Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af viss del af köpeskillingen för ett af E. 0. Sandström från kronopark inom Norrkottens län inköpt virkesparti samt en i ämnet väckt motion.

1910-05-12 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:91, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af viss del af köpeskillingen för ett af E. 0. Sandström från kronopark inom Norrkottens län inköpt virkesparti samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

1

Nr 91.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 mai 1910, kl. 1 e. in.

O °

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande

af viss del af köpeskillingen för ett af E.

0. Sandström från kronopark inom Norrkottens län inköpt

virkesparti samt en i ämnet väckt motion.

(l:a A.)

I eu till Riksdagen den 4 april 1910 aflåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 187, har Kungl Maj:t under åberopande

af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för

samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att det belopp, hvartill

statens fordran på grund af ett under år 1907 af E. O. Sandström i

Sandvik från kronopark inom Arjepluogs revir af Norrbottens län inköpt

virkesparti må, med upplupna räntor, komma att uppgå den 1

juli 1910, måtte under villkor, som af Kungl. Maj:t bestämmas, efterskänkas

till så stor del, att fordringen nämnda dag uppgår till allenast

3,000 kronor.

Till förberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Under våren år 1907 inköpte E. O. Sandström i Sandvik frän

kronan en utstämplingspost om 5,000 träd vid Storgiddnaberget inom

Arjepluogs revir för en köpeskilling af 2 kronor 44 öre för träd eller

tillhopa 12,200 kronor. Träden såldes af kronan sådana de befunnos.

Borgen för köpeskillingens behöriga erläggande tecknades af hemmansägarna

N. O. Hjukström i Lomsele och C. A. Johansson i Elattnicksele

Bih. till Bil cad. Prat. 1910. 8 Sami. 42 Höft. (Nr 91—92). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

äfvensom A. Sällström i Sorsele. Köpeskillingen skulle betalas den 15

september 1907. Domänstyrelsen beviljade emellertid anstånd med inbetalandet

till den 15 september 1908 mot det, att Sandström ersatte

nämnda borgensförbindelse med en annan sådan af Iljukström och

Johansson jämte hemmansägarna Samuel Linder i Nybv och J. F. Eriksson

i Stensund samt handlanden J. II. Kramer i Sorsele. A sistnämnda

borgensförbindelse förekom icke Sällström såsom borgensman.

Uti en till Kung! Maj:t ställd, den 2 oktober 1908 dagtecknad

skrift har Hjukström, å egna och sina medborgensmäns vägnar, i

underdånighet anhållit, att den del af berörda köpeskilling jämte

ränta, som vid tiden för ansökningen återstått ogulden, eller, enligt

Hjukströms beräkning, 11,658 kronor 48 öre, måtte efterskänkas.

I sill nämnda ansökning har Hjukström anfört hufvudsakligen

följande.

Under hösten 1906 hade på auktion utbjudits en kronoutstämplingspost

om 5,000 granträd vid Storgiddnaberget i Arjepluogs revir.

Vid auktionen hade dock i brist på antagligt anbud någon försäljning

ej kommit till stånd.

Efter det kungörelse om utstämplingspostens försäljning utfärdats,

hade Sandström och Sällström afgifvit anbud å virkespartiet. Då de

emellertid måst anskaffa borgen för köpeskillingens erläggande, hade de

öfvertalat Hjukström och Johansson att teckna sådan borgen. Därvid

hade Sandström och Sällström företett en af jägmästaren Gustaf Tjäder

uppgjord tablå öfver beräknadt timmerutbyte från ifrågavarande virkespost,

upptagande tillhopa 5,835 timmer. Tillika hade meddelats att

jägmästaren uppskattat virkespartiets värde på rot till 12,000 kronor,

motsvarande 2 kronor och 40 öre för hvarje träd. Hjukström och

Johansson hade funnit affären antaglig samt gått in på att teckna borgen

mot det-, att de tillsammans med Sandström och Sällström finge öfvertaga

virket i fråga. Försäljningen hade sedan under våren 1907

konunit till stånd på det sätt, att Sandström ställt sig som köpare

samt Sällström, Johansson och Hjukström såsom borgensmän. Köpeskillingen

hade bestämts till 12,200 kronor eller 2 kronor 44 öre för träd.

Virket hade därefter afverkats under vintern 1908, enär afverkningen

icke hunnit föras till slut på vårvintern 1907. Sällström hade

uppgifvit, att virket säkerligen skulle kunna nedflott.as till Umeå samma

år afverkningen skedde. Detta hade dock visat sig omöjligt, särskildt

därför att vattnet i flottleden i slutet af maj 1908 hastigt sjunkit (1

meter på ett dygn). Flottningen hade således kommit att taga 2 år.

Enligt kontrakt den 16 januari 1908 hade Sandström och hans

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

3

medintressenter sålt virkespartiet ifråga till Mo och Domsjö aktiebolag

efter priser., som, i följd däraf att timmerprisen under våren ock sommaren

1907 sjunkit, med 20 procent understigit dem, som gällt vid

den tidpunkt, då partiet inköpts från kronan.

