beredande af pension åt Karlsson till

belopp af 75 kronor för år. Men då det synes hafva varit afsedt att,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

115

efter utfärdandet af nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående

pensionering af daglönare med flera vid flottan, pension på grund af

liden skada i tjänsten skulle i fråga om denna personal ersättas af lifränta

jämlikt lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901, enligt hvilken vitsord om godt uppförande

icke utgör någon förutsättning för lifräntas utgående, synes skäl icke

saknas för att, på sätt statskontoret i underdånigt utlåtande den 5 mars

1909 hemställt, åtgärd vidtages för beredande åt Karlsson af sådan lifränta

till belopp af 54 kronor, som skulle hafva tillkommit honom, om

olycksfallet inträffat efter nämnda lags trädande i kraft.’

Då jämlikt ofvanberörda, af Eders Kungl. Maj:ts regeringsrätt

den 22 september 1909 meddelade utslag Karlsson befunnits icke kunna

tilldelas pension från flottans pensionskassa, finner jag, lika med statskontoret,

framställning böra göras hos Riksdagen om beviljande af ersättning

för det olycksfall, som drabbat honom under arbete i kronans

tjänst.

Hvad angår beloppet af denna ersättning ansluter jag mig till

den uppfattning, som uttalats i statskontorets utlåtande den 5 mars 1909.»

På grund af hvad i ärendet anförts, har utskottet ansett sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet

sålunda hemställa,

att Riksdagen må bevilja en årlig pension åt förre

daglönaren vid flottans varf i Karlskrona Oskar Herman

Karlsson till belopp af femtiofyra kronor, att å

allmänna indragningsstaten utgå från den 4 maj 1905.

42:o) Kungl. Maj:t har uti en till Riksdagen den 4 april innevarande

år aflåten proposition (nr 148) föreslagit Riksdagens medgifva, att förre

fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnusson (Jansson) må å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

till belopp af 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1910.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 4 april 1910 innehåller

rörande detta ärende följande anförande af departementschefen:

»I en till marinförvaltningen ställd skrifvelse har fortifikationsbefälhafvaren

å Karlskrona fästning, med bifogande af präst- och läkarbetyg

in. fl. handlingar, gjort framställning om beredande af årligt understöd

af allmänna medel åt f. d. fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnusson

(Jansson), hvilken varit anställd vid fästningsbyggnadsarbetena vid

Karlskrona, men nu på grund af de e. o. befästningsarbetenas afslutande

sistlidne december månad ej kunnat därstädes beredas vidare an
-

Angående

pension åt

förre fortifikation

sarbetaren

S. J. Magnusson

(Jansson).

opaginerad Kontrollera mot PDF

nr»

Bankoutsk-ottets Uttalande Nr 20.

ställning och med anledning af nedsatt arbetsförmåga ej lyckats förskaffa

sig annat arbete.

Af dessa handlingar inhämtas:

att Magnusson, som är född den 29 mars 1857, varit anställd vid

befästningsarbetena dels i Karlskrona åren 1879—-1881, samt från och

med den 6 april 1902 till den 17 december 1909, dels å Karlsborg

åren 1882—1899; att han emellertid under sin anställning å Karlsborg

varit tvångspermitterad vissa tider, så att hans verkliga anställning

vid kronans arbeten icke belöpte sig till mer än sammanlagdt omkring

19 arbetsår å 11 månader; att, sedan de extra ordinarie befästningsarbetena

under december månad 1909 afslutats, Magnusson ej kunnat

beredas något arbete i kronans tjänst och ej heller lyckats förskaffa sig

annat arbete; att Magnusson, som hade eu sjuklig hustru och tre

minderåriga barn, lede af lungemfysem i förening med lungkatarr

och andtäppa, på grund hvaraf hans arbetsförmåga vore nedsatt, samt

att han befunne sig i synnerligen knappa omständigheter och vore i

stort behof af understöd.

Fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona fästning har vitsordat, att

Magnusson genom godt uppförande och god arbetsflit gjort sig väl förtjänt

af de bästa vitsord från sin arbetstid, hvadan han syntes böra

komma i åtnjutande af årligt understöd af allmänna medel. Beträffande

storleken af detta understöd hade fortifikationsbefälhafvaren hälst velat

föreslå samma belopp, som i flera fall tillerkänts under senare år afskedade

fortifikationsarbetare, eller 800 kronor för år, men då Magnusson

ännu torde i viss mån kunna genom eget arbete bidraga till sitt

uppehälle, har fortifikationsbefälhafvaren ansett sig böra föreslå understödets

begränsande till 200 kronor för år, att utgå om möjligt från

och med innevarande års början.

Marinförvaltningen har nu i underdånig skrifvelse den 11 mars

1910 öfverlämnat handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t och därvid,

med hänsyn till Magnussons mångåriga och väl vitsordade anställningvid

statens fästningsarbeten äfvensom de knappa omständigheter, hvari

han nu med nedsatt arbetsförmåga och vid en ålder af 53 år befunne

sig, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad vid flere

tillfällen ägt rum i fråga om beredande af årligt understöd åt äldre behöfvande

arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig proposition föreslå

Riksdagen att bevilja Magnusson årlig pension, att utgå från och med

den 1 januari 1910 med 200 kronor å allmänna indragningsstaten.

I häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 18 mars 1910

har statskontoret, med afseende å hvad till stöd för framställningen

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

117

anförts, förklarat sig finna goda skäl föreligga att söka bereda Magnusson

pension. Statskontoret, som emellertid funnit det af fortifikationsbefälhafvaren

i Karlskrona och marin förvaltningen föreslagna pensionsbeloppet

af 200 kronor årligen väl lågt, har i sådant afseende framhållit,

att, om än af handlingarna syntes framgå, att Magnusson icke

för närvarande kunde anses fullständigt oförmögen att genom arbete

förskaffa sig någon inkomst, han likväl på grund af sin sjukdom icke.

torde kunna förväntas blifva i stånd att på ett stadigvarande sätt och

till något nämnvärdt belopp bidraga till sitt och familjens försörjning.

På grund häraf och då Riksdagen vid flere tillfällen på Kungl. Maj:ts

förslag beviljat pensioner å 300 kronor under omständigheter, i öfrigt

likartade med dem, som i detta fall förelåge, har det synts statskontoret,

som om jämväl för Magnusson pensionen borde bestämmas till 300

kronor.»

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att förre fortifikationsarbetaren

Sven Johan Magnusson (Jansson) må å

allmäna indragningsstaten under sin återstående lifstid

åtnjuta en årlig pension till belopp af trehundra kronor,

att utgå från och med den 1 januari 1910.

43:o) Uti eu den 4 april 1910 till Riksdagen aflåten proposition

(nr 145) har Kungl. Maja föreslagit Riksdagen medgifva, att daglönaren

vid flottans beklädnad sverkstad i Karlskrona Marie Charlotte

Agge må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

hennes anställning vid verkstaden varder henne meddeladt, under sin

återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till

belopp af 250 kronor årligen.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

innehåller följande yttrande af departementschefen:

»Plös Kungl. Maj it har daglönaren vid flottans beklädnadsverkstad

i Karlskrona Marie Charlotte Agge gjort framställning om erhållande

af pension vid hennes förestående afgång ur kronans tjänst.

Sökanden är född den 12 juli 1844 och fyller således under detta

år 66 år. Den 2 februari 1876 vann hon anställning vid flottans beklädnadsverkstad

i Karlskrona, och har hon alltsedan därstädes tjänstgjort

såsom daglönare, hvadan hon innehar en tjänstetid af öfver 34

år. Enligt vederbörligt intyg har hon under tjänstetiden städse skickat

sig redligt och väl. Med åldern hafva naturligen sökandens krafter

Angående

pension åt

daglön aren

Marie Charlotte

Agge.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottetis Utlutande Nr 20.

118

blifvit nedsatta, så att Lön ej vidare torde kunna nöjaktigt fullgöra

de arbeten, som åligga henne. Hon bär ock under hand från förvaltningsdirektionen

erhållit meddelande, att hon snart blir tvungen

afgå nr tjänsten.

I sin underdåniga framställning erinrar sökanden därom, att genom

nådiga kungörelsen den 2 december 1904 angående pensionering af de

vid flottans militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare,

sjukvaktare och öfriga daglönare bestämts, att daglönare, som

afskedas ur kronans tjänst med vitsord att hafva sig redligt och väl

skickat, tillägges pension af statsverket genom flottans pensionskassa

vid 60 års ålder med 200 kronor efter tjugufem års och 250 kronor

efter trettio års tjänst äfvensom, oafsedt lefn ads åldern, med 300 kronor

efter fyrtio års tjänstgöring. Enligt nämnda kungörelses bestämmelser

rörande lefnads- och tjänsteålder skulle hon vara berättigad till pension

med 250 kronor. Men genom nådigt bref den 7 juli 1905 hade förklarats,

att den genom kungörelsen medgifna rätt till pension icke

blifvit utsträckt till kvinnliga daglönare vid flottan. Vid sådant förhållande

skulle hon, i motsats till sina manliga kamrater på verkstaden,

vid sitt blifvande afsked lämnas utan ringaste understöd från statens

sida, ett förhållande, hvilket vore så mycket mera orättvist, som i detta

fall hon under sin tjänstetid utfört alldeles samma arbete som manlig

daglönare. Det pensionsbelopp, 250 kronor, som skulle tillkomma en

manlig daglönare i hennes ställning, syntes för hennes pensionering ej

kunna anses för högt tilltaget i jämförelse med den aflöning, hon såsom

daglönare uppburit och hvilken för den senare tjänstetiden uppgått

till mellan 700 och 750 kronor årligen.

Öfver sökandens framställning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits

af direktionen öfver flottans pensionskassa, marinförvaltningen

samt statskontoret.

Direktionen öfver flottans pensionskassa har därvid framhållit, att

det syntes direktionen icke vara med rättvisa och billighet förenligt,

att, då staten antoge såväl manliga som kvinnliga daglönare under alldeles

likartade förhållanden, staten skulle genom pension draga försorg

om den manliga daglönaren, men däremot lämna den kvinnliga daglönaren

utan sådant understöd; och ansåge direktionen därför, att äfven

kvinnlig daglönare borde erhålla rätt att efter viss tjänstetid och vissa

lefnadsår erhålla pension, hvarvid de i förenämnda nådiga kungörelse

den 2 december 1904 gifna föreskrifter lämpligen borde på dem

tillämpas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BankoutskoiMs Utlåtande Nr SO.

no

Med anledning af det sålunda anförda liar direktionen tillstyrkt,

att de i samma kungörelse fastställda pensioneringsgrunder måtte göras

tillämpliga äfven på kvinnliga daglönare.

Marinförvaltningen, som inhämtat yttranden i ärendet från stationsbefälhafvarna

och varfscheferna vid flottans stationer, har i sitt underdåniga

utlåtande anfört, bland annat, följande.

I likhet med hvad stationsmyndigheterna uttalat funne förvaltningen

lämpligt och rättvist, att kvinnlig daglönare likaväl som manlig sådan

vid afskedstagande kunde komma i åtnjutande af någon pension. Hvad

beträffade nu förevarande underdåniga ansökning ansåge förvaltningen,

med hänsyn till sökandens långa tjänstetid och då på grund af hennes

långt framskridna ålder icke torde kunna ifrågasättas, att med afsked

för henne skulle anstå till dess bestämmelser om pensionsrätt för kvinnlig

daglönare i allmänhet möjligen framdeles kunde blifva gällande, det

vara billigt och lämpligt, att särskild framställning gjordes till Riksdagen

i syfte att bereda sökanden pension till belopp, motsvarande

pension i andra klassen enligt kungörelsen den 2 december 1904 eller

250 kronor.

Statskontoret har i sitt i ärendet afgifna utlåtande uttalat, att det

syntes uppenbart, att förmån af pension borde beredas kvinnlig daglönare

under samma villkor, som gällde för manlig daglönare. Beträffande

pensionsbeloppet kunde måhända giltiga skäl anföras för en något

lägre pension för den kvinnliga än för den manliga daglönaren.

Emellertid måste de i förenämnda kungörelse den 2 december 1904

fastställda beloppen — enligt hvad allmänt erkändes och äfven statskontoret

uttalat i tidigare afgifvet utlåtande angående förslag till ny

pensionsstat för manliga daglönare — numera anses för knappt tillmätta.

Under sådana förhållanden och då å andra sidan högre pensionsbelopp

än det, som enligt gällande bestämmelser nu skulle hafva

tillkommit eu manlig daglönare under enahanda omständigheter, ej

kunde ifrågakomma, syntes beloppet lämpligen kunna i detta fall bestämmas

till 250 kronor.

På grund häraf har statskontoret hemställt, att Kung!. Maj:t måtte

i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sökanden å allmänna indragningsstaten

uppföra eu årlig pension af 250 kronor.

1 likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter finner jag det

vara af rättvisa och billighet påkalladt, att staten genom beredande af

rätt till pension sörjer för de kvinnliga daglönarnas nödtorftiga bärgning

under ålderdomens dagar. Jag tillåter mig i underdånighet hänvisa

till hvad jag härom yttrat till statsrådsprotokollet öfver sjöför
-

Departe
mentschefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Nankouhkotteis Utlåtande Nr SO.

Utskottets

yttrande.

Ang. understöd

till aflidne

generalmajoren

O.L. Beckmans

två

minderåriga

söner.

120

svarsärenden den 11 nästlidne mars vid föredragning af ärendet angående

ny pensionsstat för manliga daglönare vid marinen. (Utdrag af

nämnda protokoll är bilagdt Kungl. Maj:ts proposition nr 104 till innevarande

års Riksdag.) Den ansökning af en kvinnlig daglönare, som

jag då omnämnde, är den, som nu underställes Kungl. Maj:ts pröfning.

Utredningen i förevarande ärende torde tydligen ådagalägga, att

sökanden uppfyllt berättigade villkor för erhållande af pension af

statsmedel.

Hvad beträffar storleken af den pension, som bör henne tillerkännas,

synes det ifrågasatta beloppet af 250 kronor ingalunda vara för

högt tilltaget. Enligt förenämnda proposition nr 104 är för manlig

daglönare, som uppnått sökandens ålder och tjänstetid, pensionen föreslagen

till 300 kronor.»

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och med erinran

att det af departementschefen omnämnda ärendet angående ny pensionsstat

för manliga daglönare vid marinen blifvit i det föregående under

punkt 8:o) närmare omförmäldt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att daglönaren vid

flottans beklädnadsverkstad i Karlskrona Marie Charlotte

Agge må från och med månaden näst efter den,

i hvilken afsked från hennes anställning vid verkstaden

varder henne meddeladt, under sin återstående

lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af tvåhundrafemtio kronor årligen.

44:o) Uti en till Riksdagen den 25 februari 1910 aflåten proposition

(nr 84) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att aflidne

generalmajoren Otto Ludvig Beckmans minderåriga söner Herbert Ottokar

Beckman och Allan Ottokar Beckman må från allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga understöd till belopp af 300 kronor för hvardera, att för

eu hvar af dem utgå från början af år 1910, intill dess han uppnått 18

års ålder.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för ifrågavarande

dag har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Uti en i underdånighet gjord ansökning har fru Olga Beckman,

änka efter chefen för kustartilleriet, generalmajoren Otto Ludvig Beckman,

med erinran hurusom hennes make den 27 juni 1909 beröfvats

lifvet, anhållit att komma i åtnjutande af något bidrag till sina omyndiga

barns uppfostran.

s. 121 Kontrollera mot PDF

''Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

121

Af ett vid ansökningen bilagdt transumt af den efter generalmajoren

Beckman förrättade bouppteckning inhämtas, att han såsom stärbhusdelägare

efterlämnat jämte sin änka sex barn, af hvilka två ännu

icke uppnått 18 års ålder, nämligen sönerna Herbert Ottokar Beckman,

lödd den 10 januari 1893, och Allan Ottokar Beckman, född den 20 september

1898, äfvensom att boets behållning uppgått till 32,543 kronor 31 öre.

I ett öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande af den 12

januari innevarande år har statskontoret anfört följande:

Såsom bouppteckningen efter generalmajoren Beckman utvisade,

vore ställningen i boet jämförelsevis god med en behållning af 32,543

kronor 31 öre. Sedan behållningen fördelats på änkan och sex barn,

utgjorde hvad på de minderåriga barnens lotter komme visserligen icke

så mycket, att det kunde anses förslå till deras uppfostran, men enligt

hvad statskontoret inhämtat uppbure änkan för sig och de oförsörjda

barnen pension från flottans pensionskassa å tillhopa 974 kronor 50 öre.

Under sådana förhållanden skulle i vanliga fall icke kunna anses föreligga

tillräckliga skäl att söka bereda ytterligare understöd. Med hänsyn

likväl till de bekanta omständigheter, hvarunder generalmajoren

Beckman ljutit döden, träffad af en mot samhällsordning och militärväsende

hatfull mördares vapen, ville det synas statskontoret billigt, att

staten i ekonomiskt afseende bidroge att lindra den förlust, som" drabbat

hans närmaste; och skulle statskontoret för sin del vilja förorda, att

framställning gjordes hos Riksdagen om beviljande för generalmajoren

Beckmans minderåriga söner Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar

Beckman af understöd till belopp af 300 kronor för hvardera, att för en

hvar af dem utgå från början af år 1910, intill dess han uppnådde 18 år.»

På grund af hvad sålunda förekommit och då departementschefen,

i likhet med statskontoret, ansåge, att staten borde bidraga att lindra

den ekonomiska förlust, som genom generalmajoren Beckmans död drabbat

hans närmaste anhöriga, har departementschefen hemställt, att Ivungl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ofvan omförmälda proposition i ärendet.

Utskottet har icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och får sålunda hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att aflidne generalmajoren

Otto Ludvig Beckmans minderåriga söner

Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar Beckman

må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga understöd

till belopp af trehundra kronor för hvardera,

att för enhvar af dem utgå från början af år 1910,

intill dess han uppnått 18 års ålder.

Bill. till RikscL. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

Angående

beredande af

pension åt

gravören vid

sjökarteverket

A. Th. Lilja.

L13-]

122 Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

45:o) Uti punkt 13 under tionde hufvudtiteln har Kungd. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att för gravören vid sjökarteverket Albert

Theodor Lilja må å allmänna indragningsstaten uppföras eu årlig pension

af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken han afgår från sin anställning vid sjökarteverket.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 26 november 1909

innehåller rörande denna fråga följande anförande af departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 8 april innevarande år har chefen

för sjökarteverket anfört följande.

För att kunna på ett tillfredställande sätt fylla sin uppgift att förse

såväl örlogs- som handelsmannen med verkligt goda sjökort hade sjökarteverket

alltid varit och vore alltjämt i stort behof af skickliga gravören

Det egenartade arbete, som måste fordras af dessa, särskildt för

det viktiga och omfattande rättandet af sjökortplåtar, gjorde det vidare

ytterst önskvärdt, att för sjökarteverkets tjänst skolade gravörer så länge

som möjligt bibehölles vid denna verksamhet.

Gravören Albert Theodor Lilja, som vid 21 års ålder inträdde i

sjökarteverkets tjänst, hade ock under 45 års tid med erkännansvärd

skicklighet arbetat med såväl nygravering och etsning som med rättande

af plåtar till sjökortstryck. Omsider hade nu hans hälsa börjat vackla

och den tid hade kommit, då han icke längre kunde försörj a sig genom

detta sitt arbete. Allt gravörarbete vid sjökarteverket allönades nämligen

såsom ackordsarbete.

Under senare delen af den tid, Lilja arbetat i sjökarteverket, hade

hans årsinkomst uppgått till omkring 3,000 kronor, men hade han icke

lyckats göra några besparingar för sin ålderdom, helst de senaste årens

sjuklighet ådragit honom afsevärda utgifter.

Då Lilja således ägnat så godt som hela sin verksamhetstid åt sjökarteverket

och nu vid framskriden åldar blifvit urståndsatt att kunna

själf försörja sig, syntes det föreligga kraftig anledning för staten att

träda hjälpande emellan.

Med stöd af särdeles likartade skäl gjorde chefen för sjökarteverket

i februari 1907 underdånig framställning, att hos Riksdagen måtte äskas

en pension af 2,000 kronor af statsmedel åt dåvarande tryckeriföreståndaren

Adolf Justus Aurell, och blef den i enlighet härmed aflåtna nådiga

propositionen af Riksdagen bifallen.

På grund af det sålunda anförda hemställde chefen för sjökarteverket,

att Eders Kungl. Maj:t behagade till Riksdagen aflåta nådig

proposition om att till gravören Lilja, hvilkens medelinkomst från sjökarteverket

under de sista 20 åren uppgått till omkring 3,000 kronor

s. 123 Kontrollera mot PDF

P>an 1cout skottats Utlåtande Nr 20.

123

per år, måtte af statsmedel beviljas en årlig pension af 2,000 kronor,

att utgå från och med månaden efter hans afgång ur sjökarteverkefä

tjänst.

Statskontoret liar uti infordradt och den 17 april 1909 afgifvet

utlåtande funnit sig kunna tillstyrka bifall till chefens för sjökarteverket

förevarande framställning; och bär statskontoret i öfverensstämmelse

härmed hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att Lilja finge från och med månaden näst efter den, under hvilken

han af gånge från sin anställning vid sjökarte verket, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å

2,000 kronor.

Af hvad i detta ärende förekommit är utredt, att Lilja, som uppnått

en ålder af 66 år samt under den långa tiden af 45 år, enligt hvad

vitsordadt blifvit, med erkännansvärd skicklighet tjänstgjort som gravör

hos sjökarteverket, numera på grund af ålder och sjuklighet är oförmögen

att fortsätta sitt arbete så, att han kan sig därmed försörja.

Det synes mig under sådana förhållanden vara statens plikt att

sörja för Liljas utkomst under hans återstående lifstid.»

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att för gravören vid

sjökarteverket Albert Theodor Lilja må å allmänna

indragningsstaten uppföras en årlig pension af tvåtusen

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken han afgår från sin anställning vid sjökarteverket.

46:o) I till Riksdagen den 11 februari innevarande år afbiten proposition

(nr 79) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att å

allmänna indragningsstaten må för navigationsskoleföreståndaren Per

Alfred Mai)ströms änka Ebba Charlotta Malström, född Odin, uppföras

en årlig pension af 400 kronor, att af henne från och med den 1 december

1909 åtnjutas, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver.

Det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

innehåller rörande detta förslag följande anförande af departementschefen:
»Uti

en till Kungl. Maj:t ställd, till marinförvaltningen ingifven ansökning

har föreståndaren för navigationsskolan i Kalmar Per Alfred

Maijströms änka Ebba Charlotta Malström, född Odin, i underdånighet

Angående

pension åt

navigationsskoleföreståndaren

P. A.

Maijströms

änka.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

anhållit, att Kungi. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka pension för

henne från och med den 1 december 1909.

Marinförvaltningen har med underdånig skrifvelse den 25 januari

1910 öfverlämnat berörda ansökning jämte ett af direktionen för nämnda

skola afgifvet yttrande i ärendet äfvensom öfriga därtill hörande handlingar,

hvarvid förvaltningen anfört följande.

Af handlingarna i ärendet äfvensom öfriga tillgängliga handlingar

hade ämbetsverket inhämtat, bland annat, att sökandens man, som,

född den 13 oktober 1840, efter aflagda styrmans- och sjökaptensexamina,

utnämnts den 28 maj 1869 till underlärare vid navigationsskolan

i Kalmar och den IG mars 1875 till lärare i ångmaskinslära vid

samma skola, den 17 november 1882 af Kung!. Maj:t utnämnts och

förordnats till föreståndare vid nämnda skola, hvilken befattning han

innehaft, till dess honom den 15 december 1905 meddelats nådigt afsked

med rätt att för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 2,800 kronor; att Malström aflidit

den 25 november 1909 och såsom stärbhusdelägare efterlämnat sökanden

samt fyra barn, däraf ingen minderårig; att den efter Malström förrättade

bouppteckningen utvisade en behållning af 25,277 kronor 21 öre;

"att sökanden, som vore född den 28 januari 1853, enligt egen uppgift

på grund af bristande'' synförmåga, förorsakad af svårartad ögonsjukdom,

vore urståndsatt att på något sätt kunna själf bidraga till sitt uppehälle;

samt att direktionen för navigationsskolan, under framhållande af Maijströms

mångåriga, särdeles plikttrogna och förtjänstfulla verksamhet vid

skolan, tillstyrkt nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.

För egen del finge marinförvaltningen till en början erinra, hurusom

1903 och 1909 års Riksdagar medgifvit årliga pensioner å allmänna

indragningsstaten af 400 kronor åt änkorna efter föreståndarna för

navigationsskolorna i Göteborg J. M. Lägervall och i Västervik J. A.

Ancker.

Med hänsyn därtill och då sökanden torde vara oförmögen att själf

bidraga till sitt uppehälle samt afkastningen af det kapital, som tillfallit

henne efter hennes aflidne man, icke kunde anses trygga hennes existens

för framtiden, syntes sökanden böra komma i åtnjutande af pension af

allmänna medel. Denna pension torde skäligen kunna bestämmas till

samma belopp, som de pensioner, hvilka Riksdagen beviljat änkorna

efter navigationsskoleföreståndarna Lägervall och Ancker, samt utgå från

och med månaden näst efter den, under hvilken Malström aflidit, eller

från och med den 1 december 1909.

s. 125 Kontrollera mot PDF

B anJcout skottets Utlåtande Nr 20.

125

På grund af hvad sålunda förekommit hemställde marinförvaltningen,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att tillerkänna sökanden en

årlig pension af 400 kronor.

Statskontoret har i afgifvet utlåtande den 4 februari 1910 tillstyrkt

bifall till förevarande ansökning på sätt marin förvaltningen hemställt.

Med afseende å hvad i ärendet blifvit anförd t och upplyst finner jag

mig, lika med ämbetsverken, böra understödja den gjorda ansökningen.»

På någon lagstadgad rätt till pension ej föreligger samt utskottet

af hvad i ärendet anförts icke funnit sig öfvertygadt, att något behof

af understöd verkligen är för handen, hemställer utskottet,

att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning.

47:o) Uti punkten 14 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att fortifikationsarbetaren Olof Magnus

Holgersson må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken han blifver entledigad från sin anställning

vid fästningsbyggnaderna vid Karlskrona.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 26 november 1909

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Uti en till fortifikationsbefälhafvaren å Karlskrona fästning ställd,

af nämnde befälhafvare med skrifvelse den 10 juni 1909 till chefen för

fortifikationen öfverlämnad ansökning har fortifikationsarbetaren Olof

Magnus Holgersson från Augerums församling i Blekinge län, med bifogande

af frejd- och läk arbetyg samt intyg om fattigdom, anhållit att,

enär han blifvit gammal och orkeslös, så att han såge sig nödsakad att

lämna sin tjänst, ett årligt understöd måtte honom beredas.

Chefen för fortifikationen har med skrifvelse den 15 berörda juni

insändt handlingarna i ärendet till marinförvaltningen och därvid i likhet

med fortifikationsbefälhafvaren hemställt, att åt Plolgersson måtte utverkas

ett årligt understöd af statsmedel till belopp af 300 kronor, att för

Holgerssons återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter

den, under hvilken hans anställning vid fästningsbyggnaderna vid Karlskrona

upphörde.

I underdånig skrifvelse den 29 juni 1909 har marinförvaltningen,

med öfverlämnande af handlingarna i ärendet, anfört följande.

Utskottets

yttrande.

Angående beredande

af

pension åt

fortifikaiionsarbetaren

O.

M. Holgersson.

[14.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

BanJcoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

Af ansökningen bifogade prästbevis, läkarintyg samt intyg om medellöshet

framginge, bland annat, att sökanden vore född den 18 mars 1841,

att hans arbetsförmåga på grund af kronisk reumatism och ålder domsbräcklighet

numera vore i hög grad inskränkt samt att han befnnne sig

i synnerligen fattiga omständigheter och vore i stort behof af understöd.

Fortifikationsbefälhafvaren hade meddelat, att sökanden antagits vid

befästningsarbetena vid Karlskrona år 1875 och att han sedermera alltjämt

tjänstgjort vid dessa arbeten samt att de nu pågående nybyggnadsarbetena

vid fästningen lomme att inom en nära framtid afslutas och

större delen af arbetspersonalen därstädes afskedas. Fortifikationsbefälhafvaren

hade jämväl vitsordat, att sökanden med nit och redlighet fullgjort

sina arbetsplikter samt städse såväl i som utom tjänsten ådagalagt

ett hedrande uppförande.

Med hänsyn till sökandens mångåriga och väl vitsordade anställning

vid förenämnda arbeten äfvensom de behöfvande omständigheter,

i hvilka han nu vid en ålder af öfver 68 år befunne sig, ansåge marinförvaltningen,

i likhet med chefen för fortifikationen och fortifikationsbefälhafvaren

å Karlskrona fästning, att ifrågavarande ansökning vore

synnerligen behjärtansvärd.

Förvaltningen hade fördenskull ansett sig böra till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämna handlingarna i ärendet och finge förvaltningen därvid

i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med

hvad vid flera föregående tillfällen ägt rum i fråga om beredande af

pensioner åt äldre behöfvande arbetare vid fästningsbyggnaderna, i nådig

proposition föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden finge från och

med månaden näst efter den, under hvilken han blefve entledigad från

sin anställning vid fästningsbyggnaderna vid Karlskrona, å allmänna

indragningsstaten uppbära 800 kronor i årlig pension.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 11 september 1909

funnit sig böra tillstyrka nådigt bifall till marinförvaltningens i ärendet

gjorda hemställan.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att fortifikationsarbetaren

Olof Magnus Holgersson må under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension af trehundra kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, under hvilken han blifver entledigad

från sin anställning vid fästningsbyggnaderna

vid Karlskrona.

s. 127 Kontrollera mot PDF

BankoutslcoHets Utlåtande Nr 20.

127

48:o) I punkten 15 under tionde hufvudtiteln liar Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva,

att för aflidne lektorn vid sjökrigsskolan Gäld Mauritz Wejles änka

Margarete Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minderåriga söner

Carl Gunnar och Sten Mauritz å allmänna indragningsstaten från och

med år 1910 uppföres ett årligt belopp för änkan af 400 kronor och

för hvardera sonen af 100 kronor, att utgå för den förstnämnda, så

länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, och för enhvar af sönerna,

intill dess han uppnått 18 års ålder.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 23 december

1909 har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Hos Eders Kungl. Maj:t har lektorn vid sjökrigsskolan Carl Mauritz

AVejles änka Margarete Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, i underdånighet

anhållit om beredande af pension åt henne och hennes minderåriga

barn från och med år 1910, och har barnens förmyndare, kamreraren i

medicinalstyrelsen Flit. Nordberg, i underdånighet instämt i denna framställning.

Af handlingarna i ärendet inhämtas: att aflidne lektorn AVejle, som

var född den 8 november 1869, tjänstgjort såsom vikarierande lektor i

historia och geografi jämte statskunskap vid sjökrigsskolan från och med

den 25 februari 1898 till och med den 8 november 1906, hvarefter han

den 9 i samma månad utnämnts till ordinarie lektor vid skolan, i hvilken

befattning han kvarstod intill sin den 6 sistlidne september timade

död; att han därjämte tjänstgjort, förutom såsom lärare vid Beskowska

skolan i Stockholm och Stockholms Borgarskola, såsom föreståndare för

Svenska sällskapets för nykterhet och folkuppfostran byrå från den 1

april 1903 till den 31 december 1908, under hvilken tid han på uppdrag

af sällskapet hållit ett stort antal fosterländskt historiska föreläsningar

för värnpliktige å lägerplatserna; att han såväl för sin tjänstgöring

såsom lektor vid sjökrigsskolan som för sin öfriga här ofvan berörda

verksamhet erhållit synnerligen goda vitsord; att han vid sitt frånfälle

såsom stärbhusdelägare efterlämnat sin bemälda änka samt sönerna Carl

Gunnar, född den 13 januari 1902, och Sten Mauritz, född den 23 mars

1903; samt att boets behållning enligt bouppteckningen uppgår till 5,611

kronor 25 öre.

Chefen för sjökrigsskolan har, under framhållande af Wejles långa

och utomordentligt förtjänstfulla lärareverksamhet vid skolan, förordat

den underdåniga framställningen.

Uti infordradt underdånigt utlåtande har statskontoret erinrat, att

1900 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat pension å 400 kro
-

Angående

pension för

lektorn vid

sjökrigsskolan.

C. M. Wejles

änka och barn.

[15.]

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutsicottets Utlåtande Nr 20.

Ang. pension

åt landskamreraren

V.

Klinghammer.

[io.]

nor till lektorn vid sjökrigsskolan J. E. Lindgrens änka, och har statskontoret,

som ansett billigt, att utöfver änkepension till enahanda belopp

i förevarande fall bereddes uppfostringsbidrag för de två minderåriga

sönerna, hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om

uppförande å allmänna indragningsstaten från och med år 1910 af ett

årligt belopp för änkan efter lektorn Wejle af 400 kronor och för hvardera

sonen af 100 kronor, att utgå för änkan, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förblefve, och för enhvar af sönerna, intill dess han

uppnått 18 års ålder».

I anslutning till Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att för aflidne lektorn

vid sjökrigsskolan (Jarl Mauritz Wejles änka Margarote

Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minderåriga

söner Carl Gunnar och Sten Mauritz å allmänna

indragningsstaten från och med år 1910 uppföres ett

årligt belopp för änkan af fyrahundra kronor och för

hvardera sonen af etthundra kronor, att utgå för den

förstnämnda, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, och för enhvar af sönerna, intill dess han

uppnått 18 års ålder.

D. Ång. civildepartementet.

49:o) Uti punkten 16 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att landskamreraren i Jämtlands län

Valentin Klinghammer må för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 4,600 kronor att utgå från och

med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 17 december 1909 innehåller

härom följande anförande af departementschefen:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har uti

underdånig skrifvelse den 28 september 1909 gjort framställning om

beredande af pension åt landskamreraren i nämnda län Valentin Klinghammer.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Klinghammer, som är född

den 25 november 1851, efter aflagd examen till rättegångsverken den

18 februari 1876 antagits till auskultant vid hofrätten öfver Skåne och

s. 129 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

129

Blekinge och den 19 december 1879 utnämnts till vice häradshöfding;

att han den 31 mars 1882 utnämnts till e. o. landskontorist i Hallands

län, den 20 mars 1885 konstituerats och förordnats till länsbokhållare

i Jönköpings län och den 28 februari 1890 vunnit befordran till kronoiogde

i Östbo härad af samma län; samt att han den 25 oktober 1894

utnämnts till landskamrerare i Jämtlands län.

Alltsedan den 2 september 1898 eller således under mer än tio år

har han emellertid åtnjutit ständig tjänstledighet på grund af sinnessjukdom.

För Klinghammer har icke gjorts sådan anmälan, att lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907

å honom vunnit tillämpning, ej heller har anmälan gjorts om hans öfvergång

på den af Eders Kungl. Maj:t den 18 september 1908 fastställda

nya afiöningsstaten för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.

Af ett utaf öfverläkaren vid Uppsala hospital och asyl, professor

Frey Svenson den 2 september 1909 afgifvet intyg inhämtas, att Klinghammer,

som sedan den 22 september 1903 vårdats på Uppsala hospital,

lider af sinnessjukdom och är oförmögen att uppehålla sin tjänst, samt

att den största sannoliket föreligger för det antagandet, att han icke

någonsin kan återvinna tjänstduglighet.

Då Klinghammer icke är berättigad eller pliktig att med pension

afgå från tjänsten, men denna likasom arbetet hos länsstyrelsen på

landskontorsafdelningen i sin helhet lider af att landskamrerarebefattningen

ständigt skall uppehållas på förordnande, har Eders Kungt. Maj:ts

befallningshafvande i sin ofvanberörda skrifvelse hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes åt Klinghammer utverka pension å allmänna indragningsstaten,

när han afgår från tjänsten.

Efter nådig remiss har statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt

utlåtande af den G oktober 1909 och därvid erinrat, att då för Klinghammers

räkning icke i behörig tid gjorts anmälan, att han ville underkasta

sig den genom nådiga kungörelsen den 18 september 1908 fastställda

nya afiöningsstaten för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser,

Klinghammer, som sålunda fortfarande åtnjuter aflöning enligt 1878 års

stat för vissa landsstatens tjänstemän och betjänte, alltjämt beträffande

afgång från tjänsten och pensionsrätten är underkastad bestämmelserna

i sistnämnda lönestat samt nådiga brefvet den 1 juni 1877. Han är

således, anmärker statskontoret, icke skyldig att vid viss ålder afgå

från tjänsten och är icke heller förrän han uppnått 65 lefnads- och 35

tjänstår berättigad att vid afgång erhålla pension. Därest Klinghammer

uppfyllt villkoren för erhållandet af pension, hvilket icke kan ske förrän

Bill. till Eilcsd. Prof. 1910. 6 San;!. 1 Afl. 1'' Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ds Utlåtande Nr 20.

