Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående de till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län utgående aflöningsförmåner.

1910-05-19 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1910:98, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående de till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens län utgående aflöningsförmåner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

1

Nr 98.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 maj 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående de

till afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens

län utgående aflöningsförmåner.

(l:a Afd.)

I en till Riksdagen den 15 april 1910 afiåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 205, har Kungl. Maj:t under åberopande af

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma

dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att från och med år 1911 arfvodet till enhvar af de vid afvittringsverket

i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare

må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;

att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem

år, med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare

500 kronor;

samt att ifrågavarande arfvoden må anvisas att utgå från det under

nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Vid underdånig föredragning den 14 sistlidna januari af frågan

om reglerandet för år 1911 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel

erinrade jag, hurusom Riksdagen år 1909 dels beslutat, att

anslaget till skiften och afvittringar, hvilket hittills varit i riksstaten

uppfördt såsom reservationsanslag, skulle från och med innevarande år

uppföras såsom förslagsanslag till oförändradt belopp, dels ock medgifvit,

att, i likhet med hvad som skett under en följd af år, de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1910 för afvittringslandtBih.

till Biksd. Prof. 1910. 8 Samt. 46 Käft. (Nr 98.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

AfvittringslandU

mätarnas

löneförmåner.

mätarna i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga

3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500

kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,

finge dessa tjänstemän godtgöras af ifrågavarande anslag.

Vidare anmälde jag-, att från afvittringslandtmätarnas sida förelåge

framställningar om ändrade bestämmelser rörande deras aflöningsförhållanden,

hvilket ärende ännu vore föremål för utredning, och anhöll

jag att få längre fram återkomma till detta ämne, under framhållande

emellertid, att medel till den ifrågasatta regleringen utaf afvittringslandtmätarnas

aflöningsförhållanden torde kunna erhållas från förslagsanslaget

till skiften och afvittringar, hvadan något särskildt anslag för

ändamålet icke torde behöfva begäras.

Med anledning häraf hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå .Riksdagen, att, i afbidan å de nådiga förslag Kungl. Maj:t

kunde komma att förelägga Riksdagen angående förändrade bestämmelser

rörande afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden, förslagsanslaget

till skiften och afvittringar tillsvidare beräknades till oförändradt

belopp, eller 63,000 kronor.

Till denna hemställan täcktes Kungl. Maj:t lämna bifall; och gjordes

i enlighet därmed i statsverkspropositionen framställning till Riksdagen.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om reglerande

af afvittringslandtmätarnas aflöningsförhållanden.

I Kungl. Maj:ts förnyade nådiga taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare

i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880

finnas meddelade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna

tillkommande ersättning. I samtliga öfriga län, hvarest afvittringsarbeten

varit af nöden, äro desamma för länge sedan afslutade.

Nämnda taxa innehåller i §§ 1 och 2 föreskrifter om arfvode

för ägors mätning och uträkning, i hvilket arfvode inbegripes ersättning

för upprättande af mätningskartan och ett renoveradt exemplar

däraf samt för ägobeskrifning. I §§ 3 och 4 stadgas arfvode för rågån

gsförrättning samt utstakning och rörläggning, h varjämte §§ 5—7

lämna bestämmelser om lösen för kartor och handlingar. Några ytterligare

föreskrifter om ersättning, utgående efter omfattningen af utfördt

arbete, finnas icke i taxan, med undantag af de i § 9 förekommande,

som emellertid afse vissa numera afslutade förrättningar och

således ej vidare äro tillämpliga. Jämlikt § 8 skola alla arbeten, som

icke omförmälas i §§ 1—7, ersättas med arfvode för hvar använd dag.

Detta arfvode utgår i allmänhet med 8 kronor men med 15 kronor för

hvar dag, afvittringslandtmätare under sommararbetstiden är å arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

3

station inom afvittringslag sysselsatt med arbete för skattläggning eller

områdestilldelning. Enligt § 10 är afvittringslandtmätare efter tio års

väl vitsordad tjänstgöring berättigad att, utöfver honom eljest tillkommande

godtgörelse, åtnjuta arfvodesförhöjning med 500 kronor för år.

I § 11 tillerkännes afvittringslandtmätare ersättning för husrum under

sommarmånaderna med 50 kronor och för tjänsteresor med 250 kronor

om året, dock att afvittringslandtmätare, hvilkens kostnad för tjänsteresor

under året i afsevärd mån öfverstigit nyssberörda belopp, i anledning

däraf kan efter nådig pröfning erhålla särskild godtgörelse. Den

afvittringslandtmätarne enligt taxan tillkommande ersättning utgår af statsmedel

och anvisas från anslaget till skiften och afvittringar. I § 12 i taxan

tillförsäkras afvittringslandtmätare rätt att vid slutet af hvarje kvartal,

hvarunder han ej åtnjutit tjänstledighet, uppbära 600 kronor i afräkning

på honom enligt taxan tillkommande arfvode samt därjämte, i händelse

han är berättigad till arfvodesförhöjning, hvad däraf på kvartalet

belöper. Hvad han därutöfver under året införtjänt äger han uppbära

efter årets slut, sedan hans öfver arbetet afgifna räkning pröfvats. Uppgår

icke arfvodet för hans arbete enligt taxans bestämmelser till så stort

belopp, som han redan uppburit, skall skillnaden innehållas å nästföljande

kvartals aflöning. I § 13 stadgas, att afvittringslandtmätare, som på

grund af styrkt sjukdomsförfall är tjänstledig, åtnjuter, såsom arfvode

för enhvar af de första två månaderna, 133 kronor 33 öre samt därjämte,

i händelse han är berättigad till arfvodesförhöjning, 41 kronor

67 öre, men för den därefter följande tiden tre fjärdedelar af nämnda

belopp; dock att, i händelse sjukdomsförfallet fortfar under längre tid

än ett år, det kommer att bero på nådig pröfning för hvarje särskildt

fall, om och i hvad mån arfvode för den följande tiden må åtnjutas.

Omförmälda taxa öfverensstämmer i allmänhet med den därförut

gällande, den 30 maj 1873 utfärdade taxan. De hufvudsakliga olikheterna

mellan dessa båda taxor äro, dels att i den af år 1880 metersystemet

användts, dels ock att enligt 1873 års taxa dagarfvodet utgjorde

8 kronor äfven i de fall, då detsamma enligt 1880 års taxa är

bestämdt till 15 kronor.

Från och med år 1875 till och med år 1903 har, efter Riksdagens

medgifvande, för hvarje år stadgats, att de belopp, hvarmed årets inkomster

af tjänsten för afvittringslandtmätarna i Västerbottens och Norrbottens

län kunde komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhörde

_ första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af

ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge dessa tjänstemän godtgöras

från anslaget till skiften och afvittringar, och allt sedan 1903

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

hafva årligen, likaledes efter Riksdagens medgifvande, motsvarande

bestämmelser meddelats, dock att beloppen utgjort respektive 3,000 och

3,500 kronor i stället för 2,500 och 3,000 kronor.