Emellertid både vid afverkningen visat sig att endast 3,899 träd

varit af beskaffenhet att kunna neddrifvas, de öfriga 1,101 träden, utgörande

hufvudsakligen de största dimensionerna, hade på grund af röta

måst kvarlämnas i skogen såsom vrak. Af de ofvannämnda 3,899 träden

hade 794 dessutom måst för röta kapas till olika längder från roten.

Af det utdrifna virket hade allenast erhållits 5,394 grantimmer, af

hvilka bolaget sedan ytterligare vrakat 141, hvadan bolagets tumsedel

å virkespartiet upptagit 5.253 grantimmer förutom 15 furutimmer.

Af dessa timmer hade icke mindre än 1,532 stycken varit af mindre

dimensioner än den minsta i tablån angifna.

För det sålunda intummade virket hade bolaget betalat sammanlagdt

5,232 kronor 08 öre. Kostnaden för själfva utdrifningen åter

hade utgjort 4,081 kronor 16 öre, däraf 3,227 kronor 67 öre utdrifningskostnad

och 853 kronor 49 öre flottningskostnad på oregleradt

vattendrag till hållbommen vid Yindeln. Utdrifningen och förenämnda

flottning hade verkställts af Sandström och hans medintressenter, med

tillhjälp af legda arbetare.

Resultatet af virkesaffären med bolaget hade således blifvit en behållning

af 1,151 kronor 52 öre. Därmed skulle likvideras en köpeskilling

af 12,200 kronor, hvartill komrne ränta å detta belopp med 610 kronor

från den 15 september 1907, då köpeskillingen skolat betalas, till den

15 september 1908, till hvilken dag domänstyrelsen på ansökan medgifvit

anstånd med betalningen mot en för köpeskillingen anskaffad ny

borgen af Hjukström och Johansson jämte hemmansägarne Linder och

Eriksson samt handlanden Kramer. En ren förlust af 11,658 kronor

48 öre hade således för Sandström och hans medintressenter uppstått

på affären.

Denna förlust hade uppkommit i främsta rummet genom den

osedvanligt stora myckenhet vrakvirke, som förefunnits, särskildt bland

de gröfre dimensionerna. Därnäst hade till förlustens uppkomst bidragit

virkesprisernas sjunkande med 20 procent samt vidare omöjligheten

att flotta ned hela virkesmängden under år 1908, hvilken omständighet

enligt ofvannämnda kontrakt med Mo och Domsjö aktiebolag berättigat

bolaget att afdraga 25 procent å den kontrakterade betalningen. Enligt

verkställd beräkning hade dessa förluster uppgått till 3,243 kronor

48 öre i följd af ogynnsam flottning samt 2,594 kronor 86 öre i följd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

af prisfall å virke. Slutligen hade äfven till förlusten i sin mån bidragit,

att 1,532 timmer varit af mindre dimensioner än dem, jägmästarens

tablå utvisat.

Den 13 september 1908 hade Hjukström till vederbörande kronolänsman

såsom afbetalning för köpeskillingen med ränta 12;810 kronor

inbetalt 1,150 kronor, utgörande i rundt tal det belopp, som motsvarat

behållningen på affären med bolaget.

Sandström kunde anses numera sakna alla tillgångar och om

borgensmännen nödgades till fullo gälda köpeskillingen, komme de och

deras familjer att blifva alldeles ruinerade och nödgas lämna sina hemman.

Hjukström själf hade hustru och 6 barn, det äldsta 10 år gammalt

samt far och styfmoder, båda 75 år gamla, att försörja.

Bönderna i lappmarken vore nödsakade att på något sätt vid

sidan af landtbruket skaffa sig kontanta inkomster. Detta hade först

skett genom skogskörsel-, men, sedan numera ersättningen för sådana

nedpressats så mycket, att knappast någon behållning därå uppstode,

hade bönderna i allt större utsträckning börjat söka skaffa sig inkomster

genom att från kronan inköpa samt därefter utdrifva och försälja småpartier

virke.

Ehuru kronan i allmänhet fritoge sig från allt ansvar för vrak

och undermåliga dimensioner, syntes dock under ofvannämnda förhållanden

småbönderna i lappmarken kunna påräkna något hänsynstagande,

då beskaffenheten af den sålda varan ej motsvarat hvad i

sådant hänseende för köparna uppgifvits, i synnerhet när missförhållandet

antagit så enastående omfattning som i förevarande fall.

Äfven i öfriga afseenden såsom beträffande flottningsförhållandena

och virkesprisen vore gifvetvis särskildt stora vanskligheter förenade

med en utdrifning af virke från så aflägsna och på kommunikationer

blottade trakter som dem, hvarifrån ifrågavarande virkesparti tagits.

Alla de störa riskerna vid ett sådant företag borde icke läggas ensamt

på de för sin tillvaro kämpande småbönderna.

