Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 21

1910-03-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:21, Lagutskottets Utlåtande Nr 21

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

9

Nr 21.

Ankom till .Riksdagens kansli den 8 mars 1910 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående revision af sjölagen.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra kammaren

af herrar C. G. Lindley, Gustaf Strömberg, F. TV. Thorsson, Emil

Kristensson, E. A. Leksell, A. C. Lindblad, Aug. Nilsson, Bernh. Eriksson,

Herm. Lindqvist, O. H. Waidén, N. A.-soti Berg, Nils Persson, A. J.

Ghristiernson, G. A. Rundgren, Värner Rydén, J. A. Wallin, Viktor Larsson,

G. E. Svensson, Knut Tengdahl, Johan Forssell, N. Edv. Lindberg,

J. Hasselquist, J. T. Johansson, Hjalmar Branting, K. A. Borg, Ernst

Blomberg, Sven Persson, E. G. Kropp, L. J. Carlsson, Sven Linders, Hj.

Rissén, Ernst Söderberg och Joll. Åberg afgifven motion, nr 145, af följande

lydelse:

»Den kolossala utveckling, som ständigt fortgår på alla områden, har

icke lämnat sjöfarten oberörd. Statistiken lämnar vältaliga vittnesbörd om

hurusom ångfartygstrafiken är i ständig tillväxt — såväl i fråga om antal

som storlek under det att segelfartygen blifva allt mer och mer undanträngda.

Samtidigt har härigenom äfven uppstått en mångfald af nya

frågor, som å sin sida kräfva reglementerande bestämmelser i sjölagen.

Sedan 1667 har sjölagen undergått tvenne revisioner, nämligen 1864

och 1891, men endast beträffande den förstnämnda kan man tala om

någon väsentligt genomgripande modernisering. Det är dock efter denna

tid, som den största revolutionen inom sjöfartens område har ägt rum. De

då antagna bestämmelserna voro hufvudsakligast utarbetade med anpassning

till dåtida förhållanden.

Det var icke heller till följd af förändrade sjöfartsförhållanden, som

den senaste sjölagsrevisionen beslöts, utan på grund af — hvilket äfven

BJ. till Riksd. Prot. 1910. 7 Sami. 19 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

framgår af den tillsätta kommitténs eget uttalande kraf pa gemensamma

och likalydande bestämmelser för den skandinaviska handelslagstiftningen.

Kommittén skrifver därom i motivema till sitt utlåtande, att

den antagit: »att om än yrkanden — såsom vid 1882 års riksdag —

framkommit om revision af 1864 års sjölag, det kommittén lämnade uppdrag

likväl närmast föranledts mindre af bekofvet att afhjälpa förefintliga

bristfälligheter i gällande sjölagstiftning, än af önskan att genom fortskridande

på den väg, för hvilken Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den

9 maj 1876 uttalat sig, ytterligare utvidga området för den gemensamma

skandinaviska handelslagstiftningen. Kommittén har därför ansett det vara sin

förnämsta uppgift att söka vinna öfverensstämmelse med de norska och

danska förslagen; i följd hvaraf kommittén, där sådant varit förenligt med

skyldig hänsyn till de i Sverige bestående institutioner, till gällande svensk

rätt inom områden, som kommittén icke haft att bearbeta, och till svensk

lagstiftnings allmänna principer trott sig kunna och böra lämpa föreslagna

bestämmelser efter de åsikter, som omfattats af flertalet bland de samlade

kommittéernas medlemmar, äfven om det en eller annan gång kunnat

inträffa, att den svenska kommittén i sin helhet eller en eller annan af

dess medlemmar skulle hafva föredragit en annan lösning af ett föreliggande

spörsmål».

