Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Ma):t angående utredning om verkningarne af lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom m. m.

1910-03-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:34, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Ma):t angående utredning om verkningarne af lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 mars 1910, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Ma):t angående utredning om verkningarne af lagen den

4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och

förening att förvärfva fast egendom m. m.

Uti en inom Andra kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad,

motion, nr 154, hafva herrar (Jarl Lindhagen och Bob. Karlsson i Fjät

anfört följande:

»Lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag att

förvärfva fast egendom borde liksom motsvarande lagstiftning i Finland

och Norge omfatta enskilda personer, som äro bolagens vederlikar och

särskild! bolagens tjänstemän. År 1909 väcktes en motion härom i

anledning af ingångna upplysningar om att en sådan komplettering af

lagen behöfdes. Motionen afslogs, men behofvet fortfar. Tjänstemän,

anställda hos Holmsunds bolag i Västerbottens län, lära enligt senaste

meddelandet köpa skogshemman. En undersökning i ämnet bör i hvarje

fall ej kunna vara annat än till nytta.

_ Tillämpningen af lagens bestämmelse om rätt för bolag att inköpa

fastighet å exekutiv auktion lär också på flera båll gifvit anledning till

berättigade klagomål. Äfven bär beböfves undersökning.

En socialpolitisk lag får ej lämnas åt sitt öde, sedan den väl under

stor födslovånda kommit till stånd. Den bör följas med största uppmärksamhet

i all synnerhet i början.

Bill. till Urked Prof. 1910. 7 Sami. 32 Käft. (Nr 34).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 34.

Lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord å landet inom

Norrland och Dalarne erhöll sådana öfvergångsbestämmelser, att lagen

ej får äga tillämpning på aftal, ingångna före det lagen trädde i kraft,

eller den 1 september samma år. Detta var något helt annat än den

nu lefvande generationen af arrendatorer tänkt sig. Man kunde ock

befara, att bolag före den 1 september skulle aftvinga arrendatorer

nya kontrakt. Så har ock inträffat äfven i sista stunden. Sunds bolag

i Yästernorrlands län lät sålunda under senare delen af augusti sina

inspektörer ro fram efter vattendragen i bolagets socknar, sammankalla

dess lifegna samt förelägga dem vid äfventyr af vräkning att före nämnda

dag underskrifva medkafda arrendekontrakt, hvilka skulle, säges det,

varit upprättade redan i maj. Denna upplysning har lämnats af en

riksdagsman, med hvilken arrendatorerna rådgjort.

I vissa trakter uppsägas ock, såsom det inberättas, arrendatorer

utan att de förstå, att under mellantiden mellan den allmänna arrendelagens

ikraftträdande och den norrländska arrendelagens trädande i verksamhet

den förra ägt tillämpning äfven på Norrland och sålunda beredt

skydd i viss mån mot dylik uppsägning.

Äfven norrländska arrendelagen är en socialpolitisk lag, hvars

verkningar i all synnerhet i första början böra följas med uppmärksamhet.

Den är tillkommen för att i någon mån lindra betrycket för en

lidande samhällsklass. Då bör det tillses, att så ock sker.

Det hemställes alltså, att Eiksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte verkställa en opartisk undersökning:

l:o) rörande verkningarne af lagen den 6 maj 1906 om förbud för

bolag att i vissa fall förvärfva fast egendom och särskildt beträffande

bolagstjänstemäns och andra dylika personers fastighetsförvärf samt

fastigketsinrop af bolagen själfva å exekutiva auktioner;

2:o) i hvad mån lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne vunnit tillämpning på bolagens

och deras vederlikars arrendegårdar och, där så ej skett, om anledningarne

därtill;

äfvensom, därest utredningen därtill gifver anledning, för Eiksdagen

framlägga förslag till förbättringar i berörda lagar.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 3

Den under Do) i förevarande motion gjorda framställning torde, såsom

motionärerna äfven erinrat, böra ses i samband med ett af dem

under förlidet års riksdag framfördt yrkande, att Eiksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte verkställa

utredning, i hvad mån inom de sex nordligaste länen jordbruksfastigheter

börjat på senare tider inköpas äfven af sådana enskilda personer,

hvilka lika litet som bolagen lämpa sig att blifva ägare till dylika fastigheter,

