Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts ('Nr 2) Utlåtande Fr 3

1910-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1910:3, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts ('Nr 2) Utlåtande Fr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (''Nr 2) Utlåtande Fr 3.

1

Ir 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1910, kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2, i fråga

om afskaffande af biskops själfskrifna utöfvande af prokanslersämbete

vid rikets universitet.

Till utskottets behandling bär hänvisats en inom Första kammaren

af herr Löfgren väckt motion, nr 37, i hvad den afser hemställan,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t gå i författning om vidtagande af sådan ändring

i gällande bestämmelser, att prokanslersämbetet vid universiteten anskaffades

eller, därest några af de med nämnda ämbete förenade funktioner

ansåges böra bibehållas under särskildt ämbete, i allt fall biskops

själfskrifna utöfvande häraf måtte upphöra.

Till stöd härför anför motionären följande:

Det torde vara obestridligt, att befattningar, hvilka genom ändrade

förhållanden icke längre fylla något verkligt behof, höra. såsom onödiga

afskaffas. Särskildt synes detta gälla om sådana, till hvilka viss person

i följd af sitt ämbete är själfskrifven. Angelägenheten att afföra onödiga

befattningar, äfven där de ej äro förenade med inkomst, framträder så

mycket starkare, därest innehafvaren direkt eller indirekt beredes tillfälle

att genom sin ställning öfva inflytande i för hans egentliga syssla

främmande angelägenheter, hvilka lämpligast böra själfständigt hand

hafvas af sakkunniga och ansvariga män.

Det har försports, att förslag är å bane att såsom onodiga afskaffa

kyrkofullmäktige, där sådana finnas. Tiden torde desslikes vara inne

att, åtminstone i nuvarande form, afskaffa prokanslersämbetet vid Uppsala

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 9 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

och Lunds universitet, till hvilka befattningar ärkebiskopen, respektive

biskopen i Lund äro själfskrifna, äfvensom eforaten öfver rikets allmänna

läroverk, som utöfvas af biskoparne i deras skilda stift.

Af de nya universitutsstatuterna framgår oförtydbart, att prokanslersbefattningen

för framtiden är intet, utom en tom form. Prokanslern

har antingen alldeles samma funktioner som universitetskanslern eller

också ingå alls. Han skall »göra sig underrättad om alla universitetets

angelägenheter, lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes

sedliga förhållande samt med upplysningar och råd, där han

så aktar nödigt, främja universitetets väl och anseende». Härvid har

emellertid universitetskanslern enahanda uppgift. Bestämmelsen kan

därför, om den skall af båda de höga ämbetsmännen iakttagas, icke

leda till annat än en af stridiga uppfattningar vållad oreda. Dessutom

torde i allmänhet prokanslern, på grund af sin speciella utbildning, vara

oförmögen att följa den moderna universitetsundervisningens gång på

områden, som äro för honom främmande.

Som ett ofruktbart bihang till nyss nämnda skyldighet gäller för

prokansler rätten att närvara vid konsistoriernas öfverläggningar, men

torde den ömsesidiga uppbyggeisen häraf icke tillräckligt motivera ämbetets

vidmakthållande. Utom den allmänna medborgerliga rättigheten

att »hos kansleren gorå de framställningar och föreslå de åtgärder han

anser för universitetet gagnande» har prokanslern slutligen rätt och

skyldighet att, »när kanslersämbetet är ledigt, bestrida de åligganden,

som tillhöra detta, ämbete, till dess Kungl. Majrt förordnat om ämbetets

uppehållande». Sistnämnda funktion, som förefaller att vara af mera

reell natur än de öfriga, innebär också den största oegentligheten.

Det är nämligen att märka, att universitetskanslern, som skall utses

bland män, hvilka visa »nit för vetenskaplig odling», alltså väljes efter

helt och hållet andra grunder och med stöd af annan kompetens än

r-81i °n0nj Pr0^anos^er själfskrifna biskopen. I författningen har detta

förhållande också observerats, enär i dess 11 § stadgas, att, när kanslersämbetet

är obesatt eller kanslern är ledig, Kungl. Maj:t skall förordna,

»huru med ämbetets utöfning under tiden skall förhållas». Prokanslerns

befattning med de verkliga kanslersgöromålen på grund af

ämbetsställning är således äfven den skenbar eller helt tillfällig, beroende

på Kungl. Maj:ts förordnande.

Men vare sig man ser saken så, att prokanslersämbetet är blott

och bålt en dekoration, eller så, att det under särskilda betingelser

Jean innebära vissa funktioner för dess innehafvare, ha speciellt Uppsala

och Lunds universitet icke förskyllt att stå under en biskoplig protek
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

tion, som ej har motsvarighet vid de öfriga högskolorna. Ämbetets

vidmakthållande ger ett sken af kyrkans eller, rättare sagdt, vissa

kyrkofurstars supremati öfver vetenskapen, som icke har en skymt af

berättigande. Äfven om för framtiden den verkliga betydelsen häraf

är mindre, sedan prokanslerns yttrande vid tillsättandet af professorsbefattningar

kommer att upphöra, kvarstår dock i viss grad faran af

obehöriga inflytelser å universitetets angelägenheter från personer,

hvilka icke äga en af förhållandenas natur betingad rätt att lägga sitt

ord i vågskålen vid de skilda ärendenas bepröfvande. Finnes det

emellertid nödigt eller lämpligt att behålla prokanslern som eventuell

ställföreträdare för kanslern, bör prokansler af Kungl. Maj:t utses efter

liknande grunder som denne.