Alltså tycks krafvet på en allmän modernisering af sjölagen ka stöd

ganska långt tillbaka i tiden, men samtidigt framgår med full tydlighet

af kommitténs uttalande, att den betraktade sjölagens modernisering som

en underordnad fråga och att kommittén vid utlåtandets afgifvande var

underkunnig om befintliga bristfälligheter. Utlåtandet afgafs 1887, och

sedan dess ha mer än 20 år förflutit och därtill en enastående utvecklingsperiod,

som gifvetvis i mycket stor grad måste ha gjort dessa bristfälligheter

ytterligare kännbara.

Redan några år efter lagens antagande år 1891 började röster höjas

för en ny omarbetning i syfte att göra sjölagen mera praktiskt tillämpbar

på de ändrade förhållandena. Dessa åsikter ha sedermera omfattas af allt

större kretsar, som ha sina intressen förknippade med sjöfarten. Köpmanna-,

redare-, däcks- och maskinbefäls- samt sjömans- och eldaresammanslutningar

ha alla antagit uttalanden, hvari begäres antingen en fullständig revision

af sjölagen eller ock en partiell revision af de bestämmelser, som man

anser vara mest bristfälliga. Bland annat har denna fråga varit under

debatt vid de tre senaste nordiska sjöfartsmötena i Stockholm 1897, Köpenhamn

1903 och Kristiania 1908. Ingen torde kunna frånkänna dessa nordiska

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 21. 11

sjöfartsmöten en representativ karaktär, och de där gjorda uttalandena torde

ha rättighet att få betraktas såsom uttryck för den allmänna opinionen

bland sjöfartsintresserade ofvan manskapets led. Under det att uttalandet

irån Köpenhamn tycks ha gått i riktning af yrkande på en omfattande

allmän revision af sjölagen, gingo uttalandena i Stockholm och Kristiania

ut på, att man endast borde yrka på att få partiella reformer till stånd.

Äfven på arbetarehåll har samma fråga varit före och torde särskilt omnämnas

den skandinaviska arbetarekongressen i Köpenhamn år 1901, hvarvid

beslöts att ålägga ledningen för de tre nordiska ländernas arbetarepartier

att ingå till de respektive lagstiftande församlingarna med förslag

om en grundlig revision af sjölagen och med särskildt aktgifvande på af

kongressen närmare preciserade fordringar för sjöfolkets vidkommande.

Dessutom uttalade sig kongressen för »tillsättandet af en allmän skandinavisk

sjölagskommitté, i hvilken äfven sjöfolket må blifva representeradt».

Med stöd af det å sjöfartsmötet i Köpenhamn gjorda uttalandet väckte

herr G. O. Wallenberg år 1905 i Andra kammaren en motion, hvari han

- med instämmanden af hrr K. G. Karlsson i Göteborg, O. A. Brodin

och J. Ödman — yrkade på tillsättandet af en gemensam skandinavisk

sjölagskommitté, med uppgift att uppmärksamma, hvilka ändringar i den

nordiska sjörätten, som kunde vara önskliga; att emottaga och behandla

framställningar i detta hänseende både från enskild och offentlig sida samt

att utarbeta och till hvar af de nordiska regeringarna afgifva, såvidt möjligt,

till innehåll och form med hvarandra öfverensstämmande förslag till

nya bestämmelser på sjölagens område. Lagutskottet, som hade frågan

under behandling, afstyrkte motionen med den motiveringen, att dels var

gällande sjölag ganska ny och dels var det obehöfligt för Riksdagen att

understödja eu dylik framställning, då man allaredan genom Nordisk Skibsrederforening

gjort en liknande framställning till Kungl Maj:t.

Motståndarne till krafvet på en allmän sjölagsrevision stödja sig hufvudsakligen

på den omständigheten, att så kort tid förflutit sedan sjölagen

sist reviderades, och att de därför finna det inopportunt att redan nu

vidtaga en ny revision. Förhållanden ha emellertid nu gjort, att det icke

längre är möjligt att vidhålla eu hel del af de gamla sjölagsbestämmelserna,

hvilka nu måste ändras så, att de komma i öfverensstämmelse med

de nyare uppfattningarne om fartygs sjövärdighet. Den år 1906 tillsatta

sjöfartskommittén kommer antagligen redan under årets lopp att framlägga

förslag i dylik riktning. Fråga blir då, huruvida det icke kunde anses

praktiskt och förmånligt att samtidigt försöka lösa öfriga på sjörättens

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12

Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

område befintliga tvistefrågor eller att taga steget fullt ut genom att nu

verkställa en fullständig revision för att bringa sjölagens samtliga paragrafer

i full harmoni med hvarandra och med nutida rättsuppfattning.

