Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förbud mot nattarbete af män m. m.

1910-03-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:29, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående förbud mot nattarbete af män m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1910 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående förbud mot nattarbete af män m. m.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 150, har herr Carl Lindhagen anfört följande:

»Vid 1909 års riksdag antogs ett motionsvis framburet förslag till

författning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid

i vissa industriella företag, hvarefter lag i ämnet utgafs den 20 november

1909. Någon undersökning, hur lagen skulle verka hos oss på

olika arbetsområden, föregick ej beslutet i vidare mån, än att en räkning

verkställdes öfver antalet kvinnor, som skulle drabbats af lagen.

Ett förslag väcktes ock vid nämnda riksdag om utredning, i hvad

man och pa hvad sätt förbud för nattarbete af såväl kvinnor som män

•erfordras och må kunna åvägabringas, där det ej af tvingande omständigheter

nödvändiggöres, samt framläggande skyndsammast möjligt af

det lagförslag, hvartill denna utredning kunde gifva anledning. Detta

förslag förkastades i och med förenämnda beslut. Ett omedelbart därefter

framfördt yrkande inom Andra kammaren om eu dylik utredning

och lagförslag såvidt afsåge män, biel af kammaren efter votering

afslagen. ö

Det hai ° sitt ganska stora intresse, huru denna sak behandlades

samma år i våra båda grannländer Finland och Norge.

Enligt den till finska landtdagen år 1909 öfverlämnade propositionen

med förslag till förordning angående arbete i de industriella

yrkena var nattarbetet för kvinnor i allmänhet förbjudet utom då arbeBih.

till Riksd. Prot. 1910. 7 Samt. 27 Höft. (Nr 29). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

tet ordnats i 8 timmars hvarandra regelbundet aflösande skiften. Härom

yttrade socialutskottet i sitt betänkande i anledning af propositionen,

att »enär likväl stora sanitära missförhållanden vore eu följd af längre

tids nattarbete för såväl kvinnor som män och då det dessutom i särskilda

industrigrenar, där arbetare af hvartdera könet äro sysselsatta,

blefve svårt att på tillfredsställande sätt ordna arbetet, om beträffande

arbetstiden för hvartdera könet olika skyddsbestämningar vore att

iakttaga, har utskottet velat utsträcka bestämningarne om inskränkning

af nattarbete äfven till fullvuxna män». Så enkel är själfva saken. Med

dessa korta rader är ämnet uttömdt och slutgiltigt bedömdt. Att författningens

förbud mot nattarbete borde omfatta såväl kvinnor som män,

voro därför så godt som alla inom landtdagen eniga om. Häremot gingo

meningarne i sär beträffande det närmare innehållet i ett sådant stadgande

och särskildt beträffande omfattningen af de undantag, som borde

medgifvas.

I Norge åter kom man icke längre än till frågan, huruvida förbud

för kvinnors nattarbete borde stadgas ensidigt eller ej. Något

förslag liksom i Sverige och Finland att söka lösa den på en gång

gemensamt för män och kvinnor framfördes icke, så vidt jag kunnat

finna. Efter ifriga och omfattande debatter blef förslaget slutligen förkastadt.

Minoriteten var dock nästan jämnstark. Det skilde i sista afgörandet

på en eller två röster.

Saken har två sidor och icke bara en. Man låter samhället

vara sådant det är och hänvisar fortfarande utan misskund den stora

massan kvinnor att liksom männen söka sin utkomst bäst de kunna på

arbetsmarknaden. Frågan är om man med bibehållande af ett sådant

tillstånd kan, utan att ytterligare på många håll skada kvinnornas utsikter

i denna mördande kamp, skydda dem på det sättet, att man på

samma gång, ej för vissa speciella yrken, utan generellt minskar deras

användbarhet till skillnad från männens. Denna fråga går lätt förbi

en man. För kvinnor framställer det sig som ett problem och för

dem, som finna sig omedelbart hotade i sin existens, såsom något

äfventyrligt. Officiell eftertanke i detta ämne kommer senare, nämligen

först, när ett kvinnornas uppvaknande äfven blir något af en maktfaktor

genom annalkandet af den kvinnliga rösträtten. Där denna tid är långt

borta, får man finna sig i den långsamma vägen. Men hvarför skulle

vi icke åtminstone försöka hvar i sin stad att kunna påskynda utvecklingen

i de rätta riktningarne?

