Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 18

1910-03-01 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:18, Lagutskottets Utlåtande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 mars 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj it angående medgifvande af expropriation för anskaffande

å landet af tomtmark för byggnader, afsedda

för allmännyttig och kulturell verksamhet.

Lagutskottet kar till behandling förehaft nedanintagna inom Andra

kammaren af herr Värner Rydén väckta, till utskottet hänvisade motion,

nr 119, uti hvilken instämt herrar Nils Persson, A. C. Lindblad, A. J.

Christiernson, Viktor Larsson, Ernst Blomberg, Knut A. Tengdahl, Charles

Linding, Ernst Söderberg, Sven Linders, Hjalmar Rissén, K. A. Borg, J. A.

IVallin, N. A:son Berg, J. T. Johansson, O. H. Waldén, Joh. Åberg, N.

Edv. Lindberg Hj. Branting, Herm. Lindqvist, Sven Persson, Carl Lindhagen,

F. W. Thorsson, Johan Forssell, Emil Kristensson, Bernh. Eriksson,

L. J. Carlsson, Gustaf Strömberg, G. A. Rundgren, C. E. Svensson, E.

C. Kropp, E. A. Leksell, J. J. Hasselquist och Aug. Nilsson. Motionen

är af följande lydelse:

»Vid förra riksdagen tillät jag mig jämte 32 af Andra kammarens

ledamöter att göra följande framställning:

Vid 1907 års riksdag väckte jag tillsamman med 14 ledamöter af

Andra kammaren eu motion med förslag till sådan ändring af § 1 i

kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, hvarigenom espropriationsförfarande utsträcktes att gälla äfven i de

Bill, till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 17 Raft. (Nr 18.) i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

fall, då vid sågverks-, bruks- eller annan fabriksanläggning, grufva, fiskeläge

eller lastageplats eller annan ort å landet, där sammanträngd befolkning

bor, eller å bolag eller enskild man tillhörig jordegendom, hvars sammanhängande

ägoareal uppgår till eller öfverstiger 500 hektar, förening

för ekonomisk verksamhet med minst 25 i orten boende medlemmar behöfver

jord eller lägenhet för uppförande af samlingslokaler för socialt,

politiskt eller religiöst bruk eller för folkbildnings- eller nykterhetsverksamhet

eller lokaler för bedrifvande af kooperativ handelsrörelse.

Ur motiveringen till denna motion tillåter jag mig anföra:

Tär tid torde mera än någon föregående vara en brytningarnas tid.

Det jäser och sjuder i världen. Krafterna brottas med hvarandra. Hela

samtiden ter sig för mången som eu allas strid mot alla. Men den, som

vill och förmår afiyssna tidsföreteelserna deras röst, skall genom stridslarmet

höra eu stämma, som med stigande styrka samlar klasser och folk

omkring en bärande tanke i tiden: solidaritetens tanke. Hela den störa

sociala frågan är ytterst en fråga om solidaritet, om samverkan af alla,

genom alla och för alla.

Detta solidaritetens bud bjuder fåväldet falla. Alla måste göias delaktiga

af sin andel i makt, rätt och plikt. I denna belysning böra sträfvanaena

för politisk och kommunal rösträttvisa ses. I denna belysning

får ock det stora arbetet på höjande af samhällets mest tillbakasätta klasser

sin nödiga bakgrund.

Intet parti i Sverige ställer sig, åtminstone teoretiskt, afvisande gentemot

de fattiga klassernas kraf på medborgarerätt. Ingen borde heller

ställa sig likgiltig inför det kraftiga arbete för utvecklande af ansvars- och

pliktkänsla inför de nya och höga uppgifterna, som till största delen bäras

upp af de arbetande klasserna själfva. Samhället lämnar visserligen folkbildning

åt alla sina barn. Men en mängd vidriga förhållanden göra denna

på många håll synnerligen bristfällig. Skall något bestående resultat af

folkbildningsarbetet bland barnen vinnas, så bör detta följas af ett bildningsarbete

bland de vuxna. Och detta bildningsarbete måste fiamför

allt bäras upp af ett lefvande intresse bland dem, som i första rummet

skola göras delaktiga af detsamma.

Ingen torde heller med rätta bestrida, att ett sådant intresse i hög

grad förefinnes bland dem, som nu kämpa för politisk rättfärdighet.

