Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagen jord.
1910-04-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1910:65, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagen jord.
Dokumentets text
16
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.
Nr 05.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 april 1910 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse
till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings
pastorat på lön anslagen jord.
(l:a A.)
I en till Riksdagen den 18 mars 1910 allåten, till jordbruksutskottets
förberedande handläggning öfverlämnad proposition, nr 138, har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för samma dag föreslagit riksdagen medgifva att den
kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagna stadsjord
må, i den mån enskild rätt ej därigenom kränkes, afstås till
Piteå stad mot en till kyrkoherden i pastoratet utgående årlig ersättning,
som af Kungl. Maj:t efter förslag af en nämnd, bestående af
tre personer, af hvilka indelningshafvare!! och staden skola utse hvardera
en samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet
i Luleå den tredje, bestämmes i spannmål, ''hälften råg och hälften
korn, att lösas med penningar efter medelmarkegångspris, dock att ifrågavarande
årliga ersättning icke må i något fall understiga 500 kronor, med
rätt för vederbörande indelningshafvare att kvartalsvis uppbära beloppet å
stadens kassakontor.
Enligt berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet
anfört följande:
»Genom nådigt bref den 20 april 1900 förordnades, att Piteå stadsförsamling
skulle den 1 maj 1901 afskiljas från Piteå pastorat och utgöra
ett särskildt regalt gäll, hvarvid stadskomministerstjänsten skulle
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.
17
indragas. I sammanhang härmed föreskrefs vidare, att blifvande kyrkoherde
i Piteå stadsförsamling skulle såsom boställe innehafva dittillsvarande
stadskomministersgården med därtill anslagna stadsjord; att sagda
boställsgård skulle af stadsförsamlingen förses med de för ett kyrkoherdeboställe
erforderliga hus, hvarefter med byggnads- och underhållsskyldigheten
skulle förhållas enligt lag; samt att kyrkoherden utöfver nämnda
boställsförman skulle, under den tid nu gällande lönereglering för prästerskapet
i Piteå pastorat fortfarande ägde bestånd, äga att uppbära dels
samtliga de prästlönemedel, hvilka enligt nådiga resolutionen den 16 april
1870 från stadsförsamlingen utginge, dels ock, därest berörda lönemedel
icke uppginge till 3,500 kronor, af stadsförsamlingen, jämlikt dess åtagande,
det belopp, som för lönens fyllande till sistnämnda summa erfordrades;
och skulle detta belopp af församlingens skattskyldiga medlemmar
utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade grund.
Sedan fråga uppstått om höjning af den sålunda bestämda kyrkoherdelönen
och en för denna frågas utredande tillsatt kommitté däröfver afgifvit
betänkande, beslöt församlingen å kyrkostämma den 31 december 1906,
bland annat, att höja kyrkoherdelönen till 4,000 kronor under förutsättning,
att den åt kyrkoherden anslagna stadsjorden finge återgå till staden.
Åt kyrkorådet uppdrogs att vidtaga nödiga åtgärder för verkställande af
detta beslut.
Med bifogande af ett utaf indelningshafvare!! kyrkoherden Gustav
Hörnström afgifvet yttrande har nu kyrkorådets ordförande å kyrkorådets
vägnar hos Kung! Maj:t gjort underdånig framställning i ärendet och därvid
anfört hufvudsakligen följande. Det hade icke lyckats kyrkorådet att
utreda, när och huru ifrågavarande stadsjord, som bestode af två på skilda
håll belägna gärden om tillhopa omkring 1,5 hektar, anslagits åt stadens
komminister. Att den vore stadsjord, lede intet tvifvel, då den vore belägen
inom staden i öfrigt tillhörig mark. Troligen hade den i sammanhang
med kyrkans byggande i slutet af 1680-talet öfverlåtits till och sedan
pa grund af häfd innehafts af stadens präst. I sammanhang med sin
underdåniga framställning att få bilda särskilt pastorat hade församlingen
begärt,, att nu i fråga varande jord skulle återbördas till staden, men då
utredning saknats rörande jordens rätta natur och då jorden synts behöflig
äfven för en blifvande kyrkoherde, hade denna begäran icke vunnit nådigt
afseende. I sitt ansökningen bifogade yttrande hade boställshafvaren förklarat
sig icke hafva något att erinra mot att afstå b o ställsjorden på de
af församlingen erbjudna villkor, helst som han därigenom erhölle en
löneförbättring, flere gånger större än den till 75 å i 00 kronor för år
Bill. till Riksdagens Prot. 1910. 8 Sand. 27 Raft.
