Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väclet motion om vidtagande af åtgärder i syfte att för obemedlade underlätta förvärf af jord från statens domäner till småbruk.

1910-04-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:47, Utlåtande, i anledning af väclet motion om vidtagande af åtgärder i syfte att för obemedlade underlätta förvärf af jord från statens domäner till småbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 april 1910 kl. 4,3 0 e. m.

Utlåtande, i anledning af väclet motion om vidtagande af

åtgärder i syfte att för obemedlade underlätta förvärf af

jord från statens domäner till småbruk. (2:a A.)

1 en inom Första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling öfverlämnad motion (nr 18) har herr J. Nilsson hemställt

om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att det täcktes

Kungl. Maj:t för Riksdagen framlägga förslag om, att jord till småbruk

måtte från statens domäner kunna försäljas till obemedlade, men i öfrigt

till småbrukare väl kvalificerade personer, på sådana villkor, att hela

köpeskillingen under viss tid finge innestå mot möjligast billiga ränta.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Oaktadt allt som åtgjorts och åtgöres för att underlätta för

mindre bemedlade att förskaffa sig jordbrukslägenheter, och oaktadt

senaste Riksdag på förslag af Kungl. Maj:t fattade särdeles viktiga beslut

i nämnda afseende, kan dock frågan om underlättandet af nya

småbruks bildande icke anses tillfullo löst. Frågan är för vårt land

och folk af så oerhörd betydelse, att det icke bör förvåna, att den

alltjämt framkallar nya uppslag och att dessa uppslag framföras till

Riksdagens och regeringens pröfning.

Genom statens egnahemslånerörelse samt genom de vid förra riksdagen

fattade besluten om upplåtelse af småbruksjord från statens domäner,

torde, äfven om ännu åtskilligt återstår att önska ifråga om

formerna för småbrukslåns erhållande samt om dessa lånesummors storlek

m. in. på ett i stort sedt tillfredsställande sätt tillfälle hafva blifvit

beredt för de med ett mindre kapital försedda arbetare, som önska

blifva småbrukare, att förskaffa sig jord till småbruk. Hvad som tilläfventyrs

ännu i detta afseende kan återstå att önska, torde i sinom

tid blifva utredt från i detta afseende sakkunnigt håll.

Bill. till RiTcsd. Prof. 1910. 8 Sami. 20 Höft. (Nr 47.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

Men fråga kan vara, om icke tillfälle till anskaffande af småbruksjord

borde beredas äfven sådana arbetare, som äro alldeles utan tillgångar

utöfver nödigt bohag och dylikt eller i alla händelser icke förfoga

öfver besparingar i den utsträckning, att de kunna förslå till

erläggande af någon del af köpeskillingen för jord och uppförandet af

nödiga byggnader, där sådana icke finnas.

Uppenbart är, att denna fråga icke är lättlöst och att den största

försiktighet måste iakttagas ifråga om att förhjälpa alldeles medellösa

eller i det närmaste medellösa personer att blifva småbrukare. Skälen

härför torde ligga i så öppen dag, att de icke behöfva närmare utvecklas.

Men å andra sidan måste medgifvas, att det förhållandet, att en

arbetare icke kunnat förskaffa sig några nämnvärda besparingar långt

ifrån alltid beror på bristande flit eller bristande ekonomisk omtanke.

Äfven en mycket duglig och sparsam arbetare kan genom familjeförhållanden

o. d. hafva varit förhindrad att lägga af någon del af sin arbetsförtjänst;

likaså kan det mycket väl hända, att en arbetare som

under sin ungdom varit mindre omtänksam, kan vid mognare år blifva

särdeles skötsam och ordentlig, och utan tvifvel skulle utaf många dylika

medellösa eller nästan medellösa arbetare kunna blifva utmärkta

småbrukare, hvilket ju skulle vara till uppenbar välsignelse ej blott för

dem själfva utan ock för det allmänna.

