Första Kammarens Tillfälliga Utskotts ('Nr 2) Utlåtande Fr 3
1910-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1910:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts ('Nr 2) Utlåtande Fr 3
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (''Nr 2) Utlåtande Fr 3.
1
Ir 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1910, kl. 12 m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i fråga
om afskaffande af biskops själfskrifna utöfvande af prokanslersämbete
vid rikets universitet.
Till utskottets behandling bär hänvisats en inom Första kammaren
af herr Löfgren väckt motion, nr 37, i hvad den afser hemställan,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t gå i författning om vidtagande af sådan ändring
i gällande bestämmelser, att prokanslersämbetet vid universiteten anskaffades
eller, därest några af de med nämnda ämbete förenade funktioner
ansåges böra bibehållas under särskildt ämbete, i allt fall biskops
själfskrifna utöfvande häraf måtte upphöra.
Till stöd härför anför motionären följande:
Det torde vara obestridligt, att befattningar, hvilka genom ändrade
förhållanden icke längre fylla något verkligt behof, höra. såsom onödiga
afskaffas. Särskildt synes detta gälla om sådana, till hvilka viss person
i följd af sitt ämbete är själfskrifven. Angelägenheten att afföra onödiga
befattningar, äfven där de ej äro förenade med inkomst, framträder så
mycket starkare, därest innehafvaren direkt eller indirekt beredes tillfälle
att genom sin ställning öfva inflytande i för hans egentliga syssla
främmande angelägenheter, hvilka lämpligast böra själfständigt hand
hafvas af sakkunniga och ansvariga män.
Det har försports, att förslag är å bane att såsom onodiga afskaffa
kyrkofullmäktige, där sådana finnas. Tiden torde desslikes vara inne
att, åtminstone i nuvarande form, afskaffa prokanslersämbetet vid Uppsala
Bih. till Biksd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft. (Nr 3.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.
och Lunds universitet, till hvilka befattningar ärkebiskopen, respektive
biskopen i Lund äro själfskrifna, äfvensom eforaten öfver rikets allmänna
läroverk, som utöfvas af biskoparne i deras skilda stift.
Af de nya universitutsstatuterna framgår oförtydbart, att prokanslersbefattningen
för framtiden är intet, utom en tom form. Prokanslern
har antingen alldeles samma funktioner som universitetskanslern eller
också ingå alls. Han skall »göra sig underrättad om alla universitetets
angelägenheter, lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes
sedliga förhållande samt med upplysningar och råd, där han
så aktar nödigt, främja universitetets väl och anseende». Härvid har
emellertid universitetskanslern enahanda uppgift. Bestämmelsen kan
därför, om den skall af båda de höga ämbetsmännen iakttagas, icke
leda till annat än en af stridiga uppfattningar vållad oreda. Dessutom
torde i allmänhet prokanslern, på grund af sin speciella utbildning, vara
oförmögen att följa den moderna universitetsundervisningens gång på
områden, som äro för honom främmande.
Som ett ofruktbart bihang till nyss nämnda skyldighet gäller för
prokansler rätten att närvara vid konsistoriernas öfverläggningar, men
torde den ömsesidiga uppbyggeisen häraf icke tillräckligt motivera ämbetets
vidmakthållande. Utom den allmänna medborgerliga rättigheten
att »hos kansleren gorå de framställningar och föreslå de åtgärder han
anser för universitetet gagnande» har prokanslern slutligen rätt och
skyldighet att, »när kanslersämbetet är ledigt, bestrida de åligganden,
som tillhöra detta, ämbete, till dess Kungl. Majrt förordnat om ämbetets
uppehållande». Sistnämnda funktion, som förefaller att vara af mera
reell natur än de öfriga, innebär också den största oegentligheten.
Det är nämligen att märka, att universitetskanslern, som skall utses
bland män, hvilka visa »nit för vetenskaplig odling», alltså väljes efter
helt och hållet andra grunder och med stöd af annan kompetens än
r-81i °n0nj Pr0^anos^er själfskrifna biskopen. I författningen har detta
förhållande också observerats, enär i dess 11 § stadgas, att, när kanslersämbetet
är obesatt eller kanslern är ledig, Kungl. Maj:t skall förordna,
»huru med ämbetets utöfning under tiden skall förhållas». Prokanslerns
befattning med de verkliga kanslersgöromålen på grund af
ämbetsställning är således äfven den skenbar eller helt tillfällig, beroende
på Kungl. Maj:ts förordnande.
Men vare sig man ser saken så, att prokanslersämbetet är blott
och bålt en dekoration, eller så, att det under särskilda betingelser
Jean innebära vissa funktioner för dess innehafvare, ha speciellt Uppsala
och Lunds universitet icke förskyllt att stå under en biskoplig protek
-
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.
tion, som ej har motsvarighet vid de öfriga högskolorna. Ämbetets
vidmakthållande ger ett sken af kyrkans eller, rättare sagdt, vissa
kyrkofurstars supremati öfver vetenskapen, som icke har en skymt af
berättigande. Äfven om för framtiden den verkliga betydelsen häraf
är mindre, sedan prokanslerns yttrande vid tillsättandet af professorsbefattningar
kommer att upphöra, kvarstår dock i viss grad faran af
obehöriga inflytelser å universitetets angelägenheter från personer,
hvilka icke äga en af förhållandenas natur betingad rätt att lägga sitt
ord i vågskålen vid de skilda ärendenas bepröfvande. Finnes det
emellertid nödigt eller lämpligt att behålla prokanslern som eventuell
ställföreträdare för kanslern, bör prokansler af Kungl. Maj:t utses efter
liknande grunder som denne.