Att här uppräkna alla de paragrafer och bestämmelser, som enligt

olika personers uppfattning skulle behöfva ändras eller kompletteras, torde

icke vara behöfligt efter de många och tungt vägande uttalanden, som

blifvit gjorda af förut omnämnda korporationer. Bland mera betydande

yrkanden märkes det från redare, köpmän och lastassuradörer framkomna

angående konnossementsklausulerna. Vidare behöfva reformer vidtagas beträffande

de många oklara bestämmelserna om befälhafvares, mäklares och

kommissionärers ställning till redare och lastägare, beträffande fartygens

månads- och transitobefraktningar; befälets (befälhafvares, styrmäns och

maskinisters) inbördes förhållanden, deras ansvar och åligganden. Likaledes

behöfva bestämmelserna beträffande sjöfolket genomgå en välbehöflig

revision. Sjövärdigketsbestämmelsernas omarbetning har förut blifvit vidrörd.

Dessutom råder en olägenhet däruti, att många paragrafer innehålla

flera bestämmelser, hvilka på sa sätt sammanfogats för att vidmakthålla

samma paragrafföljd som i den äldre lagtexten o. s. v.

Ett annat med en eventuell sjölagsrevision förknippadt spörsmål är

det, huruvida denna revision eller dessa eventuella lagändringai skulle

vidtagas blott för Sveriges vidkommande, utan hänsyn till de öfriga skandinaviska

länderna, eller om man, såsom från manga håll kräfves, borde

hänskjuta hela frågan till en skandinavisk sjölagskommitté. Den första

utvägen torde väl vara den enklaste, då man såväl i fråga om utredning

som besluts fattande kunde stå fullständigt fri och obunden. Men å

andra sidan skulle man med ett sådant förfaringssätt fullständigt bryta

mot förut ådagalagd sträfvan att åstadkomma likalydande sjölagsbestämmelser

i de tre nordiska länderna, hvarför den utvägen synes vara mindre

tillrådlig. _ . i

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, få vi hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla:

att Kungl. Maj:t måtte — helst efter samarbete med öfriga skandinaviska

länder — låta föranstalta om en af tidsförhållandena påkallad

revidering af gällande sjölag samt för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.»

Yår gällande sjölag af den 12 juni 1891 är som bekant resultatet

af ett gemensamt skandinaviskt lagstiftningsarbete, framsprunget bland

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

13

annat ur ett sedermera icke jäfvadt behof af så vidt möjligt för de nordiska

länderna gemensamma bestämmelser i detta ämne.

Motionärerna hemställa nu om åtgärder från Sveriges sida för en allmän

revision af sagda lag, helst efter samarbete med öfriga skandinaviska

länder. Till stöd härför åberopas, förutom åtskilliga uttalanden från sjöfartsintresseradt

håll för en dylik revision, hufvudsakligen den starka utveckling

sjöfartsnäringen under senare tid'', undergått och som kraf de eu

förändrad lagstiftning. Därjämte peka motionärerna på vissa enligt deras

förmenande den nuvarande lagstiftningen vidlådande brister, som i särskild

grad tarfvade af hjälpande.