Hjukström har vidare ingifvit bland annat ett af länsmannen i

Sorsele distrikt A. Lindberg den 11 oktober 1908 utfärdadt intyg af

innehåll, att ofvanbemälde Johanssons och Kramers ekonomiska ställning

vore sådan, att, därest de jämte Hjukström blefve ålagda att fullgöra

betalningsskyldigheten för ifrågakomna virkesparti, samtliga deras

tillgångar måste tillgripas, att Sandström vore helt och hållet i saknad

af tillgångar, samt att Eriksson och Linder torde hafva afhändt sig all

sin egendom.

Öfver Hjukströms ifrågavarande ansökning har domänstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

b

den 30 november 1908 afgifvit infordradt utlåtande samt därvid öfverlämnat

underdåniga yttranden af dels vederbörande skogstjänstemän

dels ock Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län.

Jägmästaren bär anfört följande.

Försäljningsposten i fråga utgjordes af — hufvudsakligen öfverårig

— gran. Vid trädens stämpling hade iakttagits, att en afsevärd

procent af desamma synts vara af underhaltig kvalitet, men hade

trädens utseende icke gifvit anledning misstänka, att antalet skadade träd

varit så stort, som sedermera vid afverkningen visat sig vara fallet.

Enligt rapport från den skogsbevakare, som kontrollerat afverkningen

af ifrågavarande träd, hade till flottleden nedförts sammanlagdt 5,394

stockar. Däraf hade 3,105 stockar varit s. 1c. fulla rotstockar och

794 s. 1c. »kapstoclcar» d. v. s. från rotändan till följd af skador mer

eller mindre långt kapade rotstockar. Att ett så stort antal träd, som

skillnaden mellan det utstämplade antalet, 5,000, och det till timmer

apterade antalet, 3.899 —således 1,101 träd — verkligen varit alldeles

odugligt till timmer, kunde emellertid icke anses vara bevisadt allenast

genom den omständigheten att stockar af endast 3,899 träd blifvit neddrifna.

Uppgiften att en ovanligt stor del af försäljningsposten utgjorts

af vrakvirke vore emellertid riktig. Men då det varit köparna bekant,

att träden såldes sådana de befunnos, utan rätt för köparna att erhålla

ersättning för vralcvirlce, samt köparna därtill haft synnerligen

god tid på sig att taga noggrann kännedom om virkets beskaffenhet,

men icke för ty bjudit 4 öre per träd öfver det för dem bekanta förslagspriset,

syntes det knappast vara lämpligt att efterskänka 11,658

kronor 48 öre af köpesumman. Köpare och borgensmän syntes vara

i lika grad pliktiga att stå den risk de frivilligt iklädt sig.

Öfver]ägmästaren har anfört.

De af Hjulcström lämnade uppgifterna rörande kostnaden för virkespartiets

afverlcning och flottning kunde visserligen icke kontrolleras,

men syntes arbetena i fråga icke hafva bedrifvits vare sig energiskt

eller planmässigt. Arbetet med afverkningen hade ej påbörjats förrän

i februari 1908, således midt i vintern, då alltid snöförhållandena vore

svårast; ett anmärkningsvärdt stort antal huggare men däremot förhållandevis

få hästar hade därvid användts; slutligen tycktes flottningen

i den 3 mil långa flottleden Lakan hafva kraft väl lång tid, enligt uppgift

minst 14 dagar. Huruvida alla de träd, som i skogen kvarlämnats

såsom vrak eller odugliga, verkligen i sin helhet varit af sådan beskaffenhet

vore äfvenledes obestyrkt. En ej oväsentlig del af timret skulle

härjämte utan svårighet hafva kunnat afverkas under senare delen af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

mars och under april månad 1907, då virkesprisen varit afsevärdt högre

än under 1908.

Hjukström hade såsom skäl för det dåliga ekonomiska resultatet

åberopat:

l:o) Den osedvanligt stora myckenhet vrakvirke, som förekommit

i den försålda utstämplingsposten. I anledning häraf kunde framhållas,

att vid virkesförsäljningarna stämplingslängden utgjorde den officiella

uppgiften å hvad som försåldes, icke den af jägmästaren upprättade

s. k. timmertablån. Stämplingslängden öfver ifrågavarande virkesförsäljning

visade, att af de 5,000 stämplade träden ej mindre än 2,967

stycken upptagits såsom skadade, hvarjemte i anmärkningskolumnen

ytterligare påpekats trädens öfveråriga och skadade beskaffenhet. Då

virket stämplats under sommaren 1906 och sålts under vårvintern

1907, syntes köparna hafva haft god tid att undersöka träden, hvilka

enligt försäljningskungörelsen såldes sådana de å rot eller kullfallna

befunnes och utan rätt för köparna till ersättning för vrakträd.

2:o) Yirkesprisernas sjunkande med 20 procent. Härtill kunde

anmärkas att, som förut påpekats, en afsevärd del af virkespartiet

kunnat afverkas under samma vinter, då köpet afslutats.