I Tyskland, där kvinnornas frigörelse såsom medborgare längst

dröjer och den kvinnliga rösträtten därför också är något föga be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

kant, har det naturligtvis gått af sig själft att genomföra förbud ''mot

kvinnors nattarbete, utan att några särdeles kätterska stämmor höjts och

utan att någon önskan att samtidigt inskränka på mannens nattarbete

kommit till målmedvetet uttryck. I Norge åter stod förra året kvinnornas

politiska makt vid inkörsporten. Där blef därför debatten synnerligen

liflig och det vägde tämligen jämnt mellan ståndpunkterna. I Finland

slutligen, där den kvinnliga rösträtten redan tagit säte i församlingen,

föreligger ingen strid och inga svårigheter i detta ämne. Det framstår

som en solklar sak, om hvilken alla äro eniga, att i den generella

skyddslagstiftningen är ordningen numera icke: barn, unga personer,

kvinnor och sist män, utan: barn, unga personer och vuxna personer.

Det lifliga intresse, som i Sverige länge utvecklats från kvinnor i

alla läger för kvinnornas rätt, måste själffallet skapa intresse hos dem

för att nattarbetsfrågan måtte snarast möjligt afgöras på eu gång för

man och kvinna och ej ensidigt bara för kvinnor. Men den kvinnliga

rösträtten är ännu här icke någon så hotande verklighet, att den kan

göra tillräckligt intryck på föreställningssättet, när det gäller. Därför

är det särdeles förklarligt, att »den maskulina renaissancen», såsom den

under debatten kallade sig, skulle vinna en Pyrrusseger. Det är också

ganska klargörande, att de ifrigaste anhängarne till motståndet mot

hvarje försök till en samtidig lösning funno hvarandra från vidt skilda

läger under det uti debatten likaledes höjda fälttecknet: anhängare af

kvinnorösträtten »utan entusiasm». Ett förbund således mellan »Herodes

och Pilatus» äfven annorstädes än man under öfverläggningen trodde

sig kunna konstatera. De, livilka jämväl inom det socialdemokratiska

lägret, med liflig öfvertygelse icke blott vägrade att intressera sig fölen

samtidig lösning och se ett stort framsteg däri utan ock hade de

våldsammaste uttrycken af förkastelse öfver en sådan »feministisk»

tanke, tillhörde just den sidan, där man på sin tid minst sympatiserat

med den kvinnliga rösträtten. Det var just där, som man på ett håll

ännu så sent som 1906 offentligen betviflade kvinnornas mogenhet att

ännu erhålla rösträtt och förde an det bistra motståndet, som det året

sattes af riksdagsfraktionen emot frågans uppförande på dagordningen,

och på ett annat håll år 1904 skref med anledning af den

då upprepade och af trettio ledamöter inom Andra kammaren biträdda

motionen om rösträtt för kvinnor en artikel, som från början utgjorde

en variation på dess slutord så lydande: »Riksdagen bör icke göras till

eu varieté. En motion om kvinnans rösträtt i denna stund är en

löjlighet. Motionen är skrifven under kjolen eller åtminstone i köket.»

Har icke den svenska riksdagen varit med om värre varieténummer,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

så kan hon skatta sig lycklig. Jag undrar, hur det var med nattföreställningen

den 19—20 april 1909 inom den manliga rösträttens Andra

kammare.

Emellertid gäller det nu att omedelbart återupptaga frågan om

männens nattarbete, hvilken ju äfven många af dem, som förordat en

partiell lösning af saken, ansett böra komma i nästa rummet. Därmed

fullföljes också det önskemål, hvarför 1906 års fackföreningskongress

uttalade sig, nämligen inskränkning i nattarbetet i allmänhet för båda

könen.

Bästa beviset på, hur litet man förra året förstod de synpunkter,,

som särskildt kvinnor i stor utsträckning häfdade, var framförandet af den

gammalmodiga föreställningen att här framträder särskildt ett teoretiskt

kraf på likhet för likhetens egen skull, hvilket dock icke alls är förhållandet.