Hvar kan i hela historien ett motstycke uppvisas till våra dagars arbetare-

eller nykterhetsrörelse? Med hvilken begärlighet och vetgirighet

samlas icke i våra dagar arbetareskarorna kring föreläsarnes talarestolar!

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande AV 18.

O

O

Till och med gamla män skynda efter en tröttande dagsgärning mången

gång direkt till skolbänken, där de på aftonens ledighet söka utfylla

bristerna i ett kunskapsförråd, som samhället i barnaåren tillmätte alltför

snäft. Arbetarebiblioteken växa i arbetareorganisationernas spår. Och

det är betecknande, att landets största folkbibliotek skapats af arbetareorganisationerna,

Hvilken politisk ståndpunkt man än i öfrigt intager,

skall man ha svårt att utan en tanke af erkännande och glädje se detta

stora arbete med små medel passera revy.

Och huru har icke nykterhetsrörelsen gjort sina jättelika landvinningar

bland vårt folk? Dess väg har gått ständigt framåt. Den

möttes först af oförståelsen. Den segrade öfver denna. Så kom hånet,

detta kampmedel, som tager vid, där argumenten tryta. Och nu, då

nykterhetsarmén trots allt snart räknar sin halfva miljon, nu är snart

äfven hånet tyst. Au börja äfven de samhällsklasser, om hvilka man

till stor del måste säga, att nykterhetsrörelsen snarare bröt bygd i

trots af än genom deras bemödanden, att omfatta denna rörelse med

intresse.

Den dag skall ock tvifvelsutan komma, då äfven arbetarerörelsens

belackare skola finna, att de fäktat mot utvecklingen själf. Bondeklassen

har likaväl som arbetareklassen varit och är delvis ännu eu orättvist tillbakasatt

folkklass. Meu sitt politiska genombrott har bondeklassen

uppleft. Här för en mansålder sedan denna klass genomförde sin politiska

emancipation, hördes från de privilegierade klassernas sida alla de

varnande röster, som nu höjas mot arbetarnes befrielsekamp. De onda

spådomarna voro då som nu både många och högljudda. Dock kom

intet Ragnarrök för vårt land. Bondeklassen hade framför allt genom

sitt deltagande i socknarnas själfstyrelse skapat sig en fond af praktisk

förfarenhet i allmänna värf, som snart förskaffade den en ledande ställning

i landets angelägenheter. På samma sätt har arbetareklassen sin

grundläggande skola för det offentliga lifvet i arbetet inom fackföreningarna.

Aär eu gång arbetarne fått sin rättmätiga del i landets

styrelse, skola för visso alla onda spådomar komma på skam, och arbetarerörelsens

uppfostrande karaktär skall då komma att tillerkännas

sin behöriga andel i detta för land och folk lyckliga resultat.

Ti fastslå sålunda, att de sträfvanden för de tillbakasätta klassernas

höjande, som yttra sig i arbetarerörelsen samt i folkbildnings- och nykterhetsverksamhet,

äro allmännyttiga sträfvanden, som böra erhålla statsmakternas

understöd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

Ått detta motarbetas af vissa rent antisociala makter, som sätta fåtalets

öfverflöd och godtyckliga framfart öfver de mångas och landets välfärd,

är en erfarenhet, som det dagliga lifvet så ofta bestyrkt, att därför

knappast bevis behöfva anföras. Visserligen har såväl folkbildnings- som

nykterhetsverksamheten trots allt motstånd tillkämpat sig statsmakternas

understöd, äfven om härutinnan mycket återstår, innan samhället kan

stå inför känslan af hel pliktuppfyllelse. Arbetarerörelsen däremot synes

ännu ha åtskilliga positioner att eröfra, innan den kan glädja sig öfver

samma förståelse från samhällets sida.

Yi fasthålla emellertid, att dessa sträfvanden äro af allmännyttig

art. Däraf följer, att samhället åtminstone bör trygga de första betingelserna

för dessa rörelsers utveckling och växt. Detta sker i första rummet

genom att undanrödja de främsta hindren för att dessa rörelser

kunna skaffa sig fast mark å eu plats.’ — — —

Erfarenheten på åtskilliga platser, där en och samma ägare förfogar

öfver jordområden omkring en tätt befolkad ort, bevisar oemotståndligt

nödvändigheten af att hindra en jordägare från att omintetgöra allt kulturellt

arbete på en plats därigenom, att han helt enkelt vägrar att upplåta

jord för uppförande af samlingslokaler. Denna kamp mot de obesuttnas

förenings- och yttranderätt tager sig ej alltid så sensationellt hänsynslösa

former, som i ett i motionen närmare relateradt fall. Den kan söka omvägar.

