Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen i fråga om afskaffande af biskops själfskrifna utöfvande af eforsämbete. .

1910-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:13, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen i fråga om afskaffande af biskops själfskrifna utöfvande af eforsämbete. .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 13.

1

JVr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1910 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Konungen i fråga om afskaffande af biskops själfskrifna

utöfvande af eforsämbete.

. Uti en mom Första kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, nr 41, har herr Eliel Löfgren hemställt, att Riksdagen ville

besluta att i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl

Maj:t gå i författning om vidtagande af sådan ändring i gällande bestämmelser,

att, de nuvarande eforaten öfver rikets läroverk afskaffas eller,

därest några af de med nämnda ämbete förenade funktioner anses böra

bibehållas under särskild! ämbete, i allt fall biskops själfskrifna utöfvande

häraf måtte upphöra.

Till stöd för denna hemställan har motionären åberopat motivenngen

i en af honom afgifven motion, nr 37, angående skrifvelse till

Konungen i fråga om afskaffande af biskops själfskrifna utöfvande af

prokanslärsämbete vid rikets universitet, hvilken motivering är af följande

lydelse:

^ cll))Det torde vara obestridligt, att befattningar, hvilka genom ändrade

rTåäandeo-lck® längre fylla något verkligt behof, böra såsom onödiga

af skaffas. Särskild! synes detta gälla om sådana, till hvilka viss person

i följd af sitt ämbete är själfskrifven. Angelägenheten att, afföra onödiga

befattningar, äfven där de ej äro förenade med inkomst, framträder så

mycket starkare, därest innehafvaren direkt eller indirekt beredes tillfälle

att genom sin ställning öfva inflytande i för hans egentliga syssla

Bill. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 12 Raft. (Nr 13.) '' 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 13.

främmande angelägenheter, hvilka lämpligast böra själfständigt handhafvas

af sakkunniga och ansvariga män.

Det har försports, att förslag är å bane att såsom onödiga afskaffa

kyrkofullmäktige, där sådana finnas. Tiden torde desslikes vara inne

att, åtminstone i nuvarande form, afskaffa prokanslärsämbetet vid Uppsala

och Lunds universitet, till hvilka befattningar ärkebiskopen, respektive

biskopen i Lund äro själfskrifna, äfvensom eforaten öfver rikets allmänna

läroverk, som utöfvas af biskoparne i deras skilda stift.

Af de nya universitutsstatuterna framgår oförtydbart, att prokanslärsbefattningen

för framtiden är intet, utom en tom form. Prokanslärn

bar antingen alldeles samma funktioner som universitetskanslärn eller

också inga alls. Han skall »göra sig underrättad om alla universitetets

angelägenheter, lärarnes verksamhet, undervisningens gång och de studerandes

sedliga förhållande samt med upplysningar och råd, där han

så aktar nödigt, främja universitetets väl och anseende». Härvid har

emellertid universitetskanslärn enahanda uppgift. Bestämmelsen kan

därför, om den skall af båda de höga ämbetsmännen iakttagas, icke

leda till annat än en af stridiga uppfattningar vållad oreda. Dessutom

torde i allmänhet prokanslärn, på grund af sin speciella utbildning, vara

oförmögen att följa den moderna universitetsundervisningens gång på

områden, som äro för honom främmande.

Som ett ofruktbart bihang till nyss nämnda skyldighet gäller för

prokanslär rätten att närvara vid konsistoriernas .öfverläggningar, men

torde den ömsesidiga uppbyggeisen häraf icke tillräckligt motivera ämbetets

vidmakthållande. Utom den allmänna medborgerliga rättigheten

att »hos kanslären göra de framställningar och föreslå de åtgärder han

anser för universitetet gagnande» har prokanslärn slutligen rätt och

skyldighet att, »när kanslärsämbetet är ledigt, bestrida de åligganden,

som tillhöra detta ämbete, till dess Kungl. Maj :t förordnat om ämbetets

uppehållande». Sistnämnda funktion, som förefaller att vara af mera

reell natur än de öfriga, innebär också den största oegentligheten.

Det är nämligen att märka, att universitetskanslärn, som skall utses

bland män, hvilka visa »nit för vetenskaplig odling», alltså väljes efter

helt och hållet andra grunder och med stöd af annan kompetens än

den som prokanslär själfskrifna biskopen. I författningen har detta

förhållande också observerats, enär i dess 11 § stadgas, att, när kanslärsämbetet

är obesatt eller kanslärn är ledig, Kungl. Maj:t skall förordna,

»huru med ämbetets utöfning under tiden skall förhållas». Prokanslärns

befattning med de verkliga kanslärsgöromålen på grund af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 13. 3

ämbetsställning är således äfven den skenbar eller helt tillfällig, beroende

på Kungl. Maj:ts förordnande.

