Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 25

1910-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:25, Lagutskottets Utlåtande Nr 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 mars 1910 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående förpliktelse för arbetsgivare,

som- antager utlänning i arbete, att ersätta där af möjligen

uppkommande kostnader för fattigvård m. m.

Lagutskottet har till behandling förehaft nedanintagna inom Andra

kammaren af herr N. Edv. Lindberg väckta, till utskottet hänvisade

motion, nr 164, uti hvilken herr Sven Linders instämt.

Motionen är af följande lydelse:

»På den svenska arbetsmarknaden strida alltjämt arbetare och arbetsgivare

om sina tyvärr alltför vidt skilda intressen. Antalet utvandrande

arbetare ökas år för år i oroväckande grad. Svensk kultur och

svenskt arbete lida härigenom oersättliga förluster.

Bland de hemmavarande arbetareskarorna anställer den hvarje år

återkommande arbetslösheten fruktansvärda härjningar. Ännu utan

nämnvärdt resultat har på senare tiden såväl i Riksdagen som annorstädes

framförts kraf på statsmakternas och de kommunala myndigheternas

ingripande för att i någon män förhindra de lidanden och

olyckor, som arbetslösheten tillfogar en mycket stor del af det arbe- •

tande folket. Samhället har härutinnan knappast hunnit längre än till

att sätta räknemaskinen i gång.

Samtidigt med att dessa förhållanden bland landets egna arbetare

snarare förvärras än förbättras, pågår, synnerligast i landets sydligare

provinser, en import af utländsk arbetskraft, som, om den skall fortsätta

på den inslagna vägen, utan tvifvel kommer att medföra olägenheter,

som redan börjat göra sig kännbara och tvifvelsutan komma att förvärras.

Samhället kan icke likgiltigt åse dessa förhållanden.

Vid föregående riksdag väcktes af undertecknad motion, hvari på

Bill. till Likså. Prof. 1910. 7 Sami. 29 Käft (Nr 25.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 25.

anförda skäl hemställdes, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!

Maj:t anhålla om utredning och därpå grundad! förslag till lag, hvarigenom

arbetsgivare i Sverige, som genom kontrakt eller annan öfverenskommelse

antager utländing i arbete, förpliktas att ersätta alla kostnader

för stat eller kommun, som kunna uppstå, därest sådan arbetare

faller allmänna fattigvården till last eller genom det allmännas försorg

måste hemsändas till sitt land igen.»

Lagutskottet, till hvilket motionen remitterades, afstyrkte densamma

med reservation från flertalet af Andra kammarens utskottsledamöter,

och vid behandlingen i Riksdagen bifölls motionen i Andra kammaren,

men afslogs i Första kammaren.

Som skäl för sitt afstyrkande af motionen i fråga anförde lagutskottet

det kända förhållande, att såväl fattig vårdsförordning som ock

näringsfrihetsförordning och legostadga ålägga husbonde och arbetsgivare

försörjningsplikt gentemot tjänstehjon, statfolk samt fabriks-,

handtverks-, bruks- eller grufarbetare, äfvensom för deras hustrur och

hemmavarande minderåriga barn, samt i fall, där dessa förordningar äro

tillämpliga, att husbonde äfven måste svara för sjukvård och under viss

förutsättning äfven för ålderdomsvård åt tjänstetagare.

Därjämte synes utskottet hafva hyst den öfvertygelsen, att, där

anställning af utländsk arbetskraft ifrågakommer, arbetsgifvaren i sådana

fall kontraktsenligt förbinder sig att ansvara för kostnader för arbetande

återtransporterande till hemlandet, och att det sålunda ej gärna torde

ifrågakomma, att sådana arbetare falla den allmänna fattigvården

till last.

Att kontrakt upprättas mellan arbetsgifvaren å ena sidan och hos

honom anställda utländska arbetare eller dessas arbetsförman å andra

torde numera vara ganska vanligt, men då dessa kontrakt i regeln affattas

godtyckligt och utan något officiellt formulär, utgöra de ingalunda

någon garanti för hvad som rätteligen borde vara, nämligen husbondes

eller arbetsgifvares plikt att åtaga sig vård eller försörjning gentemot

sjuk eller tillskadakommen arbetare eller dennes medföljande anhöriga.