Vid tiden för sin tillkomst lär omförmälda 1891 års sjölag hafva ansetts

fylla mycket långt gående anspråk på en tidsenlig och tillfredsställande

reglering af hithörande rättsförhållanden. Också lära de grundsatser,

som i densamma äro uttryckta, ännu i stort sedt motsvara hvad som på

det ifrågavarande området kan anses riktigt och lämpligt. Väl är det

sannt, att förändrade förhållanden kräfva en efter dem ändrad lagstiftning,

och att på sjöfartens område utvecklingen gått snabbt framåt. Häraf följer

dock icke med nödvändighet, att utvecklingen kan eller bör tätt i spåren

följas af ny lagstiftning, utan lär väl på detta område som på många

andra gälla, att eu viss stabilitet i lagstiftningen är af nöden. I hvarje

fall lär väl lagstiftningen lika litet för denna som för andra näringsgrenar

utan tvingande skäl böra föregripa det praktiska lifvets —- på detta område

allt fortfarande under stark utveckling stadda — faktiska förhållanden.

Tydligt är jämväl, att för att en lag med fog skall kunna anses

föråldrad icke är nog, att brister i ett eller annat afseende vidlåda densamma,

utan lär väl äfven någon bestämdare mening böra hafva utbildats

angående hur och i hvilken riktning bristerna skola afhjälpas. I sistnämnda

hänseende synes utskottet motionärernas argumentering lämna åtskilligt

öfrigt att önska. Att af de i motionen åberopade uttalanden vid

de tre nordiska sjöfartsmötena i Stockholm 1897, Köpenhamn 1903 och

Kristiania 1908 sluta sig till meningarna härutinnan synes icke heller

möjligt, då dessa möten endast helt allmänt synas hafva uttalat sig fölen

revision af sjölagen. Skulle i allt fall erfarenheten hafva ådagalagt,

att vissa bestämmelser i sjölagen borde vara annorlunda, lär väl däraf icke

följa, att dessa icke kunna afhjälpas utan den omfattande revision, motionärerna

begära.

Hvad angår de af motionärerna särskilt berörda ämnen, beträffande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

hvilka enligt deras förmenande bristfälligheten i den nuvarande lagen vore

särskild! framträdande och reformer särskildt vore af nöden, vill utskottet

framhålla följande.

Beträffande frågan om de så kallade konnossementsklausulerna uppställer

vår sjölag, i likhet med hvad som i de flesta andra länders lagar lär vara

fallet, inga inskränkningar i friheten att på detta område ingå aftal, som

utesluta tillämpningen af vissa i lagen meddelade bestämmelser angående

bortfraktares ansvarighet för gods. Men under det att t. ex. köpmän och

andra lastintressenter ifra för åstadkommande af förbud mot användande i

konnossement af en s. k. negligence-klausul, hvarigenom redare frikalla!1

sig från ansvar för skada och förlust af gods, äfven då skadan eller förlusten förorsakats

genom befälhafvare^ eller besättningens åtgörande, motsätta sig

redarne på det bestämdaste ett sådant förbud. Och det lär vara desto

svårare att härutinnan i lag träffa något riktigt och lämpligt afgörande,

som utan en viss likformighet med afseende å förfaringssättet härutinnan

i den internationella samfärdseln för ett visst lands vidkommande gjorda

begränsningar blifva ojämna och till sina verkningar orättvisa.

Hvad angår befälliafvares ställning till redare och lastägare lär denna

hos oss hvila på i hufvudsak samma principer som i de flesta andra sjölagar.

Att en eller annan jämkning kan vara erforderlig i gällande, äfven

på detta område i det hela i vår lag tillfredsställande grundsatser synes

väl icke uteslutet, men torde ej ensamt vara tillräckligt för att kunna

grunda anspråk på en lagrevision därutinnan. lteglerandet af kommissionärers

och mäklares ställning till redare och lastägare och i allmänhet

i sjöfartsförliållanden lär, såsom tidigare beträffande denna fråga framhållits,

vara ett ämne, som hör mera under den allmänna handelsrätten

än till den speciella sjörätten. De allmänna civilrättsliga reglerna för

sysslomannaskap äro äfven, i brist på andra stadganden, bär tillämpliga.