Såväl den frireligiösa som nykterhetsrörelsen ha under sin genombrottstid

haft att kämpa med stora svårigheter i detta hänseende, äfven

om de i afsevärd grad med den stigande förståelsen öfvervunnit demÄnnu

lär emellertid bland annat i någon sydlig smålandssocken före.

komma, att äfven dessa rörelser vägras tillträde, emedan man hindrar

anskaffandet af lokaler. Och föreläsningsverksamheten har äfven stundom

på samma sätt förhindrats.

Men största svårigheterna resas upp mot arbetarnes fackliga organisationsarbete.

Medlen härför äro många. En mängd bolag, som t. ex.

upplåtit ofri tomt åt byggnad för nykterhetsverksamhet, bruka tillfoga

bestämmelsen, att lokalerna ej få användas vid arbetaresammankomster.

Brytes häremot, blir uppsägning följden. A andra ställen, där t. ex. en liten

jordägare bor i ett bolags närhet, brukar denne ofta vara så beroende

af sin mäktige granne, att han icke vågar göra mot dennes vilja, och

här strandar t. ex. anskaffandet af en samlingslokal på denna omständighet.

Sätten äro som sagdt många, och den mänskliga uppfinningsförmågan

är rik.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

jSTär såsom här ett allmänt intresse kolliderar med ett enskildt, kar

samhället emellertid att häfda flertalets intressen. Detta har i fall, som

äro likartade med de nu afhandlade, skett genom lagstiftningen. Hela

vår så kallade expropriationslag är ett sådant djupt grepp i det enskilda

jordmonopolet, som fått träda tillbaka för de allmänna behofven. Tagen

att skapa de primära betingelserna för ett kulturellt arbetes bestånd,

särskild! å landsbygden, beköfver blott uttagas ett par steg för att leda

till detta mål.

Huru detta skulle kunna ske, tillät jag mig i 1907 års motion i

korthet antyda.

Expropriationslagen — kungl. förordningen angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof af den 14 april 1866 —uppräknar

bland sådana allmänna behof bland annat »allmän byggnad». Med god

vilja skulle väl äfven t. ex. nykterhets- eller föreläsningsbyggnader eller

så kallade folkets hus kunna inrangeras under den bestämmelse i expropriationslagen,

som talar om »dylikt behof». Men lagstiftningen bär

icke på detta område hunnit följa med utvecklingen. Den här omkandlade

stora kulturrörelsen har väsentligen och i vissa delar helt och hållet

växt upp efter 1866, och lagstiftningen är därför ej anpassad efter de nya

behofven. Det bör emellertid vara tydligt, att lagstiftningen här måste

bringas att motsvara den nuvarande generationens behof. Lagen bör

medgifva expropriationsrätt för omskrifna ändamål.

I första hand göres då frågan, å hvilka platser en sådan expropriationsrätt

är af behofvet påkallad. Som en regel torde kunna gälla, att

det endast förefinnes å landet och där å orter med sammanträngd befolkning,

såsom stationssamhällen, sågverks-, bruks- eller andra fabriksanläggningar,

grufvor, fiskelägen, lastageplatser o. s. v. Å sådana platser

kan otta svårigheten att på frivillighetens väg anskaffa en byggnadstomt

för ifrågavarande ändamål vara oöfvervinnelig. Men än tydligare framträder

behofvet af expropriationsrätt å orter, där jorden omkring ett befolkningscentrum

äges af ett bolag eller en enskild godsägare. Där kan,

som exemplen från många platser ådagalägga, hvarje tillstymmelse till

ordnadt föreningslif och till offentligt bildnings- och tankeutbyte förhindras

på grund af bristen på samlingslokaler. Här man till och med

hindrar folket att samlas pa en kolbotten inne i skogen, när man rifver

ett gammalt obebodt husruckel, där några människor i all tysthet brukat

samlas för tankeutbyte, när man slutligen gör äfven den frid, som kvilar

öfver kronans landsväg, illusorisk, då är det en trängande plikt, att sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

hället skyndar sina medlemmar till hjälp. I bolagens och de stora jorddrottarnas

landamären måste lagstiftningen i främsta rummet rycka fram

till undsättning. Lagstiftningen behötver här blott uppställa eu gaianti,

som gör, att expropriationsrätten träffar endast de stora jordegendomarna.

