Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om rätt för arrendator af sådan lägenhet, som afses i kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande af odling slög enheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, att förvärfva äganderätt till lägenheten.

1910-04-08 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:48, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om rätt för arrendator af sådan lägenhet, som afses i kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande af odling slög enheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, att förvärfva äganderätt till lägenheten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 april 1910 kl. 4,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om rätt för arrendator

af sådan lägenhet, som afses i kungörelsen den 18

juni 1909 angående upplåtande af odling slög enheter å

kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste

länen, att förvärfva äganderätt till lägenheten.

(2:a A.)

I två särskilda inom Andra kammaren väckta, till jordbruksutskottets

förberedande behandling öfverlämnade motioner har förslag väckts om

ändring i gällande bestämmelser angående upplåtande af odlingslägenheter

å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, h vilka

bestämmelser innefattas i kungl. kungörelsen den 18 juni 1909; och har

i sådant afseende hemställts,

af herr J. Réhn i motionen nr 36:

att Riksdagen ville besluta, att innehafvare af sådan arrenderad lägenhet,

som omförmäles uti nämnda kungörelse jämväl må äga rätt att, på

de villkor, som Kungl. Maj:t vid utfärdande af kungörelse därom kan

finna skäligt bestämma, med full äganderätt förvärfva lägenheten; dock

endast för så vidt femton år förflutit sedan innehafvaren eller den, från

hvilken han leder sin rätt, blef såsom arrendator å lägenheten antagen;

och af herr F. O. Mörtsell m. fl. uti motionen nr 47:

att på lämpligt ställe i nu gällande författning om upplåtelse af odlingslägenheter

i de sex nordligaste länen en i hufvudsak så lydande paraBih.

till Biksd. Prot. 1910. 8 Sami. 21 Höft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

graf införes: De, som så vilja och kunna, må vid utgången af frihetsåren

genom erläggande af det för arrendering bestämda taxeringsvärdet förvärfva

full äganderätt till lägenheten.

Till stöd för dessa framställningar har anförts följande, nämligen

af herr Behn:

»En samhällsfråga af djupgående social- och nationalekonomisk betydelse

för vårt land är utan tvifvel den s. k. egnahemsfrågan, hvilken ju

också under de senare åren med allt lifligare intresse omfattats såväl af

regering och Riksdag som öfverallt annorstädes ute i landet.

På olika sätt bär staten sökt att stödja och underlätta sträf vanden,

hvars syftemål varit att bereda tillfälle åt så många som möjligt att inom

det egna fäderneslandets gränser komma i besittning af ett eget hem.

Bland de åtgärder, som från statsmakternas sida för sådant ändamål

vidtagits, torde med afseende å de nordligare delarna af riket ingen vara

af större betydelse än det af fjolårets Riksdag, efter framställning af Kungl.

Maj:t, fattade beslutet om upplåtande under vissa villkor af odlingslägenheter

å kronoparker och kronoöfverloppsmarker i Norrland till mindre

bemedlade och obemedlade personer, som önska att i dessa trakter förvärfva

en bit af den svenska jorden för att där kunna åt sig inrätta ett

eget hem.

Ehuru det visserligen kan sägas att genom berörda lagstiftningsåtgärd

ett länge närdt önskemål blifvit i viss mån tillgodosedt, torde likväl kunna

sättas i fråga, huruvida de förhoppningar man på ort och ställe fästat vid

en länge emotsedd lagstiftning i ämnet därmed blifvit ens tillnärmelsevis

uppfyllda. För mig står det klart att så ingalunda är förhållandet, alldenstund

här ifrågavarande småbrukslägenheter äro bestämda att upplåtas

endast på arrende, hvarigenom all möjlighet för en blifvande nybyggare

att förvärfva sig äganderätt till den jord han odlar är helt och hållet

utesluten.

