Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning om ersättning för skada, som orsakas jordägare genom byggnad eller plantering å angränsande fastighet. _ Uti en inom Andra kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad motion, nr 9, hafva herrar Carlson i Herrljunga och Olausson hemställt, att.

1910-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:26, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning om ersättning för skada, som orsakas jordägare genom byggnad eller plantering å angränsande fastighet. _ Uti en inom Andra kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad motion, nr 9, hafva herrar Carlson i Herrljunga och Olausson hemställt, att.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 mars 1910 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående lagstiftning om ersättning för skada,

som orsakas jordägare genom byggnad eller plantering å

angränsande fastighet.

_ Uti en inom Andra kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad

motion, nr 9, hafva herrar Carlson i Herrljunga och Olausson hemställt,

att. Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag

om rätt till ersättning för jordägare, som på grund af grannens byggnader

eller planteringar åsamkas skada.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört följande:

»I. motion nr 19 vid 1903 års riksdag påpekade herr Joll. Larsson

från Presstorp de skador, som kunna uppkomma genom att den ene jordägaren

bygger hus eller låter skog växa omedelbart intill grannens ägogräns

och föreslog med anledning däraf förändrad lydelse af 2 kap. 2 §

byggningabalken.

Denna hans motion blef emellertid, på af vederbörande utskott anförda

skäl, afslagen.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 7 Sami. 24 Haft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande Nr 26.

De af motionären i motionen påvisade missförhållandena äro dock af

sådan beskaffenhet, att något på lagstiftningens väg bör göras för afhjälpandet

af desamma. Genom uppförande af byggnader eller genom planteringar

af skog intill ägogränsen kan obestridt den ene jordägaren förorsaka

den andre stora och vidt omfattande skador å intill liggande ägor.

För att växtligheten skall kunna frodas och normalt utveckla sig behöfver

den både sol och vind, och det är ju klart, att detta helt eller delvis utestänges

för större eller mindre områden, för den händelse den ene jordägaren

bygger eller planterar omedelbart intill gränsen. Den växtlighet,

som till följd häraf tvingas existera i skuggan af ett högt hus eller tät

gkog, blir helt naturligt icke mycket värde uti.

Den jordägare, som har grannens skog omedelbart intill gränsen af

sina ägor, får också sin jord genomträngd af trädens rötter, hvilka icke

bara vålla honom stora obehag vid brukandet af jorden, utan äfven suga

must och kraft ur densamma.

Ehuru vi icke kunna fullt dela den åsikten, att en jordägare icke

skulle få fritt bestämma öfver sin jord, då det blir fråga om att bygga

och plantera, så anse vi dock, att han, om han genom detta sitt åtgörande

vållar grannen skada eller förfång, bör vara skyldig till denne utbetala

skäligt skadestånd. Utevaron af bestämmelser härom anse vi vara

en stor brist i vår nu gällande lagstiftning.

Största svårigheten för lagstiftarne vid lösningen af denna fråga torde

blifva att finna enkla och fullt lämpliga former för afgörandet af uppkommande

tvister i detta afseende. Oss synes det, som att bestämmelserna

i 8 § af »lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom»,

angående afgörandet af tvister mellan arrendatorer och jordägare,

härvidlag torde kunna tillämpas.»

Beträffande den af motionärerna gjorda framställningen, i hvad den

rör frågan om utaf grarmskapsförhållandet föranledda inskränkningar i

rätten att bebygga en fastighet, finnas i byggningabalkens andra kapitel

stadganden i detta ämne, hvilka hafva afseende å tomt å landet. I 1 §

af nämnda kapitel heter, det sålunda: »Ej må någon närmare till grannens

tomt bygga, än att han till stödje eller stolparum en och en half

aln å sin tomt lämnar». I 2 § af samma kapitel stadgas: »Bygger någon

annan till men; rifve det upp, då han varder därom tillsagd. Gör

han det ej; böte tre daler, och gälde skadan åter, då däröfver klagas*å

tinget.» I fråga om orter, där stadsplanelagen eller ordningsstadgan för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 26. 3

rikets städer tillämpas, gälla som bekant särskilda bestämmelser i omförmäla

afseende.