Med en sådan uppfattning ledde man in sig själf på en sådan

underlig argumentation i denna fråga, som att, liksom likställighet mellan

man och kvinna i fråga om lastbarhet var förkastlig, så kunde icke heller

godtagas »likställighet i allmänhet i degeneration», hvilket komme att

betyda öfvervägande degeneration för kvinnokönet. »Det är med denna

som med lastbarheten», yttrade herr Thyrén, »att samhället kanhända

något så när kan smälta, balansera den ena hälften lastbarhet, men

vidgar det sig från hälften till det hela, då blir det för mycket och då

går samhället under.»

Häri ligger så vidt jag förstår åtminstone ett förtäckt erkännande,

att det är kvinnan, som hitintills mest upprätthållit släktets hälsa, hvilket

kanske är riktigt. Det är väl då på tiden, att man någon gång tar itu

med den manliga hälftens lastbarhet och öfriga degenerationssträfvanden.

Denna hälft får verkligen hädanefter vara så god och »lika» nitiskt

äfven för egen del söka bidraga till släktets hälsa.

Sannolikt vill dock ingen, när det nu gäller mannens nattarbete,

gå till verket utan en föregående undersökning af våra egna förhållanden

och hur det kommer att ställa sig i de speciella fallen för arbetarne

och näringslifvet. En utredning är ju en stående fordran i alla ämnen,

innan man vill närmare inlåta sig på dem. Det ansågs till och med

oundgängligt att verkställa en undersökning om den kvinnliga rösträtten,

hvilken undersökning för öfrigt aldrig tycks taga något slut.

Det enda fallet, då sakkunskap om våra egna förhållanden ansågs

umbärlig, var då det gällde det kvinnliga nattarbetet.

En undersökning i förevarande ämne bör ock söka belysa de

skadliga verkningarna af nattarbete äfven för män. Detta spörjsmål

har hitintills mycket litet intresserat socialpolitici. Det skadar ej, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

man äfven officiellt kommer till samma resultat som den alldagliga

erfarenheten nämligen att omfattande nattarbete är i stort sedtTlika

skadligt för båda könen.

.1 sammanhang med undersökningen gifves också ett tillfälle att utan

särskilda omgångar erhålla en inblick, hur den förra året antagna lagen

om det kvinnliga nattarbetet kommer att verka för de redan anställda

kvinnorna . och i hvad mån sannolikhet föreligger, att i skilda industrigrenai

kvinnoi härefter skola fa nöja sig med sämre platser inom

samma industri eller pa andra hall. Undersökningen bör därför utsträckas

äfven till detta.

Anses frågan om reglering af männens nattarbete i olikhet med

i Finland icke böra slutligen afgöras utan internationell öfverenskommelse,

synes det särdeles lämpligt att från svenskt håll tages initiativ därtill!

Ehuru lagen om förbud mot kvinnligt nattarbete ej ännu trädt i

kraft, börjar redan framträda ett och annat symtom äfven på dess

ofördelaktiga verkningar. Åtminstone påstås detta från kvinnliga typografers

sida. Kvinnliga typografer, som blifvit arbetslösa efter storstrejken,

få här och hvar vid efterfrågan efter arbete det svaret, att man hädanefter

med hänsyn till lagen måste gifva manliga arbetssökande företräde.

Eu sådan uppfattning lärer nyligen uttalats äfven af boktryckareföreningens

styrelse. Denna styrelse afgaf härom år 1909 till lagutskottet

en skrifvelse så lydande:

»Med anledning af den af herr Th. Furst vid 1909 års riksdag väckta motionen

nr 64 angående begränsning af kvinnors nattarbete, anhåller Allmänna Svenska Boktryckarföreningen

att ännu en gång få fästa uppmärksamheten på den olika beskaffenheten

af arbetet och arbetsförhållandena inom det yrke, som af föreningen

lepresenteras, och arbetet inom andra yrken, där kvinnlig arbetskraft användes.

Inom den öfriga industrien användes kvinnlig arbetskraft i allmänhet för att

tillverka, viss vaxa, ett visst industriellt alster, som i de flesta fall skall framställas

till så billigt pris. som möjligt och därför icke tillåter användandet af dyrbar arbetskraft.