Och eu sådan garanti skulle lämpligen kunna sättas vid en minimigräns

af 500 hektar.

I andra rummet kommer frågan, åt hvem denna expropriationsrätt

borde tillerkännas. Med nu gällande lagstiftning torde denna icke kunna

tillkomma annan än inregistrerad förening för ekonomisk verksamhet.

Och som garanti för att ett allmännare intresse är förbundet med expropriationskrafvet

torde kunna uppställas, att denna skall äga minst 25 i

orten boende medlemmar. Å plats, där samlingslokaler för allmänt behof

saknas, bör skapandet af en sådan förening vara en jämförelsevis lätt

öfvervunnen svårighet.

Därnäst bör preciseras, kvilka ändamål som kunna anses af så allmän

art, att de böra tillförsäkras lagstiftningens stöd. Dit höra i främsta

rummet de förut omskrifna allmänna kultursträfvanden, som bäras

upp af arbetare-, folkbildnings- och nykterhetsrörelserna. Till dessa böra

läggas ett par andra. De religiösa rörelserna ha visserligen till stol

del öfver vunnit de största svårigheterna i nu omhandlade afseenden, men

de böra det oaktadt ej bortglömmas i en lagstiftning i frågan. _ Därjämte

är uppenbarligen intresset för samhällets angelägenheter i stark

växt hos vårt folk. De politislM strömningarna lämna snålt ingen medborgare

oberörd, och med det väckta intresset följer snålt behofvet af

meningsutbyte, offentliga diskussioner och därmed samlingslokaler.

Slutligen torde frågan vara, om icke lagstiftningen nu borde tillgodose

ännu en annan angelägenhet af stort allmänt intresse. Det är

en känd sak, att å vissa platser, där t. ex. en jordägare besitter stom

landvidder, en mängd svårigheter uppstå för ortens befolkning att anskaffa

sig lifsförnödenheter till rimliga priser. I eu motion, som inom Andra

kammaren väcktes år 1896 af Adolf Hedin angående trucksystemet, drogs

eu af dessa metoder att uppskörta den fattiga befolkningen i dagen.

Denna motions behandlig visar, huru bolagsväldet har makt att gorå sig

hördt. Åtskilliga ledamöter inom båda kamrarna vittnade, att intet sådant

uppskörtningssystem florerade. Det var då, som inom Andra kammaren

åtskilliga representanter från Horrland — däribland två ännu inom denna

kammare verksamma, aktade ledamöter — genom exempel af egen erfarenhet

framlade så otvetydiga bevis för det utplundringssystem, som vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 18. 7

bolagstjänstemän upprättat, att kammaren mot lagutskottets afstyrkande

med 108 röster mot 93 biföll motionen.

o

A andra ställen praktiseras ett annat system. Där ett bolag äger

jord många kilometer utanför befolknings centrum å detsamma, händer

det, att bolaget själft uppsätter handelsrörelse samtidigt som det hindrar

all konkurrens å platsen. Det kan bestämma nära nog kvilka priser

som helst å förnödenheter — befolkningen är praktiskt taget på nåd och

onåd i dess våld.

Åtskilliga andra omständigheter tala äfven för ett utsträckande af

expropriationsrätten äfven till sådana ekonomiska föreningar, som måste

anskaffa sig lokaler för bedrifvande af så kallad kooperativ handelsrörelse.

En lagstiftning i den riktning, som här är i fråga, skadar intet annat

än själfviskt intresse och sådant, som framförallt vill se fria medborgare

prisgifna åt allsköns beroende och godtycke. Men den är ägnad att

lämna en värdefull handräckning åt alla de goda krafter inom nationen,

som sträfva att höja hela vårt folk till frihet, kunskap och oberoende.

Och såsom ett bidrag till det stora kulturarbetet i vårt land förtjänar

denna fråga Riksdagens stöd.

Lagutskottet afstyrkte vid 1907 års riksdag motionen i fråga. Men

en reservation, utmynnande i ett skrifvelseförslag till Kungl. Maj:t i

motionens syfte, afgafs af flera bland Andra kammarens ledamöter i lagutskottet.