Afoittrings- I särskilda, den 25 januari 1908 ingifna underdåniga skrivelser

“r hafva de, efter landtmäteristyrelsens förordnande, vid afvittringsverken

ningar. i Västerbottens och Norrbottens län då tjänstgörande afvittringslandtmätarna

gjort framställning om ändrade bestämmelser beträffande deras

aflöningsförhållanden.

Afvittringslandtmätarna i Västerbottens län hafva därvid anfört

hufvudsakligen följande.

Med hänsyn till de numera högst betydligt stegrade lefnadsomkostnaderna

vore den enligt gällande taxa utgående ersättning uppenbarligen

alldeles otillräcklig, helst de bäst aflönade arbetena, eller de i

§§ 1 och 2 omförmälda mätningar och uträkningar, i det närmaste afslutats

inom Västerbottens län. Följaktligen komme hädanefter den

hufvudsakligaste delen af arbetena att ersättas efter dagberäkning enligt

§ 8 eller med 8 kronor och i vissa fall med 15 kronor om dagen. Enär

afvittringsarbetet nu påginge inom öfverstå delarna af lappmarken, där

den för arbete ute å fältet lämpliga tiden kunde beräknas högst till 100

dagar, för hvilken tid arfvode utginge efter 15 kronor om dagen, samt

den öfriga tid af året, för hvilken dagarfvode efter 8 kronor kunde

beräknas, efter afdrag af resdagar ej öfverstege 180 dagar, skulle afvittringslandtmätarens

inkomst enligt taxan ej kunna komma att uppgå

till mera än 2,940 kronor årligen.

Sedan nu gällande taxa utfärdats, hade lefnadsomkostnaderna i

orten stigit med omkring 100 procent, hvarjämte afvittringslandtmätarnas

arbete blifvit af svårare art samt särskildt synnerligen ansträngande

och hälsovådligt under den tid, omkring tre månader årligen, landtmätarna

måste vistas i de aflägsnaste delarna af Lappland och ofta

under veckor tillbringa nätterna i tält under temperaturförhållanden af så

omväxlande beskaffenhet, att på en varm dag kunde följa en natt med frost.

På grund häraf hemställde sökandena, dels att afvittringslandtmätarna

måtte beredas årlig lön af 2,000 kronor, dels ock att arfvodestaxans

§§ 8, 12 och 13 måtte ändras i öfverensstämmelse med ett af

dem uppgjordt förslag, enligt hvilket lägsta dagarfvodet upptagits till

10 kronor, dagarfvode af 15 kronor beräknats skola utgå för vissa angifna

arbeten utöfver dem, för hvilka detsamma nu vore stadgadt, samt

nya bestämmelser ifrågasatts beträffande ej mindre sättet för utbetalningen

af ersättningen för landtmätarnas arbete än äfven dem vid sjukdomsfall

tillkommande arfvode. Slutligen erinrades, att afvittringslandt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

5

mätarna med hänsyn till det dem åliggande stränga sommararbetet

torde i högre grad än de flesta andra tjänstemän vara i behof af årlig

semester utan minskning i inkomsterna, i hvilket afseende en månads

ledighet syntes lämplig.

I den utaf afvittringslandtmätarna i Norrbottens län gjorda hemställan

åberopas i allmänhet enahanda omständigheter, som anförts i

den af mig redan omförmälda ansökningen, dock att dessa landtmätare

framhållit, att arfvode enligt taxans §§ 1 och 2 ej vidare kan ifrågakomma

inom Norrbottens län; och hafva sökandena dels hemställt,

att afvittringslandtmätarna måtte tillerkännas årlig lön af 2,000 kronor,

dels ock framlagt förslag till ändringar i §§ 8, 10, 12 och 13 i gällande

taxa, enligt hvilket förslag lägsta dagarfvodet skulle utgöra 10

kronor, arfvodesförhöjning inträda, första gången efter fem, andra

gången efter tio och tredje gången efter femton års väl vitsordad

tjänstgöring med 400 kronor för hvar gång, samt beträffande ersättningens

utbetalande, arfvode under sjukdom och rörande semester föreslagits

föreskrifter af ungefär samma innebörd, som de af afvittringslandtmätarna

i Västerbottens län ifrågasatta. Till sist hafva afvittringslandtmätarna

i Norrbottens län framhållit önskvärdheten af, att bland.

de vid afvittringen tjänstgörande landtmätarna så många, som afvittringsarbetets

fortbestånd kräfde, måtte erhålla ordinarie befattning.

Sedan landtmäteristyrelsen fått sig anbefalldt att efter veder- / ärendet af.

börandes hörande afgifva underdånigt utlåtande öfver omförmälda fram- pi^yttranställningar,

har landtmäteristyrelsen den 27 november 1909 afgifvit sådant

utlåtande och därvid öfverlämnat yttranden af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens och Norrbottens län samt af tillförordnade afvittringsstyresmännen

H. J. Norrman och T. Bergman.

Norrman har vitsordat de utaf afvittringslandtmätarna i Väster- t. f. afvittbottens

län lämnade uppgifter samt förklarat sig anse deras framställ- rin^y™a™f>n''

ning förtjäna bifallas, dock att han föreslagit dagarfvodet böra alltid Norrman.

utgå med 15 kronor äfvensom hemställt, att afvittringslandtmätarna

måtte för den tid, de vore sysselsatta inom afvittringsområdet, bekomma

ortstillägg efter 100 kronor i månaden, dock högst 300 kronor årligen,

och har Norrman till stöd för sistberörda hemställan framhållit de synnerligt

ökade lefnadsomkostnader, som uppstode för afvittringslandtmätarna

därigenom, att de under en lång tid af året måste lefva i de

aflägsna och folkfattiga fjällbygderna, där inga lifsförnödenheter utom mjölk

och möjligen fisk kunde erhållas af befolkningen, utan allt måste medföras.

Bergman har tillstyrkt bifall till den af afvittringslandtmätarna i t. f. afvitt.

Västerbottens län giorda framställningen, dock med erinran, att den ringsstyreman
evl

1 1 nen x. Berg
man.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

i Väster•

bottens län.

föreslagna lönen, såsom utgående åt tjänstemän på icke ordinarie stat,

borde förändras till årligt arfvode, samt detta arfvode fastställas till

1,000 kronor under de första fem åren af anställningen, 1,500 kronor

under nästa fem år och 2,000 kronor efter tio års tjänstgöring, hvarjämte

Bergman ansett, att, då ägomätningarna för allmänna afvittringen

komme att afslutas under sommaren 1909, §§ 1 och 2 i gällande taxa

borde upphöra att gälla samt förekommande mätnings-, uträknings- och

renovationsarbete ersättas med dagarfvode enligt § 8 med beräkning af

15 kronor för mätningsarbete och 10 kronor för uträknings- och renovationsarbete.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har i anledning

af den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda framställning

anfört följande.