130

den 25 november 1916 vid uppnådd ålder af 65 år, skulle lian, som

uppbär lön å stat till belopp af 4,400 kronor men icke intjänat ålderstillägg,

hafva ägt att komma i åtnjutande af pension till ett nämnda

lön motsvarande belopp.

Med hänsyn till de i ärendet upplysta förhållanden hemställer statskontoret,

att Eders Kung!. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, att Klinghammer tilldelas en pension å 4,400 kronor.

Departements- Genom hvad sålunda i ärendet förekommit synes vara tillförlitligt

chefen. utredt, att någon utsikt att Klinghammer skulle komma att åter inträda

i utöfning af sin tjänst icke torde förefinnas. Ännu återstå närmare

sju år, innan Klinghammer enligt de allmänna bestämmelserna blir berättigad

till pension, och han är icke pliktig att dessförinnan afgå från

tjänsten. Då det emellertid uppenbarligen måste vara ur det allmännas

synpunkt olämpligt, att tjänsten så lång tid uppehälles på förordnande,

synes angeläget att träffa sådana anordningar, att Klinghammer kan

erhålla afsked. Emellertid har Klinghammers förmyndare på förfrågan,

huruvida han vore villig att söka afsked för Klinghammer, under förutsättning

att en årlig pension af 4,400 kronor bereddes honom, förklarat,

att det väl vore sant, att föga sannolikhet förefunnes för att

Klinghammer någonsin skulle kunna återinträda i tjänst, men att, då

möjligheten härför oj vore alldeles utesluten, förmyndaren ej ansåge sig

kunna begära afsked för Klinghammer, enär han härigenom skulle kunna

förorsaka honom ekonomisk förlust. Dock anser förmyndaren, om eu

pension af minst 4,600 kronor skulle kunna beredas Klinghammer, sig

oförhindrad att begära afsked för honom. Med hänsyn härtill synes

mig pensionsbeloppet böra bestämmas till 4,600 kronor.))

På. grund af hvad i ärendet anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att landskamreraren

i. Jämtlands län Valentin Klinghammer må för sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af fyratusensexhundra kronor att utgå

från och med månaden näst efter den, hvarunder lian

erhåller afsked.

Ang. pension 50:c) Uti punkten 17 under tionde hufvudtiteln har Kung!. Magt

åt länsmännen föreslagit Riksdagen medgifva, att länsmannen i Riseberga distrikt inom

rj. rj -j Kristianstads län Fredrik Aspelin må för sin återstående lifstid å allmanna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från

länsmanstjänsten varder honom beviljad!.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr SO.

131

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller

rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»Med underdånig skrifvelse den 29 oktober 190!) har Eders Kung!.

Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län öfversändt en till Eders

Kung!. Maj:ts befallningshafvande ställd ansökan af länsmannen i Riseberga

distrikt Fredrik Aspelin om afsked från länsmanstjänsten, under

villkor att han berättigas att under sin återstående lifstid uppbära en

årlig pension af minst 1,200 kronor.

Af handlingar, som bifogats ansökningen, framgår, att Aspelin,

som är född den 27 mars 1849, den 12 december 1887 antagits till

e. o. kontorsskrifvare vid postverket och den 30 december 1872 till

e. o. landskanslist, samt att han, som den 3 augusti 1878 befordrats

till länsmanstjänsten i Riseberga distrikt, sedan den 2 november 1894

åtnjutit tjänstledighet på grund af sjukdom.

Vid ansökningen fogade läkarintyg utvisa, att Aspelin, som lider

af ryggmärgslidande med åtföljande allmän svaghet och nedsatt hjärnverksamhet,

på grund af sin sjukdom fortfarande är oförmögen att

sköta sin länsmanstjänst och af samma skäl icke kan under sin återstående

lifstid återinträda i tjänstgöring.

Aspelin har icke medgifvit, att bestämmelserna i lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension må å

honom vinna tillämpning.

I sin berörda skrifvelse har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande

framhållit önskvärdheten dåra!, att Aspelin afginge från sin länsmanstjänst,

icke minst ur den synpunkten, att tjänsten, som under

Aspelins långa tjänstledighet på förordnande uppehållits af åtskilliga

vikarier, måtte varda besatt med ordinarie innehafvare; och har Eders

Kungl. Majrts befallningshafvande, under erinran att, därest pensionslagen

varit tillämplig på Aspelin, han skulle, jämlikt 6 och 7 §§ samma

lag, varit berättigad till hel pension enligt nu gällande pensionsstat

med 1,200 kronor, tillstyrkt bifall till Aspelins begäran om pension.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit med

underdånigt utlåtande af den 6 november 1909 och därvid anfört, att,

då pensionslagens bestämmelser icke äro tillämpliga å länsmannen Aspelin,

hvilken åtnjuter aflöning å 1878 års stat för vissa landsstatstjänstemän,

han alltjämt beträffande afgång från tjänsten och pensionsrätt är

underkastad bestämmelserna i nä,runda lönestat och i nådiga brefvet den

1 juni 1877. Han är således, anmärker statskontoret, icke skyldig att

vid viss ålder afgå från tjänsten och är icke heller, förrän han uppnått

65 lefnads- och 35 tjänstår, berättigad att vid afgång erhålla pension.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

BanJcciitsJiettets Utlåtande Nr SO.

Angående

pension åt

länsmannen

Rinnanders

änka m. fl.

Därest Aspelin uppfyllt villkoren för erhållande af pension — hvilket

icke kan ske förrän den 27 mars 1914 vid uppnådd ålder af 65 år —

skulle lian, som å förenämnda stat uppbär en lön af 900 kronor jämte

ålderstillägg å 300 kronor enligt nådigt bref den 8 februari 1889, hafva

ägt att komma i åtnjutande af en nämnda lön jämte ålderstillägg motsvarande

pension af 1,200 kronor. Då emellertid Aspelin, som under de

sistförflutna femton åren af sjukdom varit förhindrad att tjänstgöra

enligt läkares intyg icke kan återvinna tjänstbarhet, samt det icke enligt

statskontorets mening kan vara med det allmännas intresse förenligt,

att länsmanstjänsten under en ytterligare tid af inemot fem år uppehälles

af vikarie med otillräcklig aflöning, har statskontoret tillstyrkt

bifall till framställningen.))

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kung!. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att länsmannen i

Riseberga distrikt inom Kristianstads län Fredrik Aspelin

må för sin återstående lifstid å allmänna indragningstaten

åtnjuta en årlig pension af ettusentvåhundra

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken afsked från länsmanstjänsten varder honom

beviljadt.

51:o) I en till Riksdagen den 11 februari innevarande år aflåten

proposition (nr 57) har Kung!. .Maj:t föreslagit Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja

dels aflidna länsmannen Carl August Rinnanders änka Hildur Hedvig

Amalia Rinnander, född Sandström, pension till belopp af 600 kronor,

att utgå årligen från och med år 1910 under hennes återstående lifstid,

så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,

dels ock aflidna öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans änka Hilma

Karolina Hedman, född Namnfeldt, och makarnas minderåriga dotter

Hilma Natalia pensioner till belopp af 450 kronor för änkan Hedman och

150 kronor för dottern, att utgå årligen från och med år 1910, för änkan

Hedman under hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt

nuvarande änkestånd, och för dottern, intill dess hon uppnått 18 års

ålder.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag innehåller

angående detta ärende följande yttrande af departementschefen:

s. 133 Kontrollera mot PDF

BanJcoutslcottets Utlåtande Nr SO.

133

»Den 11 november 1909 blef, såsom bekant, länsmannen i Hällestads

och Vänga distrikt i Östergötlands län Carl August Rinnande!’ under

utöfningen af sin tjänst skjuten till döds af en vansinnig person, hvilken

Rinnande!’ skulle omhändertaga såsom för allmänna säkerheten

vådlig.

[döljande dag, den 12 november, blef äfven öfverkonstapeln och

förmannen för länets ridande poliskår Carl Nathanael Hedman genom

ett gevärsskott dödad af den vansinnige, då Hedman på länsstyrelsens

befallning inställt sig för att biträda vid hans gripande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet har nu i två särskilda

skrifvelse!’ gjort underdånig framställning om pension åt Rinnanders

änka Hildur Hedvig Amalia Rinnander, född Sandström, samt åt Hedmans

änka Hilma Karolina Hedman, född Namnfeldt, och makarnas

minderåriga dotter.

Rinnander, som var född år 1837 och alltsedan 1869 varit ordinarie

länsman inom länet, har, enligt Irrad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vitsordar, under sin långa tjänstetid utmärkt sig för synnerligt

nit och ovanlig plikttrohet och redbarhet. Rinnander efterlämnar

änka, född den 12 januari 1849, och två döttrar, af hvilka den ena är

gift. Den ogifta dottern, född 1873, vistas i föräldrahemmet. Den till

änkan från civilstatens pensionsinrättning utgående pensionen uppgår

till ett belopp af allenast 240 kronor årligen. Bouppteckning hade vid

tiden för Kungl. Maj:is befallningshafvandes framställning ännu icke

förrättats efter Rinnander, men i ett vid handlingarna fogadt intyg

hafva kontraktsprosten A. L. Nyström, länsmannen J. Wallin och fjärdingsmannen

J. Johansson förklarat, att de på grund af sin kännedom

om dödsboet kunde intyga, att den behållning, som möjligen kunde

uppstå, då boet blifvit utredt, ovillkorligen måste blifva så ringa, att

den vore otillräcklig'' för änkan Rinnanders utkomst under hennes återstående

lifstid.

Enär sålunda änkan genom familjefadrens plötsliga bortgång kommit

i stort behof af understöd och enligt Kungl Maj:ts befallningshafvandes

uppfattning i ett fall sådant som detta, då den aflidna

åldriga statstjänaren fallit på sin post som ett offer för sitt tjänstenit,

det allmänna borde träda emellan, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i underdånighet hemställt om åtgärders vidtagande för att bereda änkan

Rinnander en anständig bärgning under hennes återstående lifstid; och

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant hänseende föreslagit,

att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om beviljande

af en tilläggspension åt änkan Rinnander å ett belopp af 600

s. 134 Kontrollera mot PDF

BankoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

134

kronor att utgå från och med. 1910 års början under hennes återstående

lifstid.

Hedman, som var född 1872 och efter flerårig tjänstgöring vid

Stockholms poliskår under år 1909 erhöll anställning såsom befälhafvare

för den ridande polisen å Östergötlands läns landsbygd, har, enligt

hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande vitsordar, under sin korta tjänstgöring

inom länet ådagalagt synnerlig duglighet i förening med p/ersonligt

mod och oförskräckthet såsom polisman.

Han efterlämnar änka, född den 10 oktober 1872, samt en dotter

Hilma Natalia, född den 4 december 1896. Från en pensionskassa inom

Stockholms poliskår erhåller änkan en årlig pension af 200 kronor.

Fabrikören O. F. Köhler och länspolisen O. Össianson hafva skriftligen

intygat, att tillgångarna i boet efter Hedman, hvari bouppteckning icke

hunnit afslutas, ondast utgöras af lösöre till belopp af ungefär 500 kronor

och eu olycksfallsförsäkring på 2,000 kronor, hvadan behållningen

i boet under inga förhållanden kunde anses tillräcklig för änkan Hedmans

och hennes dotters nödtorftiga utkomst.

Då enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt äfven i detta

fall sådana omständigheter äro för handen, att staten bör träda hjälpande

emellan för att därigenom jämväl gifva ett uttryck af det allmännas

erkännande af det mod och den plikttrohet, Hedman vid utöfningen

af sin tjänst ådagalagt, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om

beviljande af eu pension å 600 kronor åt änkan Hedman, att utgå från

och med 1910 års ingång, så länge hon förblifver i sitt nuvarande

änkestånd, samt, därest hon aflider eller ingår nytt äktenskap, med

halfva beloppet till barnet, intill dess det fyllt 18 år.

På grund af särskilda nådiga remisser har statskontoret den 29

december 1909 afgifvit underdåniga utlåtanden i dessa ärenden och därvid,

med åberopande al 1892 års riksdags beslut om beviljande af pension

åt länsmannen O. A. Gawells änka, tillstyrkt bifall till framställningen

om pension åt änkan Rinnander.

Hvad angår den föreslagna pensionen åt Hedmans änka och minderåriga

dotter, har statskontoret förklarat sig icke hafva annat att erinra

däremot än att pensionsbeloppet, 600 kronor, enligt statskontorets mening

synes böra under alla förhållanden fördelas med visst belopp för modern

och visst belopp för dottern; och har statskontoret i sådant afseende

föreslagit, att pensionsbeloppet bestämmes för änkan till 450 kronor att

utgå, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, samt för

dottern till 150 kronor att utgå, intill dess hon uppnått 18 års ålder.»

s. 135 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande Nr 20.

135

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot förevarande proposition,

hemställer.

att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten

bevilja

a) aflidna länsmannen Carl August Rinnanders

änka Hildur Hedvig Amalia Rinnande!’, född Sandström,

pension till belopp af sexhundra kronor, att utgå

årligen från och med år 1910 under hennes återstående

lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd,

samt

b) aflidna öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans

änka Hilma Karolina Hedman, född Namnfeldt, och

makarnas minderåriga dotter Hilma Natalia pensioner

till belopp af fyrahundrafemtio kronor för änkan Hedman

och etthundrafemtio kronor för dottern, att utgå

årligen från och med år 1910, för änkan Hedman under

hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver i

sitt nuvarande änkestånd, och för dottern, intill dess

hon uppnått 18 års ålder.

52:o) I eu inom Andra kammaren väckt motion (nr 141) har herr

,/. Jonsson i Hå föreslagit, att Riksdagen måtte anslå ett årligt understöd

af trehundra kronor från och med innevarande års början att utgå af

statsmedel till f. torparen Anders Östlund i Ostansjö, Bollnäs socken.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl torde

få hänvisas till sj kifva motionen.

Utskottet har ansett sig böra i detta ärende inhämta upplysningar

från kungl. generalpoststyrelsen, som med anledning däraf i skrifvelse

den 7 innevarande april i sådant afseende anfört följande.

»Såvidt af i generalpoststyrelsen förda anteckningar kunnat inhämtas,

har Östlund på grund af tre olika kontrakt ombesörjt postforsling å linjen

Bollnäs—Hå,

dels under tiden hd 1886—ai/is 1897 (11 år och 9 månader) två

gånger i veckan, fram och åter, mot ersättning af 1 krona 50 öre per

dubbel tur,

dels under tiden Vi 1908—31/is 1905 (8 år) samma antal turer mot

förhöjd ersättning af 2 kronor per dubbel tur, och

dels under tiden Vi 1906—31 /12 1907 (2 år) tre gånger i veckan, i

hvardera riktningen, mot sistnämnda ersättning af 2 kronor per dubbel

tur.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Banhoutslcottets inlåtande Nr SO.

136

Linjens längd utgör IG kilometer. Den tid, som postföringen tagit

i anspråk enligt tidtabellen, bär utgjort 4 timmar för enkel tur.

Bankoutskottet har vidare uttryckt önskan att erhålla utredning

angående den betydelse ett eventuellt bifall till motionen skulle kunna

erhålla såsom prejudikat för andra fall af enahanda beskaffenhet.

Med anledning häraf har generalpoststyrelsen ansett sig höra till

en början erinra, hurusom 1909 års Riksdag, med bifall till Kung!.

Maj:ts framställning, anvisat medel för beredande af understöd åt vissa

postfunktionärer, som på grund af åtagande genom kontrakt, utfört

vissa prestationer för postverkets räkning. Riksdagen medgaf nämligen,

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt

anställd, eller landtbrefbärare alginge från sin befattning efter att hafva

tjänstgjort, poststationsföreståndare minst 25 år och landtbrefbärare

minst 30 år, finge, därest den afgångne visades vara i behöfvande omständigheter,

till honom utbetalas årligt understöd med lämpligt belopp,

dock högst hvad som motsvarade för poststationsföreståndare hälften af

det arvode och för landtbrefbärare hälften af den ersättning, som till

enhvar senast utgått från postverket.

För ändamålet har i postverkets utgiftsstater uppförts ett anslag af

20,000 kronor.

På sätt af ofvanstående framgår, har icke afsetts, att dylikt understöd

skulle tillgodokomma postförare i egentlig mening — d. v. s. personer,

som endast förbundit sig att föranstalta om forsling af post direkt

mellan postanstalter — utan allenast sådana poststationsföreståndare,

som äro anställda medelst kontrakt, samt landtbrefbärare.

Hvad poststationsföreståndarna beträffar, torde icke i detta sammanhang

närmare redogörelse behöfva lämnas för deras ställning. Det ligger i

öppen dag, att densamma är af helt annan karaktär än postförarnas.

Jämväl beträffande landtbrefbärarna föreligger en väsentlig artskillnad

mellan deras göromål och postförarnas. Landtbrefbärarna tillhandagå

direkt den korresponderande allmänheten med postgöromål, medelst mottagande

och utdelande under sina turer af postförsändelser utaf skilda

slag, mottagande af tidningsabonnemang och tillhandahållande af frankotecken.

Landtbrefbärarna fylla således till vissa delar samma uppgifter som

poststationerna.

Helt annorlunda är förhållandet med vanliga postförare. Det arbete,

som af dem kräfves för postverkets räkning, inskränker sig hufvudsakligen

till att, själfva eller genom andra, forsla slutna poster direkt mellan

postanstalter. Det är alltså ett vanligt transportarbete, som de på

s. 137 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

137

entreprenad åtagit sig, ett arbete, som icke fordrar några som helst

kvalifikationer, utan som postföringsentreprenörerna (i regel hemmansägare,

gästgifvare, åkare m. fl.) kunna öfverlåta och jämväl i stor utsträckning

öfverlåta åt andra, såsom tjänstehjon och dylika, att utföra.

Antalet personer, med hvilka kontrakt finnas afslutade angående

ombesörjande af vanlig postföring, torde uppgå till inemot 1,000. Åtskilliga

sådana entreprenörer, som kunna antagas själfva i regel utgjort

postföringen, hafva fullgjort bestyret i fråga under så lång tid eller

30 år, som af Kungl. Maj:t och Riksdagen uppställts såsom villkor för

att landtbrefbärare skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd af

postmedel. Huruvida dessa postförare äro i sådana ekonomiska förhållanden,

att de kunna anses vara i behof af understöd, är generalpoststyrelsen

gifvetvis icke i tillfälle att upplysa. Att förebringa någon

närmare utredning i hithörande frågor skulle, såsom torde ligga i sakens

natur, draga ganska lång tid.

Då 1909 års Riksdag emellertid, på enskild motionärs framställning,

beviljat ett årligt understöd af postmedel af 300 kronor åt postföraren

Anders Johan Johansson i Furusund, har styrelsen ansett sig böra hänvisa

till följande jämförelse mellan dessa båda postförares arbete i postverkets

angelägenheter.

Under det Johansson i öfver 34 år verkställt arbete för postverkets

räkning, har Östlund icke för sådant ändamål anlitats mer än icke fullt

22 år, således icke ens det antal år, som uppställts såsom villkor för

att landtbrefbärare skola komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd.

Johanssons ersättning per år kan beräknas hafva sista tiden uppgått till

omkring 600 kronor, Östlunds åter allenast till 312 kronor — och detta

blott under de två sista åren. Under hela den tid, han anlitats i postverkets

angelägenheter, har hans arbete inskränkt sig till att bära förseglad

postväska den 16 kilometer långa vägen mellan Bollnäs och Iiå,

under 19 år och 2 månader två dagar i veckan, fram och åter, för

hvithet han åtnjutit en ersättning under de första 11 åren och 9 mån.

af 156 kronor för helt år räknadt, hvilken ersättning under därpå följande

8 åren utgått med ett förhöjdt belopp af 208 kronor per år, samt under

återstående tiden tre dagar i veckan, fram och åter. Johansson åter

verkställde postföring vintertiden å två skilda linjer, den ena 15 kilometer

och den andra 5 kilometer lång, under senare åren med tre turer

i veckan, fram och åter, å hvardera linjen. Enligt tidtabellen har Johanssons

postföring dragit 3 7* resp. 3 timmar samt Östlunds 4 timmar

per enkel färd.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 8 Sami. 1 Afd. IS Häft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Angående

pension till

vissa förmän

och arbetare

vid statens

järnvägar.

138 Bcmkoutskotiets Utlåtande Nr 20.

Den af Johansson utförda postföring har ansetts mycket ansträngande.

Johansson har därjämte uppgifvits under densammas fullgörande

ådragit sig men till hälsan. Östlunds postföring kan icke anses

hafva varit af någon särskild svår beskaffenhet. Östlund lär vara

63 år; Johansson hade vid understödets beviljande uppnått en ålder af

72 år».

På grund af hvad generalpoststyrelsen sålunda anfört och då Östlunds

sysselsättning för postverkets räkning icke lärer kunna jämföras

med sådan anställning i statens tjänst, på hvilken skulle kunna grundas

berättigade anspråk på pension, anser utskottet sig sakna anledning att

biträda den förevarande motionen samt hemställer fördenskull,

att herr Jonssons i Hå ifrågavarande motion ej må

till någon åtgärd föranleda.

53:o) Kungl. Maj:t har uti en den 4 april innevarande år till Riksdagen

afbiten " proposition (nr 134) under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag

föreslagit Riksdagen medgifva, att enhvar af härefter angifna förmän

och arbetare, nämligen: stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman,

timmermannen Sven Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik Andersson

Lundblad, förmannen Sven Persson, arbetarna Per August Bodin

Frid, Anders Petter Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils

Otto Johansson, arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl

Johan Andersson och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson

Ceder och Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson

samt arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson må från och

med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas eller entledigats

från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor,

dock med villkor att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge anställningen varar,

upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings uppbärande i öfrigt,

pensionen skall minskas, så att densamma jämte aflöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

139

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen rörande

denna fråga anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1910 har järnvägsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva pension

åt eu del vid statens järnvägar anställda förmän och arbetare, nämligen:

stenarbetaren Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven

Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förmannen

Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter

Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,

arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen Karl Johan Andersson

och Andreas Svensson Mehn, arbetarna August Andersson Ceder och

Karl Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson samt

arbetarna Karl August Andersson och Per Andersson.

Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet i järnvägsstyrelsens

ifrågavarande skrifvelse, tillåter jag mig att något beröra af

Kungl. Maj:t vid 1906, 1907 och 1909 års riksdagar gjorda framställningar

i liknande syfte samt Riksdagens i anledning däraf fattade beslut.

Vid 1906 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t (proposition nr 114)

Riksdagen medgifva, att åtskilliga arbetsförmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt en extra pumpare vid statens järnvägar finge

under vissa villkor från och med månaden näst efter den, hvarunder de

af järnvägsstyrelsen entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årliga pensioner till belopp af respektive 400,

325, 300 och 250 kronor.

Med anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning förklarade

Riksdagen (skrifvelse nr 146), ehuruväl i ärendet icke förekommit något

därom, att de till erhållande af pensioner föreslagna förmän och arbetare

i följd af ålderdom, sjukdom eller eljest vore oförmögna att genom

arbete förvärfva sitt uppehälle, sig anse billigheten fordra, att dessa

personer af statsmedel tillerkändes något understöd med anledning af

deras långvariga arbete vid statens järnvägsbyggnader.

Riksdagen fann emellertid icke samtliga omförmälda förmän och

arbetare böra beviljas pensioner att utgå för deras återstående lifstid,

utan ansåg, att de jämförelsevis yngre och fullt arbetsföra bland dem,

däribland flera af de till pension nu föreslagna personerna, lämpligen

borde erhålla det ifrågasatta understödet såsom gratifikation för en gång

till hjälp vid bestridande af deras eget och familjernas uppehälle vid

återflyttningen till hemorten samt under den tid, som kunde åtgå, innan

annat arbete erhölles; och förklarade sig Riksdagen finna skäligt, att

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

lifstidspensioner beviljades de förmän och arbetare, hvilka uppnått minst

55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.

Beträffande pensionernas belopp sökte Riksdagen finna en annan

beräkningsgrund för pensionsbeloppens storlek än den af Kungl. Maj:t

använda. I sådant hänseende erinrade Riksdagen, att enligt lagen

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli

1901 arbetsgifvare vore skyldig att åt arbetare, hvarmed i nämnda lag

förstodes jämväl arbetsförman, utgifva eu årlig lifränta af 300 kronor,

därest arbetaren genom olycksfall i arbetet för framtiden mistat arbetsförmågan.

Vid sådant förhållande och då staten som arbetsgifvare i nu

förevarande fall icke syntes böra vidkännas större underhållsskyldighet

vid ifrågavarande arbetares afskedande, än om dessa skulle genom

olycksfall i arbetet mistat arbetsförmågan för framtiden, fann Riksdagen

nämnda belopp, 300 kronor, skäligen böra bestämmas för de pensioner,

som beviljades åt en hvar arbetsförman och arbetare.

Jämväl vid 1907 års riksdag har Kungl. Maj:t (proposition nr

140) föreslagit Riksdagen medgifva, att åtskilliga förmän och arbetare

vid statens järnvägsbyggnader måtte från och med månaden näst efter

den, hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid

statens järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

få åtnjuta årlig pension, därvid Kungl. Maj:t på grund af Riksdagens

beslut år 1906 föreslagit beloppet för dessa pensioner till 300

kronor. Såsom villkor för pensionernas åtnjutande hade Kungl. Maj:t

vidare föreslagit, att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till det för en hvar

beräknade årliga medelinkomstbelopp af respektive 1,200 kronor inom

gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skulle, så länge anställningen

varade, upphöra att utgå, samt att, vid sådan aflönings uppbärande i

öfrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma jämte aflöningen

icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen

(skrifvelse nr 10).

Uti statsverkspropositionen till 1909 års riksdag har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att två förmän och tre arbetare vid

statens järnvägsbyggnader finge från och med månaden näst efter den,

hvarunder de entledigades eller entledigats från anställning vid statens

järnvägar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor. Därjämte föreslogos

enahanda villkor för pensionernas åtnjutande, som godkänts vid 1907

års riksdag.

s. 141 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcotteis Utlåtande Nr 20.

141

Med anledning af berörda framställning yttrade Riksdagen (skrifvelse

nr 10), att i afseende å de tre arbetarna den lämnade utredningen

icke gåfve vid handen annat än att de skulle fortfarande vara, åtminstone

i förhållande till sin ålder, arbetsdugliga. Ehuru Riksdagen ansåge,

att deras lefnadsålder, som utgjorde respektive 62, 56 och 58 år,

icke borde i och för sig anses föranleda pensionering, ville Riksdagen

dock icke underlåta att bifalla förevarande framställning, då den i viss

mån hade stöd uti förut af Riksdagen fattade beslut i likartade fall.

Beträffande de bägge förmännen, som ådragit sig svår och på deras

arbetsförmåga menligt inverkande sjuklighet, hade Riksdagen intet att

erinra mot meddelande af de för dem föreslagna pensionerna. Riksdagen

uttalade därjämte det antagandet, att de af ifrågavarande förmän

och arbetare, som ännu voro arbetsföra, blefve bibehållna i statens

järnvägars tjänst.

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 1 mars 1910 har nu

järnvägsstyrelsen meddelat, att, i likhet med hvad förut ägt rum, till

styrelsen inkommit ansökningar om utverkande af statsunderstöd åt

åtskilliga förmän och arbetare, livilka samtliga under längre tid med

goda vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag och af hvilka

flertalet enligt företedda intyg därjämte genom sjukdom eller kroppsskada

fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande nu ifrågavarande sökandes tjänstetid har järnvägsstyrelsen

anmärkt, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbyggnaderna

under den gångna tiden anställda arbetare saknas, hvartill

kommer, att en stor del af arbetsbefälet antingen aflidit eller lämnat

tjänsten. Det bär för öfrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna

detaljerade uppgifter rörande hvarje särskild, måhända för lång tid tillbaka

anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens längd bär sålunda

icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan har styrelsen

härvidlag, såsom vid afgifvande af enahanda framställning rörande de

förmän och arbetare, som år 1909 tilldelades understöd, ansett sig

kunna utgå från af sökandena själfva lämnade tjänsteförteckningar,

hvilka utförligt angifva tiden och platsen för anställningen, och detta

så mycket hellre, som berörda uppgifter, i den mån de kunnat kontrolleras,

visat sig vara riktiga. I afseende å vederbörandes lönevillkor

har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att medelaflöningen för

ifrågavarande förmän och yrkesarbetare kan beräknas hafva uppgått till

1,200 kronor och för vanliga arbetare till 900 kronor för år.

Styrelsen har äfven utgått från det antagandet, att hufvudsakligen

Järnvägsstyrelsens

framställning.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

enahanda villkor med afseende å lefnads- och tjänstålder m. in., hvilka

under de senaste åren varit för Kung! Maj:t och Riksdagen bestämmande

vid beviljande af pension, jämväl nu skulle komma till tillämpning.

Emellertid har styrelsen funnit det vara med billigheten öfverensstämmande,

att, då särskilda omständigheter föreligga, afvikelser i någon

mån borde kunna äga rum från nyssnämnda grunder. Ett stöd för

donna sin uppfattning har styrelsen trott sig finna i det uttalande, som

gjordes af 1909 års riksdag vid tilldelande af pension åt förenämnda

två förmän. Afseende bör sålunda enligt styrelsens förmenande icke

uteslutande fästas vid de förut angifna allmänna betingelserna för erhållande

af pension, nämligen att vederbörande skulle innehafva minst

55 lefnads- och 24 tjänstår, då nämligen i speciella fall förhållandena

kunna vara sådana, att äfven andra synpunkter böra tillmätas afgörande

betydelse. Fyra af de nu ifrågavarande sökandena, förmannen Karl

Johan Andersson samt arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf

Andersson och Per Andersson, hvilka uppnått, Karl Johan Andersson

54 lefnads- och 33 tjänstår, Petersson 51 lefnads- och 28 tjänstår,

Johannes Gustaf Andersson 54 lefnads- och 35 tjänstår samt Per Andersson

52 lefnads- och 25 tjänstår, skulle enligt förut angifna grunder

icke vara berättigade till erhållande af pension. Emellertid hafva, anför

styrelsen, omnämnda fyra sökande under årens lopp ådragit sig

svår och på deras arbetsförmåga menligt inverkande sjukdom, hvilken

antagligen till icke ringa del torde få tillskrifvas de på hälsan menligt

inverkande förhållanden, under hvilka järnvägsbyggnadsarbeten ofta nog

äga rum. Af vid deras ansökningar fogade läkarbetyg inhämtas nämligen,

enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelar, att Karl Johan Andersson

lider af kronisk muskel- och ledgångsreumatism samt till följd

däraf ej äger full arbetsduglighet; att Petersson lider af hjärtfel med

kalkbildning i kärlen och på grund däraf är till vidare arbete oförmögen;

att Johannes Gustaf Andersson lider af nervsjukdom (paralysis

agitans), hvilken är obotlig och gör honom för all framtid oförmögen

till arbete; samt att Per Andersson lider af magutvidgning med ofta

påkommande hufvudvärk och svindelaufall och på grund däraf är oförmögen

till arbete. Af de fyra nu nämnda sökande kan endast förmannen

Karl Johan Andersson fortfarande användas i arbete vid statens

järnvägsbyggnader, under det Petersson för närvarande åtnjuter vederbörlig

sjukafiöning och de två öfriga redan entledigats. Vid nu angifna

förhållanden och då, hvad Karl Johan Andersson och Johannes

Gustaf Andersson beträffar, deras lefnadsålder högst obetydligt under
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

BanTcoutsTcottets Utlåtande Nr 20.

143

stiger den för erhållande af pension fastslagna, under det att de däremot

i afseende å antalet tjänstår icke blott fylla utan väsentligt öfverskrida

det mått, som. i sådant hänseende befunnits skäligt, har styrelsen

ansett dem förtjänta att komma i åtnjutande af pension. Detsamma

anser styrelsen äfven gälla beträffande Petersson och Per Andersson,

ehuru dessa visserligen ej uppnått så hög lefnadsålder, som ansetts erforderlig,

men deras tjänstår dock, om än obetydligt, öfverstiga förut

angifna såsom skäligt ansedda mått och dessutom båda ej längre äro

arbetsdugliga.

_ Med tillämpning af förberörda grunder med de af styrelsen ofvan

angifna modifikationer i vissa fall skulle pension komma att utgå till i

följande tabell upptagna förmän och arbetare. Uti tabellen har jämväl

för hvar och en angifvits det antal lefnads- och tjänstår, han uppnått,

äfvensom huruvida han fortfarande är i tjänst eller, i annat fall, tiden

för hans entledigande.

Namn och befattning.

Lefnads-

år.

Tjänst-

år.

Anmärkningar.

Anders Teodor Andreasson Kärrman, stenarbetare...

59

28

entledigad under 1908.

Sven Andreasson Björkholm, timmerman...............

57

37

entledigad under 1909.

Henrik Andersson Lundblad, arbetare ......

56

36

entledigad under 1909.

Sven Persson, förman .......................................

58

26

fortfarande i tjänst.

Per August Bodin Frid, arbetare .........

55

37

d:o.

Anders Petter Johansson, arbetare....................

57

30

d:o.

Carl Johan Petersson, arbetare ......

51

28

(fortfarande i tjänst, åtnjuter

|f. n. sjukaflöning.

Nils Otto Johansson, förman ..............................

55

29

fortfarande i tjänst.

Adolf Ferdinand Andersson, arbetare ...

55

34

d:o.

Karl Johan Andersson, förman ...........................

54

33

d:o.

Andreas Svensson Mehn, förman .........

55

36

d:o.

August Andersson Ceder, arbetare.........

56

33

d:o.

Karl Johan Johansson, arbetare............

55

28

d:o.

Johannes Gustaf Andersson, stenarbetare...............

54

35

entledigad under 1908.

Karl August Andersson, arbetare ...........

55

29

fortfarande i tjänst.

Per Andersson, arbetare

52

25

entledigad under 1909.

Styrelsen har därjämte meddelat, att vederbörande arbetschefer

i de fall, då utlåtande från dem infordrats, tillstyrkt beviljande af pension

åt ifrågavarande förmän och arbetare.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Banlcoutsliottets Utlåtande Nr 20.

Departements
chefens
yttrande.

På grund af det anförda har styrelsen i underdånighet hemställt,

att Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen medgifva, att pension till

beloppt af 300 kronor måtte beviljas förenämnda förmän och arbetare.

Öfver järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning har statskontoret

den 23 mars 1910 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och däruti förklarat, att statskontoret, på grund af hvad järnvägsstyrelsen

i ärendet upplyst och anfört, icke har något att erinra mot aflåtande

till Riksdagen af nådig proposition i öfverensstämmelse med

styrelsens förslag.

Riksdagen har, såsom jag redan antydt, vid upprepade tillfällen

beviljat understöd åt personer, hvilka under en längre följd af år varit

anställda vid statens järnvägsbyggnader. Såsom förutsättning för beviljande

af lifstidspension torde därvid i allmänhet hafva fordrats, att

vederbörande uppnått minst 55 års ålder och kunnat räkna minst 24

tjänstär. Emellertid hafva sådana pensioner på grund af särskilt

ömmande förhållanden medgifvits utan att vederbörande till fullo uppnått

nyssberörda lefnadsålder.

Do förmän och arbetare, som nu af järnvägsstyrelsen föreslagits

till erhållande af pension, hafva samtliga uppnått den tjänstålder och

flertalet äfven den lefnadsålder, som i allmänhet uppställts såsom villkor

för pensions erhållande. Endast förmannen Karl Johan Andersson samt

arbetarna Carl Johan Petersson, Johannes Gustaf Andersson och Per

Andersson uppfylla icke fordringarna i afseende å lefnadsålder, om ock

afvikelsen är endast obetydlig. Då emellertid dessa fyra personer under

sin tjänstetid ådragit sig så svåra sjukdomar, att de blifvit för framtiden

oförmögna till arbete eller åtminstone mindre arbetsdugliga, synas

här föreligga sådana omständigheter, som redan vid föregående tillfällen

ansetts böra föranleda till undantag från de i allmänhet tillämpade

hufvudreglerna för beviljande af lifstidspension.

Flera af de utaf järnvägsstyrelsen nu till pensions erhållande föreslagna

förmän och arbetare hafva förut enligt Riksdagens beslut tilldelats

gratifikationer. Detta var äfven förhållandet med vissa af de

personer, som vid 1909 års riksdag beviljades lifstidspensioner. Den

omständigheten att dessa förut erhållit understöd för en gång ansågs

emellertid då icke böra föranleda något afdrag å pensionerna, och icke

heller nu synes kunna ifrågasättas att af sådan anledning minska de

till endast 300 kronor föreslagna pensionerna.»