Vidkommande ,lden ifrågavarande framställningen, i hvad den afser

inskränkning i jordägarens rätt att å sin fastighet verkställa sådan plantering,

att grannen däraf kan åsamkas skada, saknas stadganden i gällande

allmän lag.

I tredje delen af det föreliggande, af lagberedningen utarbetade förslaget

till ny jordabalk har ett särskilt kapitel, det tredje, ägnats åt

»rättsförhållandet mellan grannar». Nämnda förslag — hvarigenom för

öfrigt skalle upphäfvas omförmälda i 2 kapitlet 1 § byggningabalken meddelade

stadgande, men däremot ej 2 § i samma kapitel — upptager åtskilliga

bestämmelser, som afse bland annat garanti för att vid gräfning

eller annat dylikt arbete å en fastighet eller vid fastighetens bebyggande

grannens rätt i vissa angifna hänseenden iakttages.

Det synes utskottet, som om behofvet af bestämmelser i syfte att bereda

jordägare ersättning för skada, som genom en fastighets tillgodonjutande

på sätt, hvarom nu är fråga, orsakas granne, vore i princip tillfredsställande

tillgodosedt genom de rättsregler, som i detta afseende redan gälla, och å

hvilka lagberedningen i det omförmälda förslaget synes hafva byggt. Beträffande

särskildt motionärernas framställning, i hvad den afser plantering å

fastighet, vill utskottet, likasom förut lagutskottet vid 1903 års Riksdag i dess

afstyrkande yttrande öfver den då väckta motionen i detta ämne, erinra,

att, då det är ett naturligt förhållande, att angränsande fastigheter i

viss mån utöfva inverkan på hvarandra, fastigheternas ägare i allmänhet

måste finna sig i följderna däraf. Af en konsekvent tillämpning af den

princip, som synes ligga till grund för motionärernas framställning, skulle

uppenbarligen följa alltför vidtgående inskränkningar i förfoganderätten

öfver fastigheter. Endast då synnerligen viktiga intressen å den ene fastighetsägarens

sida kräfva en inskränkning i den andres dispositionsrätt,

har sådan inskränkning ansetts böra i lag medgifvas. Något dylikt intresse

af större betydenhet torde jämförelsevis sällan föreligga med hänsyn till

träd å grannes mark. Å andra sidan skulle trädens borttagande mången

gång föranleda afse värd förlust för ägaren af desamma. Ssåsom lagberedningen

i motiveringen till sitt förutberörda förslag framhållit, torde

jämväl kunna åt rättstillämpningen öfverlämnas att efter de allmänna

grunder, på hvilka grannskapsrätten hvilar, och rådande sedvänja i orterna

slita möjligen uppkommande tvister. En uttrycklig reglering i lag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 26.

skulle måhända gifva upphof till stridigheter, där rätthafveriet mer än

det verkliga intresset vore den drifvande kraften.

På grund af hvad ofvan anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1910.

På lagufskottits vägnar:

ERNST TRYGGER,

Reservation

af herr Lindhagen, med hvilken herr Johansson i Mossebo försåvidt

angående reservationssyfte i hufvudsak instämt:

»Uti lagberedningens den 9 oktober 1909 afgifna förslag till ny

jordabalk lämnas under 3 kap. bestämmelser om rättsförhållandet mellan

grannar. Där stadgas förbud att besvära grannar utöfver hvad i orten

är vanligt, med rök, gnistor, hetta, buller, skakning, stank eller annat

dylikt (s. k. immissioner) samt att genom gräfning eller annat dylikt arbete

åstadkomma ras eller förskjutning i angränsande fastighetsmark.

Vidare meddelas föreskrifter för det fall, att uppförd byggnad eller vattenanläggning

befinnes skjuta öfver fastighets ägogräns.

Däremot stadgas enligt förslaget intet om grannskapsrätten i fråga

om träd eller beträffande byggnader i annat fall än det nyss sagda.