Sedan år 1897 en befattning såsom afvittringslandtmätare blifvit

ledig, hade Kungl. Maj:t med hänsyn till den jämförelsevis kortare tid,

som kunde antagas återstå, innan afvittringen inom Västerbottens län

blefve fullbordad, enligt nådigt bref den 28 maj 1897 förordna!, att

den lediga tjänsten icke skulle med ordinarie innehafvare återbesättas

utan tillsvidare uppehållas på förordnande. Vid sådant förhållande torde

det icke nu, då afvittringen ytterligare närmat sig sin fullbordan, vara

lämpligt att på ordinarie stat uppföra någon af de vid afvittringsverket

anställda tjänstemännen, hvilka samtliga nu vore tillförordnade. Kungl.

Maj:ts befallningshafvande kunde därför icke tillstyrka sökandenas begäran

om aflöningsförbättring i form af lön på stat.

Emellertid vore, såsom afvittringsstyresmännen framhållit, någon

förändring i bestämmelserna för afvittringslandtmätarnas aflöning behöflig,

enär eljest, så snart mätningsarbetena fullbordats, sökandenas

inkomster i tjänsten skulle komma att väsentligt förminskas.

Det kunde ifrågasättas, huruvida den erforderliga förbättringen

lämpligen borde åstadkommas enbart genom dagarfvodets höjande i

arfvodestaxan. Att på förhand beräkna verkan af sådana förhöjningar

syntes nämligen vara vanskligt. Med all sannolikhet skulle såväl större

säkerhet om resultatet som större jämnhet i aflöningen både år från år

och vid jämförelse afvittringslandtmätarna emellan ernås genom fastställande

af ett minimibelopp för årsinkomsterna. Ett dylikt minimibelopp,

utgörande 3,000 kronor eller, för dem, som åtnjöte arfvodesförhöjning,

3,500 kronor, vore sedan längre tid fastställdt, dock med

bestämmelse, enligt af Kungl. Maj:t för hvart år meddelad föreskrift,

att pröfning skulle äga rum, huruvida afvittringslandtmätare, hvilkens

arfvode efter taxa under året ej uppgått till det stadgade minimibeloppet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

7

borde anses hafva samma år åstadkommit så stor arbetsprodukt, som

skäligen kunde af honom fordras, och att, om detta funnes vara förhållandet,

underdånig framställning om det erforderliga beloppets anvisande

skulle göras. Omförmälda stadganden hade sedan år 1899 saknat

praktisk betydelse för afvittringslandtmätarna inom Västerbottens län,

enär deras arfvoden sedan dess årligen väsentligt öfverstigit berörda

belopp å 3,000, respektive 3,500 kronor. Stadgandena kunde dock få

afsedd betydelse, om beloppen i erforderlig mån höjdes.

Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt borde för framtiden

frågan om arfvodestillökning för afvittringslandtmätarna lämpligen

ordnas i enlighet med hvad i detta hänseende sålunda hittills

gällt, dock med den förändring, att dylik tillökning skulle beredas

afvittringslandtmätare, hvilkens arfvode under året ej uppginge till

5.000 kronor, respektive 5,500 kronor. Mindre belopp än de nu nämnda

torde icke böra ifrågakomma, enär de tre afvittringslandtmätarnas i

Västerbottens län inkomster af tjänsten, enligt af dem lämnade uppgifter,

utgjort exempelvis under år 1907 för en af dem 6,848 kronor 52 öre,

för en annan 6,750 kronor 24 öre och för den tredje 6,450 kronor 25

öre samt under de gångna årens anställning vid afvittringen uppgått

till, i medeltal, för en 6,116 kronor 62 öre, för en annan 5,707 kronor

37 öre och för den tredje 5,593 kronor 1 öre, samt de alla tre vore

berättigade till arfvodesförhöjning på grund af ålder i tjänsten.

Med afseende därå, att ägomätningarna för den allmänna afvittringen

komme att bringas till slut under sommaren 1909, torde det

vara nödigt, att behöfliga förändringar beträffande aflöningsför hållanden a

finge tillämpas redan från och med år 1910.

Därest Kungl. Maj:ts befallningshafvandes nu framställda förslag

godkändes, blefve det antagligen utan praktisk betydelse, om arfvodestaxans

bestämmelser i § 8 bibehölles oförändrade eller ändrades på sätt

sökandena begärt, enär i båda fallen säkerligen komme att erfordras

aflöningsfyllnad för att nå inkomstbeloppet 5,000, respektive 5,500 kronor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade den ändring i § 12

af taxan, att det kvartalsvis i afräkning utgående beloppet höjdes till

1.000 kronor, samt ansåge, att arfvodet under styrkt sjukdomsförfall

borde utgöra 250 kronor, högst 300 kronor, under enhvar af de första

två månaderna samt tre fjärdedelar af nämnda belopp under hvar och

en af de följande tio månaderna.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i yttrande

öfver den utaf afvittringslandtmätarna i samma län gjorda underdåniga

framställning förklarat sig ej hafva något att erinra mot densamma.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

i

Norrbottens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

Landtmäteri
styrelsen.

Landtmäteristyrelsen liar i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

af den 27 november 1909 anfört följande.

De i ärendet meddelade upplysningar, att några egentliga ägomätningar

icke vidare kunde komma i fråga, ville landtmäteristyrelsen

till riktigheten vitsorda. De mätningsgöromål, som för framtiden kunde

förekomma, bestode hufvudsakligen i tillmätningar af de nyodlingar,

som skett efter första ägomätningen, och inmätning af blifvande nybyggesanläggningar

samt dessa mätningars inkonnekterande å befintliga

kartor. Att beräkna arfvode för dessa göromål samt för uträkning af

de inmätta områdena efter gällande taxa vore olämpligt, såväl på den

grund att ersättningen skulle blifva synnerligen obetydlig, som ock till

följd däraf, att det mången gång komme att taga längre tid att göra

beräkningarna för arfvodesräkningens uppsättande än att utföra arbetena.

I det arfvode, som utginge enligt §§ 1 och 2 i gällande taxa, inginge

äfven ersättning för renoveradt exemplar af mätningskartan samt för

ägo beskrifning. Därför komme bestämmelserna äfven att blifva mycket

svåra att tillämpa, enär arfvodesbeloppens fördelning mellan särskilda

göromål i allt fall ofta måste ske efter approximativa grunder. Men

härförutom vore att märka, att gällande taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar

åberopades på tre skilda ställen i taxan för afvittringsgöromål.