Från skilda håll ha också kraf blifvit framställda, att förhållandena

skulle ordnas så, att tillfälle bereddes äfven i det närmaste alldeles

obemedlade arbetare, som kunde anses inneha nödiga kvalifikationer i

ifrigt, att förskaffa sig småbruk.

Nationalföreningens mot emigration insamling till en småbrukarefond

afser ju ernående af detta ändamål; uppslaget har omfattats med

mycket intresse och åtskilligt kan ju vinnas på den vägen; men några

resultat i så stor skala, att de kunna få större social betydelse, torde

på den vägen knappast vara att vänta.

Inom Andra kammaren ha vid upprepade tillfällen förslag väckts,

att vinna det antydda syftemålet genom införandet af en ny form för

upplåtelse af statsjord till småbruk, »den tryggade besittningsrätten»,

hvarigenom vid upplåtelse af jord från statens domäner någon köpeskilling

icke af den blifvande småbrukaren skulle behöfva erläggas.

Såsom skäl för införande af denna nya upplåtelseform, som man,

att döma af i Andra kammaren 1908 väckt motion om inställande af all

försäljning af statens jord till småbruk, afsåg skulle bli den enda upplåtelseformen,

men som, enligt motionerna i samma kammare under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

3

förliden riksdag ifrågasattes blott som ett alternativ, ba anförts hufvudsakligen

följande: besittningsrättsformen skulle underlätta anskaffandet

af småbruk för obemedlade eller mindre bemedlade''; genom att dylika

småbruk ej skulle kunna bli föremål för spekulation, skulle man ha garantier,

att de för all framtid skulle bevaras som småbruk; för den händelse

att staten skulle i framtiden behöfva återförvärfva den sålunda

utlämnade jorden, skulle sådant lätt kunna äga rum. De två senare

skälen förtjäna föga afseende ty uppenbart är, att för öfverskådlig

framtid spekulationer i att sammanslå småbruk till större jordbruk af

ekonomiska skäl äro otänkbara och hvad statens återförvärfvande af

jorden beträffar, så finnes ju expropriationsrätt för allmänna ändamål.

Däremot kan det förstnämnda skälet icke frånkännas berättigande, ty

det är gifvet, att nybildningen af småbruk skulle underlättas, om ingen

köpeskilling behöfde erläggas.

Men det är ej uteslutet, att detta underlättande skulle i lika hög

grad kunna ske utan införande af besittningsrättsformen, mot hvilkens

användning i vidsträcktare mån tungt vägande invändningar kunna

framställas.

Först torde då böra anmärkas, att bakom ifvern för besittningsrättens

införande torde ligga ej blott de nyss anförda motiven utan

också i ganska vidsträckt mån principiell förkärlek för statens öfvertagande

af jordäganderätten. Att lösa frågan på besittningsrättens

grund skulle därför vara att skapa precidensfall till förmån för dylika

teorier. Af större betydelse äro emellertid de praktiska och sociala

betänkligheter, som möta. Det är obestridligt, att kärleken för den egna

torfvan är djupt rotad hos vårt folk och att jordbruk med full äganderätt

i regel skötas bäst. Ån viktigare är emellertid den synpunkten,

att samhället behöfver garantier för att de, som bruka jorden, ej i

onödan och vid första motgång lämna densamma för att sköta lättare

förvärf, och sådana garantier lämnar endast den fulla äganderätten.

Slutligen skulle skapandet af en ny jordbrukareklass med besittningsrätt

ytterligare splittra bondeståndet och försvaga dess politiska och

sociala ställning, hvilket ingalunda vore en fördel.

Dessutom skulle besittningsrättens form för upplåtelser af obebyggd

kronojord föga hjälpa en medellös arbetare i hans sträfvan att skaffa

ett småbruk, ty byggnaderna kosta i de flesta fall mer än jorden och

att, som i en motion i Andra kammaren under förra årets riksdag föreslogs,

staten skulle uppföra byggnaderna och upplåta både byggnader

och jord med ärftlig besittningsrätt, skulle uppenbarligen bli för staten

oerhördt kostsamt och till sina konsekvenser betänkligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

Utskottets

yttrande.