3:o) Omöjligheten att föra ned virket under ett års flottning;

äfven rörande detta skäl kunde hänvisning göras till stämplingslängden,

hvarest uttryckligen funnes angifvet, att flottningstiden från ifrågavarande

trakt borde beräknas till två år.

Köparna hade icke på något sätt vilseledts genom vederbörande

tjänstemäns uppgifter, utan hade affären i fråga för köparna varit eu

spekulation, hvilken på grund af deras bristande insikt samt till följd

af ogynnsamma omständigheter gifvit dåligt ekonomiskt resultat.

Då i början af år 1907 kungörelse utfärdats om virkespartiets

försäljning, hade skriftliga anbud därå afgifvits, förutom af Sandström

med 2 kronor 44 öre för träd, äfvenledes af A. Åström, Sorsele, med 1

krona 67 öre för träd, G. Rönnholm, Sorsele, med 1 krona 61 öre för

träd samt G. E. Bäcklund, Sorsele, med 2 kronor 27 öre för träd,

hvithet visade, att bland ortens befolkning virket ansetts vara af förhållandevis

värdefullt slag.

Ehuru köparna af virket ifråga sålunda torde helt och hållet

själfva vara ansvariga för den misslyckade affären, ansåge öfverjägmästaren

likväl med hänsyn dels därtill, att förlusten tydligen komme att

särdeles tungt drabba dem af köparna och borgensmännen, som ännu ägde

tillgångar, dels ock därtill, att det försålda virket otvifvelaktigt icke

haft ett värde, svarande mot det pris, köparna utfäst sig att betala för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Ur 91.

7

virket, att Hjukström och hans medintressenter i affären borde kunna

beviljas sådant afdrag å köpeskillingen, att denna finge utgå efter ett

pris af allenats 1 krona 61 öre för träd, motsvarande det vid virkets

utbjudande till försäljning i februari 1907 afgifna lägsta anbudet, i

hvithet fall hela köpeskillingen skulle uppgå till 8,050 kronor. För

underlättande af beloppets erläggande syntes böra medgifvas, att detsamma

finge inbetalas under loppet af 3 å 4 år, allt under villkor att

före viss dag vederbörande köpare ställde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

godkänd säkerhet för behörigt inlevererande å bestämda terminer

af såväl kapital som ränta, hvilken senare under förhandenvarande

ömmande omständigheter syntes kunna sättas till endast 5 procent om året.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har anfört följande.

Påtagligt syntes vara, att det belopp, gäldenärerna utfäst sig att

betala för de ifrågakomna träden, betydligt öfverstigit trädens verkliga

värde och att den affär, hvarpå gäldenärerna inlåtit sig. under alla

förhållanden skulle hafva för dem medfört förlust, äfven om de i den

underdåniga ansökningen åberopade ogynnsamma omständigheter, under

hvilka de haft att tillgodogöra sig virket, icke förelegat. Gäldenärerna

hade sålunda fått göra samma bittra erfarenhet som mången annan

före dem beträffande vanskligheten att, på sätt gäldenärerna gjort,

utan närmare undersökning utgå från den förutsättningen, att vederbörande

revirförvaltares förslagspris motsvarade skogens verkliga värde.

Bland mera insiktsfulla affärsmän skulle också ett sådant tillvägagångssätt

anses i hög grad lättsinnigt. Då det emellertid här gällde personer,

hvilka kanske för första gången inlåtit sig på eu dylik affär, och

med hänsyn till de ömmande omständigheter, hvilka i öfrigt tycktes

föreligga, syntes betalning för virkespartiet ifråga icke böra utkräfvas

till större belopp än som skäligen kunde anses motsvara trädens verkliga

värde å rot vid den tid, inköpet skedde.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig icke i detta afseende

kunna göra något uttalande, då det ekonomiska resultatet af

affären med hänsyn till vederbörandes försumlighet beträffande utdrifningen.

och det ofördelaktiga kontrakt, som vid virkets försäljning

uppgjorts, härutinnan icke lämnade någon egentlig ledning, men det

ville dock synas, som skulle det af öfverjägmästaren i distriktet föreslagna

priset af 1 krona 61 öre per träd vara väl högt.

I öfrigt ansåge sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra biträda

öfverjägmästarens underdåniga yttrande.

Domänstyrelsen har anfört.

Ett vid vederbörande jägmästares yttrande fogadt utdrag af Arje
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

pluogs revirs stämplingslängd visade, att virkespartiet ifråga utgjorts af

5,000 träd, af Indika 2,966 granträd i stämplingslängden betecknats såsom

skadade. Om flottningen hade antecknats, att den skulle omfatta

två år. Träden hade sålts sådana de å rot befunnits och utan rätt

för köparen till ersättning för vrakträd. Försäljningspriset hade uppgått

till 2 kronor 44 öre för träd eller tillsammans 12,200 kronor för

hela virkespartiet, hvilket belopp skolat inbetalas den 15 september

1907. Detta pris hade med 4 öre för träd öfverstigit det af jägmästaren

för virket beräknade förslagspriset. Yirket hade afverkats först under

vintern 1907—1908, då prisen nedgått med omkring 20 procent, och

försålts till Mo och Domsjö aktiebolag enligt kontrakt den 16 januari

1908, hvari upptagits, bland annat, utom bestämmelse om vanligt flottningsafdrag,

föreskrift om rabatt af 40 procent för granvirke och 30

procent för tallvirke i fråga om timmer, som ej framflottades på ett

år utan blefve lcvarliggande i Yindeln. Hela partiet hade emellertid

blifvit lcvarliggande därstädes.

