Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 20

1910-03-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:20, Lagutskottets Utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 mars 1910 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt för sjömän att

efter uppsägning afmönstra i svensk hamn.

Till behandling af lagutskottet bär hänvisats en inom Andra kammaren

af herr C. G. Lindley afgifven motion, nr 144, däri hemställts, att

Riksdagen ville endera besluta införa följande tillägg till sjölagen antingen

som fristående paragraf eller med anknytning till någon annan lämplig

paragraf, såsom § 84 i sjölagen:

Oafsedt hvad i kyresaftalet eller eljest i denna lag bestämmes, äge

sjöman, då fartyget befinner sig i svensk hamn''eller skyddad svensk redd,

att erhålla entledigande, därest han hos befälhafvare eller ägare 24 timmar

före fartygets afgång därom gjort framställning,

eller ock,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till sådan ändring uti sjölagen, att sjöfolk gifves rätt att

med i lag bestämd uppsägningstid afmönstra i inhemsk hamn.

Till stöd härför har anförts följande:

»Riksdagen afslog förlidet år en af undertecknad väckt motion om

upphäfvande af straffbestämmelser i sjölagen för lämnandet af fartyg, då

detta befinner sig i säkerhet i inhemsk hamn.

Som hufvudskäl för afslag å denna hemställan framhölls, att utlandets

lagar voro i detta afseende lika stränga som den svenska sjölagen och att

medgifvandet af dylik frihet skulle lända till stor skada för (»rikta ett

dråpslag mot») den svenska sjöfartsnäringen.

Hvad den första invändningen beträffar hänvisas till Riksdagens protokoll

vid frågans behandling den 19 april 1909. Häraf framgår tydligt

nog, att med undantag för de skandinaviska länderna — hvilkas sjölagar

Bih. till Likså. Prof. 1910. 7 Sami. 19 Höft. (Nr 20—21). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

ha ett gemensamt ursprung och möjligen något eller några, andra länder,

hvilkas sjölagar jag ej känner — så finnes öfverallt möjlighet för sjöfolket,

att i hemlandet efter resans slut kunna blifva fria från sitt fartyg

och från en — enligt här gängse bestämmelser — tryckande tvångstjänst.

Mönstringskontrakten äro äfven där utfärdade för ett eller flera år, utan

att man däri lägger större betydelse, än att om resan varar upp till denna

tid, så måste sjömannen stanna tills tiden är upplupen, såvida icke fartyget

före denna tidpunkt har återkommit till hemlandet, då sjömannen

inom viss bestämd tid har rättighet att utfå sitt tillgodohafvande och att

afmönstra. Samma rätt har äfven svenskt sjöfolk ägt, till dess att dessa

rättigheter, sjöfolket ovetande och oåtspordt, borteskamoterades vid den

senast företagna sjölagsre vider ingen 1891.

Beträffande den senare af de ofvan nämnda invändningarne har under

årets lopp en del nya omständigheter inträffat, som berättiga till att denna

fråga tages under förnyad ompröfning. Bedan vid föregående års behandling

af detta spörsmål tillät sig undertecknad att beteckna talet »om

ett dråpslag mot rederinäringen» som ren humbug. Sedan några år tillbaka

ha redarnes upprepade anfall på arbetarnes organisationer till fullo

ådagalagt, att deras fruktan för ett dråpslag är tämligen minimal. Detta

bekräftas ytterligare genom den under sistlidne oktober månad verkställda

konsolideringen af redarnes internationella mot arbetarnes organisationer

riktade kamporganisation.

Enligt de meddelanden, som kommit oss tillhanda genom den allmänna

tidningspressen, ha stadgar definitivt antagits för denna sammanslutning,

omfattande Englands, Tysklands, Hollands, Belgiens, Danmarks och Sveriges

skeppsredare med sammanlagdt 16 millioner tonnage. Centralstyrelsen

består af tvenne representanter från hvarje land, med ett verkställande

utskott af sex personer, valda i England. Böstningen sker pr capita med

en röst för hvarje 1,000 ton. De svenska skeppsredarnes inflytande blir

därför högst obetydligt i jämförelse med de stora ländernas, Tysklands och

Englands. Likväl ha de skyldighet att deltaga i af dessa länders redareorganisation

proklamerade strider, hvilket ingalunda tyder på någon öfverdrifven

fruktan för eventuella konflikter.

