Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2
1910-05-19 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
LJoU 1910:2, Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2
Dokumentets text
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
1
JVr 2.
Ankom till Riksdagens kansli den''19 maj 1910 kl. 11 f. m.
Sammansätta lag- och jordbruksutskottets memorial nr 2 i anledning
af återremiss af utskottets utlåtande nr 1 i
anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 50
med förslag till lag om ändrad lydelse af 1, 3, 8,
10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan, till lag, innefattande
bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord,
samt till lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3
§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, nr 51 med
förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande
af mineralfyndighet å viss kronojord, nr 52,
innefattande förslag till visst tillägg till de af 1908 års
Biksdag antagna förändrade grunder för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner, och nr 53 angående utläggande
af vissa statsgrufvefält, dels i anledning af berörda
propositioner nr 50 och 51 inom Första kammaren
väckta motioner, dels ock en inom Andra kammaren väckt
motion, nr 153, om upphäfvande af inmutning srätten
till miner al fyndigheter och dess ersättande med ett koncessionssystem.
I utlåtande nr 1 liade utskottet till behandling förehaft
dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 50 med förslag till lag om
ändrad lydelse af 1, 3, 8, 10, 17, 22, 44 och 65 §§ grufvestadgan, till
Bih. till Eiksd, Prof. 1910. 7 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (Nr 2.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Sammansatta, Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
lao- innefattande bestämmelser angående grufdrift å viss kronojord samt
ill lag angående ändrad lydelse af 2 kap. 3 § i lagen om nyttjanderätt
ti fast egendom, nr 51 med förslag till bestämmelser _ angående undersökning
och tillgodogörande af mineralfyndiglieter a vise> kr0“°gr ’ “
52 innefattande förslag till visst tillagg till de af 1908 ars Pjkb a
antagna förändrade grunder för förvaltningen åt kronans jordbiiiksdomäner
och nr 53. angående utläggande åt vissa statsgrufvefält,
S de i anledning af berörda propositioner nr 50 och 51 mom
Första kammaren väckta, nedamntagna motionerna nr ol och •
herr Tord Magnuson, samt nr 48 åt herr Lits Tf :d Bosasus
dels ock nedan intagna, inom Andra kammaren vackta motion, ni
15S af herr Carl Lindhagen in. fl. om upphäfvande af inmutnmgsratten
till mineralfyndigheter och dess ersättande med ett koncessionssystem.
Af anförda skäl hemställde i nämnda utlåtande inskottet, bland
annat, att samtliga berörda propositioner icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hafva kamrarna
återremitterat detta ärende till utskottet.
Af den vid ärendets behandling i kamrarna kallna^ öfverläggning
svnes framgå, att med återförvisningen hufvudsakligen asyftats, att åt
utskottet måtte undersökas, huruvida ej, under forutsadtraig^t^s^eji
berörda hemställan beträffande propositionerna nr 50, 51 och 5- a
dagen biträddes, i allt fall det i propositionen nr 53 innefattade fulslag angående
utläggande af vissa statsgrufvefält kunde af utskottet tillstyrkas.
Vid förnyadt öfvervägande af ärendet har utskottet funnit sig
höra vidhålla sina förslag, såvidt desamma ej afse sist omformalda
proposition. Beträffande åter denna har utskottet ansett sig kram
hufvudsak ansluta sig till den af eu ledamot inom utskottet afgifna vid
berörda utlåtande fogade reservation. Men i öfverensstämmelse me
den uppfattning, som inom utskottet gjort sig gällande daiom, att
i propositionen nr 51 föreslagna bestämmelser angående undersökning
och tillgodogörande af mineralfyndighet a viss kronojord bolde blifva
af allmän lags natur, har utskottet ansett, att föreskrifterna angående
hvilka statsgrufvefält som borde utläggas äfven borde, utan att eihal
läge natur dock meddelas af Konung och Riksdag gemensamt Att
så& bör blifva förhållandet kan för öfrigt anses följa redan daraf, att,
medan enligt de i propositionen nr 51 föreslagna bestämmelserna angående
undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet a viss kronojor
3
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
statsgrufvefälton närmast skulle vara undantagna från skärpning, de
enligt utskottets förslag blifva undantagna omedelbart från den enligt
grufvestadgan medgifna inmutningen. I enlighet härmed har utskottet
funnit sig böra göra ändring i bemälde reservants förslag.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
l:o) att Kungl. Majrts ifrågavarande propositioner
nr 50, 51 och 52 icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 53, måtte
dels för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse af 3 och 10 §§ grufvestadgan.
Härigenom förordnas, att 3 och 10 §§ grufvestadgan
skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 mom. Inmutning må ej ske å sådan kronojord,
som genom beslut af Konung och Riksdag förklarats
skola utgöra statsgrufvefält.
