Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om sådan ändring af gällande reglemente för folkskoleseminarierna, att såsom villkor för inträde vid seminarium icke måtte erfordras att hafva begått Herrens nattvard. Såsom motiv för motionen anfördes då, att konfirmationstvånget måste anses som ett onaturligt tvång, hvilket successivt blifvit afskaffadt på de områden, där det förut funnits.

1910-05-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1910:29, Skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om sådan ändring af gällande reglemente för folkskoleseminarierna, att såsom villkor för inträde vid seminarium icke måtte erfordras att hafva begått Herrens nattvard. Såsom motiv för motionen anfördes då, att konfirmationstvånget måste anses som ett onaturligt tvång, hvilket successivt blifvit afskaffadt på de områden, där det förut funnits.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 maj 1910 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12,

i anledning af Andra kammarens beslut på grund af

väckt motion om ändring af 32 § 1 mom. i stadgan för

folkskolelärareseminarierna.

I en inom Andra kammaren väckt motion, nr 101, har herr Smeds Motionen.

Lars Olsson i Alfdalsåsen, med instämmande af tre andra kammarledamöter,

hemställt, »att Riksdagen måtte i skrifvelse hos KuDgl. Maj:t anhålla

om vidtagande af åtgärder i syfte att ur § 32 mom. 1 i stadgan

för folkskoleseminarierna i riket orden: »begått Herrens nattvard » måtte utgå.»

Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:

»I Kungl. Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket af den Motiveringen.

29 januari 1886 § 32 mom. 1 bestämmes, att den, som vill vinna inträde

som elev vid folkskolelärareseminarium, skall hafva begått Herrens nattvard.

Då med att hafva begått Herrens nattvard väl afses att hafva begått

den inom svenska statskyrkan, uppstår här ett hinder för sådana

personer, som ej tillhöra denna kyrka, jämväl för dem, som formellt anses

tillhöra statskyrkan, men uraktlåtit att inom densamma begå Herrens

nattvard, att vinna inträde i dylikt seminarium och där komma i åtnjutande

af den utbildning, som kräfves för att vinna anställning som folkskollärare

eller lärarinna, oafsedt att de i öfrigt äga alla nödiga kvalifikationer

för vinnande af dylikt inträde.

Bill. till Biksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 29 PLäft. (Nr 29). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

Med de religionsfrihetsgrundsatser, som numera göra sig gällande,

måste en dylik bestämmelse anses föråldrad och sålunda böra utgå, och

detta så mycket mera som de, hvilka ej tillhöra statskyrkan, äro i likhet

med hennes medlemmar skyldiga att underhålla dessa seminarier, hvadan

sålunda rättvisa kräfver, att de ej böra utestängas från att komma i åtnjutande

af de förmåner, som genom dem kunna erhållas.»

Andra kärn- Andra kammarens första tillfälliga utskott, till hvilket ärendet remit
m™“terades’

yttrade:

»Den fråga, som motionären väckt, har en gång förut varit föremål

för Andra kammarens pröfning, nämligen vid 1S86 års riksdag, då en »

motion (nr 50) framfördes af herr Waldenström, hvari denne föreslog skrifvelse

till Kungl. Maj:t med anhållan om sådan ändring af gällande reglemente

för folkskoleseminarierna, att såsom villkor för inträde vid seminarium

icke måtte erfordras att hafva begått Herrens nattvard. Såsom

motiv för motionen anfördes då, att konfirmationstvånget måste anses som

ett onaturligt tvång, hvilket successivt blifvit afskaffadt på de områden,

där det förut funnits. Den rest däraf, som ännu kvarstode såsom villkor

för inträde i folkskoleseminarium, borde därför också försvinna. Fordran,

att de inträdessökande skulle hafva begått nattvarden, utgjorde nämligen

ingen garanti för kyrkligt sinnelag hos de blifvande lärarne; tvärtom kunde

icke sällan inträffa, att unga personer, som underlåtit att begå nattvarden,

hållits tillbaka just af samvetsgrannhet och sinnets ädelhet, medan däremot

stora skaror af slentrianens makt förts till nattvardsbordet. Denna

fordran borde slutligen så mycket hellre upphäfvas, som begåendet af

Herrens nattvard icke utgjorde något villkor för kompetens till lärarebefattningar

vid de allmänna läroverken, icke ens för lärarebefattningar i

kristendom.