Kung! Maj:ts befallningshafvande hade ansett, att såsom betalning

för virkespartiet ifråga åtminstone ej borde utkräfvas större belopp

än som skäligen kunde anses motsvara trädens verkliga värde å rot

den tid köpet skedde. Detta värde kunde emellertid nu ej beräknas,

i följd hvaraf, för den händelse förevarande ansökning skulle föranleda

nådigt bifall, styrelsen ansåge sig böra angifva följande belopp, hvilka

enligt styrelsens åsikt icke borde ingå i den summa, som kunde komma

att efterskänkas, nämligen:

af Hjukström uppgifven behållning å virket 1,151 kronor 52 öre;

det belopp, som enligt kontrakt tillkomme Mo och Domsjö

aktiebolag såsom godtgörelse för att virket ej framti ottats på ett år,

beräknadt till 3,243 kronor 48 öre:

virkets minskade värde i följd af prisfall efter det träden inköpts

från kronan, beräknadt till 2,594 kronor 86 öre; samt

hvad köparen förbundit sig till kronan betala utöfver det af

jägmästaren för virkespartiet beräknade förslagspriset, 4 öre per träd,

eller tillsammans 200 kronor.

I öfrigt ville styrelsen anmärka, att affären å Hjukströms och hans

medintressenters sida skötts till den grad utan beräkning, att bland

det afverkade och till flottled nedförda timret ingått något hundratal

smärre stockar, hvilka intummats af Mo och Domsjö aktiebolag, men

betalts med så lågt pris, att kostnaderna för detta timmers utverkning,

drifning och flottning öfverstigit sagda pris. Omkring 150 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Kr 91.

9

syntes på detta sätt hafva gått förlorade. För denna förlust borde

kronan gifvetvis ej göras ansvarig.

I den summa, som kunde ifrågakomma att efterskänkas, syntes

sålunda följande belopp icke kunna ingå:

af sökanden uppgifven behållning ....................................

kronor

1,151: 52

förlust genom fördröjd flottning.......................................

3,243: 4 3

,, i följd af prisfall å virke ....................................

2;594: 86

,, ,, ,, högre anbud än förslagspriset ........

,, ,, ,, att kostnader nedlagts å timmer af

??

200: —

„ å timmer af allt för ringa dimensioner ........

??

150: —

Summa

kronor

7,339: 86.

Kronan ägde å här ifrågavarande virkesaffär en fordran af 12,200

kronor jämte ränta därå efter 5 procent för år, räknadt från den 15

september 1907. Om från det sammanlagda beloppet af denna kronans

fordran droges ofvan angifna summa, kronor 7,339: 8 6, återstode det

belopp, som kunde ifrågakomma att efterskänkas, hvars exakta summa

sålunda blefve beroende af, intill hvilken dag ränta komme att räknas

å kronans ifrågavarande fordran, hvarå sökanden sagt sig hafva den

13 september 1908 såsom afbetalning lämnat 1,150 kronor.

Därest Kungl. Maj:t kunde komma att medgifva eller af Riksdagen

utverka efterskänkande af någon del af kronans ofvannämnda

fordran — enligt styrelsens mening borde efterskänkandet i sådant

fall afse ett rundt belopp, förslagsvis 5,000 kronor — torde därvid

böra fästas det villkor, att Hjukström och hans medintressenter styrkte,

att hela det ifrågavarande virkespartiet afverkats och ingått i den

redogörelse, som bifogats Hjukströms förevarande underdåniga ansökning.

Det vore nämligen ej i ärendet ådagalagdt, att icke någon del af de

från kronan inköpta träden kvarstode i skogen eller inginge i någon

annan timmerförsäljning än den, för hvilken Hjukström lämnat redogörelse.

Härefter har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 23 december

1908 dels på ansökan medgifvit ytterligare anstånd med inbetalningen

af ogulclna återstoden af köpeskillingen, intill dess den underdåniga

ansökningen om efterskänkande af ifrågavarande del af denna köpeskilling

blifvit slutligen pröfvad, under villkor likväl, att å kronans

fordran erlades ränta efter fem procent för år till dess full betalning

komme att ske samt att ny säkerhet, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

godkändes, ställdes för att fordringsbeloppet jämte uppslå.

till Riksd. Prof. 1910. 8 Sami 42 Iläft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

lupen ränta till Kung!. Maj:ts befallningshafvande inlevererades senast

en månad efter det Kungl. Maj:t fattat slutligt beslut i förevarande

ärende, dels ock anbefallt domänstyrelsen att ej mindre införskaffa tillförlitlig

utredning, huruvida hela det ifrågavarande virkespartiet afverkats

och ingått i den redogörelse, som bifogats den underdåniga

ansökningen, än äfven infordra närmare upplysningar om sökandens

och hans medborgensmäns ekonomiska förhållanden.