En utväg att lösa frågan med ernående af både besittningsrättens

och äganderättens fördelar ligger emellertid nära till hands och har

denna utväg blifvit anlitad vid egnahemsbildningen i Preussen. Staten

skulle ju kunna sälja jord till blifvande småbrukare och låta hela köpeskillingen

stå inne en viss tid, t. ex. fem år samt därefter upptaga en

lindrig amortering, som på ansökan kunde möjligen ytterligare uppskjutas

och vid försäljning af enbart oodlad jord borde denna de första

åren äfven lämnas räntefri. Det är sannt att staten under tiden innan

amortering skett, skulle löpa en viss risk, men då staten hade jorden

i säkerhet och köparen säkerligen ganska snart skulle börja förbättra

densamma blefve risken minimal och i alla händelser ej större än vid

upplåtelse med besittningsrätt. I afseende på kostnaderna för uppförande

af byggnader, blefve det ju äfven nu svårigheter för den alldeles

obemedlade, men ej på långt när så stora, som om han skulle

bygga utan att själf äga grunden, tv utsikterna att erhålla lånehjälp

blefve onekligen större. Det är ganska troligt, att om bestämmelser i

här antydd riktning genomfördes, skulle en hel mängd spekulanter

anmäla sig för köp af statsjord till småbruk, och torde de å kronodomänerna

befintliga torpen, som därtill äro lämpligt belägna, först böra

komma i fråga och därefter lämpliga delar af större egendomar, som

sålunda kunde nedbringas till en storlek, som kunde möjliggöra deras

utarrenderande eller försäljning på för staten fördelaktiga villkor. Att

ett noggrant urval bland de anmälda spekulanterna borde göras i afseende

på deras duglighet och lämplighet faller af sig själft. Arealen

af statens ägande jord skulle säkerligen komma att jämförelsvis hastigt

minskas, hvilket ur vissa synpunkter kanske icke skulle vara till fördel;

men de i sinom tid inflytande amorteringarne böra användas till

inköp af skogsegendomar och egendomar med till skogsodling lämpliga

kalmarker, från hvilka egendomar sedan borde i sin ordning försäljas till

småbruk lämplig jord, så att, på samma gång som nybildningen af småbruk

icke behöfde upphöra, statens omsorg af skogsodlingen kunde utsträckas.»

I öfverensstämmelse med vid sistlidne års riksdag fattadt beslut i

ämnet har den 31 december 1909 utfärdats en kungl. kungörelse angående

förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade

och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från

vissa kronoegendomar, nämligen: för statsverkets räkning utarrenderade

jordbruksegendomar, inköpta skogsegendomar och öfriga kronan tillhöriga

skogsegendomar i andra län än de sex nordligaste. Samma dag

har Kungl. Maj:t i nådigt bref till domänstyrelsen meddelat föreskrifter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

5

att lända till efterrättelse i fråga om dylika lägenheters upplåtande.

Enligt moment 14 i nämnda kungörelse skall, därest köpare af jordbrukslägenhet

finnes böra medgifvas rätt att erlägga köpeskillingen

genom afbetalningar, hvilket tillkommer vederbörande länsstyrelse att

bestämma, en tiondedel erläggas kontant vid köpehandlingens upprättande

eller ock vid tillträdet, om borgen för dess betalning ställes. Återstoden

af köpesumman skall uppdelas i två lika delar, en stående del

och en amorteringsdel, å hvilken senare köparen skall, intill dess densamma

blifvit till fullo gulden, erlägga en annuitet af sex för hundra,

hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra å det oguldna kapitalbeloppet

af amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder med

fjärde året efter utgången af det kalenderår, under hvilket tillträdet ägt

rum, dock må i fråga om lägenhet, som vid upplåtelsen är till större

delen ouppodlad, amorteringsskyldighetens inträdande framflyttas intill

femtonde året efter året för tillträdet. Intill dess kapitalafbetalningen

börjar, skall endast 3,6 % ränta å det hela erläggas och därefter skall

jämte annuiteten å amorteringsdelen ränta erläggas å stående delen,

intill dess jämväl denna del blifvit till fullo inbetald. Lägenhetsinnehafvaren

får när som helst inbetala köpeskillingen i dess helhet och göra

hvilka afbetalningar han önskar å stående delen, hvilken i hvarje fall

skall vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen

bort fullgöras.

För att bereda obemedlade tillfälle att förvärfva egna jordbruk

föreslår motionären sådan ändring i fråga om sättet för köpeskillingens

erläggande, att hela köpeskillingen skall viss tid kunna få innestå.

Enligt utskottets åsikt måste man emellertid fasthålla vid den fordran,

man hittills uppställt, att en person, för att komma i åtnjutande af

särskildt bistånd från det allmännas sida vid bildandet af eget hem,

skall i någon mån kunna själf bidraga till det egna hemmets förvärfvande.

Det vore däremot önskvärdt, om man kunde genom annan lindring i

betalningsvillkoren bidraga till egnahemsrörelsens utveckling. Vid föregående

års riksdag väcktes ett förslag, att amorteringsskyldighetens inträdande

skulle kunna framflyttas äfven för det fall att lägenheten vore till

större delen obebyggd eller i af sevärd mån ouppodlad. Förslaget afstyrktes

af statsutskottet såsom af omständigheterna icke påkalladt, då i regel

egnahemslån torde kunna erhållas för byggnadernas uppförande.

Sistnämnda förslag synes emellertid utskottet tilltalande. Då amorteringen

af egnahemslånet skall begynna fjärde året efter utgången af

det kalenderår, hvarunder lånet utbekommits från statskontoret, vore det

otvifvelaktigt till fördel för köpare af lägenhet, hvarå nyodling, grundförbättring

eller nybyggnad måste äga rum i större omfattning, att få

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 8 Sanil. 20 Höft. (Nr 47.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 47.

amorteringen af köpeskillingen framflyttad till dess lians skuldbörda

genom afbetalning å egnahemslånet blifvit minskad och lägenhetens

afkastningsförmåga hunnit uppdrifvas.

Utskottet anser fördenskull, att fjärde stycket af moment 14 a uti

åberopade kungl. kungörelse borde erhålla sådan lydelse, att icke blott

då fråga är om lägenhet, som är till större delen ouppodlad, utan jämväl

i andra fall, då vederbörande myndighet kan finna omständigheterna

därtill föranleda, amorteringsskyldighetens inträdande må kunna

framflyttas intill femtonde året efter året för tillträdet.

Härigenom skulle eu så betydande förbättring i fråga om villkoren

för köpeskillingens erläggande medgifvas, att den af motionären ifrågasätta

i’äntelindring synes mindre nödvändig.

Utskottet får alltså i anledning af förevarande motion hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring af gällande

grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade

och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar, att beträffande

amorteringen af köpeskilling för jordbrukslägenhet

anstånd må kunna medgifvas intill femtonde året efter

året för tillträdet i större omfattning än nu får äga rum.

Stockholm den 8 april 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELRERG.

Reservation

af herrar G. Jansson, grefve R. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund och

P. N. Bosson mot utskottets motivering; samt

af herr S. Linders, hvilken ansett, att utskottet bort hemställa,

att herr J. Nilssons förevarande motion icke måtte

föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd.

Det skulle här antecknas, att herr A. H. Fahlén icke deltagit i förestående

ärendes behandling inom utskottet, äfvensom att herr D. Persson

icke närvarit vid slutbehandlingen af ärendet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:111 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder i syfte att för obemedlade underlätta förvärf af jord från statens domäner till a1 i texten