Då nu den allmänna landtmäteritaxan från och med 1910 års

början komme att högst väsentligt nedsättas, hvilken nedsättning med

afseende å mätningsarfvodet enligt gjord undersökning komme att uppgå

till mer än 36 procent, läge häri ett alldeles särskilt skäl för en revision

af gällande taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare. En sådan

revision påkallades äfven af de bestämmelser, som meddelats i Kungl.

Maj:ts nådiga kungörelse den 5 juni 1909, innefattande ytterligare föreskrifter

angående afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker. Genom denna kungörelse hade afvittrings förfarandet

kommit att omfatta en hel del åtgärder, som icke ingingo däri, då taxebestämmelserna

utfärdades, och för hvilka alltså icke heller några taxeföreskrifter

funnes. Bestämmelserna om landtmätares rätt att under

arbetsåret uppbära medel i afräkning å arfvodet och om ersättning vid

sjukdomsfall torde icke heller motsvara nutida fordringar och hade icke

ändrats i anslutning till den höjning af minimiaflöningen, som gällt

från och med år 1904. Det finge äfven anses uppenbart, att nuvarande

bestämmelser voro synnerligen komplicerade. Afvittringslandtmätarna

finge ock onödigt länge vänta på sitt arfvode. Afsevärd tid åtginge till

räkningarnas uppsättande och granskning, och någon vidare öfverskåd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

9

lighet i räkenskapsafseende vore svår att ernå. Kostnaderna för ett

kommande år vore äfven svåra att beräkna under nuvarande ordning.

Nu berörda förhållanden torde visa, att gällande bestämmelser om afvittringslandtmätares

ersättning tarfvade en genomgripande revision,

och landtmäteristyrelsen hade säkerligen funnit sig föranlåten att i

sådant syfte vidtaga åtgärder, äfven om nu föreliggande framställningar

uteblifvit.

Såsom framginge af en utaf landtmäteristyrelsen uppgjord redogörelse

för de olika aflöningssätt, som under 1800-talet tillämpats vid

afvittrings- och storskiftesverken, hade ersättningen till de vid dessa

verk anställda landtmätarna företrädesvis utgått i form af årligt arfvode

till visst belopp och i jämförelsevis ringa omfattning efter taxa.

Inom vissa orter, bland andra särskildt Kopparbergs län, hade rätten

att uppbära årsarfvodet i viss mån gjorts beroende af skyldighet att

verkställa viss arbetsprodukt. När man granskade taxeföreskrifterna,

funne man, att de företrädesvis af handlat mätnings- och uträkningsgöromål

samt hvad därmed ansetts hafva oskiljaktigt sammanhang äfvensom

lösen för karta och handlingar. Beträffande öfriga göromål, såsom

taxering eller gradering samt områdestilldelning och åbodelning hade,

äfven i de fall, då bestämmelser om ersättning för sistberörda slag af

göromål meddelats i taxa, bestämmelserna i allmänhet gått ut på göromålens

ersättande enligt dagberäkning. Men då dagberäkning icke

lämpligen kunde förbindas med föreskrift om viss arbetsprodukt och

sådant ej heller försökts, blefve bestämmelsen om ett dylikt beräkningssätt

i själfva verket icke annat än ett stadgande om arfvode efter

tidberäkning.

Om det vid förut verkställda taxerings- och graderingsgöromål

samt områdestilldélningar och åbodelningar befunnits olämpligt att bestämma

ersättningen efter taxa för visst kvantum arbete, torde detta

ännu mer vara fallet beträffande de arbeten af ifrågavarande slag, som

framdeles ifrågakomme. Äfven för den med förhållandena obekante

torde detta tydligt framgå vid beaktande af innehållet i Kungl. Maj:ts

ofvan omförmälda nådiga kungörelse den 5 juni 1909.

Enligt hvad förut meddelats vore de mätningsarbeten, som för

framtiden kunde förväntas, åt sådan beskaffenhet, att svårighet mötte

att beräkna ersättning för desamma efter en verklig taxeföreskrift. Detta

förhållande hade föranledt tillförordnade afvittringsstyresmannen Bergman

att föreslå upphäfvande af §§ 1 och 2 i gällande taxa. Landtmäteristyrelsen

kunde ej annat än gilla detta förslag. Enär §§ 3 och

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 8 Sami. 46 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

4 knappast någonsin torde äga tillämpning, innehölle taxan i öfrigt

icke någon verklig taxeföreskrift utom i fråga om lösen för kartor och.

handlingar, och framstode på grund häraf såsom det naturligaste att

för framtiden öfvergifva aflöningssättet enligt taxa. Utom hvad förut

i ärendet meddelats, som kunde gifva stöd för en sådan mening, torde

särskildt böra erinras om, huru inveckladt gällande aflöningssystem vore,

ity att vid sidan om taxan måst meddelas bestämmelser om förskott

och minimiarfvoden med mera, hvilket hade sin grund i svårigheten

att redan för hittills varande jämförelsevis enkla förhållanden träffa

lämpliga taxeföreskrifter.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge landtmäteristyrelsen,

att enda lämpliga formen för ersättning åt afvittringslandtmätarna vore

arfvode efter tid. Med hänvisning till hvad som förekommit om arbetenas

omfattning och art ansåge landtmäteristyrelsen äfven tydligt, att

det icke kunde ifrågasättas att såsom villkor för åtnjutande af arfvode

föreskrifva viss arbetsprodukt. En sådan föreskrift torde ock härefter

sakna praktisk betydelse. Landtmäteristyrelsen vore nämligen öfvertygad

om, att vederbörande tjänstemän för framtiden skulle med drift

utföra sina åligganden, såsom äfven hittills merendels varit fallet; och

skulle något undantag härutinnan inträffa, hade landtmäteristyrelsen till

rättande af förhållandet ett tillräckligt korrektiv i den omständigheten,

att tjänstemännen, såsom för närvarande vore fallet, säkerligen äfven

framdeles blefve tillsatta endast på förordnande tills vidare eller för

viss tid.

Landtmäteristyrelsens efterföljande förslag afsåge alltså beredande

af årligt arfvode åt de landtmätare, som komme att tjänstgöra vid afvittra

gs verket i Västerbottens och Norrbottens län. Hvad anginge

frågan om beloppet af dessa arfvoden, ansåge landtmäteristyrelsen med

hänsyn till ej mindre storleken af de inkomster, afvittringslandtmätarna

enligt nu gällande grunder haft, än äfven beskaffenheten af deras verksamhet

samt de aflöningsförmåner, som beredts tjänstemännen vid

skiftesverket, att, i likhet med hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län uttalat, en maximigräns af 5,500 kronor vore

lämplig. Men med afseende å möjligheten af anställande vid afvittringsverket

af yngre skifteslandtmätare hölle landtmäteristyrelsen å

andra sidan före, att en begynnelseaflöning af 4,000 kronor torde böra

anses tillräcklig för erhållande af lämpliga arbetskrafter. Som arbetena

på fältet hädanefter komme att utgöras af besiktningar och värderingar

af synnerligen grannlaga art, samt arbetena med områdestilldelning

och åbodelning äfven komme att ställa stora anspråk på vederbörandes

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

11

omdöme och förmåga, ansåge landtmäteristyrelsen gällande bestämmelser

om kompetens för anställning såsom afvittringslandtmätare otillräckliga.

