Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af en då väckt motion med samma yrkande som i den nu förevarande motionen framställts anförde lagutskottet följande: »Kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 afser visserligen att bereda och närmare reglera en allmän frihet att här i landet idka näring. Denna närin

1910-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:24, Utlåtande i anledning af en då väckt motion med samma yrkande som i den nu förevarande motionen framställts anförde lagutskottet följande: »Kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 afser visserligen att bereda och närmare reglera en allmän frihet att här i landet idka näring. Denna närin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 mars 1910, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om sådant tillägg till

gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet,

att rätten att utan anmälan eller tillstånd till salu

kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter

samt alster af inhemsk husslöjd må afse

huru små partier som helst.

Lagutskottet har till behandling förehaft nedanintagna inom Andra

kammaren af herr Cornelius Olsson väckta, till utskottet hänvisade motion,

nr 93, uti hvilken herrar Carl L. Olausson, Herman Andersson, A. C.

Gunnarsson och A. Henrikson instämt.

Motionen är af följande lydelse:

»Förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni 1864

bestämmer i elfte paragrafen tredje stycket, att »för öfrigt vare det ock

en hvar, vare sig i stad, eller på landet, medgifvet att, utan anmälan

eller tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks-

och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd.»

Nämnda stadgande innehaller således icke någon begränsning i

landtmännens rätt att till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruksoch

ladugårdsprodukter. Det har emellertid inträffat, att Göteborgs stad

fått fastställdt tillägg till gällande föreskrifter i afseende å den allmänna

hälsovården i Göteborg, hvarigenom bestämts, att å stadens torg och

öppna platser må ej saluhållas kött och fläsk i mindre partier än fjärdeBih.

till RiJcsd. Prot. 1910. 7 Sami. 22 Häft. (Nr 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 24.

dels kroppar af storboskap och häst samt half kropp af kalf, får, get

och svin, och må ej heller styckning af sådana varor därstädes äga rum.

Härigenom har en inskränkning i den näringsfrihet, som ofvan anförda

förordning afser att gifva, gjorts till skada för omkringboende jordbrukarebefolkning,

hvilken beröfvats sin forna rätt att till salu kringföra sina

produkter i huru små partier som helst. Jordbrukaren, som har endast

något mindre parti att afyttra, får icke längre sälja detsamma direkt,

utan måste afstå det åt någon mellanhand. Härigenom gynnas mellanhandsväsendet

och varorna fördyras. Hvarken stads- eller landtbon har

någon fördel af en sådan ordning, som onödigt fördyrar varorna och

direkt motarbetar de nu mera än någonsin välbehöfliga kraftiga ansträngningarna

för beredande af billiga lifsmedel. Det är därför synnerligen

af behofvet påkalladt att näringsfrihetsförordningen så förtydligas, att

landtbo förblifver i den rätt som honom förut tillkommit och han bevarar

friheten att till salu kringföra sina produkter i huru små partier som

helst till gagn både för producenten och konsumenten.

Med stöd af det anförda ber jag få hemställa, att Riksdagen ville

besluta,

att på lämpligt ställe i gällande förordning angående utvidgad

näringsfrihet åt den 18 juni 18b4 införes bestämmelse, att vare det eu

hvar, vare sig i stad eller på landet, medgifvet att utan anmälan ellei

tillstånd till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdspi’odukter

samt alster af inhemsk husslöjd i huru små partier som helst.»

I ett år 1909 afgifvet utlåtande i anledning af en då väckt

motion med samma yrkande som i den nu förevarande motionen framställts

anförde lagutskottet följande:

»Kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni

1864 afser visserligen att bereda och närmare reglera en allmän frihet

att här i landet idka näring. Denna näringsfrihet är emellertid inskränkt

bland annat af en del föreskrifter i den allmänna ordningens, säkerhetens

och hälsovårdens intresse. I sistnämnda syfte hafva ett flertal bestämmelser

meddelats, som förbjuda eller hindra sådan näring eller sådant

utöfvande af näring, som kan skada människors hälsa. Sålunda stadgas

bland annat i 15 § af hälsovårdsstadgan för riket, att kött af djur eller

annat födoämne, som i angifvet afseende är skadligt eller otjänligt till

människoföda, icke i stad får hållas till salu eller för försäljning dit in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 24.

föras. Genom lagen angående köttbesiktning och slakthus den 22 december

1897 har möjlighet för stad beredts till så kalladt köttbesiktningstvång,

innefattande förbud att inom visst område till salu hålla eller utbjuda

till människoföda afsedt färskt rått kött af nötkreatur, får, get, svin eller

häst, därest köttet icke är efter undersökning af besiktningsman försedt

med stämpel eller bevis, hvarom i lagen stadgas. I 5 § 2 mom. af

samma lag har föreskrifvits, att vid köttbesiktning, som enligt lagen anställes

utan samband med slakt, undersökning skall af besiktningsman

anställas, när fråga är om häst eller större nötkreatur än kalf å minst

fjärdedels kropp, men eljest å minst half kropp. Och i 3 § af kungl.

kungörelsen den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter om besiktning

och stämpling af kött enligt sistnämnda lag har stadgats, att när uppslaktadt

kött företes till undersökning, må icke synbart sjukligt förändrade

delar vara bortskurna eller på annat sätt aflägsnade, samt att

å hvar fjärdedel af den slaktade kroppen skall tillhörande ben vara kvarsittande

och a hvar sida af kroppens bakdel därjämte tillhörande njurar.

Enligt 24 § af hälsovårdsstadgan kunna utöfver hvad samma stadga i

allmänhet innehåller ytterligare föreskrifter i afseende å allmänna hälsovården

i stad under vissa förutsättningar meddelas af Konuno-ens befallningshafvande.

Af dessa bestämmelser framgår, hvad som redan dem förutan borde

vara tydligt, att den allmänna hälsovården understundom måste fordra,

att i fråga om handeln med lifsmedel ganska vidtgående inskränkningar

göras i den allmänna handelsfriheten. Särskildt är tydligt, att i fråga

om detaljhandel med den vara, nämligen kött, som motionärerna närmast

synas åsyfta, sådana inskränkningar kunna vara nödiga. Vid detta förhållande

kan det enligt utskottets uppfattning icke låta sig göra att,

såsom motionärerna påyrka, i näringsfrihetsförordningen införa ett uttryckligt

stadgande åt innehåll, att den i 11 § af denna förordning en

hvar medgifna rätt att utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra

lifsförnödenheter samt jordbruks- och ladugårdsprodukter skulle kunna

afse huru små partier som helst af dessa varor, och därmed fastslå, att

just i detta hänseende till äfventyrs nödiga anspråk i den allmänna hälsovårdens

intresse ej få göras gällande.

Utskottet kan visserligen förstå, att de af motionärerna öfverklagade

anordningar kunna föranleda olägenheter för landtmännen, och utskottet

finner, lika med motionärerna, det vara af synnerlig vikt, att det för

såväl producenter som konsumenter understundom skadliga mellanhand
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande Nr 24.

systemet i handeln särskildt med lifsmedel inskränkes. Men detta önskemål

bör säkerligen vinnas på andra vägar än motionärerna föreslagit.»

Af anförda skäl ansåg sig lagutskottet icke kunna tillstyrka motionen.

Då hvad 1909 års lagutskott sålunda anfört synes utskottet fortfarande

äga giltighet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Berggren, Olsson i Broberg och Lindhagen hafva anhållit få

här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTBYCKKRI-AKTIEBOLAÖET, 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.