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Maj ds ifrågavarande proposition hemställa,

s. 145 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

145

att Riksdagen må medgifva, att en hvar af härefter

angifna förmän och arbetare, nämligen: stenarbetaren

Anders Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen

Sven Andreasson Björkholm, arbetaren Henrik

Andersson Lundblad, förmannen Sven Persson, arbetarna

Per August Bodin Frid, Anders Petter Johansson

och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto Johansson,

arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen

Karl Johan Andersson och Andreas Svensson

Mehn, arbetarna August Andersson Ceder och Karl

Johan Johansson, stenarbetaren Johannes Gustaf Andersson

samt arbetarna Karl August Andersson och

Per Andersson må från och med månaden näst efter

den, hvarunder han entledigas eller entledigats från

anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaien åtnjuta årlig

pension till belopp af trehundra kronor, dock med villkor

att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla

anställning mot aflöning af statsmedel, uppgående till

det för en hvar beräknade årliga medelinkomstbelopp

af respektive 1,200 kronor inom gruppen förmän och

yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga

arbetare eller därutöfver, pensionen skall, så länge

anställningen varar, upphöra att utgå, samt att, vid

sådan aflönings uppbärande i öfrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte aliöningen icke uppgår

till högre belopp än nämnda medelinkomst.

54:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (nr 171)

har herr A. Thylander föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att tilldela

f. d. ordinarie arbetsförmannen vid statens järnvägar Assar Larssoti en

årlig pension af 450 kronor, räknadt från den 1 januari 1909.

Motionären har till stöd för denna framställning, under bifogande

af åtskilliga intyg rörande A. Larsson, anfört följande:

»I början af år 1908 blef f. d. ordinarie arbetsförmannen vid statens

järnvägar, Assar Larsson, sedan han under en längre följd af år tjänstgjort

såsom reparationsförman och spårväxelläggare, afskedad på grund

af sjuklighet, utan annat ålderdomsunderstöd än en gratifikation af 150

kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft.

Angående

pension åt

extra arbetaren

vid statens

järnvägar

A. Larsson.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Banlcouiskottets Utlåtande Nr 20.

D4 detta obetydliga understöd icke gärna kan förslå till uppehället

ens för ett år och då det förefaller bra hårdt, att en man, som

nedlagt sina bästa krafter i statens tjänst under 50 års tid, skall behöfva

ligga andra till last, synes det mig, som om rättvisa och billighet fordrade,

att en anständig pension tilldelades honom att årligen utgå under

hans återstående lifstid.

Riksdagen har flerfaldiga gånger genom fattade beslut häfdat den

uppfattningen, att en statens arbetare, som en längre följd af år haft

oafbruten anställning, bör pensioneras på statens bekostnad. Arbetsförmännen

vid statens järnvägsbyggnader ha som bekant erhållit 450

kronor i årlig pension. Assar Larsson har icke allenast i 50 års tid

varit i statens tjänst, han har därjämte innehaft underbefäl såsom arbetsförman

nästan hela tiden och de vitsord, som lämnats honom af det

högre befälet, visa, att han alltid nitiskt och redligt fullgjort sina åligganden.

Härtill kommer emellertid en viktig omständighet vid bestämmandet

af frågan, nämligen den att Larsson under åren 1864—1868 var

anställd på ordinarie stat, hvilket tydligt framgår bland annat af aflöningslistorna

från den tiden, hvilka upptaga dels månadslön, dels inkvartering

för honom liksom för andra ordinarie. Att han afgick från

ordinarie stat och sedermera blef upptagen på extra stat berodde icke

på honom själf utan på år 1868 företagen omorganisation af banafdelningen.

För Larsson spelade det på den tiden ingen roll huruvida han

var ordinarie eller extra. Någon pensionsinrättning existerade icke och

han ansåg hufvudsaken vara, att lian fick samma lön och hade samma

arbete.

Enligt vanlig uppfattning skulle Larsson emellertid haft rätt att

komma på indragningsstat, då hans befattning indrogs. Ingen framhöll

dock detta för honom och i den kraftiga ålder, som han då befann sig,

ägnade han ingen tanke på framtiden.

Tydligt är emellertid, att järn vägsbefälet borde haft skyldighet att

på något sätt hålla honom skadeslös, men så har icke skett. När pensionsionrättningen

år 1872 inrättades, erhöll han icke inträde, då hans

ordinarie anställning upphört.

När Larsson afskedades, föreslog distriktsförvaltningen, att järnvägsstyrelsen

skulle ingå till Kungl. Maj:t med begäran om en årlig gratifikation

på 250 kronor, men järnvägsstyrelsen föreslog blott 150 kronor

och detta belopp har en gång till honom utbetalts.»

Med anledning af förevarande motion har utskottet ansett sig böra

inhämta upplysningar från kungl. järnvägsstyrelsen hvilken i skrifvelse

s. 147 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

147

den 8 innevarande april, under åberopande af innehållet i styrelsens här

nedan återgifna underdåniga framställning af den 21 januari 1908 om

gratifikation åt A. Larsson, vidare anfört följande.

»I fråga om såväl formen för det i berörda framställning föreslagna

understödet som detsammas belopp öfverensstämmer styrelsens förslag i

ärendet med rådande praxis vid beredande af understöd åt förut i extra

tjänst vid statens trafikerade järnvägar anställde arbetare m. fl., som

efter en längre tids anställning (minimitid 20 år) på grund af sjukdom

eller ålderdom afgått ur tjänsten. Den person, som en gång erhållit

ett dylikt understöd, kommer enligt samma praxis därefter under viss

förutsättning årligen i åtnjutande af förnyadt understöd till samma belapp.

Förutsättningen härför är, att han hvarje år, under styrkande af

fortsatt behof af understöd, hos järnvägsförvaltningen gör ansökan om

förnyadt understöd. Beträffande Larsson har emellertid af okänd anledning

dylik ansökan icke gjorts under år 1909.

För bedömande af hvilken betydelse ett eventuellt bifall till motionen

skulle kunna erhålla såsom prejudikat för andra fall af enahanda

beskaffenhet får styrelsen meddela, att antalet understödstagare af ifrågavarande

slag under hvart och ett af åren 1905—1909 uppgått till

resp. 40, 48, 39, 52 och 53. Det stora flertalet af dessa har utgjorts

af personer, som i likhet med Larsson varit anställda vid banafdelningen.

Bland de till denna grupp hörande understödstagare hafva somliga

uteslutande arbetat vid statens järnvägar, under det att andra endast

vissa tider af året haft arbete därstädes. Larsson är enligt inhämtade

upplysningar att hänföra till de förra. Uppgift å dessas antal kan emellertid

icke lämnas utan föranstaltande af särskild utredning därom, hvilket

tiden icke medgifvit. Beträffande tjänstetidens längd torde ingen af

ifrågavarande understödstagare hafva att uppvisa en så lång tjänstetid

som Larsson. Fn tjänstetid af 30 år och därutöfver förekommer dock i

ett flertal fall beträffande dessa. Larssons långa tjänstetid synes emellertid,

då den i viss mån har sin grund däri, att Larsson fått kvarstå i tjänst

ända till dess han fyllt 76 år, under det andra entledigats vid långt

tidigare ålder, icke böra i förevarande afseende tillmätas någon afgörande

betydelse. Larssons bibehållande i tjänst till så hög ålder, hvarigenom

hans tjänstetid skenbart förlängts, har varit ett sätt att på hans

ålderdom bättre sörja för honom i ekonomiskt afseende än genom utverkande

åt honom af en gratifikation till sedvanligt belopp. Att denna

förmån beredts honom framför andra torde få anses bero på de särskild t

goda vitsord han städse erhållit beträffande sin tjänstgöring.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Bankoutshottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

Den betydelse, som motionären synes vilja tillmäta det förhållande,

att Larsson under åren 1864—1868 varit anställd »på ordinarie stat)?,

föranleder styrelsen framhålla, att ordinarie anställning på denna tid, då

det icke fanns något af riksdagen godkändt aflöningsreglemente, och

ej heller någon rätt för befattningshafvarna att erhålla pension samt

dessa, som anställdes utan erhållande af konstitutorial, när som helst

kunde skiljas från sina befattningar, ingalunda kan jämföras, än mindre

likställas med hvad som nu förstås med ordinarie anställning.))

Järnvägsstyrelsens ofvan omförmälda framställning hos Kungl. Maj :t

rörande gratifikation åt A. Larsson hade följande lydelse:

»Hos järnvägsstyrelsen har vederbörande distrikts förvaltning med

förmälan, att extra arbetaren vid statens järnvägar Assar Larsson,

hvilken allt från april månad 1858 varit anställd i statens järnvägars

tjänst, vore sedan den 13 sistlidne maj på grund af ålderdom och sjuklighet

oförmögen till tjänstgöring och på grund häraf komme att ur

statens järnvägars tjänst entledigas med utgången af år 1907 — gjort

framställning om utverkande af gratifikation åt Larsson vid hans avskedande.

I ärendet hafva företetts och åberopats här bilagda präst- och läkarbetyg

samt intyg om medellöshet, hvilka utvisa, att Larsson är född den

9 juni 1831, att han sedan länge lidit af ålderdomskrämpor, såsom mattighet,

svindel, synnerligen nedsatt hörselförmåga, biåskatarr m. in.,

samt att han i följd häraf icke vidare kan sköta sin tjänstgöring samt

är oduglig till nästan hvarje annat arbete.

Med hänsyn till Larssons långvariga anställning vid statens järnvägar,

därunder han, enligt hvad distriktsförvaltningen vitsordat, städse

uppfört sig väl, och då Larsson i följd af ålder och sjukdom icke längre

kan själf försörja sig, anser styrelsen det vara med billighet öfverensstämmande,

att något understöd beredes honom vid hans entledigande

ur statens järnvägars tjänst.

Styrelsen hemställer fördenskull i underdånighet om nådigt bemyndigande

att till Larsson, hvilken såsom icke anställd i ordinarie tjänst,

icke kunnat vinna inträde i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,

få af trafikmedel utbetala en gratifikation af etthundrafemtio kronor.»

Af hvad i detta ärende anförts har utskottet inhämtat, bland annat,

att Assar Larsson varit anställd i statens järnvägars tjänst allt ifrån

april månad 1858 till utgången af år 1907 eller nära 50 år; att han

under denna långa tjänstetid städse uppfört sig väl; samt att han nu

vid 79 års ålder är medellös och oförmögen att själf försörja sig. I be
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20. 149

traktande af dessa omständigheter anser utskottet, att Larsson ej bör

vara hänvisad till att efter särskild ansökan för hvarje år kunna erhålla

en gratifikation af 150 kronor, utan att i stället en pension bör honom

beviljas. Hvad beloppet af denna beträffar, håller utskottet före, att

detta bör lämpligen begränsas till 300 kronor, eller enahanda belopp,

som i anledning af Kungl. Maj:ts framställningar i vissa fall medgifvits

för afskedade järn vägsbyggnadsarbetare; och synes pensionen, vid det

förhållande att Larsson under år 1909 icke undfått någon gratifikation,

böra utgå från början af sistnämnda år.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i anledning af herr Thylanders

förevarande motion, å allmänna indragningsstaten bevilja

extra arbetaren vid statens järnvägar Assar Larsson

en årlig pension af tre hundra kronor, att utgå

från och med den 1 januari 1909.

55:o) Kungl. Maj:t har uti eu den 8 april innevarande år till Riksdagen

afbiten proposition (nr 160) föreslagit Riksdagen medgifva, att

trädgårdsdirektören vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard Sundius’

änka Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, och makarnas son

Harald Herman Mathias må från allmänna indragningsstaten från och

med den 1 april 1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge hon

förblifver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp af 300 kronor och

sonen, intill dess han uppnår 18 års ålder, till belopp af 100 kronor.

Till det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver civilärenden,

har departementschefen yttrat följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af järnvägsstyrelsen med underdånig

skrifvelse den 2 april 1910 öfverlämnad skrift har aflidne trädgårdsdirektören

vid statens järnvägar Carl Agathon Leonard Sundius’ änka

Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand, gjort framställning om årligt

understöd.

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Sundius, hvilken var född den 3 november 1852, anställdes i statens

järnvägars tjänst den 1 januari 1888 och tjänstgjorde därstädes såsom

trädgårdsdirektör intill sin död den 14 mars 1910.

Hans aflöning från statens järnvägar under denna tid har utgjorts

af, förutom ersättning för i nämnda egenskap företagna resor, ett årligt

arfvode, som under de tre första åren utgått med 1,000 kronor, under

åren 1891—1893 med 1,200 kronor, under åren 1894—-1898 med 1,500

Angående

pension åt

trädgårdsdirektören

C. A. L.

Sundius enk a

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

kronor, under åren 1899—1903 med 1,800 kronor, under åren 1904—

1906 med 2,000 kronor, under åren 1907—1909 med 2,500 kronor samt

från ingången af år 1910 efter 3,000 kronor för år.

Som ifrågavarande befattning vid statens järnvägar icke är uppförd

å ordinarie stat, bar Sundius saknat möjlighet att vinna delaktighet i

statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.

Emellertid har Sundius, hvilken innehaft befattning vid Linköpings

folkskoleseminarium såsom lärare i trädgårdsskötsel, i denna egenskap

varit delägare i lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.

Vid sin död efterlämnade Sundius såsom stärbhusdelägare — förutom

änkan, född den 17 augusti 1855, samt tre till myndig ålder

komna barn — sonen Karl Gustaf Adolf, född den 21 april 1890, och

sonen Harald Herman Mathias, född den 25 juli 1899. Behållningen i

boet uppgick till omkring 4,500 kronor, hvaraf 2,600 kronor torde

kunna beräknas utgöra afkastningsbara tillgångar.

Enligt ingifvet intyg kan icke något af de myndiga barnen bidraga

till moderns underhåll.

Den änkan Sundius och de två yngsta barnen från elementarlärarnas

änke- och pupillkassa tillkommande pension kommer, under förutsättning

att barnen lefva, att utgöra för tiden 1 april 1910—30 juni 1911

300 kronor, för tiden 1 juli 1911—31 december 1920 260 kronor samt

därefter under änkans återstående lifstid 200 kronor.

Af ett ingifvet läkarintyg framgår, att änkan Sundius lider af allmän

klenhet samt nafvelbråck samt att hon till följd däraf är oförmögen

att med eget arbete försörja sig och sina yngsta barn.

Under framhållande att änkan Sundius saknar medel, utöfver de

förut nämnda, till sitt eget och sitt minderåriga barns nödtorftiga uppehälle,

har järnvägsstyrelsen med hänsyn till Sundius’ mer än tjugutvååriga

väl vitsordade tjänstgöring vid statens järnvägar uti sin ifrågavarande

underdåniga skrifvelse förklarat sig finna det vara med billighet öfverensstämmande,

att, utöfver den änkan Sundius från elementarlärarnas änkeoch

pupillkassa tillkommande pension, något understöd af allmänna

medel beredes henne; och har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten uppföra en

årlig pension åt änkan Sundius till belopp, som synts styrelsen skäligen

böra bestämmas till 400 kronor, att från och med den 1 april 1910 utgå,

så länge hon lefver ogift.

Sedermera har änkan Sundius uti en till Kungl. Maj:t ingifven

skrift — till förtydligande af ansökningen — hemställt, att det sökta

understödet måtte tilldelas henne och hennes minderåriga son Harald

Herman Mathias.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO.

151

Statskontoret kar i underdånigt utlåtande den 7 april 1910 förklarat

sig icke kafva annat att erinra mot kvad järnvägsstyrelsen kemställt

än att det föreslagna pensionsbeloppet 400 kronor synts lämpligen

böra fördelas med 300 kronor åt änkan ock 100 kronor åt kennes

minderåriga son Harald Herman Matkias, att utgå från ock med april

månad 1910 till änkan, så länge kon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,

samt till sonen, intilldess kan uppnår 18 års ålder.

På grund af kvad sålunda i ärendet blifvit upplyst anser jag, i

likket med järnvägsstyrelsen ock statskontoret, framställning böra göras

kos Riksdagen om något understöd till förmån för änkan Sundius jämte

kennes minderåriga son Harald Herman Matkias. Den omständigheten,

att änkan Sundius från lärarnas vid elementarläroverken änke- ock

pupillkassa kommer i åtnjutande af en pension till ringa belopp, har

jag icke funnit böra utgöra kinder för det nu ifrågasatta understödet,

särskildt som nyssberörda pension i ock för sig icke torde vara tillräcklig

att befria henne ock hennes minderåriga barn från nöd.

Vidkommande det ifrågasatta understödets storlek finner jag detsamma

icke kunna sättas lägre än det af järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet

400 kronor, men anser jag, i likhet med statskontoret, nämnda

belopp böra fördelas mellan änkan ock den minderåriga sonen Harald

Herman Matkias.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förekaft en af

herr O. Hellström inom Andra kammaren väckt motion (nr 303), däruti

föreslagits, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition

måtte besluta, att änkan Sundius och kennes son Herman Harald

Matkias må från allmänna indragningsstaten från ock med den 1 april

1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge kon förblifver i sitt

nuvarande enkestånd, till bolopp af 400 kronor ock sonen, intill dess kan

uppnår 18 år, till belopp af 100 kronor.

Beträffande de till stöd för detta förslag anförda skäl får utskottet

hänvisa till sjkifva motionen.

Utskottet, som icke funnit skäl tillstyrka högre pensionsbelopp än

hvad af Kungl. Maj:t föreslagits, får med hänsyn till kvad i ärendet

blifvit anfördt, hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Hellströms ofvan

omförmälda motion, men med bifall till Kungl. Maj:ts

i ämnet gjorda framställning, må medgifva, att trädgårdsdirektören

vid statens järnvägar C. A. L. Sun
-

Angående

en inom

Andra

Kammaren

väckt motion.

Utskottets

yttrande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Angående

en inom

Andra

Kammaren

väckt motion.

Utskottets

yttrande.

dius’ änka Johanna Amalia Sundms, född Rydstrand,

och makarnas son Harald Herman Mathias må från

allmänna indragningsstaten från och med den 1 april

1910 åtnjuta årliga understöd, den förra, så länge hon

förblifver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp af

trehundra kronor och sonen, intill dess han uppnått

18 års ålder, till belopp af etthundra kronor.

56:o) Uti en inom Riksdagens Andra kammare väckt motion (nr

118) har herr V. Rydén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att aflidne

kontrollören vid Arlöfs sockerfabrik Olof Bruhns änka Matilda Kristina

Bruhn, född Johnsson, må berättigas att från och med den 1 januari 1910

under sin återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300

kronor.

Utskottet får beträffande de skäl, hvilka anförts till stöd för denna

framställning, hänvisa till motionen och därvid fogade intyg.

Af handlingarna i ärendet framgår hufvudsakligen, att, sedan kontrollören

Bruhn den 9 november 1907 blifvit å Arlöfs järnvägsstation

öfverkörd af ett växeltåg samt till följd af därvid erhållna skador kort

därefter aflidit, så hade några rättsliga anspråk mot kungl. järnvägsstyrelsen

ej ansetts kunna med utsikt till framgång göras gällande,

hvadan motionären nu velat, under framhållande, att de mindre tillfredsställande

trafikanordningarna vid Arlöfs bangård utgjorde skulden till

Bruhns olycka, draga frågan om understöd åt den efterlefvande änkan

under Riksdagens pröfning.

Utskottet har emellertid för sin del ej kunnat undgå att finna den

förolyckades egen oförsiktighet utgöra den hufvudsakliga anledningen

till den inträffade olyckshändelsen, då nämligen Bruhn i det vid tillfället

rådande mörkret otvifvelaktigt hade bort draga i betänkande att begifva

sig öfver den mångfald af järnvägsspår, som förefinnas å ifrågavarande

bangård och som göra densamma farlig att passera äfven vid fullt

dagsljus.

Vid sådant förhållande och då Bruhn, efter hvad i motionen anföres,

ej heller haft någon rättighet att beträda det ifrågavarande området af

bangården, finner sig utskottet förhindradt att tillstyrka bifall till det

föreliggande förslaget och hemställer alltså,

att herr Rydéns ifrågavarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr SO. 153

57:o) Uti en den 18 mars innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (nr 106) tiar Kung].. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att tillförordnade notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman

må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från

sin befattning vid anstalten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1,575 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver civilärenden ofvannämnda 18 mars innehåller

i detta ärende följande anförande af departementschefen:

»Riksförsäkringsanstalten har uti underdånig skrifvelse den 18 februari

1910 gjort framställning om beredande af pension åt tillförordnade

notarien hos anstalten Carl Backman.

I ärendet hafva underdåniga utlåtanden sedermera afgifvits af medicinalstyrelsen

den 23 februari och af statskontoret den 7 mars 1910.

Af handlingarna inhämtas, att Backman, som är född den 23 april

1867, efter aflagd examen till rättegångsverken antagits till extra ordinarie

notarie vid Göta hofrätt den 10 juni 1892, hvarefter han från

februari 1893 till december 1896 tjänstgjort i Vartofta och Frökinds

härads domsaga, där han hållit 8 lagtima ting med tillhopa 21 ordinarie

rättegångsdagar samt under 2 månader 5 dagar förvaltat häradshöfdingämbetet.

Backman tjänstgjorde, vidare såsom amanuens under

tiden från september 1897 till slutet af år 1898 i justitierevisionen samt

i civildepartementet från den 19 mars 1898 till den 28 november 1902,

då han af riksförsäkringsanstalten förordnades att från och med den 1

januari 1903 tills vidare vara notarie hos anstalten. Under tjänstgöringen

i civildepartementet har Backman bestridt kanslisekreterarbefattning

under 3 månader 4 dagar. Inom riksförsäkringsanstalten har han förestått

sekreterare’änsten sammanlagdt omkring sex månader. Slutligen

torde hora anmärkas, att Backman den 17 mars 1899 antogs till extra

ordinarie tjänsteman i telegrafstyrelsen, där han biträdt med sekreteraroch

ombudsmannagöromål samt under tillhopa 5 månader 7 dagar bestridt

amanuensbefattning.

Uti förenämnda skrifvelse har riksförsäkringsanstalten anmält, att

Backman, sedan han förordnades till notarie vid anstalten, intill den 18

februari 1910 åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller för hälsans vårdande

under sammanlagdt 3 år 4 månader 25 dagar.

Efter verkställd undersökning af Backmans hälsotillstånd har öfverläkaren

vid hängbro sinnessjukhus, docenten i psykiatri och rättspsykiatri

vid karolinska medikokirurgiska institutet, medicine doktorn Olof

Kinberg uti ett den 12 februari 1910 afgifvet utlåtande intygat, att Backman

lider af kronisk sinnessjukdom (paranoia), samt att han på grund

Bih. till Biksd. Prut. 1910. 6 Sami. 1 Äfd. 18 Haft. 20

Angående

pension åt

t. f. notarien

hos riksförsäkringsanstalten

C. Backman.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

häraf för all framtid kommer att vara oförmögen att fullgöra sina

åligganden hos riksförsäkringsanstalten.

Beträffande Backmans ekonomiska ställning framgår af handlingarna,

att han för år 1908 varit på grund af afgifven deklarationsuppgift bevillningstaxerad

för en inkomst af 2,200 kronor samt inkomstskattetaxerad

för 1,000 kronor.

Han har sålunda icke haft annan inkomst än af sin tjänst hos

riksförsäkringsanstalten och synes därjämte hafva utgifter för skuldränta.

Då Backman är för all framtid oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden

och med hänsyn till hans sjukdom det icke är antagligt,

att han skulle, därest han utan vidare entledigades från notarietjänsten,

kunna med eget arbete förvärfva medel till sitt uppehälle, har riksförsäkringsanstalten

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande

frågan om beredande af pension för Backman.

Beträffande storleken af den pension, som skulle ifrågakomma, anser

riksförsäkringsanstalten denna böra bestämmas i enlighet med stadgande^

i 7 § af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

den 11 oktober 1907. Härvid torde emellertid enligt anstaltens mening

hänsyn höra tagas därtill att Backman på grund af sin sjukdom icke

kunnat, såsom öfriga tjänstemän i riksförsäkringsanstalten, komma i

åtnjutande af ålderstillägg äfvensom därtill att lönen för första gradens

tjänst i riksförsäkringsanstalten är 100 kronor mindre än motsvarande

lön i andra nyreglerade centrala ämbetsverk.

I sitt underdåniga utlåtande har medicinalstyrelsen förklarat, att

Backman lider af sinnessjukdom af sådan art, att ingen förhoppning

finnes, att han skall kunna till hälsan återställas.

Statskontoret har för sin del erinrat, att Backman med afseende å

beskaffenheten af hans innehafvande befattning hos riksförsäkringsanstalten

icke äger någon som helst rätt att för framtiden få kvarstå vid

det honom meddelade förordnandet att tillsvidare vara notarie hos riksförsäkringsanstalten

eller att, i händelse af afgång för otjänstbarhet,

därvid komma i åtnjutande af pension.

Med hänsyn därtill att Backman i mer än 17 år varit anställd i

statens tjänst och synes sakna egna medel för sin bärgning, anser

statskontoret likväl billigheten fordra, att vid entledigandet från förordnandet

hos riksförsäkringsanstalten något understöd af allmänna medel

tillägges honom för återstående lefnadsdagar, och hemställer därför, att

åtgärd vidtages för att åt Backman bereda sådant understöd till skäligt

belopp. I detta afseende har statskontoret erinrat om bestämmelserna i

6 § c och 7 § andra stycket af pensionslagen den 11 oktober 1907,

enligt hvilka lagrum tjänstinnehafvare, som under fem på hvarandra

s. 155 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

155

följande år i följd af sjukdom varit urståndsatt att tjänstgöra och finnes

vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är skyldig att afgå från

sin tjänst mot pension, som, om det för hel pension stadgade antalet

tjänstår uppnåtts, utgår hel men i annat fall med 75 procent af hel

pension. Om dessa bestämmelser här varit tillämpliga, skulle pensionen

för Backman utgått med 75 procent af hans innehafvande lön eller, då

lönen utgör 2,100 kronor, alltså 1,575 kronor för år. Enär sistnämnda

belopp torde vara erforderligt för att åt Backman bereda det uppehälle

och den vård, hvaraf han är i behof, har statskontoret hemställt, att åt

Backman måtte utverkas ett årligt understöd af 1,575 kronor, som, då

hela riksförsäkringsanstalten uppehälles af anslag från arbetar försäkringsfondens

intressemedel, syntes följdriktigt böra anvisas till utgående från

samma medel.

På grund af hvad som blifvit upplyst angående beskaffenheten

af Backmans sjukdom synes mig tydligt, att han icke bör bibehållas vid

sitt förordnande såsom notarie hos riksförsäkringsanstalten. Vid sådant

förhållande finner jag å andra sidan billigheten fordra, att Backman, som

under 17 år varit i statens tjänst och saknar egna medel till sitt uppehälle

samt torde vara urståndsatt att med arbete försörja sig, beredes

pension af statsmedel. Backman uppbär för närvarande en aflöning af

3,900 kronor, däraf 2,100 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar

och 300 kronor ortstillägg, Mot det af statskontoret ifrågasatta

pensionsbeloppet, 1,575 kronor, utgörande 75 procent af lönen, har jag

icke ansett mig böra framställa någon anmörkning. Däremot anser jag

icke lämpligt, att, såsom statskontoret föreslagit, pensionen utgår från

arbetarförsäkringsfondens intressemedel, utan torde densamma i vanlig

ordning böra anvisas å allmänna indragningsstaten.))

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att tillförordnade

notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han

entledigas från sin befattning vid anstalten, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af ettusenfemhundrasjuttiofem

kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

157

E. Ang. ecklesiastikdepartementet.

08:0) Uti punkt 18 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket

i Lund Carl Fredrik Lundbergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson,

må under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

å 200 kronor, att utgå från och med ingången af februari 1909.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 10 december

1909 har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1909 angående riksdagspetita

till 1910 års Riksdag för universitetet i Lund har kanslern

för rikets universitet till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlämnat,

bland annat, en af det större akademiska konsistoriet i Lund

hos kanslern gjord framställning om beredande af en årlig pension till

belopp af 200 kronor åt vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund

Carl Fredrik Lundbergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson.

Uti detta ärende har förekommit hufvudsakligen följande.

Hos konsistoriet anhöll änkan Lundberg, att konsistoriet ville göra

underdånig framställning om beredande åt henne af någon pension,

hvaraf hon vore i stort behof. Af ansökningen bifogadt prästbetyg

inhämtas, att änkan Lundberg är född den 28 mars 1843 och änka

sedan den 26 januari 1909 samt medellös.

öfver änkan Lundbergs ansökning har universitetsbibliotekarien

Carl af Petersens på anmodan af konsistoriet afgifvit yttrande, hvaruti

anföres i hufvudsak följande. Ankan Lundbergs man Carl Fredrik

Lundberg hade den 31 januari 1855 blifvit tillförordnad samt den 16

februari 1856 ordinarie vaktmästare vid universitetsbiblioteket i Lund,

vid hvilken befattning han kvarstått till utgången af år 1900, då han

vid uppnådda 72 års ålder erhållit afsked med pension. Därefter hade

han ända till några veckor före sin i januari år 1909 inträffade död

mot ett på enskild väg åstadkommet mindre arfvode och således utan

kostnad för statsverket fortfarande dagligen biträdt vid biblioteket medelst

posthämtning, uträttande af ärenden och dylikt. Af Petersens

ansåge sig med den kännedom, han såsom själf sedan år 1874 anställd

vid biblioteket härom kunde äga, kunna vitsorda, att Lundberg med

duglighet och stor plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden, hvarför

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 21

Ang.

pension åt

vaktmästaren

C. F. Lundbergs

änka.

[18.]

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

lian också år 1888 erhållit silfvermedalj »för nit och redlighet i rikets

tjänst». Ånkan Lundberg hade från och med år 1892 till bibliotekets

flyttning år 1907 tjänstgjort som städerska vid detsamma, hvilket uppdrag

hon med mycken ordning och plikttrohet fullgjort. Vaktmästaren

Lundberg, som i två giften haft tillsammans nio barn att uppfostra,

hade icke varit i stånd att göra några besparingar, hvarföre behållningen

i boet efter honom enligt det för af Petersens företedda bouppteckningsinstrumentet

uppgått till endast 281 kronor 52 öre. Hans knappa

villkor hade icke medgifvit honom att genom inbetalningar till någon

änke- och pupillkassa sörja för sina efterlefvande, och den beställning

lian innehaft hade icke för honom medfört rätt till delaktighet i någon

dylik kassa. Ånkan Lundberg vore icke så arbetsför, att hon utan

understöd från annat håll på långt när kunde erhålla nödtorftigt uppehälle.

Hennes barn — af livilka en son vore bosatt i Amerika, en

annan son vore vaktmästare, en tredje son typograf samt en dotter

sömmerska och en annan dotter konstväfverska — kunde icke anses

vara i stånd att bestrida eller i nämnvärd grad bidraga till moderns

underhåll. På grund af allt detta ansåge af Petersens sig böra lifligt

förorda, att konsistoriet måtte behjärta sökandens framställning. Hvad

anginge den eventuella pensionens storlek, hemställde af Petersens, med

hänsyn till hvad som i liknande fall af Kung!. Maj:t föreslagits och af

Riksdagen beviljats, att ett årligt belopp af 200 kronor begärdes.

Den utaf universitetsbibliotekarien berörda, vaktmästaren Lundberg

tilldelade pensionen beviljades af 1900 års Riksdag, som med anledning

af en utaf Kungl. Maj:t gjord framställning medgaf, att Lundberg Ange

från och med månaden näst efter den, hvarunder lian erhölle afsked från

sin befattning såsom vaktmästare vid universitetsbiblioteket i Lund, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension

till belopp af 500 kronor.

Kanslern har i sin omförmälda underdåniga skrifvelse förklarat

sig anse af Petersens hafva anfört goda skäl för beviljande af pension

å 200 kronor åt änkan Lundberg; och har kanslern förty tillstyrkt bifall

till konsistoriets framställning i ämnet.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 25 oktober 1909

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid, på grund af hvad

i ärendet blifvit upplyst och då statskontoret icke hade något att erinra

mot det föreslagna pensionsbeloppet, 200 kronor, som syntes böra anvisas

att utgå från och med månaden näst efter den, med hvilken den vaktmästaren

Lundberg beviljade pensionen upphörde, hemställt, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

s. 159 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20-

159

att änkan Lundberg måtte under sin återstående lifstid, så länge hon

förblifver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

å 200 kronor, att utgå från och med ingången af februari 1909.»

På grund af hvad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet

sålunda hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren

vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lundbergs

änka Ingrid Lundberg, född Christiansson, må

under sin återstående lifstid, så länge hon förblifver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en" årlig pension å tvåhundra kronor, att utgå

från och med ingången af februari 1909.

9:o) Uti punkt 19 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t A»g
-

föreslagit Riksdagen

medgifva,

att vaktmästaren vid högre allmänna ZZlZJL

läroverket i Lund Nils Andersson må från och med månaden näst n. Andersson.

efter den, i hvilken han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, [19-]

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 500 kronor årligen.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehåller

i denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»I skrifvelse till öfver styr elsen för rikets allmänna läroverk har

rektorn vid högre allmänna läroverket i Lund hemställt, att öfverstyrelsen

måtte vidtaga åtgärder för beredande af pension för vaktmästaren vid

läroverket Nils Andersson; och har rektorn därvid meddelat, att Andersson

i årlig aflöning åtnjutit 1,200 kronor jämte fri bostad, ved och lyse.

Vid rektorns skrifvelse voro fogade handlingar, af h vil ka inhämtas,

att Andersson är född den 18 april 1838 och alltså uppnått en ålder

af mer än 71 år; att han, som tillträdt sin nuvarande befattning höstterminen

1895 efter att dessförinnan hafva tjänstgjort såsom biträdande

vaktmästare från år 1879, sålunda varit i läroverkets tjänst under vid

pass 31 år; samt att han enligt rektors intyg städse visat stort nit,

redbarhet och duglighet i fullgörandet af sina åligganden samt fört en

i allo hedrande vandel och sålunda blifvit läroverkets aktade och värderade

trotjänare.

Med öfverlämnande af rektorns skrifvelse

handlingar har öfverstyrelse!!

uti eget

samt därvid fogade

underdånigt utlåtande den 27

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

september 1909 under åberopande af nu omförmälda omständigheter

tillstyrkt rektorns framställning om beredande af pension åt Andersson.

I fråga om pensionsbeloppet har öfverstyrelsen erinrat därom, att

i samtliga de fall, då Riksdagen beviljat pension åt manlig vaktmästare

vid högre allmänt läroverk, pensionsbeloppet bestämts till 500 kronor,

och borde därför Anderssons pension sättas till samma belopp.

Sedan ärendet härefter remitterats till statskontoret har denna

myndighet från rektorn införskaffat uppgift rörande Anderssons tjänstgöring:

under den tid från och med år 1879 till och med 1895 års vårtermin,

då han, som förut nämnts, varit anställd såsom biträdande

vaktmästare vid läroverket i Lund. Af denna uppgift inhämtas, att

Anderssons göromål under denna tid bestått i att, mot ersättning, bestrida

renhållning af gårdsplan och gata äfvensom att under de månader

då eldning ägt rum under i medeltal 3 timmars dagligt arbete ombestyra

eldning; vidare hade lian emellanåt fått uträtta extra arbete samt

för öfrigt under ordinarie vaktmästarens sjukdom vid pass ett par månader

ensam skött hans tjänst.

Med öfverlämnande af denna uppgift har statskontoret i underdånigt

utlåtande den 14 oktober 1909 hemställt, det täcktes Eders

Kungi. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att

Andersson må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

afgår från tjänsten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension till belopp af 500 kronor.

I de fall, då förut under senare år pension å allmänna indragningsstaten

beredts vaktmästare vid rikets allmänna läroverk, hafva

vederbörande varit i läroverkens tjänst under längre tid än vaktmästaren

Andersson. Då han dock med godt vitsord tjänstgjort omkring 31 år

och däraf vid pass halfva tiden innehaft ordinarie anställning, torde

man böra tillförsäkra honom pension till samma belopp som i föregående

liknande fall, eller 500 kronor.»

Utskottet anser visserligen, på grund af hvad i ärendet anförts,

att pension bör tillerkännas vaktmästaren Andersson; men med hänsyn

därtill, att han endast under jämförelsevis kort tid innehaft ordinarie

anställning, synes pensionsbeloppet böra sättas något lägre än det belopp,

som plägat beviljas för en längre tjänstetid.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag må på det

sätt bifallas, att vaktmästaren vid högre allmänna

s. 161 Kontrollera mot PDF

BanTcoutskottets Utlåtande Nr 20.