Herr Waldenströms motion blef af Andra kammarens dåvarande tillfälliga

utskott nr 1 afstyrkt. Utskottet gjorde gällande, att bestämmelsen

blifvit införd i seminariestadgan närmast i syfte, att elev icke under

seminarietiden skulle behöfva sysselsätta sig med konfirmationsberedelsen,

och att detta skäl alltjämt ägde oförminskad kraft. Bestämmelsen hade

dessutom en viktigare uppgift, nämligen att i någon mån utgöra en garanti

för att folkskollärarne bekänna sig till statskyrkans lära. Ingen kunde,

enligt utskottets mening, anses fullständigt bekänna statskyrkans lära utan

att erkänna nattvarden såsom ett sakrament och begagna sig af densamma.

Slutligen ansåg utskottet, att de allra flesta församlingar skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

med stort misstroende se såsom lärare för sina barn en person, som icke

ville begå Herrens nattvard. Mot utskottets utlåtande reserverade sig tre

af dess ledamöter.

I kammaren framkallade frågan en tämligen lång debatt, som slöts

därmed, att motionen vid votering afslogs med 121 röster mot 60.

Den nu föreliggande motionens kläm skiljer sig endast så till vida

från förslaget af 1886, som man nu direkt påkallar strykande af vissa

angifna ord i seminariestadgan, men dessa ord innehålla just det villkor

för inträde i seminarierna, mot hvilket herr Waldenström ''l886 vände sig.

Motiveringen åter är i årets motion annorlunda lagd; den vidrör icke herr

Waldenströms hufvudskål, att fordran om nattvardens begående är öfverflödig

och gagnlös såsom garanti för den blifvande folkskollärarens kyrkliga

sinne och renlärighet, utan vänder sig mot ifrågavarande fordran såsom

ett hinder dels för dem, som ej tillhöra statskyrkan, och dels för

dem, »som formellt anses tillhöra statskyrkan, men uraktlåtit att inom densamma

begå Herrens nattvard», att vinna inträde i sådant seminarium.

Häraf synes framgå, att motionären nu afser upphäfvande af detta hinder,

d. v. s. vill bereda tillträde till seminarium för såväl personer utom statskyrkan

som personer, hvilka formellt tillhöra henne, men icke begått nattvarden.

Synbarligen önskar motionären också, att dessa personer sedan efter

genomgången seminariekurs skola äga kompetens till anställning vid folkskolorna.

I sammanhang med denna motivering får sålunda yrkandet i årets

motion en vidare innebörd än den, som kom till synes i 1886 års förslag.

Utskottet har vid sin behandling af motionen haft att utgå från

regeringsformens bestämmelse (i § 28), att till sådan tjänst, hvarmed är

förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk

vetenskap, endast den må utnämnas, »som bekänner den rena evangeliska

läran». Denna föreskrift måste anses gälla äfven tjänster i folkskolor,

i den mån dessa äro förenade med undervisning i kristendom, och enligt

hvad utskottet erfarit, torde detta vara regel för alla sådana tjänster.

Utskottet har icke kunnat finna, att vid folkskolorna inrättats något slags

ämnesläraretjänster, motsvarande dem vid allmänna läroverken, sårskildt

icke några tjänster utan undervisning i kristendom. Möjligen finnes här

eller hvar vid störa folkskolor i städer en begynnelse till ämnesfördelning

på olika lärare, men i hvarje fall besättas alla platser under förutsättning,

att vederbörande skall äga kompetens och skyldighet till undervisning i

samtliga folkskolans ämnen i egentlig mening, således bland annat i kristendom.