En naturlig följd häraf är äfven.m att lönen till de kvinnliga arbetarna så

mycket som möjligt måste nedpressas. _ Öfveransträngning kan ju härigenom lätt

uppstå, då lång arbetstid och ofta öfvertidsarbete tillgripas å ena sidan för att med

små lokalkostnader o. d. framställa så mycket vara som möjligt och å andra sidan

till följd af önskemål från arbetarnes sida att genom ökad arbetstid erhålla ökad aflöning.

Boktryckareyrket åter har till en af sina förnämsta uppgifter att på bästa

°9r snabbaste sätt göra för allmänheten tillgängliga i tryck sådana saker, som

offentligt eller enskildt skola diskuteras. Då t. ex. Sveriges riksdag eller då landets

regering efter vidlyftiga utredningar kommit till den punkt, att ett samladt arbete

skall befordras till trycket, så får för denna procedur icke användas mer än den

tid, som för ändamålet är absolut nödvändig. Att det då ofta nog kan hända, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

en natt eller ett par måste tillgripas, för att arbetet skall med största möjliga

skyndsamhet kunna afslutas, ligger i sakens natur.

Få torde val de personer vara, som icke vid olika tillfällen blifvit nödsakade

att uppoffra större eller mindre del af sin hvilotid för afslutandet af ett förelagdt

arbete, och säkert torde vara att högst få taga skada af ett sådant. arbete, blott

det icke allt för ofta upprepas och under förutsättande, att tillräcklig hvila efter

ett sådant öfvertidsarbete kan beredas.

Enligt föreliggande handlingar skulle arbete för kvinnor förbjudas under minst

It timmar i följd om dygnet, i Indika 11 timmar alltid skulle inbegripas tiden

mellan klockan 10 e. m. och 5 f. in.

Visserligen har man ansett, att undantag skulle kunna göras för s. k. säsongarbete,

bland annat inom boktryckareyrket, men icke ens inom detta yrke skulle

nattarbete få förekomma mera än högst 60 gånger om året och aldrig mellan

klockan 10 e. in. och 5 f. in.

Den, som äger någon kännedom om det sätt och den intensitet, med hvilken

arbetet numera bedrifves särskild! inom regeringen och riksdagen med dess utskott

och inom våra kommittéer, skall inse, att den kvinnliga arbetskraften med de föreslagna

nya bestämmelserna måste försvinna från de nu ifrågavarande yrkena, då i

annat fall oöfverstigliga hinder komma att ställa sig för arbetets bedrifvande efter

tidens fordringar. Mången torde anse, att detta är af mindre betydelse, men då

man vet, att boktryckare- och bokbinderiyrkena äro de yrken, där den kvinnliga

arbetskraften bäst betalas, och där det blifvit bäst ordnadt för de kvinnliga arbetare,

så måste man på det lifligaste beklaga, om en sådan ytterlighetsåtgärd måste vidtagas.

Det torde till sist böra framhållas, att yrkets idkare redan långt innan nu

föreliggande förslag till lag framkommit, insett, att åtgärder böra vidtagas för att

skydda alla yrkets arbetare för allt för stor öfveransträngning, och det gäller således

numera icke själfva saken utan endast den form, under hvilken ändamålet

skall vinnas. Vi tro, att den form, som af yrkets idkare i detta fall arbetsgivare

och arbetstagare gemensamt valts, är • för ändamålets vinnande fullt tillfredsställande,

då återigen den föreslagna lagen kommer att vålla stora bekymmer inom många

arbetarefamiljer i Sverige.

Det framhålles, att, enligt eu af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik

lämnad redogörelse, det visar sig, att den storm, som af arbetsgivare och arbetstagare

inom boktryckare- och bokbinderiyrkena uppblåsts, varit en storm i ett

vattenglas: det vore endast ett litet fåtal arbetare, som af bestämmelserna träffades,

och just därför vore tiden lämplig att vidtaga den föreslagna åtgärden. Vi vilja

med anledning häraf framhålla, att, vid allämnandet af de statistiska uppgifterna,

det endast varit möjligt att angifva de perioder i stort sedt, då öfvertidsarbete förekommer,

men icke de speciella tillfällen då åtgärden varit nödvändig.

