Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åläggande för ägare till skogar af större omfattning att å dem införa uthålligt skogsbruk.

1910-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:76, Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åläggande för ägare till skogar af större omfattning att å dem införa uthålligt skogsbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 april 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående åläggande för ägare till skogar af större

omfattning att å dem införa uthålligt skogsbruk.

(2:a A.)

Uti en i Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling- öfverlämnad motion (nr 149) har herr C. Lindhagen under

åberopande af de skäl, han flere gånger förut anfört, yrkat, att Riksdagen

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga

förslag till lagstiftning, hvarigenom bolag och enskilda personer, som

äga skogar af mera betydande omfattning, åläggas att å dem införa

uthålligt skogsbruk.

I anledning af en vid 1908 års riksdag af herr Lindhagen afgifven

motion med enahanda yrkande yttrade samma års lagutskott, bland

annat, följande:

»Den af motionären nu gjorda framställningen om uthålligt skogsbruk

å enskilda större skogar torde äga en förebild i det af 1896 års

skogskommitté framställda förslaget om skyldighet för bolag eller enskild

person, som ägde skogsmark, hvilken i areal uppginge i Kopparbergs,

Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län till 3,000 hektar eller

däröfver, samt i öfriga delar af riket, för hvilka lagen angående vård

af enskildes skogar skulle gälla, till 1,500 hektar eller däröfver, att för

tillsyn öfver skogens ordentliga skötsel och vård hafva såsom skogsBih.

till Biksd. Prof. 1910. 8 Sami. 35 Höft. (Nr 76—77.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 76.

förvaltare anställd en forstligt bildad man samt att årligen till skogsvårdsstyrelsen

i länet ingifva enligt framställdt formulär affattad uppgift

å skogens ytvidd, beskaffenhet och skötsel, äfvensom den under nästförutgångna

år verkställda afverkningens belopp. Dessa kommitténs

förslag upptogos emellertid icke af Ivungl. Maj:t och blefvo icke hedelaf

Riksdagen antagna. Redan 1903 afslog äfven Riksdagen af motionären,

jämte annan, gjorda framställningar i enahanda syfte som den

nu förevarande.

Såsom utskottet i annat denna dag afgifvet utlåtande)) (lagutskottets

utlåtande nr 41 år 1908) »framhållit, kan väl knappast den

år 1903 tillkomna lagstiftningen angående enskilda skogar betraktas

annat än som ett steg i riktning mot en bättre skogshushållning i

vårt land, om ock ett synnerligt betydelsefullt sådant. Mycket är

otvifvelaktigt ännu att göra för förbättring af skogsvården. Ett närmare

studium af förevarande ämne gifver emellertid vid handen,

att den öfverafverkning af skog, som hos oss kunnat konstateras, och

de beklagligaste förgripelserna mot skogen i allmänhet inträffat å de

mindre skogsägarnes marker, medan de enskilda större skogskomplexerna

och kanske särskildt bolagens skogsmarker varit minst utsatta för öfverafverkningen

och ofta fullt rationellt skötta. Detta förhållande vitsordas

af skogsvårdsstyrelsernas berättelser, som äfven upplysa, att dessa

styrelsers ingrepp i de allra flesta fall gällt rofhyggen å mindre skogar.

Då man går att vidtaga vidare åtgärder för att förhindra skadlig öfverafverkning,

synes man alltså hafva att vända sig i främsta rummet mot

de mindre skogsegendomarna och endast i sammanhang därmed till den

öfriga skogsmarken. Att de nu föreslagna åtgärderna ej gälla lika för

alla, synes utskottet därför vara den förnämsta anmärkningen mot

motionärens förslag.

Skogshushållning efter uthålliglietsbruk synes vidare utskottet

vara ett ganska sväfvande begrepp, som lämnar rum för olika tolkningar.

Det torde vara synnerligen svårt att i vårt land med dess olika

klimatiska förhållanden fixera detta begrepp på ett fullt rättvist sätt och

med behörigt hänsynstagande till alla omständigheter i fråga om olikhet

i sistnämnda förhållanden samt i skogens och markens beskaffenhet,

olika omloppstider, olika brukningssätt och olika behof. För fastställandet

af de föreslagna hushållningsplanerna och för handhafvande!

öfverhufvud af eu sådan lagstiftning som den ifrågasatta skulle därför

erfordras icke blott en stadgad erfarenhet utan också noggrann sakkunskap.