I anledning häraf har domänstyrelsen med underdånig skrifvelse

den 17 augusti 1909 öfverlämnat dels af t. f. jägmästaren i Arjepluogs

revir Nils Almlöf fördt protokoll jämte bilagor vid i Hjukströms närvaro

den 28 juni 1909 företagen undersökning och besiktning å afverkningsplatsen,

dels uppgift från länsmannen i Sorsele distrikt A. Lindberg

rörande Hjukströms och hans medborgensmäns ekonomiska förhållanden.

Af Almlöfs utredning framgår, dels att å afverkningsplatsen äro

kvarstående oafverkade 24 stämplade gagnvirkesdugliga träd, samt att

13 dugliga timmer uthuggits men ej tillvaratagits, dels ock att 137

stycken timmerdugliga träd afverkats med i medeltal 6 tums högre

stubbar än vid ordnad afverkning är nödigt och brukligt. Nettovärdet

å sålunda i skogen kvarlämnadt dugligt virke beräknas till 21 kronor

56 öre. I öfrigt syntes hela virkespartiet hafva afverkats och ingått i

förenämnda den underdåniga ansökningen bilagda redogörelse.

Af den af länsmannen Linder åstadkomna utredning rörande

Hjukströms och öfriga ofvan omförmälda borgensmäns ekonomiska förhållanden

inhämtas följande.

Hjukström äger t''32 mantal nr 1 Lomsele, taxeringsvärderadt till

2,100 kronor, samt lösegendom till ett beräknadt värde af 1,000

kronor. Johansson äger " 3s mantal nr 1 Blattnicksele värdt 2,100

kronor och Vw mantal nr 1 Österås värdt 1,600 kronor, samt lösegendom

till värde af omkring 1,000 kronor. Linder har försålt sin

fasta egendom till sina söner och har nu kvar endast V®4 mantal n:r 1

Nyby, värdt 300 kronor. Lösegendomen lärer han hafva försålt samtidigt

med den fasta egendomen. Eriksson har likaledes försålt sitt

hemman till sina söner, hvilka därå erhållit lagfart. Han torde äga

lösegendom till värde af omkring 150 kronor. Kramer äger tomten

nr 18 å Sorsele kyrkplats värd 8,800 kronor. Hen lärer dock vara

intecknad för minst hälften af sistnämnda belopp. Förutom liandelslager

och fordringar torde han äga lösegendom till ett värde af omkring

2,000 kronor. Fordringar enligt reverser torde motsvara ett

värde af omkring 10,000 kronor. I fråga om hans skulder till förlagsman

för tagna varor har uppgift ej kunnat lämnas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

11

Enligt från Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län

inkommet meddelande hafva såväl Hjukström som Johansson, Linder,

Kramer och Eriksson genom af Kungi. Maj:ts befallningshafvande i

Västerbottens län den 8 mars 1909 meddeladt utslag ålagts att till

kronan utgifva oguldna återstoden af meranämnda köpeskilling jämte

ränta. På grund af särskildt nådigt bref den 2 april 1909 skola öfriga

indrifningsåtgärder anstå i afbidan på den genom förutnämnda nådiga

brefvet den 23 december 1908 anbefallda utredningen.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 18 januari 1910

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande.

Handlingarna syntes gifva vid handen, att det pris, som bjudits

för ifrågavarande virkesparti, i och för sig varit för högt, att dessutom

en afsevärd del af de sålda träden varit öfveråriga och skadade,

att ogynnsamma konjunkturer och köparnas ovana vid handhafvande

af dylika affärer gjort resultatet ännu mera förlustbringande, att med

visshet torde kunna förutses, att, därest statens fordringsanspråk skulle

i hela sin vidd mot de betalningsskyldige göras gällande, detta skulle

komma att för dem medföra ruin, samt att i allt fall såsom sannolikt

måste antagas, att statens fordran icke skulle kunna till fullo uttagas.

Oaktadt statskontoret icke förbisåge de betänkligheter, som mötte

för ett eftergifvande å statens sida af fordringar, grundade på privaträttsliga

aftal, ansåge sig statskontoret dock på grund af ofvan angifna

omständigheter och med afseende å de förluster, vederbörande redan

fått vidkännas på grund af den misslyckade spekulationen, böra för

sin del hemställa, huruvida icke skäl kunde anses föreligga att hos

Riksdagen göra framställning om efterskänkande af återstoden utaf

kronans fordran på grund af ifrågavarande virkesförsäljning.