Vi tro, att då nu den moderna kvinnorörelsens representanter och den moderna

fackföreningsrörelsens målsmän förenat sig i en framställning till förmån för det

bestående, så kan man också vara öfvertygad om att icke sådana förhållanden äro

rådande, att de i någon mån motivera stadganden sådana, som nu föreligga till

Riksdagens afgörande.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört våga vi hemställa om en modifiering af

bestämmelserna i lagens 3 § i sådan riktning, att den kvinnliga arbetskraften må

kunna bibehållas inom boktryckerier och bokbinderier.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 29. 7

Från motståndare till ett bemödande att få en samtidig reglering

af nattarbetet för män och kvinnor liar städse framhållits att, enligt

hvad de föreställde sig, någon menlig inverkan för kvinnorna af den

förra året antagna lagen ej kunde tänkas annat än möjligen i någon

mån inom typografyrket. Svenska typografförbundets styrelse yttrade

i en skrifvelse, åberopad år 1908, att yrket vore lämpligt för kvinnor,

men att resultatet af lagen enligt styrelsens förmenande helt säkert

blir, att yrket kommer att stängas för kvinnor. Inom detta yrke äro

äfven kvinnorna organiserade och åtnjuta samma tariffenliga förmåner

som männen. Det synes därför vara rimligt att, såsom de kvinnliga

typograferna fortfarande yrka, typografyrket undantages från lagen.

Skulle detta ej kunna bifallas, krafvel- rättvisan, att åtminstone de kvinnor,

som redan ägnat sig åt denna lefnadsbana få ostörda där fortfarande

söka sitt uppehälle.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes: att Riksdagen vilie

l:o) anhålla att Kung!. Maj:t, efter allsidig undersökning af nattarbetet

inom industriella och angränsande arbetsområden, måtte — eventuellt

efter inledda internationella förhandlingar — taga i öfvervägande,

i hvad mån och på hvad sätt förbud för nattarbete äfven af män må

kunna åvägabringas inom dylika arbetsområden, där detsamma ej af

tvingande omständigheter nödvändiggöres, samt för Riksdagen framlägga

det lagförslag i ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning;

2:o) för sin del besluta, att lagen den 20 november 1909 angående

förbud mot kvinnors användande till arbete i vissa industriella företag

ej skall äga tillämplighet på typografyrket eller, om detta ej kan bifallas,

åtminstone ej på de kvinnliga typografer, som nämnda dag eller därförinnan

haft anställning i yrket.»

Genom lag den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag har stadgats,

att om kvinna sysselsättes uti företag, som afser idkande af bergverks-,

bruks- eller fabriksrörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering

eller annan dylik industriell verksamhet och som drifves i den omfattning,

att däri under någon tid af nästföregående eller löpande år sysselsatts

flera än tio arbetare, må hon icke till arbete i företaget användas

i vidare utsträckning, än att hon må komma i åtnjutande af oafbruten

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn. I denna

ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan fem på

morgonen ingå. Lagen var som bekant ett resultat af långvariga internationella

förhandlingar, som ledde till en internationell öfverenskommelse

i ämnet i Bern år 1906, därvid principerna för den ifrågavarande

lagstiftningen fastslogos. Såsom skäl för den nämnda lagstiftningen

framhölls hufvudsakligen kvinnans i jämförelse med mannen svagare

kroppskonstitution och mindre motståndskraft mot de skador, det ifrågavarande

arbetet medförde. Faran af dylik skada för de inom de industriella

yrkena arbetande kvinnorna vore desto större, som dessa mindre

än de manliga arbetarna kunde påräkna tillfyllestgörande hvila om

dagen. Arbete, hvarom vore fråga, nedsatte i allmänhet kvinnans duglighet

att fylla sin modersuppgift och inverkade menligt på hennes

förmåga att ägna hemmet nödig tillsyn samt skadade sålunda hela

släktets hälsa.

