Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

1910-03-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1910:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 mars 1910 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till § 51 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet.

Närvarande: herrar Staafl, Nyström, Östberg, Fahlbeck, Behm, Säve,

Uppström, Sjöholm, Berger, Clason, Bellinder, Jansson, af Callerholm,

Almqvist, Beckman, Ericsson, von Schéele, Berg, H. S. Hallin och

Larsson.

I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 82, har herr Berggren hemställt, att Riksdagen ville

besluta, att § 51 i förordningen om kommunalstyrelse på landet skulle

erhålla följande ändrade lydelse:

Vid kommunalnämndens sammanträden förer ordföranden protokoll

— — — — — — — — — — — — — —- — — — — —

vårdar nämndens handlingar och håller öfver dem register, allt med

den godtgörelse för hans besvär, skrifmaterialier, postporto samt skrifvare-

och räkenskapshjälp, som af kommunalstämman anslås.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Enligt stadgandet i § Öl af förordningen om kommunalstyrelse

på landet äger ordförande i kommunalnämnd att för utförandet af sina

åligganden ej uppbära annan ersättning ’än den godtgörelse för skrifmaterialier,

postporto samt skrifvare- och räkenskapshjälp, som af komik^.

titt Riksd. Prof. 1910. 3 Samt. 5 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

innnalstämman anslås’. Kommunen saknar således laglig befogenhet

att tillerkänna honom ersättning för besvär och arbete, som följer med

uppdraget. Detta anses vara ett förtroendeuppdrag, och som sådant

bör det enligt den grundsats, som genomgår kommunallagarna, vara

oaflönadt.

Denna grundsats må hafva varit riktig vid tiden för kommunallagarnas

antagande, men är det näppeligen numera. Den arbetsbörda,

som nu livilar på ordföranden i kommunalnämnd, är ojämförligt större

än då. I ett stort antal kommuner har det gått därhän, att ordföranden

särskildt vissa tider af året dag efter dag är upptagen af kommunalt

arbete. Äfven om han använder sig af den skrifvare- och räkenskapshjälp,

hvartill han är berättigad, måste han icke desto mindre ägna en

betydlig del af sin tid däråt. Vid sådant förhållande kan knappast på

allvar sättas i fråga att påtvinga någon ordförandeskapet i kommunalnämnd

utan ersättning.

Den i kommunallagarna tillämpade grundsatsen, att kommunala

förtroendeuppdrag skola vara oaflönade, har också för länge sedan allmänt

frångåtts beträffande ordförande i kommunalnämnd. I de allra

flesta åtminstone större kommuner anslås numera medel till hans aflönande.

Det sker under något växlande form, i det att anslaget angifves

utgöra än aflöning åt ordföranden, iin ersättning för skrifvare- och

räkenskapshjälp, ehuru väl är känd!, att han ej begagnar sig af sådan.

Att kommunerna sålunda satt åsido kommunallagarnas tydliga

stadgande, har varit en tvingande nödvändighet. Ordförandeskapet i

kommunalnämnden är af den betydelse för kommunen, att det ligger

stor vikt på att därtill erhålla dugliga och lämpliga män. Med noggrant

iakttagande af berörda stadgande blefve följden naturligtvis den, att

kommunerna till skada för ett ordentligt och insiktsfullt handhafvande af

deras angelägenheter, ständigt nödgades byta om ordförande i kommunalnämnden,

för att nu icke tala om olämpligheten af att man vid

val af dylik ordförande ständigt måste hålla sig till inom kommunen

varande förmögnare personer, som hafva råd att utan ersättning offra tid

och krafter åt skötandet af förtroendeuppdraget.

Från hvilken sida saken än ses, synes stadgandet om ett aflönadt

ordförandeskap i kommunalnämnden numera vara olämpligt. Den invändningen

kan ju göras, att det ligger en viss fara nti att frångå kommunallagarnas

princip om oaflönade förtroendeuppdrag. Denna fara torde

dock vid närmare eftertanke befinnas vara ganska ringa eller ingen. Här

är ju endast fråga om ordföranden i kommunalnämnden. Dennes åligganden,

särskildt som han i regel tillika är ordförande i ffattigvårds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

3

styrelsen, äro af den besvärliga och kräfvande art, att något fikande

efter ordförandeskapet ej behöfver befaras. Därjämte lära kommunerna,

om man får döma efter deras hittills iakttagna förfarande, ej komma

att bestämma så stora ersättningsbelopp, att de i sig innebära något

lockande.