I följd häraf kan, under nuvarande förhållanden, på grund af rege
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

ringsformens anförda föreskrift ingen sådan ändring ske, som ger tillträde

till lärareplatserna vid folkskolor åt andra än dem, hvilka »den rena evangeliska

läran bekänna».

Frågan blir därefter, huruvida också tillträde till själfva seminarierna

behöfver på samma sätt begränsas.

I och för sig är detta uppenbarligen icke nödvändigt; man kan tänka

sig en ordning, som ställer seminarierna såsom allmänna bildningsanstalter

öppna för olika religiösa riktningars bekännare, men däremot begränsar

kompetensen för själfva lärareplatserna på af regeringsformen påkalladt

sätt. Något dylikt antyddes af en bland reservanterna i 1886 års

tillfälliga utskott (herr von Friesen); han gjorde vid öfverläggningen i

kammaren en bestämd skillnad mellan villkoren för intagande i seminarierna

och fordringarna för behörighet att söka folkskollärareplatser,

och han gjorde gällande, att för dessa senare fordringar i förevarande

hänseende ett rättesnöre är gifvet genom regeringsformen, samt att intet

förtydligande eller tillägg i seminariestadgan behöfves. Det dåvarande

utskottets majoritet berör i sitt utlåtande också denna möjlighet att lösa

frågan, men afvisar densamma på den grund, att seminarierna icke äro

att betrakta såsom allmänna bildningsanstalter, utan hafva sitt alldeles

speciella ändamål — nämligen att utbilda folkskolans lärare; af detta

skäl böra fordringarna för inträde i seminariet så bestämmas, att hvarje

elev med säkerhet kan påräknas till anställning vid folkskolor efter

vederbörligen genomgången seminariekurs. Äfven nu måste utskottet i

sak ställa sig på samma ståndpunkt, om ock på något olika grunder.

Utskottet vill lämna osagd!, huruvida folkskoleseminarierna såsom sådana

ovillkorligen och under alla förhållanden böra stå öppna endast för dem,

som på grund af religiös bekännelse äro kompetenta till lärareplats i

folkskola. Men utskottet måste anse, att i hvarje fall seminarierna under

nuvarande förhållanden måste förbehållas åt sådana elever. Behofvet

af lärarekrafter till folkskolorna är nämligen för närvarande så

stort, att det icke blott motsvarar, utan vida öfvergår allt hvad seminarierna

kunna leverera af nya krafter. Lärarebristen har under senare

år blifvit alltmera kännbar; en mängd folkskollärareplatser måste uppehållas

af öfveråriga lärare, som redan fått pension, eller af personer, som

icke innehafva vederbörlig kompetens, t. ex. småskollärare och småskollärarinnor.

Utskottet är icke i tillfälle att meddela någon statistik, som i

siffror preciserar proportionen mellan nya och lediga platser å ena sidan

samt antalet af från seminarierna utexaminerade å den andra, men alla

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts [Nr 2) Utlåtande Nr 29.

upplysningar, som utskottet kunnat inhämta, öfverensstämma däruti, att

denna proportion ställer sig afgjordt ogynnsamt, och att lärarebristen alltså,

långt ifrån att aftaga, snarare synes växa. En känd sak är också, att

seminarierna mottaga och utbilda hela det antal lärjungar, som de kunna

rymma, och att stora skaror af inträdessökande måste afvisas af brist på plats.

Dessa förhållanden hafva för utskottet utgjort afgörande praktiska skäl mot

att öppna seminarierna för andra än dem, som efter slutad kurs kunna

blifva lärare i folkskolorna. Utskottet måste följaktligen vidhålla den

grundsats, som hittills tillämpats, nämligen att den fordran i fråga om

religiös bekännelse, som enligt regeringsformen gäller för kompetens till

lärareplats, får gälla redan för inträdessökande vid seminarierna.