Men vare sig man ser saken så, att prokanslärsämbetet är blott

och bart en dekoration, eller så, att det under särskilda betingelser

kan innebära vissa funktioner för dess innehafvare, ha speciellt Uppsala

och Lunds universitet icke förskyllt att stå under en biskoplig protektion,

som ej har motsvarighet vid de öfriga högskolorna. Ämbetets

vidmakthållande ger ett sken af kyrkans eller, rättare sagdt, vissa

kyrkofurstars supremati öfver vetenskapen, som icke har en skymt af

berättigande. Äfven om för framtiden den verkliga betydelsen häraf

är mindre, sedan prokanslärns yttrande vid tillsättandet af professorsbefattningar

kommer att upphöra, kvarstår dock i viss grad faran af

obehöriga inflytelser å universitetets angelägenheter från personer,

hvilka icke äga en af förhållandenas natur betingad rätt att lägga sitt

ord i vågskålan vid de skilda ärendenas bepröfvande. Finnes det

emellertid nödigt eller lämpligt att behålla prokanslärn som eventuell

ställföreträdare tör kanslärn, bör prokanslär af Kungl. Maj:t utses efter

liknande grunder som denne.

I tillämpliga delar gäller den anförda motiveringen äfven för förslaget

om afskaffande! af biskops själfskrifna ställning som eforus vid

de allmänna läroverken inom stiftet. Det skall ej bestridas, att denna

anordning haft goda skäl för sig, innan öfverstyrelsen inrättades, men

med den förändrade organisationen af läroverkens skötsel har eforatet

kommit att sakna hvarje berättigande.

Uppsikten öfver de allmänna läroverken, jämväl i fråga om det

sätt, hvarpå kristendomsundervisningen vid dem handhafves, bör numera,

då en enhetlig plan för undervisningen tillämpas, bäst utöfvas af öfverstyrelsen

själ!’ eller genom inspektörer, som styrelsen tillsatt. Att använda

biskopen, oafsedt dennes läggning och lämplighet för pröfning

af undervisningsfrågor, till någon sorts rapportör för styrelsen, synes

nedsättande både för styrelsens och biskopens värdighet, och kan, om

det skall tillämpas, blott leda till slitningar och oreda. De särskilda

åligganden, som tillkommer eforus, äro Äter antingen rena bagatellärenden,

såsom fastställande af ordning för gudstjänstbesök, utsättande af

tid för termins början och slut, val af examensvittnen, terminsafslutning etc.,

allt sadant, som lika väl kan göras af rektor eller en af öfverstyrelsen

utsedd inspektor, eller också innefatta de för en biskops prästadöme

lika val som för skolans planmässiga skötsel utomliggande uppgifter.

Egentligen är i sistnämnda afseende att anteckna, förutom rätten att

presidera i kollegium, den bestämmelsen, att eforus är vid tillsättande

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets Utlåtande Nr 13.

af lektorstjänst, hvari kristendom ingår som ämne, beredd tillfälle att

afgifva yttrande öfver de sökande. Det bör erinras, att de enda befordringsgrunder,

äfven vid tillsättande af lärarbefattning i kristendom, som

numera få förekomma, äro:

a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;

b) lärdomsförtjänster;

c) längden af föregående, väl vitsordad tjänstgöring. Det frågas,

hvilken särskild kompetens en biskop må äga att framför andra yttra

sig om berörda, med handlingar styrkta fakta. Nej, någon sådan speciell

kompetens finnes icke, men fara är, att eforus begagnar sin ställning

till att utöfva sidoinflytelser vid lärartjänsters besättande äfven i

de fall, då han icke är formellt befogad till yttrande.

Biskoparnas eforat synes, likaväl som prokanslärsämbetet, kunna

afskaffas utan ändring af allmän lag eller kyrkolag. Biskops skyldighet

enligt kyrkolagen att vaka öfver undervisningen i stiftets skolor torde

kunna bibehållas utan att han därför äger något särskildt ämbete i

skolorganisatoriskt hänseende. Den biskop genom kyrkolagen tillerkända

uppsikt skulle sålunda alltjämt gifva honom den allmänna rätt,

hvarom 201 § läroverksstadgan talar i fråga om besök af läroverken etc.

Skulle emellertid den påyrkade ändringen i läroverksstadgan finnas böra

medföra ändring jämväl af kyrkolagen, synas åtgärder härför äfvenledes

böra vidtagas.

