Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skärpta villkor för rätten att utgifva tidningar.

1910-02-11 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1910:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skärpta villkor för rätten att utgifva tidningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 februari 1910, kl. 7.3 0 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skärpta villkor

för rätten att utgifva tidningar.

Närvarande: herrar Staaff, Nyström, Östberg, Fahlbeck, Säve, Uppström,

Sjöholm, Berger, Bellinder, von Mentzer, Ekman, af Callerholm, Nilsson,

Beckman, Magnusson, von Schéele, Berg, Broomé, Gustafsson och

Zimdahl.

T eu inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 124, har herr Zimdahl hemställt, att Riksdagen ville

besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och

framläggande af förslag i syfte att åstadkomma skärpta bestämmelser

i afseende på rättigheten att utgifva tidningar.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»''Tidningspressen är en makt’, heter det, och sanningen häraf lär

väl ingen vilja förneka.

Obestridligt är ock, att tidningspressen under ingen föregående

tid varit så spridd och haft en sådan betydelse, som den nu har. Tidningar

läsas ju af hög och låg, af rika och fattiga, af unga och gamla,

med ett ord af så godt som hvarje samhällsmedlem. Att tidningspressen

under sådana förhållanden har det allra största inflytande på den stora

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 3 Sami. 1 Höft, (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 1.

mängden eif de olika klasserna blund landets befolkning'' ligger öppen

dag-. Särskild! och framförallt torde detta vara händelsen hvad det

galler en stor del bland ungdomen och för öfrigt dem, som sakna förmåga

att urskilja, hvad som är sundt och icke sundt. Detta blir så

mycket mer påtagligt, då man tar i betraktande, att bland en stor del

af landets . befolkning och i många hem, särskildt kanske i arbetarehemmen,

. tidningarna utgöra den enda lektyr, som förekommer och läses.

Hvilket stort inflytande under sådant förhållande en tidning, hvad

tendens den. nu än har, måste utöfva både på yngre och äldre, låter

lätt tänka sig. Ett stort ansvar hvilar därföre på enhvar, som tagit

till sin uppgift att utgifva tidningar eller för öfrigt arbeta i pressens

tjänst, en uppgift, som tvifvelsutan krafvel- stor omdömesförmåga,

mycken samvetsgrannhet och god urskiljning om hvad som kan vara

sundt och gagneligt för land och folk. Ått i detta fall mycket återstår

önska lär väl knappast någon på allvar vilja förneka. Alldeles

naturligt är ju, att åsikter och meningar äro mycket olika hos olika

samhällsmedlemmar, och naturligt är äfven, att det måste finnas

tidningar med skilda tendenser och hvad man kallar olika färg, ty

genom att frågor, af hvad natur dessa än må vara, framställas och

skal skadas från olika hall och synpunkter kan ofta det rätta framgå.

Men det gifves emellertid tidningar i våra dagar, hvilka synas hafva

till sin hufvudsakliga uppgift att söka icke blott nedsvärta oförvitliga

personer utan äfven uppväcka hat och bitterhet olika samhällsklasser

emellan samt. därjämte, och hvad värre är, pa ett för samhällsmedborgare

i allmänhet sårande sätt vanställa kristendomens grundsanningar och

lör öfrigt smäda, hvad vårt svenska folk från gångna tider lärt sig att

hålla dyrt och kärt. Det är alltså själfva grundvalarne för vårt lands

kultur och bestånd såsom ett civiliseradt land den här åsyftade tidningspressen

söker undergräfva.

Såsom ett bland de många bevis, som bestyrka sanningen af hvad

jag här velat påpeka, har jag ansett mig böra anföra ett litet brottstycke,

hämtadt ur en norrländsk tidning. Under sistlidne november

månad, några dagar efter det minnet af konung Gustaf Adolfs död firades,

läste man i här åsyftade tidning ett uttalande, så lydande:

''Gustaf Adolf dog en ond bråddöd i dag för 277 år sedan. Han

var en af historiens störste mandråpare — följaktligen blef han ett

nationalhelgon. Hans under dramatiska omständigheter timade död

styrkte hans anseende som helig, hvartill också bidrog det sedermera

falskt befunna ryktet, att han gått i döden för den rena evangeliska

helvetesläran.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 1.

Aren och forskningen ha rifvit sönder Gustaf-Adolf-legenden. Man

har insett, att Gustaf Adolf var en politisk ränkmakare--— eu.

lycksökare, som ville göra karrier, har han kommit att stå i jämnbredd

med modärna börssvindlare. — —

--Så länge man läst Odhner i skolorna, har introduktionen

till det »stora nationella epos», som slöt med massmördarens död, bultats

in i de uppväxande släktenas medvetande.