äfvensom för Eiksdagen framlägga förslag till lagstiftning häremot,

därest utredningen därtill gifver anledning. Beträffande den sålunda

väckta frågan anförde lagutskottet: »Enligt hvad utskottet inhämtat lär

det visserligen förekommit, att aftal ägt rum rörande fastighetsköp i

Norrland, som synas hafva haft till ändamål att åt bolag åtkomma fastigheter,

hvilka bolagen ej ägt själfva förvärfva. I någon afsevärdare omfattning

torde dock detta icke hafva skett. I allmänhet synas nämligen

bolagen icke gärna kunna inlåta sig på dylika aftal, som för dem icke

äro utan ekonomisk risk. Det torde också få antagas, att ett dylikt

motverkande från bolagens sida af lagens syfte än mera sällan kommer

att ske, i den mån densamma fortfarande förblir gällande och den uppfattningen

hinner tränga igenom, att den skall blifva beståndande. I

allt fall synes man icke kunna i lagstiftningsväg skapa en hållbar grund,

efter hvilken det skulle förmenas vissa enskilda personer att förvärfva

och nyttja landets jord. Och äfven om sådant skulle låta sig göra, torde

det i fråga om eu sådan lagstiftning vara vida svårare att skaffa densamma

nödig effektivitet, än fallet är med den gällande lagstiftningen

rörande bolagens fastighetsförvärf. Någon garanti för att vissa kvalifikationer,

som i det föreslagna hänseendet skulle kunna fordras af eu köpai’e

vid tiden för köpet, äfven sedermera skola kunna uppehållas, synes väl

knappast stå att få.»

Utöfver hvad lagutskottet sålunda yttrade, vill utskottet anmärka,

att, försåvidt en sådan utredning som den nu begärda skulle hafva ett

annat ändamål än att utröna omfattningen och beskaffenheten af den

fasta egendom, som bolagen efter tillkomsten af den ifrågavarande lagen

den 4 maj 1906 förvärfvat, densamma torde vara synnerligen svår att

med någon tillförlitlighet åstadkomma. Skulle åter med utredningen

afses att få besvarad frågan om den ifrågavarande lagens gynnsamma

eller ogynnsamma inverkan för den jordbrukande befolkningen eller för

trävaruindustrien eller dess verkan för landet i dess helhet, tillkommer

såsom en ytterligare omständighet att beakta, att den tid, under hvilken

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande, Nr 34.

lagen gällt, är väl kort för att något bestämdt omdöme i sådant afseende

skulle kunna uttalas. I hvarje fall har utskottet icke varit i

stånd att med ledning af hvad motionärerna anfört bilda sig en bestämd

mening vare sig angående behofvet af den af dem påyrkade utredningen

eller om hvad med densamma eller det lagförslag de begära egentligen

skulle åsyftas.

Hvad härefter angår det af motionärerna under 2:o) gjorda yrkande

om undersökning, i hvad mån den Norrländska arrendelagen vunnit

tillämpning och, där så ej skett, om anledningarna därtill, samt eventuellt

behöflig förbättring i sagda lag, vill utskottet framhålla, att, äfven

om, såsom motionärerna framhållit, arrendekontrakt före lagens ikraftträdande

upprättats i mer eller mindre tydlig afsikt att undandraga arrendet

från lagens tillämpning, en utredning därom i syfte att gifva lagen

retroaktiv verkan icke lärer kunna tillstyrkas. Då arrendelagen förra

året var föremål för Riksdagens behandling, förelåg ett af herr Lindhagen

väckt förslag att gifva lagen en viss begränsad retroaktiv verkan,

men detta förslag blef af Riksdagen afslaget. Att nu vidtaga åtgärd i

syfte att upprifva detta beslut synes icke skäligen kunna ifrågasättas.

Bemärkas må ock, att, äfven om genom vissa åtgöranden sist omförmälda

lag icke kommer till tillämpning på arrendeaftal, som upprättats före den

1 september 1909, jordägaren i allt fall blir bunden af lagen angående

uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne, genom hvilken lag

jordbrukets och åbyggnadernas vidmakthållande blir underkastadt jordbrukskommissionernas

tillsyn. Sistnämnda lag skall nämligen, som

bekant äga oinskränkt tillämpning å jord, som ej utarrenderats enligt

den omförmälda arrendelagens bestämmelser, försåvidt ej fråga är

om fastighet, som genom aftal, ingånget före lagens ikraftträdande,

är till annan upplåten på sådana villkor, att brukaren icke i händelse

af fastighetens vanvårdande kan från nyttjanderätten skiljas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att det under l:o) i förevarande motion

gjorda yrkande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda, samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 34.