Från dessa förutsättningar har utskottet haft att pröfva, huruvida

seminariestadgans bestämmelse, att vederbörande skall hafva begått Herrens

nattvard, kan och bör upphäfvas.

Utskottet hyser den meningen, att intet hinder därför möter i regeringsformens

anförda föreskrift angående bekännandet af den rena evangeliska

läran. Detta bestyrkes af det förhållande, som anfördes af motionären

år 1886, enligt hvad ofvan erinrats, nämligen att en dylik fordran

icke finnes uppställd för lärarebefattning i kristendom vid de allmänna

läroverken. Läroverksstadgan har såsom särskildt kompetens villkor för

lärare i kristendom upptagit regeringsformens bokstafiiga bestämmelse, att

den sökande skall »bekänna sig till den rena evangeliska läran», men den

preciserar icke, på hvilket sätt detta skall styrkas, och nämner intet om

nattvardens begående. Utskottet anser vidare, att starka skäl tala för bestämmelsens

upphäfvande, hufvudsakligen de, som redan anfördes under

frågans behandling vid 1886 års riksdag, ehuru de då icke förmådde bereda

framgång åt motionen. Att den inträdessökande begått nattvarden,

vare sig detta skett för längre eller kortare tid sedan, utgör icke någon

garanti för hans religiösa sinnelag ens vid intagandet i seminariet, än mindre

för hans sinnelag, när han flera år senare efter slutad kurs kommit i tjänstgöring.

Underlåtenhet att begå nattvarden å andra sidan kan bero af samvetsbetänkligheter,

som ej sällan röja sig just hos religiöst djupt kännande

personer, hvilkas utestängande ur religionsundervisningens egen synpunkt

måste vara en förlust. Den nuvarande föreskriften kan slutligen leda till att

personer, som vilja genomgå seminariet, af denna orsak begå nattvarden —

alltså ett hyckleri, som i och för sig är ytterst olyckligt och som blir det

i än högre grad, då det framkallas af en föreskrift, som afser att trygga

de religiösa intressena i skolan. Utskottet måste anse, att en bestämmelse,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

liviikeus verkningar äro så osäkra och kunna vara så betänkliga, bör

undanröjas.

Enligt utskottets ofvan utvecklade uppfattning kan detta emellertid

icke ske utan ersättning. Bland seminariestadgans villkor för inträde i

seminarierna har det här ifrågavarande, att hafva begått nattvarden, hittills

varit det enda, som haft afseende på den religiösa bekännelsen, och

detta villkor har sedan också betraktats som garanti för regeringsformens

uppfyllande i fråga om själfva lärareplatserna; för kompetens till själfva

lärarebefattningarna finnes ingen motsvarande fordran i folkskolestadgan.

Om punkten, att den inträdessökande skall hafva begått nattvarden, uteslutes

ur seminariestadgan, måste alltså i stället insättas en annan bestämmelse,

som motsvarar regeringsformens fordran i fråga om lärare i

kristendom.

Närmast skulle då ligga att helt enkelt upptaga i seminariestadgan

regeringsformens egna ord och alltså föreskrifva, att den inträdessökande

skall »bekänna den rena evangeliska läran», på samma sätt som i läroverksstadgan

skett i fråga om lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.

Utskottet anser det emellertid lämpligare att modernisera terminologien

till närmare öfverensstämmelse med vår tids språkbruk och att alltså uppsöka

en formulering, som i nutida lagspråk motsvarar regeringsformens

ordalag. Uttrycket »bekänna den rena evangeliska läran» —- som i regeringsformen

förekommer omväxlande med »vara af den rena evangeliska

läran» — måste afse att tillhöra ett evangeliskt-lutherskt kyrkosamfund,

och i här förevarande fall kan detta samfund uppenbarligen endast vara

svenska statskyrkan. I senare lagstiftning betecknas svenskar af »den rena

evangeliska läran» också såsom »medlemmar af svenska kyrkan» eller

»tillhörande svenska kyrkan». Utskottet finner sig därför kunna föreslå,

att det villkor för inträde i folkskoleseminarium, som bör ingå i seminariestadgan

i stället för det nuvarande, om nattvardens begående, blir det, att

den sökande är medlem af svenska kyrkan.