3
18
Jordbruksutskottets Utlåtande. Nr 65.
uppgående inkomsten af jorden. Församlingen hade dessutom ett särskild!
skäl att önska ifrågavarande jords återbördande till staden. Församlingen
skulle nämligen, därest indelningshafvare!! ville själf förbruka jordens afkastning,
nödgas uppföra och underhålla därför erforderliga åbyggnader.
Då den af kyrkostämman beslutade anordning sålunda lände först och
främst innehafvaren af kyrkoherdebefattningen, men äfven församlingen
till fördel, hemställde kyrkorådet å församlingens vägnar i underdånighet,
det täcktes Kung! Maj:t medgifva, att den till kyrkoherdebefattningen i
Piteå stadsförsamling enligt nådiga resolutionen den 20 april 1900 anslagna
stadsjord från och med år 1908 måtte få återgå till staden mot
det att församlingen, så länge nu gällande lönereglering ägde tillämpning,
garanterade sin kyrkoherde en kontant lön af 4,000 kronor jämte i sagda
nådiga resolution föreskrifven bostad.
På grund af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende inhämtat
yttranden af vederbörande kontraktsprost, magistraten i Pitea,
domkapitlet i Luleå och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län, sistnämnda båda yttranden dagtecknade respektive den 8 augusti
och den 17 oktober 1907, hvarefter kammarkollegium, som låtit i kammararkivet
verkställa undersökning i ärendet, den 15 december 1909 afgifvit
eget underdånigt utlåtande däri.
Kammarkollegium har i berörda utlåtande — jämte meddelande att
med ledning af de för kollegium tillgängliga handlingar icke kunnat ådagaläggas
annat förhållande, än att ifrågavarande jord blifvit anvisad stadskomministern
i Piteå i enlighet med den i prästerskapets tid efter annan
utfärdade privilegier intagna bestämmelsen, att pastorer i städerna skulle
försörjas af städerna med publika hus och gårdar — i underdånighet anfört,
att kollegium icke hade något att erinra mot nådigt bifall till ansökningen
på sådant sätt, att ifrågavarande, kyrkoherden i Piteå nu anslagna
löningsjord finge, om enskild rätt ej därigenom kränktes, till staden
öfverlåtas mot en till samme kyrkoherde utgående årlig ersättning, som af
Kungl. Maj:t efter förslag af en nämnd, bestående af tre personer, af
hvilka indelningshafvare!! och staden utsåge hvardera en samt Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet i Luleå den tredje,
bestämdes i spannmål, hälften råg och hälften korn, att lösas med penningar
efter medelmarkegångspris, dock att denna ersättning icke finge i något
fall understiga 500 kronor.
På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag skäl ej förefinnas
att motsätta sig den begärda öfverlåtelsen.
Den jord, hvarom i förevarande ärende är fråga, synes emellertid vara
af den beskaffenhet, att densamma jämlikt 114 § regeringsformen och
Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.
19
prästerskapets privilegier af den 16 oktober 1723 icke kan till Piteå stad
afstås, på sätt nu blifvit ifrågasatt, utan Riksdagen och Kyrkomötets
bifall.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 15 april 1910.
På jordbruksutskottets vägnar:
THEODOR ODELBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.