Denna omständighet skall helt säkert föranleda därtill, att mången,

som annars med mod och förtröstan velat insätta sin kraft på att grundlägga

nya småbrukarhem å Norrlands kronodomäner, öfverger all tanke

därpå för att i stället antingen söka sig in till någon stad eller industriplats

för att där trängas med förutvarande, oftast öfvertaliga lönearbetarekår

och allt emellanåt bidraga att öka de arbetslösas antal eller ock, för

så vidt han lyckats spara eller på annat sätt anskaffa erforderliga respenningar,

lämnar Sverige för alltid för att kanske i Amerika eller annor
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

3

städes förvärfva sig ett stycke jord, som han kan bebo och upparbeta, och

sedan fritt förfoga öfver; allt under det att i hans eget eget hemland, hans

närmaste fosterbygd, finnas stora vidder tjänliga odlingsmarker, som under

århundraden, ja, man kan lika gärna säga årtusenden, förgäfves väntat

efter odlarens plog.

Utan att vilja förneka, att ingen annan jordbesittningsform än den

fulla äganderätten kan vara värd att försökas i vårt land, är jag dock,

med den kännedom jag tror mig äga om det allmänna tänkesättet i denna

fråga, icke blott i min närmaste hemtrakt, utan jämväl på en del andra

orter i Norrland, lifligt öfvertygad om, att det ojämförligt största antalet

af här afsedda nybyggare — de må för öfrigt tillhöra hvilken samhällsklass

som helst — utan tvekan skulle föredraga att taga i besittning en

odlingslägenhet som de efter någon »försökstid» kunde efter eget val antingen

arrendera eller också till skäligt pris friköpa, framför en sådan

lägenhet, hvartill endast arrenderätten står dem öppen.

Det synes mig också, som borde det ligga i statens välförstådda intresse,

att de rika möjligheter för bildande af egna hem med småbruk,

som erbjuda sig å statens jordområden i Norrland, blifva på bästa möjliga

sätt utnyttjade, hvilket dock, enligt mitt förmenande ej kan blifva fallet

med mindre än att tillfälle beredes för för den nybyggare, som så önskar, att

blifva ägare till den jord han odlar och bebygger. Utsikten att en gång

nå detta, som jag tror, för hvarje nybyggare eftersträfvade mål, skulle

helt visst blifva den kraftigaste eggelse till intensivt arbete och sparsamhet,

utan hvilka dessa småbruk aldrig kunna erhålla den ekonomiska bärkraft,

som är nödvändig för att de skola kunna fjdla det ändamål, som med

deras tillkomst är afsedt.

Yäl kan det synas som om det vore för tidigt att redan nu vidtaga

någon ändring i de bestämmelser, som så nyligen kommit till stånd, att

någon erfarenhet om deras praktiska verkan icke kunnat vinnas, men det

torde dock ej saknas tillräcklig erfarenhet om, att den själfägande bonden

och småbrukaren i regel visar mera intresse och håg för sin jords uppodling

och förbättring än arrendatorn och torparen, som gifvetvis känner

och inser, att de förbättringar, han skulle kunna åstadkomma å den jordlott

han brukar, icke helt och fullt komma honom till godo, utan blifva i

viss mening oupplösligen förenade med något som ej tillhör honom, utan

är en annans egendom.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra om den debatt, som under

fjolårets riksdag uppstod i Andra kammaren, då frågan förelåg till afgö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

rande och hvarunder jag hade tillfälle att framhålla de synpunkter, som

för mig utgöra hufvudmotiven, hvarför jag anser att en ändring, sådan

jag med denna motion åsyftar, är nödvändig. Genom det understöd, som

då från olika håll inom kammaren lämnades mig, trodde jag mig märka,

att, om ett bestämdt formuleradt yrkande därom förelegat, så skulle åtminstone

en stor del af kammarens ledamöter gärna kunnat vara med om

att en sådan bestämmelse inrymts, som lämnat här ifrågavarande lägenhetsinnehafvare

frihet att välja mellan de olika upplåtelseformerna.

I denna tanke stärktes jag än mer under en senare samma dag inträffad

debatt om lämpligaste besittningsformen för kolonisering af vissa

delar af Alträsks och Svanå kronoparker, samt Selets f. d. stockfångstskog

i Norrbottens län. Kungl. Maj:t hade föreslagit, att dessa kolonat

skulle efter viss s. k. försökstid upplåtas med full äganderätt, hvaremot

ett antal af kammarens ledamöter uti särskild motion hemställt, att äfven

å dessa kronoområden endast arrendesystemet skulle tillämpas. Vid den

omröstning, som skedde, segrade emellertid Kungl. Maj:ts förslag med 149

röster mot 56, som tillföllo motionärernas förslag.