Händelser, som under förlidet år tilldragit sig i Skåne, äro bevis

nog och här må ett af dessa anföras.

På Stureholms gård i Wälinge socken utbröt under april månad

förra året smittkoppor bland de å gården anställda polska arbetarne.

Kommunalnämnden vidtog i enlighet med provinsialläkarens föreskrifter

åtgärder för de sjukas vård och förhindrande af smittans spridning,

hvilket åsamkade kommunen kostnad af omkring 1,400 kronor. En

sedermera af kommunalsstämman gjord hemställan att af allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 25. 3

medel erhålla godtgörelse för i saken häfda omkostnader har resulterat

i ett yttrande från medicinalstyrelsen, hvari tillstyrktes en ersättning för

vakthållning med omkring 400 kronor.

För så vidt man skulle förutsätta, att dylika omkostnader skola

bestridas af allmänna medel, kan det visserligen synas vara af underordnad

betydelse, huruvida de skola betalas af staten eller kommunen,

men å andra sidan kan det dock knappast anses rättvist, att en dylik

betydande utgiftspost helt oförskyldt skall komma att drabba en kommun,

som kanske redan förut är nedtyngd af en alltför tung skattebörda,

och under nu rådande förhållanden kan hvilken kommun som helst, till

hvilken import af utländska arbetare försiggår, komma att vidkännas

sådana utgifter, ja, kanske samtidigt utbetala fattigunderstöd åt inom

kommunen boende arbetare och deras familjer, då dessa, på grund af

bristande tillgång på arbete, äro oförmögna att sig själfva försörja.

Fmellertid kan det väl knappast anses öfverenstämmande med

billighet och rättvisa, att ifrågavarande utgifter skola bestridas vare

sig af stat eller kommun. I stället bör det väl vara en skyldighet för

de arbetsgifvare, som importera utländsk arbetskraft, att vidkännas

kostnader af det slag, jag ofvan relaterat.

I sammanhang härmed, vill jag påpeka, att i de officiella kontrakt,

som upprättas mellan arbetsgifvare och utländska arbetare i Danmark,

förbinder sig arbetsgifvaren att bekosta utgifterna vid hos honom anställd

arbetares sjukdom, för sjukvård, inberäknad läkarehjälp, medikamenter

och, om nödvändigt, sjukhusafgifter inom en tidrymd af 6

månader.

På grund af hvad jag här anfört, tillåter jag mig vördsamt anhålla,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om utredning

och därpå grnndadt förslag till lag, hvarigenom arbetsgifvare i

Sverige, som genom kontrakt eller annan öfverenskommelse antager

utländing i arbete, förpliktas att ersätta alla kostnader för stat eller

kommun, som kunna uppstå, därest sådan arbetare faller allmänna

fattigvården till last eller genom det allmännas försorg måste hemsändas

till sitt land igen, eller därest i öfrigt genom införande af utländsk

arbetskraft kostnader åsamkas det allmänna.»

På sätt motionären erinrat, hemställdes uti en af honom vid 1909

års riksdag väckt motion om samma utredning och förslag beträffande

skyldighet för arbetsgifvare att ansvara för fattigvård och hemsändnings
-

TJtshottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 25.

kostnad i fråga om af honom antagen utländsk arbetare som i den nu

förevarande motionen yrkas. I denna motion hemställes ytterligare,

att ersättningsskyldighet måtte åläggas arbetsgivare äfven därest i

öfrigt genom införande af utländsk arbetskraft kostnader åsamkas det

allmänna.