Såsom lagberedningen erinrar förekomma i främmande lagar ej sällan

regler om grannskapsförhållandet beträffande träd. Exempel härpå lämnar

den nya tyska civillagen. Men beredningen bar ansett att »i förhållanden

af jämförelsevis så ringa betydelse synes det utan olägenhet kunna åt

rättstillämpningen öfverlämnas att efter de allmänna grunder, på hvilka

grannskapsrätten hvilar och rådande sedvänja i orterna, slita möjligen uppkommande

tvister; en uttrycklig reglering i lag skulle måhända gifva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 26. 5

upphof till stridigheter, där rätthafveriet men icke något verkligt intresse

vore den drifvande kraften.»

Hänvisningen i detta fall till grannskapsrätten blir väl endast ett tomt

ord, da ju denna rätt behandlas i förberörda 8 kap. och förslaget där icke

innehåller några regler i ofvannämnda spörsmål. Någon påtaglig sedvänja

1 orterna^ är säkerligen också ytterligt sällsynt förekommande i detta ämne.

-Någon sa obetydlig sak kan det icke heller sägas här gälla. De i Riksdagen

framkomna motionerna liksom enligt hvad i lagutskottet upplystes

erfarenheten mångenstädes i bygderna ådagalägga, att beaktansvärda konflikter

otta uppstå, för hvars lösning lagen undandrager sig att gifva

någon som helst anvisning. En uttrycklig bestämmelse, att grenar och

rötter som skjuta in från grannens mark må i regel saklöst borttagas skulle

tili eu början gifva en behörig vägledning. Att alldeles onödigtvis utan

atsevard egen fördel eller trefnad plantera träd mot annans odlingar, hvarigenom

dennas afkastningsförmåga uppenbarligen skulle afsevärdt förminskas,

borde lagen rättvisligen stämpla såsom obehörigt. Äfven redan befintliga

träd mot gränslinjen synas under enahanda förhållanden böra i

uppenbara fall kunna föranleda en reglering genom trädens borttagande

mot ersättning eller godtgörelse för minskad afkastning.

Hvad angår byggnader innehöll redan 1734 års lag ett visst hänsynstagande

genom det af utskottet åberopade stadgandet om stödje- eller

stolparum. Lagberedningens förslag åter innehåller icke någon bestämmelse

om uppförd byggnads läge af hänsyn till grannen, såvidt rör annat än

s. k. immissioner. Äfven här borde det dock få lagligen gälla såsom

rättesnöre, att man ej må ^onödigtvis utan afsevärd egen fördel eller trefnad

bygga pa sin mark just så, att grannens äga uppenbarligen tager afsevärd

skada.

Dylika rättsregler äro säkerligen vida mer ägnade att utveckla eu

sund rättsuppfattning och viljan att frivilligt lämpa sig efter densamma,

än en lagstiftning, som anser sig icke böra taga hänsyn ens till uppenbar

orätt af fruktan, att en sådan hänsyn skulle föranleda processer. Utvecklingen

går ju eller bör åtminstone gå i riktning af ett allt större

hänsynstagande människor emellan och således äfven mellan grannar. En

ny lagstiftning synes därför böra bemöda sig att gifva uttryck för och

stödja eu dylik rättsutveckling.

Motionärernas förslag ifrågasätter nu visserligen en viss lösning föj; dessa

ändamål, nämligen lagstadgad rätt till ersättning för jordägare, som åsamBih.

till Likså. Prof. 1910. 7 Sarnl. 24 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande, Nr 26.

kats skada. Eu framställning i anledning af motionen bör i alla fall

kunna föranleda en pröfning af ämnet i hela dess vidd.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes:

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t vid

utarbetandet af definitivt förslag till ny jordabalk måtte

taga i öfvervägande, huruvida och i hvad man under

kapitlet om rättsförhållandet mellan grannar hänsyn må

kunna, på sätt motionärerna hemställt, tagas äfven därtill,

att man ej får anses berättigad att onödigtvis

utan egen afseväru fördel eller trefnad genom plantering

eller uppförande af byggnad uppenbarligen åstadkomma

skada å grannes ägor.»

Herrar Pettersson från Södertälje och Olsson i Broberg hafva begärt

få här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende mom

utskottet.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.