Mäklarnes ställning är som bekant i vissa afseenden reglerad i särskilda

författningar och ordningar angående dem.

Vidkommande den så kallade tidshefr aktning en, time charter, eller det

slag af befraktning, då fartyget ställes till befraktarens förfogande för utförande

af resor inom vissa närmare aftalade gränser under en viss tid,

fanns härom i det kommittéförslag, hvarå vår sjölag hvilar, en bestämmelse,

som dock på hemställan af högsta domstolen icke blef upptagen i

lagen. Däruti gifna allmänna regler om befraktning torde emellertid, om

de också närmast afse befraktning för viss resa, kunna delvis analogisk!

tillämpas på tidsbefraktning. Äfven främmande sjölagar sakna i allmänhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

stadgande}! om ifrågavarande art af befraktning eller innehålla endast

mycket sparsamma bestämmelser härom. I praxis hafva dock utbildat sig

vissa bestämda regler för tidsbefraktning. Sålunda lär vid upprättandet

af certepartierna härom i Europa i stor utsträckning användas ett från

England hämtadt formulär, Government Form (G. F.).

Beträffande itransitobefraktningen vill utskottet erinra, att densamma

ofta afser transport både till lands och sjös. I allt fall lär en lagstiftning,

som skall reglera särskild! denna art af befraktning, böra vara af internationell

natur. Stadganden härom synas därför ej i en svensk eller en

gemensam nordisk sjölag kunna medföra någon väsentlig nytta.

Hvad slutligen beträffar det af motionärerna påpekade förhållandet,

att många paragrafer i sjölagen innehålla »flera bestämmelser», lär någon

väsentligare olägenhet häraf, utskottet veterligen, icke hafva försports.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Reservation:

Af herrar Lindhagen, Åkerman och Karlsson i Fjät, h vilka anfört:

»Såsom motionärerna erinra, hade förarbetena till nu gällande sjölag

af år 1891 mera till uppgift att åstadkomma öfverensstämmande rättsregler

med öfriga nordiska länder än en genomgående saklig revision af

1864 års sjölag. Men äfven räknadt med allenast den tid, som förflutit

från nämnda förarbetens afslutande, har samfärdselns utveckling och sjöfartens

industrialisering derunder förändrat sakläget i hög grad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande Nr 21.

Bedan detta förhållande innefattar största sannolikhet för att en allmän

revision af sjölagen, hvilken ingriper i så mångahanda både personliga

och ekonomiska förhållanden, måste blifva ett fruktbart företag och

detta i ännu högre grad än den för detta års Riksdag framlagda allmänna

omarbetning af en ännu yngre lag på handelslagstiftningens område, nämligen

aktiebolagslagen. De talrika uttalanden från skilda håll, som tid

efter annan framkommit om behöfligheten af en fullständig revision åt

sjölagen eller omarbetning af vissa dess bestämmelser stödja ytterligare ett

dylikt antagande.

Härtill kommer, att i de förberedande arbetena till gällande sjölag

icke deltagit någon representant för sjöfolket utan, jämte jurister, endast

representanter för rederinäringen och befälhafvarna. Man kan taga föi

visst, att sjöfolkets intressen och synpunkter vid sådant förhållande icke

kunnat komma till sin fulla rätt, hvilket är så mycket betänkligare, som

ju sjölagen uppdrar kufvudgrunderna för arbetsaftalet och arbetsvillkoren

i öfrig! & En dylik lagstiftning måste, om den skall vinna förtroende, vara

tillkommen genom samverkan från de olika intressenter, hvars lifsintressen

skola regleras genom lagen.

På grund af det nu sagda och hvad motionärerna för öfrigt anfört få

vi hemställa,

att Riksdagen ville anhålla, att Kung! Maj:t måtte

—- efter samarbete med öfriga skandinaviska länder —

taga i öfvervägande behöfligheten af en allsidig revision

af gällande sjölag äfvensom för Riksdagen framlägga

det förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda».

Herr Widén har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.