5

2:o) att det under 2:o) i motionen gjorda yrkande

icke keller måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under l:o:

af herr Widén, som anfört:

»Såvidt jag kunnat inhämta, har den ifrågavarande lagen af den 4

maj 1906 medfört en god verkan i det med lagen afsedda syfte af vidmakthållande

af den själfständiga jordbruksbefolkningen i Norrland, utan

att de förutspådda oförmånliga följderna däraf åtminstone i nämnvärd

grad framträdt.

Emellertid synes mig angeläget, att en lagstiftning af socialpolitiskt

och nationalekonomiskt så ingripande betydelse som norrlandslagstiftningen

bör följas med synnerlig uppmärksamhet. Det bör ej öfverlåtas

åt agitationen allena, vare sig från ena eller från andra hållet, att i förening

med pratet och ryktessmideriet grundlägga omdömena i denna fråga. Det

är än vidare angeläget att genom en noggrann och auktoritativ fortgående

undersökning af de genom denna lagstiftning beredda förhållandena

erhålla uppslag till och grundval för de ytterligare åtgärder, som

må vara erforderliga för att betrygga en god verkan af denna lagstiftning.

Ehuru jag i olikhet med motionärerna är af den meningen, att det

icke vore lämpligt att nu göra en sådan utvidgning af förstberörda lag,

som i motionen åsyftas, anser jag alltså likväl en utredning rörande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 34.

samma lags verkningar vara af stor betydelse. Denna utredning bör

dock omfatta ej blott de af motionärerna särskildt påpekade förhållandena,

utan äfven beröra lagens verkningar i andra hänseenden, såsom

dess inverkan på fastighetsförsäljningar, försäljningspris, skogsköp

af bolag enligt 3 § i norrlandslagen m. fl. för bedömande af lagstiftningens

verkan viktiga frågor. En sådan undersökning behöfde ej påkalla

något särskildt organ, utan borde kunna verkställas genom vederbörande

ortsmyndigheter, men för åstadkommande af enhetlighet och

öfverskådlighet sättas i gång efter en gemensam plan. Lagen har verkat

tillräckligt länge, för att material för en sådan undersökning icke skulle

saknas; och för öfrigt synes det mig vara af betydelse att kunna bedöma

den fortgående verkan af förevarande lagstiftning.

Därest denna undersökning skulle gifva vid handen, att någon åtgärd

i ena eller andra hänseendet bör vidtagas, lärer det följa af sig själft,

att sådant icke af Kungl. Maj:t underlåtes.

På grund häraf har jag inom utskottet yrkat, att utskottet ville

hemställa, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj it täcktes anordna undersökning, på sätt ofvan sägs, rörande verkningarna

af lagen den 4 maj 1906 om förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärfva fast egendom, samt i den mån och på det sätt,

som kan anses lämpligt, offentligen framlägga resultaten af en dylik

undersökning.»

af herrar Lindhagen, Pettersson från Södertälje och Karlsson i Ejäl,

hvilka hemställt:

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte anordna en

undersökning om verkningarne af lagen den 4 maj 1906 om förbud i

vissa fall för bolag eller förening att förvärfva fast egendom, särskildt

beträffande enskilda skogsspekulanters fastighetsförvärf samt fastighetsinrop

af bolagen å exekutiva auktioner, äfvensom, därest utredning därtill

gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag till förbättringar i

berörda lag.

Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen särskildt anfört:

»Till en början får jag äfven bär åberopa det allmänna uttalande,

som af mig afgifvits i reservationer till lagutskottets utlåtande nr 33

vid denna riksdag.