Denna internationella redareorganisation skall vidare ha till uppgift

att upprätta förhyrningskontor i alla hamnar med ändamål att inregistrera

allt sjöfolk. Dessutom utfärdas för hvarje man s. k. registreringsbevis

eller betygsböcker, utan hvilka ingen anställning kan ernås. Härigenom

bli skeppsredarne i stånd att ännu bättre än genom utsändande åt s. k.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

svarta listor utestänga och förfölja hvarje sjöman eller annan arbetare,

hvilken af en eller annan anledning råkat att blifva misshaglig. Skulle

konflikt utbryta i något land, så äro redarne i de öfriga länderna skyldiga

att försöka anskaffa och ditsända strejkbrytare och för detta ändamål skall på

centralt belägna platser anskaffas lämpliga logementsfartyg, som skola vara

redo att sändas dit, där konflikt pågår.

Eedarne ha redan uttalat som sin mening, att de genom denna organisation

fått ett vapen i händerna, hvarmed de tilltro sig kunna nedslå

hvarje strejk. Konflikterna komma för framtiden, enligt deras egen utsago,

»att inskränka sig till periodiska kraftmätningar», hvilka man gifvetvis

får tänka sig, att redarne genom lämpliga utmaningar förlägga till för dem

gynnsamma tidsperioder, som t. ex. de, hvilka vi nyligen ha genomgått i

vårt land.

Belysande för det sätt, hvarpå redarne planlagt sin organisation,

skall här återgifvas den af Sveriges redareförening utgifna adressförteckningen

på deras agenter.

Adresser å Sveriges Redareförenings FörJiyrningsagenter.

Telegramadress för samtliga »Förhyrning*.

Stad.

Föreståndare.

Postadress.

Telefon.

Gäfle.

C. A. Elfstadius.

Gäfle Platshy rå.

1495

Göteborg.

A. Pettersson.

Sjömanshuset.

52 29

Halmstad.

(J. 0. Kihlberg.

Sjömanshuset.

7 39

Hälsingborg.

F. Pålsson.

Sjömanshemmet.

410

Härnösand.

J. Ledin.

Sjömanshuset.

2 17

Hudiksvall.

Magnus Lindman.

Hudiksvall.

2 43

Kalmar.

Carl Strandberg.

Sjömanshuset.

6 04

Karlshamn.

J. Törngren.

Sjömanshuset.

2 85

Karlskrona.

C. G. A. Pettersson.

Ölandsgatan nr 2.

2 70

Landskrona.

Axel Söderberg.

Storgatan nr 1.

4 74

Luleå.

Bob. Asplund.

Luleå.

6

Malmö.

B. Yult von Steijern.

Sj ömanshemmet.

4 67

Marstrand.

Oscar Lauren.

Marstrand.

39

.Norrköping.

Ernst Hörner.

Södra Strömsgatan 32.

6 74

Oskarshamn.

J. A. Andersson.

Hamngatan 130.

46

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

Stad.

Föreståndare.

Postadress.

Telefon.

Oxelösund.

J. Ant. Strömqvist.

Oxelösund.

Simrishamn.

N. P. Malmros.

Simrishamn.

29

Skellefteå.

Edv. Törnsten.

Skellefteå.

36

Stockholm.

G. W:m Nyman.

Sjömanshemmet.

62 84

Sundsvall.

N. AV. Hagelin.

Sjömanshuset.

1 38

Söderhamn.

Carl Strömgren.

Köpmangatan 7.

3 99

Sölvesborg.

A. C. Hansson.

Sölvesborg.

54

Trelleborg.

N. J. Nordberg.

Hamngatan 98.

Uddevalla.

C. Åhman & C:o.

Sjömanshuset.

80

Umeå.

E. A. Högström.

Sjömanshuset.

1 90

Västervik.

Seth Edlund.

Knut Sjögren.

71

Ystad.

A. Skärm an.

Hamnkontoret.

5

Ahus.

Carl Persson.

Ahus.

1 29

Örnsköldsvik.

J. 11. Ödmark.

H. K. H. Pohlman.

2 29

Synnerligast torde här uppmärksammas det stora antal agenter, som

redareföreningen lyckats förskaffa sig bland de på sjömanshusen anställda funktionärerna,

en förmån, som de icke kunna skatta högt nog. Som sjömanshusdirektionerna

hittills varit konstruerade med uteslutande skeppsredare och

befälhafvare, så är det helt naturligt, att ingen gensaga framkommit mot

att funktionärer på så sätt binda sig till arbetsgifvareintresset. Men hur

går det i dessa fall med opartiskheten från denna för sjöfolket så viktiga

statsinstitution?