I det utlåtande, som af 1909 års lagutskott afgafs i anledning af

den då väckta motionen, anförde utskottet följande:

»Enligt 4 § af gällande fattigvård sförordning skall husbonde ansvara

för försörjning af tjänstehjon, statfolk samt fabriks-, handtverks-,

bruks- eller grufarbetare äfvensom för deras hustrur och hemmavarande

minderåriga barn, under den tid arbetsaftalet gäller, så att de ej falla

fattigvården till last. Dessa bestämmelser kompletteras af legostadgans

och näringsfrihetsförordningens föreskrifter om skyldighet för arbetsgivare

att vid arbets aftal, hvarå dessa författningar äro tillämpliga,

svara för sjukvård och under viss förutsättning äfven för ålderdomsvård

åt tjänstetagare. Härutöfver finnes — bortsedt dels från stadgandena

i fattig vårdsförordningens 34 § angående skyldighet för dem som å landet

i större utsträckning drifva rörelse af viss omfattning m. fl. att under

vissa förutsättningar lämna tillskott till fattigvården, dels ock från arbetsgivares

skyldighet enligt lagen angående ersättning för skada i

anledning af olycksfall i arbete den 4 juni 1901 — icke i allmän lag

någon skyldighet ålagd arbetsgifvare att ansvara för fattigvård åt hos

honom anställd arbetare eller därför vidkännas kostnad, arbetaren må

vara svensk undersåte eller utlänning.

Motionären yrkar nu, att dylik skyldighet måtte åläggas arbetsgifvare,

som genom aftal hos sig anställt utlänning i arbete, samt att

skyldigheten måtte omfatta äfven kostnaden för det allmänna för sådan

persons hemsändning till sin hemort.

Beträffande den af motionären sålunda väckta frågan, vill utskottet

till en början framhålla, att i de fall, där arbetsgifvare för längre

eller kortare tid eller för tillfälligt behof i större omfattning införskrifver

utländsk arbetskraft, lärer annat knappast ifrågakomma, än att arbetsgifvaren

kontraktsenligt förpliktas att ansvara för kostnaden för

arbetarnas återtransporterande till hemlandet. Att i sådana fall arbetare

falla allmänna fattigvården här i landet till last, torde ej gärna

förekomma. Den ifrågavarande lagstiftningen skulle därför blifva

verksam hufvudsakligen med afseende å de fall, då här i landet redan

varande utländska arbetare erhålla arbetsanställning. För dessa fall kan

emellertid med skäl ifrågasättas, om ej en sådan lagstiftning skulle få

alltför ingripande verkningar. Det är ett kändt sakförhållande, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 25. 5

många af vårt lands näringar ej kunna undvara den utländska arbetskraften.

Särskildt i landets nordligaste delar och i gränstrakterna gör

sig behofvet af utländsk arbetskraft ofta starkt gällande. Det är vidare

tydligt, att då tillgången och efterfrågan på arbete ofta är synnerligen

olika i olika länder, det är till båtnad för folken, att denna

olikhet, tack vare vår tids utvecklade internationella förbindelser, alltmer

utjämnas. Under sådana omständigheter synes det utskottet

knappast välbetänkt att ålägga arbetsgivare så vidsträckta skyldigheter

som dem, hvarom här är fråga, och sålunda försätta den här i

landet arbetssökande utlänningen i den i förhållande till inländska arbetare

ogynnsamma ställning, som däraf skulle följa, och hvartill motsvarighet

saknas i fråga om svenska arbetare i våra grannländer.