Den lagstiftning, som sålunda tillkom, är att anse såsom ett led

i de åtgärder från staternas sida, som i mån af industriens utveckling

ansetts nödvändiga till skydd mot de inom densamma arbetandes öfveransträngning

och till undanröjande af de med arbetet förenade faror,

en lagstiftning, som i alla kulturländer i stor omfattning kommit till

stånd. Vid fråga om en lagstiftning af dylik natur, har emellertid

alltid framhållits nödvändigheten att framgå med försiktighet. Frånsedt

alla de omständigheter inom ett land, hvilka röna inverkan af en

dylik lagstiftning, måste härvid äfven tagas hänsyn till förhållandet

utåt länderna emellan. I den täflingskamp, som på det industriella området

i våra dagar utkämpas, måste det nämligen vara af vikt för det

ena landet att ej genom en för snäft affattad lagstiftning för sig begränsa

eller iipphäfva möjligheten att frambringa sina produkter till

samma låga pris som de konkurrerande länderna.

För att visa, i hvilken utsträckning ordinarie nattarbete inom

industrien för närvarande förekommer i vårt land, har utskottet ansett

lämpligt att här återgifva nedanstående uppgifter, som från kommerskollgii

afdelning för arbetsstatistik tillställts utskottet, och hvilka beträffande

där afsedda yrkesgrupper äro det preliminära resultatet af den

härstädes pågående undersökningen angående arbetstidens längd inom

vissa yrken.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

Ordinarie nattarbete (kl. 10 e. m.—5 f. m.)

9

Skiftarbetare.

Arbetare^

j ™ed i Summa

Yrkesgrupp.

12 tim.

J 8 tim. skift.

Andra

skift-

| annat ,,

Summa (ordinarie na

skift- | natt- arbetare.

skift.

(på 2 lag. |på 3 lag.

former.

arbetare.! arbete. 1

Malmförädlingsindustri.................

098

7 114

1 122

1 664

10 598

11

10 609

j Närings- och njutningsämnesindustri

6 674

30

21

312

7 043

2 256

9 299

Trämasse- och pappersindustri ......

7 282

298

463

62

8 105

25

8130

] Trävaruindustri ..........................

5 088

379

177

262

5 906

454

6 360

Mineralindustri ........................

1 182

84

625

280

2171

285

2 456 :

| Skogsbruk ................................

75

40

—

200

315

1865

2180

Grufdrift ...................................

009

22

1069

154

1854

103

1957 :

Metallindustri .........................

439

473

107

204

1223

241

1464

Beklädnadsindustri ..................

—

—

7

7

1 121

1 128 ''

Belysning, vattenledning m. m.......

178

0

430

150

764

22

786

Byggnadsindustri ........................

38

—

—

287

325

421

746

Kemisk-teknisk industri ...............

250

43

226

31

550

41

591

Maskin- och skeppsbyggnadsindustri

299

4

3

—

306

57

363

Grafisk industri........................

—

—

—

320

320

18

338

Textilindustri ..............................

13

—

—

6

19

23

42

Läder-, hår- och gummivaruindustri

10

—

—

—

10

27

37

Annan brytnings- och upptagnings-

industri.......................

—

—

—

—

—

27

27

Summa

22 835

8 499

4 243

3 939

39 516

6 997

46 513

Beträffande icke skiftarbetare har

undersökningen utvisat, att flera

hafva en jämförelsevis kort nattarbetstid, uppgående till endast

V. å 2

timmar. Många arbetare, särskild! arbetarne vid råsockerbruk, sågverk

och tegelbruk, hafva nattarbete — då på skift — blott under en del

af året.

Af en annan inom kommerskollegii nämnda afdelning verkställd

undersökning angående kollektivaftalet i Sverige framgår, att 1,232

dylika aftal, . omfattande 9,178 arbetsgivare och 189,619 arbetare vid

ingången af år 1908, innehöllo stadganden angående det särskilda slag

af öfvertidsarbete, som i aftalen rubricerats såsom nattarbete. Tilläggsarfvode

för nattarbete utgick i regel med 50 °/0 utöfver den eljest betingade

ersättningen.

