Skrifvelse till Kungi. Maj:t angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel.
1910-05-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1910:21, Skrifvelse till Kungi. Maj:t angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin såsom berusningsmedel.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Ullålande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till Riksdagens kansli den 19 maj 1910 kl. 1 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11 i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj:t
angående åtgärder mot användande af denatureradt brännvin
såsom berusningsmedel.
I en inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 143, har herr K. G. Karlsson i Göteborg hemställt,
»att Kiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder, som böra vidtagas till bekämpande
af den växande användningen af denatureradt brännvin som berusningsmedel,
samt att Kungl. Maj:t därefter måtte vidtaga de åtgärder,
som med ledning af utredningen befinnas lämpliga.»
Andra kammarens utskott bar angående motionen afgifvit följande
yttrande:
»Som stöd för bebofvet af lagstiftning i det angifna syftet anför
motionären, dels att föreskrifterna i kungl. förordningen den 10 oktober
1890 angående denaturering af brännvin blott innehålla allmänna bestämmelser
rörande kontroll öfver själfva denatureringsförfarandet med hänsyn
till varans beskattning, men icke beröra minutförsäljningen af den denaturerade
varan, dels ock vissa erfarenheter från Göteborg om missbruk
af denatureradt brännvin som berusningsmedel, hvaraf härvarande fattigvårdsstyrelse
funnit sig uppkallad att söka åstadkomma särskilda åtgärder
för kontroll öfver minutförsäljningen af nämnda vara. För att en dylik
Bill. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 21 Raft. (Nr 21.) 2
Andra
kammarens
utskotts
yttrande.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 21.
kontroll skall bli i någon mån effektiv, fordras andra bestämmelser än
de nn gällande såväl för utöfvande af minutförsäljningen som för köp
och bruk af denaturerad sprit.
Utskottet, som finner den i motionen anförda motiveringen högst
beaktansvärd, har genom anförda rön från olika landsdelar, särskildt
städer och industriorter, fått ytterligare konstateradt, att det nu för alla
lätt tillgängliga och billiga denaturerade brännvinet, hur vidrigt och
onaturligt att förtära det än kan vara, faktiskt börjat att allt mer och mer
användas som berusningsmedel. Erfarenheten har också visat, att icke
blott redan djupt sjunkna alkoholister utan äfven andra däraf förgiftat
sig och med förfärande hastighet fått sin hälsa fullständigt undergräfd,
och att sålunda denna form af spritkonsumtion hotar att hli eu allvarlig
fara. Utskottet anser sålunda, att åtgärder i motionens syfte böra —
lika väl som skyddande lagar mot missbruk af andra för folkets lif och
hälsa skadliga ämnen — utgöra ett naturligt led i lagstiftningens sträf*
van att på alla områden begränsa alkoholismens utbredning.
Då, såvidt utskottet har sig bekant, något denatureringsmedel —
på en gång fullt effektivt och omöjligt att ur brännvinet aflägsna i syfte
att göra detsamma njutbart såsom dryck — icke är kändt eller åtminstone
icke kommit i praktiskt bruk, så finner utskottet, i likhet med
hvad motionären framhåller, att åtgärderna till förhindrande af missbruk
af den denaturerade spriten närmast måste inriktas på kontroll öfver
dess försäljning i minut. Eu sådan kontroll kan tänkas anordnad på
många sätt, och utskottet vill blott påvisa några: att minska antalet
försäljningsställen till ett fåtal i städerna och högst ett i hvarje landtkommun;
att köpare har att lämna skriftlig rekvisition; att säljare skall
vara skyldig föra en liggare med uppgift angående såväl köpare som
hvarje gång försåld kvantitet; att för försäljningen en viss minimimängd
bestämmes; att innehafvare af större kvantitet skall vid vitesansvar vara
skyldig att förvara spriten under lås; samt att förvaringskärl alltid skall
vara försedt med tydlig etikett om varans natur och skadlighet o. s. v.
I Tyskland förekommer, enligt hvad utskottet inhämtat, för kontroll
öfver försäljning af denaturerad sprit, den bestämmelsen, att hvarje köpare
skall från någon myndighet, motsvarande magistrat i stad och kommunalnämnd
på landet, förete intyg om sin behörighet för viss tid att köpa
och handhafva en viss myckenhet af varan, hvilken bestämmelse i något
modifierad form kunde tänkas lämplig i vårt land att efter kommuns
eget bestämmande inom densamma blifva gällande.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr T) Utlåtande Nr 21. 3
I likhet med motionären vill utskottet till sist framhålla, att dessa
tänkbara åtgärder till kontroll mot missbruk af denatnrerad sprit icke
få försvåra åtkomsten af den för industri-, kandtverks- och hushållsbruk
allt mer erforderliga varan eller fördyra densamma. I händelse att försäljningens
monopolisering hos spritbolagen, apoteksinnehafvare eller ett
fåtal andra försäljare skulle befinnas lämplig, torde sålunda särskilda
föreskrifter i detta hänseende böra i eu ny förordning införas.
Med stöd af hvad här anförts, får utskottet hemställa, att Andra
kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder som
böra vidtagas till bekämpande af den växande användningen af denatureradt
brännvin som berusningsmedel, samt att Kungl. Maj:t därefter
måtte vidtaga de åtgärder, som med ledning af utredningen befinnas
lämpliga.»
Denna utskottets hemställan bar af Andra kammaren bifallits, hvarefter
ärendet öfverlämnats till Första kammaren, som hänvisat detsamma
till förberedande behandling af sitt första tillfälliga utskott.
Under åberopande af hvad Andra kammarens utskott
utskottet hemställa,
yttrat, får utskottets
yttrande.
att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 19 maj 1910.
På utskottets vägnar:
G. LAGERBJELKE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.