Det förtjänar äfven erinras om, att sistlidet års Riksdag med öfverväldigande

majoritet beslöt, att upplåtelser af jord för egnahemsändamål

å kronans jordbruksdomäner i södra och mellersta Sverige få ske med

oinskränkt äganderätt. Däraf synes mig framgå, att rättvisa och billighet

kunna fordra, att samma grundprinciper få tillämpas äfven då det gäller

den af naturen mindre gynnsamt lottade landsdel, som kallas Norrland;»

samt af herr Mörtsell:

»Det lagförslag, som under förra årets Riksdag antogs rörande upplåtande

af kronotorp i de sex nordligaste länen af vårt land, måste utan

tvifvel erkännas vara ett steg i rätt riktning. Det finnes mycken odlingsbar

jord å kronans egendomar och det finnes många odlingskraftiga i

Norrland och Dalarne, som länge förgäfves längtat efter att odla egen torfva.

Men det antagna lagförslaget ger icke torparen utsikt att någonsin

bli ägare af den jord, på hvilken han skall nedlägga sitt arbete. Och

detta torde ganska enstämmigt bland dem, som närmast äro intresserade i

frågan, anses vara lagens svaga punkt. Säkert är åtminstone, att en stor

del af de duktigaste männen, som äga stora förutsättningar att bli duktiga

jordbrukare, draga sig för att söka få ett kronotorp, emedan de icke kunna

förvärfva den fulla äganderätten.

t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

5

Med hänsyn till de goda villkor, på hvilka jorden npplåtes, har ju

ofta framhållits, att frågan om äganderätten egentligen blott är en känslofråga.

För vår del kunna vi icke medgifva, att så är, men äfven om det

blott vore en känslofråga, så synes den oss likväl i detta sammanhang

vara sa betydelsefull, att den med största omsorg borde af statsmakterna

upptagas till ompröfning.

Om det i bestämmelserna om jordupplåtelse vore stadgadt, att vissa

torp upplätes med äganderätt och vissa torp utan äganderätt samt att de

senare åtföljdes af proportionsvis dubbelt sä stora förmåner som de förra,

så äro vi på grund af ingående kännedom om allmogens tänkesätt åtminstone

i öfre Norrland och Dalarne fullt vissa därom, att kronotorpen

med äganderätt skulle visa sig vara mycket mer eftersökta än kronotorpen

utan äganderätt. Skulle härtill genmälas, att det berodde på folkets oförstånd

och att man därför borde söka bibringa dem en annan uppfattning,

så ville vi svara: ett sådant upplysnings- och öfvertygelsearbete torde, i

den mån det lyckades vinna sitt syfte, vara ganska riskabelt. Redan fölen

tjänsteman ligger värdet af ordinarie i öppen dager. Och jordbrukaren,

särskilt småbrukaren, blir icke »ordinarie», förrän han sitter vid egen

härd i ordets fulla bemärkelse. Med hvilka olika känslor gå de icke till

sitt arbete, bonden och arrendator^ Saknaden af utsikt att förvärfva

äganderätt till jorden kommer att verka förlamande på arbetet: den rätta

arbetslusten drifver inte till nya kraftiga tåg, den rätta arbetsglädjen följer

icke såsom bärkraft i det mödosamma arbetet. Därför torde också mången

kronotorpare komma att betrakta sitt torp blott som en lätt tillgänglig

vistelseort för familjen, att utföra blott de allra nödvändigaste arbeten å

torpet för att söka sin egentliga utkomst vid sidan af jordbruket. Härigenom

blifva inte utsikterna för torparen att kunna betala arrendesumman

stora. Staten kommer helt säkert att få vidkännas betydande skatteafskrifningar.

Och skulle än torpet tagas från den försumliga och lämnas åt

en annan, äro icke förhoppningarna stora om förbättradt jordbruk och

ordentligare skatteinbetalning, ty kronotorpareklassen komme med nu varande

bestämmelser att i öfvervägande grad utgöras af mindre duktiga

och mindre företagsamma personer.