Utan att vilja underkänna den betydelse såväl prokanslärsämbetet

som eforatet otvifvelaktigt tidigare ägt, vågar jag sålunda, med stöd af

hvad ofvan anförts, hemställa--—»

I 24 kap. kyrkolagen stadgas, att biskoparne skola hafva »uppsikt

med skolor så ock ungdomens upptuktelse efter skolordningen». Enligt

201 § i nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905

tillkommer det eforus att hafva uppsikt öfver de allmänna läroverken i

stiftet och särskildt öfver det sätt, på hvilket kristendomsundervisningen

vid dem handhafves, samt att för sådant ändamål besöka läroverken;

börande han, därest brister af honom bemärkas, därom hos öfverstyrelsen

för rikets allmänna läroverk göra anmälan. Då fråga är om lektorstjänst,

hvari kristendom ingår som ämne, skall tillfälle beredas eforus att i

ärendet afgifva yttrande. Eforus äger vara tillstädes vid läroverkskollegiernas

sammanträden, därvid han i så fall är ordförande. Därjämte

har eforus att taga befattning med vissa läroverken rörande, i läroverksstadgan

närmare angifna ordningsangelägenheter, hvarom motionären

erinrat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 13.

5

Motionären vänder sig i den ifrågavarande motionen mot biskoparnas

förhållande till de allmänna läroverken med yrkande alternativt, att

de nuvarande eforaten öfver dem antingen afsbaffäs eller ock att biskops

själfskrifna utöfvande af eforat måtte upphöra.

Såsom af ofvanstående torde framgå, lär det nuvarande eforatets

öfver de allmänna läroverken uppgift vara hufvudsakligen dels att från

närmare håll än som är möjligt för den centrala läroverksöfverstyrelsen

öfva en viss tillsyn af allmännare art öfver läroverken, dels ock att vara

ett led i det sambanu och den samverkan, som ansetts böra äga rum

mellan å ena sidan läroverkens verksamhet för ungdomens uppfostran

och å andra sidan kyrkan såsom vårdarinnan af statens religion.

Såsom äfven motionären synes erkänna, har den ifrågavarande

institutionen i vårt land fyllt en ej oväsentlig uppgift. Men äfven efter

de förändrade förhållanden, som inträdt efter 1904 års läroverksreforro,

lär det icke kunna vara annat än till gagn för läroverken och de viktiga

intressen, som där skola tillvaratagas, att någon myndighet finnes,

som på nära håll har att följa deras verksamhet, och som med begagnande

af sin sålunda förvärfvade kännedom om dem i olika detaljer

kan verka ledande och ingripande i fall af behof. Motionärens yrkande

på ef or sämbetets afskaffande innebär, såvidt utskottet kan finna, ett

totalt underkännande af denna dess uppgift — ett underkännande, som

knappast synes stå i öfverensstämmelse med motionärens uttalanden,

att uppsikten öfver läroverken bör utöfvas af inspektörer, som läroverksöfverstyrelsen

tillsatt, och att biskopen fortfarande bör — om ock ej

under namnet eforus — i förhållande till läroverken hafva den allmänna

rätt, hvarom 201 § läroverksstadgan talar etc.

Hvad angår motionärens alternativa yrkande, att åtminstone biskops

själfskrifna utöfvande af ifrågavarande ämbete måtte upphöra, kan

utskottet icke finna det annat än lämpligt och nyttigt, att någon sådan

beröring finnes mellan kyrka och skola, som den nuvarande eforsinstutionen

afser att förmedla. Att härutinnan biskopen med afseende å de

allmänna läroverken tillerkänts en ställning, som i stort sedt motsvarar

den, hvilken äfven i fråga om folkskolan tillkommer kyrklig myndighet,

synes naturligt. Enligt folkskolestadgan åligger det nämligen biskop

och domkapitel att hafva en sorgfällig uppsikt öfver anstalterna för

folkundervisningen samt i öfrig! prästerskapet att hafva uppsikt i synnerhet

öfver kristendomsundervisningen i distriktets skolor.

Att, på sätt motionären påstått, det nuvarande eforsämbetets befintlighet

blott skulle leda till slitningar och oreda eller att eforus

skulle missbruka sin ställning såsom sådan till skada för skolan, har

Bih. till Likså. Prof. 1910. 7 Scrnl. 12 Haft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 13.

motionären icke gittat, styrka med någon sin erfarenhet och är enligt

utskottets uppfattning icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation:

Herrar Pettersson från Södertälje, Lindhagen, Jansson i Edsbäcken

och Karlsson i Fjät hafva ansett, att utskottet bort tillstyrka ifrågavarande

motion.

Herrar Widén och Kr sson hafva begärt få här antecknadt, att de

icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTID 1910-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.