Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagen jord.

1910-04-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:65, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagen jord.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.

Nr 05.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 april 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående öfverlåtelse

till Piteå stad af viss kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings

pastorat på lön anslagen jord.

(l:a A.)

I en till Riksdagen den 18 mars 1910 allåten, till jordbruksutskottets

förberedande handläggning öfverlämnad proposition, nr 138, har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit riksdagen medgifva att den

kyrkoherden i Piteå stadsförsamlings pastorat på lön anslagna stadsjord

må, i den mån enskild rätt ej därigenom kränkes, afstås till

Piteå stad mot en till kyrkoherden i pastoratet utgående årlig ersättning,

som af Kungl. Maj:t efter förslag af en nämnd, bestående af

tre personer, af hvilka indelningshafvare!! och staden skola utse hvardera

en samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet

i Luleå den tredje, bestämmes i spannmål, ''hälften råg och hälften

korn, att lösas med penningar efter medelmarkegångspris, dock att ifrågavarande

årliga ersättning icke må i något fall understiga 500 kronor, med

rätt för vederbörande indelningshafvare att kvartalsvis uppbära beloppet å

stadens kassakontor.

Enligt berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Genom nådigt bref den 20 april 1900 förordnades, att Piteå stadsförsamling

skulle den 1 maj 1901 afskiljas från Piteå pastorat och utgöra

ett särskildt regalt gäll, hvarvid stadskomministerstjänsten skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.

17

indragas. I sammanhang härmed föreskrefs vidare, att blifvande kyrkoherde

i Piteå stadsförsamling skulle såsom boställe innehafva dittillsvarande

stadskomministersgården med därtill anslagna stadsjord; att sagda

boställsgård skulle af stadsförsamlingen förses med de för ett kyrkoherdeboställe

erforderliga hus, hvarefter med byggnads- och underhållsskyldigheten

skulle förhållas enligt lag; samt att kyrkoherden utöfver nämnda

boställsförman skulle, under den tid nu gällande lönereglering för prästerskapet

i Piteå pastorat fortfarande ägde bestånd, äga att uppbära dels

samtliga de prästlönemedel, hvilka enligt nådiga resolutionen den 16 april

1870 från stadsförsamlingen utginge, dels ock, därest berörda lönemedel

icke uppginge till 3,500 kronor, af stadsförsamlingen, jämlikt dess åtagande,

det belopp, som för lönens fyllande till sistnämnda summa erfordrades;

och skulle detta belopp af församlingens skattskyldiga medlemmar

utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade grund.

Sedan fråga uppstått om höjning af den sålunda bestämda kyrkoherdelönen

och en för denna frågas utredande tillsatt kommitté däröfver afgifvit

betänkande, beslöt församlingen å kyrkostämma den 31 december 1906,

bland annat, att höja kyrkoherdelönen till 4,000 kronor under förutsättning,

att den åt kyrkoherden anslagna stadsjorden finge återgå till staden.

Åt kyrkorådet uppdrogs att vidtaga nödiga åtgärder för verkställande af

detta beslut.

Med bifogande af ett utaf indelningshafvare!! kyrkoherden Gustav

Hörnström afgifvet yttrande har nu kyrkorådets ordförande å kyrkorådets

vägnar hos Kung! Maj:t gjort underdånig framställning i ärendet och därvid

anfört hufvudsakligen följande. Det hade icke lyckats kyrkorådet att

utreda, när och huru ifrågavarande stadsjord, som bestode af två på skilda

håll belägna gärden om tillhopa omkring 1,5 hektar, anslagits åt stadens

komminister. Att den vore stadsjord, lede intet tvifvel, då den vore belägen

inom staden i öfrigt tillhörig mark. Troligen hade den i sammanhang

med kyrkans byggande i slutet af 1680-talet öfverlåtits till och sedan

pa grund af häfd innehafts af stadens präst. I sammanhang med sin

underdåniga framställning att få bilda särskilt pastorat hade församlingen

begärt,, att nu i fråga varande jord skulle återbördas till staden, men då

utredning saknats rörande jordens rätta natur och då jorden synts behöflig

äfven för en blifvande kyrkoherde, hade denna begäran icke vunnit nådigt

afseende. I sitt ansökningen bifogade yttrande hade boställshafvaren förklarat

sig icke hafva något att erinra mot att afstå b o ställsjorden på de

af församlingen erbjudna villkor, helst som han därigenom erhölle en

löneförbättring, flere gånger större än den till 75 å i 00 kronor för år

Bill. till Riksdagens Prot. 1910. 8 Sand. 27 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets Utlåtande. Nr 65.

uppgående inkomsten af jorden. Församlingen hade dessutom ett särskild!

skäl att önska ifrågavarande jords återbördande till staden. Församlingen

skulle nämligen, därest indelningshafvare!! ville själf förbruka jordens afkastning,

nödgas uppföra och underhålla därför erforderliga åbyggnader.

Då den af kyrkostämman beslutade anordning sålunda lände först och

främst innehafvaren af kyrkoherdebefattningen, men äfven församlingen

till fördel, hemställde kyrkorådet å församlingens vägnar i underdånighet,

det täcktes Kung! Maj:t medgifva, att den till kyrkoherdebefattningen i

Piteå stadsförsamling enligt nådiga resolutionen den 20 april 1900 anslagna

stadsjord från och med år 1908 måtte få återgå till staden mot

det att församlingen, så länge nu gällande lönereglering ägde tillämpning,

garanterade sin kyrkoherde en kontant lön af 4,000 kronor jämte i sagda

nådiga resolution föreskrifven bostad.

På grund af nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende inhämtat

yttranden af vederbörande kontraktsprost, magistraten i Pitea,

domkapitlet i Luleå och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län, sistnämnda båda yttranden dagtecknade respektive den 8 augusti

och den 17 oktober 1907, hvarefter kammarkollegium, som låtit i kammararkivet

verkställa undersökning i ärendet, den 15 december 1909 afgifvit

eget underdånigt utlåtande däri.

Kammarkollegium har i berörda utlåtande — jämte meddelande att

med ledning af de för kollegium tillgängliga handlingar icke kunnat ådagaläggas

annat förhållande, än att ifrågavarande jord blifvit anvisad stadskomministern

i Piteå i enlighet med den i prästerskapets tid efter annan

utfärdade privilegier intagna bestämmelsen, att pastorer i städerna skulle

försörjas af städerna med publika hus och gårdar — i underdånighet anfört,

att kollegium icke hade något att erinra mot nådigt bifall till ansökningen

på sådant sätt, att ifrågavarande, kyrkoherden i Piteå nu anslagna

löningsjord finge, om enskild rätt ej därigenom kränktes, till staden

öfverlåtas mot en till samme kyrkoherde utgående årlig ersättning, som af

Kungl. Maj:t efter förslag af en nämnd, bestående af tre personer, af

hvilka indelningshafvare!! och staden utsåge hvardera en samt Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Norrbottens län och domkapitlet i Luleå den tredje,

bestämdes i spannmål, hälften råg och hälften korn, att lösas med penningar

efter medelmarkegångspris, dock att denna ersättning icke finge i något

fall understiga 500 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag skäl ej förefinnas

att motsätta sig den begärda öfverlåtelsen.

Den jord, hvarom i förevarande ärende är fråga, synes emellertid vara

af den beskaffenhet, att densamma jämlikt 114 § regeringsformen och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 65.

19

prästerskapets privilegier af den 16 oktober 1723 icke kan till Piteå stad

afstås, på sätt nu blifvit ifrågasatt, utan Riksdagen och Kyrkomötets

bifall.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den 15 april 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.