Och dock är det de kraftigaste armarna och de spänstigaste sinnena,

som staten genom upplåtande af kronojord borde söka hindra från att

dragas med i emigrationens strömfåra. Men för att detta skall kunna ske,

bör ett tillägg till gällande lag göras, hvarigenom det blir möjligt för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

Utskottets

yttrande.

kronotorparen att förvärfva äganderätt till torpet. En sådan äganderätt

torde helst böra få förvärf vas efter de 15 frihetsårens utgång.»

De grunder för upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker och

öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, som blifvit genom kungl.

kungörelsen den 18 juni 1909 fastställda, innebära, såsom statsutskottet i

sitt utlåtande öfver Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till föregående års

Riksdag också framhöll, hufvudsakligen en vidare utveckling af skogstorparinstitutionen

i den genom kungl. kungörelsen angående upplåtande af odlingslägenheter

å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län den 27 maj

1904 inslagna riktningen. Nämnda institution tillkom genom en kung!,

skrifvelse till domänstyrelsen af den 29 maj 1891, hvarigenom förordnades,

att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter

finge, där det för kronoparkens vård och bevakning funnes vara

gagn Jigt, af domänstyrelsen på viss tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas

till odling och bebyggande åt personer, som ägde god fräjd och vore

fullt arbetsföra samt i öfrig! funnes vara fullt lämpliga. Därvid stadgades

såsom villkor, bland andra, att torparen under första upplåtelsetiden

skulle inom det område af kronoparken, som blefve honom anvisadt,

utöfva tillsyn och bevakning samt på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteman

och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga

arbeten. Efter frihetsårens slut skulle torpet genom domänstyrelsens försorg,

i förhållande till detsammås storlek och beskaffenhet, åsättas viss

årlig afgäld, att utgöras medelst dagsverken å kronoparken.

Häri vidtogos genom ofvannämnda kungörelse den 27 maj 1904 några

ändringar. Så skulle afgälden utgöras i penningar, dock med rätt för torparen

att, om han så önskade, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken

å kronoparken. Icke heller fanns i sistnämnda kungörelse något stadgande

infördt om skyldighet för torparen att utöfva tillsyn och verkställa arbete

inom kronoparken, utan fick frågan härom ordnas genom fritt aftal. Genom

dessa förändringar förlorade systemet med skogstorp således sin ursprungliga

karaktär, nämligen den med torpinnehafvet förbundna arbetsskyldigheten

i förhållande till kronan, och bereddes torparen dels större

frihet att ordna för sig på sätt, han funne fördelaktigast, och dels en friare

och mera tilltalande ställning inför den allmänna uppfattningen.

I den sålunda inslagna riktningen är genom berörda kungl. kungörelsen

den 18 juni 1909 ännu ett steg taget för att befrämja egnahemsrörelsen.

Upplåtelserna hafva från början ägt rum endast å kronoparker

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

7

i Norrbottens län och omfattade sedan äfven kronoparker i Västerbottens

län, men hafva nu utsträckts till dels kronoparker, dels ock öfverloppsmarker

i de sex nordligaste länen. Torpen upplåtas icke blott å platser,

där de äro för kronoparkernas vård och bevakning gagneliga, utan äfven

i närheten af odlad bygd och kommunikationsled. Tiden för upplåtelsen

är bestämd till femtio år med innehafvaren förbehållen optionsrätt till förnyadt

arrende vid arrendetidens slut. Lägenhetsinnehafvaren skall bebygga

och uppodla lägenheten och erhåller till byggnader och hägnader nödigt

virke af kronan samt 750 kronor i odlingshjälp. De första femton åren

är lägenhetsinnehafvaren fri från afgäld för lägenheten, men sedan skall

han erlägga en årlig afgäld af 3.6 för hundrade, dels å det kapitalvärde

lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd, dels ock å odlingshjälpen.

Under upplåtelsetiden skall lägenhetsinnehafvaren från kronans mark erhålla

gagnvirke till husbehof samt efter anvisning erforderligt skogsfång

till vedbrand äfvensom nödigt bete å kronans mark för å lägenheten vinterfödda

häst- och nötkreatur.