Öfver motionen uppstod i Andra kammaren eu längre debatt,

hvarunder ingen enda talare bestred, att motionen pekade på synnerligen

svåra missförhållanden. Ett af de anföranden, som af många då

ansågs mycket vägande, och som följdes af talrika instämmanden, hölls

af herr Staaff, som bland annat yttrade: För min del tror jag, att man

har svårt att förneka, att motionärerna här ha påvisat ett missförhållande,

som är både stort och i högsta grad skadligt. Det är stort därför,

att det är något orimligt uti, att så viktiga och betydelsefulla ändamål

och sträfvanden, ingående i det nutida medborgerliga lifvet, som det

bär är fråga om, skulle kunna undertryckas eller åtminstone stäckas och

hämmas genom eu rent fysisk brist, om jag så får uttrycka det, bristen

på lokal. Det är i hög grad skadligt därför, att ett sådant missförhållande

uppenbarligen är ägnadt att framkalla bitterhet hos dem, som på

detta sätt bli tillbakasätta eller hämmade, hvilken bitterhet i sin ordning

framkallar andra känslor, som äro högst ogagneliga för samhället. Herr

Staaff framlade ett förslag till en mindre ändring i reservationens formule
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande Nr IS.

ring, hvarefter motionens anhängare samlades omkring detta ändringsförslag,

som i voteringen samlade 89 röster.

Under de två år, som gått sedan denna motion väcktes, ha förhållandena

veterligen icke förbättrats. Tvärtom synes behofvet af en

lagstiftning, att döma af de talrika mötesuttalanden och bref från platser,

där man lider afsaknad af samlingslokaler, hvilka kommit mig tillhanda,

allt kraftigare framträda.

För att om möjligt undanröja de principiella invändningar, som

lagutskottet 1907 gjorde mot min dåvarande motion, upptager jag nu

sakligt oförändrad! det yrkande i 1907 års debatt om denna sak, hvarom

motionens vänner då slutligen samlades, och hemställer alltså vördsamt,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Ivungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och under hvilka villkor

expropriation genom det allmännas försorg må kunna medgifvas i syfte

att på landet anskaffa oundgänglig tomtmark för uppförande af byggnader,

afsedda för socialt, politiskt eller religiöst bruk, för folkbildnings-,

nykterhets- eller sådan ekonomisk verksamhet, som omförmäles i 1 § af

lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, eller eljest

för allmännyttig och kulturell verksamhet samt för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda.’

Lagutskottets majoritet afstyrkte äfven i fjor motionen, men reservanterna

voro nu flera än 1907, och vid behandlingen i Andra kammaren

afgåfvos nu 91 röster för densamma. Bland anförandena under debatten

tillmättes särskild! ett betydelse för frågans utgång. Det hölls af

herr Widén, som bland annat yttrade:

’Det är min afsikt att nu framställa ett yrkande och något motivera

detsamma. — Jag skall då till eu början be att få säga, att detta ingalunda

är eu ny fråga. Den var före år 1907, ehuruväl motionen då

förelåg i en annan form än nu — den är ju ej så oväsentligt modifierad

sedan dess. Jag stod då på den sidan, som yrkade afslag på motionen,

och det blef äfven Riksdagens beslut. Jag intog emellertid redan då

den ståndpunkten, att jag ansåg, att vissa af dessa här omnämnda

ändamål voro af den beskaffenhet, att det verkligen låg i samhällets

intresse att främja dem. Jag skall be att få citera några ord ur mitt

då hållna anförande, däri jag gaf uttryck åt denna min uppfattning.

Jag yttrade då:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

''Det uppspirande föreningslifvet och särskildt föreningslifyet inom

arbetarklassen är en mycket mäktig och enligt min mening äfven samhället

gagnande faktor, som vi på senaste tiden fått att räkna med.

Dei äi’ därför riktigt, att man bör tillgodose dess behof af samlingslokaler

såvidt möjligt är.’

Den ståndpunkten intager jag allt fortfarande. Jag anser verkligen,

att det är ett viktigt samhällsintresse att understödja dessa föreningar

för religiösa, sociala, kulturella och andra ideella ändamål, då de vilja

skalla sig samlingslokaler. Det har här anförts exempel på, att det

understundom är ganska svårt för dem att skaffa dylika samlingslokaler,

och jag tioi det vore nyttigt, om de kunde få dem äfven genom expropriation.