Som bär förut framhållits, har allmän praxis blifvit, att kommunalnämndens

ordförande, oaktadt det strider mot kommunalförordningens

tydliga föreskrift, erhåller skälig ersättning för sina besvär med skötandet

af de kommunens angelägenheter, som tillhöra hans uppdrag, och, då så

är, tyckes tiden vara mogen för att förordningen ändras till öfverensstämmelse

därmed.))

Frågan om rätt för ordförande i kommunalnämnd att uppbära ersättning

för sitt arbete var år 1900 föremål för Riksdagens pröfning. I en inom

Andra kammaren väckt motion föreslog nämligen herr A. Johansson i Möllstorp,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung!. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida icke sådan ändring af den i

motionen afsedda § Öl i förordningen om kommunalstyrelse på landet

kunde vidtagas, att ordförande i kommunalnämnd och fångvårdsstyrelse

måtte äga rätt att uppbära lön för sin tjänst, samt att härom aflåta förslag

till Riksdagen. Lagutskottet vid 1900 års Riksdag förklarade sig

icke kunna förorda bifall till motionärens förslag. Utskottet ansåg nämligen,

att förslagets antagande skulle på ett betänkligt sätt rubba den

princip, som genomginge vårt kommunala förvaltningssystem, att nämligen

de kommunala förtroendeuppdragen fullgjordes utan ersättning för

därmed förenadt arbete. Något praktiskt behof af den föreslagna förändringen

hade ej heller, såvidt utskottet kände, gjort sig gällande, och

det mötte i allmänhet ej några svårigheter att finna personer, villiga och

lämpliga att bekläda ordförandebefattningarna i kommunalnämnd och

fångvårdsstyrelse. Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af båda

kamrarna utan votering.

Frågan om ersättning i allmänhet för kommunalt arbete upptogs

vid 1909 års Riksdag- i en af herr Tengdahl med flera instämmanden

vackt motion, däri yrkades, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära

utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till revision

af kommunallagstiftningen. Bland andra synpunkter, som vid ett sådant

revisionsarbete borde beaktas, framhöll motionären, att principen

om gratisarbete af kommunalmännen åtminstone såtillvida borde brjdas,

att kommunerna tillerkändes rätt att själfva afgöra, huruvida kommunala

uppdrag borde ersättas, och eventuellt äfven genom ett åläggande för

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

större kommuner att betala för dylika uppdrag, respektive för vissa

uppdrag med drygare arbetsbörda. Lagutskottet, som i sitt i anledning

af nämnda motion afgifna utlåtande icke särskildt berörde frågan om

ersättning för kommunalt arbete, afstyrkte motionen under hänvisning

till de utredningar rörande vissa af de i motionen afsedda frågor på

den kommunala lagstiftningens område, som igångsatts dels af Stockholms

stad, dels af svenska stadsförbxmdet. I afgifven reservation hemställde

herr Lindhagen, att Eiksdagen i anledning af motionen ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i

hvad mån organisationen af städernas förvaltning behöfde undergå revision,

samt för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i kommunalförfattningarna

för städerna, hvartill detta öfvervägande kunde

föranleda. Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan, Första kammaren

utan votering och Andra kammaren efter votering, därvid 103

röster afgifvits för utskottets och 81 röster för reservantens hemställan.

Konstitutionsutskottet delar de af lagutskottet vid 1900 års Riksdag

uttalade betänkligheter mot. att rubba den för vår kommunala själfstyrelse

utmärkande grundsatsen, att de kommunala uppdragen såsom

förtroendesysslor böra fullgöras utan ersättning för därmed förenadt

arbete. Då utskottet vidare icke kan finna, att afgörande praktiska

skäl för det i motionen framställda förslaget af motionären förebragts

eller eljes föreligga, kan utskottet icke förorda bifall till detsamma.