161

läroverket i Lund Nils Andersson må från och med

månaden näst efter den, i hvilken lian varder entledigad

från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp af fyrahundra kronor årligen.

60:o) Uti punkten 20 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ang.

föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att för docenten Carl Johan Josef

Ernst Wiman må vid universitetet i Uppsala inrättas en personlig pro- docenten c. j.

fessur i paleontologi, med den undervisnings- och examinationsskyldighet, Jsom

af Kungl. Magt bestämmes, samt med skyldighet för Wiman ej mindre L

att i tillämpliga delar vara underkastad de för universitetsprofessor i allmänhet

för åtnjutande af nu gällande aflöningsförmåner stadgade villkor

och bestämmelser än äfven att vid den ålder, då annan universitetsprofessor

är skyldig att afgå från tjänsten, med åtnjutande af pension,

beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande öfriga universitetsprofessorer,

jämväl frånträda sin professur, dels ock för berörda

ändamål på allmänna indragningsstaten till årlig aflöning åt Wiman

anvisa ett belopp af 7,200 kronor, däraf 4,700 kronor lön och 2,500

kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter

5 års tjänstgöring.

Efter öfverenskommelse med statsutskottet har detta ärende hänskjutits

till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott; och

torde det sammansatta utskottet komma att framdeles under riksdagen

afgifva utlåtande i ämnet, hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

61:o) Uti punkt 21 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t Ån3;

vidare föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten Uaidre\°ehöfanvisa

ett anslag å 4,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, vande foikKungl.

Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst s7iA^

400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare, hvilka oförvitligt

skött sin tjänst, men därifrån erhållit afsked före år 1867.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1909 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare, hvilka

icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, har för

hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten anvisats

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

understöd åt

äldre behöfvande

småskollärare

m. fl.

[22.]

ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905 och 1906 bestämde Riksdagen

anslagets storlek till respektive 7,000 kronor och 6,650 kronor,

för åren 1907 och 1908 till 4,900 kronor, för år 1909 till 5,600 kronor

samt för år 1910 till 4,400 kronor. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,

hvithet till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års

Riksdag till 300 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. På

grund af inom 1907 års Riksdag väckt motion höjdes maximibeloppet

till 400 kronor, hvilket belopp äfven blifvit bestämdt för åren 1909 och

1910. Med godkännande häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t den 11 juni

1909 utfärda kungörelse i ämnet. Under år 1909 hafva 10 understödstagare

erhållit understöd till ett sammanlagdt belopp af 4,000 kronor.»

I anslutning till Kungl. Maj:ts förevarande framställning får utskottet.

hemställa,

att Riksdagen må för år 1911 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å fyratusen kronor,

att enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst

fyrahundra kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka oförvitligt skött sin tjänst, men

därifrån erhållit afsked före år 1867.

62:o) Uti punkt 22 under tionde liufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten

anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 21,600

kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och

lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och

extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att

hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten

utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892,

samt under enahanda villkor och bestämmelser i öfrig!, som beträffande

det för år 1910 uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af

Riksdagen stadgade, nämligen

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att

ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat

honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått eu

lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 150 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter i

ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet innehaller

härom följande yttrande af departementschefen:

»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton

års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under vissa

angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—1905 å

allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor årligen.

För hvardera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen för

samma ändamål 18,000 kronor. För samma ändamål beviljade Riksdagen

för hvardera af åren 1909 och 1910 24,000 kronor, hvarvid

understödens maximibelopp höjdes från 100 kronor till 150 kronor.

Med godkännande häraf täcktes Eders Kungl. Maj:t den 11 juni 1909

utfärda kungörelse i ämnet.

Under år 1909 har häraf tilldelats åt 144 understödstagare, hvaraf

2 för året nytillkomna, ett sammanlagdt belopp af 21,600 kronor.»

Med tillstyrkande af bifall till förevarande framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må för år 1911 å allmänna indragningsstaten

anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition

ställa ett anslag af tjuguettusensexhundra kronor förberedande

af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och

lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt

biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton

års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten

utan att erhålla understöd enligt nådiga reglementet

den 22 juni 1892, samt under enahanda villkor och

bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1910

uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen

stadgade, nämligen

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Ang.

understöd åt

äldre behöfvande,

från

småskollärares

ålderdomsunderstödsanstalt

understödda

småskollärare.

[23.]

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

nådiga reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,

eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,

bestämmes till etthundrafemtio kronor årligen;

samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

63:o) Uti punkt 23 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att för år 1911 å allmänna indragningsstaten anvisa

ett anslag å 4,000 kronor att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna

lämpligt meddela, användas till understöd åt högst 50 kronor till sådan

äldre behöfvande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola

samt biträdande och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola,

som, efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt nådiga reglementet den 22 juni

1892, men erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet

tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående

må komma att utgöra högst 150 kronor.

Det under nästföregående punkter åberopade statsrådsprotokollet

innehåller rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»På grund af enskild motion beslöt 1908 års Riksdag att för år

1909 å allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 8,000 kronor

att, enligt de grunder Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, användas

till understöd af högst 50 kronor till sådan äldre behöfvande

lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som efter oförvitlig

tjänstgöring erhållit understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, men

erhållit afsked före utgången af år 1900, dock att understödet tillsammans

med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt utgående finge

utgöra högst 150 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

beviljade 1909 års Riksdag samma belopp, 8,000 kronor, för samma

ändamål under år 1910.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

165

Med godkännande häraf täcktes Eders Knngl. Maj:t den 11 juni

1909 utfärda kungörelse i ämnet, hvari förordnades,

att lärare vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare vid folkskola, hvilken efter oförvitlig tjänstgöring

fått afsked före utgången af år 1900 och sedermera erhållit

understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, finge,

därest han önskade komma i åtnjutande af understöd från ifrågavarande

utaf Riksdagen anvisade anslag, till skolrådet i den församling, där han

senast varit anställd såsom lärare, före den 1 mars 1910 ingifva till

Kungl. Maj:t ställd underdånig ansökning om understöd af berörda anslag,

åtföljd af vederbörliga intyg rörande ålder, hemvist, frejd och

lefnadsvillkor samt innehållande uppgift om dagen för afskedstagande^

understödsbrefvets från förenämnda anstalt nummer och datum samt

beloppet af det understöd, som enligt nämnda bref blifvit sökanden

tillerkändt;

att skolrådet hade att senast den 15 april 1910 till vederbörande

domkapitel insända ansökningshandlingarna tillika med intyg, huruvida

sökanden oförvitligt skött sin tjänst under den tid, han inom församlingen

tjänstgjort; samt

att de till domkapitlet i detta ämne inkomna handlingar skulle

jämte domkapitlets egna underdåniga utlåtande till Kungl. Maj:t insändas

före den 15 maj 1910;

och skulle hvad sålunda blifvit stadgadt angående lärare gälla

äfven beträffande lärarinnor.

Under år 1909 har häraf utdelats 50 kronor till 43, 40 kronor till

1 och 10 kronor till 15 understödstagare eller tillhopa 2,340 kronor.

Emedan en del nya ansökningar kunna vara att förvänta, torde

anslaget icke böra sättas under 4,000 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må för år 1911 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å fyratusen kronor

att enligt de grunder, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, användas till understöd af högst femtio kronor

till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid

småskola eller mindre folkskola samt biträdande och

extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som,

efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Iiäft. 22

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Angående pension

åt rektorn

vid tekniska

skolan i Stockholm

B. V.

Adlers änka.

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt enligt

nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit afsked

före utgången af år 1900, dock att understödet

tillsammans med det från nämnda ålderdomsunderstödsanstalt

utgående må komma att utgöra högst

etthundrafemtio kronor.

64:o) Uti en den 8 april innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (nr 149) har Kungl. Maj:t under åberopande af ett propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att för framlidne rektorn vid tekniska

skolan i Stockholm Bror Victor Adlers änka Ida Laurentia Aller,

född Koller, å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af

800 kronor att utgå från och med februari månad 1910 och så länge

hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande

anförande af departementschefen:

»Den 12 januari 1910 afied rektorn vid tekniska skolan i Stockholm

Bror Victor Adler. Han efterlämnade änka, Ida Laurentia Adler,

född Holter, samt fem myndiga barn. Tillgångarna i boet uppgingo

till 40,438 kronor och skulderna till 20,909 kronor 83 öre, hvadan boets

behållning utgjorde 19,528 kronor 17 öre.

Uti en till styrelsen för tekniska skolan ingifven, till Kungl. Maj:t

ställd skrift, anhöll änkan Adler i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen utverka pension åt henne under hennes återstående lifstid

till belopp af 800 kronor årligen. Iion grundade denna framställning

därpå, att hennes aflidne make under omkring 25 år ägnat staten sina

odelade krafter och sitt varmaste intresse, att han härunder med brinnande

nit och aldrig sviktande pliktkänsla förvaltat det honom lämnade

förtroendeuppdraget, att han detta oaktadt ej beredts tillfälle att själ!

kunna efterlämna ett för hans änka erforderligt kapital, att änkan Adler

själf saknade förmögenhet, samt att hon, som var född år 1858, ansåge

sig ur stånd att genom eget arbete skaffa sig erforderliga

existensmedel.

Med underdånig skrifvelse den 14 mars 1910 öfverlämnade bemälda

styrelse denna framställning till Kungl. Maj:t och anförde därvid

hufvudsakligen följande.

Rektor Adler hade alltsedan den 12 juli 1886 till sin död, alltså

i 24 år, varit tekniska skolans föreståndare. Dessförinnan hade han

sedan 1876, alltså i tio års tid, tjänstgjort såsom lärare vid Chalmers

s. 167 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

167

tekniska läroanstalt i Göteborg. Under sin rektorstid vid tekniska skolan

hade Adler år 1890 förordnats till afdelningsföreståndare för byggnadsyrkesskolan,

hvilken befattning han innehaft till och med år 1894, då han

öfvertagit afdelningsföreståndarskapet för högre konstindustriella skolan,

som han bibehållit till sin död. Såsom lärare hade han verkat: uti

tekniska afton- och söndagsskolan i perspektivlära 1886—87; uti högre

konstindustriella skolan i mönsterritning med tillämpningar från år 1886;

uti bj^ggnadsyrkesskolan i byggnadskonst 1887—1894 samt i träbyggnaders

konstruktion 1888—1894.

Under dessa 24 år hade Adler sålunda i olika riktningar, med

aldrig svikande plikttrohet oafbrutet och energiskt verkat för tekniska

skolans bästa. Också hade läroverket under hans ledning utvecklat sig

på ett särdeles erkänn an svär dt sätt. Det ökade elevantalet, det hvarje

år företedda solida skolarbetet, de många inhemska och internationella

utställningar, i hvilka skolan på ett lysande sätt gjort sig gällande till

vårt lands heder, lämnade härpå talande bevis.

Som ytterligare exempel på Adlers framgångsrika verksamhet inom

skolan ville styrelsen därjämte erinra om, att skolans nyaste afdelning,

maskinyrkesskolan, hvilken genom den stora årliga elevtillströmningen

visat sig på ett ändamålsenligt sätt fylla ett verkligt behof, till väsentlig

del tillkommit på hans initiativ år 1890.

Jämte detta oförtrutna arbete såsom tekniska skolans rektor hade

Adler i tal och skrift, genom föredrag och afhandlingar på mångfaldigt

sätt verkat inom landet i den tekniska undervisningens tjänst. Sedan

år 1892 hade han varit af Kungl. Maj:t förordnad såsom inspektör för

rikets teckningsundervisning.

Det borde måhända också erinras såsom ett bevis på Adlers vakenhet

och lefvande intresse för svensk konstindustri, att han varit eu

bland de personer, som först upptagit tanken på att få till stånd en

utställning för svensk konstslöjd och konstindustri, liksom ock att Adler

sedermera med oförtröttadt intresse oaflåtligt verkat för utställningens

planerande och genomförande under år 1909.

Med hänsyn till hvad ofvan anförts och i betraktande af de ringa

tillgångar, som enligt änkan Adlers upplysning stode henne till förfogande,

måste styrelsen, som ansåge det vara med billighet och rättvisa

öfverensstämmande, att änkan efter en man, som med framgång verkat

så mycket till det allmännas nytta, icke saknade det understöd, som

kräfdes för att utan alltför stora bekymmer på anspråkslöst sätt framlefva

sin återstående lifstid, på det varmaste förorda den gjorda framställningen.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

Visserligen syntes det kunna erinras, att det under år 1908 stått

Adler öppet att, genom anmälan att lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension måtte å honom vinna

tillämpning och därmed följande skyldighet att tillhöra civilstatens änkeoch

pupillkassa, bereda sin efterlefvande änka rätt till pension. Styrelsen

tilläte sig dock i underdånighet framhålla, att Adler, äfven förutsatt att

hans hälsotillstånd, på sätt i § 5 af nådiga reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa den 21 december 1907 vore stadgadt, icke utgjort

hinder för hans inträde i nämnda kassa, måst erlägga ej endast årsoch

befordringsafgifter utan äfven tilläggsafgift enligt berörda reglementes

§ 16, hvilka afgifter vid hans ålder skulle uppgått till sådant

belopp, att det för Adler med de oreglerade löneförmåner, som af

honom åtnjötes, torde hafva varit en ekonomisk omöjlighet att begagna

sig af den utväg till pensionsrätt, som på denna väg stått honom till

buds.

Beträffande den ifrågasatta pensionens belopp syntes, då af Adlers

löneförmåner såsom rektor 4,000 kronor utgjorde lön och 2,000 kronor

tjänstgöringspenningar, mot det ansökta beloppet 800 kronor årligen

icke vara något att erinra.

Styrelsen hemställde därför i underdånighet det täcktes Kungl.

Magt åt änkan Adler utverka pension till belopp af 800 kronor årligen,

att utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken rektor

Adler aflidit, alltså från och med februari månad 1910.

På grund af nådig remiss afgaf statskontoret den 26 mars 1910

underdånigt utlåtande i ärendet, hvarvid statskontoret med afseende å

hvad styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anfört rörande Adlers

förtjänstfulla och gagnande verksamhet i statens tjänst samt då hvad

hans änka bekomme såsom andel i hans efterlämnade bo icke kunde

anses tillräckligt att betrygga hennes försörjning på ålderdomen, ansåg

sig böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå

Riksdagen, att en årlig pension till belopp af 800 kronor, motsvarande

hvad som skulle hafva tillkommit henne i pension från civilstatens änkeoch

pupillkassa, därest rektor Adler varit delägare i kassan, måtte å allmänna

indragningsstaten uppföras för änkan Adler att utgå från och

med februari månad 1910, så länge hon förblefve i sitt nuvarande

änkestånd.»

På grund af hvad sålunda förekommit och med hänsyn särskildt

till Adlers synnerligen förtjänstfulla verksamhet i det allmännas tjänst

hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

proposition i ärendet.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

169

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kung;!. Maj:ts förevarande

framställning och hemställer sålunda,

att Riksdagen må för framlidne rektorn vid tekniska

skolan i Stockholm Bror Victor Adlers änka Ida

Laurentia Ådler, född Holter, å allmänna indragningsstaten

uppföra eu årlig pension af åttahundra kronor

att utgå från och med februari månad 1910 och så

länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd.

65:o) Uti en inon Andra kammaren väckt motion (nr 85) har

herr K. Starhäck föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att förra föreståndarinnorna

vid Arboga elementarskola för flickor Carolina Jakobina

Falk, vid Åmåls elementarskola för flickor Louise Sophie Heurlin, vid

Trelleborgs elemementarskola för flickor Charlotta Dorotea Jönsson samt

vid Skellefteå elementarskola för flickor Ida Matilda Schugge under förutsättning,

att de i föreskrifven ordning hos Kungl. Magt söka understöd

af det af Riksdagen å allmänna indragningsstaten uppförda förslagsanslaget

till understöd åt lärarinnor vid vissa indragna flickskolor

och därvid styrka sig fortfarande vara i behof af dylikt understöd, skola

utan hänsynstagande till att de tillika åtnjuta pension från pensionsanstalt

eller från kommunen tilldelas understöd till högre belopp än det

af Riksdagen såsom villkor för erhållande af högsta statsunderstödsbeloppet

fastställda, från och med innevarande år erhålla statsunderstöd

till det högsta af Riksdagen medgifna belopp 400 kronor eller, om understödet

från vederbörande kommun icke uppgår till detta belopp, till

däremot svarande.

Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskottet

hänvisa till själfva motionen.

På framställning af Kungl. Maj:t har 1907 års Riksdag å allmänna

indragningsstaten uppfört ett förslagsanslag å 4,000 kronor, för att vissa

lärarinnor vid flickskolor, som i följd af 1904 års riksdagsbeslut om

inrättande af statssamskolor i åtskilliga städer indragits eller komme

att indragas, måtte från den tid, deras anställning vid skolorna af nyss

nämnda anledning upphört, kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd

hvardera till belopp af högst 400 kronor för år räknadt att utgå under

förutsättning, att vederbörande kommun i hvarje fall lämnade understöd

till minst lika stort belopp samt under de villkor i öfrigt, Kungl. Magt

kunde finna för godt föreskrifva.

Ang. en inom

Andra kammaren

väckt

motion.

Utskottets

yttrande.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Enligt livad som inhämtas af det vid Kungl. Maj:ts ofvannämnda

framställning fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 21 december 1906, hade centralstyrelsen för föreningen

af lärarinnor och lärare vid Sveriges högre flickskolor och samskolor i

skrifvelse den 27 november 1905 hos Kungl. Maj:t hemställt om aflåtande

af proposition till Riksdagen angående beredande af ålderdomsunderstöd

åt vissa af de vid ifrågavarande flickskolor förut anställda lärarinnor

och därvid bland annat uttalat den åsikt, att ett pensionsbelopp, ägnadt

att nödtorftigt betrygga dessa lärarinnors ålderdom, ej kunde beräknas

lägre än till 800 kronor. Centralstyrelsen beräknade äfven statsbidraget

förslagsvis till 400 kronor under förutsättning af ett sammanlagdt

pensionsbelopp af 800 kronor.

Statskontoret, som efter nådig remiss afgaf yttrande i ärendet

den 11 oktober 1906, framhöll därvid bland annat, att, då det här

gällde, icke pension åt statstjänare såsom ersättning för långvarig anställning

i det allmännas tjänst, utan hvad som billigtvis borde från

statens sida åtgöras, för att ifrågavarande, i enskild tjänst anställda

lärarinnor icke måtte lida nöd till följd däraf, att de genom den beslutade

omorganisationen af allmänna läroverken miste sina befattningar,

särskild t afseende borde i förevarande fall fästas vid behof af understöd,

så att endast i det fall, att sådant verkligen förelåge, statsbidrag ifrågakomme.

Vidare uttalade statskontoret att, om man — såsom statskontoret

funne skäligt — utginge från, att behofvet blefve tillgodosedt

genom beredande åt vederbörande af inkomster till belopp af 800 kronor

årligen, statsbidraget borde inskränkas till att fylla hvad som bruste i

nämnda belopp, därvid dock statens bidrag icke finge utgå med högre

belopp än kommunens.

Föredragande departementschefen anslöt sig till statskontorets

mening och uttalade, att statens bistånd i förevarande fall borde få

karaktären af ett understöd, som utginge endast under förutsättning att

verkligt behof förelåge.

Den uppfattning rörande beskaffenheten af här ifrågavarande statsunderstöd,

hvilken sålunda uttryckligen legat till grund för Kung!. Maj:ts

framställning till Riksdagen, framkallade vid ärendets behandling inom

denna icke någon gensaga. Utskottet anser vid sådant förhållande

uppenbart, att 1907 års Riksdag fattat sitt beslut under den förutsättningen

att vederbörande med inberäknande af statsbidraget skulle erhålla

en årsinkomst af 800 kronor, äfven om denna förutsättning icke

intogs i Riksdagens i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag affattade beslut

i ämnet.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

171

Motionärens förevarande förslag afser nu att bereda de ofvan

nämnda fyra lärarinnorna tillfälle att genom statsbidragets böjande erhålla

en årlig inkomst, som skulle öfverskjuta det nyssnämnda beloppet

af 800 kronor med kronor 400: — för fröken Falk, kronor 212: 9 0 för

fröken Heurlin, kronor 350:— för fröken Jönsson och kronor 35:6 8

för fröken Schugge. Då emellertid detta skulle stå i strid med den

förutsättning, hvarunder de ifrågavarande statsbidragen af Riksdagen

så sent som år 1907 beviljats, och några omständigheter, som kunde

föranleda till ändring däri, icke synas hafva sedermera tillkommit, anser

utskottet sig förhindradt att biträda motionärens förslag.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Starbäcks ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

F. Ång. jordbruksdepartementet.

6G:o) I eu den 8 april 1910 till Riksdagen afbiten proposition

(nr 156) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att änkan

Ännu Katarina Matilcla Zetterstén, född Löth, må från och med månaden

näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen

kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för nämnda dag innehåller

härom följande yttrande af departementschefen:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, till domänstyrelsen ingifven skrift

har det hos styrelsen anställda skrifbiträdet änkan Anna Katarina

Matilda Zetterstén, född Löth, under förmälan att hon i några och trettio

år varit anställd såsom skrifbiträde vid statens ämbetsverk, först i Svea

hofrätt, därefter från år 1880 hos kammarkollegium och sedermera från

och med år 1883 hos domänstyrelsen, i underdånighet anhållit att vid

nu fyllda 69 år, och då hon vore i saknad af andra medel till uppehälle,

blifva ihågkommen med pension, om möjligt till lika belopp som

enligt lönereglering under dylika förhållanden komme att tillfalla skrifbiträden

i statens tjänst.

Vid sin skrift har sökanden bifogat dels behörigt frejdbetyg, utvisande

att hon är född den 27 augusti 1840, dels ett af f. d. generaldirektören

O. Evers meddeladt intyg af innehåll, att hon, under den tid

.Ang.

pension åt

skrifbiträdet

hos do män styrelsen

K. M.

Zetterstén, född

Löth.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Evers varit i utöfning af chefsbefattningen för domänstyrelsen eller från

början af år 1883 intill den 22 april 1898, städse med synnerligt nit

och sällspord ordentlighet fullgjort sina åligganden, samt dels ett af uppbördskommissarien

A. Gilljam den 15 september 1909 afgifvet intyg, att

sökanden, förutom en ringa pension å 100 kronor från borgerskapets bemedlingskommission,

saknade annan inkomst, än den hon förvärfvade

genom sin anställning hos domänstyrelsen, samt att hon således, då hon

på grund af ålder och nedsatt arbetsförmåga nödgades lämna denna sin

anställning, skulle komma att stå i det allra närmaste titan alla medel

för sin existens.

Med underdånigt utlåtande den 24 i sistnämnda månad har domänstyrelsen

öfverlämnat ifrågavarande ansökning till Kungl. Maj:ts pröfning

och därvid anfört följande. Sökanden hade, innan domänstyrelsen med

år 1883 trädde i verksamhet, hos kammarkollegii dåvarande domänafdelning

tjänstgjort såsom skrifbiträde, enligt uppgift alltsedan år 1880.

Därefter, från och med år 1883, hade hon oafbrutet varit sysselsatt med

renskrifningsarbete hos domänstyrelsen. Hon hade därför åtnjutit ersättning

med 50 öre per arbetstimme åren 1883 till och med 1903, därefter

till och med år 1908 med 80 kronor för månad och 5 timmars daglig

arbetstid samt från och med år 1909 med 120 kronor för månad och 6

timmars daglig arbetstid. Skrifarbete i hemmet hade dessutom ersatts

med 48 öre arket under åren 1883 till och med 1903, därefter med 50

öre till och med år 1908 och för närvarande med 60 öre. Därjämte

hade hon såsom flitpenningar fått uppbära 100 å 150 kronor årligen

under åren 1883 till och med 1903 och därefter högst 50 kronor om

året. Med tillägg af den ersättning, som uppburits för den af henne

utom tjänsterummet verkställda renskrifning, hade, enligt styrelsens räkenskaper,

sökandens inkomst hos styrelsen år 1908 uppgått till 1,054

kronor 49 öre.

Sökanden hade under sin långa tjänstetid hos domänstyrelsen städse

ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och synnerlig skicklighet

äfvensom på ett plikttroget sätt och till styrelsens synnerliga belåtenhet

fullgjort henne lämnade uppdrag.

Vid den höga ålder, sökanden nu uppnått, ansåge domänstyrelsen

det ej kunna förväntas, att hon allt fortfarande skulle förmå med samma

kraft som hittills uppfylla sina åligganden, hvarför det snart nog kunde

blifva önskvärdt, att hon såsom skrifbiträde ersattes af en yngre kraft.

Domänstyrelsen ansåge ock, att sökanden, då hon nu vid en ålder

öfverstigande den, då statstjänare i allmänhet icke plägade förvägras

pension, börjat känna behof af hvila, borde hafva befogade anspråk på

s. 173 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets Utlåtande Nr 20.

173

att staten, som under en lång följd af år tagit hennes arbetskraft i

anspråk, beredde henne möjlighet för lifsuppehälle under återstående

lefnadsdagar. Enligt det åberopade intyget af uppbördskommissarie!!

Gilljam vore sökanden ock efter sitt entledigande för sin nödtorftiga

utkomst beroende på att pension blefve henne beviljad.

Beträffande understödets storlek erinrade domänstyrelsen, att styrelsen

den 12 oktober 1906 i underdånigt utlåtande angående Riksdagens

skrifvelse i fråga om fast anställning hos statens ämbetsverk

och myndigheter för bland annat kvinnliga skrifbiträden föreslagit, att

sådana biträden måtte efter vissa lefnads- och tjänstår anses berättigade

till årlig pension af 700 kronor. Emellertid syntes styrelsen billigheten

fordra, att, därest vid sagda frågas afgörande pensionsbeloppet

skulle sättas högre, sökanden, ehuru hon icke numera torde kunna vinna

sådan fast anställning, som i Riksdagens skrifvelse afsåges, måtte komma

i åtnjutande af en pension ej understigande det belopp, som kunde varda

bestämdt för fast anställda skrifbiträden.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har domänstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att änkan

Zetterstén måtte från och med månaden näst efter den, då hennes

anställning såsom skrifbiträde hos styrelsen kunde komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till det belopp, som i allmänhet kunde varda bestämdt för hos

statens ämbetsverk fast anställda kvinnliga biträden, dock icke under

700 kronor för år.

Uti underdånigt utlåtande den 9 oktober 1909 har statskontoret

på grund af hvad domänstyrelsen sålunda upplyst och anfört samt

under åberopande af statskontorets utlåtande den 9 december 1908

angående beredande af pension för skrifbiträdet hos kammarkollegium

änkan Fredrique Schenholm, född Swartling, hemställt, det täcktes Kungl.

Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att änkan Zetterstén

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon

från sin syssla entledigades, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 700 kronor, i det närmaste

motsvarande a/3 af sökandens aflöningsförmåner hos domänstyrelsen

under år 1908.

Beträffande änkan Schenholm, åt hvilken Kungl. Maj:t den 14

sistlidna januari på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet

föreslagit Riksdagen att bevilja pension till belopp af

1,000 kronor, tillåter jag mig erinra, att statskontoret i dess nu åbe
Bih.

till Biksd. Brok 1910. 6 Samt. 1 Åfd. 18 Raft. 23

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

ropade utlåtande föreslagit pension å sistnämnda belopp, motsvarande

2/s af hennes till omkring 1,500 kronor beräknade aflöningsförmåner.

Statskontoret erinrade därvid tillika, att nämnda proportion mellan aflöning

och pension blifvit i pensionslagen fastställd att gälla för tjänst,

hvars aflöning icke fördelats i lön och tjänstgöringspenningar.

Med anledning af hvad statskontoret anfört i fråga om pension

åt änkan Zetterstén har denna uti en till Kungl. Maj:t ställd, af

domänstyrelsen med underdånig skrifvelse den 22 december 1909 öfverlämnad

skrift anhållit, att, då hon i likhet med änkan Schenholm vunnit

anställning hos kammarkollegium år 1880 och äfven dessförinnan tillhandagått

tjänstemän i nämnda ämbetsverk med renskrifningsarbete samt

då hennes inkomster hos domänstyrelsen under år 1909 komme att

uppgå till något öfver 1,500 kronor, den pension, som kunde blifva

henne beviljad, måtte bestämmas till lika belopp, som det af statskontoret

åt änkan Schenholm föreslagna eller 1,000 kronor.

Domänstyrelsen har för egen del uti sin sist omförmälda skrifvelse

anfört, att styrelsen, sedan numera till dess kännedom kommit, att statskontoret

under liknande förhållande som det föreliggande föreslagit pension

å 1,000 kronor åt skrifbiträdet Schenholm, ville varmt förorda, att

änkan Zetterstén ej måtte tilldelas lägre pension än den, som kunde

blifva tilldelad änkan Schenholm.

Enligt ett vid domänstyrelsens skrifvelse fogadt intyg af styrelsens

revisor och kassör komme änkan Zettersténs inkomster hos styrelsen

för år 1909 att uppgå till minst 1,558 kronor 40 öre.»

På grund af hvad sålunda förekommit och under åberopande af

de skäl, som af statsrådet och chefen för finansdepartementet anförts till

stöd för den af Kungl. Maj:t i samband med förslaget till reglering

af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel gjorda framställning

om pension å 1,000 kronor till förbemälda skri!biträde, änkan Schenholm,

hvilka skäl syntes honom vara äfven i fråga om änkan Zetterstén

fullt tillämpliga, hemställde föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte

i nådig proposition till Piksdagen göra framställning i ärendet.

Under meddelande att Kungl. Maj:ts af departementschefen åberopade

framställning angående pension åt skrifbiträdet hos kammarkollegium,

änkan F. Schenholm utgör föremål för utskottets omnämnande

i punkt 73:o) här nedan, får utskottet, med tillstyrkande af bifall till

Kungl. Maj:ts förevarande proposition, hemställa,

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

175

att Riksdagen må medgifva,

att änkan Anna Katarina Matilda Zetterstén, född

Löth, må från och med månaden näst efter den, då

hennes anställning såsom skrifbiträde hos domänstyrelsen

kan komma att upphöra, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till belopp af ett tusen kronor.

67:o) Uti punkt 24 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att läraren vid Gottlands läns folkhögskola

och landtmannaskola vid Iiemse, extra jägmästaren Carl Alfred

Eugéne Schoug må från och med månaden näst efter den, hvarunder han

frånträder lärarbefattningen i skogshushållning vid nämnda skolor,

under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 1,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 17 december

1909 har departementschefen rörande detta ämne anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands län med underdånigt utlåtande den 10

februari 1909 öfverlämnad och till nådigt bifall förordad ansökning har

läraren vid länets folkhögskola och landtmannaskola vid Hemse, extra

jägmästaren Carl Alfred Eugöne Schoug i underdånighet anhållit, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes bereda honom en årlig pension från allmänna

indragningsstaten af 1,000 kronor, motsvarande den lön, han

för närvarande såsom lärare i skogshushållning vid nämnda skolor uppbure,

att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han

erhölle afsked från sin nämnda lärarbefattning.

1 ärendet hafva, på grund af särskilda nådiga remisser, underdåniga

utlåtanden afgifvits den 10 mars 1909 af landtbruksstyrelsen, som därvid

öfverlämnat infordradt yttrande af styrelsen för folkhögskolan och

landtmannaskolan vid Hemse, den 24 mars 1909 af statskontoret, den

4 augusti 1909 af domänstyrelsen, som därvid bifogat yttrande af vederbörande

öfverjägmästare, samt den 22 september 1909 ånyo af statskontoret.

Af handlingarna i ärendet inhämtas hufvudsakligen följande:

Enligt ingifvet frejdebetyg är Schoug född den 10 november 1842.

A detta betyg har dock af pastorsämbetet anteckning gjorts, att Schoug

uppgåfve sig vara född den 11 oktober 1842. Af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Östergötlands län antogs Schoug den 28 november

1860 till e. o. landskontorist. Den 8 juni 1874 förordnades han

Ang.

pension åt

läraren vid

Gottlands läns

folkhögskola

och landtmannaskola

G. A. E.

Schoug.

[24.]

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

af dåvarande skogsstyrelsen att. såsom repetitör biträda vid ledningen

af skogselevernas praktiska öfningar i södra och mellersta Sverige.

Sedan han den 7 augusti samma år erhållit afgångsbetyg från skogsinstitutet

såsom utexaminerad skogselev, förordnades han den 10 i samma

månad till extra jägmästare i Kinda och Ydre revir. Den 30 september

1875 blef han af Gottlands läns hushållningssällskap förordnad att

från den 1 januari 1876 i enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse

den 18 december 1874 bestrida undervisningen i skogsskötsel vid länets

landtbruksskola samt tillhandagå enskilda jordägare inom länet

med biträde i skogsskötsel, hvilken befattning innehades till den 1 maj

1877. Den 30 juni 1876 transporterades och förordnades Schoug till

extra jägmästare i Gottlands revir. Den 1 augusti 1878 förordnades

han af Gottlands läns hushållningssällskap ånyo att från samma dag

i enlighet med förutnämnda nådiga skrifvelse af den 18 december 1874

bestrida undervisningen i skogsskötsel vid länets landtbruksskola samt

tillhandagå enskilda jordägare inom länet med biträde i skogsskötsel,

hvilken befattning innehades till den 1 november 1885, då den vid

landtbruksskolans indragning öfverflyttades till länets förenade folkhögskola

och landtmannaskola, hvarvid Schoug af styrelsen för sistnämnda

förenade skolor på grund af nådigt bref den 4 juni 1885 förordnades

att från den 1 november 1885 uppehålla befattningen såsom lärare i

skogshushållning vid samma skolor, hvilken befattning fortfarande af

honom innehafves. Af Gottlands läns hushållningssällskap har Schoug

den 29 maj 1884 erhållit det vitsord, att han vid fullgörandet af sin

befattning såsom lärare i skogsskötsel vid Gottlands läns landtbruksskola

och såsom undervisare åt enskilda personer i skogsskötsel ådagalagt

goda insikter, skicklighet och ordentlighet. Af folkhögskolans

och landtmannaskolans styrelse har han den 1 februari 1909 erhållit

det intyg, att han med berömligt nit, skicklighet och synnerlig ordentlighet

fullgjort de lärarplikter, som honom ålegat, hvarigenom han tillvunnit

sig såväl bemälda styrelses som medlärares och lärjungars erkänsla

och förtroende. Schoug har af trycket utgifvit åtskilliga skrifter

i skogshushållning, jaktväsende in. in. Enligt intyg från landskontoret

i Visby har Schoug varit taxerad till bevillnings utgörande för följande

inkomst, nämligen år 1906 för 1,157 kronor, år 1907 för 1,146 kronor

och år 1908 för 1,286 kronor, af hvilken inkomst 1,000 kronor alla tre

åren utgjorts af lön och återstoden af inkomst af kapital, hvars belopp

Schoug uppgifvit till 4,165 kronor. Enligt vederbörligt läkarbetyg af

den 3 november 1908 lider Schoug af neurasteni och börjande sjukliga

ålderdomsförändringar i blodkärlen och hjärtat.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

177

Styrelsen för bemälda skolor liar i sitt yttrande anfört, att med

tagen hänsyn såväl till Schougs långa och väl vitsordade tjänstgöring

vid skolorna som ock till de ömmande omständigheter, som verkligen

förelåge, ansökningen syntes förtjänt att tillstyrkas.

Landtbruksstyrelsen har anfört, att, då Schoug genom sin långvariga

och väl vitsordade verksamhet inom Gottlanas län såsom lärare

och undervisare i skogshushållning gjort sig förtjänt af det allmänna,

det syntes billigt att, när Schoug, som enligt hvad handlingarna utvisade,

saknade egna tillgångar att vid afskedstagandet från sin tjänstebefattning

kunna försörja sig, afginge från nämnda befattning, honom

bereddes en pension för hans återstående lifstid, motsvarande hans nuvarande

lön eller 1,000 kronor. Då hvarken Gottlands läns hushållningssällskap

eller styrelsen för länets folkhögskola och landtmannaskola

kunde antagas förfoga öfver medel härtill, har landtbruksstyrelsen hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes bereda Schoug pension å allmänna

indragningsstaten.