Det är dessutom en annan sak, som gör, att det kunde vara

gagneligt nog för dessa föreningar att ha att tillgå möjligheten af expropriation,

och det är, att inteckningsförhallandena då kunna ordnas på

ett lättare sätt än nu. Man har sett exempel på, att sådana områden,

med därå uppförda bönehus eller andra hus af liknande beskaffenhet,’

fått lof att gå under klubban, därför att de ej varit frigjorda från inteckningar

i det hemman, inom hvars område de varit belägna. Vid

expropriation är det emellertid ganska enkelt att ordna den saken. Om

man håller på, att det verkligen är ett kulturellt ändamål, som föreningen

skall främja, kan jag ej heller inse, att saken bör möta så stora

betänkligheter. Man skall icke tro, att föreningarna upphöra eller föreningslifvet

upphör, därför att medlemmarna icke få tillfälle att skaffa

sig någon lokal. Det tager sig endast andra former och andra lokaler,

och jag tror, att det ofta nog tager eu mycket sämre vändning, än om

det gåfves möjlighet att få eu ordentlig lokal. Jag tror därför, att det

ur samhällets synpunkt är så långt ifrån att vara skadligt, att det

tvärtom är nyttigt, om Ivungl. Maj:t kan gifva dem rätt att expropriera

mark för uppförande af samlingslokaler, hvarvid Ivungl. Maj:t då ock

får tillfälle att fastställa de villkor, under kvilka denna rätt må tillgodonjutas.

— I detta sammanhang vill jag tillägga, att den skrifvelse af

1907, som här af utskottet åberopats, och hvari man hemställde om

utsträckning af expropriationsrätten till municipalsamhällen och andra

dylika samhällen med sammanträngd befolkning, för att de skulle kunna

förvärfva mark för uppförande af bostäder, enligt mitt förmenande ej

alls kan tillämpas för ifrågavarande ändamål; den afsei’ nämligen icke

detta utan är i det hänseendet alldeles otillräcklig.’

Bill. till Rikscl. Prof. 1910. 7 Sami 17 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Lagutskottets Utlåtande Nr IS.

I fortsättningen af anförandet uttalade emellertid hr W. sina betänkligheter

mot den del af motionens yrkande, som afsåg expropriationsrättens

utsträckande äfven till föreningar för sådan ekonomisk verksamhet,

som afses i § 1 i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet. I''anslutning till denna sin uppfattning framställde

han ock ett yrkande, som dock icke kom under votering.

Ehuru jag icke kan dela de betänklighetei’, som i anförandets

senaste del uttalades, och som bemöttes af bland annat vice talmannen

och grefve Hamilton, tror jag det dock vara lämpligt, att för'' fragans vidai-e

framgång ifrågavarande betänkligheter undanröjas genom att förevarande

del af motionens yrkande utelämnas.

Sedan 1909 års riksdag hölls, ha flera händelser ytterligare påvisat

behofvet af en ändrad lagstiftning i nu omhandlade afseende. Kösträttsreformen

är en verklighet, och ett nytt intresse för det allmänna håller

på att spira upp. Och hvad arbetarne beträffar, har nu för dem

mångenstädes den sista utvägen att samlas stängts, sedan länsstyrelserna

flerestädes fridlyst till och med landsvägarna mot mötens hållande. .

Då jag nu sålunda återupptager motionen om vidgad expropriationsrätt

i eu än ytterligare modifierad form, vågar jag hoppas på Riksdagens

bifall till ett kraf, som icke lian undanskjutas utan att de uppenbaraste

orättfärdigheter ske mot tusentals svenska medborgare.

Jag tillåter mig vördsamt hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida och under hvilka villkor expropriation genom det allmännas

försorg skulle kunna medgifvas i syfte att på landet anskaffa

oundgänglig tomtmark för uppförande af byggnader, afsedda för socialt,

politiskt eller religiöst bruk, för folkbildnings- eller nykterhetsverksamhet

eller eljest för allmännyttig och kulturell verksamhet samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda.»