I särskildt cirkulär till befälhafvare åläggas dessa af redareföreningen

att uteslutande taga sitt folk genom dessa förkyrningskontor eller förhyrningsagenter.

Dessutom har man som nämndt utfärdat så kallade betygsböcker

och gått så långt, att man i de af staten genom sjömanshusen utfärdade

sjöfartsböckerna instämplat tillkännagifvande, att sådan betygsbok

blifvit till ifrågavarande person utlämnad, och detta har fått verkställas,

utan att kommerskollegium däremot haft något att invända.

Men icke nog härmed! Man har äfven slugt nog utnyttjat lagstiftarnes

uraktlåtenhet eller kanske rättare sagdt regeringens senfärdighet att

gifva sjöfolket olycksfallsförsäkringsskydd i likhet med öfriga arbetare, i

det att man anknutit ett sådant till sitt inregistrerings- och betygsbokssystem

för att härigenom lättare öfvervinna det motstånd, som måste finnas hos

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 20. 5

sjöfolket mot att på så sätt låta sig bindas under redareföreningen. Då olycksfallsförsäkringslagen

beslutades 1901, lofvade regeringen att med det snaraste

framkomma med förslag till olycksfallsförsäkring för sjöfolket, men

man tycks på detta håll anse denna fråga vara af mindre brådskande

natur, under det att man i andra frågor knappast ger sig tid att invänta

utredningarnas resultat, innan frågorna föreläggas Eiksdagen. Sjöfolket

torde därför i såväl detta som i andra hänseenden ha befogad anledning

till klagomål öfver det sätt, hvarpå deras intressen blifva tillgodosedda.

Det kan näppeligen lända Eiksdagen till ära, om den i en så ojämn

strid stödjer den starkare parten gentemot den svagare, genom att hålla

den senare fjättrad med medeltidsmässiga tjänstehjonsbestämmelser, under

det att den starkare parten far full frihet att utnyttja alla de stridsmedel,

som en enhetlig internationell organisation med ett kolossalt kapital kan

åstadkomma. Detta kan ingalunda betecknas såsom »fair play», där den

ena parten hålles bunden genom omoderna, men för arbetsgifvarne förmånhga

lagbestämmelser, hvilkas bibehållande pa ett synnerligen demonstrativt

sätt markera ihåligheten i de från samma håll ofta upprepade fraserna om

>arbetets frihet». Eesultatet af att arbetsgifvarna till sina öfriga förmåner

äfven erhålla detta öfvertag kan endast blifva, att sjöfolket drifves in i

en iörtviflans anarki, som icke kommer att blifva till gagn för landet.»

Uti en af herr C. G. Lindley under 1908 års Eiksdag väckt motion

yrkades sådan ändring i gällande sjölag, att sjöfolk gåfves rätt att med

i lag bestämd uppsägningstid afmönstra i inhemsk hamn. Under nästlidet

års Eiksdag yrkades af samme motionär, att de i gällande sjölag meddelade

straffbestämmelser för rymning eller annat brytande af aftal, som af

sjöman ingåtts angående sjötjänst, icke måtte tillämpas, då fartyg befunne

sig i säkerhet i inhemsk hamn. Bägge dessa framställningar blefvo af

lagutskottet afstyrkta och åt Eiksdagens båda kamrar afslagna.

Till stöd för sitt afstyrkande antörde lagutskottet — efter angifvande

af de stadganden i detta ämne, som för närvarande gälla, och beträffande

hvilkas innehåll utskottet får hänvisa till sina nämnda utlåtanden — hufvudsakligen

följande.

Det aftal, hvarigenom sjömän förhyras att tjänstgöra å fartyg, hade i

de flesta länders lagstiftning ansetts, utöfver hvad eljest i allmänhet vore

fallet, kräfva särskilda rättsliga garantier för sitt uppfyllande. Säkerheten

för fartyget samt de förhallanden af enartad beskaffenhet, som därmed

ägde samband, hade nämligen ansetts fordra sadana särskilda garantier.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

Enligt utskottets uppfattning kunde det icke låta sig göra att i den utsträckning

motionären begärde låta det bero på den goda viljan hos den,

som ingått ett aftal om tjänst å ett fartyg, om han ämnade infria aftalet

eller icke. Eu ensidig och ovillkorlig rätt för sjömannen att sålunda handla

i strid mot aftalet syntes utskottet kunna medföra mycket betänkliga konsekvenser.