,2 mom. Å område, beläget på mindre afstånd
än två hundra meter från boningshus eller från annan
åbyggnad, där den är uppförd vid gård, eller från tomtplats
eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan
tillstånd af såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen
eller trädgården som den, hvilken därtill har nyttjanderätt;
dock att inom utmål befintliga byggnader-, Indika
erfordras för grufdriften, ej må utgöra hinder för inmutning.
Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats,
ej heller, utan tillstånd af vederbörande
myndighet eller styrelse, å område på mindre afstånd
än trettio meter från sådan järnväg eller kanal, som
är upplåten för allmän trafik.
4 Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
3 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut
inmutadt område samt å utmål, så länge rättigheten
till området eller utmålet blifvit behörigen försvarad.
10 §.
1 mom. Har matsedel blifvit meddelad å fyndighet,
som efter 1 § ej utgör föremål för inmutning,
vare matsedel ogill och''utmål för sådan grafva förbjudet.
Lag samma vare, där inmutningspunkten, i strid
mot föreskrifterna i 3 § 1 och 2 mom., blifvit förlagd
å område, där imutning enligt nämnda lagrum ej är
tillåten.
Klander mot matsedel på grund af förhållande,
hvarom nu är sagdt, så ock påstående att inmutningsrätt
blifvit förverkad genom underlätet fullgörande af
föreskrifterna i 13 § 1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,
för att vara gällande, anmälas sist vid utmålsförrättningen;
ägande dock den, hvars rätt blifvit förnärmad,
att dessförinnan, när han vill, få all verkan af matsedeln
upphäfd genom klagan hos bergsöfverstyrelsen,
om den inmutade fyndigheten ej utgör föremål för
inmutning enligt 1 §, men eljest efter stämning hos
domaren.
Har inmutare eller grufägare vetskap om att grufva
olagligen tillkommit eller att inmutningsrätten förverkats,
och verkställer han ändå arbete vid sådan grufva, ansvare
såsom för åverkan, om åtal därå i laga tid anställes.
2 mom. År matsedel meddelad för inmutning
ånyo af sådan äldre grufva, som uppgifvits vara sönad,
vare förre innehafvaren icke skyldig att för nye inmutaren
vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;
och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva
innehar, icke gälla där det grundas på försummelse eller
annat förhållande, som ägt rum för längre tid tillbaka
än andra kalenderåret före klandrets instämmande.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1910.
5
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
dels ock för sin del besluta,
att de områden, som omförmälas i ett af landshöfdingen
K. J. Bergström och professorn vid tekniska
högskolan Gl. W. Petersson afgifvet, vid statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 11 februari
1910 fogadt yttrande, med de gränser, som angifvas
i sagda yttrande och utmärkts å detsamma bilagda
kartor, må, i den mån marken därinom utgöres af
annan kronojord än sådan, som innehafves under ständigbesittningsrätt
eller är till boställe anslagen, förklaras
vara statsgrufvefält och alltså följande statsgrufvefält
utläggas, nämligen:
1. Kimma statsgrufvefält i Juckasjärvi socken;
2. Ekströmsbergs statsgrufvefält i Gellivare och
Juckasj ärvi socknar;
3. Svappavaara statsgrufvefält;
4. Toppi statsgrufvefält;
5. Nakerivaara statsgrufvefält; de tre sistnämnda
i Juckasjärvi socken;
6. Gellivare statsgrufvefält;
7. Salmivaara statsgrufvefält; de båda sistnämnda
i Gellivare socken; samt
8. Ruoutevare statsgrufvefält i Kvickjocks kapellförsamling.
3:o) att herr Magnusons omförmälda motioner
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
4:o) att herr Boseeus’ omförmälda motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
5:o) att herr Lindhagens m. fl. förutnämnda
motion icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda; samt
6:o) att Riksdagen, i händelse af bifall till utskottets
ofvan under l:o) och 2:6) gjorda hemställan,
måtte för sin del antaga följande
6
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
Lag
om inskränkning i inmutning srätten.
Inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands
län må under tiden intill den 1 oktober 1911 endast
för kronans räkning inmutning ske å kronojord, som
ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1910.
Stockholm den 19 maj 1910.