Härför samt för öfvervakningen och kontrollen skulle tagas

i anspråk en talrik och kostsam tjänstemannapersonal, hvarpå kanske

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 76,

3

tillgång åtminstone för närvarande icke utan svårighet skulle erbjuda

sig. Att i allt fall de föreslagna bestämmelserna, Indika enligt motionärens

förslag endast skulle afse vissa större arealer, lätt skulle kunna

kringgås, ligger för utskottet i öppen dag.»

Jämväl vid nästlidet års riksdag framställde herr Lindhagen samma

yrkande i eu motion, som af lagutskottet afstyrktes under uttalande, att

utskottet vidblefve den sålunda af 1908 års lagutskott uttalade mening.

Med erinran, att jordbruksutskottet i annat denna dag afgifvet

utlåtande (nr 75) funnit sig böra tillstyrka en revision af 1903 års

lagstiftning angående vård af enskildes skogar, hvarigenom ett bättre

tillvaratagande af det enskilda skogskapitalet kan förväntas, hemställer

utskottet,

att herr Lindhagens förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Reservation

af herrar grefve It. G. Hamilton, G. A. E. Kronlund, C. 11. Wallentin,

A. L. Lundström och S. Linders, hvilka åberopat dels en af herrar

Z etter strand^, Widén, Lindhagen, Jansson i Edsbäcken, Pettersson från

Södertälje, Åkerlund, grefve Hamilton och Karlsson i Fjät vid 1909 års

lagutskotts i anledning af herr Lindhagens i förestående utlåtande om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 76.

förmälda, vid samma års riksdag väckta motion afgifna utlåtande (nr

51) fogad reservation, dels ock livad herrar Zetterstrand och Widén till

stöd därför anfört; hvadan alltså reservanterna ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

All skogssköfling är af ondo, medför vantrefnad och är oförenlig

med den omtanke man bör hafva för de efterkommande. Eu skärpning

af gällande lagbestämmelser i syfte att kraftigare motverka skogssköfling

i allmänhet vore därför önskvärd, men innan dylik strängare lagstiftning-

kommit till stånd, torde man måhända böra söka att åtminstone

motarbeta sköflingarna i de fall, då verkningarna af desamma äro mest

ödesdigra, d. v. s. i fråga om större skogskomplexer.

Man kan ursäkta, om än ej försvara, att ägaren af en mindre

fastighet för att kunna hålla sig kvar vid den fäderneärfda torfvan eller

för att komma ur en svår ekonomisk ställning förgriper sig på fastighetens

skog-stillgång, men det är svårare att bevittna, hurusom ägaren

af större skogskomplexer kalhugger desamma och därigenom åstadkommer

vantrefnad och en ekonomisk tillbakagång i hela nejden.

Särskilda lagbestämmelser beträffande större skogskomplexer i enskild

ägo tror utskottet därför vara af nöden påkallade, och dessa torde

böra hafva sin tillämpning å skogar, hvilka hafva en viss efter lokala

förhållanden lämpad, af statsmakterna bestämd minimiareal.

Lagstiftningen bör enligt utskottets mening ej lägga hinder i

vägen för att skogen må efter ägarens önskan afverkas i tidigare eller

senare stadium eller skötas efter det ena eller andra hushållningssättet,

ej heller må den hindra, att vid något tillfälle för begagnande

af gynnsamma konjunkturer en afverkning sker ett eller ett par år i

förtid, blott att skogstillgången ej i någon betydligare mån minskas.

För öfvervakande af att lagöfverträdelser i detta hänseende ej

ske, erfordras enligt utskottets mening ej några andra öfvervakande

myndigheter än de, som nu finnas. Särskild!; synas skogsvårdsstyrelserna

och deras tjänstemän samt skogsvårdskommittéerna med någon förändring

i deras instruktion kunna öfvervaka, att å dessa egendomar

någon afverkning ej måtte ske, hvarigenom fara skulle inträda för afsevärd

minskning af skogstillgången.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t efter verkställd erforderlig utredning

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 76.

5

lagstiftning, hvarigenom bolag och enskilda personer,

som äga skogar af mera betydande omfattning, åläggas

å dem införa uthålligt skogsbruk.

Det skulle här antecknas, att herrar P. Paulson och Ii. Andersson

icke deltagit i ärendets behandling och herr D. Persson icke i dess

slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.