Skulle besättningen i större eller mindre omfattning begagna

sig af rätten att frånträda tagen anställning och icke kunna med andra

ersättas, skulle nämligen en tillämnad resa icke kunna börjas eller fortsättas

och last icke kunna intagas eller lossas. Häraf blefve följden, att

såväl ingångna befraktningsaftal som andra af dylika beroende aftal icke

kunde uppfyllas. Äfventyret för sjöfarten, handeln och industrien samt

faran för fartygens egen säkerhet af ett dylikt tillstånd syntes utskottet

betydande. Den omständigheten, att något eller några andra länder, hvilkas

sjöfart drefves under bättre ekonomiska och i öfrigt andra betingelser

än den svenska, i sina sjölagar intagit bestämmelser i den riktning motionären

föreslagit, kunde enligt utskottets uppfattning icke innebära giltig

anledning för införande af de af motionären påyrkade stadganden i vår

sjölag, som i detta hänseende stode på åtminstone ej strängare ståndpunkt

än våra närmaste grannländer.

Då giltigheten af hvad sålunda 1908 och 1909 års lagutskott i det

föreliggande ämnet yttrat, icke synes utskottet rubbad af de förändrade

förhållanden, hvilka efter behandlingen vid nästlidet års Riksdag af ifrågavarande

ärende skulle hafva inträdt och nu af motionären åberopats, för

utskottet, lika med lagutskottet vid nämnda riksdagar, hemställa,

att ifrågavarande motion icke luåtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 1 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

7

Reservation

af herrar Lindhagen, Petterson från Södertälje, Jansson i Edsbäcken,

Åkerman och Karlsson i Fjät, hvilka hemställt,

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

taga i öfvervägande, huruvida och under hvilka betingelser

sjöfolk må medgifvas rätt att före anställningstidens

utgång afmönstra i inhemsk hamn, äfvensom för

Riksdagen framlägga det förslag till ändring i sjölagen,

hvartill detta öfvervägande kan föranleda.

Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen för sin del anfört följande:

»Såsom bekant, är arbetsaftalet för sjöfolket nu på grund af författningarna

och häfdvunnen praxis mycket betungande. Merendels omfattar anställningen

en afsevärdt lång tid, och särskildt vanligt lär vara, att den

äger rum för ett år. Därför har visserligen redan i gällande sjölag fastslagits

vissa fall, då sjöman äger rätt att blifva entledigad från sin anställning

äfven före aftalstidens utgång. Dessa medgifvanden taga dock

liten hänsyn till hans personliga önskningar i allmänhet. Under en anställning

kunna vunna erfarenheter om fartygets beskaffenhet och det behandlingssätt,

som där bestås, uppkommen sjuklighet och mångahanda personliga

förhållanden utgöra särdeles berättigade skäl för sjömannen att få

lämna tjänsten. Att vid aftalets ingående betinga sig dylika rättigheter

eller en kortare anställningstid, förstår hvar och en icke vara görligt för

den enskilde arbetssökanden gentemot de häfdvunna, af redarne begagnade

aftalsformulären.

De engelska och amerikanska sjölagarna ha redan moderniserats med

bestämmelser, som iakttaga humanitet mot sjömännen och betrakta dem

som fria medborgare. Det borde vara på tiden, att man på andra håll

följde exemplet.

Af utskottets betänkande framgår nu, hvilket än tydligare uttalades

under debatten i utskottet, att sjömännen måste enligt utskottets mening

hållas kvar i ofrihet och beroende, för att ingångna befraktningsaftal och

andra af dylika beroende aftal skulle kunna uppfyllas samt framför allt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande Nr 20.

rederinäringen erhålla tillräcklig ekonomisk vinst. Ett dylikt betraktelsesätt

erhåller visserligen ytterligare belysning af hvad i motionen uppgifvits

om en ny omfattande redareorganisation. Men något framsteg mot ett

förnuftigt samhällsskick vinnes själffallet icke med en sådan socialpolitik».

Herr Widén har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behand

lingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.