Beträffande den nu föreliggande frågan säger sig utskottet icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 7

vant 1 stånd att bilda sig någon mening om hvad med den påyrkade

utredningen eller det begärda lagförslaget egentligen skulle åsyftas. Hätta

orballandet torde vara, att utskottets majoritet ej det minsta intresserat

sig för att bilda sig någon mening därom. Afsikten med motionen är eljest

tydligt framlagd 1 motionen och till yttermera visso utvecklades den för

utskottet vid motionens behandling af motionärerna personligen på föl
Norrlandslagstiftningen

är afsedd att vara riktad mot jordhvarf af

skogsbolag eller enskilda skogsspekulanter. De redan antagna norrlandslagarna

om arrende och uppsikt öfver vissa jordbruk rikta sig därföre

mot bada dessa kategorier. Lagen om förvärfsförbud har däremot riktats

endast mot bolagens jordförvärv Om denna senare lag skall bli effektiv

for sitt ändamål måste äfven den utsträckas att omfatta likaledes förenämnde

enskildes jordförvärv på sätt vid sakens första upptagande ifrågasattes.

och jämväl iakttagits i motsvarande lagar om förvärfsförbud som

antagits. af norska stortinget och finska landtdagen. Hemmansköp af

bolagstjänstemän och andra enskilda skogsspekulanter äro nu tillåtna

och innefatta sålunda ej något, kringgående af lagen. Men de äro af

samma slag och medföra väsentligen samma skadliga verkan som bolagsförvarfven

och minska därföre lagens effektivitet genom att denna ej drabbar

allt, som den skulle drabba.

. En annan lucka i lagen, genom hvilken den kan äfven mera direkt

kringgås, är den rätt för bolagen, som lagen medgifvit, att göra inrop

på exekutiva auktioner, hvaremot ställts ganska svaga garantier. En

undersökning om denna blotta i lagen onödigtvis eller obehörigt leder

till åsidosättande af dess syfte, är också afsikten med motionen

. .Genoin dessa förklaringar borde utskottet, mänskligt att döma, varit

1 stånd att fatta^ syftet med motionen. Men utskottet säger sig icke

heller varit 1 stånd att bilda sig någon mening om behofvet af den

begärda utredningen. Egentligen behöfdes härom ingen närmare utredning,

enär det alltid står fast, att lagen är inkomplett, så länge den i

olikhet med arrendelagen och uppsiktslagen, ej räknar med de enskilda

skogsspekulanternas förvärf.

Emellertid anförde motionärerna personligen i utskottet äfven härom

hufvudsakligen följande: norrlandskommitténs statistik visade, att de

enskilda^ skogsspekulanternas jordförvärf var ganska afse v är dt'' om ock

ej på långt när så stort som bolagens. Genom ett förbud allenast för

bolag kunde emellertid, såsom ju också vid lagens antagande särskildt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande Nr 34.

från förstakammarhåll ifrigt betonades, möjligen framkallas en ökning

af de enskildas förvärf och särskildt framkalla förvärf genom bolagstjänstemän.

Förra året och året därförut bestyrktes i viss mån denna

farhåga genom meddelanden i tidningarne, uppgifter från norrländska

riksdagsmän, samt det meddelande Riksdagen erhöll om eu för Jämtlands

län genom dess landshöfding föranstaltad förberedande undersökning i

ämnet. Dylika upplysningar inflyta fortfarande. Allt detta sammanlagdt

bör innefatta en uppfordrande anledning att verkligen få en undersökning

till stånd.

Bekofvet af en undersökning om verkningarne af lagens medgifvande

för bolag att inköpa fastighet å exekutiv auktion bestyrkes däraf

att vid lagens antagande äfven i denna punkt förespåddes ett kringgående

af lagen i följd af detta undantag. Äfven härom förekomma

då och då meddelanden i pressen eller från enskilda personer i orterna.

Herr Hellbergs vid denna riksdag väckta och redan afgjorda motion

afsåg ju också att på grund af vunna erfarenheter bringa på tal just

denna sak.

Slutligen bör till stöd för den begärda utredningen betonas hvad i

motionen yttrats därom att just eu socialpolitisk lag ej får lämnas åt

sitt öde, sedan den väl kommit till stånd, utan att den bör följas med

största uppmärksamhet i all synnerhet i början. Detta är exempelvis

en sorgfälligt iakttagen taktik i det Brittiska riket med hänsyn till den

sociala lagstiftningen i jordfrågan.