På det sammansatta utskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Reservationer:
Vid punkt l:o)
af herrar J). Persson, Berggren, grefve Hamilton, Jansson i Edsbäcken,
Jönsson i Kvarnberga, Krönlund, Lindhagen och Pettersson i
Södertälje, hvilka beträffande utskottets motivering anfört:
»Enligt vår uppfattning bör en ny, i stort sedt enhetlig gruflagstiftning
komma till stånd, byggd på den principen, att mineralier, i
den mån de ej redan äro tagna i bruk af enskilda, skola närmast falla
inom statens intresseområde, oafsedt om fyndigheten ligger på kronans
7
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
sller enskildas mark. Olika meningar åro radande om hvilken princip
beträffande äganderätten till mineralfyndighet ligger till grund för den
nuvarande gruflagstiftningen. Säkerligen kan man här ej komma längre
än till att oklarhet råder i detta ämne. Denna oklarhet bör då undanröjas,
och detta förefaller af flera skäl böra ske genom ett förklarande,
att mineralerna falla under statens intresseområde i stället för att gå
den motsatta vägen och frånkänna staten alla anspråk. Detta utesluter
icke att gifvetvis äfven andra berättigade intressen, i synnerhet jordägarens
och upptäckarens, måste behörigen tillgodoses.
För eu ny lagstiftning, som sålunda måste grundas på ett koncessionssystem,
föreligga för närvarande två förebilder.
Den ena är lagen angående eftersökande och bearbetande af stenkols
fyndigheter den 28 maj 1886. Sedan utredning skett i anledning
al ansökan om tillstånd (koncession) i nämnda syfte, pröfvar Konuno-eiT,
huruvida med afseende å företagets gagn för orten och det allmänna
koncession i enlighet med lagen må sökanden beviljas. Söka flera koncession.
å samma område, bestämmer Konungen oberoende af tiden, då
ansökningarna inkommit, hvilken af sökandena, vare sig de äro jordägare,
upptäckare eller andra, må äga företräde till koncessionens erhållande.
Upptäckare är dock berättigad att, om annan erhåller koncessionen,
af denne undfå skälig’ godtgörelse, hvars belopp bestämmes
i koncessionen. Skada och intrång, som tillskyndats jordägare eller
annan, skall ersättas af den, som innehar koncessionen. Jordägaren är
dessutom, berättigad att med visst afdrag erhålla en afgift motsvarande
värdet af V75 af hvad å området vinnes och i dagen uppfordras. Koncessionen
är ej begränsad till någon viss tid, men kan förverkas. Någon
afgäld erlägges icke till staten.
Den andra förebilden innefattas i det nu framlagda kungl. förslaget.
Detta påminner till anläggningen om inmutningsrätten och gifver
i regeln liksom denna företrädesrätt åt den, som kommer först. I öfrigt
innefattar dock förslaget ett utbilaadt system för statslig koncession
med viss begränsning i tiden för upplåtelsen samt rätt och i visst fall
skyldighet för kronan att inlösa anläggningarna, då koncessionen upphör.
I afgäld till kronan skall erläggas i vanliga fall 20 procent af företagets
efter vissa grunder beräknade nettovinst. Ett beaktansvärdt villkor är,
att Konungen äger föreskrifva, att järnmalm, som ur fyndigheten vinnes,
icke eller allenast i viss omfattning må såsom råvara exporteras ur landet.
Huru en ny hufvudsakligen enhetlig gruflagstiftning, grundad väsentligen
pa ett koncessionsystem, bör i sina detaljer utformas, kan naturligtvis
icke annat än efter närmare undersökning utrönas. Säkerligen
8 Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets M morial Nr 2.
bör den bestå af någon lämplig sammansmältning af förenämnda båda
system. Att någon väsentligare skillnad härvid lika litet som för närvarande
bör göras, ifall marken äges af kronan eller enskilde, äx redan
framhållet. Icke hellei'' har det pavisats, att någon synneidig biadska
föreligger för att redan nn utfärda en lagstiftning'' för kronomark titan
afvaktan på den erforderliga utredningen öfver ämnet i hela dess vidd.
Skulle det emellertid anses nödvändigt eller önskligt att innan
dess så att säga provisoriskt antaga en ny positiv lagstiftning enbart
för kronojord, så har man att ingå i granskning af det för sådant
ändamål nu framlagda förslaget. Utskottet har därvid, frånsedt de
anmärkningar, som af utskottet framställts, i öfrigt yttrat, att det syntes
utskottet, som om de principer, som kommit till uttryck i de förevarande
förslagen, voro i det hela tillfredsställande, när man vill upphäfva
inmutningsrätten. Det synes oss dock vanskligt att i en sa inv ecklad
specialfråga som denna kunna därom fälla ett fullgiltigt omdöme. I stort
sedt måste Riksdagen bygga på förtroendet till den utredning och undersökning,
på hvilken förslaget hvital''.
I detta afseende är emellertid att märka, att valet af sakkunniga
från regeringens sida, såvidt vi förstå, skett väl ensidigt., Det kan då
befaras, att de olika intressen, som här böra tillgodoses, äfven med bästa
vilja ej kunnat jämbördigt komma till sin rätt.