I likhet med statskontoret finner jag visserligen afsevärda betänkligheter

möta mot ett efterskänkande från statens sida af fordringar

sådana som den nu ifrågavarande. I föreliggande fall synas mig emellertid

omständigheterna vara synnerligen ömmande. Sandström och hans

medintressenter, hvilka lära inlåtit sig på köpet hufvudsakligen i afsikt

att skaffa sig själfva arbetsförtjänst, synas hafva saknat nödiga förutsättningar

för att rätt kunna bedöma affärer af sådan art, och hafva

påtagligen vid köpets afslutande handlat af oförstånd och oerfarenhet.

Det af dem för virkespartiet bjudna pris har uppenbarligen varit

allt för högt, hvartill möjligen i någon mån bidragit den af vederbörande

jägmästare i ofvan omtalade tablå verkställda beräkning öfver

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

Motion.

det väntade timmerutbytet. Ogynnsamma konjunkturer hafva yttermera

bidragit till det förlustbringande resultatet af alfären.

Under sådana förhållanden, synes mig billigt att staten efterskänker

åtminstone någon del af sin på denna virkesförsäljning grundade

fordran.

Denna fordran uppgår för närvarande — oafsedt upplupna räntor

för tiden från den 15 september 1907 — till ett belopp af 11,050

kronor. Genom utredningen i ärendet framgår att af Sandström och

hans medintressenter numera endast tre nämligen Iljukström, Johansson

och Kramer äga några som helst tillgångar. Det är påtagligt att dessa

tre personer icke skulle kunna utan att ekonomiskt gå under fullgöra

mer än eu jämförelsevis obetydlig del af den betalningsskyldighet, som

på grund af deras för Sandström ingångna borgensförbindelse åligger

dem. Mig synes ett belopp af omkring 3,000 kronor vara det mesta,

som skulle kunna af Hjukström och hans medintressenter utkräfvas.

Någon allt för stor svårighet att utgifva sistnämnda belopp torde

knappast vara att befara, åtminstone för den händelse beloppet finge

afbetalas under två eller tre år.

Jag har tänkt mig saken ordnad hufvudsakligen så, att staten

af det belopp, hvartill dess ifrågavarande fordran med upplupna räntor

må komma att uppgå den 1 juli innevarande år, efterskänker så stort

belopp, att fordringen nämnda dag utgör allenast 3,000 kronor. Å sistnämnda

belopp jämte ränta därå efter 5 procent om året från berörda

den 1 juli till dess betalning sker torde böra aflämnas skuldförbindelse

försedd med borgen eller annan säkerhet, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kan godkännas. Beloppet synes mig lämpligen kunna

amorteras under en tid af tre år.

För efterskänkande af ett statens fordringsanspråk erfordras

emellertid bifall från Riksdagens sida.»

I detta sammanhang har utskottet förehaft en inom Andra kammaren

af herr C. Lindhagen i anledning af förevarande proposition väckt motion,

nr 308, däri hemställts att Riksdagen ville medgifva, att hela återstoden

af statens ifrågavarande fordran måtte efterskänkas.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»I den första af hemmansägaren N. O. Hjukström å egna och

öfriga borgesmäns vägnar till Kungl. Maj:t ingifna böneskrift anfördes

jämte de faktiska förhållandena bland annat följande:

»Genom ifrågavarande affär skulle vi med våra familjer blifva alldeles

ruinerade och nödgas gå från våra små hemman. Jag Hjukström har hustru och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91. 13

6 barn, det äldsta 10 år gammalt samt far och styfmoder, båda 75 år gamla, att

försörja.

Man kan så vidt vi första icke heller säga, att detta är att anse, såsom en

vanlig affär, för hvilken det vore obehörigt att ens ifrågasätta annat än att vi

ensamma skola taga risken.

Staten skänkte en gång lappmarksskogarne till befolkningen däruppe, för att

den skulle hafva en inkomst af skogen för bestridande af sina kontanta utgifter

och särskildt såsom hjälp under svagår. Dessa afsikter gingo dock om intet genom

att några bestämmelser ej meddelades, som betryggade ändamålet mot spekulationen.

Särskildt genom de bekanta femtioåriga upplåtelserna af utstämplingsrättigheterna

beröfvades lappmarksbefolkningen, under långliga tider all inkomst af den skänkta

skogen.

Emellertid maste de kvarvarande bönderna för att kunna hålla ut till dess

upplåtelserna ga till ända — undertecknad Hjukström har 14 år kvar — på annat

sätt skaffa sig kontanta inkomster. Detta skedde först genom skogskörslor, men

sedan nu ersättningen därför nedpressats så mycket att knappast någon behållning

uppstår, sa ha bönderna mer och mer sökt skaffa sig någon inkomst äfven genom

att såsom spekulanter inköpa småpartier virke från kronan, för att sedan af dem

utdrifvas och försäljas.

Ehuru kronan i allmänhet fritar sig från allt ansvar för vrak och undermåliga

dimensioner, så synes dock särskildt under ofvannämnda förhållanden småbönderna

i lappmarkerna kunna påräkna något hänsynstagande, då den sålda varan

ej motsvarat hvad den utgifvits lör, isynnerhet när missproportionen antagit så

enastående omfattning, som i förevarande fall.