Att den af motionären förordade lagstiftningen jämväl skulle kunna

komma att drabba arbetsgivare här i landet ej blott tämligen betungande,

utan framför allt synnerligen oberäkneligt, framgår af en närmare undersökning

angående möjligheten för återsändande till hemorten af en

utländsk undersåte, som här i landet blifvit föremål för fattigvård. I

detta hänseende äro särskilda konventioner afslutade med Norge och

Danmark om ömsesidigt omhändertagande, dock endast under vissa villkor,

af hvartdera landets fattiga. 1 öfrigt ankommer det i regel på

pröfning för hvarje särskildt fall af det uppgiga hemlandets regering,

om detta land emottager personen i fråga till försörjning. Detta beror

naturligtvis hufvudsakligen på de i det landet gällande regler angående

förvärf och förlust af medborgarrätt, men understundom äfven på andra

särskilda omständigheter. Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar

plägar i allmänhet i bortåt hälften af alla de fall, där hemsändning af

svenska regeringen påyrkas, hemsändning af olika skäl vägras af det

land, hvarom är fråga. Den person, saken gäller, måste då behållas

här i landet. I dessa fall skulle alltså en sådan lagstiftning, som den

af motionären föreslagna, leda till, att vederbörande arbetsgivare, hos

hvilken utlänning varit anställd, måhända aldrig så kort tid, måste underhålla

honom, kanske under hela hans återstående lif. I andra fall åter

kunna underhandlingarna angående hemsändningen draga så långt ut

på tiden, att ensamt i afbidan på resultatet däraf afsevärda kostnader

kunna tillskyndas för den persons försörjning, hvarom är fråga. Det

torde alltså ej låta sig göra att utan begränsning ålägga arbetsgivare

de förpliktelser motionären påyrkat. Att i det af honom åsyftade hänseendet

träffa för alla fall lämpliga bestämmelser, torde i hvarje händelse

stöta på ganska stora praktiska svårigheter.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande Nr 25.

På grund af hvad sålunda anfördes hemställde lagutskottet, att

motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hvad 1909 års lagutskott sålunda anfört beträffande arbetsgifvares

skyldighet att ansvara för fattigvårds- och hemsändningskostnad med

afseende å utländsk arbetare liar utskottet ej funnit anledning frångå.

Vidkommande motionärens yrkande på skyldighet för arbetsgifvare

att svara för all kostnad i öfrig!. som genom införande af utländsk

arbetskraft kan komma att åsamkas det allmänna, kan utskottet så

mycket mindre tillstyrka detta yrkande som motionären ej ens uppgifvit,

hvilka kostnader härmed af honom åsyftats.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

l:o) af herrar Widén, Pettersson från Södertälje och Ersson, hvilka

anfört följande:

»I reservation till 1909 års lagutskotts i förevarande betänkande

åberopade utlåtande yttrade herrar Zetterstrand m. fl.:

''Motionärens framställning synes oss värd beaktande. Låt vara

att hittills, såvidt kändt är, arbetsgifvare, hvilka införskrifvit utländska

arbetare, i allmänhet bekostat deras fattigvård och hemsändande, sålärer

dock detta icke innebära någon garanti mot att dylika kostnader

kunna komma att framdeles vältras öfver på staten eller kommunerna.

Till förebyggande af en dylik eventualitet kräfvas nog vissa lagstiftningsåtgärder.

Härvid torde jämväl böra tagas i öfvervägande, huruvida

och i hvad mån det skall kunna åläggas äfven sådana arbetsgifvare,

hvilka ej själfva införskrifvit eller låtit införskrifva utländska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 25. 7

arbetare men dock längre eller kortare tid haft dem i sitt arbete att

gälda kostnader af ifrågavarande slag.

Väl är. det uppenbart, att ett lagstiftande i ämnet på ett med rättvisa

och billighet öfverensstämmande sätt skall stöta på svårigheter,

likasom och att hänsyn måste tagas till internationella förhållanden.

Men då en praktisk lösning af frågan om arbetsgifvarnes ifrågasatta

ei sättningsskyldighet till det allmänna väl borde kunna vinnas, samt

faran föi konflikt med utländsk rättsåskådning synes mindre i förevarande,

fall än beträffande den af Riksdagen begärda invandringslagen,

med hvilken denna fråga står i ett ganska nära sammanhang, få vi

hemställa,

att Riksdagen med föranledande af herr Lindbergs m. fl. ifrågavarande

motion måtte anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

i hvad män arbetsgivare i Sverige., som genom kontrakt eller

annan öfverenskommelse antager utlänning i arbete, må kunna förpliktas

att ersätta de kostnader för stat eller kommun, som kunna uppstå,

därest sådan arbetare faller allmänna fattigvården till last eller genom

det allmännas försorg måste till sitt land hemsändas, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.’

På de i berörda reservation anförda skäl och då vi icke anse lämpligt

eller af utredningen föranledt att nu gå längre, hafva vi ansett, att

utskottet bort hemställa om en skrifvelse sådan i ofvan berörda reservation

föreslagits».

2:o) af herr Bergendahl i fråga om motiveringen af utskottets utlåtande;

samt

3:o) af herrar Jansson i Edsbäcken och Lindqvist.

Herrar Lindhagen och Olsson i Broberg hafva begärt få här antecknadt,

att de ej deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.