Landtmäteristyrelsen hölle sålunda före, att, emedan landtmätare, som

anställdes vid afvittringsverket, måste omedelbart efter anställandet

kunna anförtros bvilka göromål som helst, lian borde hafva samma

erfarenhet, som fordrats för anställning såsom vice kommissionslandtmätare

och som för framtiden fordrades för att kunna förordnas till

extra landtmätare. Med anledning jämväl af sist berörda förhållande

ansåge landtmäteristyrelsen begynnelseaflöningen icke skäligen kunna

sättas lägre än hvad styrelsen nu föreslagit. Löne- eller arfvodesgraderna

borde alltså blifva fyra, nämligen 4,000 kronor, 4,500 kronor,

5,000 kronor och 5,500 kronor. Om fem tjänsteår vid afvittringsverk

fordrades för uppflyttning i högre arfvodesklass, uppnåddes den högsta

aflöningen först efter 15 års tjänstetid. Enligt landtmäteristyrelsens

åsikt stode nu angifna aflöningssätt i alla afseenden väl öfverens med

statens intresse. Utsikterna till löneförhöjning torde kunna locka

tjänstemän att kvarstanna vid afvittringsverket, så länge behof af deras

arbete därstädes förefunnes, och härigenom åstadkommes kontinuitet,

hvarjemte på sådant sätt en bättre arbetsprodukt blefve att förvänta i

såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.

För år 1909 funnes inom afvittringsverket anställda, utom styresmannen,

om hvilken nu ej vore fråga, fem landtmätare. Landtmäteristyrelsen

ansåge, att antalet tills vidare borde bestämmas till endast

fyra att aflönas enligt nu angifna grunder.

Under förutsättning att gällande taxa upphäfdes och afvittringslandtmätarnas

ersättning bestämdes att utgå såsom årligt arfvode, erfordrades

föreskrifter, huru det skulle förfaras med lösen för kartor och

handlingar. Enär landtmäteristyrelsens förestående förslag i fråga om

arfvodesbelopp vore framställdt under förutsättning, att några sportler

icke skulle ifrågakomma, torde lämpligen bestämmelse böra meddelas,

att, där lösen bort utgå, expeditionerna skulle beläggas med stämpel till

belopp, motsvarande den lösen, som skulle utgå enligt gällande allmänna

taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Bestämmelserna i § 11 samt i § 12 mom. 3 i 1880 års taxa torde

böra ersättas med föreskrift om tillämpning af resereglementets bestämmelser,

i hvars fjärde klass afvittringslandtmätare genom Kungl. Maj-.ts

nådiga kungörelse den 18 december 1908 redan vore upptagna.

Landtmäteristyrelsen, som ansåge lämpligast, att de ifrågasatta

nya bestämmelserna Lomme att tillämpas från och med den 1 januari

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

Statskontoret.

1910, hemställde på grund af livad utaf styrelsen i ärendet anförts, att

Kungl. Maj:t, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode åt afvittringslandtmätare

i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880,

täcktes föreskrifva,

att landtmätare, som för år anställdes eller vore anställd vid afvittringsverket

i Västerbottens och Norrbottens län, skulle åtnjuta ett

arfvode af 4,000 kronor för år räknadt samt vid förrättning utom sitt

hemvist resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande nådiga

resereglemente,

att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem

år finge höjas med 500 kronor, efter ytterligare fem år likaledes med

500 kronor samt efter än ytterligare fem år äfvenledes med 500 kronor, med

rätt för landtmätare, som nu vore anställd vid afvittringsverket inom Västerbottens

eller Norrbottens län, att för erhållande af omförmälda arfvodesförhöjning

tillgodoräkna sig den tid, han förut tjänstgjort vid afvittringsverk,

samt att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen

bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt bestämmelserna

om lösen i gällande nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Härförutom har landtmäteristyrelsen afgifvit förslag till bestämmelser

om villkoren för erhållande af årsförordnande såsom afvittringslandtmätare,

om dagliga arbetstiden å afvittringskontoret, om semester och

om arfvode under sjukdom.

Statskontoret har, efter nådig remiss, i underdånigt utlåtande den

10 februari 1910 förklarat sig icke hafva något att erinra mot landtmäteristyrelsens

förslag, att, med upphäfvande af nådiga taxan på arfvode

åt afvittringslandtmätare i Västerbottens och Norrbottens län, tillerkänna

dessa landtmätare fasta årsarfvoden i enlighet med de af landtmäteristyrelsen

angifna aflöningsbestämmelser, hvarjämte statskontoret

vidare anfört hufvudsakligen följande.

Ikraftträdandet af de nya bestämmelserna borde, enligt statskontorets

åsikt, äga rum den 1 januari 1911, men hemställde statskontoret, att

för år 1910 måtte beviljas en mot dessa bestämmelser svarande tillfällig

löneförbättring åt vederbörande tjänstinnehafvare.

Landtmäteristyrelsens förslag om visst arfvode vore framstålldt

under förutsättning, att några sportler icke skulle ifrågakomma utan all

lösen för kartor och handlingar redovisas till statsverket. Denna fråga

hade synts landtmäteristyrelsen lättast ordnas genom meddelande af bestämmelse,

att kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

13

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle i fall, då lösen

bort utgå, beläggas med stämpel till belopp, som beräknades enligt

bestämmelserna om lösen i gällande nådiga taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Med särskildt afseende därå, att någon verklig kontroll öfver

stämpelbeläggningens fullgörande svårligen kunde åstadkommas, med

mindre särskilda föreskrifter meddelades om användande af dubbla beläggningsstämplar

och om särskild redovisning af enahanda art, som

nu vore stadgad beträffande vissa af underrätternas protokoll, ville statskontoret

ifrågasätta bestämmelse, att den lösen, hvilken ansåges böra

bestämmas för kopia eller utdrag af karta eller afskrift eller utdrag af

handlingar, som utlämnades från afvittringsverket, skulle af afvittringslandtmätaren

uppbäras och till statskontoret kvartalsvis efter hvarje

kalenderkvartals slut inlevereras samt dessutom årligen redovisas i en

inom januari påföljande år till landtmäteristyrelsen ingifven redogörelseräkning.