Statskontoret har i sitt förstnämnda utlåtande framhållit, att med

hänsyn därtill, att Schoug för sin befattning åtnjöte en aflöning af

allenast 1,000 kronor, hinder torde hafva mött för vederbörande att

bereda honom pension på sätt i nådiga kungörelsen den 28 juni 1907

angående delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollärarnas

änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna

vore medgifvet. Såvidt handlingarna i ärendet gåfve vid handen, syntes

emellertid sökanden otvifvelaktigt blifva i behof af något understöd

efter afgången från sin befattning. Hans långvariga, väl vitsordade

lärarverksamhet syntes också böra utgöra skäl för vederbörande att

söka bereda honom någon pension på ålderdomen. Men då sökanden

endast i jämförelsevis obetydlig omfattning och för lång tid sedan ägnat

sig åt statstjänst, kunde statskontoret för sin del icke finna, att sådant

understöd borde utgå uteslutande eller ens till största delen af statsmedel.

Väl kunde det måhända anses billigt, att staten bidroge till

understöd åt sökanden med något fyllnadsbelopp; men den hufvudsakliga

delen syntes statskontoret gifvetvis böra beredas genom de institutioner,

hvilka för sina ändamål under lång tid tagit sökandens arbetskraft

i anspråk.

På grund häraf har statskontoret i detta utlåtande hemställt, att

ansökningen icke måtte föranleda vidare åtgärd.

Domänstyrelsen har däremot i sitt förenämnda utlåtande i likhet

med öfver]ägmästaren hemställt om åtgärder för beredande åt Schoug

af den sökta pensionen. Till stöd härför har domänstyrelsen utöfver

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

de skäl, som redan af landtbruksstyrelsen framhållits, anfört hufvudsakligen

följande:

Jämte uppehållande af sin verksamhet som lärare i skogshushållning

vid förenämnda skolor hade det ålegat Schoug att tillhandagå

enskilda jordägare inom länet med biträde i skogsskötsel. Hans härutinnan

till gagn för skogsvården utförda arbete, som väl vitsordats,

syntes enligt domänstyrelsens åsikt snarast vara att jämföra med det

arbete, som ålåge en statens skogsingenjör. För sin lärarbef affiring

hade Schoug åtnjutit en aflöning af 1,000 kronor per år, hvilket belopp

i sin helhet utgått af reservationsanslaget för skogsväsendet i likhet

med arfvodena till statens skogsingenjörer. Beträffande pension åt

skogsingenjör ville domänstyrelsen erinra, att Riksdagen år 1904 i

anledning af Kung!. Maj:ts framställning i ämnet medgifvit skogsingenjörerna

J. F. von Heideken och O. A. Kopp att hvardera från och med

året näst efter det, hvarunder hans förordnande som skogsingenjör

komme att upphöra, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära pensioner till belopp af 2,000 kronor för dem hvar.

Sökanden Schoug, som under endast jämförelsevis kort tid varit

verksam i direkt statstjänst, hade likväl genom sin långvariga och väl

vitsordade verksamhet inom Gottlands län såsom lärare och undervisare

i skogshushållning gjort sig förtjänt af det allmänna.

I sitt den 22 september 1909 afgifna utlåtande har slutligen statskontoret

förklarat sig icke hafva haft anledning att vid afgifvandet af

det tidigare utlåtandet förutsätta annat, än att lärarverksamheten vore

det väsentliga vid sökandens befattning, hvadan, om staten ensam

bekostade hela pensionen, sådant ansetts kunna leda till betänkliga

konsekvenser för framtiden. Genom i ärendet åberopade nådiga brefvet

till skogsstyrelsen den 18 december 1874 hade emellertid, enligt hvad

statskontoret inhämtat, medgifvits, att ett belopp af 1,000 kronor finge

för år 1875 af reservationsanslaget till skogsväsendet utgå såsom arfvode

för en lärare i skogsskötsel vid Gottlands läns landtbruksskola, hvartill

länets hushållningssällskap skulle äga utse en från skogsinstitutet utexaminerad

person med skyldighet att ej blott bestrida undervisningen

vid skolan i berörda ämne, utan ock på de tider af året, som icke

upptoges af denna undervisning, biträda enskilda jordägare, som därom

anmälde sig hos hushållningssällskapets förvaltningsutskott, med skogsodling

och införande af ordnad hushållning å deras skogar, dock med

villkor, att skolstyrelsen beredde ifrågavarande lärare såväl bostad med

ved, ljus och uppassning vid skolan, som ock reseersättning och skäligt

dagtraktamente af dem, som påkallade hans biträde vid skogsskötsel.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

179

Arfvodet för den sålunda upprättade befattningen, hvilken alltjämt

innehafts af sökanden med undantag- för tiden 1 maj 1877 — 1 augusti

1878, hade sedermera upptagits i domänstyrelsens år efter år af Kung!.

Maj:t fastställda förslag till disposition af reservationsanslaget till skogsväsendet;

och hade statskontoret inhämtat, att i fråga om denna

befattning och villkoren för det därtill anslagna arfvodet alltjämt gällt

enahanda bestämmelser utan annan ändring än att genom nådiga brefvet

den 27 juni 1885, i samband med nämnda skolas sammanslagning med

länets folkhögskola, befattningen och arfvodet öfverflyttats till sistnämnda

skola.

Statskontoret funne häraf framgå, att visserligen hela den kontanta

aflöningen utginge af statsmedel, men att skolstyrelsen dock till aflöningsförmånerna

lämnade ett ej obetydligt bidrag, som, med hänsyn tagen

endast till de förut i ärendet tillgängliga upplysningar angående sökandens

verksamhet, icke utan skäl kunde väntas efter vederbörandes

afsked omsatt i bidrag till pensionen.

På grund af hvad numera i ärendet förekommit syntes det emellertid

statskontoret, som om sökandens verksamhet såsom biträde vid skogsskötseln

i länet vore en ingalunda oväsentlig del af hans åligganden,

sa att hans tjänst i detta hänseende mtoge en alldeles särskild, af

Gottlands läge och där rådande säregna förhållanden i afseende å

skogshushållningen betingad ställning, som, enligt hvad domänstyrelsen

upplyst, närmast motsvarade statens i öfriga delar af riket verksamma

skogsingenjörers. Liksom det med hänsyn härtill gifvetvis finge anses

närmast åligga staten tillse, att sökanden efter lång tjänst icke saknade

underhåll på ålderdomen, så syntes ock härigenom all fara för ett

betänkligt precedensfall utesluten. Det föreslagna pensionsbeloppet,

1,000 kronor, motsvarande sökandens kontanta aflöning, hade i och för

sig icke gifvit statskontoret anledning till erinran, och statskontoret

ansåge sig icke hellre längre kunna vidhålla krafvet på bidrag från

orten ens i förhållande till värdet af ofvanberörda naturaförmåner, enär

väl dessa finge betraktas såsom uteslutande gifna för sökandens lärarverksamhet.

Med hänsyn till hvad numera blifvit i ärendet upplyst,

ville statskontoret därför icke motsätta sig, att framställning gjordes

hos Riksdagen i enlighet med landtbruksstyrelsens af domänstyrelsen

biträdda förslag. I

I anseende till den långvariga och väl vitsordade verksamhet i Departements.

det allmännas tjänst, som Schoug utöfvat på Gottland, anser jag, lika che-fenmed

de i ärendet hörda myndigheterna, det vara med billighet öfverens
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

stämmande, att Schoug, som numera uppnått 67 års ålder och enligt

åberopadt läkarintyg är sjuklig samt torde vid sin afgång från befattningen

komma att sakna nödiga medel till sitt uppehälle, erhåller pension

af statsmedel, helst de uti förevarande fall föreliggande säregna omständigheter

synas, såsom statskontoret framhållit, utesluta faran, att

pensionens beviljande skulle utgöra ett betänkligt precedensfall. Vid

bestämmandet af pensionens belopp anser jag, i enlighet med hvad

myndigheterna numera enhälligt tillstyrkt, att något bidrag från orten

icke bör tagas i beräkning. Vid sådant förhållande synes mig pensionsbeloppet

icke böra i detta fall bestämmas lägre än det kontanta årsarfvode,

som Schoug under en lång följd af år uppburit af statsmedel,

eller 1,000 kronor, och detta särskilt med hänsyn till det pensionsbelopp,

som af Riksdagen, på sätt af domänstyrelsen och statskontoret

erinrats, tillerkänts skogsingenjörer, med hvilkas befattning Scliougs

verksamhet synes närmast vara jämförlig.»

Utskottet anser genom hvad i ärendet anförts vara ådagalagdt,

att extra jägmästaren Schoug gjort sig förtjänt af pension till det

belopp, som af Kungl. Maj:t föreslagits. Men med hänsyn därtill att

en så väsentlig del af Schougs verksamhet fallit utom området för det

uppdrag, han haft att utföra i statens tjänst, anser utskottet, att icke

staten ensam bör bekosta hela denna pension, utan att densamma lämpligen

bör till hälften bestridas af Gottlands läns hushållningssällskap

och landsting eller ettdera af dem.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att

läraren vid Gottlands läns folkhögskola och landtmannaskola

vid Hemse, extra jägmästaren Carl Alfred

Eugene Schoug må från och med månaden näst efter

den, hvarunder han frånträder lärarbefattningen i skogshushållning

vid nämnda skolor, under sin återstående

lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig

pension af femhundra kronor, under villkor att hvad

som därutöfver erfordras, för att Schoug må erhålla

en årlig pension af 1,000 kronor, varder beviljadt af

Gottlands läns hushållningssällskap och landsting eller

ettdera af dem.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

181

68:o) Kung]. Maj:t har i eu den 8 april 1910 till Riksdagen aflåten Ang. pension

proposition (nr 155) föreslagit Riksdagen medgifva, att domänintendenten intendenten

i Skaraborgs län f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhe må från och med m. f. Rodhe.

månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande såsom domänintendent

kommer att efter den 20 juli 1910 upphöra, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för ofvannämnda

dag har departementschefen anfört följande:

»Hos Kungl. Maj:t har domänintendenten i Skaraborgs län f. d.

kaptenen Magnus Fredrik Rodhe i underdånighet anhållit att vid sin

afgång från domänintendentsbefattningen få sig i nåder tillagd pension.

Af en ansökningen bilagd, bestyrkt tjänsteförteckning inhämtas,

att Rodhe, som enligt företedt åldersbevis är född den 20 juli 1843 och

alltså uppnått en ålder af mer än 66 år, efter genomgången artilleriofficersexamen

den 27 juni 1862 befordrats till underlöjtnant med lön

på stat vid dåvarande Kungl. Gröta artilleriregemente, att han den 4

april 1873, efter att den 4 september 1866 hafva befordrats till löjtnant,

beviljats nådigt afsked från nämnda beställning, hvarefter han den 5

december 1873 utnämnts till kapten i armén samt den 13 november

1891 beviljats afsked från krigstjänsten, att han från och med den 28

november 1884 oafbrutet innehaft nådigt förordnande att vara domänintendent

i Skaraborgs län samt att han den 12 augusti 1903 förordnats

till ordförande i skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs läns landstingsområde.

Till stöd för ansökningen har Rodhe framhållit, att han med utgången

af innevarande år innehaft statstjänst i sammanlagdt 38 år,

häraf 26 år såsom domänintendent, därvid han tillika, såsom ock här

ofvan angifvits, under några år innehaft Kungl. Maj:ts nådiga förordnande

såsom ordförande i skogsvårdsstyrelsen i nämnda läns landstingsområde.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 31 januari 1910

i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid jämväl öfverlämnat

från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet infordradt underdånigt

yttrande af den 19 i sistnämnda månad. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har i sitt berörda underdåniga utlåtande hufvudsakligen anfört,

att Rodhe, som den 23 december nästlidna år erhöll Kungl. Maj:ts

förordnande att uppehålla domänintendentsbefattningen i länet under

ytterligare tre års tid från och med innevarande års ingång, i utöfningen

af denna sin statstjänst i förening med framstående skicklighet ådagalagt

ett synnerligt intresse och på ett förtjänstfullt sätt fullgjort sina

åligganden, hvarför fullgiltiga skäl för pensionering i förevarande fall

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Samt. 1 Afd. 18 Höft. 24

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

finge anses föreligga. Beträffande pensionens storlek, därom sökanden

icke uttalat något särskild! önskemål, liar Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anfört, att sökandens aflöningsförmåner för närvarande utgjorde

3,000 kronor i årligt arfvode jämte rese- och traktamentsersättning för

tjänsteförrättningar enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Till

följd af det betydande antal kronodomäner, som funnes inom länet,

uppginge dessa rese- och traktamentsersättningar till rätt afsevärda

belopp och torde i allmänhet lämna tjänstinnehafvaren ett öfverskott,

motsvarande tjänstgöringspenningar i ordinarie befattning af liknande

tjänstegrad, under det att arfvodet, 3,000 kronor, kunde likställas med

lön. Det synes Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid sådant förhållande

som om pensionen lämpligen kunde bestämmas till samma belopp,

hvarmed arfvodet för domänintendentsbefattningen utginge eller 3,000

kronor, hvilket belopp i betraktande af Rodhes mångåriga, gagnande

verksamhet icke finge anses för högt tilltaget.

På grund däraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, att

pension beredes Rodhe vid hans afgående från domänintendentsbefattningen

samt att beloppet måtte bestämmas till 3,000 kronor för år räknadt.

För egen del har domänstyrelsen i sitt förberörda underdåniga

utlåtande anfört hufvudsakligen följande:

Af handlingarna i ärendet inhämtades, att sökanden den 20 nästkommande

juli skulle uppnå en ålder af 67 år samt att vid samma tid förflutit

mer än 38 år, sedan han tillträdde statstjänst med lön på stat. Enligt

de grunder, som i allmänhet gällde för erhållande af pension för civila

tjänstinnehafvare, erhölles pension vid uppnådda 67 år och 35 tjänstår.

Den omständigheten att domänintendentsbefattningarna uppehölles endast

på förordnande torde i ett fall såsom detta, där vederbörande helt och

liållet under sin lefnad ägnat sig åt statstjänst, ej böra tillmätas afgörande

betydelse. Så mycket mindre som sökanden, då han, öfvergifvande

annan statstjänst, först ägnat sina krafter åt detta håll, knappast

kunnat förutse, att befattningen ej med tiden skulle komma på ordinarie

stat. På grund af nu nämnda förhållanden finge styrelsen med instämmande

i det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnade vitsord om

det synnerligen förtjänstfulla sätt, hvarpå sökanden fullgjort de med

domänintendentsbefattningen förenade göromål, på det lifligaste tillstyrka,

att sökanden bereddes pension vid afskedstagande efter det han uppnått

67 lefnadsår. Beträffande storleken af nämnda pension ansåge styrelsen

lika med Kungl. Maj:ts befallningshafvande ett belopp af 3,000 kronor

för år räknadt icke vara för högt tilltaget.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets ''Utlåtande Nr 20.

183

Jämväl statskontoret har den 8 februari 1910 i ärendet afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande och däri, i likhet med öfriga i ärendet

hörda myndigheter, med hänsyn till Rodhes långa och väl vitsordade

arbete i statens tjänst och hans framskridna ålder, funnit goda skäl föreligga

att söka bereda honom förmånen af pension, då han icke längre

kunde kvarstå i tjänsten. Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret

erinra därom, att Riksdagen åren 1902 och 1905 beviljat pensioner åt

domänintendenter, båda gångerna till belopp af 2,000 kronor. Då emellertid

Rodhe åtnjöte högre aflöning än de sålunda pensionerade och med

hänsyn i öfrigt till hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen

anfört, ansåge sig statskontoret icke böra ifrågasätta någon

minskning i det föreslagna pensionsbeloppet, 3,000 kronor.

Lika med i ärendet hörda myndigheter finner jag Rodhe på grund

af sin långa och hedrande verksamhet i statens tjänst hafva gjort sig

förtjänt att erhålla pension. Beträffande pensionens belopp ber jag

emellertid få erinra, att, då Riksdagen, såsom ock statskontoret antydt,

beviljat pension år 1902 åt domänintendenten M. Borgström och år 1905

åt domänintendenten H. J. Ljungbeck, pensionens belopp i hvartdera

fallet bestämdes till 2,000 kronor. De årsarfvoden, som tillkommit

Borgström och Ljungbeck, hade vid tiden för deras afskedstagande

uppgått för Borgström till 2,800 kronor och för Ljungbeck till 2,500

kronor. Några skäl af giltig beskaffenhet synes mig knappast föreligga

att för Rodhe bestämma pensionen till högre belopp, än hvad sålunda

vid föregående tillfällen ansetts böra tillkomma domänintendent, detta

så mycket mindre som i föreliggande fall, därest Rodhe varit underkastad

bestämmelserna i den civila pensionslagen, hans pensionsunderlag bort

beräknas allenast till 2,000 kronor.»

Någon rätt till pension tillkommer visserligen enligt gällande

bestämmelser icke domänintendenterna, hvilka äro tillsatta endast på

förordnande; men då, såsom i förevarande fall, dylikt förordnande gång

efter annan upprepats, så att detsamma oafbrutet fortfarit i 26 år, synes

frågan om beredande af pension hafva ett visst fog för sig. Utskottet

anser sig sålunda och med hänsyn till hvad för öfrigt i ärendet anförts

böra förorda, att domänintendenten Rodhe, i likhet med hvad vid två

föregående tillfällen af enahanda art ägt rum, vid afgång från sin innehafvande

befattning erhåller någon pension. Men i betraktande särskildt

däraf, att pensionsafgifter af Rodhe ej erlagts för det pensionsunderlag

af 2,000 kronor, som enligt departementschefens anförande bort för

honom beräknas enligt pensionslagen, anser utskottet, att pensions
-

Utskottets

yttrande.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang. pension

åt f. d. fiskeriagenten

A. H.

Krugers änka

M. A. Krita er.

[25.]

beloppet lämpligen bör bestämmas något lägre än samma underlag

eller till 1,500 kronor.

Med åberopande af livad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att domänintendenten i Skaraborgs

län, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhe må från och

med månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande

såsom domänintendent kommer att efter den 20

juli 1910 upphöra, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

ett tusen femhundra kronor.

69:o) Uti punkt 25 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. fiskeriagenten Alexander Heinrich

Krugers änka Matliilda Augusta Kruger, född Nordström, må å allmänna

indragningsstaten från och med år 1910 under sin återstående lifstid,

så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, åtnjuta en årlig

pension af 500 kronor.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

innehåller följande anförande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har änkan efter svenska

statens f. d. fiskeriagent i Berlin Alexander Heinrich Kruger, Matliilda

Augusta Kruger, född Nordström, i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes till det belopp, Eders Kungl. Maj:t ansåge lämpligt, hos Riksdagen

göra framställning om beviljande af pension åt henne. Till stöd

för sin ansökning har änkan Kruger framhållit bland annat, att hennes

man, åt hvilken beviljats pension från och med år 1909 till belopp af

2,000 kronor, enligt bifogad dödsattest aflidit den 31 sistlidne augusti,

att änkan Kruger enligt ansökningen likaledes bifogade läkarbetyg vore

till kropps- och själskrafter så nedsatt, att hon icke kunde blifva i

stånd att med eget arbete bidraga till sitt uppehälle, samt att, på sätt

ansökningen bifogadt styrkt transumt af bouppteckningen efter hennes

aflidne man utvisade, behållningen i boet utgjorde 3,963 kronor 22

öre, hvaraf dock endast hälften lagligen tillfölle änkan.

Efter härå erhållen nådig remiss har landtbruksstyrelsen, i underdånigt

utlåtande den 4 november 1909 anfört följande.

År 1908 hade Riksdagen på förslag af Eders Kungl. Maj:t medgifvit,

att Kruger finge å allmänna indragningsstaten från och med år

s. 185 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

185

1909 under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 2,000

kronor. Kruger både alltsedan år 1888 varit anställd såsom agent för

beredande af afsättning af produkter utaf den svenska fiskerinäringen i

norra Tyskland, där lian varit bosatt i Berlin, men både på grund af

sjuklighet blifvit urståndsatt att längre på tillfredsställande sätt fullgöra

sina åligganden i ofvannämnda egenskap.

Då Kruger endast under så kort tid som från början af år 1909

till augusti månads slut samma år fått åtnjuta den honom beviljade

pensionen och hans änka, som enligt flyttningsattesten från mantalskontoret

i Göteborg vore född den 3 juni 1851 samt enligt ofvan åberopade

läkarintyg numera vore till kropps- och själskrafter så nedsatt,

att hon icke kunde bidraga till sitt uppehälle, enligt hvad visadt blifvit,

icke ägde tillgångar för sin nödtorftiga försörjning, ansåge landtbruksstyrelsen

billigheten kräfva, att staten lämnade henne något understöd

för hennes återstående lefnad.

Vidkommande beloppet af detta understöd ansåge landtbruksstyrelsen,

att detta skäligen borde bestämmas i likhet med hvad 1908 års

Riksdag medgifvit vidkommande t. f. fiskeriintendenten i västra distriktet

A. H. Malms änka, Ester Johanna Gustafva Malm, född Rosengren,

åt hvilken Riksdagen beviljat en årlig pension af 500 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 16 november

1909 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, med hänsyn

till förut antydda förhållanden, funnit understöd af statsmedel böra

sökanden beredas. I fråga om beloppet af detta understöd har statskontoret

erinrat därom, att enligt reglementet för civilstatens änke- och

pupillkassa den 21 december. 1907 änkepensionen — utan afseende å

mannens längre eller kortare tjänstetid — motsvarade mannens delaktighetsbelopp,

hvilket i sin ordning vore lika med en femtedel af det

högsta pensionsunderlag, som för hans tjänst vore bestämdt enligt gällande

lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension, dock att

delaktighetsbeloppet icke finge öfverstiga 1,200 kronor eller understiga

100 kronor. Om mannen Kruger, hvilken i aflöning åtnjutit 5,000

kronor, motsvarande ett pensionsunderlag enligt pensionslagen af 3,333

kronor 34 öre, ägt rätt till delaktighet i nämnda kassa, skulle enligt

reglementets bestämmelser delaktighetsbeloppet och således äfven änkepensionen

i detta fall hafva utgjort 670 kronor. Med hänsyn härtill

och då det icke kunde anses billigt, att det förhållande, att mannens

pension till följd af dennes jämförelsevis korta tjänstetid bestämdes till

endast 2,000 kronor eller 2/ri af hans aflöning, finge inverka till minskning

af det belopp, som i och för sig kunde i detta fall anses skäligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S6

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

tilläggspension

åt kommissionslandtmätarna

F. Th. Petersson

och A. TV.

Sandberg.

såsom änkepension, hade statskontoret icke något att erinra mot det af

landtbruksstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet 500 kronor.»

Med tillstyrkande af bifall till Knngl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. fiskeriagenten

Alexander Heinrich Krugers änka Mathilda

Augusta Kruger, född Nordström, må å allmänna

indrag-nin^sstaten från och med år 1910 under sin

återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, åtnjuta en årlig pension af femhundra

kronor.

70:o) Kung!. Maj:t har uti en den 8 april 1910 till Riksdagen

afbiten proposition (nr 157) föreslagit Riksdagen medgifva, att kommissionslandtmätarna

Fredrik Theodor Petersson och Anders Wilhelm Sandberg

må, enhvar från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked

från kommissionslandtmätarbefattningen varder honom beviljadt, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

tilläggspension af 400 kronor utöfver den pension, som enligt gällande

stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt må tillkomma honom.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag

har departementschefen gjort följande uttalande:

»Med särskilda underdåniga utlåtanden af den 14 februari 1910 har

landtmäteristyrelsen öfverlämnat till Kungl. Maj:t ställda, af frejdebetyg

åtföljda ansökningar, däruti dels kommissionslandtmätaren i Gräfleborgs

län Fredrik Theodor Petersson anhållit om nådigt afsked med rätt till

pension för tiden från och med den 1 januari 1910 till belopp af 2,400

kronor eller 800 kronor utöfver det för kommissionslandtmätare bestämda

belopp, och dels kommissionslandtmätaren i Kristianstads län Anders

Wilhelm Sandberg anhållit om nådigt afsked under villkor om erhållande

af någon tilläggspension, utöfver hvad han enligt lagen angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 vore berättigad

att vid uppnåendet af stadgade lefnads- och tjänsteår komma i åtnjutande

af.

Af handlingarna i dessa ärenden inhämtas:

beträffande Petersson:

att lian, som är född den 28 januari 1841 samt befordrats till

landtmäteriauskultant den 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare

s. 187 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

187

den 24 maj 1875 samt till kommissionslandtmätare den 20 maj 1881,

numera således uppnått 69 års ålder och tjänstgjort vid landtmäteristaten

i mer än 45Va år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och

kommissionslandtmätare sammanlagdt 34V2 år; samt

beträffande Sandberg:

att han är född den 29 juni 1842 och befordrats till landtmäteriauskultant

den 15 juni 1864, till vice kommissionslandtmätare den 24

april 1882 samt till kommissionslandtmätare den 16 maj 1890, hvadan

han alltså numera uppnått 67Vs lefnadsår och tjänstgjort vid landtmäteristaten

i mer än 45Vo år, däraf såsom vice kommissionslandtmätare och

kommissionslandtmätare i tillhopa mer än 2 7Va år.

Enligt hvad landtmäteristyrelsen upplyst, har därjämte enhvar af

sökandena varit verksam såsom landtmäteritjänsteman under mer än 25

år af den tid, som förflutit, sedan han utnämnts till vice kommissionslandtmätare,

och uppfyllde sålunda båda sökandena de i nådiga brefvet

den 12 juni 1885 angående regleringen af utgifterna under riksstatens

dåvarande nionde hufvudtitel föreskrifna villkor för att kunna uppföras

å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett årligt

belopp af 1,600 kronor.

I fråga om förevarande båda ansökningar har landtmäteristyrelsen

i sina förenämnda underdåniga utlåtanden vidare anfört följande.

I likhet med sökandena funne styrelsen sådana omständigheter

vara för handen, att det syntes med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att åt enhvar af sökandena utöfver förenämnda belopp bereddes

någon tilläggspension. Såsom skäl härför ansåge sig styrelsen i första

hand böra i underdånighet framhålla den afsevärdt förändrade ställning,

hvari de kommissionslandtmätare kommit, hvilka på grund af uppnådda

65 lefnadsår — vid hvilken ålder distriktslandtmätare i allmänhet vore

skyldig att afgå ur tjänsten — ansetts icke kunna befordras till distriktslandtmätare

vid den nu genomförda omorganisationen af landtmäteristaten

i orterna. Denna försämrade ställning bestode ej mindre däri, att mycket

begränsade utsikter till erhållande af arbeten för dem inträdt genom

distriktsindelningen, än äfven i den omständigheten, att dessa på gamla

staten kvarstående landtmätare för de arbeten, som åt dem uppdragits

eller komme att uppdragas, finge vidkännas nedsättning i arfvodet genom

tillämpning af Kungl. Maj:ts nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar

den 23 december 1909 med icke mindre än omkring en

tredjedel af förut utgående ersättning, utan att någon godtgörelse härför

komme dem till godo.

Visserligen kunde det synas, som om eu tjänsteman vid sökandenas

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

ålder lämpligen borde afgå från sin befattning och åtnöja sig med det

för tjänsten bestämda pensionsbelopp. Någon skyldighet att afgå förefunnes

emellertid icke, och erfarenheten hade visat, att kommissionslandtmätarna

i allmänhet icke begärt afsked, så länge deras arbeten

beredt dem en inkomst, som något öfverstigit beloppet af den pension

de vid afskedstagande! haft att vänta. Hittills hade denna praxis följts

också af sökandena. Emellertid hade genom den förändring, hvilken,

enligt hvad ofvan framhållits, inträdt till följd af landtmäteristatens omorganisation,

förhållandena från och med ingången af innevarande år

förändrats till väsentligt men för sökandena.

Landtmäteristyrelsen ville i detta sammanhang erinra om hvad i

förevarande ämne framkommit i Riksdagen vid omorganisationsfrågans

behandling. Riksdagen inskränkte nämligen den af Kungl. Maj:t föreslagna

rätten för distriktslandtmätare att för erhållande af ålderstillägg

tillgodoräkna sig den tid, som före nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit, från det han befordrats till kommissionslandtmätare, till högst

fem år af samma tid af den anledning, att öfveråriga tjänstemän genom

bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt skulle beredas oskäliga fördelar.

Det hade under debatten härom i Andra kammaren uttalats, att,

om dessa finge en pension af 2,000 kronor, sådant vore tillräckligt och

i allt fall innebure en förhöjning, men att däremot, om det för enstaka

fall befunnes, att denna pension vore otillräcklig, Riksdagen väl finge

på särskild framställning träda emellan. Till grund för berörda uppfattning

syntes, enligt landtmäteristyrelsens mening, hafva legat en föreställning,

att uppnådd pensionsålder icke utgjorde hinder för utnämning

till distriktslandtmätare, samt att en dylik utnämning för öfverårig

tjänsteman omedelbart medförde rätt till pension å belopp af 2,400 kronor.

I afseende härefter å beloppet af eventuell tilläggspension syntes

detsamma, enligt styrelsens mening, böra bestämmas till 800 kronor.

Sökandena komme härigenom att erhålla enhvar en sammanlagd pension

af 2,400 kronor och på så sätt blifva likställda med de äldre till distriktslandtmätare

utnämnda kommissionslandtmätare, Indika på grund af sin

ålder blefve skyldiga afgå, innan de kunde förklaras berättigade erhålla

andra ålderstillägget.

På grund af hvad sålunda anförts, har landtmäteristyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda

enhvar af sökandena tilläggspension af 800 kronor.

Uti särskilda öfver landtmäteristyrelsens berörda framställningar

infordrade underdåniga utlåtanden, afgifna den 21 februari 1910, har

statskontoret anfört följande.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

189

I den från och med år 1910 gällande aflöningsstaten för landtmäteristaten

i orterna vore stadgadt, att de förutvarande innehafvare af

kommissionslandtmätarebefattning, Indika icke erhölle befordran till

distriktslandtmätaretjänst, skulle varda bibehållna vid den rätt till pension,

som hittills tillkommit dem. Sökandenas pensionsrätt skulle alltså

bedömas efter bestämmelserna i nådiga brefvet den 12 juni 1885. Häruti

föreskrefves såsom villkor för att kommissionslandtmätare skulle kunna

tillerkännas rätt till pension, att vederbörande räknade minst 65 lefnadsoch

30 tjänsteår, att han under mer än 25 år varit vice kommissionslandtmätare

och kommissionslandtmätare samt att han under sistnämnda

tid varit verksam såsom landtmäteritjänsteman. På grund af hvad handlingarna

om sökandena utvisade, och då pensionsrum bland de af 1885

års Riksdag å allmänna indragningsstaten uppförda 48 pensioner å 1,600

kronor för kommissionslandtmätare för närvarande vore lediga, vore

sökandena alltså berättigade till erhållande af sådan pension.

Beträffande framställningen i hvad den afsåge beredande åt sökandena

af tilläggspension utöfver nämnda belopp, 1,600 kronor, syntes densamma,

med fästadt afseende därå, att sökandena på grund af för hög lefnadsålder

icke fått öfvergå på den nya aflöningsstaten i egenskap af distriktslandtmätare,

samt till följd däraf, såsom af landtmäteristyrelsen framhållits,

kommit i en beträffande tj änsteinkomsterna synnerligen ogynnsam

ekonomisk ställning, vara förtjänt af nådigt afseende. Vidkommande

beloppet af tilläggspensionen kunde statskontoret emellertid icke tillstyrka,

att detta sattes så högt, som af nämnda styrelse föreslagits eller 800

kronor, hvarigenom för en hvar af sökandena de sammanlagda pensionsförmånerna

skulle komma att uppgå till samma belopp, 2,400 kronor,

som skulle hafva tillkommit honom, om han utnämnts till distriktslandtmätare.

Om tilläggspensionen bestämdes till 400 kronor och det sammanlagda

pensionsbeloppet alltså komme att utgöra 2,000 kronor, ville det

synas statskontoret, som om skäliga anspråk på godtgörelse åt respektive

sökande för hans ofvanberörda ogynnsamma ställning i förhållande till

den nya staten blefve tillgodosedda.

Under erinran, att något stadgande om skyldighet för kommissionslandtmätare

att vid uppnådd viss lefnadsålder afgå från tjänsten icke

funnes, har statskontoret slutligen ifråga om nu förevarande afskedsansökningar

hemställt, dels beträffande Petersson, att, då sökanden finge

antagas hafva anhållit om afsked endast under förutsättning, att tilläggspension

å 800 kronor blefve honom beredd, statskontoret för sin del icke

kunde annat än hemställa, att den underdåniga ansökningen icke måtte

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 25

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda, dels ock beträffande

Sandberg, att Kungl. Maj:t måtte ej mindre i nådig proposition föreslå

Riksdagen att för kommissionslandtmätaren Sandberg å allmänna indragningsstaten

uppföra en tilläggspension å 400 kronor utöfver den pension,

som enligt gällande stadganden om kommissionslandtmätares pensionsrätt

kunde honom tillkomma, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvari afsked från tjänsten blefve honom beviljad t, än äfven, för

den händelse tilläggspension blefve sökanden beviljad, meddela honom

afsked och därvid förklara honom berättigad att från och med månaden

näst därefter under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,600 kronor jämte den tilläggspension,

som kunde blifva honom beviljad.

Sedermera har kommissionslandtmätaren Petersson uti en till Kungl.

Maj:t den 5 innevarande april ingifven skrift, under vidhållande af sin

underdåniga anhållan om tilläggspension å 800 kronor, emellertid förklarat

att, därest denna hans anhållan icke vunne nådigt bifall, han

åtnöjdes med den af statskontoret för honom föreslagna tilläggspensionen

å 400 kronor att utgå från den 1 januari innevarande år.

På sätt de i ärendet hörda ämbetsverken anfört, äro båda sökandena

jämlikt 1885 års Riksdags af Kungl. Maj:t godkända beslut angående

kommissionslandtmätares pensionsförmåner berättigade att vid afskedstagandet

blifva af Kungl. Maj:t tilldelade pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 1,600 kronor för dem hvar. Däremot är lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

icke å sökandena tillämplig, då ingendera af dem uppbär lön å stat,

som blifvit fastställd af Konung och Riksdag, och kan sålunda icke

någon af sökandena utan Riksdagens särskilda medgifvande uppnå en

högre pension än nyssnämnda belopp af 1,600 kronor årligen.

Med afseende därå att kommissionslandtmätare öfver 65 år

icke ansetts vid den från och med innevarande år genomförda omorganisationen

af landtmäterikåren kunna befordras till distriktslandtmätare

samt sådana öfveråriga landtmätare, på sätt ock landtmäteristyrelsen

erinrat, från och med detta år kommit i en väsentligen försämrad

ställning ifråga om rätt till ersättning enligt arfvodestaxan förde

arbeten, som af dem utföras, finner jag det ej vara annat än med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att sökandena tilldelas tilläggspensioner

utöfver dem eljest tillkommande pensioner, hvarom framställning

alltså synes böra göras hos Riksdagen. Jag anser mig böra

påpeka att sökandena, enligt hvad jag inhämtat, torde vara de enda

icke till distriktslandtmätare utnämnda kommissionslandtmätare, som

s. 191 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

191

synas kunna påräkna dylik fyllnadspension. I likhet med hvad statskontoret

härutinnan föreslagit, synes mig för tilläggspensionen ett

belopp af 400 kronor årligen vara lämpligt afmätt. Vid bifall härtill

skulle enhvar af sökandena komma att i årlig pension uppbära 2,000

kronor eller det belopp, hvartill enligt gällande bestämmelser årspension

för distriktslandtmätare i första lönegraden uppgår. Då sökandena ännu

innehafva sina kommissionslandtmätarbefattningar, synes tidpunkten för

tilläggspensionens utgående böra för enhvar af dem bestämmas till

samma tid, hvarifrån han är berättigad att beräkna honom såsom kommissionslandtmätare

tillkommande pension, eller från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked varder honom beviljadt. Sedan

pensionsfrågan blifvit afgjord, torde jag få tillfälle återkomma till ansökningarna

i hvad de angå afsked åt ifrågavarande båda landtmätare.»

De här ifrågavarande båda kommissionslandtmätarnes ställning har

visserligen, enligt hvad i ärendet anförts, vid den med innevarande års

ingång genomförda omorganisationen af landtmäteristaten i orterna

undergått en ej oväsentlig försämring därigenom, att ersättningen för

landtmäteriförrättningar blifvit sänkt genom den af Kungl. Majrt utfärdade

nya taxan. Men i betraktande af den ålder dessa två landtmätare

uppnått, den ene öfver 69 och den andre snart 68 år, synes

ofvan berörda förhållande icke utgöra tillräcklig anledning för att,

utöfver dem redan tillkommande pension å 1,600 kronor hvardera, bevilja

dem en tilläggspension och sålunda afvika från de af Riksdagen en gång

fastställda grunderna för kommissionslandtmätarnes pensionering.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

71:o) Uti punkt 26 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

vidare föreslagit Riksdagen medgifva, att geodetförmannen vid rikets

allmänna kartverk Anders Petter Hedén må å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af 3,400 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, då han varder entledigad

från sin befattning vid kartverket.