Det kan därföre ifrågasättas, om ej en förnyad allsidigare granskning
af förslaget skulle verka, att Riksdagen kunde med större tillförsikt
gå till afgörandet.
Särskildt betänksam måste man ställa sig vid förslagets bestämmelser
om den afgäld, som skall erläggas till kronan. Dessa bestäinmelsers
Tätta innebörd och verkningar har det varit för utskottet omöjligt
att bedöma. Utskottet yttrar icke något härom, men frågan var
dock föremål för vidlyftiga och man kan tryggt säga resultatlösa öfverläggningar
inom utskottet.
Att grunderna för beräkningen af nettovinsten i det hela, lätt ger
grufinnehafvaren ett stort öfvertag kan man befara. Beräkningen är
också uppenbarligen i vissa delar särdeles svår att utföra, förenad med
kostnader och dessutom okontrolleradt godtycklig, såsom i fråga om den
för alla fall föreslagna förhöjningen med en tredjedel. Äfven om förslagets
bestämmelser i detta afseende godtagas, synes det dock för
säkerhets skull åtminstone böra tilläggas, att, därest den deklarerade
nettovinsten skulle öfverstiga den enligt förslaget beräknade, afgälden
skall erläggas med ledning af det förra högre beloppet.
9
Sammansatta'' Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
Någon grund, hvarför afgälden skall utgöra allenast 20 procent
af nettovinsten och 80 procent af denna vinst behållas af koncessionsbafvaren,
angifves af de sakkunnige icke i vidare män, än att 20 procent
ifrågasatts »exempelvis». Men äfven om detta procenttal kan befinnas
skäligt för lägre vinstbelopp, bör dock, synes det oss, afgiften åtminstone
progressivt höjas för högre vinstbelopp.
En erinran i ett par specialfrågor må det ock tillåtas oss att i
detta sammanhang framställa. Det kan nämligen ifrågasättas, hvarför
enligt 23 § i förslaget endast beträffande järnmalm må kunna föreskrifvas
begränsningar till förmån för inhemsk förädlingsindustri. Med
anledning af det i 27 § gjorda meagifvandet för Konungen att till
tillståndshafvarens begagnande upplåta mark bland annat till arbetarebostäder,
må vidare erinras, att erforderligt välbeläget område bör på
sätt som skett vid Kiruna och Malmberget jämväl afsättas för själfständiga,
af tillståndsliafvaren oberoende boningsplatser.
Att en ny lagstiftning, som begränsar sig blott till kronojord,
bör på sätt i propositionen föreslås omfatta all kronojord, anse vi riktigt.
Bakom herr Magnusons af utskottet tillstyrkta motion att inskränka
denna lagstiftning till kronojord inom de tre nordligaste länen ligger i
själfva verket den uppfattningen, att inmutningsrätten helst bör bibehållas
öfverallt och att det därför gäller att få den nya lagstiftningen,
i den mån den numera är oundviklig, så begränsad som möjligt. Den
åter, som bar en annan uppfattning i själfva sakfrågan, måste ställa sig
på propositionens sida.
På dessa skäl och med instämmande väsentligen i utskottets
yttrande i öfrigt i dess första betänkande anse äfven vi, att frågan bör
undergå eu förnyad granskning, och ansluta oss sålunda till utskottets
slutliga hemställan.»
Vid punkt 2:o)
al herrar Trygger och Magnuson, som visserligen biträd t utskottets
förslag, men ansett, att frågan om statsgrufvefält icke bort skiljas från
sitt sammanhang med gruflagstiftningen i öfrigt beträffande kronojord;
samt
af herrar Kronlund och grefve Hamilton.
Vid punkt 5:o)
af herrar I). Persson, Berggren, grefve Hamilton, Jansson i EdsBih.
till Likså. Prof. 1910. 7 Sami. 2 Afd. 2 Eäft. 2
10
Sammansatta Lag- och Jordbruksutskottets Memorial Nr 2.
bäcken, Jönsson i Kvarnberga, Kronlund, Lindhagen och. Pettersson i
Södertälje, hvilka med åberopande af sitt särskilda yttrande vid punkt l:o)
hemställt,
att Riksdagen med anledning af förevarande
motion ville anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor inmutningsrätten
må jämväl pa enskild mark kunna upphäfvas
och ersättas med ett annat väsentligen på koncession
byggdt system för tillgodogörande af mineralier
med iakttagande tillika af behörig hänsyn jämväl till
jordägarens och upptäckarens berättigade intressen.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
i sammansatta lag- och jordbruksutskottets memorial nr 2.
Å sid. 5 andra raden nedifrån står: under l:o)och2:o) gjorda hemställan,
läs: under l:o) gjorda hemställan,
Bih. till Riksd. Frot. 1910. 7 Sami, 2 Afä. 2 Käft,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.