Äfven i öfriga afseenden såsom beträffande flottningen och virkesprisen är

det gifvetvis särskildt stora vanskligheter förenat med en utdrifning af virke från

så aflägsna och på kommunikationer blottade trakter som dem, hvarifrån ifrågavarande

virkesparti tagits. Alla de stora riskerna vid ett sådant företag borde

åtminstone ej till öfverdrift, synes det oss, rättvisligen läggas ensamt på de för

sin tillvaro kämpande bönderna.

Den långa följd af hårda år, som hemsökt lappmarkerna under sista tiden

har också medtagit våra tillgångar till det yttersta och åsamkat oss skulder.

Nödvändigheten att skaffa oss inkomster på något sätt har därför härunder framstått,

så mycket mer trängande. Och det är då minst sagt bittert att behöfva

till ^kronan erlägga sa mycket i betalning för en vara för hvilken man oförskylt

ej fått valuta.»

Statskontoret har för sin del hemställt, huruvida icke skäl kunde

anses föreligga att hos Riksdagen göra framställning om efterskänkande

af återstoden utaf kronans fordran på grund af ifrågavarande virkesförsäljning.

Kungl. Majrt föreslår nu emellertid att efterskänka så stor

del, att den återstående fordran skulle uppgå till 3,000 kronor, men

föredragande departementschefen förklarar på samma gång att berörda

belopp syntes honom vara det mesta, som skulle kunna utkräfvas.

I anledning af propositionen har jag från Hjukström och hemmansägaren

C. A. Johansson erhållit ett bref, som de begärt måtte, om så

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

Utskottet.

vore lämpligt, bringas till Riksdagens kännedom. De erkänna däld

tacksamt regeringens tillmötesgående, men framhålla de små omständigheter,

som en lappmarksbefolkning måste lefva i. Ett belopp af 1,000

kronor vore en förmögenhet, säga de, för en lappmarksbonde särskild!

under så bistra penningetider som nu rådde i Sorsele utan arbetsförtjänster.

Lånevägen måste därför beträdas. Detta vore svårt, enär

Sorsele socken vore så skuldsatt, att bankerna börjat draga sig för att

utlämna penningelån dit och att få låna åt enskilda vore också så godt

som omöjligt. De säga sig därför vördsamt hemställa om bifall till

statskontorets utlåtande och efterskänkande af hela fordran hälst hvarken

köpare eller borgensmän njutit något af denna summa.

Från handlande J. H. Kramer har sändts mig ett bref med väsentligen

enahanda innehåll. Han uppger däri ock att större delen af hans

fordringar äro osäkra samt hemställer tillika att om ett helt efterskänkande

ej kan beviljas, hvilket vore särdeles önskligt, beloppet måtte

åtminstone sänkas till 1,000 kronor.

Det synes mig mänskligast och kronan mest värdigt att om

i detta fall skall utöfvas verklig rättvisa och behjärtas lappmarksbefolkningens

hårda öden, detta äfven sker så, att man kan vara för

vissad om, att hjälpen ej varit förgäfves.»

I likhet med departementschefen och i ärendet hörda myndigheter

finner utskottet det synnerligen betänkligt att eftergifva en statens

fordran af ifrågavarande slag. Då emellertid i nu förevarande fall

kronan synes hafva mycket ringa utsikter att erhålla lull betalning för

sin fordran samt, om fordringen utan vidare indrefves, endast en del

af de för densamma ansvariga skulle drabbas al en sådan åtgärd,

hvilken sannolikt skulle leda till desses ruin utan att kronan ändock

erhölle, hvad densamma tillkommer, finner utskottet sig, om än med

stor tvekan, böra i detta särskilda fall tillstyrka ett efterskänkande af

kronans fordran i den omfattning Kungl. Maj:t föreslagit. Med afseende

å hvad sålunda anförts och då från kronans sida vid fordringens indrifvande

utan tvifvel kommer att visas all med tillvaratagandet al

kronans rätt förenlig hänsyn för gäldenärernas brydsamma ekonomiska

belägenhet, finner utskottet sig däremot böra afstyrka herr Lindhagens

i ärendet väckta motion.

Utskottet hemställer alltså,

a) att herr Lindhagens ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas; samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 91.

15

b) att Riksdagen, med anledning'' af Knngl. Maj:ts

förevarande proposition, må medgifva, att det belopp,

hvartill statens fordran på grund af det i statsrådsprotokollet

omförmälda under år 1907 af E. O. Sandström

i Sandvik från kronopark inom Arjepluogs

revir af Norrbottens län inköpta virkesparti må, med

upplupna räntor, komma att uppgå den 1 juli 1910,

måtte under villkor, som af Kungl. Maj:t bestämmas,

efterskänkas till så stor del, att fordringen nämnda

dag uppgår till allenast 3,000 kronor.

Stockholm den 12 maj 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOR ODELBERG.

Reservation:

af herrar grefve R. G. Hamilton och A. L. Lundström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:168 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af viss del af köpeskillingen för ett af E. O. Sandström från kronopa s. 16 i texten