Ifrågavarande upplåtelse af odlingslägenheter sker således endast under

arrenderätt.

Den s. k. norrlandskommittén har i sitt betänkande gjort ett uttalande

rörande frågan med hvad slags rätt odlingslägenheter, hvarom här

är fråga, borde öfverlämnas. I sådant afseende föreslog kommittén, att

jorden icke skulle tillfalla innehafvaren med äganderätt, utan allenast med

ett slags stadgad besittningsrätt, hufvudsakligen liknande den, som gällde

beträffande allmänna kronohemman, utan att dock besittningsrätten skulle

kunna förvandlas till äganderätt. En dylik inskränkning ansåge nämligen

kommittén vara särskilt af omständigheterna påkallad i fall, då man kunde

befara, att den enskilde mindre jordbrukaren icke gentemot en kapitalistisk

jordspekulation skulle kunna hålla sig kvar på sin jord eller att han gentemot

en konkurrerande näring komme att försumma sitt jordbruk, hvarförutom,

då det vore fråga om att afhända kronan mark i kolonisationsändamål,

särskilda garantier med hänsyn till framtiden borde desto hellre

uppställas, som kronan redan i kolonisationsändamål tillsläppt alltför mycket

jord utan att jorden sedermera verkligen blifvit föremål för ordentligt

jordbruk eller kommit allmogen till godo.

Till det protokoll, som fogats vid Kungl. Maj:ts proposition till föregående

års Riksdag, uti förevarande ämne, yttrade statsrådet och chefen

för jordbruksdepartementet, att han lika med norrlandskommittén funne

önskligt, att staten icke frånsade sig all rätt att öfvervaka nybyggenas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

framtid, hvilket skulle blifva förhållandet, om man uppläte dem med full

äganderätt. Särskildt vore det af vikt, att staten förbehölle sig en viss

pröfningsrätt i fråga om de framtida nybjggarnes personliga egenskaper,

dels för att kunna tillse, att nybyggena bibehölles hos den samhällsklass,

för hvilken de vore ämnade, dels för att nybyggena alltid måtte blifva

besatta med åbor af en viss duglighet. De medel norrlandskommittén i

sådant hänseende föreslagit eller nybyggenas upplåtande med ständig besittningsrätt

fann departementschefen dock mindre tilltalande, enär de svagheter,

som vidlådde åborättsinstitutet, knappast motsvarades af fördelarna

hos detsamma. Sedan den nya lagen om arrenderätt till fast egendom

beredt möjlighet för kronan att på arrende upplåta egendom utan att vara

underkastad någon viss maximitid i afseende på arrendets giltighet, syntes

upplåtelser på långvarigt arrende kunna vara en utväg att vinna hvad

norrlandskommittén hufvudsakligen åsyftat eller att på en gång skänka

nybyggaren ett afsevärdt framtidsintresse och bereda kronan en möjlighet

att hålla handen öfver nybyggesväsendet och sörja för dess utveckling i

önskad riktning. Mot detta system skulle man till äfventyrs vilja invända,

att, med afseende på den norrländska allmogens kända själfkänsla och det

företräde den i allmänhet tillerkände äganderätten framför andra besittningsformer,

några upplåtelser af odlingslägenheter troligen icke skulle komma

till stånd af brist på spekulanter. Genthäremot åberopade departementschefen

den erfarenhet man vunnit vid upplåtelserna af skogstorp, hvilka

visat sig vara ganska begärliga. Det syntes därför otvifvelaktigt, att man

icke behöfde befara, att efterfrågan skulle understiga hvad man med tillbörlig

hänsyn till skogsvårdens intresse funne sig lämpligen böra upplåta

till odling.