Enligt min åsikt hafva i ärendet framlagts fullt öfvertygande skäl

för nödvändigheten af åtgärder till omreglerande af afvittringslandtmätarnas

aflöningsförmåner. Dessa landtmätare torde vara att hänföra

till de statstjänare, som arbeta under de svåraste förhållandena. Deras

verksamhet afser numera de aflägsnaste delarna af Lappland, där de årligen

hafva att tillbringa två eller tre månader, stundom längre tid,

under strapatser och umbäranden, medan anskaffandet af snart sagdt

allt, som erfordras för deras uppehälle, är förenadt med synnerligen

dryga kostnader. Genom den nuvarande taxans bibehållande skulle hädanefter

eu betydlig minskning i inkomsterna inträda för åtminstone

de inom Västerbottens län anställda afvittringslandtmätarna, och

dessa torde i så fall näppeligen befinnas villiga att längre tjänstgöra

vid afvittringen. Landtmäteristyrelsens uttalande, att genom nuvarande

afvittringslandtmätares kvarstannande i tjänsten skulle åstadkommas

kontinuitet i arbetet och en bättre arbetsprodukt, synes mig synnerligen

beaktansvärdt. Underlåtenhet att vederbörligen tillgodose afvittringslandtmätarnas

anspråk på skälig ersättning för deras betungande och

viktiga arbete skulle för öfrigt medföra jämväl svårighet att, där nya

sådana landtmätares anställande erfordras, finna kompetenta personer

villiga att mottaga dylik plats.

Med afseende å den jämförelsevis korta tid, som numera kan återstå,

innan afvittringen varder fullbordad, anser jag mig emellertid ej

böra föreslå, att afvittringslandtmätarna anställas på ordinarie stat.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

Redan efter några få år torde antalet afvittringslandtmätare kunna

minskas. Vid sådant förhållande lärer det ej få anses välbetänkt att

nu inrätta fasta tjänster vid afvittringsverket, utan synas förhållandena

påkalla, att för framtiden det antal landtmätare, som bestämmes i den

af Kungl. Maj:t för hvarje år fastställda stat, af landtmäteristyrelsen

förordnas att tjänstgöra såsom afvittringslandtmätare. Genom den

befordran till distriktslandtmätare, som står öppen för de vid afvittringsverket

anställda obefordrade landtmätare, beredes dem för öfrigt i

sinom tid fast anställning jämte därmed förenad pensionsrätt.

Beträffande lämpligaste sättet för en omreglering af afvittringslandtmätarnas

inkomster af tjänsten, har jag funnit mig böra biträda

det af landtmäteristyrelsen framställda, utaf statskontoret tillstyrkta förslag,

att nämnda tjänstemän, i likhet med det öfvervägande antalet statstjänare,

bekomma viss efter år beräknad godtgörelse för sitt arbete.

Med afseende å de af landtmäteristyrelsen påvisade svåra olägenheter,

som skulle följa af såväl bestämmelser om ersättning endast efter taxa

som ock en kombination af taxa och fast arfvode, torde nämligen intetdera

af dessa båda sätt för frågans lösning kunna förordas, helst i nu

förevarande fall, där, i motsats till förhållandet beträffande, till exempel,

distriktslandtmätarna, i allmänhet all ersättning utgår af statsmedel, ej

föreligga några särskilda skäl att bestämma ersättningen för tjänsten

efter taxa.

Att ersättning för tjänsteresor bör tillkomma afvittringslandtmätarna

i likhet med öfriga tjänstemän torde ej behöfva särskildt framhållas.

Med afseende å de med vistelsen i fjällbygderna förenade dryga

kostnaderna måste traktamentsersättning under fältarbetet anses erforderlig

och lär ej komma att lämna vederbörande nämnvärd, om ens

någon, behållen inkomst. Omförmälda rese- och traktamentsersättning

synes lämpligen böra utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande

resereglemente och, i likhet med hvad nu är förhållandet beträffande

den i § 11 i 1880 års taxa bestämda ersättning för husrum och tjänsteresor,

anvisas från anslaget till skiften och afvittringar.

Till utredning af frågan om ändrade stadganden rörande lösen

för kopia eller utdrag af karta och afskrift eller utdrag af afvittringshandlingar

har jag inhämtat upplysningar angående de belopp, som för

närvarande såsom lösen uppbäras af afvittringslandtmätarna, samt därvid

erfarit, att dessa belopp äro synnerligen obetydliga och i allmänhet ej

uppgå till sammanlagdt 100 kronor om året för alla afvittringslandtmätarna.

Exempelvis må nämnas, att under nästlidet år endast 10 kronor

influtit i lösen till afvittringskontoret i Umeå och därunder då lydande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98. 15

landtmätare. Några ändrade bestämmelser angående den afvittringslandtmätarna

tillkommande lösen synas alltså icke vara i vidare mån

erforderliga, än att, därest 1880 års taxa upphäfves, föreskrift meddelas,

att ifrågavarande lösen skall beräknas enligt gällande taxa på arfvode

för landtmäteriförrättningar.

Hvad angår storleken af det årliga arfvode, som skäligen må tillkomma

en vid afvittringsverket för år anställd landtmätare, har jag ej

funnit något att erinra mot det belopp, 4,000 kronor, som landtmäteristyrelsen

och statskontoret ifrågasatt för dylik landtmätare, hvilken

ännu ej äger bekomma arfvodesförhöj ning. Äfven synes billigheten

kräfva, att berörda arfvode efter väl vitsordad tjänstgöring under fem

år finge höjas med 500 kronor samt efter ytterligare fem år äfvenledes

med 500 kronor. Någon ytterligare arfvodesförhöjning anser jag mig

icke för närvarande böra föreslå.

Beträffande de af mig sålunda tillstyrkta aflöningsförmånerna torde

det tillåtas mig framhålla, att desamma icke skulle medföra någon

höjning af de inkomster i tjänsten, som hittills tillkommit de i Västerbottens

län anställda afvittringslandtmätarna och som, enligt hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande upplyst, under de gångna åren uppgått i

medeltal till mer än 5,500 kronor för hvar och en af dem. Däremot

skulle, vid bifall till hvad jag härutinnan föreslagit, afvittringslandtmätarna

i Norrbottens län erhålla en förbättrad ekonomisk ställning,

enär deras inkomster hittills icke plägat uppgå till mer än 3,000 respektive

3,500 kronor.

Enligt uppgifter, som lämnats mig genom landtmäteristyrelsen

hafva för år 1909 till de fem under nämnda år tjänstgörande afvittringslandtmätarna

utbetalts arfvoden och reseersättningar äfvensom af Riksdagen

medgifven lönefyllnad till sammanlagdt belopp af i rundt tal

26,000 kronor.

Undersöker man nu, huru förhållandena under år 1909 skulle gestaltat

sig vid tillämpning af det utaf mig ofvan förordade aflöningssättet

framgår följande.

