Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 51 regeringsformen.

1910-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1910:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 51 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.

1

Sr 5.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1910 kl. 4 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till § 51 regeringsformen.

Närvarande: herrar Staaff, Nyström, Östberg, Eahlbeck, Säve, Uppström,

Sjöholm, Berger, Bellinder, von Mentzer, Ekman (dock icke vid

justeringen af utlåtandet), Jansson, af Callerholm, Almqvist, Nilsson,

Beckman, Magnusson, Ericsson, von Schéele och Berg.

I en inom Andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 89, har herr Gunnarsson hemställt, att Riksdagen för

sin del ville såsom lallande för vidare grundlagsenlig behandling besluta,

att till 51 § regeringsformen efter orden »i allmänna tidningarna

kungjord)) fogas ett tillägg af följande eller liknande lydelse:

'' »Samtidigt med denna kungörelses utlämnande för införande i

allmänna tidningarna afsändes i bref med allmänna posten till hvarje

särskild riksdagsman ett aftryck af kungörelsen.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»I den af Kungl. Maj:ts och Rikets ständer fastställda regeringsformen

stadgas i § 51 följande:

T de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar

Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter sjunde och

inom tjugonde dagen från den, då kallelsen blifvit uti allmänna tidningarna

kungjord.’

Bih. till Biksd. Vrot. 1910. 3 Sami. 4 Höft. (Nr 5—6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr o.

År 1905 sammankallades urtima Riksdag dels den 20 juni och

dels den 2 oktober.

På flere ställen inom landet är å de mindre från de stora trafikvägarna

aflägsna postanstalterna endast en postdag i veckan och på

många ställen endast två postdagar i veckan.

Erfarenheten har visat, att tidningsexpeditionen ofta är bristfällig,

så att tidningarna kunna få ligga öfver från eu vecka till annan, innan

de framkomma, men är däremot expeditionen af brefpost betydligt säkrare.

En kungörelse i tidning kan med lätthet förbises, men kan icke

sådant ifrågakomma med innehållet i ett bref till bestämd adressat.

Vid 1909 års storstrejk visade det sig. att åtminstone landsortstidningarnas

utgifvande kunde förhindras.

Många exempel kunde anföras, då särskild kallelse utfärdas till ledamöterna

i offentliga sammanträden, men jag vill endast anföra några;

till exempel ledamöterna i taxerings- och pröfningsnämnderna samt nämndemännen

vid urtima ting erhålla särskild kallelse till de bestämda sammanträdena.

Borde inte på liknande sätt förfaras vid sammankallande till

urtima Riksdag?

Undertecknad anser, att det nu använda sättet för urtima Riksdags

sammankallande icke är fullt betryggande och att därför till den nu

gällande 51 § regeringsformen borde göras ett tillägg, hvari det stadgas,

att riksdagskungörelsen i bref med allmänna posten sändes särskilt till

hvarje riksdagsman under den adress han vid föregående riksdag uppgifvit.»

Regeringsformens § 51 hade efter en enligt beslut vid 1865—

1866 års riksdag vidtagen ändring följande lydelse:

»I de fall då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar

Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter 20:e och inom

30:e dagen från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor

kungjord.»

Sedan 1892 års lagtima Riksdag, i anledning af väckt motion, såsom

hvilande antagit förslag till sådan ändring i paragrafens lydelse, att

tiden för urtima Riksdags sammanträde skulle fastställas efter tionde

och inom trettionde dagen från den, då kallelsen blifvit i hufvudstadens

kyrkor kungjord, väcktes vid 1893 års riksdag motion i syfte af sådan

ytterligare ändring i paragrafen, att berörda tid skulle fastställas efter

sjunde och inom trettionde dagen från den, då kallelsen blifvit kungjord

i den tidning, hvari officiella tillkännagifvanden borde meddelas allmänheten.

I samma motion föreslogs ock följande tillägg till paragrafen:

»Kallelse tillställes ock ofördröjligen hvarje riksdagsman särskildt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.

3

genom post eller, där stor skyndsamhet är af nöden, genom telegram,

som, därest riksdagsman icke bor inom telegrambäringsområde, befordras

till honom från närmaste telegrafstation genom telefon eller ilbud.»

Konstitutionsutskottet vid 1893 års riksdag, hvilket i fråga om

förslaget, i hvad det angick förkortande af den tid, inom hvilken urtima

Riksdag kunde kallas att sammanträda, äfvensom sättet för riksdagskallelsens

kungörande icke fann skäl att föreslå ändring i 1892 års

lagtima Riksdags ofvanberörda beslut, förklarade, beträffande det föreslagna

tillägget till ifrågavarande paragraf, att utskottet icke vore öfvertygadt

om behofvet af bestämmelser af den art, som tillägget innehöll.

Vid frågans behandling inom Riksdagens kamrar blef densamma

af bägge kamrarna återremitterad till konstitutionsutskottet.

I sitt med anledning häraf afgifna memorial föreslog utskottet,

att tiden, inom hvilken urtima Riksdag skulle sammanträda, måtte fastställas

efter sjunde och inom tjugonde dagen från den, då kallelsen

blifvit uti allmänna tidningarna kungjord.

Beträffande de föreslagna särskilda bestämmelserna angående kungörelsesättet

anförde utskottet, att, då inom kamrarna icke förekommit

något uttalande därom, att sådana bestämmelser vore behöfliga, utskottet

icke funne skäl att frånträda sin angående denna del af motionen förut

afgifna hemställan.

ATid frågans förnyade behandling i kamrarna blef hvad konstitutionsutskottet

i memorialet hemställt af bägge kamrarna bifallet utan föregående

diskussion.

Den uppfattning om obehöfiigheten af särskilda bestämmelser af

ifrågavarande art, som 1893 års konstitutionsutskott i berörda memorial

uttalat och Riksdagen genom sitt beslut gillat, synes utskottet vara

riktig. Särskildt med hänsyn till den snabba utveckling af kommunikationsväsendet,

som sedan den tiden pågått och alltjämt pågår, torde

man med säkerhet kunna räkna på, att något behof af en sådan form

för kallelse till urtima Riksdag, som motionären föreslagit, under förhållanden,

som icke allt för mycket skilja sig från de normala, icke

skall göra sig gällande. Väl måste medgifvas, att abnorma förhållanden

kunna tänkas inträda, då särskilda åtgärder erfordras vid urtima Riksdags

sammankallande; men ingen säkerhet förefinnes, att under sådana

omständigheter kallelse genom bref med allmänna posten skulle vara

hvarje fall fullt betryggande.

Möjligheten att dylika förhållanden kunna inträda innebär för

utskottet sålunda icke tillräckligt skäl att tillstyrka bifall till motionärens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 5.

förslag. För öfrigt lär ordalydelsen af ifrågavarande paragraf icke

lägga hinder i vägen för att, utöfver det sätt för kungörande af kallelse

till urtima Riksdag, som i paragrafen förutsättes, anlita jämväl annan

utväg, därest sådant i något särskildt fall skulle visa sig vara af nöden.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.