Beträffande det befogade däruti, att lägenheter upplätes å kronans

mark i de nordligaste landsdelarna endast med arrenderätt, under det att

dylika lägenheter å kronans domäner i södra delarna af riket upplätes

under äganderätt, erinrade departementschefen därom, att förhållandena

vore i förevarande hänseenden högst olika i norra och i södra delarna af

riket, på kronoparkerna och på kronodomänerna. Hvad som särskildt

beträffande odlingslägenheterna i Norrland kräfde beaktande vore, att

dessa bildade ett slags intagor på mark, som man en gång afsatt för

skogsbörd och för bildande af ett i statens hand befintligt reservkapital

af skogsmark. Man Ange därigenom kanske på skogsmarken besvärande

enklaver, som i framtiden möjligen komme att visa sig mera hinderliga

än man vid lägenheternas upplåtande antagit. Staten syntes dessutom ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

9

höra uppoffra sin skogsmark utan att full säkerhet vunnes för att det

högre målet, markens uppodlande och bebyggande, verkligen på ett för

framtiden betryggande sätt komme att uppnås. Tills vidare och så länge

förhållandena i Norrland icke ändrades, kräfdes utan tvifvel, att i dessa

delar af riket afl kolonisation skedde med synnerlig varsamhet.

Genom hvad utskottet här ofvan relaterat har utskottet velat framhållande

synpunkter, som torde hafva varit bestämmande för Kungl. Maj:ts

förslag, att ifrågavarande odiingslägenheter icke skulle upplåtas med äganderätt.

I fråga om upplåtelseformen vann förslaget Riksdagens bifall. Eu

ändring uti förslaget gjordes emellertid därutirman, att den af Kungl. Maj:t

föreslagna arrendetiden, 75 år, med hänsyn till de stora förändringar i

afseende å skogens vård och värde och den upplåtna markens eventuella

behöflighet för kronans ändamål, som inom en jämförelsevis föga aflägsen

framtid skulle kunna inträda, nedsattes till 50 år.

Ehuru utskottet delar motionärernas uppfattning därom, att upplåtelse

med äganderätt är särskilt i de nordliga länen att föredraga framför

besittningsrätten, synes det dock utskottet olämpligt att vidtaga någon

ändring uti de förra året fastslagna bestämmelserna för ifrågavarande

upplåtelser af odiingslägenheter, innan man fått minsta erfarenhet, huru

förhållandena med tillämpning af dessa komma att gestalta sig. Ett ytterligare

skäl härtill synes utskottet finnas däruti, att försök med upplåtelse

af odiingslägenheter under äganderätt äro påbörjade å Alträsks och Svanå

krön oparker''; samt f. d. Selets stockfångstskog. De nybyggare, som slå sig

ned där, blifva nämligen under vissa villkor tillerkända rätt att efter

utgången af en försökstid på femton år förvärfva nybyggena med äganderätt.

Det torde vara lämpligt att afvakta, huru dessa försök slå ut, innan

man ger sig in på att i någon större omfattning medgifva innehafvarne

af odiingslägenheter å de norrländska kronoegendomarna rätt att med

äganderätt förvärfva sina lägenheter.

Till sist vill utskottet påpeka de svårigheter, som helt visst skulle

uppstå, om man skulle upplåta lägenheterna i fråga med äganderätt. Enligt

nu gällande bestämmelser äro, såsom ofvan sagts, innehafvarne tillförsäkrade

viss rätt till skogsfångst och bete å kronans mark. Huru härmed

skulle ordnas, därest försäljning af lägenheterna skulle komma till stånd,

hafva motionärerna icke berört. Utan att vilja närmare ingå på hithörande

frågor, befarar dock utskottet, att en för lägenhetsinnehafvarne tillfredsställande

lösning af desamma skulle kunna för staten medföra stora olägenheter

beträffande en ändamålsenlig användning och vård af kronans marker.

Bill. till Riksd. Pro t. 1910. 8 Sami. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 48.

Under åberopande af hvad utskottet hår ofvan anfört får utskottet

hemställa:

l:o) att herr Kehns ifrågavarande motion icke

måtte bifallas; samt

2:o) att herr Mörtsells m. fl. motion icke heller

måtte bifallas.

Stockholm den 8 april 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Det skulle här antecknas, att herr A. II. Fahlén icke deltagit i förestående

ärendes behandling inom utskottet, äfvensom att herr D. Persson

icke närvarit vid slutbehandlingen af ärendet.

CENTRAI.TBYCKERIET, STOCKHOLM 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.