--Alltid när öfverklassen velat lägga sin vördnad i dagen

för de rofriddare, som tid efter annan suttit på Sveriges kungatron, har

man kommenderat ut skolbarnen, i synnerhet folkskolans barn.

— — Att minnesfesterna öfver en person, hvars moral var

så skröplig som Gustaf Adolfs, hållas i kyrkorna, är i stil med

systemet. Icke för det att vi anse kyrkorna som särskilt heliga, för

det man där tillber Jesus af Nazaret, men systemets anhängare anse

dem så. Att tillbe Gustaf Adolf och den galileiske upprorsmakaren

på samma rum är dock eu hädelse. Icke mot gudomligheten — vi

lämna den å sido — utan mot det lefvande släktet, som genom jämställandet

af två så vidt skilda personligheter mister känningen af

det rätta.

Jesus Kristus, det är människan — Gustaf Adolf, den samvetslöse

ockraren med land och människolif. Ingen af dem bör dyrkas,

men skall någon tillbedjas, tillbed då mästaren från Nazaret och låt de

kungliga slaktarne hvila i ro!’

Materiellt gift får, som bekant, ej köpas för penningar med mindre,

än att det skall företes intyg från vederbörande, att giftet skall användas

till tekniska ändamål. Andligt gift, hvaraf samhället står i fara att

taga obotlig skada, får däremot opåtaldt spridas till äfven de djupaste

samhällslagren i olika delar af landet. Hvilka frukter eu dylik sådd

skall medföra måste vara uppenbart för enhvar, som vill se, och skall

detta fortgå på samma sätt som hittills, så är fara värdt, att vårt land

snart föres ut på det sluttande planet — om vi ej redan äro där. Nu

är det ju så, att vi alla akta det fria ordet högt och att hvarje förändring

af eller tillägg till vår gällande tryckfrihetsförordning är en i

hög grad grannlaga sak. Med skäl torde dock kunna ifrågasättas,

huruvida icke någon gräns för det fria ordets missbruk, utöfver hvad

berörda förordning för närvarande stadgar, borde kunna sättas. Som

förhållandet nu är, har hvem som helst, blott han ej är dömd för

nesligt brott eller förklarad ovärdig föra andras talan, rättighet att efter

behörig anmälan utgifva tidning, och detta äfven om han måste stämplas

såsom en mer eller mindre uppenbar samhällsfiende och förnekare af

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr t

vår religions allra dyrbaraste sanningar, hvartill kanske kommer att

han är en person, som har litet eller intet att ansvara för.

Snart sagdt till alla, äfven de enklaste tjänstebefattningar fordras

åtminstone någon sorts kompetens, men till ett så viktigt och betydelsefullt

värf som att utgifva tidningar fordras så godt som ingen sådan.

Det är detta förhållande jag velat draga under Riksdagens pröfning.

Tryckfrihetsförordningen stadgar visserligen såsom allkändt vissa straff

för olika brott mot densamma, men detta hindrar emellertid icke, att

en stor mängd tidningar i en oroväckande grad sprida sitt gift bland

de djupa lagren af vårt svenska folk.

Kan detta ej på något verksammare sätt än hittills hejdas, så

sväfvar vårt land tvifvelsutan i stor fara.»

Enligt hvad utskottet har sig bekant, är frågan om en fullständig

revision af gällande tryckfrihetslagstiftning för närvarande under handläggning

inom justitiedepartementet genom för ändamålet af Kungl.

Maj:t särskildt tillkallade sakkunniga, och det torde få antagas, att förslag

till en dylik revision kommer att föreläggas nästkommande års

Riksdag. Vid sådant förhållande och då det synes utskottet gifvet, att

frågan om skärpta bestämmelser i afseende å rättigheten att utgifva

tidningar vid den sålunda pågående revisionen måste blifva föremål för

en noggrann och allsidig ompröfning, anser sig utskottet böra hemställa,

att den i förevarande motion innefattade framställning

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 1.

Reservationer:

af herrar Staaff, Berger, Beckman, Berg och Broomé, som ansett,

att utskottets yttrande bort hafva följande lydelse:

»Därest det, såsom af motionens motivering vill synas, skulle vara

motionärens mening, att myndigheterna borde erhålla befogenhet att

ingå i någon pröfning af de förutsättningar med hänsyn till lifsåskådning,

etisk och religiös uppfattning o. s. v., som eu person må äga

för att ägna sig åt tidningsmannayrket, kan utskottet ingalunda dela

motionärens åsikt härutinnan.

Hvad åter angår de förutsättningar för yrkets utöfvande, som

kunna göras till föremål för en pröfning af formell art, lära de förvisso

komma under öfvervägande vid de nu pågående förberedelserna

till eu revision af tryckfrihetsförordningen.

Vid sådant förhållande hemställer utskottet,

att herr Zimdahls motion ej må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.»

af herr Nilsson.

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 3 Sami. 1 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.