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 7 Sami. 27 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande Nr 29-

Enligt lagen angående minderårigas användande till arbete i

industriellt yrke är nattarbete för minderåriga tillåtet vid arbete i grufvor,

masugnar, hyttor, stång] ärnsverk, manufakturverk och andra industriella

inrättningar, där arbetet förutsätter så kallad ständig eld, äfvensom sågverk

och därmed förenade brädgårdar. Enligt det af särskilda kommitterade

den 9 december 1909 afgifna förslaget till lag om arbetarskydd

får minderårig, som fyllt femton år, användas till nattarbete, där

hans arbetstid är begränsad till högst åtta timmar . om dygnet och

arbetet icke oftare än hvar tredje vecka infaller å tid mellan kl. 11

e. m. och kl. 5 f. m. Beträffande industriell verksamhet, som bedrifves

i fabriksmässig omfattning och hvari förekommer arbete, som af tekniska

skäl måste oafbrutet fortgå såväl natt som dag, eller hvari tidtals förekommer

hopadt arbete, må enligt förslaget Konungen, i den mån sådant

finnes af behofvet påkalladt, kunna för minderårig af mankön, hvilken

fyllt femton år, meddela ytterligare eftergift från nämnda förbud.

Äfven om det är sant, att öfverdrifvet nattarbete likasom all annan

öfveransträngning är för individen skadligt, och äfven om nattarbete

i allmänhet till en viss grad inverkar mera kroppsligt och andligt försvagande

än arbete under dagen, måste ihågkommas, att det, såsom af

ofvanstående torde framgå, här är fråga om förhållanden, livilka i

större eller mindre mån äro på det närmaste förbundna med det nutida

samhället. Med den rastlösa verksamhet och den stora materiella

utveckling, som utmärker det moderna samfundslifvet, skulle det

enligt utskottets uppfattning icke vara tillrådligt att så binda denna

utveckling efter på förhand gifna banor som skulle ske genom en

lagstiftning af den ingripande art, som nu ifrågasättes. Den materiella

utvecklingens olika lagar och det verkliga lifvets mångskiftande kraf

äro i detta afseende så strängt bjudande, att en lagstiftning knappast

skulle kunna därefter afpassas eller med framgång uppehållas. Med

hvad utskottet nu anfört har utskottet ingalunda velat underkänna

betydelsen och behofvet för den enskilde samhällsarbetaren af den

nödiga begränsning i arbetstidens längd, som förhållandena betinga.

Detta så mycket mindre som arbetsintensiteten och arbetslusten för den

tid, då arbete skall förrättas, däraf är i väsentlig grad beroende.. En

dylik begränsning lär dock i allmänhet i tillfredsställande grad vinnas

genom en sådan arbetsfördelning och sådana andra åtgärder, att faran för

den enskilde i det hänseende, hvarom nu närmast är fråga, undanröjes.

Nattarbetet inom industrien aflönas, såsom äfven ofvan framhållits, nästan

undantagslöst högre än arbete under dagen. Förbud mot nattarbete

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

skulle därför medföra eu afsevärd minskning i vissa arbetares aflöning

och därmed en försämring i deras ställning i öfrig!.

O O o

Att hänsyn till det jämförelsevis ringa fåtal kvinnor, som komma

att falla under lagen angående förbud mot kvinnors användande till

arbete nattetid i vissa industriella företag, eller något mer eller mindre

abstrakt kraf på likställighet mellan man och kvinna på arbetsmarknaden

i allmänhet skulle kunna ensamt utgöra tillräcklig anledning till en lagstiftning

af nu af motionären påyrkad art, synes utskottet icke kunna

på allvar ifrågasättas.

Hvad angår det under 2:6) i det i motionärens ifrågavarande framställning

gjorda yrkande, att lagen angående kvinnors användande till

arbete nattetid i vissa industriella företag ej skulle få tillämpning på

typografyrket eller åtminstone ej på de kvinnliga typografer, som, då

lagen utfärdades eller därförinnan, haft anställning i yrhet, vill utskottet

endast erinra därom, att berörda lag träder i kraft den 1 januari 1911,

att sistnämnda tid bestämts, för att tillfälle skulle beredas till anpassning

efter de af lagen skapade nya förhållandena, samt att det icke

synes utskottet lämpligt att ändra en af statsmakterna antagen lag, innan

densamma ens trädt i kraft och innan verkningarna af densamma kunna

hafva visat sig.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

1) att det under l:o) i herr Lindhagens ifrågavarande

motion gjorda yrkande icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda, samt

2) att det under 2:o) i nämnda motion gjorda

yrkande icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande Nr 29.