Såsom motionären erinrat, förelåg förlidel år till behandling af lagutskottet

en af honom väckt motion i förevarande ämne, dock så till

vida mer omfattande, som däri hemställts om expropriationsrättens utsträckande

äfven till tomtmark för byggnader, afsedda för sådan ekonomisk

verksamhet, som afses i § 1 af lagen om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

11

I sitt öfver nämnda, under nästlidet års riksdag väckta motion

afgifna utlåtande anförde lagutskottet bland annat följande:

»Expropriationsrätten bär i allmänhet i lagstiftningen ansetts vara

en rätt för undantagsfall, hvilken på grund af det stora ingrepp den

medförde i enskild rätt endast borde tillgripas för tillgodoseende af ett

starkt offentligt intresse. Med hänsyn till att genom expropriationen

sålunda uppoffras bestående förhållanden, har det, såsom det synes utskottet

med afl rätt, äfven ansetts vara af synnerlig vikt, att denna rätt

till sitt innehåll så bestämmes, att enhet och konsekvens vinnes i dess

tillämpning, och anledning till tvekan, huruvida densamma i förekommande

fall skall vara tillåten, i möjligaste mån undanröjes. Uppenbarligen

måste af samma skäl den fordran uppställas, att det ändamål,

expropriationen skall tjäna, är fortfarande eller åtminstone kan förväntas

bestå såsom ländande till gagn för samhället för någon längre tid. Nu

antydda synpunkter hafva vunnit beaktande i den i vårt land gällande

lagstiftningen, där hufvudstadgandena angående expropriation meddelats

i kungl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof. I 1 § af denna förordning förutsattes,

som bekant, att det behof, för hvilket expropriation skall kunna

ske, i särskild! angifvet afseende och i eminent mening skall vara allmänt.

» ---»Med den uppfattning utskottet ofvan uttalat om expro
priation

sinstitutet och förutsättningarna för dess användning torde det ligga i

öppen dag, att utskottet icke kan tillstyrka eu så vidsträckt expropriationsrätt

som den sålunda föreslagna. Såsom allmännyttigt och kulturellt

torde i själfva verket kunna betecknas hart när hvarje ändamål, som

det modärna samhället skulle kunna anse vid en viss tidpunkt värdt att

direkt eller indirekt främja. Därunder skulle sålunda kunna inbegripas

snart sagdt hvarje såsom förnuftigt ansedt ändamål.» Utskottet framhöll

vidare, att enligt 1 § af gällande förordning angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof expropriation redan vore medgifven

bland annat för uppförande af allmän byggnad.

Hvad särskildt angår det i nästlidet års motion framställda, men

nu icke upptagna yrkandet på expropriationsrätt för tomtmark för hvarje

verksamhet, som omförmäles i 1 § af förutnämnda förordning om registrerade

föreningar, anförde utskottet, att eu sådan expropriationsrätt skulle

kunna obehörigen utnyttjas i konkurrenssyfte och sålunda blifva synnerligen

skadlig för handelsidkare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

Slutligen erinrade utskottet, att 1907 års Riksdag i skrifvelse till

Kungl. Maj:t ifrågasatt, huruvida icke vid fiskelägen, stationssamhällen

och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning bor eller

kan uppstå, möjlighet borde beredas att på föranstaltande af det särskilda

samhället, kommunen eller staten förvärfva för befolkningens bosättning

erforderlig jord. I anslutning härtill hade i skrifvelsen hemställts, att

Kungl. Maj:t efter verkställd utredning ville utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till åtgärder, särskildt med anlitande af expropriation,

i syfte att å sådana orter på ett mer tillfredsställande sätt än

hittills ordna förhållandena med afseende å redan befintlig eller för samhällets

utveckling erforderlig tomtmark. Det syntes utskottet, som om

härutinnan ett ytterligare medel vore gifvet för ett samhälle att i vissa

fall åtkomma tomtutrymme, där sådant för de af motionären åsyftade

ändamål kunde vara å ena sidan erforderligt och å andra sidan svårt

att eljest erhålla.

Då hvad 1909 års lagutskott sålunda anfört synes utskottet fortfarande

äga giltighet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 18.

ia

Reservation:

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson från Södertälje, Jansson i Edshäcken

och Ersson hafva ansett, att utskottet bort tillstyrka ifrågavarande

motion, och alltså hemställt,

att Eiksdagen ville i skrifvelse till Kungi. Maj:t anhålla, att Kung!.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, i hvad män och under

hvilka villkor expropriation genom det allmännas försorg kunde medgifvas

i syfte att på landet anskaffa oundgänglig tomtmark, afsedd att

åt sammanslutningar för folkbildning och nykterhet eller annan religiös,

social eller kulturell verksamhet åstadkomma samlingslokaler samt för

Eiksdagen framlägga det förslag, hvartill detta öfvervägande kunde föranleda.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Samt. 17 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.