Biskoparnas eforat synes, likaväl som prokanslersämbetet, kunna

afskaflas utan ändring af allmän lag eller kyrkolag.

Utan att vilja underkänna den betydelse såväl prokanslersämbetet

som eforatet otvifvelaktigt tidigare ägt, vågar jag sålunda, med stöd

af hvad ofvan anförts, hemställa etc.

Enligt nu gällande statuter för universiteten i Uppsala och Lund

är ärkebiskopen prokansler för det förra och biskopen öfver Lunds stift

för det senare. Öfverstyrelsen föres af en kansler; styrelsen och förvaltningen

på stället handhafvas, under kanslerns inseende, af vissa

myndigheter. Prokansler kan, då skäl därtill förekommer, bevilja lärare

och tjänstemän tjänstledighet för högst en månad. lian äger jämväl

förordna vikarie för lärare eller tjänsteman, när sådan erfordras tidigare,

än kanslerns förordnande hinner ankomma, äfvensom då vikaries biträde

ej kräfves för längre tid än en vecka. Motionären har angifvit hvad

som i öfriga delar enligt statuterna åligger prokanslern. Han har sökt

förringa betydelsen af dessa åligganden och ansett, att af universitetsstatuterna

oförtydbart framginge, att prokanslersbefattningen för framtiden

vore intet utom en tom form.

Utskottet kan icke dela denna uppfattning, och motionären synes

själf vara tveksam i saken, då han ifrågasätter, att prokanslersämbetet

»under särskilda betingelser kunde innebära vissa funktioner för dess

innehafvare», samt för den skull alternativt föreslår, att, om »det finnes

nödigt eller lämpligt att behålla prokanslern som eventuell ställföreträdare

för kanslern», prokanslern borde utses efter liknande grunder

som denne af Kungl. Maj:t.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Kr 2) Utlåtande Kr 3.

Det synes utskottet vara uppenbart, att det bör vara af verkligt

värde att vid de stora universiteten i Uppsala och Lund äga tillgång

till en kanslerns närmaste man, som boende på platsen, snabbt och lätt

kan ordna frågor om kortare tjänstledighet för lärare och tjänstemän

samt bestämma om vikarie för göromålens uppehållande. Lättare än

kanslern kan prokanslern också utöfva inseende öfver förvaltningen och

blifva underkunnig om där rådande speciella förhållanden och uppfattningar.

Rättigheten att hos kanslern göra de framställningar och föreslå

de åtgärder, han anser för universitetet gagnande, får säkerligen

därigenom för universitetet större gagn, än att den, såsom motionären

velat göra, bör jämställas med personer i allmänhet tillkommande

allmänt medborgerlig rättighet härutinnan.

Den kommitté af sakkunnige, hvilken afgaf förslag till de universitetsstatuter,

som utfärdades den 10 januari 1876, uttalade, att prokanslersämbetet

synts kommittén böra, såsom för universiteten gagneligt,

bibehållas, och kommittén motiverade detta med följande ord: »Genom

sin närvaro på stället — något som däremot i fråga om kansliämbetets

innehafvare, äfven om denna icke vore en och samma person för båda

universiteten, ej kan vara att påräkna — är prokanslern i tillfälle att

åt universitetets angelägenheter ägna en omvårdnad, som gynnas ej

allenast af närmare bekantskap med personer och förhållanden, utan

ock af den ställning, han där innehar.»

De nu gällande universitetsstatuterna af den 27 november 1908

föregingos af en vidlyftig utredning. En år 1899 tillsatt kommitté afgaf

förslag och betänkande år 1901 och sedan åtskilliga akademiska myndigheter

däröfver yttrat sig, tillkallades särskilda sakkunnige, livilka

år 1907 till kungl. ecklesiastikdepartementet inkommo med utredningar

och förslag. I dessa förslag var prokanslersämbetet med den nuvarande

själfskrifvenheten till detsamma bibehållet. Vid ärendets slutliga behandling

hos Kungl. Magt förefanns, enligt hvad utskottet inhämtat, från en

fakultetssektion vid det ena universitet uttalande för prokanslersämbetets

afskaffande men från en fakultetssektion vid det andra universitetet

uttalande för samma ämbetes bibehållande.

Det måste under sådant förhållande antagas, att bestämmelserna

rörande prokanslern i de nu gällande universitetsstatuterna, hvilka trädde

i kraft den 1 januari 1909, icke inflöto såsom en fortlefva från äldre

statuter utan efter pröfning af prokanslersämbetets lämplighet och

behöflighet och att vid denna pröfning intet fanns mot själfskrifvenheten

att erinra.

Däraf torde kunna dragas den slutsats, att den af motionären

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nr 2) Utlåtande Nr 3.

uttalade fara för oreda på grund af stridiga uppfattningar hvilken

skulle vållas genom föreskrifterna beträffande prokansler^ icke bestyrkes

af erfarenheten, lika litet som dessa föreskrifter, hvilka l nu gällande

statuter undergått inskränkning genom borttagande af rättigheten för

honom att öfver upprättade förslag till lärarebefattningar afgifva utlåtande,

torde kunna anses, såsom motionären befarar, gifva sken åt vissa

kyrkofurstars -supremati öfver vetenskapen.

På o-rund af hvad nu anförts hemställer utskottet,

att ifrågavarande motion icke må till vidare åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 februari 1910.

På utskottets vägnar:

H. BIÖRKLUND.

Bih. till Biksd. Prot. 1910.

9 Sami 2 Afd. 1 Band. 3 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.