Utskottets

yttrande.

Ang.

pension åt

geodetförmannen

A. P.

Hedén.

[26.]

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Det i ärendet åberopade statsrådsprotokollet öfver jordbrnksärenden

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

))I underdånig skrifvelse den 28 oktober 1908 gjorde chefen för

rikets allmänna kartverk framställning om beredande af pension å 3,400

kronor åt geodetförmannen vid kartverket, filosofie kandidaten Anders

Petter Hedén. Sedan emellertid statskontoret i afgifvet utlåtande

tillstyrkt ett pensionsbelopp af allenast 2,670 kronor, motsvarande två

tredjedelar af Hedéns årsarfvode, 4,000 kronor, anhöll Hedén att få

återtaga sin pensionsansökan; och lät Eders Kungl. Maj:t, med anledning

af kartverkschefens därom gjorda framställning, genom beslut den 22

januari 1909 bero vid hvad i ärendet sålunda förekommit.

Nu har chefen för kartverket, på framställning af Hedén, uti skrifvelse

den 7 oktober 1909 förnyat sin hemställan om pension åt denne

samt därvid öfverlämnat Hedéns ansökning, jämte tjänsteförteckning,

läkarbetyg och frejdebetyg. Af dessa intyg inhämtas att Hedén, som

vore född den 12 mars 1841, till följd af ett slaganfall, som drabbat

honom i början af maj månad detta år, vore för all framtid alldeles

oförmögen att tjänstgöra och dessutom fullständigt urståndsatt att på

något annat sätt förtjäna sitt uppehälle.

I sin nu ifrågavarande ansökning har Hedén anfört hufvudsakligen

följande.

Då han på grund af svårartad sjukdom ej sedan ett hälft år

tillbaka kunnat sköta sin tjänst och utsikter för att han åter skulle

blifva arbetsför enligt bifogade läkarintyg helt och hållet saknades,

hade Hedén ansett plikten såväl mot staten som mot sig själf bjuda

att i hvad på honom berodde icke hindra, att hans befattning måtte

kunna skötas af en fullt arbetsför man. Det vore i denna afsikt han

nu gjorde framställning om beredande af pension. Då han ej hade

den formella rättigheten till sådan och då hans aflöningsförhållanden

icke varit sådana, att han genom besparingar förmått skaffa sig en

ekonomiskt tryggad ställning för sin återstående lefnad, vore han emellertid

efter afskedstagande! för sin ekonomi uteslutande hänvisad till

den pension, som han kunde erhålla. Någon möjlighet för honom att

dessutom kunna genom arbete skaffa sig inkomst vore icke förhanden.

Pensionens belopp vore därför för honom af vitalt intresse. Som ytterligare

motivering för sin anhållan om pension till belopp af 3,400

kronor har Hedén anfört följande. Genom år 1872 aflagd filosofie

kandidatexamen, motsvarande den nuvarande filosofie licentiatexamen,

med betygen emu laude i matematik, cum laude i fysik och laudatur i

astronomi hade Hedén innehaft för adjunktsbeställning vid statens ele
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

193

mentarläroverk nödig teoretisk kompetens, då han år 1874 inträdt som

extralärare vid Ladugårdslands elementarläroverk. Efter ett års tjänst

i denna befattning hade han enligt förordnande af chefen för generalstaben

af den 11 december 1874 öfvergått till sin innehafvande tjänst som

geodet vid generalstabens topografiska afdelning eller sedermera rikets,

allmänna kartverk. Hans sammanlagda tjänstetid utgjorde således

36 år. Denna tjänstgöring som geodet borde kunna likställas med tjänst

som läroverksadjunkt bland annat på grund af vissa af Hedén angifna

uttalanden, dels i ett den 6 maj 1878 afgifvet underdånigt betänkande

rörande Sveriges offentliga kartverk, dels i en vid detta utlåtande fogad

reservation af dåvarande kartverkschefen och dels i ett vid kartverkskommissionens

andra utlåtande den 12 september 1907 fogadt yttrande

af professorn vid generalstaben. Vidare har Hedén erinrat, att chefen för

rikets allmänna kartverk i sitt underdåniga förslag till lönereglering för

kartverkets civila personal af den 23 februari 1909 med direkt tillämpning

på honom anfört följande: »Dock anser jag mig böra föreslå, att den

af nu tjänande geodeter, som aflagt filosofie kandidatexamen enligt 1852

års stadga, må — alldenstund han därigenom förvärfvat kunskaper motsvarande

filosofie licentiats enligt nu gällande stadga — uppflyttas i

observatörs löneklass med tjänsteårsberäkning från första anställning i

statens tjänst.» — —. »Enär ''observatörerna’ synas mig i flera hänseenden

jämnställda med lektorer vid rikets allmänna läroverk--».

Särskilt i aflönings- och pensionshänseende vore likheten med lektor

fullständig i detta förslag. Alltsedan början af Hedéns tjänstemannabana

hade han sålunda haft goda skäl att förvänta pensionsrätt och nu

senast i början af innevarande år hade för honom hägrat förhoppningen

att till och med blifva i detta afseende jämnställd med läroverkslektor.

Af den bifogade tjänsteförteckningen framginge arten och omfattningen

af hans tjänstgöring. Den hade omfattat alla slag af vid

kartverket förekommande geodetiska fältarbeten, bland annat första ordningens

triangulering i Norrlands svårtillgängliga fjälltrakter. I regel

hade dessa arbeten årligen pågått under 5 sommarmånader. Hedéns

byråarbete åter hade bestått dels i beräkning af nämnda geodetiska

arbeten, dels i reduktion af astronomiska observationer och andra vetenskapliga

räknearbeten. Den kompetens, som denna verksamhet förutsatte,

torde vara fullt jämförbar med läroverksadjunkts. Sistnämnda

befattningsinnehafvare åtnjöte ledighet under sommarmånaderna, då

Hedén däremot under sina 35 års tjänst som geodet icke förrän det

sista halfåret på grund af sjukdom haft och ej af annan orsak kunnat

erhålla sådan ledighet i följd af tjänstens beskaffenhet. Läroverks
-

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

adjunkt vore dessutom berättigad till pension vid 65 lefnads- och 35

tjänstår, under det Hedén vid eventuell pensionering år 1910 skulle

innehafva öfver 69 lefnads- och mer än 36 tjänstår.

Kartverkschefen har anfört, att Hedén under hela den tid af 35

år, han varit anställd vid kartverkets geodetiska arbeten, därstädes

nedlagt ett synnerligen samvetsgrant arbete samt ådagalagt en flit,

rådighet och ihärdighet, trots alla svårigheter, hvilken måste betecknas

såsom högst berömvärd. Hans framstående skicklighet inom sin vetenskap

hade jämte nyssnämnda egenskaper medfört synnerligen goda

resultat, när det gällt rikets kartläggning.

I fråga om pensionsbeloppets storlek ansåge kartverkschefen sig

fortfarande hafva skäl ifrågasätta ett belopp af 3,400 kronor. Visserligen

utgjorde denna summa mera än % af det arfvode 4,000 kronor,

som Hedén under senare år åtnjutit, hvilken proportion, såsom i statskontorets

förberörda yttrande uppvisats, vore den i pensionslagen den

11 oktober 1907 fastställda för sådana tjänstemän, hvilkas aflöning ej

utginge såsom lön och tjänstgöringspenningar. Sagda pensionslag vore

dock ej i förhandenvarande fall tillämplig. De rikets allmänna kartverk

tillhörande tjänstemän, som ej vore uppförda på generalstabens

stat, åtnjöte endast arfvoden, hade ej rätt till pension och betalade

ingå pensionsafgifter. Angående geodeternas pensionsbelopp, som för

hvarje särskildt fall bestämts af Riksdagen på Kungl. Maj:ts proposition,

funnes således intet allmänt lagstadgande, och af något sådant stadgande

hade sålunda ej heller berott, att i allmänhet civila tjänstemän vid

rikets allmänna kartverk vid afskedstagandet blott erhållit "?3 af sitt

arfvode såsom pension. Någon regel hade dock ej detta varit, i det

Kungl. Maj:t i vissa fall föreslagit och Riksdagen beviljat pension med

större procent af arfvodet, än som af nyss nämnda tal angåfves. Sålunda

hade 1896 års Riksdag beviljat pension med 80 procent af arfvodet

åt den framstående kartografen Dahlman, och så sent som 1907 hade

Riksdagen beviljat 2,800 kronor såsom pension åt gravören Herlin d. v. s.

93 procent af hans till 3,000 kronor uppgående arfvode. I båda dessa fall

hade Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag tagit hänsyn till vederbörandes

synnerligen framstående förtjänster om kartverket och — i sistnämnda

fall — äfven till storleken af inkomst af tjänst vid sidan af arfvodet.

Det syntes kartverkschefen, som under sådana förhållanden dylikt beräkningssätt

äfven borde följas, då det gällde en person med de vetenskapliga

meriter, som ägdes af geodetförmannen Hedén, och med den

framstående samvetsgrannhet och skicklighet denne i sitt fack ådagalagt,

så mycket mera som äfven Hedéns inkomster under tjänstgöring —

s. 195 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

195

likasom förut gravören Herlins — ej inskränkt sig till arfvodet under

byråtjänstens fem dagliga arbetstimmar. För Hedén både nämligen

tillkommit aflöning för fältarbeten, hvilken aflönings sammanlagda belopp

uppgått till ungefär 1,200 kronor årligen.

Då härtill komme, att Hedén, som ej ägde någon enskild förmögenhet

och som nu vore ett år äldre, än när frågan om hans pensionering

sist förevarit, genom sjukdom blifvit fullkomligt oförmögen

att på något sätt skaffa sig några biinkomster och säkerligen under

sin återstående lefnad måste använda en ej ringa del af den ifrågasatta

pensionen på sjukvård, ansåge kartverkschefen sig hafva ändå större skäl

att i underdånighet vidhålla hvad han redan år 1908 i frågan föreslagit.

Statskontoret har den 16 oktober 1909 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i frågan, därvid hufvudsakligen följande anförts.

Efter det statskontoret afgifvit förut omförmälda utlåtande öfver Hedéns

år 1908 gjorda pensionsansökning, hade, med hänsyn till hvad som

upplysts angående Hedéns hälsotillstånd och bristande arbetsförmåga,

ytterligare anledning uppstått att genom beviljande af pensionsförmån

bereda honom tillfälle att utan alltför kännbar minskning af inkomsterna

afgå från befattningen. Beträffande pensionsbeloppet hade statskontoret

erinrat, att ämbetsverket i sitt förra utlåtande häfdat den uppfattning,

att pensionsbeloppet borde afpassas efter den tjänsten åtföljande aflöningen

och i detta fall, såsom merendels vid föregående dylika pensionsfrågor,

beräknas till 2/3 af aflöningen samt alltså för Hedén, som enligt

kartverkschefens uppgift åtnjöte ett årsarfvode, inberäknadt förmansarfvodet,

af 4,000 kronor, bestämmas till 2,670 kronor. Och hade

statskontoret då ansett så mycket större skäl föreligga för tillämpning

af nämnda beräkningsgrund, som angifna förhållandet mellan aflöning

och pension numera blifvit genom pensionslagen fastslaget att gälla

för sådana nämnda lag underkastade tjänster, hvilkas aflöning icke

fördelats i lön och tjänstgöringspenningar. Sålunda hade statskontoret

visserligen, lika litet som kartverkschefen, ansett Hedéns befattning vara

underkastad bestämmelserna i pensionslagen — i sådant fall skulle ju

icke erfordras framställning i saken till Riksdagen. Men gentemot

kartverkschefen hade statskontoret i berörda utlåtande såsom sin uppfattning

uttalat och ansåge fortfarande, att genom pensionslagen ett

nytt, starkt stöd tillkommit för tillämpning af ofvan angifna beräkningsgrund,

i det att, då genom pensionslagen bestämts ett visst förhållande

mellan aflöning och pension för tjänstinnehafvare, som med afgift finge

bidraga till egen pensionering, skäl icke syntes föreligga att för tjänst
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

''pension åt

några tefattningshafvare

vid Ultima

landtegendom.

innehafvare, som icke finge vidkännas bidrag- för sådant ändamål, tilllämpa

en till högre pension ledande beräkningsgrund.

Vid beräkning af pensionsbeloppet syntes emellertid, enligt hvad

statskontoret nu vidare anfört, böra såsom förut i liknande fall skett,

exempelvis beträffande gravören vid kartverket C. E. R. Herlin, som

på Kungl. Maj:ts förslag enligt beslut af 1907 års Riksdag undfått pension,

tagas hänsyn icke blott till vederbörandes fasta arfvode, utan till

hela inkomsten i tjänsten. Nu hade kartverkschefen meddelat, att

Hedén utom de arfvoden å tillhopa 4,000 kronor, om hvilka af kartverkschefen

i hans föregående framställning i ämnet upplysning lämnats,

uppburit särskild aflöning för fältarbeten till belopp af ungefär 1,200

kronor årligen, så att sammanlagda inkomsten af tjänsten för honom

uppgått till omkring 5,200 kronor årligen. Vid sådant förhållande vore

det blott ett fasthållande af förut angifna beräkningsgrund, då statskontoret

nu förklarade sig icke hafva något att erinra mot det af kartverkschefen

föreslagna pensionsbeloppet för Hedén eller 3,400 kronor.»

På grund af hvad i ärendet anförts, har utskottet ansett sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att geodetförmannen

vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén må

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid åtnjuta eu årlig pension af tretusenfyrahundra

kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, då han varder entledigad från sin befattning vid

kartverket.

72:o) Uti eu den 8 april innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (nr 154) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att enhvar af snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson

och förre rättaren Anders Petter Andersson må från och med månaden

näst efter den, under hvilken han entledigats eller entledigas från

sin syssla vid Ultima landtegendom, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp af 300

kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 8 april 1910 innehåller

rörande denna fråga följande yttrande af departementschefen:

s. 197 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

197

»Till styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima hafva från förvaltaren

vid Ultima landtegendom framställningar gjorts om beredande

af pensioner åt snickaren Jonas WesteiTund, född år 1832 och sedan

år 1856 anställd i institutets och egendomens tjänst, snickaren Anders

Eriksson, född år 1836 och sedan år 1875 anställd vid egendomen,

samt förre rättaren Anders Petter Andersson, född år 1843 och sedan

år 1874 anställd vid utgården Graneberg under nämnda egendom.

Vid dessa framställningar, däri Westerlunds, Erikssons och Anderssons

tjänstgöring tillika väl vitsordats, voro fogade, förutom frejdbetyg,

äfven läkarbetyg, utvisande att de två förstnämnda till följd af sjukdom

vore oförmögna att med eget arbete försörja sig samt att Anderssons

arbetsförmåga, likaledes till följd af sjukdom, vore betydligt förminskad.

I underdånig skrifvelse den 20 november 1909 har styrelsen för

nämnda institut, med förmälan, att ifrågavarande tre personer, enligt

intyg från kommunalnämndens ordförande, vore medellösa, hemställt,

att årlig pension måtte tillerkännas enhvar af Westerlund och Eriksson

med 300 kronor samt Andersson med 150 kronor.

Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i ärendet

afgifvits den 29 november 1909 af landtbruksstyrelsen, den 7 december

1909 af statskontoret och den 22 februari 1910 ånyo af iandtbruksstyrelsen,

som därvid bifogat ett den 9 februari 1910 afgifvet yttrande

från styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima.

I sitt förstnämnda utlåtande har landtbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte, i likhet med hvad vid 1909 års Riksdag i ett liknande

fall ägt rum, till innevarande års Riksdag aflåta proposition om

beredande af pensioner från allmänna indragningsstaten till Westerlund,

Eriksson och Andersson med föreslagna belopp.

Statskontoret har i ärendet anfört, att med hänsyn till ifrågavarande

tre arbetares långvariga anställning i statens tjänst, deras af ålder och

sjukdom nedsatta arbetsförmåga samt deras fattiga omständigheter statskontoret

ansåge, att ålderdomsunderstöd på statsverkets bekostnad borde

dem beredas. Emellertid syntes det statskontoret i någon mån tvifvelaktigt,

huruvida den föreslagna formen af pension borde i första hand

ifrågasättas för understöd i detta fall. En enskild ägare af större landtegendom

plägade sörja för sina uttjänta arbetare genom att bereda dem

bostad å egendomen samt vissa naturaförmåner af egendomens afkastning;

och på samma sätt hade hittills vanligen förfarits med dylika

arbetare vid statens landtegendomar, enär, såvidt statskontoret hade sig

bekant, fråga om beredande af kontanta pensioner åt i statens tjänst

Bih. till Rilcsd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 26

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

anställda jordbruksarbetare icke förekommit annat än till följd af indragning-

af Ottenby stuteri och i sammanhang därmed beslutad utarrendering

af den förut till stuteriet upplåtna Ottenby egendom. Landtbruksstyrelsen

hade visserligen i sitt afgifna underdåniga utlåtande i nu förevarande

ärende antydt, att en liknande fråga förelagts 1909 års Riksdag; och

styrelsen torde därmed icke kunnat afse annat än antingen frågan om

beredande af lifränta åt en skadad arbeterska vid Ultima egendom

eller ock frågan om beviljande af pension åt en åldrig städerska vid

landtbruksinstitutet å Ultima. Ingendera af dessa frågor kunde emellertid

enligt statskontorets mening anses i nu förevarande afseende utgöra ett

precedensfall. Det ville synas statskontoret som om pensionering af

jordbruksarbetare borde ifrågakomma endast om bestämdt hinder mötte

mot beredande af underhåll på sätt ofvan nämnts. Huru i detta afseende

förhölle sig i nu förevarande fall kunde icke af handlingarna inhämtas.

Skulle emellertid vid den utredning härutinnan, som enligt statskontorets

mening måste anses erforderlig, innan frågan kunde företagas till afgörande,

visa sig att hinder mötte mot beredande af underhåll å Ultuna

egendom åt ifrågavarande arbetare, ville äfven statskontoret tillstyrka,

att framställning gjordes hos Riksdagen om beviljande åt dem af pensioner.

Beträffande de föreslagna pensionsbeloppen, 300 kronor för

hvardera af snickarne Westerlund och Eriksson samt 150 kronor för

förre rättaren Andersson, innehölle handlingarna i ärendet icke annat,

som skulle kunna utgöra anledning till det föreslagna betydligt mindre

pensionsbeloppet för den sistnämnde, än att dennes arbetsförmåga endast

vore på grund af sjukdom betydligt förminskad, medan däremot de förra

vore af samma orsak alldeles oförmögna att försörja sig. Då emellertid

Anderssons framskridna ålder och sjuklighet gjorde det sannolikt, att

äfven han inom kort tid blefve ur stånd att bidraga till sitt uppehälle,

samt det i allt fall här endast vore fråga om ett existensminimum, ville

det förefalla statskontoret, som om tillräckliga skäl icke skulle förefinnas

att med afseende å pensionsbeloppet göra så stor, om ens någon skillnad

mellan Andersson och de båda andra.

Styrelsen för institutet har i sitt utlåtande den 9 februari 1910

beträffande sättet för ifrågasatta underhålls tilldelande anfört, att styrelsen

härutinnan delade statskontorets uppfattning, men att den viktigaste

förutsättningen för naturaunderhåll bortfölle, i följd af att bostad icke

vid Ultuna kunde beredas de personer, för hvilka pension föreslagits.

Då ej heller bränsle, som årligen måste inköpas för egendomens eget

behof, eller mjölk från egendomen kunde lämnas till på annan plats

s. 199 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

199

boende understödstagare, ansåge styrelsen sig böra vidhålla sin uppfattning,

att i föreliggande fall direkt pensionering vore den lämpligaste

formen för understöds gifvande. Beträffande pensionsbeloppens storlek

förklarade sig styrelsen så mycket hellre biträda statskontorets uppfattning,

som redan under den korta tid, som förflutit efter styrelsens förutnämnda

hemställan, Anderssons arbetsförmåga blifvit ytterligare nedsatt.

1 sitt sist afgifna utlåtande har landtbruksstyrelsen, under åberopande

af hvad styrelsen för landtbruksinstitutet anfört, förklarat sig vidhålla

hvad landtbruksstyrelsen förut i ärendet anfört och hemställt, dock med

den ändring, att landtbruksstyrelsen beträffande Anderssons pensionering

förenade sig med institutsstyrelsens senast gjorda hemställan.

Af institutsstyrelsens i ärendet förebragta utredning torde tydligt

framgå, att det understöd, hvaraf här ifrågavarande gamla, nu till arbete

mer eller mindre oförmögna samt medellösa arbetare gjort sig förtjänta,

i förevarande fall icke lämpligen torde kunna utgå in natura. Under

sådana förhållanden och då staten icke bör undandraga sig; att bidraga

till deras uppehälle under deras återstående lifstid, synes mig understödet

till dem svårligen kunna utgå i annan form än med visst kontant

belopp. Beträffande storleken af dessa belopp synes det mig, på grund

af hvad såväl statskontoret som institutsstyrelsen i sin sistnämnda

skrifvelse anfört, att någon skillnad mellan de tre understödstagarna

icke bör göras; och torde det understöd, hvaraf en hvar af dem bör

komma i åtnjutande, skäligen böra bestämmas till 300 kronor.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och får sålunda hemställa,

att Riksdagen måtte medgifva, att enhvar af

snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson

och förre rättaren Anders Petter Andersson må från

och med månaden näst efter den, under hvilken han

entledigats eller enledigas från sin syssla vid Ultima

landtegendom, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp

af trehundra kronor.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

pension åt

änkan Fredrique

Schenholm.

[27.]

G. Ång. finansdepartementet.*)

73:o) Uti punkten 27 under tionde hufvudtiteln kar Kung].. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att änkan Freärique Schenholm, född

Swartling, må från och med månaden näst efter den, då hennes anställning

såsom skrifbiträde hos kammarkollegium kan komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910 innehåller

härom följande anförande af departementschefen:

»I en till kammarkollegium ställd, af kollegium med underdånig

skrifvelse den 23 oktober 1908 öfverlämnad skrift har det hos kollegium

anställda skrifbiträdet, änkan Fredrique Schenholm, född Swartling, anhållit,

att pension åt henne måtte utverkas. Till stöd för berörda framställning

har sökanden anfört, att hon, som under en afsevärdt lång

tid och utan afbrott varit anställd såsom skrifbiträde hos kollegium

samt åt denna verksamhet ägnat de bästa åren af sitt lif, numera börjat

känna behof af hvila efter sitt ganska ansträngande arbete i statens

tjänst, samt att hon, som enligt bifogadt åldersbevis vore född den 1

oktober 1841, således öfverskridit den ålder, som berättigade statens

tjänstemän till afsked med pension. Tillika har sökanden åberopat ett

af filosofie kandidaten Harald Leipziger och korrespondenten Geo Wenser

den 24 oktober 1908 utfärdadt intyg af innehåll, att sökanden ej hade

någon annan inkomst än den af sitt arbete i kollegium.

För egen del har kammarkollegium i sin förenämnda skrifvelse

till en början meddelat, att sökanden hade innehaft sin ifrågavarande

befattning allt ifrån det den för kollegium år 1879 fastställda lönereglering

trädt i tillämpning, eller från och med år 1880, och jämväl

dessförinnan under 13 år ägnat sig åt att med renskrifuing tillhandagå

ämbets- och tjänstemän inom kollegium. Sökandens tjänstgöringsskyldighet

vore sålunda bestämd, att hon ägde att vara inom ämbetsverket

tillstädes under fyra timmar dagligen och därunder tillhandagå med

renskrifning och kollationering, hufvudsakligen af kollega utgående expeditioner,

hvar] ände hon hade att äfven i hemmet utföra renskrifning

för kollega räkning äfvensom ombestyra, att sådant renskrifningsarbete,

*) I enlighet med den i 10 hufvudtiteln af statsverkspropositionen förekommande

ordningsföljden hafva pensionsfrågor rörande finansdepartementet upptagits sist.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20-

201

som hon själf icke å tjänsterummet eller i liemmet medhunne, blefve

genom mera tillfällig hjälp utfördt. Hennes aflöning vore sedan några

år tillbaka bestämd för arbetet å tjänsterummet till 2 kronor 50 öre

för hvarje arbetsdag och för arbetet i hemmet efter taxa till visst belopp

för hvarje renskrifvet ark, men därjämte hade såsom löneförbättring

plägat tillerkännas henne vissa gratifikationsbelopp, som under

senare år utgått med 100 kronor för hvarje kvartal. Med tillägg af

den ersättning, som uppburits för den af henne utom tjänsterummet

verkställda renskrifning, hade, enligt uppgift, sökandens årsinkomst af

det för kollega räkning utförda arbetet under senare år uppgått till

omkring 1,500 kronor.

Sökanden hade under sin tjänstetid hos kollegium städse ådagalagt

stort ordningssinne och utmärkt samvetsgrannhet äfvensom på ett

plikttroget sätt och till kollega synnerliga belåtenhet fullgjort det henne

lämnade uppdraget.

Gifvetvis kunde det ej undvikas, att sökandens lämplighet för sina

åligganden minskades med tilltagande ålder och att det snart nog kunde

blifva önskvärd!, att hon såsom skrifbiträde ersattes med en yngre och

friskare kraft.

Kollegium ansåge ock, att, då sökanden till följd af uppnådd sådan

ålder, då statstjänare i allmänhet icke plägade förvägras pension,

börjat känna behof af hvila, hon borde hafva befogade anspråk på att

staten, som under en lång följd af år för sin räkning tagit hennes arbetskraft

i anspråk, beredde henne erforderliga medel till sitt lifsuppehälle.

Enligt det åberopade intyget vore sökanden ock efter sitt entledigande

för sin nödtorftiga utkomst helt och hållet beroende på att

dylika medel blefve henne anvisade.

Hvad understödets storlek beträffade ansåge kollegium sig med

hänsyn till beloppet af den årsinkomst, sökanden af sin verksamhet för

kollega räkning haft, samt de allt mer stegrade lefnadskostnaderna

hafva anledning föreslå detsamma till 1,200 kronor årligen.

På grund af det anförda har kammarkollegium i underdånighet

hemställt, det täcktes Eders Kungi. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,

att sökanden finge från och med månaden näst efter den, då hennes

anställning såsom skrifbiträde hos kollegium kunde komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 1,200 kronor för år.

På grund af nådig remiss bär statskontoret den 9 december 1908

afgifvit underdånigt utlåtande, däri statskontoret anfört följande.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Departements•

chefen.

Hvad kammarkollegium anfört och handlingarna i ärendet i öfrigt

innehölle måste anses innefatta tillfyllestgörande anledning att söka bereda

någon pension åt sökanden, då hon på grund af framskriden ålder

säkerligen inom kort nödgades lämna sin syssla därstädes. Det af kollegium

för henne föreslagna pensionsbeloppet kunde visserligen ingalunda

anses i och för sig öfverdrifvet högt. Enligt Riksdagens åren

1904 och 1906 fattade beslut utginge pension till enahanda belopp för

förre renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet O. AV. Helin, hvarvid

dock vore att märka, att dennes aflöning i nämnda egenskap uppgått

till mer än 2,200 kronor för år. Med erinran, hurusom i 1902 års löneregleringskommittés

betänkande i fråga om fastare anställning för vissa

biträden hos statens ämbetsverk hade föreslagits, att ämbetsverkens

ifrågavarande biträden, hvilkas aflöning enligt kommitténs mening skulle

utgå i form af arfvode, under vissa villkor skulle kunna komma i åtnjutande

af ålderdomsunderstöd till belopp, högst motsvarande 50 procent

af arfvodet, har statskontoret för egen del förklarat sig anse, att

pensionsbeloppet i förevarande fall skäligen borde bestämmas till 1,000

kronor, motsvarande 2/s af aflöningsbeloppet, helst detta förhållande

mellan aflöning och pension blifvit i pensionslagen fastställdt att gälla

för omförmälda lag underkastad tjänst, hvars aflöning icke fördelats i

lön och tjänstgöringspenningar.

Sedan sökanden med väl vitsordad tjänstgöring i omkring 42 år,,

däraf 29 år å ifrågavarande befattning, ägnat tid och krafter åt statens

tjänst, synes det mig vara en billig begäran, att henne vid nära 70 års

ålder af staten beredes det understöd, utan hvithet hon, enligt hvad

upplyst blifvit, vid inträdande minskad arbetsförmåga skulle sakna medel

till sin nödtorftiga utkomst. Hvad angår beloppet af den pension, som

för sådant ändamål borde sökanden tillerkännas, biträder jag hvad statskontoret

därutinnan föreslagit, helst detta förslag kan sägas stå i öfverensstämmelse

med hvad Eders Kung!. Maj:t beslå tit föreslå Riksdagen i.

sammanhang med löneregleringen för fångvårdsstyrelsen och generaltullstyrelsen.

A staterna för dessa verk hafva nämligen bland den

ordinarie personalen uppförts skrifbiträden, hvilka skulle vara pensionsberättigade

under samma villkor, som i lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension i allmänhet finnas

stadgade för kvinnliga tjänstinnehafvares åtnjutande af pension. Bland

aflöningsförmånerna för nämnda skrifbiträden ingår lönen med ett

begynnelsebelopp af 700 kronor, hvartill komma två ålderstillägg,

livartdera å 150 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

203

Högsta pensionsunderlaget skulle alltså blifva 1,000 kronor och pensionen

utgå med detta belopp vid den tidpunkt, då den pensionsberättigade

uppnått 60 lefnadsår och 30 tjänstår.

I förevarande fall är upplyst,'' att sökanden uppfyllt de villkor,

som, i händelse hon varit uppförd å ordinarie stat, skulle efter förut

angifna grunder hafva fordrats för rätt till pension. Å andra sidan

innehar hon en befattning, som, efter hvad jag erfarit, är af den

stadigvarande beskaffenhet, att densamma likaväl som omförmälda biträdesbefattningar

å fångvårdsstyrelsens och generaltullstyrelsens stater

borde uppföras å ordinarie stat.»

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att änkan Fredrique

Schenholm, född Swartling, må från och med månaden

näst efter den, då hennes anställning såsom skrifbiträde

hos kammarkollegium kan komma att upphöra,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension till belopp af ettusen

kronor.

74:o) Kungl. Maj:t har i punkten 28 under tionde hufvudtiteln

föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med

i jämnadt tal 44,641 kronor eller från 2,569,438 kronor till 2,614,079

kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 14 januari innevarande år anfört

följande:

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat upptaget till 2,569,438 kronor.

Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år

uppgått till följande belopp:

år 1904............................................ kronor 2,299,200: —

„ 1905............................................ „ 2,403,800: —

„ 1906 ............................................ „ 2,488,900: —

„ 1907 ............................................. „ 2,596,600: —

„ 1908........................................... „ 2,609,600: —

Ang.

anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

[28.]

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Anslaget torde därför böra ökas med ett belopp, som för jämnande

af hnfvndtitelns slutsumma upptages till 44,641 kronor, eller från

2,569,438 kronor till ....................................................... kronor 2,614,079:—»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1911 höja

anslaget till allmänna indragningsstaten med 44,641

kronor, eller från 2,569,438 kronor till 2,614,079 kronor,

dock med rätt för statsutskottet att vid uppgörande

af förslag till riksstaten för nämnda år i anslagets

slutsumma vidtaga den jämkning, som för jämnande

af riksstatens slutsumma kan finnas erforderlig.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

205

Extra anslag.

75:o) På grund af Kungl. Maj:ts under punkten 29 af tionde

hufvudtiteln därom gjorda framställning och med hänvisning till det

vid punkt 1 här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 23 december 1909, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1911 anvisa

ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor, att användas

såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå de

för året densamma tillkommande vederlag för de till

statsverket indragna rusthållsafgifterna, som oclc till

fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder

för sådana pensioners utgående.

76:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 30 under tionde

hufvudtiteln gjorda framställning och med hänvisning till det under

föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till förstärkande af det i 1910

års riksstat uppförda anslaget för bidrag till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén å extra stat för år 1911

anvisa ett belopp af 504 kronor.

77:o) Uti punkten 31 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj: t

föreslagit Riksdagen att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade

underofficerare och vederlikar vid armén i enlighet med de af

Kungl. Maj:t med 1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat

Bill. till Riksd. Prof 1010. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 27

Ang.

anslag till

upprätthållande

af

arméns

pensionering.

[29.]

Ang.

förstärkning

af statsbidraget

till

pensionering

af änkor och

barn efter

befäl och

underbefäl

med vederlikar

vid armén.

[30.]

Ang. anslag

till tillfälliga

understöd åt

af skedade

underofficerare

och

vederlikar vid

armén.

[31.]

s. 206 Kontrollera mot PDF

206 Bankoutsleottets Utlåtande Nr 20.

under tionde hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslagsanslag å

28,131 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 20 november

1909 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»För beredande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare

och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med 1907

års Riksdag bestämda grunder har Riksdagen beviljat ett förslagsanslag

å extra stat af 34,360 kronor för hvart och ett af åren 1908 och 1909

samt af 30,620 kronor för år 1910.

Till åtlydnad af Kungl. Maj:ts i nådigt bref den 18 oktober 1907

meddelade föreskrift därom, att direktionen öfver arméns pensionskassa

skulle årligen till Kungl. Maj:t aflämna uppgift angående det anslagsbelopp,

som med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp

samt de understödstagare, som under året aflidit eller eljest såsom behöriga

sökande afgått, kunde beräknas för nästpåfölj ande år blifva erforderligt

för ifrågavarande ändamål, har direktionen öfver nämnda pensionskassa

uti underdånig skrifvelse den 3 innevarande månad meddelat,

att 29 af de personer, som skulle kunnat erhålla understöd från detta

anslag, enligt ingångna underrättelser aflidit eller af annan anledning

upphört att vara behöriga sökande. Högsta möjliga understödsbelopp,

verkliga eller beräknade, har för dessa uppgått till sammanlagdt 2,789

kronor. Då emellertid enligt Riksdagens beslut år 1909 under tionde

hufvudtiteln, punkten 70, såsom berättigade sökande tillkommit tre

personer med ett sammanlagdt högsta understödsbelopp af 300 kronor,

har direktionen ansett, att ifrågavarande anslag för år 1911 borde efter

frånräknande af skillnaden mellan sistnämnda tvenne belopp uppföras

med 28,131 kronor.»

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet ej haft

något att erinra och hemställer sålunda,

att Riksdagen må för utdelande af tillfälliga

understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar

vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med

1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under

tionde hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslagsanslag

af 28,131 kronor.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

207

78:o) På grund af Kung! Maj:ts i punkten 32 af tionde hufvudtiteln

därom gjorda framställning ocli med hänvisning till det här ofvan

under punkt 4:o) anförda utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 31 december 1909, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till förstärkande af det i 1910

års riksstat uppförda anslaget för bidrag till flottans

pensionskassas gratialfond å extra stat för år 1911

anvisa ett belopp af 6,200 kronor.

Ang.

förstärkning

af 1910 års

anslag för

bidrag till

flottans

''pensionskassas

gratialfond.

[32.]

79:o) Uti punkt 33 under tionde liufvudtiteln har Kung!. Maj:t Ansföreslagit

Riksdagen att dels medgifva att, enligt de närmare bestäm- häldre H

meker Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre behöfvande folk- häfvande folkskollärare

och folkskollärarinnor, hvilka före år 1907 erhållit afsked

med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må för år 1911 rinnor.

tillerkännas understöd till så stort belopp, att detsamma tillsammans [33.]

med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor, dels ock för ändamålet på

extra stat för år 1911 anvisa ett belopp af 36,637 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1909 har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Med föranledande af de förbättrade villkor, som från och med år Petition af år

1907 bereddes folkskollärarkåren, anhöllo uti en under år 1907 till 190"

Kungl. Maj:t ingifven underdånig petition åtskilliga före nämnda år

pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor om vidtagande af

åtgärder för beredande af bättre pensionsförmåner åt petitionärerna och

deras änkor och barn. Petitionen är af följande innehåll:

''Undertecknade, före innevarande år pensionerade folkskollärare

från skilda trakter inom hela vårt land, hafva tänkt sig möjligheten att

till sina otillräckliga pensioner erhålla ett årligt dyrtidstillägg.

Våra löneförmåner under hela vår tjänstetid voro nämligen så

ringa, att vi ej då utan ständigt tryckande ekonomiskt bekymmer kunde

existera på dem, hvilket allt är lika påtagligt som allmänt känd! och

erkändt.