Det har icke undgått utskottet, att detta uttryck är ganska vidsträckt.

Medlemmar af svenska kyrkan äro inför lagen äfven personer, som mer

eller mindre skilt sig från kyrkans åskådning, så länge de icke formligen

utträdt. Inom kyrkan kvarstå sålunda äfven eu del frikyrkliga, som följaktligen

inom henne bilda särskilda kretsar. Men utskottet kan i trots

häraf icke föreslå någon inskränkning inom ramen af svenska kyrkans

medlemmar, redan på den grund, att en tillfredsställande bestämning af

en dylik inskränkning icke synes möjlig att utfinna. Man har icke rätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Kr 2) Utlåtande Nr 29.

att mera vända sig mot en eller annan s. k. frikyrklig riktning inom statskyrkan

än mot sådana afvikelser från statskyrkan, som äro af mera individuell

natur. Det är också känd!, att inom statskyrkans eget prästerskap

förefinnas skiljaktigheter i uppfattning af kyrkliga trossatser, som säkerligen

i icke få fall äro lika starka som skiljaktigheterna gentemot den

ena eller andra frikyrkliga riktningen. De garantier för »den rena evangeliska

lärans» ställning i seminarier och folkskolor, som grundlagen gör

nödvändiga, maste vinnas pa annan väg. En sådan ligger först i rätten

att utträda ur statskyrkan för dem, som själfva firma sig stå i oförenlig

motsats mot henne. Men framför allt ligga garantierna i statens makt

öfver själfva undervisningen i kristendom inom seminarier och folkskolor.

Redan pröfningen för inträde i seminarium skall enligt gällande bestämmelser

konstatera, att vederbörande inhämtat »Luthers katekes och den

antagna utvecklingen»; inom seminariet är sedan hela kristendomsnndervisningen

lagd på samma grund, och detsamma gäller för folkskolan.

Hvar och en, som söker inträde i folkskoleseminarium för att sedan gå ut

såsom lärare, måste således i hvarje fall göra upp med sitt eget samvete,

huruvida han kan och vill först i seminariet mottaga och sedan såsom

lärare själf meddela en sådan kristendomsundervisning. Endast om han

därtill känner sig oförhindrad, låter han utbilda sig till folkskollärare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Andra kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga sådan förändring

i gällande bestämmelser, att för inträde i folkskoleseminarium ej vidare

måtte erfordras att hafva begått Herrens nattvard, men att i stället måtte

införas såsom villkor för inträde, att vederbörande är medlem af svenska

kyrkan.»

Denna hemställan bifölls af Andra kammaren vid företagen votering

med 111 röster mot 92, som tillföllo en vid betänkandet fogad af herr

Bandqvist in. fl. afgifven reservation af innehåll:

»att Riksdagen måtte bos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t vidtaga sådan ändring i gällande stadga för folkskoleseminarierna

i riket § 32, att orden »begått Herrens nattvard» måtte utbytas mot en

bestämmelse, som innebär, att sökanden bör vara döpt medlem af svenska

kyrkan! och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning hafva behörigen

förklarats berättigad till konfirmation och nattvardsgång.»

Ärendet har därefter af Första kammaren hänvisats till dess andra

tillfälliga utskott.

Andra kammarens

beslut.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

Första kammarena

utskotts

yttrande.

Detta utskott kan för sin del icke godkänna den uppfattning, som

fått sitt uttryck vare sig i motionärens framställning eller i det beslut,

Andra kammaren fattat i detta ärende.