Utskottets undran om med utredningen möjligen skulle afses lagens

gynsamma eller ogynsamma inverkan för den jordbrukande befolkningen

eller för trävaruindustrien eller dess verkan för landet i sin helhet har

icke något stöd i motionen, hvilken ej med ett ord omnämner dessa

saker och således ej heller afser desamma. Dessa spörsmål togos i beaktande

vid lagens antagande, och det resultat, till hvithet man då kom,

har nog, såsom utskottet ock själft betonar, säkerligen icke kunnat kullkastas

under den korta tid lagen ägt tillämpning och kommer nog icke

heller någonsin att rubbas i de grundläggande utgångspunkterna. Den

formuleringen, som gifvits åt motionens slutkläm, syftar endast till att

utredningen bör kunna omfatta äfven hvad som äger nära sammanhang

med de två särskildt framhållna spörsmålen.

Hufvudsumman är, som sagdt, att utskottet ej har någo temot utan

såsom det synes snarare icke ogärna ser, att bolagen och deras vederlikar

fortfarande få »taga jorden från bönderna».

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 34. 9

Beträffande utskottets hemställan under 2\o:

af herrar Lindhagen, Pettersson från Södertälje och Karlsson i Fjät

hvilka hemställt: J ’

att Riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte anordna en undersökning,

i hvad man lagen den 25 juni 1909 om arrende af viss jord

å landet inom Norrland och Dalarne vunnit tillämpning på bolags och

enskilda skogsspekulanters arrendegårdar och, där så ej skett, om

anledningarne därtill äfvensom derest utredningen därtill gifver anledning,

för Riksdagen framlägga förslag till erforderlig förbättring i berörda

lag.

Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen särskild! anfört:

»Till en början får jag äfven här åberopa det allmänna uttalande,

som af mig afgifvits i reservationer till lagutskottets utlåtande nr 33

vid denna riksdag.

Beträffande särskild! denna punkt må erinras, att norrlandskommittcn

förordade, att ifrågavarande socialpolitiska lag, som afsåg att

drabba ett bestående missförhållande, också följdriktigt måtte få tillämpning

på detta. Regeringsmakten och sedermera också Riksdagen åsidosatte

emellertid detta naturliga kraf och ville ej medgifva, att lagen

skulle ens i någon mån få s. k. retroaktiv verkan på bestående arrendeaftal.

Det förutspåddes, att följden däraf skulle också bli den, att bolag

i stor utsträckning skulle gå till väga såsom Sunds bolag, enligt hvad

det uppgifvits i motionen och äfven inom utskottet från annat håll vitsordats,

gått till väga inom icke blott Yästernorrlands utan äfven Jämtlands

län. Det uppgafs i utskottet, att det förekomme, att bolag

tillvägagått till och med så, att man tvingat arrendatorer återlämna

kontrakt, på hvilka någon kortare tid ännu återstode, för att i stället

mottaga kontrakt, upprättade före lagens trädande i kraft och gällande

för längre tid. Dylika åtgöranden böra väl ej af lagstiftningen gillas

och upprätthållas, men utskottet uttalar icke förty, att ett ingripande

redan af angifvet formellt skäl »icke skäligen kan ifrågasättas».

_ Utskottets antydan, att uppsiktslagen skulle hjälpa upp saken något,

är icke heller byggd på förhållandena. Oafsedt det ovissa, om denna

lag skall i sitt förstörda skick få någon nämvärd verkan i sitt eget

syfte, har den åtminstone direkt föga inflytande på arrendatorernas personliga

rättigheter och skyldigheter. En utredning skulle snarare leda

Bill. till Biksd. Prot. 1910. 7 Sami. 32 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande Nr 3å.

till vidgad insikt om, att arrendelagen och uppsiktslagen själtfallet och

såsom meningen förut alltid varit skola båda gälla samtidigt för all den

jord, som beröres af lagstiftningen.

Slutligen gäller äfven här hvad i motionen sagts om att en socialpolitisk

lag bör till sina verkningar följas med största uppmärksamhet.

Hufvudsumman är emellertid som sagdt, att vid sidan af den formella

vaneåskådningens segrande makt inom utskottet äfven här träder fram

denna intresseuppfattning, som gör, att man ej så synnerligen lider af,

hur dåligt de verkliga jordbrukarne ha det på de hemman, som bolagen

redan »tagit från bönderna».

Herrar Jansson i Edsbäcken och Berggren hafva anhållit få här antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom ut

skottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.