Af de under nämnda år tjänstgörande fem afvittringslandtmätarna

skulle fyra på grund af ålder i tjänsten uppnått högsta lönegraden,

hvaremot den femte afvittringslandtmätaren varit berättigad allenast till

begynnelsearfvodet. Följaktligen skulle, därest nyssnämnda aflöningssätt

tillämpats, för 1909 utgått:

5 arfvoden å 4,000 kronor ............................................... kronor 20,000: —

4 tilläggs arfvoden å 1,000 kronor ................................. „ 4,000: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

Då vidare, i enlighet med hvad i ärendet får anses

upplyst, afvittringsarbetena å fältet icke kunna pågå

under längre tid än högst 100 dagar om året, skulle

afvittringslandtmätarnas dagtraktamenten under fältarbeten

kunna beräknas för hvar och en af dem till

800 kronor om året eller således för fem afvittringslandtmätare

sammanlagdt till............................................. kronor 4,000:

Statsverkets utgifter till aflönande af afvittringslandtmätarna

skulle således med denna beräkningsgrund

under år 1909 — oberäknad! de jämförelsevis

obetydliga belopp, som skulle utgått i reseoch

traktamentsersättning under resor till och från

förrättningsställena äfvensom för lösen — hafva uppgått

till ................................................................................... kronor 28,000: —

En omreglering af afvittringslandtmätarnas aflöningssätt i den af

mig antydda riktning skulle således under eljest lika förhållanden medföra

en jämförelsevis obetydlig ökning af statsverkets utgifter. Till

följd af det minskade antal afvittringslandtmätare, som i allmänhet för

framtiden torde erfordras, skulle emellertid någon ökning i utgifterna

för afvittringsverket i dess helhet i själfva verket icke äga rum.

Vid det förhållande att afvittringslandtmätarna skulle komma att

tillsättas allenast medelst förordnanden, anser jag fastställandet af aflöningsvillkor

i vanlig bemärkelse för ifrågavarande personal icke vara

lämpligt, utan torde de bestämmelser, som i sådant afseende må kunna

finnas erforderliga, böra af Kungl. Maj:t meddelas i administrativ väg.

Antydningsvis ber jag emellertid få meddela, att det synes mig billigt,

att afvittringslandtmätare förklaras berättigad att under någon tid af

året, jag har tänkt mig eu månad, åtnjuta ledighet utan att afstå

någon del af sina aflöningsförmåner. Vidare synas mig bestämmelser

erfordras om daglig tjänstgöringstid å afvittringskontoret, om arfvode

under sjukdom o. s. v. Slutligen ber jag fa framhålla, att distrilctslandtmätare,

som mottager förordnande såsom afvittringslandtmätare, icke

torde böra komma i åtnjutande af de härofvan för afvittringslandtmätare

föreslagna aflöningsförmåner under annan förutsättning, än att han afstår

från samtliga förmåner af dylikt slag, som tillkomma honom såsom

distriktslandtmätare. Å andra sidan torde för sådan distriktslandtmätare,

i fråga om tidpunkten för erhållande af afvittringslandtmätares

aflöningstillägg, den tid, han varit distriktslandtmätare eller kommissionslandtmätare,

böra räknas lika med tjänstgöring vid afvittringsverket; dock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

17

med iakttagande af den begränsning, som i de för distriktslandtmätare

fastställda aflöningsvillkor upptagits beträffande den tid, distriktslandtmätare

äger räkna sig tillgodo för erhållande af ålderstillägg i sistnämnda

egenskap.

De föreslagna nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1

januari 1911, och synas mig några talande skäl knappast föreligga, att

redan för innevarande år begära aflöningsförbättring åt afvittringslandtmätarna,

utöfver hvad 1909 års Riksdag för ändamålet anvisat.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att från och med år 1911 arfvodet till en hvar af de vid afvittringsverket

i Västerbottens och Norrbottens län förordnade afvittringslandtmätare

må utgöra 4,000 kronor för år räknadt;

att berörda arfvode må kunna höjas för den, som tjänstgjort fem år,

med 500 kronor och för den, som tjänstgjort tio år, urnd ytterligare

500 kronor;

samt att ifrågavarande arfvoden må anvisas att utgå från det under

nionde liufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skiften och afvittringar.

Tillika tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte förklara sig vilja,

därest hvad sålunda föreslagits varder af Riksdagen bifallet, föreskrifva,

att taxan på arfvode åt afvittringslandtmätare i Västerbottens och

Norrbottens län den 3 december 1880 skall upphöra att gälla med

utgången af innevarande år.

Någon ändring i nuvarande beloppet af förslagsanslaget till skiften

och afvittringar påkallas icke af ett bifall till den nu ifrågasatta nådiga

propositionen och är ej heller erforderlig med anledning af den nådiga

proposition, som den 4 innevarande april aflåtits angående statsbidragtill

kostnader för vissa laga skiften inom Juckasjärvi socken af Norrbottens

län. Ifrågavarande anslag lärer alltså böra i riksstaten för 1911

upptagas till oförändradt belopp, eller 63,000 kronor.»

Sedan numera afvittringsarbetena afslutats i samtliga län, där

sådana varit af nöden, utom i Västerbottens och Norrbottens län samt

desamma, hvad nämnda län bestraffar, begynt närma sig sin fullbordan,

äro vid afvittringensverket anställda endast ett förhållandevis ringa antal

landtmätare — år 1909 voro anställda inalles fem sådana befattningshafvare

—, hvilket antal emellertid, enligt hvad i departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet ställts i utsikt, skulle kunna för framtiden

ytterligare begränsas. Ifrågavarande landtmätares löneförmåner

utgå hufvudsakligen i form af ersättning enligt taxa, i hvilket afseende

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 8 Sami. 46 Höft. 3

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

gäller Kungl. Maj:ts förnyade nådiga taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare

i Västerbottens och Norrbottens län den 3 december 1880.

Enligt denna taxa skall i vissa fall den allmänna landtmäteritaxan

tillämpas. För de förrättningar åter, beträffande hvilka taxan innehåller

själfständiga bestämmelser, utgår ersättningen antingen efter omfattningen

af det utförda arbetet eller ock med visst arfvodesbelopp för hvarje för

förättningen använd dag, i hvithet senare fall dagarfvodet är bestämdt

till olika belopp för olika förrättningar. Dessutom är afvittringslandtmätare

enligt taxan berättigad att efter tio års väl vitsordad tjänstgöring

komma i åtnjutande af arfvodesförhöjning med 500 kronor för

år. Om emellertid afvittringslandtmätarnes årsinkomst af tjänsten enligt

taxan understiger 3,000 kronor eller, i fall han är berättigad till arfvodesförhöjning,