För de förhöjningar af lönerna, som gång efter annan beviljades,

kände vi oss mycket tacksamma och uppmuntrade, men i sjkifva verket

blef, i följd af myntvärdets ständiga sjunkande, vår ställning genom

dem knappast förbättrad. I hopp om verksammare löneförhöjning och

ålderstillägg härdade vi, i motsats till många andra, emellertid ut, tills

vi, i allmänhet nedbrutna, måste taga afsked. Men då minskades våra

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

existensmedel icke blott med V4 af den forna kontanta lönen utan ock

med förlusten af fri bostad, bränsle och planteringsland samt med det

goda ekonomiska stöd, hvilket våra elevers tacksamma föräldrar i växlande

former i allmänhet lämnade oss.

Nu stå vi emellertid i närvarande dyra tid hänvisade till att existera

på endast 3/i af vår afstådda kontanta lön, d. v. s. på pensionen, minskad

med afgiften till änke- och pupillkassan samt de erforderliga skatterna.

Men våra lefnadsbehof äro ej mindre nu än före afskedstagandet.

Snarare hafva de tillväxt med åren, då nervklenheten, bräckligheten och

ålderdomssvagheten mera påkalla läkares och andras nu så dyrlejda

omvårdnad och hjälp. Våra existensvillkor som f. d. statens och kommunens

tjänstemän i förening äro gifvetvis nu så tryckta, att vi ej

längre kunna uthärda därmed, utan nödgas gifva det tillkänna för möjlig

rättelse. Som det nu gestaltar sig för oss, måste våra kärn, om

de därtill äro i tillfälle, bidraga till vår utkomst, och där någon af oss

har något utom pensionen, så måste detta, till barnens framtida ekonomiska

skada, anlitas för anskaffandet af vårt dagliga bröd. Inga andra,,

med oss i öfrig! jämnställda tjänstemän, hvilka dessutom, i motsats

till oss, i regel pensioneras efter hela sin afstådda sista lön, äro lämnade

med så klena pensionsvillkor som vi. Orsakerna härtill äro väl

förnämligast de hittills segslitna fördomarne mot folkskolan; men då vi

alltid i vår om än så oansenliga verksamhet för och bland ungdomsskarorna

haft vårt folks och fosterlands sanna välgång som mål för vårt

kanske mera banbrytande arbete, så synes och kännes förhållandet oss

lika tungt som egendomligt. Det torde emellertid framgå, att vi i synnerhet

väl behöfde pensioneras efter hela vår lön och således äfven för

husrums-, bränsle- och planteringslandsvärdet; och på denna grund

skulle vår pension nu hafva varit 262 kronor 50 öre större än den är,

emedan nämnda naturapersedlar gärna icke torde kunna värderas under

350 kronor i genomsnitt.

Då pensionen är afsedd att vara den uttjäntes relativt anständiga

existensmedel, så torde vår anhållan om dess höjning svårligen kunna

anses omotiverad. Vi ha visserligen ingen skrifven lags rätt till förbättring

i våra pensionsvillkor; men vi vädja till vederbörande i denna

vår nog så ömtåliga sak.

Våra från och med år 1907 afskedstagande kamrater hade icke

heller laglig rätt att få lönen och därmed pensionen höjd till nuvarande

maximum. Men liksom vederbörande ändå, inseende lönens

och pensionens otillräcklighet, förlidet år genom statsanslag såg deras

behof tillgodo, så bedja och hoppas vi, att äfven våra pensionsvillkor

s. 209 Kontrollera mot PDF

Bankontskottets Utlåtande Nr 20.

209

af samma skäl och på samma sätt tillgodoses, helst som prisstegringen

å lifsmedlen sedan dess fortgått och fortgår.

Det förhållandet, att lärare, hvilka flere eller färre år, ja i något

fall blott några månader före år 1907 tagit afsked, för sin utkomst

äro hänvisade till ett belopp, som jämförelsevis så mycket understiger

den till våra vederlikar från och med samma år normalt utgående pensionens

storlek, torde i och för sig innebära maning till rättelse, helst

som de lika litet som vi hittills erlagt någon afgift till pensionskassan,

hvilken under och på grund af äfven vår 30-, 40- å 45-åriga tjänstgöringstid

växt till sitt nuvarande ansenliga belopp.

Visserligen veta vi, att pensionsförhöjningar af princip sällan beviljats;

men å andra sidan torde ej kunna förnekas, att våra pensionsförhållanden,

såsom ofvan visats, väsentligen afvika från den allmänna

principen. Oss synes därföre, att de principiella skälen för vår pensions

höjning äro de icke minst talande och manande. Och liksom pension

icke så sällan beviljas åt sådana uttjänte, som annars icke under tjänstetiden

emottogo aflöning eller aflönades med beräkning att erhålla sådan,

så torde förhöjning af vår otillräckliga pension hafva nog talande skäl

för sig. Att åt oss på ett eller annat sätt, under ena eller andra benämningen

höja pensionen för en snart svunnen tid synes icke heller

kräfva något jämförelsevis stort belopp, enär för hvarje halfår, som går,

anslaget härför tages allt mindre i anspråk.

Vi anse oss sålunda från alla sidor sedt föra en rättfärdig, nödig

och möjlig sak, då vi härmed i största ödmjukhet anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes nådigst upptaga och gilla denna vår petition samt

på grund däraf vidtaga tjänliga åtgärder för att vi samt våra änkor

och oförsörjda barn efter oss från och med år 1908 måtte ur folkskollärarnes

pensionskassa eller genom statsanslag erhålla ett tillägg

till vår nuvarande pension, så att denna jämte tillägget uppgår till

samma belopp, hvarmed de folkskollärare pensioneras, hvilka år 1907 afgå

med pension efter nu lagliga högsta lönegraden, eller, om detta icke

skulle anses kunna beviljas, att hvar och en af oss uppflyttas i pensionsrätt

efter den högre aflöning, som bestämdes efter vårt afskedstagande.

’

Direktionen öfver folkskollärarnas pension sinrättning afgaf den 21

januari 1908 infordradt underdånigt utlåtande öfver petitionen och anförde

därvid följande:

''Beträffande till en början den begärda höjningen af sökandenas

egna pensioner får direktionen, med framhållande att i hvarje fall folk
-

Dir. öfver

folksk.-lär:s

pens.-irir. d.

jarl. 1908.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

skollärarnas pensionsinrättning ej lämnar tillgång till bestridande af

denna utgift, hvadan höjningen måste med statens medel bekostas, från

allmänt principiell synpunkt erinra, hurusom ett bifall till framställningen

i ena eller andra formen skulle väsentligen rubba proportionen

mellan lön och pension äfvensom att staten finge för dessa äldre pensionärers

del vidkännas proportionsvis större kostnader än för dem, som

under år 1907 uppförts å pensionsstat. Det förtjänar ock påpekas att

i och med införandet af nu gällande pensioner vederbörande lärare ålagts

att själfva bidraga till sin pensionering, något hvarifrån sökandena

varit befriade.

För den händelse Eders Kungl. Magt emellertid skulle finna ansökningen

böra föranleda till åtgärd, har direktionen — under antagande

att sådan åtgärd komme att inbegripa ej endast sökandena utan

samtliga före år 1907 pensionerade folkskollärare och folkskollärarinnor

— utredt, hvilken kostnad skulle erfordras för höjande af samtliga till

dessa utgående pensioner enligt de från och med år 1907 gällande

delaktighetsbeloppen eller 1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor

för lärarinnetjänst. Direktionen har härvid funnit, att för år 1908 beräknas

komma att utgå hela och afkortade pensioner efter delaktighetsbelopp

af 1,000 kronor och därunder, de förra till belopp af 588,910

kronor, fördelade på 886 män och 68 kvinnor, samt de senare till belopp

af 139,459 kronor, fördelade på 226 män och 72 kvinnor. Nämnda

pensioner, uträknade efter nu gällande delaktighetsbelopp, skulle utgöra,

de hela pensionerna 958,718 kronor och de afkortade 243,779 kronor

70 öre eller, efter höjning till jämna krontal i rundt tal 244,000 kronor.

För en dylik höjning af pensionerna skulle således för år 1908 erfordras

ett anslag af 369,808 kronor för de hela pensionerna och af 104,541

kronor för de afkortade eller tillhopa 474,349 kronor, hvilket anslag

naturligen skulle komma att under de följande åren efter hand minskas

för att efter en tidrymd, som torde kunna beräknas till 30—35 år, helt

upphöra.

I fråga om det af sökandena alternativt framställda yrkandet, att

hvar och en af dem skulle ''uppflyttas i pensionsrätt efter den högre

aflöning, som bestämdes efter deras afskedstagande’, får. direktionen,

som utgår från att ''aflöning’ bär är att anse liktydigt med delaktighetsbelopp,

till eu början erinra att, hvad beträffar tiden före år 1907,

delaktighetsbeloppet först från och med år 1901 varit fixt, nämligen

1,000 kronor, under det att därförut skoldistrikten ägt att under vissa

förutsättningar själfva bestämma tjänsters delaktighet mellan vissa

maximi- och minimibelopp. Förutom att det med hänsyn härtill är

s. 211 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

211

ovisst, huru ansökningen i denna del är att förstå, måste i hvarje fall

den angifna beräkningsgrunden för pensionsförhöjning, huru densamma

än skall tillämpas, anses leda till otillfredsställande resultat, särskildt

därutinnan att ökningen ingalunda torde — såsom enligt det af sökandena

i första hand framställda yrkandet — till största delen komma de

mindre pensionerna till godo utan snarare tvärtom. I detta hänseende

erinras att minimibeloppen för tjänsters delaktighet utgjort: åren

1867—1873 400 kronor, åren 1874 och 1875 500 kronor, åren 1876—

1891 600 kronor, åren 1892—1898 700 kronor samt åren 1899 och

1900 800 kronor, hvarefter fixa delaktighetsbelopp varit gällande, nämligen

1,000 kronor åren 1901—1906 och sedermera 1,350 kronor för

manlig tjänst och 1,200 kronor för kvinnlig. De efter nämnda delaktighetsbelopp

bestämda hela pensionerna utgöra således respektive 300

kronor, 375 kronor, 450 kronor, 525 kronor, 600 kronor, 750 kronor

samt 1,013 kronor för manlig tjänst och 900 kronor för kvinnlig tjänst;

och framgår således att under det en pension på t. ex. 300 kronor

skulle enligt förevarande yrkande kunna ökas med endast 75 kronor, en

pension på 600 kronor skulle kunna ökas med 1 50 kronor och en pension

på 750 kronor med 263 kronor för manlig pensionär och 150

kronor för kvinnlig. Då förevarande yrkande sålunda ej synes öfverensstämma

vare sig med det i första hand framställda eller med hvad

sökandena till stöd för sin ansökning i dess helhet anfört, har direktionen

saknat anledning att ingå i någon undersökning om den kostnad

för statsverket ett bifall till ansökningen i denna del skulle medföra.

Hvad slutligen angår yrkandet om höjning af framdeles utgående

pensioner till sökandenas änkor och barn får direktionen erinra om den

höjning af pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa, som

från och med år 1908 genomförts. Att, såsom sökandena yrkat, redan

nu företaga eu ytterligare höjning af en del af dessa pensioner, synes

knappast vara tillrådligt.’

På grund af nådig remiss afgaf statskontoret den 4 april 1908 Statskontoret.

underdånigt utlåtande i ärendet och förklarade sig därvid instämma uti d''4 aPnll90shvad

direktionen yttrat. Vidare anförde statskontoret följande.

Det torde icke kunna förnekas, att de pensionsbelopp, som från

omförmälda pensionsinrättning utginge till de för längre tid sedan pensionerade

folkskollärarne och folkskollärarinnorna, numera vore alldeles

otillräckliga för äfven det torftigaste uppehälle; och otvifvelaktigt funnes

bland dessa mången, som under rådande dyrtid lede verklig nöd. Förde

sämst lottade måste därför något understöd anses vara af behofvet

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Direktionen

d. 5 sept. 1908.

synnerligen påkalladt. Hvad dessa sistnämnda beträffade företedde nu

förevarande framställning en viss likhet med de af f. d. underofficerare

och vederlikar vid armén i enahanda syfte gjorda underdåniga ansökningar,

hvaröfver statskontoret den 21 mars 1907 afgaf infordradt underdånigt

utlåtande. I enlighet med Kungl. Maj:ts i anledning af nyssberörda

ansökningar aflåtna proposition beviljade 1907 års Riksdag ett

förslagsanslag å extra stat under tionde hufvudtiteln för utdelning af

tillfälliga understöd åt en del afskedade underofficerare och vederlikar

vid armén; och bestämdes därvid såsom villkor, att understöd ej finge

tilldelas annan än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter

och före viss tidpunkt erhållit afsked med pension, samt att i afseende

å understödets belopp vissa närmare angifna föreskrifter skulle iakttagas.

En dylik åtgärd syntes med visst fog kunna ifrågasättas jämväl

hvad beträffade de sämst lottade bland den folkskollärarpersonal, som

pensionerats efter äldre grunder. Statskontoret, som för sin del icke

kunde finna annat än billigt, att äfven i detta fall på liknande sätt bereddes

någon hjälp, ansåge sig emellertid i saknad af möjlighet att utreda

och beräkna de kostnader, som ett dylikt tillfälligt understöd åt

nu ifrågavarande pensionärer skulle medföra, icke kunna i ämnet afgifva

något förslag, hvilket ju alltid till sin omfattning måste i någon mån

afpassas efter kostnaderna. Statskontoret måste därför inskränka sig

till att hemställa, att Eders Kungl. Magt täcktes, därest nu antydda åtgärd

funnes vara i detta fall af omständigheterna påkallad, anbefalla

vederbörande att i sådant syfte inkomma med utredning och förslag.

Genom nådig remiss den 11 april 1908 anbefalldes direktionen

att inkomma med utredning och förslag i det syfte, som fanns angifvet

i statskontorets nyssberörda underdåniga utlåtande. Till åtlydnad häraf

inkom direktionen med underdånigt utlåtande af den 5 september 1908,

däri direktionen anförde följande.

''Med anledning af hvad statskontoret i förevarande fråga anfört

får direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning till eu början

erinra, hurusom Kung!. Maj:t i nådig proposition till 1907 års Riksdag

föreslagit och Riksdagen medgifvit, att å extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1908 skulle uppföras ett förslagsanslag å 34,360

kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare

och vederlikar vid armén under villkor, att understöd ej finge tilldelas

annan än den, som styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och

före år 1902 erhållit afsked med pension från arméns pensionskassa

eller, på grund af viss författning, från allmänna indragningsstaten,

s. 213 Kontrollera mot PDF

■Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

213

samt att i afseende å understödets belopp iakttoges, att för den, hvilkens

pension och fyllnadspension icke uppginge till 200 kronor, understödet

icke finge tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen

öfverstiga 300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke finge

utgå med högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension

och fyllnadspension öfverstiga 600 kronor.

Såsom direktionen i sitt förut i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

anfört, utgöra beloppen af de före år 1907 bestämda hela pensionerna

lägst 300 kronor och högst 750 kronor. De häremellan liggande

hela pensionerna utgå med 375 kronor, 450 kronor, 525 kronor

och 600 kronor. Pensionsbeloppet 750 kronor var det gällande åren

1901—1906, beloppet 600 kronor var minimum för hel pension åren

1899 och 1900 samt beloppet 525 kronor minimum för hel pension

åren 1892—1898.

Med afseende å de villkor, som föreskrifvits i fråga om tillfälliga

understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén har

direktionen ansett sig böra i främsta rummet fästa uppmärksamheten

vid de pensionärer, hvilkas pensioner ej uppgå till 600 kronor. Dessas

antal uppgår till 710. Sammanlagda beloppet af till dem för närvarande

utgående pensioner utgör 337,344 kronor. Skulle samtliga dessa pensioner

höjas till 600 kronor, blefve pensioneringssumman 426,000 kronor;

och skulle för åstadkommande af denna höjning således fordras ett

belopp af högst 88,656 kronor. Denna summa komme dock att endast

till viss del tagas i anspråk, dels med hänsyn till det villkor som i

förevarande fall, i likhet med hvad ägt rum med pensionerade underofficerares

understöd, torde böra uppställas, nämligen att vederbörande

understödstagare skulle styrka sig vara i behöfvande omständigheter,

dels ock på grund af den inom ifrågavarande klass af pensionärer

ganska starka dödligheten. I hvad mån dessa omständigheter kunna

öfva inverkan är dock ej möjligt att beräkna.

För den händelse att en höjning af samtliga pensioner under

600 kronor till nämnda belopp skulle anses verka för ojämnt och bereda

särskildt de lägre pensionerna en jämförelsevis allt för stor ökning,

har direktionen tänkt sig, att den bestämmelse lämpligen kunde tillika

meddelas, att intet understöd dock finge öfverstiga 200 kronor. Härigenom

skulle de sämst ställda pensionärerna, nämligen de, hvilkas

pensioner understiga 400 kronor, samtliga komma i åtnjutande af detta

jämförelsevis höga, men förvisso välbehöfliga understöd af 200 kronor.

Dessa pensionärers antal uppgår dock endast till 92 stycken. De penBili.

till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Raft. 28

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

sionärer, hvilkas pension öfverstiger 400 kronor, skulle komma i åtnjutande

af mindre understöd i den mån deras pensioner närmade sig

beloppet 600 kronor. Det anslag, som skulle erfordras för en höjning

af ifrågavarande pensioner med nu angifna modifikation, skulle enligt

här anställd beräkning utgöra 82,576 kronor 75 öre.

Skulle det anses att pensionerna öfver 400 kronor ej böra i sin

helhet höjas till 600 kronor, utan att jämväl här eu viss gräns för

utgående understöd borde — utöfver den allmänna gränsen af 600

kronor — föreskrifvas, har direktionen antagit, att en föreskrift i sådant

hänseende lämpligen borde innehålla att intet understöd dock finge

öfverstiga 100 kronor. Denna ytterligare modifikation skulle nedbringa

det för pensionsförhöjningen i dess helhet erforderliga anslag till 67,644

kronor.

För den händelse att den föreslagna ökningen af 200 kronor å

alla pensioner under 400 kronor skulle anses jämväl böra underkastas

någon begränsning, torde en dylik lämpligen kunna åstadkommas genom

en föreskrift af den innebörd att nämnda pensioner tillsammans med

understödet ej finge öfverstiga ett belopp af 500 kronor. Härigenom

skulle nämnda anslag kunna minskas till 63,711 kronor.

Under förutsättning att sistnämnda anordning skulle vinna Eders

Kungl. Maj:ts bifall, torde sålunda böra föreslås, att å extra stat under

tionde hufvudtiteln för år 1909 uppföres ett förslagsanslag å 63,711

kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt pensionerade folkskollärare

under villkor att understöd ej må tilldelas annan än den, som

styrkt sig vara i behöfvande omständigheter och före år 1907 erhållit

afsked med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, samt att i

afseende å understödets belopp skall, oafsedt om åtnjuten pension är

hel eller afkorta^, iakttagas att för den, hvilkens pension icke uppgår

till 400 kronor, understödet ej får öfverstiga 200 kronor men ej heller

jämte pensionen uppgå till högre belopp än 500 kronor, och att för

den, hvilkens pension uppgår till 400 kronor men icke till 600 kronor,

understöd må utgå med högst 100 kronor, dock så att understödet tillsammans

med pensionen ej får öfverstiga 600 kronor.

För den händelse det skulle anses åsamka statsverket för diyg

kostnad att i nu angifna utsträckning bereda tillfälligt understöd, har

direktionen tänkt sig, att dock de före detta folkskollärare, hvilkas pensioner

ej uppgå till 525 kronor, borde komma i åtanke i fråga om

understöd. Dessa pensionärers antal utgör 359 stycken och eu höjning

af samtliga dessas pensioner till ett belopp af 525 kronor skulle kräfva

ett anslag af 36,637 kronor. Då det belopp, hvartill pension och under
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

215

stöd tillhopa sålunda skulle uppgå, ju ej, såsom enda existensmedel

betraktadt, kan anses högt tilltaget, torde ett understöd i denna ringare

utsträckning ej böra förbindas med annat villkor än att vederbörande

pensionerats före år 1907 och styrker sig vara i behöfvande omständigheter.

''’

Till Eders Kung!. Maj: t ingafs sedermera en ny petition i ärendet,

uti hvilken petitionärerna, efter erinran om den förra petitionens syfte,

anhöllo, att, därest Eders Ivungl. Maj:t icke skulle för alla undertecknarna

af den förra petitionen föreslå förhöjningen af pensionen till 1,013

kronor, förslag åtminstone måtte göras om förhöjning med 263 kronor,

hvilket belopp ungefär motsvarade pension efter värdet af deras aflöning

med de i petitionen omnämnda naturaförmånerna. Därigenom skulle

deras pension, som nu utginge med 450, 525, 600 eller 750 kronor,

komma att uppgå till 713, 788, 863 eller 1,013 kronor och proportionen

mellan deras pensionsbelopp förblifva oförändrad. Den för detta ändamål

erforderliga anslagssumman vore visserligen hög, men det läge i

öppen dag, att på grund af många af petitionärernas bräcklighet och

öfverhufvud höga ålder summan hastigt komme att sjunka till en jämför

els evi s obetydlighet.

Sistnämnda petition remitterades till direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning, och direktionen afgaf underdånigt utlåtande

den 12 oktober 1908. Däri åberopade direktionen, hvad den i sina den

21 januari och den 5 september 1908 afgifna utlåtanden anfört och

tilläde därefter:

''Hvad beträffar det nya, som nu föreliggande petition innehåller,

eller de före år 1907 bestämda pensionernas höjande med 263 kronor

får direktionen särskild! anföra följande.

Den föreslagna höjningen motiveras därmed att nämnda belopp

skulle ungefärligen motsvara pension efter värdet af vissa naturaförmåner,

nämligen tjänlig bostad och bränsle samt planteringsland. Då

emellertid pensionen icke vare sig för närvarande beräknas eller tillförne

beräknats å ifrågavarande förmåner, hvilka jämväl för närvarande tillkomma

vederbörande tjänsteinnehafvare, vill det synas direktionen, som

om angifna grund för anspråket å pensionsförhöjning icke vore hållbar.

Hvad angår beloppet af den äskade pensionsförhöjningen, 263

kronor, hafva sökandena ej närmare angifvit, enligt hvilken beräkningsgrund

de kommit till nämnda siffra, men har direktionen ej anledning

antaga att densamma skulle vara för hög.

Petition af

år 1S08.

Direktionen

12 oht. 1908.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Eu höjning af pensionerna med nämnda belopp skulle dock i visst

fall leda till otillfredsställande resultat. Då i petitionen ej göres någon

åtskillnad mellan manliga och kvinnliga pensionärer, skulle det nämligen

inträffa, att kvinnlig pensionär med 750 kronors pension skulle få densamma

höjd till 1,013 kronor, det vill säga till och med till högre belopp

än hvad enligt nu gällande bestämmelser tillkommer folkskollärarinnor

med hel pension eller 900 kronor.

Då detta ej kan hafva afsetts, torde petitionen böra anses i angifna

fall gå ut på en förhöjning med allenast 150 kronor.

Med denna begränsning skulle den ifrågasatta pensionsförhöjningen,

enligt här verkställd beräkning, kräfva en kostnad per år af 323,061

kronor, hvilken kostnad dock naturligen skulle i mån af pensionärernas

frånfälle komma att år för år minskas för att helt upphöra efter en

tidrymd af 30 till 35 år.''

Riksdagen Denna fråga blef icke genom nådig proposition förelagd 1909 års

1909- Riksdag, men i Andra kammaren väcktes af herrar Hellström och

Johansson i Jönköping en motion, däri, under åberopande af förstnämnda

petition och den utredning, som finnes innefattad i direktionens

utlåtande af den 5 september 1908, hemställdes, att Riksdagen ville

besluta, att de f. d. folkskollärare, som före år 1907 erhållit afsked

med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, måtte erhålla ett

årligt understöd efter sådana grunder, att för den pensionstagare, hvilkens

pension icke uppgår till 400 kronor, understödet ej får öfverstiga

200 kronor, men ej heller jämte pensionen uppgå till högre belopp än

500 kronor, och att för den, hvilkens pension uppgår till 400 kronor,

men icke till 600 kronor, understöd må utgå med högst 100 kronor,

dock så att understödet tillsammans med pensionen ej får öfverstiga

600 kronor; samt att för detta ändamål å extra stat under tionde hufvudtiteln

för år 1910 måtte beviljas ett förslagsanslag af 63,711 kronor.

Uti sitt utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstadens

tionde liufvudtitel afstyrkte statsutskottet bifall till motionen,

emedan frågan vore på Eders Kungl. Majds pröfning beroende, och

statsutskottets hemställan bifölls i båda kamrarna.

Den af petitionärerna framställda ansökan om en höjning af

DePchcfmntS'' pensionerna så väl till dem själfva som till deras änkor och barn

synes mig visserligen behjärtansvärd. Ett tillmötesgående af de sökandes

önskningar, sådana de föreligga, torde dock icke lämpligen kunna ske

vare sig i den ena eller andra formen, emedan icke allenast ansenliga

s. 217 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

217

belopp skulle erfordras härför, utan äfven de antagna grunderna för pensions

tilldelande i väsentlig mån rubbas såväl med afseende på lärarna

själfva som deras änkor och barn. Däremot anser jag liksom vederbörande

myndigheter ett mindre understöd af mera tillfällig natur och

beroende på de sökandes behof hafva synnerligen beaktansvärda skäl

för sig. Redan af denna begränsning följer, att understöden böra utgå

till dem, som hafva de lägsta pensionsbeloppen.

Jag ansluter mig härvid till det af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning i dess sista alternativ framställda förslag, att gränsen

bör sättas så, att allenast de, som hafva pension understigande 525

kronor skulle få del af understödet. Denna förmånsrätt bör, då här ju

är fråga om ett existensminimum, på sätt jämväl direktionen beräknat,

tillkomma såväl helpensionärer som dem, hvilka afgått med afkortad

pension. Till jämförelse vill jag påpeka, att småskollärarinnorna från

och med år 1909 erhålla 450 kronor såsom helt understöd från småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, äfvensom att allt sedan år

1908 ett understöd af 400 kronor tilldelats sådana äldre behöfvande

folkskollärare, hvilka afgått före tillkomsten af folkskollärarnas pensionsinrättning.

Det låter sig ju icke förneka, att äfven sådana folkskollärare, som

hafva en pension af 525 kronor, skulle kunna vara i behof af någon

ökning, men jag anser mig dock under nuvarande förhållanden i främsta

rummet böra behjärta deras behof, som hafva en pension understigande

sistnämnda belopp.

I öfverensstämmelse med direktionens öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

förberörda förslag anser jag sammanlagda summan af

pension och det tillerkända understödet böra bestämmas till 525 kronor

eller det minsta belopp, hvarmed hela pensioner hafva utgått efter år

1892. Visserligen skulle de, som nu hafva endast 300 kronor i pension,

härigenom få en förhållandevis afsevärd förhöjning, men dessa äro ju

också de, som allra mest äro i behof af hjälp.

Redan af hvad jag förut yttrat framgår, att understöd skulle utgå

endast till pensionär, som befinner sig i behöfvande omständigheter.

Enligt de beräkningar, som direktionen verkställt, skulle för realiserandet

af direktionens ifrågavarande förslag erfordras ett anslag af

36,637 kronor.»

Äfven utskottet anser goda skäl vara anförda för att de ifrågavarande

folkskollärarna och folkskollärarinnorna genom ett tillfälligt

understöd i mån af behof erhålla någon förbättring af de pensioner,

Utskottets

yttrande.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

extra perisionsafgifter

till folkskollärarnas

pensionsinrättninq.

[34.]

som enligt gällande bestämmelser för närvarande utgå till dem. Eu

liknande förmån har alltsedan år 1908 på grund af Riksdagens beslut

kunnat beredas vissa äldre, afskedade underofficerare och vederlikar vid

armén. Likasom det anslag, som för sistnämnda ändamål anvisats, bör

äfven det nu ifrågavarande anslaget kunna år efter år minskas, i män

som de pensionsberättigades antal kommer att nedgå.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit i ämnet anfördt,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning,

dels medgifva att, enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, äldre

behöfvande folkskollärare och folkskollärarinnor, hvilka

före år 1907 erhållit afsked med pension från folkskollärarnas

pensionsinrättning, må för år 1911 tillerkännas

understöd till så stort belopp, att detsamma

tillsammans med pensionsbeloppet uppgår till 525 kronor,

dels ock för ändamålet på extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1911 anvisa ett belopp af 36,637

kronor.

80:o) Kungl. Maj:t har i punkt 34 under tionde hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att för bestridande af de extra pensionsafgifter, hvilka

på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättningnu

utgå eller till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar beslutade

ändrade bestämmelser om delaktighetsbelöppen i nämnda inrättningkomma

att utgå, på extra stat. för år 1911 bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 31 december

1909 innehåller rörande ifrågavarande framställning följande yttrande

af departementschefen:

}>I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, sådan

denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september

1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att, därest pension

skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet eller skoldistriktet

för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende

å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade

de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15

s. 219 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

219

och 17 för erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller

skoldistriktet vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens

utgifter, dock efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under

högst lika många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen,

ifrån det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp

med den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen

därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pensionstagaren

under tiden doge eller förlorade sin pensionsrätt, denna

extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta inträffat.

_ I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid

folkskolor m. m. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från

och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund

al § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af

den föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,

och beviljade Riksdagen för sådant ändamål på extra stat för år

1907 ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000

kronor.

Kungl. Maj: t, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda framställningar

om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning

för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare

och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor, föreslog

samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,

hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade

eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för

år 1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.

För samma ändamål beviljade Riksdagen för hvartdera af åren

1909 och 1910 likaledes 20,000 kronor.»

Då utskottet ej haft något att erinra mot hvad Kungl. Mapt i

omförmälda hänseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för bestridande af de extra

pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet

för folkskollärarnas pensionsinrättning nu utgå eller

till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

beslutade ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komma att utgå, på extra

stat för år 1911 under riksstatens tionde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

Ang.

tillfälligt

understöd åt

vissa pensionerade

kronojägare.

[35.]

81:o) Kungl. Magt bär uti punkt 35 under tionde hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att på extra stat under tionde hufvudtiteln för år

1911 uppföra ett förslagsanslag af 5,700 kronor för utdelande af tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behöfvande

omständigheter och antingen erhållit afsked med pension från allmänna

indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under

år 1908 erhållit afsked med afkortad pension från anslaget till pensionering

af civila tjänstinnehafvare, samt att i afseende å understödets

storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må

tillsammans öfverstiga 500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1909

innehåller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:

»Vid den lönereglering för skogsstaten, som ägde rum år 1889,

bestämdes kronojägares aflöning sålunda: lön 400 kronor, tjänstgöringspenningar

400 eller 300 kronor, beroende på tjänstgöringsorten, samt

rätt till ett ålderstillägg af 100 kronor å tjänstgöringspenningarna,

hvarförutom kronojägare tillförsäkrades förmånen af fri bostad eller

såsom ersättning därför 100 kronor; och utgick enligt samma lönereglering

den kronojägare tillkommande pension med ett mot hela

lönen svarande belopp af 400 kronor.

År 1905 beslöts den förändring i denna lönereglering, att ålderstillägget

å 100 kronor skulle från och med år 1906 anses ingå i aflöningen

såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar; hvarvid dock

fästades det villkor, att å aflöningsförmånerna skulle afgå och åt statsverket

besparas ett belopp af 15 kronor. Detta beslut fattades i syfte

att såmedelst bereda kronojägare pensionsförhöjning från 400 kronor

till 500 kronor, och hade såsom ett särskildt talande skäl för denna

aflöningsförändring framhållits, hurusom pensionsbeloppet, sådant det

dittills utgått, varit alltför ringa icke blott i och för sig Titan jämväl

och i synnerhet i förhållande till de aflöningsförmåner, som under

tjänstetiden utgått.

Under år 1908 antogs fullständigt ny aflöningsstat för skogsstaten,

hvari kronojägare tillerkänts — utom tjänstgöringspenningar till belopp

af respektive 700 kronor, 600 kronor och 500 kronor, beroende å tjänst
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

221

göringsorten — lön af 600 kronor med tre ålderstillägg, hvardera å

100 kronor, samt bostadslägenhet eller hyreser sättning af 100 kronor.

Såsom följd häraf utgår pensionen numera med 900 kronor.

Hos Eders Ivungl. Maj:t hafva nu förre kronojägaren i Ås—Eedvägs

bevakningstrakt af Svältornas revir Eduard'' Vilhelm Mörk och

förre kronojägaren i Nolåsens bevakningstrakt af samma revir Johan

Niklas Andersson, hvilka vid afskedstagandet, Mörk den 4 juni 1904

och Andersson den 13 april 1905 kommit i åtnjutande hvardera af en

årlig pension af 400 kronor, uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift

af den 4 augusti 1908 anhållit att blifva uppflyttade från den 1 januari

1909 till 500 kronors pension. Därvid hafva sökandena, jämte förmälan

att de varit anställda i skogsstatens tjänst, Mörk sedan den 3 maj 1865

och Andersson sedan den 9 oktober 1873, anfört hufvudsakligen att

de under sin tjänstetid mot en ringa aflöning haft eu svår och ansträngande

tjänstgöring och att de nu i sin fattigdom funne det hardt,

att deras pension ej uppginge till mer än 400 kronor, under det att de

af deras kamrater, som afgått ett eller två år senare, oaktadt mindre

och lättare tjänstgöring, åtnjöte pension med 500 kronor.

Öfver denna framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits den 17 september 1908 af domänstyrelsen och den 10 oktober

samma år af statskontoret, hvarefter domänstyrelsen den 31 i sistnämnda

månad afgifvit förnyadt utlåtande i ämnet.

Uti sitt först afgifna utlåtande har domänstyrelsen anfört, att styrelsen,

som visserligen funne ifrågavarande ansökning behj ärtans vård,

likväl, enär ett bifall därtill skulle med hänsyn till den störa mängd

befattningshafvare i statens tjänst, som stode i samma ställning, hafva

en mycket vidsträckt räckvidd, och då en tidsgräns för inträde i högre

pensions- eller löneklass i allt fall måste finnas bestämd, hemställt,

att ansökningen i fråga ej måtte föranleda någon åtgärd.

Statskontoret har uti sitt utlåtande anfört hufvudsakligen följande.

_Statskontoret. ansåge sig visserligen icke kunna tillstyrka, att framställning

gjordes till Riksdagen om beviljande endast åt "de två sökandena

af den pensionsförhöjning, de hvar för sig ifrågasatt; men då i

betraktande toges, att af alla f. d. tjänstinnehafvare, som af staten erhölle

pension, kronojägarna hittills gifvet hört till de sämst lottade, att det

otvifvelaktigt maste vara för dem synnerligen svårt att under en dyr

tid få pensionen att räcka till nödtorftig bärgning, och att åt dessa

mäns närmaste vård dock under en lång följd af år varit anförtrodd

statsegendom af högst betydligt och gifvande värde, det synts statskontoret

vara anledning öfverväga, huruvida icke en allmän förhöjning

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 29

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

af de krono]ägarpensioner, som icke nppginge till 500 kronor, borde

och kunde medgifvas.

Högst 56 kronojägare åtnjöto pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 4Ö0 kronor,''till en kronojägare utginge sådan pension

med 450 kronor och till en annan med 375 kronor. Om pensionsbeloppet

förhöjdes för enhvar af dessa pensionärer till. 500 kronor,

skulle detta medföra en årlig kostnad för statsverket, hvilken för det

dåvarande ej skulle öfverstiga 5,775 kronor. Detta belopp skulle emellertid

år efter'' år komma att nedgå för att snart nog helt och hållet försvinna.

Med anslutning till hvad statskontoret sålunda anfört och under

erinran, hurusom 1907 års Riksdag på framställning af Kung!. Maj:t

beviljat å extra stat ett förslagsanslag af 34,360 kronor för utdelande

af tillfälligt understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar vid

armén enligt vissa närmare angifna grunder, har statskontoret hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen besluta, att vid tiden för

utlåtandets afgifvande från allmänna indragningsstaten åt kronojägare

anvisad pension, som ej uppginge till 500 kronor för år räknadt, måtte från

och med år 1909 utgå med ett till 500 kronor om året förhöjdt belopp.

Uti sitt utlåtande af den 31 oktober 1908 har domänstyrelsen,

med hänsyn till hvad statskontoret sålunda anfört och upplyst, samt

då den ekonomiskt synnerligen ogynnsamma ställning, hvari särskilt

de kronojägare befunne sig, som före utgången af år 1905 erhållit afsked

med pension, vore särdeles behjärtansvärd, instämt i statskontorets

framställning. Domänstyrelsen har därjämte upplysningsvis meddelat,

att de af statskontoret föreslagna åtgärder icke berörde någon af de

kronojägare, som på sin tid vägrat ingå på förenämnda, år 1905 beslutade

förändring af 1889 års lönereglering.