Biskoparnas eforat synes, likaväl som prokanslersämbetet, kunna
afskaflas utan ändring af allmän lag eller kyrkolag.
Utan att vilja underkänna den betydelse såväl prokanslersämbetet
som eforatet otvifvelaktigt tidigare ägt, vågar jag sålunda, med stöd
af hvad ofvan anförts, hemställa etc.
Enligt nu gällande statuter för universiteten i Uppsala och Lund
är ärkebiskopen prokansler för det förra och biskopen öfver Lunds stift
för det senare. Öfverstyrelsen föres af en kansler; styrelsen och förvaltningen
på stället handhafvas, under kanslerns inseende, af vissa
myndigheter. Prokansler kan, då skäl därtill förekommer, bevilja lärare
och tjänstemän tjänstledighet för högst en månad. lian äger jämväl
förordna vikarie för lärare eller tjänsteman, när sådan erfordras tidigare,
än kanslerns förordnande hinner ankomma, äfvensom då vikaries biträde
ej kräfves för längre tid än en vecka. Motionären har angifvit hvad
som i öfriga delar enligt statuterna åligger prokanslern. Han har sökt
förringa betydelsen af dessa åligganden och ansett, att af universitetsstatuterna
oförtydbart framginge, att prokanslersbefattningen för framtiden
vore intet utom en tom form.
Utskottet kan icke dela denna uppfattning, och motionären synes
själf vara tveksam i saken, då han ifrågasätter, att prokanslersämbetet
»under särskilda betingelser kunde innebära vissa funktioner för dess
innehafvare», samt för den skull alternativt föreslår, att, om »det finnes
nödigt eller lämpligt att behålla prokanslern som eventuell ställföreträdare
för kanslern», prokanslern borde utses efter liknande grunder
som denne af Kungl. Maj:t.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Kr 2) Utlåtande Kr 3.
Det synes utskottet vara uppenbart, att det bör vara af verkligt
värde att vid de stora universiteten i Uppsala och Lund äga tillgång
till en kanslerns närmaste man, som boende på platsen, snabbt och lätt
kan ordna frågor om kortare tjänstledighet för lärare och tjänstemän
samt bestämma om vikarie för göromålens uppehållande. Lättare än
kanslern kan prokanslern också utöfva inseende öfver förvaltningen och
blifva underkunnig om där rådande speciella förhållanden och uppfattningar.
Rättigheten att hos kanslern göra de framställningar och föreslå
de åtgärder, han anser för universitetet gagnande, får säkerligen
därigenom för universitetet större gagn, än att den, såsom motionären
velat göra, bör jämställas med personer i allmänhet tillkommande
allmänt medborgerlig rättighet härutinnan.
Den kommitté af sakkunnige, hvilken afgaf förslag till de universitetsstatuter,
som utfärdades den 10 januari 1876, uttalade, att prokanslersämbetet
synts kommittén böra, såsom för universiteten gagneligt,
bibehållas, och kommittén motiverade detta med följande ord: »Genom
sin närvaro på stället — något som däremot i fråga om kansliämbetets
innehafvare, äfven om denna icke vore en och samma person för båda
universiteten, ej kan vara att påräkna — är prokanslern i tillfälle att
åt universitetets angelägenheter ägna en omvårdnad, som gynnas ej
allenast af närmare bekantskap med personer och förhållanden, utan
ock af den ställning, han där innehar.»
De nu gällande universitetsstatuterna af den 27 november 1908
föregingos af en vidlyftig utredning. En år 1899 tillsatt kommitté afgaf
förslag och betänkande år 1901 och sedan åtskilliga akademiska myndigheter
däröfver yttrat sig, tillkallades särskilda sakkunnige, livilka
år 1907 till kungl. ecklesiastikdepartementet inkommo med utredningar
och förslag. I dessa förslag var prokanslersämbetet med den nuvarande
själfskrifvenheten till detsamma bibehållet. Vid ärendets slutliga behandling
hos Kungl. Magt förefanns, enligt hvad utskottet inhämtat, från en
fakultetssektion vid det ena universitet uttalande för prokanslersämbetets
afskaffande men från en fakultetssektion vid det andra universitetet
uttalande för samma ämbetes bibehållande.
Det måste under sådant förhållande antagas, att bestämmelserna
rörande prokanslern i de nu gällande universitetsstatuterna, hvilka trädde
i kraft den 1 januari 1909, icke inflöto såsom en fortlefva från äldre
statuter utan efter pröfning af prokanslersämbetets lämplighet och
behöflighet och att vid denna pröfning intet fanns mot själfskrifvenheten
att erinra.
Däraf torde kunna dragas den slutsats, att den af motionären
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.
uttalade fara för oreda på grund af stridiga uppfattningar hvilken
skulle vållas genom föreskrifterna beträffande prokansler^ icke bestyrkes
af erfarenheten, lika litet som dessa föreskrifter, hvilka l nu gällande
statuter undergått inskränkning genom borttagande af rättigheten för
honom att öfver upprättade förslag till lärarebefattningar afgifva utlåtande,
torde kunna anses, såsom motionären befarar, gifva sken åt vissa
kyrkofurstars -supremati öfver vetenskapen.
På o-rund af hvad nu anförts hemställer utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 februari 1910.
På utskottets vägnar:
H. BIÖRKLUND.
Bih. till Biksd. Prot. 1910.
9 Sami 2 Afd. 1 Band. 3 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.