3,500 kronor, äger han, enligt Riksdagens för innevarande

år i likhet med hvad förut under en följd af år ägt rum lämnade medgifvande

åtnjuta lönefyllnad motsvarande skillnaden mellan nyssnämnda

belopp och årets inkomster af tjänsten enligt taxan. Samtliga afvittringslandtmätare

sålunda tillkommande aflöningsförmåner utgå af

statsmedel från det under nionde hufvudtiteln uppförda anslaget till

skiften och afvittringar. — Den nu ifrågasatta förändringen i afvittringslandtmätarnes

aflöningsförhållanden består således däri, att ersättningen

enligt taxan skulle utbytas mot fäst årligt arfvode till olika belopp

allt efter längden af vederbörandes tjänstetid. Dessutom skulle enligt

hvad departementschefen antydt ifrågavarande befattningsliafvare, som

förut ej åtnjutit någon kostnadsfri ledighet, hädanefter komma i åtnjutande

af sådan.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår komma de efter taxan

högst ersatta afvittringsförrättningarna att inom kort vara i allmänhet

slutförda. Då härtill kommer, att den allmänna landtmäteritaxan blifvit

genom den i sammanhang med omorganisationen af och löneregleringen

för landtmäteristaten i orterna väsentligen sänkt, i hvad den har tilllämpning

å afvittringsarbetet med öfver en tredjedel, komma gifvetvis

afvittringslandtmätarnes aflöningsförmåner, därest de fortfarande skola

utgå efter nu gällande grunder, att undergå eu afsevärd minskning.

En följd häraf blefve sannolikt att de vid afvittringsverket nu anställda

och med afvittringsarbetet väl förtrogna landtmätarne skulle vid tillfälle

söka sig annan sysselsättning och förty komma att ersättas med annan

för arbetet mer eller mindre främmande personal, hvarigenom kontinuiteten

och noggrannheten i afvittringsarbetet kunde äfventyras. Med afseende

härå och då billigheten otvifvelaktigt krafvel*, att en sådan inkomstminskning

som nyss nämnda förebygges, synes en förändring af de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

19

grunder, hvarefter afvittringslandtmätarnes aflöningsförmåner bestämmas,

vara af behofvet påkallad.

\ idare framgår af statsrådsprotokollet att hufvudparten af de

afvittringsarbeten, som under de senaste åren utförts, varit sådana som

enligt taxan godtgöras .medelst dagarfvode. Likaså lära de återstående

afvittringsförrättningarna hufvudsakligen vara af enahanda beskaffenhet.

Då således enligt nuvarande förhållanden afvittringslandtmätarnes aflöning

i allmänhet utgår och fortfarande skulle utgå efter tidsberäkning,

har utskottet icke något att erinra emot den föreslagna ändringen i

formen för ifrågavarande statstjänares aflönande, i all synnerhet som

den ifrågasatta aflöningsformen — fasta årsarfvoden — i viss mån

redan tillämpats genom taxans arfvodesförhöjning och den af Riksdagen

särskildt medgifna lönefyllnaden.

Den i ärendet förebragta utredningen gifver vid handen, att under

de senare åren afvittringslandtmätarnes i Norrbottens län sammanlagda

årsinkomster af tjänsten enligt taxan ej varit högre än att lönefyllnad

måst till dem utgå, hvaremot afvittringslandtmätarnes i Västerbottens

län årsinkomster af tjänsten väsentligt öfverstigit hvad som nu föreslagits

skola utgå i fast årsarfvode. Den ifrågasatta aflöningsregleringen

skulle alltså i stort sedt innebära en jämnare fördelning mellan ifrågavarande

befattningshafvare af den för afvittringsarbetet utgående ersättningen.

Med hänsyn härtill och då de föreslagna årsarfvodenas förhållandevis

höga belopp äro betingade af ifrågavarande landtmätares

synnerligen ansträngande arbete ute å marken och de mången gång

ytterst svåra förhållanden, hvarunder det måste utföras, har utskottet

ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afser aflöningsbeloppen.

Af sistnämnda orsak har utskottet jämväl ansett sig icke

böra motsätta sig att afvittringslandtmätarne beredas kostnadsfri ledighet

i den utsträckning departementschefen ifrågasatt. Därvid har utskottet

emellertid utgått från den bestämda förutsättningen, att ledigheten

icke beviljas under den tid, då arbetet kan bedrifvas utomhus.

I öfrigt har det föreliggande föreslagit icke gifvit anledning till

annat yttrande från utskottets sida än att utskottet velat uttala sin förväntan,

att afvittringsarbetet, som nu pågått anmärkningsvärdt långtid,

i möjligaste mån påskyndas och att därvid ej användes större personal

än som af förhållandena oundgängligen påkallas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

I årets statsverksproposition under nionde hufvudtiteln har Kung!.

Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afbidan på de förslag Kungl. Maj:t

kunde komma att förelägga Riksdagen angående förändrade bestämmelser

rörande afvittringslandtmätarnes aflöningsförhållanden, förslagsanslaget

till skiften och afvittringar tills vidare måtte beräknas till oförändradt

belopp, eller 63,000 kronor. I sitt den 8 mars 1910 afgifna utlåtande,

nr 1, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nämnda

hufvudtitel har utskottet anmält sig komma att framdeles afgifva särskildt

utlåtande öfver berörda framställning. Vid behandling af nämnda

utlåtande i kamrarna fattades därför icke något beslut beträffande berörda

anslag. Den af Kungl. Maj:t i nu förevarande proposition föreslagna

af utskottet biträdda framställningen om ändrade grunder för

afvittringslandtmätarnes aflöningsförhållanden behöfver emellertid icke

föranleda någon ändring i anslaget till skiften och afvittringar. Samma

är, såsom utskottet påpekat i sitt utlåtande nr 81, förhållandet med det

statsbidrag till kostnader för vissa laga skiften inom Juckasjärvi socken

af Norrbottens län, som innevarande Riksdag, på grund af proposition

i ämnet, beslutat skola utgå från ifrågavarande anslag. På grund häraf

och då för öfrigt icke något förekommit, som kan föranleda ändring i

anslaget i fråga, torde detsamma fortfarande böra i riksstaten uppföras

med oförändradt belopp.

I anslutning till hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att det under riksstatens nionde hufvudtitel

uppförda ordinarie förslagsanslaget till skiften och afvittringar

må för år 1911 fastställas till samma belopp,

som i innevarande års riksstat, 63,000 kronor;

II. att Riksdagen må medgifva,

a) att från och med år 1911 arfvodet till en hvaraf

de vid afvittringsverket i Västerbottens och Norrbottens

län förordnade afvittringslandtmätare må utgöra

4,000 kronor får år räknadt;

b) att berörda arfvode må kunna höjas för den,

som tjänstgjort fem år, med 500 kronor och för

den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare 500

kronor; samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets Utlåtande Nr 98.

21

c) att ifrågavarande arfvoden må anvisas att

utgå från det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till skiften och afvittringar.

Stockholm den 19 maj 1910.

På jordbruksutskottets vägnar:

THEODOP ODELBEEG.

Det skulle här antecknas, att herrar J). Persson och grefve B. G.

Jfamilton icke närvarit vid ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 8 Sami.

16 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.