Vidare har förre kronojägaren i Arfåns bevakningstrakt af Norra

Lycksele revir Emanuel Nilsson, hvilken genom Eders Kungl. Maj:ts

beslut den 31 juli 1908 förklarats berättigad att från och med månaden

näst efter den, hvarunder afsked från hans kronojägarbefattning blefve

honom beviljadt, under sin återstående lifstid från anslaget till pensionering

af civila tjänstinnehafvare uppbära en årlig pension af 380 kronor,

samt därefter den 20 augusti 1908 erhållit afsked, i underdånighet anhållit

om förhöjning af nämnda pensionsbelopp.

Nilsson har såsom stöd för sin ansökning anfört, att han, som

vore född den 29 augusti 1842 och från den 12 december 1881 till

ofvannämnda den 20 augusti 1908 varit anställd vid skogsstaten, under

denna tid haft en ansträngande tjänstgöring samt särskildt under de

första åren åtnjutit obetydliga löneförmåner.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

223

Under år 1908 både Nilsson, emellertid, ehuru han ej uppnått

det antal tjänstår, som erfordrades för erhållande af full pension, nödgats

afgå från sin tjänst mot åtnjutande af pension till ett i förhållande

till tjänstårens antal afkortadt belopp af 380 kronor om året, och vore

denna summa jämte den obetydliga inkomst, Nilsson på annat sätt

kunde förskaffa sig, ej tillräcklig för att bereda honom och hans familj

en någorlunda dräglig utkomst, helst därtill komme, att hans hustru

vore sjuklig.

Domänstyrelsen, som den 9 februari 1909 afgifvit underdånigt

utlåtande öfver Nilssons framställning, har därvid, under framhållande,

hurusom Nilsson i anledning af uppnådda mer än 65 lefnadsår icke

ansetts kunna få kvarstå i tjänst in på år 1909, i hvithet fall han på

grund af den för skogsstaten i och med sagda år inträdda lönereglering

skulle kommit i åtnjutande af afsevärdt högre pensionsbelopp, hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte behjärta Nilssons anhållan; och

bär domänstyrelsen därvid tillika hänvisat till styrelsens förenämnda

den 31 oktober 1908 afgifna utlåtande.

Statskontoret, som den 9 mars 1909 yttrat sig öfver nu förevarande

framställning, har till en början erinrat om hvad statskontoret

uti sitt förberörda utlåtande den 10 oktober 1908 föreslagit i fråga om

förhöjning till 500 kronor af vissa från allmänna indragningsstaten åt

krono]ägare anvisade pensioner samt vidare anfört följande. Detta

statskontorets förslag kunde dock icke lända till förmån för Nilsson,

enär dennes pension icke utginge från allmänna indragningsstaten utan

från anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare; men statskontoret

ansåge goda skäl föreligga att bereda jämväl Nilsson pensionsförhöjning

till sagda belopp. Visserligen hade förenämnda Andersson

och Mörk erhållit afsked före utgången af år 1905 med tillgodonjutande

af då gällande pensionsbelopp af 400 kronor, under det att däremot

vid tiden för Nilssons afskedstagande den genom 1905 års Riksdags

heshet rörande kronojägares ålderstillägg föranledda pensionsförhöjningen

till 500 kronor trädt i tillämpning; men därjämte hade lagen den 11

oktober 1907 angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension tillkommit,

i följd hvaraf Nilsson nödgades vid uppnådd lefnadsålder af

65 år afgå från tjänsten med åtnjutande af pension till ett i förhållande

till tjänstårens antal afkortadt belopp af 380 kronor om året. Det

kunde enligt statskontorets uppfattning icke förnekas, att de kronojägare,

hvilka under år 1908, då den gamla lönestaten ännu gällde men

pensionslagen redan trädt i kraft, nödgats afgå från tjänsten utan att

hafva uppnått 35 tjänstår, kommit i ett synnerligen ogynnsamt läge,

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

i det att pensionslagens bestämmelser om afkortad pension kommit att

tillämpas på det jämförelsevis låga pensionsbelopp, som gällt, innan

den nya lönestaten med 1909 års ingång trädt i tillämpning. I lika

ogynnsam ställning som Nilsson befunne sig endast ytterligare tre

f. d. kronojägare, nämligen L. E. Lindli, P. M. Lönn och N. J. Sandgren,

hvilka under år 1908 erhållit afsked med afkortade pensioner till

belopp af respektive 340, 420 och 390 kronor.

Statskontoret har härjämte åberopat, i tillämpliga delar, hvad

statskontoret anfört i nyss berörda underdåniga utlåtande af den 10

oktober 1908 äfvensom Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1909

års Riksdag om tilläggspension till f. d. förste landtmätaren A. Lejdström;

och har statskontoret hemställt, att Eders Kungl. Magt måtte

föreslå Riksdagen medgifva, att enhvar af de f. d. kronojägare, hvilka

under år 1908 från tjänsten afgått med afkortade pensioner, måtte från

allmänna indragningsstaten årligen från och med år 1909 uppbära så

stort belopp, att detsamma jämte innehafvande pension komme att

uppgå till 500 kronor.

Det torde ej kunna förnekas, att kronojägare, som i likhet med

de nu ifrågavarande efter en lång, ofta ansträngande och ansvarsfull

anställning i statens tjänst nödgats afgå med en pension af endast

omkring 400 kronor, måste under numera inträdda dyra tider finna det

förenad! med betydliga svårigheter, om ej rent af omöjligt att på denna

lilla pension bereda sig och sin familj nödtorftig bärgning. Efter afskedet

torde en kronojägare särskild! med hänsyn till sin ålder i regel hafva

föga utsikt att kunna förskaffa sig andra inkomster och ännu mindre

synes sannolikheten vara, att han under sin tjänstetid af sin knappt

tillmätta aflöning kunnat aflägga några besparingar. I de allra flesta

fall torde han vara hänvisad så godt som uteslutande till pensionen och

han torde då knappt kunna undgå att på gamla dagar blifva utsatt för

att lida nöd. Under sådana omständigheter finner jag mig icke kunna underlåta

att föreslå Eders Kungi. Maj:t att vidtaga åtgärder för förbättrande

i någon män af nu ifrågavarande pensionärers ekonomiska ställning.

Och i likhet med statskontoret finner jag det därvid rättast, att möjlighet

att komma i åtnjutande af dylik hjälp beredes ej blott dem, som redan

nu gjort ansökan därom, utan äfven alla dem, som befinnas vara likställda

med de förra. I förbigående kan jag här nämna, att ansökningar

af enahanda innebörd som de bär ofvan omnämnda numera inkommit

från flere afskedade kronojägare i samma ställning som Mörk och

Andersson, ehuru jag icke ansett nödigt att särskild! redogöra för dessa

ansökningar.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

225

Visserligen kan med fog sägas, att, när en statstjänare efter uppnådd

pensionsålder tillerkänts honom författningsenligt tillkommande pension,

staten icke vidare står i någon förbindelse till honom. Men i nu förevarande

fall föreligger ett alldeles särskildt förhållande: det utgående

pensionsbeloppet är så ringa, att det numera måste anses uppgå ej ens

till existensminimum. Att staten då bör träda emellan, för att förhindra

att den pensionerade statstjänaren lider nöd, torde få anses skäligt och

rimligt. Det är med denna synpunkt för ögonen, som jag finner mig

böra föreslå, att nu ifrågavarande afskedade kronojägare beredes någon

ekonomisk hjälp utöfver nu utgående pension.

Såsom statskontoret påpekat, är här fråga om två grupper pensionerade

kronojägare: dels sådana, som erhållit afsked med pension från

allmänna indragningsstaten till belopp, understigande 500 kronor, och

dels sådana — 4 till antalet —, som under år 1908 erhållit afsked med

afkortad pension från anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Något skäl att i förevarande hänseende skilja på dessa två grupper

finner jag icke föreligga. Kronojägarna i båda grupperna synas mig

böra beredas bidrag af statsmedel till den storlek, att detta jämte den

utgående pensionen må för hvar och en kunna uppgå till ett belopp af

högst 500 kronor.

Att låta detta bidrag utgå i form af tilläggs- eller fyllnadspension,

såsom statskontoret och domänstyrelsen föreslagit, finner jag emellertid

ej lämpligt. Den de afskedade kronojägarna tillkommande pensionen

är redan en gång för alla bestämd och det tilltänkta extra bidraget

skall mera ha karaktären af ett tillfälligt understöd på grund af deras

nödställda belägenhet. Bidraget torde ej heller utan vidare böra utgå

till alla dessa afskedade kronojägare, utan endast i den mån de visa

sig vara i behof däraf. På grund häraf finner jag det lämpligast, att

de erforderliga medlen uppföras å extra stat under tionde hufvudtiteln

såsom ett särskildt förslagsanslag i likhet med det af statskontoret omnämnda

anslaget till tillfälligt understöd åt afskedade underofficerare

och vederlikar vid armén.

Beträffande det erforderliga anslagets storlek tillåter jag mig

hänvisa till statskontorets därom lämnade utredning. Däraf framgår,

att för ändamålet skulle vid tidpunkten för afgifvande af statskontorets

utlåtanden erfordras till den ena gruppen kronojägare ett belopp

af högst 5,775 kronor och till den andra gruppen högst 470 kronor

eller tillhopa högst 6,245 kronor. Enligt hvad jag inhämtat, har

emellertid, sedan statskontoret uppgjorde denna beräkning, åtskilliga

till den förra gruppen hörande kronojägare aflidit, hvadan för år 1910

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ang.

förbättring

af pensioneringen

från

handelsflottans

pensionsanstalt»
[36.

]

anslaget torde kunna beräknas till högst 5,695 kronor eller i jämnadt

tal 5,700 kronor. Det erforderliga beloppet kommer, såsom ock

statskontoret framhållit, att med hvarje år nedgå för att snart nog,

alldeles försvinna.)»

På grund af hvad ofvan anförts får utskottet med tillstyrkande

af bifall till Kungl. Majds förevarande framställning hemställa,

att Riksdagen må å extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1911 uppföra ett förslagsanslag af

5,700 kronor för utdelande af tillfälliga understöd åt

pensionerade kronojägare, under villkor att understöd

ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara

i behöfvande omständigheter och antingen erhållit afsked

med pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, understigande 500 kronor, eller ock under

år 1908 erhållit afsked med af kortad pension från

anslaget till pensionering af civila tjänstinnehafvare,

samt att i afseende å understödets storlek iakttages,

att detsamma jämte den utgående pensionen icke må»

tillsammans öfverstiga 500 kronor.

82:o) Uti punkten 36 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till förbättring af pensioneringen från handelsflottans

pensionsan stalt å extra stat för år 1911 under riksstatens tionde

hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari 1910

har departementschefen rörande detta ärende anfört följande:

»Sedan den af Eders Kungl. Maj:t den 9 november 1900 tillsatta

kommittén för förbättradt pensioneringssätt för sjömän den 15 november

1904 afgifvit förslag och äfven annan utredning inkommit, föreslog

Eders Kungl. Maj:t, i afvaktan på slutligt ordnande af nämnda

pensioneringsfråga, i en den 5 mars 1909 afbiten proposition Riksdagen,

bland annat, att från och med år 1910 höja det såsom bidrag

till handelsflottans pensionsanstalt till utgående direkt af tullmedlen

å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget å

78,000 kronor till 101,000 kronor samt att till förbättring af pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt å samma hufvudtitel bevilja

å extra stat för år 1910 ett förslagsanslag å 90,000 kronor.

X skrifvelse den 22 maj 1909 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens tionde hufvudtitel förklarade Riksdagen till en början,,

s. 227 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

227

att Riksdagen icke hade något att erinra emot höjning af ordinarie

förslagsanslaget: bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, från 78,000

kronor till 101,000 kronor, då därigenom icke skulle föranledas ökade utgifter

från statsverket, men den fördelen vinnas, att anslagets belopp

komme att närmare motsvara de utbetalningar, som enligt de i afseende

å detta anslag gällande särskilda bestämmelser gjordes från

detsamma.

Däremot hyste Riksdagen betänkligheter beträffande det af Eders

Kungl. Maj:t begärda nya förslagsanslaget å 90,000 kronor. Därmed

skulle, anförde Riksdagen, afses dels att borttaga den inskränkning i

pensionsrätt, som pensionsrummens begränsade antal innebure, så att

alla, som uppfyllde de i reglementet angifna förutsättningarna, komme

i åtnjutande af pension utan föregående väntetid, dels ock att höja

pensionsbeloppet i Ijärde klassen, omfattande sjöfolk, som icke vore

fartygsbefälhafvare, styrmän eller maskinister, från dåvarande 60 kronor

till 90 kronor.

I fråga härom erinrade Riksdagen vidare, att förslagsanslaget

till handelsflottans pensionsanstalt, som sedan 1871 uppförts å riksstaten

med 78,000 kronor, såsom departementschefen omnämnt, hade sin

särskilda historiska uppkomst. Till en del utgjorde det ett vederlag

för den s. k. föringen, en dåmera indragen, till sjöfolk under vissa

förhållanden utgående penningersättning från tullmedlen. Återstoden

af anslaget hade uppkommit genom öfverflyttande å statsverket af

en handels- och sjöfartsfondens förpliktelse till pensionsinrättningen.

Pensionsmöjligheterna hade dittills varit strängt beroende på de tillgångar,

som stått pensionsinrättningen till bucls, och antalet af dem,

som uppfyllt de allmänna förutsättningarna för erhållande af pension,

hade åtminstone i de tre första klasserna öfverstigit pensionsrummens

antal. Dock hade en rätt stor ökning uti antalet pensionsrum kunnat

ske sedan pensionsanstaltens bildande år 1864. Då hade nämligen i

hvar och en af de tre första klasserna, omfattande fartygsbefälhafvare,

styrmän och maskinister, funnits 100 pensionsrum och i den fjärde,

till hvilken öfrigt sjöfolk räknades, 600 pensionsrum. Vid 1908 års

skit hade motsvarande siffror utgjort respektive 172 och 1,032. Att

på extra stat bevilja ett förslagsanslag, hvarigenom en pensionering

till obegränsadt antal af sjöfolk, som gått på utrikes sjöfart, kunde

genomföras, innebure något väsentligen nytt och kunde medföra vidtgående

konsekvenser. Det vore icke lämpligt att taga ett sådant

steg. enär man därigenom beträffande en viss yrkesklass skulle kunna

föregripa den pågående utredningen i den vidtomfattande frågan om

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Bcmkoutskottets Utlåtande Nr 20.

allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring. Det syntes därför vara

nödvändigt att låta frågan om pensioneringens utsträckning till större

antal än reglementet medgåfve tills vidare anstå.

Kunde riksdagen sålunda icke medgifva, att i frågans dåvarande

läge genomfördes en så utsträckt pensionering af sjöfolk, som Eders

Kung! Maj:ts förslag innebure, syntes dock hinder icke föreligga att tillmötesgå

det andra med förslagsanslaget afsedda ändamålet eller höjandet

af pensionsbeloppet i fjärde klassen från GO till 90 kronor, hvarför kostnaden

syntes kunna beräknas till omkring 31,000 kronor årligen.

I öfverensstämmelse härmed höjde Riksdagen det såsom bidrag

till handelsflottans pensionsanstalt till utgående direkt af tullmedel å

riksstatens tionde hufvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget å

78,000 kronor till 101,000 kronor samt beviljade till förbättring af

pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år

1910 ett förslagsanslag å 31,000 kronor.

Jag tillåter mig vidare erinra därom, att vid föredragning den

20 november 1909 af Riksdagens omförmälda skrifvelse Eders Kung!.

Maj:t bemyndigat direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt

dels att till enhvar, som i enlighet med bestämmelserna i reglementet

för handelsflottans pensionsanstalt och direktionens därå grundade

beslut komme att för år 1910 eller någon del däraf uppbära pension

inom fjärde klassen, för motsvarande tid utbetala fyllnadspension efter

30 kronor för år räknadt, dels ock att efter ingången af år 1910 hos

statskontoret, i mån af behof och mot redovisningsskyldighet, rekvirera

för utbetalande af dylika fyllnadspensioner erforderliga medel, som

statskontoret skulle hafva att till direktionen utanordna från ofvannämnda

af Riksdagen anvisade förslagsanslag å 31,000 kronor.

I sammanhang härmed uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt den af

Eders Kungl. Maj:t den 13 december 1907 tillsatta kommittén för

utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring

att vid fullgörande af sitt uppdrag taga under öfvervägande ofvan

omförmälda af kommittén för utredning angående förbättradt pensioneringssätt

för sjömän afgifna förslag, såvidt det afsåge ålderdoms- och

invaliditetsförsäkring.

Enligt hvad af den lämnade redogörelsen framgår, ansåg nästlidet

års Riksdag, att det då vore olämpligt att på extra stat bevilja

ett förslagsanslag, hvarigenom en pensionering till obegränsadt antal

af sjömän,'' som gått på utrikes sjöfart, kunde genomföras, och anförde

s. 229 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande Nr 20.

229

•såsom skäl härför, bland annat, att därigenom beträffande eu viss

yrkesklass kunde föregripas pågående utredning i den vidtomfattande

frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Yid sådant förhållande och då kommittén för utredning: af frånan

om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, åt hvilken, efter hvad

jag ofvan erinrat, Eders Kung! Maj:t uppdragit att vid fullgörande af

sitt uppdrag taga under öfvervägande frågan om förbättradt pensioneringssätt

för sjömän, ännu icke inkommit med underdånigt betänkande,

anser jag mig icke böra ifrågasätta, att till förbättring af

pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt af Riksdagen äskas

högre belopp än 1909 års Riksdag i sådant afseende beviljat.''»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af

herr Olof Olsson i Kullenbergstorp inom Andra kammaren väckt motion

(nr 38), däruti, med instämmande i motionens syfte af herrar D. Broström

m. fl., föreslagits, att Riksdagen måtte till förbättring af pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt å extra stat för år 1911 bevilja

såsom förslagsanslag, utöfver af Kungl. Maj:t föreslagna 31,000 kronor,

ytterligare 32,000 kronor, eller tillsammans 63,000 kronor, för att nämnda

pensionsanstalt, utan förändring af bestämmelserna för pensioneringen i

öfrigt, må dels till samtlige anstaltens pensionärer i fjärde klassen som

förhöjd pension till hvardera utgifva 30 kronor årligen och dels tilldela

pension åt alla enligt reglementet pensionsberättigade, senast fem år

efter det direktionen emottagit och godkänt ansökningarna om pension.

Beträffande de till stöd för motionen anförda skäl får utskottet

hänvisa till själfva motionen.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Hvad angår det i ofvanomförmälda motion framställda förslag,

afseende att, utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit, jämväl efter viss

väntetid bereda pension åt alla enligt reglementet berättigade, får utskottet

erinra därom, att, på sätt äfven omförmäles i ofvan åberopade

statsrådsprotokoll, Riksdagen i skrifvelse den 22 maj 1909 (nr 10) i

anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda förslag uttalat den uppfattning,

att det icke vore lämpligt att nu genomföra eu pensionering

till obegränsadt antal af sjöfolk, som gått i utrikes sjöfart, enär man

därigenom beträffande en viss yrkesklass skulle kunna föregripa den

pågående utredningen i den vidtomfattande frågan om allmän ålderdomsoch

invaliditetsförsäkring. Af statsrådsprotokollet inhämtas äfven, att

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 30

Ang.

en inom Andra

hammaren väckt

motion.

Vt skottets

yttrande,

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Kungl. Maj:t vid föredragning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse

uppdragit åt den af Kungl. Magt den 13 december 1907 tillsatta kommittén

för utredning af nyssnämnda fråga att vid fullgörande af sitt

uppdrag taga under öfvervägande jämväl frågan om förbättradt pensioneringssätt

för sjömän.

Enligt det i motionen framställda förslaget skulle visserligen sjömanspensioneringen

ej erhålla samma omfattning, som af Kungl. Maj:t

föreslagits 1909 års Riksdag, men motionen afser dock en väsentlig

förändring i de af Riksdagen helt nyligen bestämda grunderna för pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt. Vid sådant förhållande

och då därjämte ett bifall till motionen skulle i viss mån föregripa den

redan pågående utredningen i ämnet, anser utskottet, att motionen icke

bör af Riksdagen bifallas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må till förbättring af pensioneringen

från handelsflottans pensionsanstalt å extra

stat för år 1911 under riksstatens tionde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag å 31,000 kronor, samt

b) att herr Olssons i Kullenbergstorp ofvannämnda

motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 april 1910.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

231

Reservationer;

Vid punkten 44:o), angående understöd till aflidne generalmajoren

O. L. Beckmans två minderåriga barn:

af herrar Christiernson och Thy länder, hvilka ansett att utskottets

utlåtande bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som anser att vid understöds beviljande på allmänna

indragningsstaten hänsyn bör tagas till eventuellt'' förefintligt behof,

kan emellertid icke finna att i förevarande fall, då af handlingarna framgår

att boets tillgångar uppgingo till kronor 32,543: 31 och att fru Olga

Beckman för sig och de oförsörjda barnen i pension åtnjuter sammanlagdt

kronor 974: 5 0, något som helst berättigadt kraf på understöd

föreligger. Att under dessa förhållanden enbart på den grund att

generalmajoren Beckman blef mördad, bevilja understöd till de båda

omyndiga sönerna, synes utskottet icke vara i öfverensstämmelse med

de principer, som hittills varit afgörande vid beviljande af understöd.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen icke måtte bifalla Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning));

vid punkten 59:o), angående pension åt vaktmästaren N. Andersson:

af herrar Christiernson och Thylander, hvilka anfört följande:

»De skäl, utskottet anfört för sin ’sparsamhetsåtgärd’ att nedsätta

den nu mer än 72 år gamle vaktmästarens pension från af Kungl.

Maj:t föreslagna 500 till 400 kronor, eller att Kils Andersson ''endast

under jämförelsevis kort tid innehaft ordinarie anställning’, stå i uppenbar

strid med civilstatens pensionsbestämmelser. Vid tjänsteårs beräknande

tages nämligen hänsyn icke allenast till ordinarie utan äfven till

extra tjänstgöringstid. Häraf framgår, att utskottet velat i detta fall

tillämpa en från gällande pensionsstadganden afvikande princip. Då vi

icke afse, att det skulle vara Riksdagen värdigt att i detta fall, för inbesparande

till statsverket af 100 kronor om året på en åldrig vakt
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

mästares pension, frångå gällande praxis, ha vi ej kunnat biträda utskottets

yrkande, utan hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Lund Nils Andersson

må från och med månaden näst efter den, i hvilken

han varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af femhundra kronor årligen))

;

vid punkten 68:o), angående pension åt domänintendenten IvI. F.

Rodhe:

af herrar friherre W. G. von Schwerin, I. E. G. Svensson, grefve

Axel H.son Wachtmeister, E. B. W. Eedenstierna, L. P. Mallmin, G. S.

Neiglick och J. E:son Ekman, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kung!. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas;

vid punkten 70:o), angående tilläggspension åt kommissionslandtmätarne

F. Th. Petersson och A. P>. Sandberg:

af herrar friherre W. G. von Schwerin, I. E. G. Svensson, K. I.

von Stapelmohr, grefve Axel H:son Wachtmeister och L. P. Mallmin,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kung!. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas;

vid punkten 7Bo), angående pension åt geodetförmannen A. P.

Hedén:

af herr A. C. J. Christiernson, hvilken anfört följande:

»Vid beräkningen af den lön geodetförmannen Anders Petter Heden

åtnjutit har äfven det arfvode å 1,200 kronor, som Heden erhållit för

under sommarmånaderna utförda geodetiska fältarbeten, lagts till den

ordinarie lönen, hvarigenom erhållits en slutlön af 5,200 kronor, efter

hvilken en pension af två tredjedelar beräknats till 3,400 kronor. Då

emellertid arfvodet för fältarbetena icke till hela sitt belopp kan likställas

med de aflöningsförmåner, som i vanliga fall läggas till grund

s. 233 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

233

för pensions beräknande, torde den till Hedén utgående ordinarie lönen

icke kunna beräknas så högt som till 5,200 kronor. Vid sådant förhållande

bör pensionsbeloppet rättvisligen sättas något lägre än hvad

Kungl. Maj:t föreslagit eller till 3,000 kronor, och föreslår jag därför

bifall till Kungl. Maj:ts framställning i så måtto:

att Riksdagen må medgifva, att geodetförmannen

vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén må

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension af 3,000 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, då han

varder entledigad från sin befattning vid kartverket.»

Herr K. E. Bohnstedt har icke deltagit i den slutliga behandlingen

af tionde hufvudtiteln inom bankoutskottet.

Det skulle jämväl antecknas, att herr G. S. Neiglick icke deltagit

i behandlingen af punkterna 23:o), 59:o) och 65:o), samt att likaledes

herr A. C. J. Christiernson ej varit närvarande vid behandlingen

af punkterna 8:o) och 40:o).

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1910 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

100.000

35,000

—

151,548

243,640

30.000

294.000''

''

530,920

—!

60,350

_

2.400

—

25.000

—

6,700

—

Tpt

1,479.558

—

Pensions- och

A. Pensions
-

Till pensionering af civile tjänstinnehafvare, förslagsanslag ...............................

Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten...................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar............................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ............................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

Ökas med................................................................................................................

Vadstena krigsmanshuskassa........................................................................................

Bidrag till ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under militär tjänst
Förhöjning

i gratialen åt afskedadt manskap ........................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden................................................................................................

» gratialfonden ................................................................................................

Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond. Nuvarande belopp ...............

Ökas med................................................................................................................

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat) förslagsanslag....................................................

Invalidhusfonden............................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................

» gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................

s. 235 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

235

Litt. A.

under riksstatens Tionde hufvudtitel.

^Förslag till blifI

vande riksstat:

indragningsstaterna.

staten.

vederlikar vid armén. Nuvarande belopp

gormg ........

118,828: •

504:

.............................................................................................. 36,320: —

................................................................................................ 16,650: —

........................................................................... 18,350: —

............................................................................ _ 6,200: — 24,550: —

anslag........................................................................................................

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

för slag sanslag

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

100.000

35,000

4.640: —

28,080: —

119,332: —

152,052

243,640

30,000

294,000

-!

77.520: —

270,000: —

189,600: —

537,120

_|

60,350

—

2,400

—

25,000

—

6,700;

—

Transport

1,486,262

-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

1910 års riksstat

anslår:

Tpt

Anvisning

i kontant.

Kronor.

1,479,558

20.000

11,000

101,000

115,965

40.000

20.000

681,092

71,730

6,000

2,546,345 ■

2,569,438

S:al 5,115,783 —

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslags
Ökas

med..................................................................................................................

» gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förslagsBidrag

till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre blick- och samskolor, förslagsBidrag

till döfstumlärares pensionsanstalt, förslagsanslag. Nuvarande belopp....

Ökas med....................................................................................................................

Bidrag till folkskollärares pensionering ....................................................................

Bidrag till folkskollärares änke- och pupillkassa....................................................

Bidrag till kungl. teaterns pensionskassa. Rubriken uteslutes ur r iksstaten....

Bidrag till kungl. hofkapellets pensionsinrättning {nytt)........................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med...........................................................................

s. 237 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

237

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Transport

anslag. Nuvarande belopp.......

10,000: —

förslagsanslag, högst ..............

anslag .....................................

pedagogier, seminarier, m. in.

anslag .......................................

Summa

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 6 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

31

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitel,

Pensionsstaten.

Till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag

...............................................................................

> förstärkande af det i 1910 års riksstat uppförda anslag för

bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén ............................................

» utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade underofficerare

och vederlikar vid armén, förslagsanslag ...................................

> förstärkande af det i 1910 års riksstat uppförda anslag för

bidrag till flottans pensionskassas gratialfond ............................

» beredande af understöd åt vissa äldre behöfvande folkskollärare

och folkskollärarinnor ....................................................................

» extra pensionsafgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning,

förslagsanslag ............................................................................

> utdelande af tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,

förslagsanslag ...........................................................................;

> förbättring af pensioneringen från handelsflottans pensions
anstalt,

förslagsanslag.................................................................

Summa

Kronor.

.

Ö.

2,350,000

504

—

28,131

—

6,200

—

36,637

—

20,000

—

5,700

—

31,000

—

2,478,172

—

s. 239 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

239

Bil. Litt. C.

Allmänna Indragnmgsstaten.

Ny anvisning.

Kronor, j ö.

Justitiedepartementet.

T. f. brottmålsdomare!! i Norrbottens län v. häradshöfdingen Eskil

Stecksén, pension................................................................................

Skrifbiträdet hos nedre justitierevisionen Amalia Charlotta Jansson,

pension ................................................................................................

1,800 —

700 —

Landtförsvarsdepartementet.

Förrådsdrängen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Karl Fredrik

Kindmark (Kind), pension ........................................................

F. d. löjtnanten vid Västmanlands regemente Martin Ossian Kristofilus

Ottander, pension...............................................................................

i Sergeanterna af första klassen vid Hälsinge regemente Carl Samuel

Teodor Winblad von Walter och Nils Westberg, pension åt

hvardera med 900 kronor ................................................................

Sergeanten af första klassen vid Norrbottens regemente Bernhard''

Söderholm, pension ............................................................................j

1 Sergeanten af första klassen vid Västerbottens regemente Ludvig!

Emil Nyblad, pension ........................................................................j

i F. d. soldaten vid Södermanlands regemente Anders Gustaf Ed, pension

I Gevärshandtverkaren vid Västernorrlands regemente Erik Petter Wåg
berg,

pension........................................................................................

| T. f. verkmästaren af första klassen vid fortifikationen Johan Emil

Wahlströms änka Augusta Charlotta Wahlström, född Vestberg,

pension ................................................................................................

! F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Frans August Andersson, pension

! F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Carl Olofsson, pension....................

F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Carl Fredrik Fredriksson-Skön

pension .................................................................................................

Transport!

300 —

600 — * 1

1,800

—

780

—

900

_

225

—

500

—

300

300

—

300

—

150

—

8,655

—

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

BanJcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

N y

anvisning.

Kronor.

Transport!

| F. d. fästningsbyggnadsarbetaren Anders Johansson, pension ............j

Vaktmästarne vid intendenturkåren förrådsvaktmästarne vid Jön-|

köpings regemente Anders Gustafsson Takt, vid Hälsinge regemente

Lars Bodin, vid Värmlands regemente Anders Mellqvist,

vid Norra skånska infanteriregementet Per Johansson Palmgren

och vid Smålands husarregemente Jonas Petter Kjell, pension

åt enhvar med 211 kronor...............................................................

! Städerskan vid krigsskolan Sofia Charlotta Andersson, pension ........j

Tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson,

pension ................................................................................................

; Arbeterskan vid ammunitionsfabriken Kerstin Jonsson, pension ........

F. d. köksförestånderskan vid garnisonssjukhuset å Karlsborg Anna

Mathilda Hermansson, pension ........................................................

I F. d. musiksergeanten Johannes Elias Nordström, pension ................

8,655 - 300 -

1,055

300 -

300

120

200 — j

400 — i

Sjöförsvarsdepartementet.

I Verkmästaren vid kronovarfvet i Karlskrona Carl Johanssons änka

Kristina Johansson, född Blomqvist, pension ................................

j F. d. daglönaren vid flottans varf i Karlskrona Oskar Herman Karlsson,

pension ..................................................................................

I F. d. fortifikationsarbetaren Sven Johan Magnusson (Jansson), pension!

| Daglönaren vid flottans beldädnadsverkstad i Karlskrona Marie:

Charlotte Agge, pension ..................................................................|

Aflidne Generalmajoren Otto Ludvig Beckmans minderåriga söneri

Herbert Ottokar Beckman och Allan Ottokar Beckman, under-1

stöd, 300 kronor åt hvardera ......................................................

Gravören vid Sjökarteverket Albert Theodor Lilja, pension................!

Fortifikationsarbetaren Olof Magnus Holgersson, pension....................

I Lektorn vid Sjökrigsskolan Carl Mauritz Wejles änka Margaretej

Dorotee Caroline Wejle, född Wolff, samt minderåriga söner:

Carl Gunnar och Sten Mauritz, pensioner, för änkan 400 kronor:

och för hvardera sonen 100 kronor ..............................................i

300

54

300

250

600

2.000

300

600

Civildepartementet.

Landskamreraren i Jämtlands län Valentin Klinghammer, pension....;

Länsmannen i Riseberga distrikt inom Kristianstads län Fredrik!

Aspelin, pension ................................................................................i

Länsmannen Carl August Rinnanders änka Hildur Hedvig Amaliaj

Rinnander, född Sandström, pension................................................j

Transport!

4,600 —

1,200 -

600 —

22,134 j —

s. 241 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets Utlåtande Nr 20.

241

Ny anvisning.

Transport

Öfverkonstapeln Carl Natanael Hedmans änka Hilma Karolina Hedman,

född Namnfeldt, samt makarnes minderåriga dotter Hilma

Natalia, pensioner, 450 kronor för änkan och 150 kronor för

dottern ................................................................................................j

j Förmännen och arbetarne vid statens järnvägar: Stenarbetaren Anders)

Teodor Andreasson Kärrman, timmermannen Sven Andreasson

Björkholm, arbetaren Henrik Andersson Lundblad, förmannen

Sven Persson, arbetarna Per August Bodin Frid, Anders Petter

Johansson och Carl Johan Petersson, förmannen Nils Otto

Johansson, arbetaren Adolf Ferdinand Andersson, förmännen

Karl Johan Andersson och Andreas Svensson Mehn, arbetarne

August Andersson Ceder och Karl Johan Johansson, stenarbetaren

Johannes Gustaf Andersson samt arbetarne Karl August Anders
j

son och Per Andersson, pensioner för enhvar 300 kronor ........

F. d. arbetsförmannen vid statens järnvägar Assar Larsson, pension

I Trädgårdsdirektören vid statens järnvägar C. A. L. Sundius’ änka

Johanna Amalia Sundius, född Rydstrand och makarnes son!

Harald Herman Mathias, pensioner, 300 kronor för änkan och!

100 kronor för sonen .......................................................................)

j T. f. notarien hos riksförsäkringsanstalten Carl Backman, pension....)

1

i Ecklesiastikdepartementet.

Vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Lund Carl Fredrik Lund-)

bergs änka Ingrid Lundberg, född Christiansson, pension ........j

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Lund Nils Andersson, |

pension ................................................................................................

Understöd åt äldre behöfvande folkskollärare ....................................

Understöd åt äldre behöfvande småskollärare m. 11.............................i

Understöd åt äldre, behöfvande, från småskollärares ålderdomsunder-j

stödsanstalt understödda småskollärare ........................................

Rektorn vid tekniska skolan i Stockholm B. V. Adlers änka Idaj

Laurentia Adler, född Holter, pension............................................j

Kronor. ö.

22,134 — j

4,800 — |

300 —

400; — I

1,5751 —j

200

—

400

—

4,000

—

21,600

—

4,000

—

800

_

J ordbruksdepartementet.

Skrifbiträdet hos domänstyrelsen änkan Anna Katarina Matilda!

Zetterstén, född Löth, pension ........................................................

Läraren vid Gottlands läns folkhögskola och landtmannaskola vid

Hemse e. jägmästaren Carl Alfred Eugéne Schoug, pension ....

Transport!

1,000

500

62,309 |

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20.

Ny anvisning.

Kronor.

Ö. 1

Transport

Domänintendenten i Skaraborgs län, f. d. kaptenen Magnus Fredrik

62,309

''

_ j

1

Rodhe, pension ....................................................................................

F. d. fiskeriagenten Alexander Heinrich Kr tigers änka Mathilda

1,500

Augusta Kruger, född Nordström, pension ....................................

Geodetförmannen vid rikets allmänna kartverk Anders Petter Hedén,

500

—

pension ...............................................................................................

Snickaren Jonas Westerlund, snickaren Anders Eriksson och f. d.

rättaren Anders Petter Andersson, pension åt enhvar med 300

3,400

J

kronor ...............................................................................................

Finansdepartementet.

Skrifbiträdet hos kammarkollegium, änkan Fredrique Schenholm,

900

född Swartling, pension ....................................................................

1,000

—

Summa

69,609

—

s. 243 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande Nr 20. 243

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Ordinarie anslag.

I. Pensionsstaten ................................................................................................ 1

H. Indragningsstaten...........................................................;................................ 62

A. Ang. justitiedepartementet ............................................................... 62

B. Ang. landtförsvarsdepartementet........................................................ 70

C. Ang. sjöförsvarsdepartementet............................................................ 109

D. Ang. civildepartementet .................................................................... 128

E. Ang. ecklesiastikdepartementet ....................................................... 157

F. Ang. jordbruksdepartementet ................................ 171

G. Ang. finansdepartementet ................................................................ 200

Extra anslag.................................................................................................................... 205

Tabellbilagor................................................................................................................... 234

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.