Reservationer,

Beträffande utskottets hemställan under l:o):

Herr Lindqvist, med hvilken herrar Er sson, Jansson i Edsbäcken

och Pettersson i Södertälje i hufvudsak instämt, har anfört följande:

»Med den rastlösa verksamhet och den materiella utveckling, som

på sätt lagutskottet yttrat utmärker det moderna samfundslifvet, följa

också stora sociala missförhållanden. Dit hör bland annat den fara för

folkhälsan, som framkallats genom industrialismens fortgående inkräktning

på hvilotimmarne.

I den skyddslagstiftning, med hvilken samhällena söka värna sig

mot allt detta onda, intager därför också spörsmålet om en s. k. normal

arbetsdag ett bemärkt rum. Hvilka olika meningar man än må hafva

om lämpligheten eller möjligheten att genomföra en sådan normalarbetsdag

inom industrien och angränsande arbetsområden, böra dock alla

kunna vara eniga därom, att såsom en första och minimal fordran i

denna del af kampen för folkhälsan måste uppställas dels ett upprätthållande

af det i folkmedvetande ingående krafvet på en hvilodag i

veckan och dels respekt i möjligaste mån för den naturlag, som bjuder

att arbetet skall äga rum om dagen och icke om natten.

I en vid denna Riksdag väckt motion, som tillstyrkts af lagutskottet,

har en undersökning begärts i det förra afseende!, nämligen om söndagsarbetet

i industri, handel och angränsande arbetsområden. Den nu förevarande

motionen afser en undersökning om nattarbetet samt har, då

en lagstiftning redan kommit till stånd rörande kvinnors användning till

arbete nattetid i vissa industriella företag, närmast hänfört sig till

männens nattarbete.

Mot en närmare undersökning i detta viktiga ämne har utskottet

påtagligen icke kunnat anföra några bärande skäl. Utskottet synes

hufvudsakligen förmena, att industriellt nattarbete åt män i det nutida

samhället är ett oundvikligt öde, som det är farligt att ens röra vid.

Något skäl, hvarför man ej skulle inlåta sig på åtminstone en undersökning

eller hvarför nattarbetet nödvändigt skulle bibehållas, äfven

där det ej är behöflig!, anför utskottet icke alls.

Hvad angår utskottets hänvisning till att på privat initiativ en

begränsning i arbetstiden kunde vinnas genom arbetsfördelning och

andra lämpliga åtgärder, så träffar detta ej det onda i roten och kan i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 29. 13

hvarje fall ej leda till några effektiva eller på alla vederbörliga fall

tillämpade anordningar.

Särdeles oriktig och farlig är utskottets hänvisning på, att nattarbetet

rent af är en god sak genom den högre aflöning, som detsamma

i många fall betingar. Den högre betalning, som arbetareorganisationerna

lyckats genomdrifva för öfvertidsarbete och särskildt det slag af sådant

arbete, hvilket rubriceras såsom nattarbete, är endast ett uttryck för

deras sträfvande att inskränka nattarbetet så mycket som möjligt. I

detta sträfvande behöfva de ett ytterligare stöd i lagstiftningen.

På grund af hvad sålunda anförts och under erinran, att landsorganisationens

kongress år 1906 uttalat sig för ett lagstadgadt förbud

för nattarbete för de arbetaregrupper och industrigrenar, där detsamma

ej af tvingande omständigheter nödvändiggöres, hemställes:

att Riksdagen ville anhålla att Kung! Magt,

efter. allsidig undersökning af nattarbetet inom industriella

och angränsande arbetsområden, måtte —

eventuellt efter inledda internationella förhandlingar —

taga i öfvervägande, i hvad mån och på hvad sätt

förbud för nattarbete äfven af män må kunna åvägabringas

inom dylika arbetsområden, där samma arbete

ej af tvingande omständigheter nödvändiggöres, äfvensom,

i den mån utredningen därtill föranleder, för Riksdagen

framlägga lagförslag i ämnet.»

Beträffande utskottets hemställan under 2:o):

Herrar Lindhagen, Pettersson från Södertälje och Jansson i Edsbäcken

hafva hemställt,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att lagen

den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors

användande till arbete i vissa industriella företag ej

skall äga tillämpning på de kvinnliga typografer, som

nämnda dag eller därförinnan haft anställning i typografyrket.

Herr Lindhagen har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i

behandlingen af det under l:o) omförmälda ärendet.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. 27 Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.