Utskottet kan i (ifrigt icke biträda den af motionären uttalade uppfattningen,

att ett godkännande af hans förslag icke skulle innebära någon

fara för framtida ytterligare afvikelser från principen, att kommunala

förtroendeuppdrag icke böra aflönas. Snarare torde med säkerhet kunna

förutsättas, att, därest förslaget bifölles, yrkanden icke skulle uteblifva

om ersättning för åtskilliga andra kommunala förtroendeuppdrag.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1910.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

5

Reservationer:

af herrar Staaff, Uppström, Berger, c?/ Callerholm, Beckman, Ericsson,

Berg och Larsson, som ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande

lydelse:

Inom utskottet har blifvit upplyst, att inom ett afsevärdt antal af

rikets större landskommuner utbildat sig den praxis att åt ordförande i

kommunalnämnd under den i § 51 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse

å landet angifna titel skrifmaterialier, postporto samt skrifvare-

och räkenskapshjälp anslå godtgörelse till belopp, så högt tilltaget

att det faktiskt icke blott motsvarar berörda utgifter utan också innefattar

ersättning för med uppdraget förenade besvär och kostnader i

öfrigt, samt att ett dylikt tillvägagående äger rum i full och medveten

afsikt att bereda ordföranden särskild ersättning i och för själfva befattningens

utöfvande. Det synes utskottet icke vara lämpligt, att en dylik

praxis, som står i bestämd strid mot den våra kommunala författningar

undantagslöst genomgående princip, att kommunala förtroendeuppdrag

icke böra vara förenade med lön eller arfvode, får opåtaldt fortgå och

än vidare fastslås vid sidan om lagen. Men å andra sidan kan det icke

förnekas, att uppdraget såsom ordförande i kommunalnämnd särskild!

inom större kommuner kan vara förenad! med kännbar uppoffring af tid

och arbete äfvensom med direkta utgifter för resor och uppehälle utom

hemmet. Utskottet har därför ansett giltiga skäl föreligga till närmare

öfvervägande af frågan, huruvida, på sätt motionären ifrågasatt, den

praxis, som vid sidan af lagen vunnit rotfäste mångenstädes, borde

genom ändring i vedei’börande författning regleras. Innan författningsändring

i det af motionären afsedda syfte företages, torde det emellertid

först böra undersökas, i hvilken utsträckning det i motionen anmärkta

förhållande redan vunnit häfd, och därvid tagas i betraktande såväl

förhållandena inom olika delar af landet, som ock den inverkan, kommunernas

större eller mindre utsträckning och folkmängd kunna antagas

utöfva. En sådan ingående undersökning af beskaffenhet att utgöra

tillförlitligt underlag för frågans vidare bedömande är det dock gifvetvis

icke möjligt för utskottet att åstadkomma, utan torde verkställigheten

däraf lämpligast böra genom Kungl. Maj:ts försorg äga rum. Äfven

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 3 Sami. 5 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nr 7.

har utskottet icke förbisett, att ett allmänt hållet stadgande, som lämnar

i kommunernas skön att utan all inskränkning anslå sådant arfvode,

hvarom nu är fråga, kan tänkas gifva anledning till missbruk, hvadan

kommunernas rätt torde böra i själfva författningen så begränsas, att nödiga

garantier mot dylikt missbruk stå att vinna; och torde utredning

härutinnan lämpligen ske i sammanhang med härofvan antydda undersökning.

Då frågan är att för viss kategori af kommunala förtroendemän

afvika från en eljes gällande, såsom regel utan tvifvel riktig grundsats,

är själfklart, att det ock bör komma under öfvervägande och utredning,

huruvida en sådan afvikelse må antagas medföra vidare konsekvenser

och i sådant fall hvilka.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Piksdagen, i anledning af herr Berggrens

förevarande motion, ville besluta att i skrifvelse till

Kung!. Magt anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta

fullständigt utreda, huruvida och under hvilka villkor

det må kunna tillkomma kommun å landet att åt ordföranden

i kommunalnämnden anslå särskild godtgörelse för

med uppdraget förenade besvär och kostnader, samt

till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill den

sålunda skedda utredningen kan föranleda;

af herr von Schéele i fråga om motiveringen samt

af herr Nyström.

«

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.