Det utskott inom Andra kammaren, som haft denna fråga till förberedande

behandling, har, såsom det i sitt betänkande angifver, vid bedömandet

af motionärens önskemål tagit till utgångspunkt bestämmelsen i

regeringsformens paragraf 28, »att till tjänst, hvarmed är förenadt åliggande

att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap,

endast den kan utnämnas, som bekänner den rena evangeliska läran».

Det har därjämte förklarat, att det »måste anse, att i hvarje fall seminarierna

under nuvarande förhållanden måste förbehållas åt sådana elever,

som på grund af religiös bekännelse äro kompetenta till lärareplats i folkskola»,

hvadan sålunda regeringsformens nu berörda bestämmelse bör vara

bindande äfven för dem, som söka inträde vid dessa undervisningsanstalter,

men det har tillika uttalat, att det vore lämpligt »att modernisera

terminologien till närmare öfverensstämmelse med vår tids språkbruk och

alltså uppsöka en formulering, som i nutida lagspråk motsvarar regeringsformens

ordalag.» Enligt denna moderniserade terminologi skulle uttrycket

»bekänna den rena evangeliska läran» vara liktydigt med att vara

»medlem af svenska kyrkan».

Första kammarens tillfälliga utskott finner emellertid, att genom den

föreslagna omformuleringen till förmån för motionärens framställning det

ifrågavarande villkoret för inträde i seminariet fått en betydligt vidare

ram, än hvad nyssnämnda grundlagsstadgande berättigar till. Redan ett

Andra kammarens tillfälliga utskott vid 1886 års riksdag uttalade i en

dylik fråga som den nu föreliggande, att »ingen kunde anses fullständigt

bekänna statskyrkans lära utan att erkänna nattvarden såsom ett sakrament

och begagna sig af densamma». Ett utbytande i seminariestadgan af orden

»begått Herrens nattvard» mot uttrycket »medlem af svenska kyrkan»

skulle i tillämpningen kunna medföra, att personer, som blott formellt

tillhöra svenska kyrkan, emedan de stå tecknade i församlingsboken och

icke ur kyrkan utträdt, men som i väsentliga punkter afvika från, ja, måhända

uppenbart förneka den rena evangeliska läran, som är svenska

kyrkans lära, skulle få tillträde till seminarium för att där utbildas till

lärare eller lärarinnor i våra folkskolor. Detta synes utskottet hvarken

vara lämpligt eller öfverensstämmande med grundlagens mening. Bestämmelsen

i paragraf 32 mom. 1 af gällande seminariestadga att hafva begått

Herrens nattvard har tydligen tillkommit såsom en garanti för att de,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 29.

som skola utbildas till folkskollärare, bekänna sig till statskyrkans lära.

Och det torde väl kunna med skäl sägas, att den medlem af svenska

kyrkan, som, efter att ha inom samma kyrka blifvit döpt och konfirmerad,

där begått Herrens nattvard, stått under inflytelsen af den fostran i

evangelisk riktning, som kyrkan afser att meddela sina medlemmar, och

att han genom dessa heliga handlingar, särskild! genom begåendet af

nattvarden, gifvit, bevis om att han vill bekänna sig till den rena evangeliska

läran, enär ju nattvarden är att betrakta icke blott såsom ett

sakrament utan äfven såsom en bekännelsehandling af den person, som

begår densamma. Den nu gällande formuleringen af paragraf 82 mom. 1

i stadgan för folkskolelärareseminarierna i riket synes således mera lämplig

och grundlagsenlig än den af Andra kammaren nu godkända.

Detsamma torde ock kunna sägas om den nuvarande formuleringen i

jämförelse med den i reservationen till Andra kammarens utskotts utlåtande

föreslagna, då den senare icke heller tar tillräcklig hänsyn till grundlagens

bud, att personen i fråga skall bekänna den rena evangeliska läran.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Första kammaren icke måtte biträda Andra kammarens

i detta ärende fattade beslut.

Stockholm den 19 maj 1910.

På utskottets vägnar:

H. BIÖRKLUND.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 29 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.